Här skriver jag lite om alla filmer jag ser. Ibland känner jag för att skriva, då blir det långt, ibland inte. Om du vill kan du kolla efter en särskild recension, sorterat efter titel, ibland kan det vara originaltiteln, då jag ibland ser filmer innan de får en svensk titel.

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z
1 2 3 4 5 6 7 8 9 0
Alla (även de som börjar med å, ä och ö.)

Beginners (8/10).
(Mike Mills, USA, 2010. IMDb.)
En underbart fin film om en man som dels försöker ta hand om sorgen efter sin far samtidigt som han försöker förstå varför han aldrig lyckas ha ett långvarigt förhållande. Vackert och jag älskade det.

Drive (8/10).
(Nicolas Winding Refn, USA, 2011. IMDb.)
En snubbe är en jävel på att köra bil och anlitas för att kunna köra "the get away car" vid rån och inbrott. Men när han hjälper sin granne går det åt fanders. Vad vill man ha i en sån här rulle? Jo, riktigt bra bilscener. Och, som alltid, en bra story. Den här har faktiskt båda. Jag gillar't!

Submarine (6/10).
(Richard Ayoade, England / USA, 2010. IMDb. KG.)
Snygg film om en pojke som försöker rädda sina föräldrars äktenskap samtidigt som han själv finner sin första kärlek. Bra, men inget särskilt.

Melancholia (3/10).
(Lars von Trier, Danmark / Sverige / Frankrike / Tyskland, 2011. IMDb. KG.)
Sån jävla skit. Helt fel film att se när man bara vill gå och sova. För det är vad uppåtpillret Kirsten Dunst också hela tiden vill göra. Vilket man kanske kan förstå, men jag blev totalt uttråkad.

Nader och Simin - En separation (7/10).
(Jodaeiye Nader az Simin, Asghar Farhadi, Iran, 2011. IMDb. KG.)
Nader och Simin ska skilja sig då Simin vill flytta utomlands medan Nader vill stanna kvar och ta hand om sin far som lider av Alzheimers. När Simin flyttar till sina föräldrar låter Nader en kvinna ta hand om sin far. Men kommer det bli lika bra som det var med Simin? Bra rulle, mångfacetterat och suveränt skådespel. En smula lång dock.

Pina (5/10).
(PIna, Wim Wenders, Tyskland / Frankrike / England, 2011. IMDb. KG.)
Jag var lite nyfiken på den här. Wim Wenders skulle göra en 3D-film om en koreograf. Det skulle dansas ut i luften. I vanlig ordning funkade dock 3D-effekten dåligt på mina ögon, de "kom" kanske en halvmeter ut ur duken. Och de bara dansar. Och pratar. Visst, ibland är det väldigt vackert, men ibland vill jag bara sova...

L'enfer d'Henri-Georges Clouzot (7/10).
(Serge Bromberg & Ruxandra Medrea, Frankrike, 2009. IMDb. KG.)
Clouzot var en av Frankrikes bästa regissörer när han 1964 började sitt projekt L'Enfer, där han ville revolutionera filmmediet. Filmbolaget Columbia var på plats och gav dem unlimited budget. Därefter snurrade allt till sig – expermientiella, vackra bilder lekte de till sig och Cluozot började gå skådespelarna på nerverna med sina många omtagningar. Det här är dokumentären om dessa bilder. Skickligt gjort och jag blir lite pepp på att se Claude Chabrols version av denna film, som aldrig blev klar.

Separado! (8/10).
(Dylan Goch & Gruff Rhys, Englad / Argentina / Brasilien, 2010. IMDb. KG.)
Underbar dokumentär där Gruff Rhys (som gjort en av årets bästa skivor, Hotel Schampoo) letar reda på sin släkting René Griffith, som på 70-talet spelade gaucho-musik men sjöng på walesiska. Vi får följa Rhys när han reser till Argentina dit många walesare emigrerade på 1800-talet. På vägen spelar han med folk han träffar och har helt enkelt väldigt roligt. Det har vi med då dokumentären är lekfullt gjord. Rekommenderas varmt.

There Once was an Island: Te Henua e Nnoho (7/10).
(Briar March, Nya Zeeland, 2010. IMDb.)
Vi får följa några av de människor som bor på en ö i Papua Nya Guinea som är på väg att sjunka under havsnivån som blir högre på grund av växthuseffekten. Det är en rörande och viktig film. Man blir så oerhört uppgiven av vår värld.

Han tror han är bäst (4/10).
(Maria Kuhlberg, Sverige, 2011.)
Maria Kuhlbergs farbröder Aldo och Carmine har avskytt varandra sedan de delades som barn. Carmine hamnade i ett barnhem och har sedan dess alltid avskytt sin bror som har missbruksproblem och helt enkelt hamnat snett. Det faktum att de avskyr varandra har gjort släktsituationen jobbig och Maria vill en gång för alla gå till botten med detta syskonhat. Det tar flera år och väldigt mycket övertalande att få de båda bröderna att träffas. Filmen är på tok för lång och det är lite väl mycket fokus på Marias barn. Kill your darlings vill man säga till debutanten.

äldre »
(1688 filmer på 169 sidor.)