A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z
1 2 3 4 5 6 7 8 9 0
Alla (även de som börjar med å, ä och ö.)

M (10/10).
(Fritz Lang, Tyskland, 1931. IMDb.)
Ett solklart mästerverk, förmodligen bästa filmen som gjorts innan 1950. Griegs I bergakungens sal har en viktig betydelse i filmen, den är skoj den låten.. Peter Lorre spelar en flickmördare som ställer till det för den organiserade brottsligheten i stan, genom att polisen gör razzior överallt för att finna mördaren. De bestämmer sig därför själva för att göra nåt åt det och försöker fånga in honom..

Måndag hela veckan (9/10).
(Groundhog Day, Harold Ramis, USA, 1993. IMDb.)
Underbar film där Bill Murray lever samma dag om och om igen. Skitrolig, verkligen. Och annorlunda.

München (6/10).
(Munich, Steven Spielberg, USA, 2005. IMDb.)
Helt ok film där Spielberg berättar om de män som fick uppdrag att mörda de som genomförde och planerade terrorattacken mot de judiska atleterna vid OS i München 1972. Det är småintressant och jag vet inte om Spielberg vill säga att våld föder våld? Det var i alla fall en film med bra driv, så man hann nästan inte tröttna trots sina 164 minuter.

Madame Tutli-Putli (8/10).
(Chris Lavis & Maciek Szczerbowski, Kanada, 2007. IMDb. KG.)
Underbart vackert animerad film om en flicka som sätter sig på ett tåg. Ett märkligt tåg med ett märkligt slut.

Maffiabröder (8/10).
(Goodfellas, Martin Scorsese, USA, 1990. IMDb.)
En go maffiarulle och jag håller med Alex om att det roligaste är när de diskuterar tavlan med hundar som Joe Pescis morsa målat: "Oh I like this one... One dog goes one way, the other dog goes the other way, and this guy's sayin', "Whadda ya want from me?'".

Magnolia (10/10).
(Paul Thomas Anderson, USA, 1999. IMDb.)
Helt underbart bra, skön film som i och för sig börjar bli lite väl vanligt. Det viss säga att alla karaktärer är sammankopplade på något sätt. Dock gillar jag dessa filmer, eller älskar är kanske rätt ord. I slutet händer något ytterst konstigt som inte förklaras, jag säger bara att mängder med grodor är inblandade ;)

Anledningen till att jag bara gav detta mästerverk en nia första gången jag såg den, kan jag inte förstå. Jag menar, den har ju allt: Ett enastående manus, lite mystiska och oväntande (!) saker inträffar. En helt strålande ensemble till skådespelare, min favorit Philip Seymour Hoffman gör ännu en lysande roll, William H. Macy är också, som alltid strålande, Julianne Moore är en av världens bästa aktriser, en annan ny aktris, i alla fall för mig är den bedårande och skickliga Melora Walters. Och John C. Reilly, som är suverän, men mest lik min morbror Sivert.. Hur som helst. Tom Cruise är ju filmens bästa skådis, eller så kan man nog inte säga, men detta är hans bästa rollprestation, P.S. Hoffman gör ju bättre prestationer i andra filmer.. Men Tom Cruise, varför fick han ingen Oscar? Och den borde ha vunnit bästa film (den är bättre än American Beauty), bästa regi (American Beauty här med? Va fan, ok, det är bra regi i den med, men här är det ju mästerlig regi!) och bästa manus (American Beauty här med, både Magnolia och I huvudet på John Malkovich har bättre manus än den). Och Tom Cruise skulle vunnit bästa manliga biroll (Vad fan, Michael Caine i Ciderhusreglerna, inget mot Tom Cruise här!). Blev en svårläst recension, men ni hajar i alla fall att filmen uppskattades! Ha inte för mycket hopp på P.T. Andersons nästa film, känns inte som den kommer bli bra, speciellt när man ser att Adam Sandler spelar huvudroll. *Suck.

Maja (7/10).
(Anders Hazelius, Sverige, 2008.)
"Lukas är förälskad i Maja, men vet inte riktigt vad han ska göra åt det. När hon ringer och vill plugga tillsammans är lyckan gjord - tills han inser att även Tobias är inbjuden. Ett litet triangeldrama där en och annan riskerar att känna igen sig. (AA)" Snyggt spelad och visst känner man igen sig. Orkar inte skriva mycket om filmerna nu, men jag måste skriva lite annars glömmer jag av dem...

Malcolm X (6/10).
(Spike Lee, USA / Japan, 1992. IMDb. KG.)
Denzel Washington spelar playern som hamnar i finkan, blir muslim och sedan blir mördad av sina egna. Det är en låååång film, kunde varit minst en timme kortare, men är du, som jag var, sjuk är den helt klart värd att se.

Mallrats (4/10).
(Kevin Smith & Scott Mosier, USA, 1995. IMDb.)
En jävla tramsfilm som jag impulsköpte på DVD. Skrev en ganska lång recension på den innan datorn låste sig senaste gången, så jag orkar ärligt talat inte skriva så mycket nu, är inte så motiverad. Coolast är Jason Lee, som är helt klart tuffaste verksamme Hollywood-aktören idag. Han är Tom Cruises polare i Vanilla Sky. Juste skägg. Fan, jag vill ha ett stort jävla skägg!

Mammut (3/10).
(Mammoth, Lukas Moodysson, Sverige / Danmark / Tyskland, 2009. IMDb. KG.)
Helt värdelös. Jag njöt ta mig fan mer av att se Container, den hade i vart fall en referens till Claes Elfsberg påstådda bajsfabläss!

Man on the moon (7/10).
(Milos Forman, England / Tyskland / Japan / USA, 1999. IMDb.)
Mycket bra film, dock var det en sak som upprepades genom hela filmen, men den kan jag inte säga utan att avslöja för mycket, den var i alla fall lite irriterande.

Man on Wire (9/10).
(James Marsh, USA / England, 2008. IMDb. KG.)
Vilken otroligt vacker dokumentär! En fransman får nys om att de håller på att bygga World Trade Center och direkt får han drömmen om att gå lina emellan de 450 meter höga byggnaderna. En fantastisk film om en fantastisk idé. Jag fullkomligt älskade den. Dessutom fick den mig att återupptäcka Saties underbara styckeGnossienne I. Gymnopedies I är än bättre, och det är klockrent att ha med den så mycket.

Man tänker sitt (6/10).
(Fredrik Wenzel & Henrik Hellström, Sverige, 2009. IMDb.)
Jag blandar alltid ihop "man tänker sitt" med "känslan man har", som är en bok av Jan Stenmark. Även herr Wenzel skrev en text för några år sedan, just med titeln Man tänker sitt. Den ska jag läsa om tänkte jag. Filmen är långsam och poetisk sa Jimmy med kamrat som jag stötte ihop med när jag lämnade salongen för att gå på veckans andra förhandsvisning som man bara halkat in på. Flyt. På vägen hem efter filmen väljer iPoden Dirty Three, Hauschka och Jóhann Jóhannsson samt ett perfekt avbrott med Crystal Castles när jag skulle göra rycket över Göta Älvsbron. De sistnämnda hamnar dock i papperskorgen nu. Men de funkade bra just då.

Manderlay (4/10).
(Lars von trier, Danmark / Sverige / Nederländerna / Frankrike / Tyskland / England, 2005. IMDb. KG.)
Jag gillade inte denna. Jag gillade Dogville, men här vet jag inte, jag gillade det helt enkelt inte. Dock är Bryce Dallas Howard fruktansvärt vacker, även om hon skakas bort av von Triers reumatism.

Manhattan (6/10).
(Woody Allen, USA, 1979. IMDb.)
Ingen av Allens bästa enligt mig. Det verkar dock alla andra tycka. Det kanske var mer revolutionärt med att han har ihop det med en sjuttonåring back in the day?

Mannen från Mallorca (7/10).
(Bo Widerberg, Sverige / Norge, 1984. IMDb.)
Bo Widerberg, som ju gjorde den enda Beckfilm jag har lyckats se hela (ty den är förbannat bra), Mannen på Taket, gjorde även denna finfina snutfilm 1984. Tomas von Brömssen och Sven Wollter spelar två poliser som är smartare än deras underdog-positionering inom kåren och börjar nysta i ett postrån. Intelligent rulle med ett slut som blir bättre när det har fått sig lite tid.

Mannen från Mars (8/10).
(The Day the Earth Stood Still, Robert Wise, USA, 1951. IMDb.)
En förbannat bra sci-fi. Ett ufo landar i Washington och en man stiger ut, då han räcker fram en gåva som ser ut som ett vapen skjuter en av militärerna honom, så han hamnar på sjukan. Han rymmer därifrån och eftersom han ser ut som en människa kan han ströva omkring fritt. Han hyr ett rum av en familj och försöker förstå sig på mänskligheten. Detta är en höjdarrulle, inte några Ed Wood-grejer i närheten, det är gjort ganska snyggt faktiskt, inte så avancerat naturligtvis. Och ett trevligt budskap. Vi ska leva i fred.. ;)

Mannen på taket (9/10).
(Bo Widerberg, Sverige, 1976. IMDb.)
Detta må ju vara en av de bästa polisfilmerna som gjorts. Den följer till en början det vanliga upplägget med utredning efter ett mord, men har så mycket nytt att komma med att man blir helt i extas. Hejdlöst bra!

Mannen som visste för lite (5/10).
(The Man Who Knew Too Little, Jon Amiel, USA / Tyskland, 1997. IMDb.)
En löjlig historia där Bill Murray tror att han ska medverka i en live-teater men dras in i ett spiondrama. Hade det inte varit för just Bill hade a) jag aldrig sett den b) den varit sjukt kass, men Bill är ju Bill och en älskar honom ju.

Mannen som älskade kvinnor (6/10).
(L'homme qui aimait les femmes, François Truffaut, Frankrike, 1977. IMDb. KG.)
En man som älskar kvinnor. Främst deras ben. Härligt sexistisk, men med en fin twist. Helt ok.

Mannen utan minne (8/10).
(Mies vailla menneisyyttä, Aki Kaurismäki, Finland / Tyskland / Frankrike, 2002. IMDb.)
Helskön film som har en oerhört gammal feeling över sig, där den mest utspelar sig i en slum där de bara använder massa gamla saker. Fint spel och stundtals härlig humor. En finsk liten pärla. ;)

Maratonmannen (9/10).
(Marathon man, John Schlesinger, USA, 1976. IMDb.)
En helt suverän thriller, en av de bästa filmerna i thrillergenren. Den har alla klassiska thrillerelement, men känns samtidigt annorlunda. Suveränt skådespel av Dustin Hoffman Roy Schneider och Laurence Olivier. Se en spännande film, se den här.. ;)

Margot at the Wedding (6/10).
(Noah Baumbach, USA, 2007. IMDb.)
Nicole Kidman är på väg med sin son till sin systers, Jennifer Jason Leighs, bröllop till Jack Black. Jag älskade aldrig The Squid and the Whale, men den var precis som denna bra, men inget exceptionellt. Men det är kul att Jack Black väljer sina roller bra numera, har ju alltid haft svårt för honom tidigare, men han växer. Be Kind Rewind är ju årets pepp. Ge mig nu!

Maria Brauns äktenskap (7/10).
(Die Ehe der Maria Braun, Rainer Werner Fassbinder, Tyskland, 1979. IMDb.)
En film med en fantastisk början: vi ser ett hus och hör vad som försigår inne i det; en vigsel. Det börjar bombas och prästen springer iväg och bruden och brudgummen får tag i honom och tvingar honom att skriva under pappren.. Dagen efter kallas mannen in och Maria går och letar efter honom vid järnvägen där de sårade soldaterna kommer hem. Hon ger till slut upp. Och ja, jag ska inte säga allt som händer, men som vanligt med Fassbinder (om man bortser från Querelle som jag inte kunde ta till mig i min lilla homofobi) är det fenomenal ångest. Konstigt klippt ibland, dock. Vad hände med barnet? Eller så var det bara jag och Frans som var för trötta och mätta för att hänga med..

Marie Antoinette (4/10).
(Sofia Coppola, USA / Japan / Frankrike, 2006. IMDb.)
Jag börjar fundera på om Francis Ford Coppolas båda barn brås mer på sin mor, en designer, än sin far. De gör jävligt snygga filmer, men inte helt ovanligt utan nåt direkt innehåll. Tja, det finns ju innehåll här, Marie Antoinette lever ett brat-liv på 1700-talet så att folket gör revolution (kommer vår om tre-fyra år när Anders Borg mest hänger i Troppan?). Men filmen kunde ju berättat det på en kvart. Den koncentrerar sig snarare på Kirsten Dunst, då hon likt Paris Hilton, springer omkring med en valp i armarna och inte kan få kuk av bögen Ludvig XVI (Jason Schwartzman) så hon får det av våre käre Axel von Fersen istället. För jävla bra musik, som alltid i Sofias filmer (blir Radio Dept. nästa Phoenix nu?). Men tja, det blir tråkigt trots allt. Nu ska jag se en Woody Allen-rulle, ty jag vill ha en film där de pratar!

Marnie (7/10).
(Alfred Hitchcock, USA, 1964. IMDb.)
Helt ok film, men en besvikelse för att vara en Hitchcock. Det är inte särskilt spännande, men givetvis är historien mer komplex än man anar i början och givetvis ett raffinerande och intressant slut. Fina skådisar och jag satt hela tiden och funderade på hur Connery fick den här rollen, han är ju ingen Hitchcock använder sig av särskilt mycket.. En del riktigt bra repliker; "I wanted to die, not to be fishfood".

Martha (9/10).
(Rainer Werner Fassbinder, Västtyskland, 1974. IMDb.)
En förbannat bra film om en sadist som plågar sin fru, både fysiskt då de har sex och psykiskt. Det värsta är det psykiska, han är rakt igenom ond. Helt klart en karaktär man hatar, och stackars Martha som blir mer och mer sinnessjuk. Ah! Genial film.

Marty (7/10).
(Delbert Mann, USA, 1955. IMDb.)
Marty är en go' gammal rulle om en slaktare som är över 30 och fortfarande ungkarl! Det är lite gammalt upplägg, men jag gillade den och det gjorde visst Jeff Garlin som gjorde en homage till den med I Want Someone to Eat Cheese With.

Martyrs (3/10).
(Pascal Laugier, Frankrike / Kanada, 2008. IMDb. KG.)
Bu. Eller "Booh" kanske ty jag såg den amerikansk-dubbade varianten. Dubbel-bu.

Mary and Max (9/10).
(Adam Elliot, Australien, 2009. IMDb. KG.)
Bästa animerade filmen 2009. Mary är en ensam flicka i Australien som skickar ett brev till en person på måfå i USA, Max som får brevet, visar sig vara minst lika ensam han och en vacker vänskap växer fram. Dock inte helt barnvänlig om det låter så nu, låt ungen bli tonåring innan ni kollar, men då tycker jag absolut att ni borde göra det!

MASH (7/10).
(Robert Altman, USA, 1970. IMDb.)
Skoj film som senare gav uppgav till den klassiska tv-serien. Här är det Donald Sutherland som spelar Hawk-Eye, det är en roll jag tycker Alan Alda passade bättre som. Den är inte skitskoj hela tiden, men den har helt klart sina ljusa stunder, i fotbollsmatchen då hejaklacken skriker "69 is divine!" tyckte jag var roligast. Filmen har inte heller några riktiga eftertexter utan en snubbe som snackar genom en radio, rabblandes alla skådespelare. Annorlunda och skoj.

Masjävlar (7/10).
(Maria Blom, Sverige, 2004. IMDb.)
Finfin film om att komma hem till byn. Snyggt foto och scenografi, speciellt. Jag gillar'n.

Mat, Dryck, Man, Kvinna (6/10).
(Yin shi nan nu, Ang Lee, Taiwan, 1994. IMDb.)
En av Ang Lees tidigare filmer, filmen cirkulerar runt en far och dennes tre döttrar. Jag kunde inte riktigt koncentrera mig på filmen, då mina vänner satt och tjatade samtidigt, men jag greppade allt vad historien handlade om. Men så suveränt som det har blivit senare, med Ice Storm och Crouching Tiger, Hidden Dragon ser vi inte här. Det är helt enkelt manuset som är ok, men inget speciellt..

Match Point (7/10).
(Woody Allen, England / USA / Luxemburg, 2005. IMDb.)
En annorlunda Woody Allen-film, ett svartsjukedrama av lite mer drastisk karaktär. Jag tyckte mycket om den. Suveränt skådespel av framför allt Jonathan Rhys Meyers i huvudrollen. Om du inte gillat Woody Allen tidigare kanske du gillar denna, den är annorlunda som sagt.

Maten är klar (5/10).
(Jonas Odell, Sverige, 2010.)
Jonas Odell, som gjorde fantastiska "Aldrig som första gången" vänder här kameran mot sig själv och en händelse de flesta nog råkat utför i ungdomen; påkommen onanerandes av morsan. Nu är det dags att tala ut. Helt ok.

Matrosen och stjärnan (3/10).
(Querelle, Rainer Werner Fassbinder, Västtyskland / Frankrike, 1982. IMDb.)
Hm. Detta var inte vad jag väntat mig. En helkass rulle. Here comes the criticism; teatrisk, dålig dialog, dålig scenografi, halvdant manus, irriterande speakerröst, pretentiöst och framför allt annat; för jävla bögigt. Alla är ju lite bögar i denna filmen. Det känns lite konstigt. Och så många klichèer det är.. Och Fassbinder kan inte skriva engelsk dialog. Nä, inte bra. Inte bra alls.

Matti (3/10).
(Aleksi Mäkelä, Finland, 2006. IMDb. KG.)
En oändligt lång film av supande. Så kan det gå.

McCabe & Mrs. Miller (5/10).
(Robert Altman, USA, 1971. IMDb.)
Warren Beatty har ett bygge på gång och köper dit några horor. Då kommer Julie Christie och säger att han måste ha lite klass på bordellen och de bygger upp det bästa horhuset i trakten. Ett stort företag vill köpa upp dem, men då Beatty säger nej för att trissa upp priset får han dem efter sig... Och tja, ni förstår säkert att den inte direkt utspelar sig i nutid utan kring 1900. Beatty är cool och filmen är ok, men lite lång.

Me too (3/10).
(Yo, también, Antonio Naharro & Álvaro Pastor, Spanien, 2009. IMDb. KG.)
Jag blir lite rädd för mig själv när jag lyckas glömma en film helt på bara några månader förutom när killen med Down's säger "Yo soy un hombre".

Mean Girls (3/10).
(Mark S. Waters, USA, 2004. IMDb.)
Ibland när man jobbat klart på Shell vill man se en film som inte kräver att du tänker. Det här är en sån film. Nu har jag sett två tonårsfilmer på mindre än en vecka. Ah. Dra åt helvete.

Meeting People is Easy (5/10).
(Grant Gee, Engladn, 1998. IMDb. KG.)
1997 gjorde Radiohead sitt mästerverk OK Computer och turnerade som dårar, gjorde intervjuer och körde helt slut på sig själva. Det här är filmen om det förloppet. Kanske det är medvetet, kanske är det inte, men det är fantastiskt tråkigt. Dessutom dåligt ljudmixat så när nån av killarna pratar hör vi samtidigt en låt live. Sjukt svårt att höra vad fan de säger. Bah!

Mei Ling (4/10).
(Stéphanie Lansaque & François Leroy, Frankrike, 2009. IMDb. KG.)
En väldigt långsamt historia om en tjej som tycker bättre om sin bläckfisk än sin man. Hade varit mycket bättre om den var hälften så lång.

Melancholia (3/10).
(Lars von Trier, Danmark / Sverige / Frankrike / Tyskland, 2011. IMDb. KG.)
Sån jävla skit. Helt fel film att se när man bara vill gå och sova. För det är vad uppåtpillret Kirsten Dunst också hela tiden vill göra. Vilket man kanske kan förstå, men jag blev totalt uttråkad.

Melquiades Estradas tre begravningar (7/10).
(The Three Burials of Melquiades Estrada, Tommy Lee Jones, USA/Frankrike, 2005. IMDb.)
När James, en australiensare var här och surfade min soffa tipsade han om den här rullen och nu fick jag tummen ur och såg den. Tommy Lee Jones regisserar sig själv som en cowboy i Texas som får sin mexikanske kamrat mördad. Då bestämmer han sig för att leva upp till löftet om att han ska begrava honom i hans hemby. Så han ska alltså korsa gränsen åt "andra hållet". Bra skit.

Melvin goes to dinner (7/10).
(Bob Odenkirk, USA, 2003. IMDb.)
En film om en kille som har slutat umgås med sina vänner för att kunna vara vänsterprassel åt en tjej. En kväll hänger han dock med ut och det blir ett sånt där härligt, öppet samtal mellan fyra personer som känner varandra, genom varandra. Jag tyckte mycket bra om den.

Melvin Purvis: G-Man (6/10).
(Dan Curtis, USA, 1974. IMDb.)
Såg inte hela denna film som gick sent i natt, och hade tydligen flyttats fram en halvtimme som jag inte såg då La Notte var prioriterad. Filmen handlar om en man, Melvin Purvis som fångar in Machine Gun Kelly. Inte mycket mer att säga om det hela egentligen, en ganska spännande och enkelt underhållande tv-film med banjospel i varje bilscen, av någon anledning..

Memento (8/10).
(Christopher Nolan, USA, 2000. IMDb.)
Inte riktigt ett mästerverk som jag hade förväntat mig, men det är helt klart roligt med folk som inte följer de vanliga Hollywood-konventionerna och vågar göra något så här annorlunda. Men som så ofta när sådana linjer korsas är det just denna övergång som ger filmen dess starka kort. Och då brukar det bli något som blir bristande, och vad är det här? Jo, manuset, som är väldigt enkelt med en liten twist på slutet. Som vanligt, men det är inte riktigt en De Misstänkta-twist, som en kritiker tydligen tyckte. Men det är helt klart en bra film, ja, en mycket bra film, men inget mästerverk. Nu ska jag snart åka ner till Göteborg och kolla på en som kanske är det, Cykeltjuven. Cheers.

Metropolis (8/10).
(Fritz Lang, Tyskland, 1927. IMDb.)
En gammal framtidsvision där en hel stad lever och verkar utan att veta om att det i underjorden finns ett stort gäng arbetare som driver den. Bra tempo och jääävlar vilka scenbyggen. Bra story också. Me like.

Mi Amigo Invisible (9/10).
(Pablo Larcuen, Spanien, 2010. IMDb. KG.)
Fullkomligt underbar kortfilm om en tjock kille som inte har några vänner. Så enkel och så underbar. Dessutom med ett fullkomligt lysande soundtrack.

Michael Clayton (7/10).
(Tony Gilroy, USA, 2007. IMDb.)
Clooney spelar en advokat som har blivit en sorts fixare på sitt företag, han fixar fram bra advokater snabbt när nån behöver rättshjälp, nu försöker han fixa Arthur, som jobbat med samma fall i tolv år och insett att vad han försöker försvara är fel. Samtidigt har Michael sina egna problem. Snyggt, smart och bra. Får mig att vilja se den där Bourne-trilogin som samme manusförfattare skrivit. Det kanske är lite mer än bara vanlig action? Det är det i vart fall här.

Micky badar (8/10).
(Micky bader, Frida Kempff, Sverige, 2010. IMDb.)
En vacker liten film om tanten Micky, som badar varje dag, året runt.

Micmacs (8/10).
(Micmacs à tire-larigot, Jean-Pierre Jenuet, Frankrike, 2009. IMDb.)
Jean-Pierre Jeunet är tillbaka med en historia om en man som får sin far spräng av en mina och själv blir beskjuten av en slump. Efter skottet i pannan hamnar han på gatan där han hittar ett gäng sopletare och tillsammans spelar de ut vapentillverkarna mot varandra. Sjukt snyggt i vanlig ordning och med en mycket underhållande story. Me like.

Midnight Cowboy (7/10).
(John Schlesinger,, USA, 1969. IMDb.)
Länge sedan jag skrev en recension nu. Anledning? Jag har inte sett nån film, började kolla på Gadjo Dilo i måndags, somnade. Igår kollade jag Psycho. Somnade.. Jaja, till recensionen av denna film: En bra, men lite överskattad film om Joe Buck, en man som lämnar Texas för att åka till New York, där han har hört att kivnnor betalar för sex. Han träffar i New York Ratso, en snubbe allra, allra längst ner i samhället. De blir vänner och när Joes pengar sinat försöker de få ihop pengar på alla sätt och vis, men det visar sig inte vara särskilt lätt att vara manlig prostituerad i New York. Kvinnorna raggar inte direkt på gatan. Samtidigt har Ratso drömmar om Florida och att det är paradiset, likt Joe trott om New York. Hur det slutar tänker jag inte berätta, men jag tyckte först att det var ett för abrupt slut, men kom på efter nån timme att det var ett utmärkt slut..

Midnight Express (7/10).
(Alan Parker, England / USA, 1978. IMDb.)
Bra film om en kille som hamnar i turskiskt fängelse då han försöker smuggla ut två kilo hasch. Allt är helt ok, manus, foto och skådespel. Det enda som förstör lite är de synthslingorna som letar sig in lite då och då, de är vidrigt dåliga.. Och filmen var före åttiotalet. Haha. Man märker att de mer eller mindre tagit denna storyn rakt av till att göra Himmel och Helvete som jag såg för nån månad sedan, denna var dock snäppet bättre.

Midnight in Paris (6/10).
(Woody Allen, Spanien / USA, 2011. IMDb. KG.)
Soft Woody Allen-rulle där Owen Wilson flanerar på Paris gator och hamnar i samma stads 20-tal där han snackar författande med Hemingway och F. Scott Fitzgerald. En skön liten verklighetsflykt helt enkelt.

Midsommar (6/10).
(Midsommer, Carsten Myllerup, Danmark / Sverige, 2003. IMDb.)
Juste rysare. Faktiskt riktigt välgjord. Kass musik dock. Per Oscarsson är bäst, givetvis, men genomgående bra skådespel.

Mifune (8/10).
(Mifunes sidste sang, S?ren Kragh-Jacobsen, Danmark, 1999. IMDb.)
En film döpt efter den store skådespelare Toshiro Mifune, som var Kurosawas favorit. Det handlar om en kille som det går bra för i affärslivet i Köpenhamn, men blir tvungen att efter tio år åka tillbaka till sin hembygd där hans far har dött och hans efterblivne bror nu är ensam. Denne bror, Rud, tror att Toshiro Mifune bor i källaren och brodern leker samuraj titt som tätt.. Men som alltid med danska dogmafilmer så är det relationer som tas upp och behandlas. Och det brukar gå bra, och även här går det finemang. Dessutom är den bra mycket gladare än alla andra Dogma-filmer. Möjligtvis är Idioterna roligare, men inte gladare. Helt klart bra.

Mildred Pierce (7/10).
(Michael Curtiz, USA, 1945. IMDb.)
Michael Curtiz har faktiskt gjort fler bra filmer än Casablanca. Denna till exempel som är en fin mordhistoria, men egentligen bara är en lång karaktärsbeskrivning av Mildred Pierce, en kvinna som vi på slutet vet tar sin makes liv...

Milk (8/10).
(Gus van Sant, USA, 2008. IMDb.)
Sean Penn är fullkomligt lysande som den förste öppet homosexuelle politikern i USA. Jag tycker det är roligt att James Franco äntligen fått ett uppsving i Hollywood. Bra kille, den.

Miller's Crossing (9/10).
(Joel & Ethan Coen, USA, 1990. IMDb.)
Ytterligare en höjdarrulle från bröderna Coen och förväntningarna på The man who wasn't there ökar ännu mer.. Här är det en komplicerad gangsterhistoria med många humorristiska inslag. Underbart foto, som alltid när det är bröderna Coen som är i farten (förutom ett par komedier, kanske..), man märker en hel del likheter med Blood Simple i just fotot, Sonnenfeldt gillar att ha män som sitter framför ett fönster i natten och pratar i telefon. ;) Här har vi en mycket bra skådespelarensemble med Gabriel Byrne i spetsen. John Turturro är som alltid lysande. En superrulle, verkligen.

Million Dollar Baby (6/10).
(Clint Eastwood, USA, 2004. IMDb.)
överskattad rulle. Snyggt foto som är uppbyggt på samma sett som Emmas foton (rockfoto.nu), dvs att det är svart som är största delen av bilden och att saker händer i de delarna där det är ljust. Skådespelet är finfint och filmen tar upp en aktuell fråga på ett bra sätt. Men det är då inget mästerverk... 39% av dem som sett den på imdb tycker den är värd 10/10. Märkligt.

Milwaukee, Minnesota (6/10).
(Allan Mindel, USA, 2003. IMDb.)
Skoj, mörk film. Jag tyckte den var helt ok. Men nu, mer än en vecka efter jag sett filmen kan jag inte direkt erinra nåt som var speciellt med den.. åäö

Min odödliga kärlek (5/10).
(Immortal Beloved, Bernard Rose, England / USA, 1994. IMDb.)
Ganska trist film om Beethoven, där de stulit från Citizen Kane, med att ha ett brev från den avlidne som är källan till handlingen. Dock är det ganska ointressant att veta vem det nu var som var Beethovens hemliga kärlek. Det är inte den man väntar sig, givetvis. Jaja. Gary Oldman räddar filmen med ännu en suverän rolltolkning.

Mina Jag & Irene (6/10).
(Me, Myself and Irene, Bobby & Peter Farrelly, USA, 2000. IMDb.)
Förväntingarna på denna film var ganska höga, eller jag undrar om jag skulle förvånas något. Det gjorde jag inte direkt, filmen gjorde vad den skulle, göra så att man satt och gapskrattade i biofåtöljen. Dock var det inget utanför det vanliga, vilket var synd.

Minority Report (7/10).
(Steven Spielberg, USA, 2002. IMDb.)
Jag hade inte så värst höga förväntningar på den här. A.I. var ingen höjdare, direkt, och Spielberg är inte så där jättehögt placerad i min bok, det brukar vara ganska bra för stunden, men inget mer. Här är det mycket bra för stunden, jag gillar det, absolut, snyggt slut också. Dock kan tempot bli löjeväckande högt ibland, jag tänker främst på de scener de står framför sina skärmar till datorer och flaxar. ;)

Miracle Fish (6/10).
(Luke Doolan, Australien, 2009. IMDb. KG.)
En mobbad pojke får en present av sin far. En fisk i plast som rör sig när man lägger den i sin hand. Fint och mer aktuell än någonsin just nu. På sätt och vis.

Miss Kicki (7/10).
(Håkon Liu, Sverige / Taiwan, 2009. IMDb. KG.)
En intressant film där Pernilla August spelar en medelålders dam som nyss kommit hem från att ha bott i USA under hela sin sons uppväxt. Hon har en internet-fling med en man i Taipei och bestämmer sig att åka dit, med sin son, som dock inte får reda på den verkliga anledningen de åker dit. Kino har vurmat mycket om denna rulle och jag kan bara instämma, en smula långsam ibland, men snygg och bra spelad samt med en modern historia. Jag tror det är den första Rookie-film jag ser, men jag blir ju pepp att se fler av dem nu!

Missing (7/10).
(Costa-Gavras, USA, 1982. IMDb.)
En bra film där Jack Lemmon spelar en man vars son försvinner i militärkuppen i Chile och han beger sig till Santiago för att leta reda på honom, med hjälp av hans fru. I den misströstande sökningen får vi reda på vad som hände när Pinochet genomförde sin kupp och hur USA förnekade sin inblandning.

Mission: Impossible II (2/10).
(John Woo, USA / Tyskland, 2000. IMDb.)
Skitfilm.. Men jag hade inga större förhoppningar heller, fått två av fem lite här och där men de betygen känns som allmosor.. Jag kan då inte ge den mer än två av tio.. Sämst tillsammans med Patrioten i år. Kasst manus, kasst skådespel från främst Dougray Scott som är urusel. Och äverdrivet hela tiden i actionscenerna, det var inte som i ettan då det bara var en scen som var överdriven om jag inte minns fel. Filmens enda behållning är Ving Rhames som är lika skön som vanligt. Mitt hopp om att någonsin igen få se en bra actionrulle från Hollywood när John Woo gör den här...

Mission: Impossible III (6/10).
(J.J. Abrams, USA, 2006. IMDb.)
Lost-regissören Abrams tar över högteknologiskt där John Woo avslutade förra värdelösa kapitel på boken som Brian DePalma började ganska starkt om måhända krångligt. Abrams tar in sina lite mer annorlunda vapen, såsom bomber i näsan och elstötspistoler. Till det blir det ju mera känslor än vanligt, men jag gillar inte Tom Cruise och kan tyvärr inte ta honom till mig. Men det är en helt ok actionrulle i vart fall.

Mister Lonely (5/10).
(Harmony Korine, England / Frankrike / Irland / USA, 2007. IMDb.)
Harmony Korine (Gummo) har här fått lite mer budget än tidigare och hittat på massa fina vyer, hela grejen att ha massa kändisimitatörer i ett slott i Skottland är ju rätt kul, men åh vad det bara blir pannkaka av det hela. Visst, det finns väl ett tema; va dig själv. Så, nu behöver du inte se filmen om du inte vill se lite fina bilder.

Mitt liv som hund (6/10).
(Lasse Hallström, Sverige, 1985. IMDb.)
Ganska bra film om en kille som har det lite svårt i livet.. Anton Glanzèlius är mycket bra i huvudrollen och Brömssen är alltid härlig. Men jag gillar det inte riktigt. Jag vet inte varför, men jag gillar det inte så mycket som jag kanske borde göra. Jag vet ärligt talat inte.

Mitt liv utan mig (8/10).
(My life without me, Isabel Coixet, Kanada / Spanien, 2003. IMDb.)
Jag tyckte väldigt mycket om denna film. Det handlar om en tjej som har gift sig och skaffat barn tidigt med den ende kille hon någonsin kysst. Nu är hon 23 och får reda på att hon har fått obotlig cancer, men istället för att deppa ihop totalt gör hon en lista på de saker hon ska hinna göra innan hon dör, en av dem är att ha sex med en annan man, och hon träffar antagligen världens charmigaste man, Mark Ruffalo. Det är en helt underbar film om att leva livet som om det vore sista dagen, och slutet tror man ju ska bli en väntan på just den dagen hon kommer dö, men den delen skippar de i filmen. Gillade jag inte först, men i efterhand var det bara bra. Och så har Pedro Almodóvar varit exekutiv producent. Och han har antagligen varit med i castningen lite, för världens vackraste kvinna, Leonor Watling, som vi alla minns från Tala med henne är med i en biroll och hon är så sjukt bra. Sedan har de plockat in halva Pulp Fiction-outcasten, nämligen både Maria DeMedeiros och Amanda Plummer. Den förste som en hårfriserande Milli Vanilli-fantast och den senare som kaloriräknare med en åtrå för revbensspjäll. Sedan är Deborah Harry morsan i familjen, och hon är faktiskt riktigt bra. Och Sarah Pollet i huvudrollen är mycket bra, även om Leonor Watling stjäl showen totalt den alltför lilla tid hon är med. Men passa på att se denna ljuva film innan den slutar gå på Hagabion nu!

Moderna Tider (8/10).
(Modern Times, Charles Chaplin, USA, 1936. IMDb.)
Smart film där Chaplin spelar en kille som jobbar på fabrik och liksom fastnar i maskineriet.. Jag gillade den skarpt.

Modesty Blaise (5/10).
(Joseph Losey, USA, 1966. IMDb.)
Trevlig spionthriller, men ingen höjdare. Taffligt skådespel ibland och dessa musikalnummer? Sjukt. Saker man dock kommer att tänka på är: 1. Fan, vad snygg Terence Stamp var på den tiden. 2. "I'm Hungry!" "You peasant!". 3. Justa tapeter. 4. Dirk Bogarde klär sig extremt snyggt ibland. 5. Fan, har jag gått och blivit ytlig?

Moln på Drift (7/10).
(Kauas pilvet karkaavat, Aki Kaurismäki, Finland, 1996. IMDb.)
Fin film och jag gillade slutet. Som vanligt i Kaurismäkis filmer är scenografin och ljuset helt exceptionellt bra. Jag älskar hans miljöer. Småsurrealistiska nästan, men ändå helt enkla.

Mona Lisas Leende (3/10).
(Mona Lisa Smile, Mike Newell , USA, 2003. IMDb.)
I ett konferensrum i Hollywood:
"Jag vet, vi gör en film om feminism!"
"Bra idè, och vi ska ha de bästa unga akriserna vi har!"
"Och Julia Roberts."
"Givetvis."
"Men vi måste ha en intressantare tid än nu, vi kör på femtiotalet då alla skulle vara husfruar."
"Ja, så är Roberts den progressiva lärarinnan på skolan där kidsen är übersmarta och ena riktiga plugghästar - eftersom de vill vara smarta fruar när de är klara."
"Ja, också öppnar lärarinnan upp deras dumma (?) hjärnor med idèn om att de faktiskt kan bli något själva, inte bara passa upp barnen och mannen."
"Skitbra!"

En oerhört tråkig film. Och inte ens att Maggie Gyllenhaal är med hjälper till. Skulle fått en två utan snyggt foto.

Mondo Topless (3/10).
(Russ Meyer, USA, 1966. IMDb. KG.)
Mockumentär om ett gäng tjejer som dansar topless. Russ Meyers visste hur en gjorde pengar på lite tits and ass.

Monica Z (6/10).
(Per Fly, Sverige, 2012. IMDb.)
Edda är fantastisk, men jag stör mig på att en tar sig sådana friheter med vad som hänt i verkligheten. Jag önskar att jag inte visste om det innan.

Monster's Ball (7/10).
(Marc Forster, USA, 2001. IMDb.)
Monsterballe, som Lokko skrev till distributören och ville de skulle heta i Sverige. Ganska skoj. Filmen är en bra och långsamt berättad historia om en fångvaktare som förälskar sig i en fånges fru. Det är helt suveränt skådespel, men filmen som helhet var inte så inspirerande, i början är allt en jävla misär, men man har ju en känsla av att det kommer ordna upp sig på slutet..

Monsters, Inc (9/10).
(Peter Docter & David Silverman & Lee Unkrich, USA, 2001. IMDb.)
En suverän rulle. Vi hade svinskoj. Roligast var då de hoppade in i en dörr som låg ner så de landade snett. "That was weird." Haha, vi vred oss. Den är originell som fan, det som ger det höga betyget, och välgjord in i minsta detalj. Man blir gött fascinerad av saker som hur äkta snön ser ut, eller håret på det stora monstret, Sully. Perfekt för både barn och vuxna. Och John Goodman, vilken kille. ;) Se, stora som små. Nu ska jag se en högst barnförbjuden film, Stanley Kubricks Lolita. Cheers.

Monument Valley Flight Attempt (3/10).
(William Lamson, USA, . KG.)
En kille skickar iväg ett gigantiskt pappersflygplan ner i Monument Valley i Utah. Det störtar.

Moon (6/10).
(Duncan Jones, England, 2009. IMDb. KG.)
Jag och Alex såg tyvärr en kopia med kasst ljud vilket störde upplevelsen lite. Jävligt snygg och smart idé.

Moonrise Kingdom (6/10).
(Wes Anderson, USA, 2012. IMDb.)
Jag gick och såg den här med en kamrat som redan sett den och således såg om den på bio. Det är rätt stort. De förväntningarna införlivades dock inte riktigt på mig, jag tyckte den var lite väl ytlig. Är det kanske Roman Coppola, som varit med och skrivit Andersons manus, som lett till det än större fokuset på schysta vinklar och symmetri.

Morana (8/10).
(Simon Bogojevic Narath, Kroatien, 2008.)
Skitsnygg rolig kortfilm.

Mordet på en Kinesisk Bookmaker (7/10).
(The Killing of a Chinese Bookie, John Cassavetes, USA, 1976. IMDb.)
En film där Cassavetes använder sin vanliga avslappnade skådespelarteknik som jag tycker väldigt bra om. Här är dock manuset inte världens bästa. Det funkar fint, men det är ganska ordinärt. Men skådespelet det är extraordinärt. Ben Gazzara! Yes, sir!

Morvern Callar (6/10).
(Lynne Ramsay, England, 2002. IMDb.)
Den var ungefär som jag förväntade mig; bra, men långsam. Vissa saker var roliga, Morton var super, men filmen var bara ok. That about wraps it up.

Motodrom (7/10).
(Jörg Wagner, Tyskland, 2006. IMDb. KG.)
Snygg kortfilm där de kör runt runt runt.

Motståndaren (6/10).
(L'Adversaire, Nicole Garcia, Frankrike / Schweiz / Spanien, 2002. IMDb.)
Kollade om någon skrivit i Motståndaren som svenska titel på IMDb, eftersom jag inte kunde den franska titeln, hittade dokumentären "Kamrater, motståndaren är välorganiserad". Haha. Hur som helst, tillbaka till denna film. Det är en till (!) filmatisering på den verkliga händelse där en man låtsas jobba som läkare på WHO i arton år innan han ballar ur. Detta filmatiserades i Time Out, typ förra året, i Frankrike. Ok, jag gillar Frankrike och överlag håller fransk film ganska bra klass, eftersom de verkar ha ett mer öppet filmklimat och tar lite mer chanser med nya filmskapare än säg, Sverige. Men detta känns konstigt. Filmen filmatiseras en gång av Laurent Cantet år 2001 för att göras en gång till av Nicole Garcia året efter? Ok, detta är en bättre film, absolut, och man har inte ändrat på slutet, som de gjorde i Time Out. Det faktum att jag såg Time out, men inte riktigt visste vad detta var, gjorde att jag blev grymt förvirrad. Hade jag vetat att detta var baserad på samma bok och händelse hade jag kunnat luta mig tillbaka och inte få huvudvärk när jag försökt förstå mig på det här. Det är förträffligt skådespel, men likt Time out är det för långt och förvisso kan scenerna där han ödslar sin tid, när han tros vara på jobbet, viktiga, men det blir bara tråkigt. Så det blir bra, no more, no less.

Moulin Rouge! (4/10).
(Baz Luhrmann, Australien / USA, 2001. IMDb.)
Fick till slut sett denna överskattade rulle. överspelat som vanligt med Luhrmann. Denna gången har han i alla fall inte gett sig på en klassisk roman utan skrivit ett manus utifrån låttexter, mer eller mindre. Historien är enkel: Fattig snubbe. Snål hora. Kärlek. Jag gillar det inte. Ett jävla spektakel är vad det är. Det som trots allt ger den en fyra (att jag gav Romeo+Julia en femma fattar jag inte, den är ju ännu sämre!) är Ewan McGregors och Nicole Kidmans fina spel tillsammans. Men allt runt omkring.. Nej tack.

Mr. Deeds (2/10).
(Steven Brill, USA, 2002. IMDb.)
Värdelös film. Sandler har haft ett par bra stunder (Wedding Singer, Punch-Drunk Love och Happy Gilmore), men annars är han bara med i skitfilmer. Största anledningen jag såg den var att Winona Ryder är med. Länge sedan jag såg en film med henne. Hon är inte bra. Sandler är inte bra. Skämten är inte bra. Och storyn känns väldigt gammalmodig. Och det bör den eftersom det är en nyinspelning av en gammal Frank Capra-film. Och som alla som har lite filmkoll vet vad som händer i en Capra-film, right? Dock finns här ingen av den charm som Capra alltid lyckas skapa.

Mr. Jealousy (6/10).
(Noah Baumbach, USA, 1997. IMDb. KG.)
En tidig Baumbach, ni vet The Squid and the Whale-killen. Jag gillade den, men inget särskilt. Eric Stoltz spelar en kille som är löjligt svartsjuk och börjar gå i gruppterapi med sin tjejs ex... Jag gillade den all in all i vart fall.

Mr. Nobody (5/10).
(Jaco Van Dormael, Kanada / Belgien / Frankrike / Tyskland, 2009. IMDb.)
Den här har legat här ett tag, jag slog på'n och blev pepp när både Jared Leto och Sarah Polley var med, om det vill sig väldigt väl blir det kanske en blandning mellan två favoriter, Requiem for a Dream och My Life Without Me? Nja, så god var inte den här en timme för långa film. Den är krånglig och har massvis med scener som bara är med för att de är fina, det finns i princip allt snyggt i den här filmen, och tja, det blir ju rätt trist. Speciellt när den är två och en halv timme lång. Men visst, det är en rolig idé, men tja, Kill your darlings, pal!

Mulholland Dr. (8/10).
(David Lynch, USA / Frankrike, 2001. IMDb.)
En av David Lynchs bästa, gillade den skarpt, främst på att jag fattade den. Eller rättare sagt, jag vet vad jag tror hände. Den är ju inte direkt nåt för den som inte vill bli förvirrad. Här kan du läsa om vad jag tror hände. Inte så roligt att paja för dig om du inte sett denna finfina rulle. Det är klass på allt. Man märker på ljussättningen och misstänkta, svischande ljud att det är en Lynch film.

Muraren (6/10).
(Stefan Jarl, Sverige, 2002. IMDb.)
En film om skådespelaren Thommy Berggren. Han berättar roliga historier från sin barndom. Det är skoj historier, men det är ganska taffligt gjort.

Murder, My Sweet (6/10).
(Edward Dmytryk , USA, 1944. IMDb.)
En go' film-noir som jag dock var för trött för att kunna uppskatta totalt och satt och nicka till nån gång innan jag kom på att jag hade mina Dextrosol i väskan. Kom ihåg det till nästa gång, Robin!

Musikrummet (6/10).
(Jalsaghar, Satyajit Ray, Indien, 1958. IMDb.)
En film om en man som är den siste zamindaren (feodal krigsherre), som inte har några priveligier kvar, och ruinerar sig själv genom att hålla uppe fasaden. De första tio minutrarna i filmen var fenomenalt snygga, därefter blev man ganska seg. När en hemsk sak inträffar tippade jag i alla fall rätt i hur det skulle sluta. Så, det är snyggt, dessutom skoj att se en gammal indisk film!

My Blueberry Nights (5/10).
(Wong Kar-Wai, Hong Kong/Kina/Frankrike, 2007. IMDb.)
Jag blev besviken på Wong Kar-Wais första amerikanska film. Varför han inte har med sig sin vapendragare Christopher Doyle till staterna förstår jag inte. Här har han istället använt sig av Darius Khondji och de har tillsammans (?) kommit fram till att halva filmen ska vara filmad i på tok för få fps (frames per second), vilket alltså leder till att bilder verkar hacka hela tiden. Jävligt störande. Historierna i sig är softa, men inget fantastiskt, en liten bonus att Chan Marshall (Cat Power) dyker upp i en kort scen.

My Daughter, My Angel (4/10).
(Ma fille, mon ange, Alexis Durand-Brault, Kanada, 2007. IMDb.)
Modern rulle där en farsa sitter och porrsurfar och hittar sin dotter som en kommande tjej på sidan...

My friends told me about you (4/10).
(Daniel Ryan, USA, 2008. IMDb. KG.)
Snygg, men innehållslös rulle. Lynchkomplex.

My Neighbour Totoro (8/10).
(Tonari no Totoro, Hayao Miyazaki, Japan / USA, 1988. IMDb.)
Mysfilm. Många anser att det är den bästa Ghibli-filmen, men det håller jag inte riktigt med om. Sötast dock, kanske. :)

Myrlandet (6/10).
(Jonas Selberg Augustsén, Sverige, 2011.)
Jag gillade den här. Flummigt och gött. Ventilationen är bäst!

Mysteriet på Oberwald (5/10).
(Il Mistero di Oberwald, Michelangelo Antonioni, Italien / Tyskland, 1981. IMDb.)
Seg rulle med intressanta idèer; en anarkist lyckas ta sig in till drottningen som han ska döda, men hon visar sig vilja dö... Men denna teaterpjäs är fortfarande en pjäs, hur mycket Antonioni än leker med filtren..

Mysterious Monsters (6/10).
(Robert Guenette, USA, 1976. IMDb.)
En 70-talsdokumentär om Big Foots och Snowmen samt lilla Nessie. Det tog mig ett år innan jag tog mig tid att titta på den, men den var rätt kul.

Mysterious Skin (6/10).
(Gregg Araki, USA, 2004. IMDb.)
Schyst film, som var lite annorlunda än vad jag trodde, men det var lite väl segt i andra delen av filmen då man bara väntade på att "få reda på" det man redan klurat ut...

Mystery Train (7/10).
(Jim Jarmusch, USA / Japan, 1989. IMDb.)
Jag är alltid skeptisk till episodfilm. Här har Jarmusch valt ett hotell i Memphis, Tennessee som mötesplats för de olika historierna, och givetvis är inte alla lika bra. Jag älskade den första och gillade den tredje oerhört mycket, men den i mitten. Jag fastnade aldrig för den italienska kvinnan och hennes historia. Tyvärr.

Mystery, Alaska (4/10).
(Jay Roach, USA / Kanada, 1999. IMDb.)
Ingen höjdare, vissa roliga saker givetvis, men ingen vinnare.

Mystic River (7/10).
(Clint Eastwood, USA, 2003. IMDb.)
Juste whodunnit, men inte så värst mycket mer. Bra skådespelare, men manuset är inte så där värst häpnadsväckande.