A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z
1 2 3 4 5 6 7 8 9 0
Alla (även de som börjar med å, ä och ö.)

Eagle vs Shark (8/10).
(Taika Cohen, Nya Zeeland, 2007. IMDb.)
They sure are cute for two ugly people! Finaste filmen på länge. Hur ofta är det man ser en riktigt bra romantisk komedi? Jag kommer bara på två i huvudet: Me and You.. och Amelie. Här är i vart fall en till. Straight outta New Zeeland med Jemaine Clement från Flight of the Conchords. Han spelar en loser som träffar en annan loser. Det är så underbart nördigt och manuset är underbart quirky och oväntat. Speciellt bra är det när M Ward och Stone Roses dyker upp i soundtracket och gör filmen än bättre. Mycket bättre än Napoleon Dynamite.

Eastern Promises (8/10).
(David Cronenberg, England / Kanada / USA, 2007. IMDb.)
För några veckor sedan såg jag och Frans David Cronenbergs debutfilm från 1975, Frossa (Shivers) och det är lite småintressant att se hur hans filmskapande utvecklats och blivit mer komplext. Viggo Mortensen är här åter igen i huvudroll, men till skillnad mot A History of Violence, har vi här ett skarpare manus, men ändå en vidareutveckling av den gode mannen som ändå tar till våld. Historien utspelar sig i London där barnmorskan Naomi Watts får in en fjortonårig flicka som dör när hon föder sin dotter, henne och sin dagbok är det enda hon lämnar efter sig. Dagboken berättar om hemskheterna som ledde upp till flickans död. Bästa filmen om barnprostitution och människohandel hittills. Se och lär, Moodysson.

Easy Rider (8/10).
(Dennis Hopper, USA, 1969. IMDb.)
Get your motor runnin', get out on the highway. Så börjar Steppenwolfs Born to be Wild, en låt jag och Alex brukade sjunga när vi var ute och drack för sådär fem-sex år sedan. Det är soundtracket till denna fina film och det är ungefär vad som händer i filmen också. De dricker lite. Nej, ärligt talat ärdet ju detta filmen handlar om: -They're not scared of you. They're scared of what you represent to 'em. -Hey, man. All we represent to them, man, is somebody who needs a haircut. -Oh, no. What you represent to them is freedom.

Eating Raoul (8/10).
(Paul Bartel, USA, 1982. IMDb. KG.)
Underbart skön rulle om ett par som börjar försörja sig på att slå ihjäl pervon! Genialt!

Ebbe the movie (5/10).
(Jane Magnusson & Karin af Klintberg, Sverige, 2009.)
Skön dokumentär om en skön glidare som när han får hiv inte har nåt att förlora utan börjar sin egen Palme-utredning. Lite störande "häftig". Mycket animeringar och "trams" som en viss minister kallat det, alltså att de filmar ut i luften och när intervjuaren sätter sig etc.

Ed Wood (7/10).
(Tim Burton, USA, 1994. IMDb. KG.)
Härligt överspel av Johnny Depp som den ökänt kassa regissören Ed Wood i Tim Burtons fina film. Me like. Vad har hänt med mina recensioner?

[..]

Lång film där Johnny Depp spelar Edward D. Wood Jr. Allra bäst är givetvis Bill Murray i rollen som Bunny Breckinridge, som vill byta kön. Tänk om fler tänkt som Tim Burton och låtit Murray vara med i bra filmer även innan Lost in Translation. Vilken filmskatt det vore.

Eden Lake (4/10).
(James Watkins, England, 2008. IMDb. KG.)
Ungjävlar!

Edward Penishands (2/10).
(Edward Peninshands, Paul Norman, USA, 1991. IMDb. KG.)
Jag var liksom tvungen att se den här... Och ja, han har penishänder och ja, de används. Och nej, det är speciellt upphetsande.

Edward Scissorhands (8/10).
(Tim Burton, USA, 1990. IMDb. KG.)
Det var så länge sedan jag såg den här sorgliga rullen att det var innan jag började skriva om film för sisådär tio år sedan. Den är sorglig och ack så vacker. Jag gillar verkligen Elfmans musik och de pastellfärgade människorna.

Efter livet (8/10).
(Wandâfuru raifu, Hirokazu Koreeda, Japan, 1998. IMDb.)
Kvällens visning på Cinemateket var vald av Jens Lekman. Han hade valt en fin film om vad som kan tänkas hända när man dör. Jag har velat se denna film sedan jag såg en snutt av den på Filmkrönikan, en scen som präntades in i mitt huvud, där det är människor som nyss har dött och de ska välja ett minne som de ska minnas i all evighet, och vissa av intervjuerna ska tydligen vara dokumentära. Vilka vete fan, men jag älskar tanken. Det är precis vad denna film handlar om, folk dör, kommer till detta ställe där de intervjuas av några människor, de får ett par dagar på sig att välja sitt favoritögonblick i livet och sedan gör arbetarna sitt yttersta för att rekonstruera det och filma det. När det sedan visas upp för den döde blir denne ett med minnet och får gå vidare in i evigheten. Men vilka är de som arbetar där?

Eight (6/10).
(Stephen Daldry, England, 1998. IMDb. KG.)
En snygg liten kortfilm om en pojke som älskar fotboll, trots att hans mor inte tillåter honom spela. Varför får vi så småningom reda på.

Ein Freund von mir (6/10).
(Sebastian Schipper, Tyskland, 2006. IMDb. KG.)
En fin liten film om en kille som jobbar på försäkringsbolag och vars chef testar honom, om han har kulor tillräckligt för att säga nej att ta ett sletet jobb med att köra bilar på flygplatsen. Men han gör det och tycker om jobbet och sin nya kollega. Samtidigt är det en kärlekshistoria som är lite udda. Jag gillade den.

Either Way (5/10).
(Á annan veg, Hafsteinn Gunnar Sigurðsson, Island, 2011. IMDb.)
Ok rulle om en 32-åring och dennes 20-årige svåger som sommararbetar med att måla mittlinjer ute på Isländska myllan. Historien är lagd till 80-talet för att göra det ok med de vrängda kvinnosynerna.

El Mariachi (6/10).
(Robert Rodriguez, Mexico / USA, 1992. IMDb.)
Indie-versionen av Desperado. Jag trodde att Desperado var precis samma historia, men det visade sig att Desperado ju är en uppföljare till denna. Nåväl, det är ganska juste filmat, även om det är fult som gatan, men en del roliga idèer finns ju.

El Sicario, Room 164 (8/10).
(Gianfranco Rosi, Frankrike / USA, 2010. IMDb. KG.)
En före detta yrkesmördare för mexikanska maffian berättar, och ritar, om sina 20 kriminella år och hur han lämnade organisationen. Ytterst intressant och hemskt som satan.

Election (7/10).
(Alexander Payne, USA, 1999. IMDb.)
Skön film som kan tänkas vara en liten John Hughes homage - Matthew Broderick är tillbaka i high school, han spelar här en lärare som har hand om valet till elevrådets president. På ett intelligent sätt vävs den historien ihop med hans liv utanför skolan. Jag tror att jag nu är redo att se Citizen Ruth, en än tidigare Alexander Payne-rulle som jag börjat kolla på ett par gånger, men som är lite för deppig i sin svarta humor.

Electroma (4/10).
(Thomas Bangalter & Gu-Manuel De Homem-Christo, Frankrike / USA, 2006. IMDb.)
Daft Punk har gjort en film där de åker mycket bil och försöker göra sig mer mänskliga i en värld där alla har motorcykelhjälm. Det är stundtals vackert, men mest rätt tråkigt. Något som verkar betydligt roligare och som jag ännu inte fått uppleva är Daft Punk live. Ser ut att vara bättre ljusshow än Primal Scream på Hultan 2000. XTMNTR gjorde sig fint vid Hulingen.

Eleganten från vidderna - filmen om Eddie Meduza (4/10).
(Andreas Brink, Sverige, 2010. IMDb.)
En ordinär dokumentär om en extraordinär människa. En ganska sorglig historia egentligen.

Elegy (8/10).
(Isabel Coixet, USA, 2008. IMDb. KG.)
En vacker film. Jag hade tänkt att vänta med att recensera den för att jämföra den med Whatever Works, men ville inte. Precis nu när jag sett den vill jag bara få ur mig lite saker som jag annars kommer glömma. Jag älskade relationen mellan Ben Kingsley och Dennis Hopper. Manlig vänskap skildras nog fan bäst av kvinnor på film. Vidare är det här nog enda gången jag har börjat lipa av att se Penelope Cruz bröst. En vacker, sorglig film, precis som vanligt från Coixet. Jag gillar henne mer och mer. Och Kobra ska handla om henne snart, det ska bli intressant att se!

Elena (5/10).
(Andrey Zvyagintsev, Ryssland, 2011. IMDb. KG.)
Nja.

Elephant (6/10).
(Gus van Sant, USA, 2003. IMDb.)
En studie i dagens amerikanska ungdom. Några beter sig som vanligt folk, andra inte. Helt ok.

Elizabeth (4/10).
(Shekhar Kapur, England, 1998. IMDb.)
Skittrist, verkligen, inget jag gillade alls.

En annan kvinna (5/10).
(Another Woman, Woody Allen, USA, 1988. IMDb.)
Jävla flumfilm.

En byråkrats död (6/10).
(La muerte de un burócrata, Tomás Gutiérrez Alea, Kuba, 1966. IMDb. KG.)
En historia om en man vars far dör och de begraver honom med hans arbetskort. Ett arbetskort som hans mor behöver för att få ut faderns pension. En kafkaliknande historia tar fart när han far mellan olika myndigheter för att få tag på kortet... Rätt kul.

En dag på kapplöpningarna (6/10).
(A Day at the Races, Sam Wood, USA, 1937. IMDb.)
Jag trodde att en Bröderna Marx skulle vara bra mycket roligare än så här. Och varför, varför, ska de sjunga och ha sig, sååå trist. Jaja, den har ett par ljusglimtar..

En eld i mitt hjärta (7/10).
(Une flamme dans mon coeur, Alain Tanner, Frankrike / Schweiz, 1987. IMDb.)
Mest ångestfyllda filmen på ytterst länge. Det handlar om en skådespelerska som blir apatisk om hon är ifrån sin älskare, ungefär. Först har hon en efterhängsen pojkvän som hon försöker bli av med, men han älskar henne, men respekterar inte alls hennes vilja. Hon lyckas bli av med honom och hittar i en av filmens bästa scener, en annan man i tunnelbanan, en journalist. När han är borta på en yrkesresa blir hennes skådepel sämre och hon glömmer bort texten till Titus, som är pjäsen hon repeterar. Det är oerhört intimt och stundtals blir man nästan lite generad, för det känns faktiskt inte som en film stundtals, så bra är karaktärsbeskrivningarna och skådespel, det känns som om man sitter och tittar på en verklig människa, och det är stundtals mycket ångestfyllt. Mycket sevärd.

En erotisk affär (6/10).
(Une liaison pornographique, Frèdèric Fonteyne, Frankrike / Schweiz / Belgien / Luxemburg, 1999. IMDb.)
Bra skådespel är vad den här filmen innehåller. Inte mycket annat. Men vilken skådespel! Fantastiskt.

En kärlekshistoria (8/10).
(Roy Andersson, Sverige, 1970. IMDb.)
Underbar film. Den klassiska scenen på fotbollsplanen var nära att framkalla tårar. Det är ovanligt. Jävligt bra kritik mot att man ska bli så jävla framgångsrik och tjäna massa pengar. John var suveränt porträtterad och barnen var också fantastiska. Suveränt helt enkelt.

En kammarjungfrus dagbok (6/10).
(Le Journal d'une femme de chambre, Luis Buñuel, Frankrike / Italien, 1964. IMDb.)
En ganska oinspirerad film, tyckte jag. Jag fastnade aldrig för någon av karaktärerna, speciellt inte Jeanne Moreau. Sedan är historien, som vanligt med Buñuel, knasig, men inte lika galen som de brukar vara. Men bättre än 'bra' blir det inte.

En kvinna under påverkan (6/10).
(A Woman Under the Influence, John Cassavetes, USA, 1974. IMDb.)
What's your take on Cassavettes som Le Tigre ju sjunger. ;)

En film med fantastiskt skådespel, men inte så värst mycket annat, dock är det roligt att se vardagsrealism från USA, inte så värst vanligt. Förvisso från 70-talet, men ändock.

En kvinnas martyrium (5/10).
(La passion de Jeanne d'Arc, Carl Theodor Dreyer, Frankrike, 1928. IMDb.)
Vackert foto och annorlunda vinklar och vrår samt en skicklig pianist hjälpte inte för att få mig att inte somna om och om igen... Dessutom är Jeanne D'Arcs historia kanske inte nåt man bör dra ut till en långfilm, vi vet ju alla hur det hela slutar...

En långvarig förlovning (7/10).
(Un long dimanche de fiançailles, Jean-Pierre Jeunet, Frankrike / USA, 2004. IMDb.)
En långvarig film. Här återförenas Jean-Pierre Jeunet och Audrey Taotou efter succèn med Amelie från Montmartre. Dock lyckas de inte alls återskapa den magi som fanns i den första filmen. Eller jo, magin finns där, men då filmen utspelar sig mest hos Mathildes strävan efter sin Manech. Det blir lite repetitivt tyvärr och filmen skulle kunna varit en halvtimme kortare känns det som. Så det blir "bara" en sju för en fenomenalt fotad film..

En man och en kvinna (8/10).
(Un homme et une femme, Claude Lelouch, Frankrike, 1966. IMDb.)
Underbart fransk 60-tal. Tack Cinemateket för årets överraskning!

En rövarhistoria (8/10).
(Bande à Parte, Jean-Luc Godard, Frankrike, 1964. IMDb.)
Underbar film där Godard äntligen är vettig. Jag har bara sett Föraktet och den är för mig inte så jävla bra. Ok, galen, men men. Här är det en go' historia om en piga som går på engelskakurs och träffar en skurk och hans polare. De ska råna hennes värdfamilj. Allt går givetvis åt helvete. Det är underbart bra och scenen när det skjuts i trädgården är så sjukt snygg. Och dansen, tja, jag hajar varför den är så omtalad. Och så vet ni väl att Quentin Tarantino döpte sitt produktionsbolag efter denna film?

Den håller för en andra titt också. :)

En skön historia (6/10).
(The Philadelphia Story, George Cukor, USA, 1940. IMDb.)
En skön historia. Det var ett ganska passande namn. Högst överskattad film, som kanske var nåt på den tiden, men numvera är den bara rolig att titta på för att se Jimmy Stewart spela full..

En studie i brott (10/10).
(Vertigo, Alfred Hitchcock, USA, 1958. IMDb.)
Äntligen fick jag denna film inspelad igen. Jag hade tidigare spelat in den någon natt på tv3, men skulle spela in ett annat mästerverk efter den, Yojimbo - Livvakten, men hade råkat spola tillbaka så voops var Vertigo borta. Jag var ganska förtvivlad. Detta är nämligen den nästbästa filmen jag sett, endast A Clockwork Orange är bättre. Så sa jag i alla fall innan jag såg den igen igår, jag vet inte om den är SÅ bra, men den är ju en ypperlig film med en genial story. I like it a lot!

En Särskild Dag (8/10).
(Una giornata particolare, Ettore Scola, Italien / Kanada, 1977. IMDb. KG.)
Fin sak med oväntat slut.

En uppgörelse i den undre världen (5/10).
(Lukas Moodysson, Sverige, 1995. IMDb. KG.)
En rätt sunkig kortfilm där Stefan Sauk ska få sin son, som han aldrig träffar att ta över hans "syndikat", alltså en bordell bedriven på en kinakrog. En farsartad sak med katastrofalt dåligt skådespel. Den unge killen sköter sig betydligt bättre än både Sauk och Jakob Eklund.

Encounters at the End of the World (6/10).
(Werner Herzog, USA, 2007. IMDb. KG.)
Halvintressant dokumentär där Herzog åker till Antarktis och intervjuar några av människorna som lever och forskar där. Bitvis intressant och Herzog har som vanligt lite udda fokus så som om pingviner har homosexuella tendenser eller om glassmaskinen är det viktigaste på basecamp.

Endast änglar har vingar (6/10).
(Only Angels Have Wings, Howard Hawkes, USA, 1939. IMDb. KG.)
Mysig rulle. Hejdlöst daterade könsroller dock.

Ensam mot alla (8/10).
(Seul contre tous, Gaspar Noè, Frankrike, 1998. IMDb.)
Gorki Glaser-Müller presenterade den här rullen på Cinemateket häromveckan. Det är en film om en man som är trött på sig själv och sin omgivning. Det är en verkligt stark skildring av en vidrig människa. Jag glömmer aldrig alla dessa billösa gator. De förstärker verkligen känslan av tomhet. Inget för den känslige dock.

Epilog (5/10).
(Tom Tykwer, Tyskland, 1992. IMDb.)
Halvdan film där en man skjuter sin tjej efter ett gräl. Eller? Jag älskar Tykwer och hans fotograf Frank Griebe, men jag tycker inte om deras förtjusning i att snurra runt skådespelarna. Bah! Nästan lika jobbigt som att åka Jukebox på Liseberg!

Eraserhead (5/10).
(David Lynch, USA, 1977. IMDb.)
En jobbig film. Många vidriga saker och givetvis fattar man knappt hälften. Men stundtals är det bara förbannat bra. Själva delen titeln syftar på vad förbannat rolig.. Men, som sagt, vidrig.. Egentligen är det bara The Straight Story av Lynchs filmer som jag har gillat skarpt. Mulholland Dr är säkert en jävla tankenöt den med. En sån där kub som inte går att lösa. Rubiks kub? Fan heter den?

Erasing David (5/10).
(David Bond & Melinda McDougall, England, 2009. IMDb.)
En snubbe bestämmer sig att "försvinna" och låta några privatdeckare försöka leta reda på honom. Han beger sig till Belgien och snackar med nån internetexpert, till Berlin och snackar med Stasi-förhörd tysk och sedan hem till England för att försöka undgå deckarna. Jag börjar bli lite trött på dessa "vi gör en film med en vanlig hollywoodsk dramaturgi men som har ett budskap" och kallar den dokumentär. Det spelas på kärleken till frugan och dottern, han drar till pappsen och så vidare. Han blir förvånad att de kan spåra hans mobil, det vet väl varenda jävel? Se mycket hellre Four Lions där just det dras till absurdum. Det som gör det än mer till en dussinproduktion från utkanten av Hollywood (eller Channel 4, same same) är att de bett Michael Nyman göra musiken. Han är en suverän kompositör och vet naturligtvis hur man bygger upp stämningar med musiken. Den här gjorde han en tisdagseftermiddag. Musik ja, men ljudläggningen, då? Ofta hör man inte vad folk säger, lägg text på knastriga mobiler och sänk musiken för fan!

Det här var avslutningen av DocLounge och kvällen till ära hade de bjudit in allas vår murvel, Janne Josefsson, som ställde några frågor till filmskaparen efter visningen. Jag får svårare för honom varje gång jag ser honom, nu lät han knappt den frågande tjejen tala till punkt innan han började orera. Suck.

Erin Brockovich (4/10).
(Steven Soderbergh, USA, 2000. IMDb.)
Ingen höjdare, händer inte så jävla mycket, det som står här i handlingen är det som händer, no more no less. Eller nja, nästan.. Och rolig?, nädu..

Eternal Sunshine of the Spotless Mind (10/10).
(Michel Gondry, USA, 2004. IMDb.)
Äntligen fick jag se filmen jag tänkte se innan jag lämnade London. En av anledningarna att jag åkte dit en sväng nu i veckan. ;) Filmen håller klass, det är avancerade grejer som vanligt när Charlie Kaufman står för manus. Det är juste och stundtals surrealistiskt. Jim Carrey är fantastisk, men jag tycker inte riktigt om Kate Winslet. Jag kan inte riktigt säga vad det är med henne jag inte gillar, men hon känns bara sådär. Men det är bara en detalj i denna übersmarta film.

Jag har nu sett om filmen och anledningen att jag gav den så lågt (er, well..) betyg var helt enkelt att jag inte fattade allt. Nu har jag sett om och den blev bra mycket bättre. Mindfuck me again, Kaufman!

Ännu en titt och ännu en tår. Jag stör mig för övrigt inte på Winslet längre. Nu påminner hon mig istället om Vickie

Ett anständigt liv (6/10).
(Stefan Jarl, Sverige, 1979. IMDb. KG.)
Mods-trilogin fortsätter med källarinbrott och ungar som växer upp hos sina missbrukande föräldrar, i generation efter generation...

Ett hål i mitt hjärta (4/10).
(Lukas Moodysson, Sverige, 2004. IMDb.)
Ok, Moodysson gör någon sorts kritisk film mot porrbranschen samtidigt som sonen till porrfilmsregissören har ångest i rummet bredvid. Och för att ta allt lite äckligare än porrbranschen redan gjort det låter han i slutet killen spy i tjejens mun. Det är stundtals bra, stundtals skit.. Och spy då..

Ett rum i våra hjärtan (9/10).
(La Stanza del figlio, Nanni Moretti, Frankrike / Italien, 2001. IMDb.)
En så gripande film har jag inte sett sedan Dancer in the dark. Fruktansvärt bra. Filmen börjar med att visa en mycket lycklig familj som visar varandra uppskattning och hur de sedan behandlar bortgången av sonen i denna tajta gemenskap. Fadern, som är psykolog, får svårt att koncentrera sig på sina patienter, dottern blir förbannad på domaren i en basketmatch och modern bryter ihop totalt. Skådespelet är så ypperligt att man inte riktigt tänker på att det är just detta. Musiken var bra förstärkning av filmen, inget pampigt, däremot har Brian Enos finfina By this river en liten roll. Tårarna kom aldrig, men senaste gången det hände var väl när jag var femton. Vet inte varför, men jag kan inte gråta längre. Men tårögd blir jag titt som tätt. Och slutet var verkligen super. Mycket fint. Efter bion gick jag till bilen och satte mig framför ratten. Var helt tankspridd och på Göteborgsvägen var jag nära att köra in i en parkerad bil. Helt sjukt att man får parkera där..

Ett rum med utsikt (6/10).
(A Room with a View, James Ivory, England, 1986. IMDb.)
En ok film, men jag är inte så mycket för kostymfilm, men vill du prompt se en så är både Fallet Winslow och Barry Lyndon mycket bättre. Dock inget att klaga på egentligen, så gillar du Jane Austen gillar du nog även denna film..

Ett tyst barn (6/10).
(Jesper Klevenås, Sverige, 2010. IMDb.)
Jag tyckte om den här. Enkel. Hanna gjorde det inte och tyckte sista scenen kändes fejk.

Eureka (5/10).
(Nicolas Roeg, England / USA, 1984. IMDb.)
Gene Hackman hittar massa guld på tjugotalet, men även världens rikaste man har problem, här med sin dotter. Det är typiskt Roeg med härliga inzoomningar, som jag inte vet om de är typiska för honom eller 80-talet? Det är en ok rulle i vart fall.

Eve (4/10).
(Natalie Portman, USA, 2008. IMDb. KG.)
Natalie Portman gör en film där underbara Olivia Thirlby hälsar på sin gamla mormor, Lauren Bacall. Mormor vhar dock planerat in att gå på dejt med Ben Gazzara och låta Olivia hänga med istället för att prata om sin dotter. Vackert och elegant, men egentligen rätt ointressant.

Even Dwarves Start Small (7/10).
(Auch Zwerge haben klein angefangen, Werner Herzog, Tyskland, 1970. IMDb.)
Sinnessjuk film där Herzog placerat massa dvärgar i nåt land i Mellanöstern och låter dem springa omkring och skrika samt skratta frenetiskt. En film som man skrattar åt om man kan komma ifrån sin polistiska inkorrekthet. Jag skrattade hejdlöst. Jag säger bara kamelen! Kamelen!

Everything is Fine (6/10).
(Tout est parfait, Yves Christian Fournier, Kanada, 2008. IMDb. KG.)
En kille hittar sin polare hängd, det visar sig att fyra av de andra i hans kompisgäng alla tagit livet av sig. Munter rulle med både Cat Powet och Blonde Redhead i soundtracket.

Ex Drummer (7/10).
(Koen Mortier, Belgien, 2007. IMDb.)
En galen film. Totalt jävla galen, men rätt bra. Börjar med att tre "handikappade" washups söker upp en författare som kan spela trummor och undrar om han vill vara med i deras band och han börjar spela med dem som ett sätt att wallraffa för en ny bok. Suveränt soundtrack och foto, dock lite väl våldsam, kanske.

Exit (7/10).
(Stig Bergqvist, Martti Ekstrand, Jonas Odell & Lars Ohlson, Sverige, 1989. IMDb.)
Schyst kortfilm som handlar om ett kompisgäng som åker in till stans nöjesfält, där man inte får komma ut förrän man spenderat alla sina poletter med smileys på. Med andra ord en kritik mot konsumtionssamhället och bara roa sig hela tiden, aldrig ge sig tid till eftertanke... Bra grejer.

Exit Through the Gift Shop (8/10).
(Banksy, USA / England, 2010. IMDb. KG.)
Det var länge sedan jag och så många andra väntat så ihärdigt på en film. När den väl dök upp på Karagarga aar vi runt 40 personer som alla ville se den så snart som möjligt. Det tog givetvis skitlång tid att få ner DVDn som nån först laddat upp. När det väl visade sig att den dessutom inte funkade korrekt vart man ju lite sne. Men då kom en rip upp (för övrigt seedad av samma uppladdare som DVDn, smart kille de där...)

Ok, filmen. Jag vet inte om ni hört talas om den, men den handlar om en fransman som börjar filma streetart och till slut lyckas träffa Banksy, allas vår streetart-maestro. Banksy uppmanar honom att börja göra egen konst och på den vägen är det. En oerhört roande kritik till konstvärlden. Banksy kan verkligen inte göra fel. Bästa stuntet sedan Paris Hilton-grejen. Se den snarast!

Exorcisten (8/10).
(The Exorcist, William Friedkin, USA, 1973. IMDb.)
En bra film, där jag tycker 'skräck-scenerna' är det sämsta med den. Förutom dem, som mer eller mindre uteslutande består av en liten unge som är vulgär, är filmen ett starkt drama om mammans kamp för att få tillbaka sin dotter från den besatta demonen.. Ellen Burstyn är, liksom i Alice doesn't live here any more, fruktansvärt bra.

Exotica (8/10).
(Atom Egoyan, Kanada, 1994. IMDb.)
Nästan hela filmen utspelar sig på en strippklubb, Exotica. Jag gillade den skarpt. Elias Koteas, vad gör han idag?

Extract (4/10).
(Mike Judge, USA, 2009. IMDb.)
Killen bakom Office Space är tillbaka med en komedi, som tyvärr misslyckas i det en komedi ska uppnå; att få oss att skratta. Visst, det är en hel del lustiga situationer, men jag skrattar bara till en gång (ok, jag kollade på den i min ensamhet ska väl tilläggas).

Eyes Wide Shut (6/10).
(Stanley Kubrick, USA / England, 1999. IMDb.)
Jag såg om Eyes wide shut för att jag inte tyckte den var bra förra gången och ville att den skulle vara bra, mer eller mindre, men det är den ju faktiskt inte. Jag tyckte den var lika, om jag får säga det, löjlig, även denna gång. Men frågan som poppar upp i mitt huvud är om det går att göra en film som handlar om ockulta orgier och annat utan att man stör sig på att det hela tiden är nakna tjejer överallt. Det kan funka, som i Pillow Book, där är det ytterst mycket nakna kroppar, men det stör absolut inte filmen, men här är alla tjejer så perfekta. OK, storyn är ju att det är modeller, så det är ju inte så konstigt och detta kanske bara är mitt dåliga självförtroende som spelar in, vad vet jag? Hur som helst är filmen ok, och i början håller den riktig Kubrick-klass, men en knasig handling och ett enerverande pianoklinkande gör att filmen går en lite på nerverna. Dessutom borde han ha klippt bort den sista scenen. Och Kidmans sista replik; "You know what we must do as soon as possible? Fuck." Skandalöst dåligt, det är inget mot den sista repliken i världens bästa film, A Clockwork Orange, "I was cured all right!".