A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z
1 2 3 4 5 6 7 8 9 0
Alla (även de som börjar med å, ä och ö.)

Sånger från andra våningen (7/10).
(Roy Andersson, Danmark / Sverige / Norge, 2000. IMDb.)
En film främst för filmare och inte för vanligt folk. Filmen är som ni säkert vet uppbyggd av ett antal scener med fast kamera, nåt undantag tror jag dock det var. Det som jag fastnade för var att det var så in i helvete dystert. Eller fastnade och fastnade. Jag blev fan deprimerad. Och det blir ganska tråkigt utan kameraåkningar eller några klipp i scenern. Allt blir så oerhört sterilt, men det är förvisso tanken. Alla miljöer är som Bo Kaspers Orkester skulle ha sagt det "stilrent ner i helvetet". Dock ej på ett bra sätt.. Filmen har en del märkliga scener och har mycket att säga om den närmaste framtidens Sverige. En idè om hur det kan bli och man märker att Roy Andersson är socialdemokrat. I alla fall får jag den tanken att han är det. Kanske till och med vänsterpartist. Att den rike mannens älskare har en LO-tröja är bara för bra. De blir knullade i röven av borgarna. Detaljer som är roliga finns det ett antal, men för lätträknade för att kompensera det tråkiga filmarbetet.


Sällskapsresan (8/10).
(Lasse Åberg, Sverige, 1980. IMDb.)
Det var evigheter sedan jag såg denna gamla klassiker och det som man mest tänker på är att Olers är för jävla lik Berra; likadan tröja, hatar att promenera och är allmänt packad hela tiden.


Sängfösaren (9/10).
(Merci pour le chocolat, Claude Chabrol, Frankrike, 2000. IMDb.)
Chabrols bästa. Dock är min referensram ganska liten, typ 15x10cm.. Har nämligen bara sett denna och Ceremonin, som ska vara hans bästa enligt många. Det tycker då inte jag, i och för sig kanske jag inte var upplagd för denna sortens film då jag såg Ceremonin.. Hur som helst, detta är en historia om en tjej som får reda på att hon kanske har förväxlats på bb, med en känd pianists son. Hon är också en bra pianist och hon hälsar på hos pianisten och det är något mystiskt på g.. Om man jämför med Ceremonin tycker jag att denna var typ tre gånger mer spännande, pianoscenerna är underbara och jag kan inte säga någon annan som skapar sådan här stämning än Hitchcock. Strålande, verkligen.


Sabrina (8/10).
(Billy Wilder, USA, 1954. IMDb.)
En helt underbar film! Feel good på allra bästa tänkbara sätt. Audrey Hepburn spelar en chaufförsdotter som är kär i den ena av herrarna i huset, David. Hon skickades iväg till Paris för att bli kokerska, men kan inte komma över sin kärlek till David. När hon är färdigskolad (läraren är klockren) och ska möta sin far på stationen dyker han inte upp, men det gör David, som inte känner igen den numera sofistikerade Sabrina, och så händer det saker. Inte så uppenbar som man kan tro, listigt gjord. ;) Dock ser Audrey precis lika fin ut innan hon drar till Paris, som efter hon kommer hem.. Jag avgudar henne! Femman sände ju Frukost på Tiffanys häromdagen, måste se om. Den är sjukt härlig. ;)

Hade glömt bort den, efter fyra år och såg den än en gång och skrev följande: Mysig film om en flicka som växer upp med sin far som är chaufför åt en rik familj med två söner, och är sedan alltid kär i den ene. Hon åker iväg till Frankrike för att lära sig koka vatten och knäcka ägg på rätt sätt och kommer tillbaka som en kvinna. Underbart mysig med världens vackraste kvinna, Audrey Hepburn.


Safe (5/10).
(Todd Haynes, USA / England, 1995. IMDb.)
Julianne Moore spelar en kvinna som blir skumt sjuk. Sofia Coppolas favoritfilm. Inte min.


Sagan om de två tornen (6/10).
(The Lord of the Rings: The Two Towers, Peter Jackson, USA / Nya Zeeland, 2002. IMDb.)
Jag var måttligt road av den här. Det är bra mycket mer fart, konstant fart skulle jag vilja lova, dock fick det ett passage i slutet där det var segare, och när man då har haft sånt sjukt tempo fram till dessa scener blev jag förbannat trött, satt och nickade till. Filmen är som förra, fast med mer action och stora slag som varar i säkert hälften av filmen. Det jag gillade mest i ettan var relationen mellan de svarta ryttarna och Frodo. Här dyker Nasgûlerna bara upp två gånger, och de är lite märkliga de scenerna. Varför ger de upp? Sedan har Gollum fått större plats och han får mig konstant att tänka på Jar-Jar Binks funktion i Episod I. Dock inte riktigt lika irriterande. Sedan är dvärgskämten ganska onödiga. Trevlig underhållning, men jag blev inte speciellt lockad att läsa boken, i så fall för att det kanske är bättre där än det var i filmen. Det är dock ingen större risk att jag tar upp den boken. Och filmen är sjukligt lång. Jag satt och ångrade mig att jag stängt av mobilen helt, så jag kunde inte kolla på klockan, när tar det slut?


Sagan om Konungens återkomst (7/10).
(The Lord of the Rings: The Return of the King, Peter Jackson, USA / Nya Zeeland, 2003. IMDb.)
Ännu längre än tvåan, men här kändes det lite bättre, kanske en sån sak som att jag hade en go tiopundsmiddag i magen gjorde att jag kunde njuta mer av denna än förra filmen. Jag satt och tänkte hur jag ville att hela skiten skulle sluta, och att det i så fall skulle vara ett bra slut, men så blev inte riktigt fallet, att det blev det slutet jag tänkte, men det var ett bra, dock oändligt slut. Och dessa vansinneslånga slag. Gudars. Jag tycker inte det är så roligt. Sedan tänkte jag på det här när Eowyn dödar en Nasgúl och hon säger "But I'm not a man", som svar på Nasgúlens "No man can kill me". Känns gött löjligt. Figge, hur är det, skrev Tolkien så? I think not, right?


Sagan om Ringen (7/10).
(The Lord of the Rings: The Fellowship of the Ring, Peter Jackson, Nya Zeeland / USA, 2001. IMDb.)
Äntligen fick jag sett den förbannade 'Ringen'. Jag var ganska besviken på den faktiskt. Inte fan är den det mästerverk många har ansett den vara. Jag tycker att de koncentrerade sig lite väl mycket vid de olika slagen osv, den ruggiga känslan som fanns i boken då de hela tiden var på flykt undan de svarta riddarna är som bortblåst.. Sedan tycker jag att det hela tiden skulle vara så tufft som möjligt, alla dessa kameraåkningar, som ofta är mycket imponerande, blir tröttsamma och förvisso har de klämt ner så mycket de bara kunnat i filmen, men den är ändå för lång. Dessutom gillade jag inte Galadriels utbrott vid spegeln, det tyckte jag var extremt överdrivet. Likaså Gandalf fyrverkerier. En annan sak jag inte gillade var att orcherna nu fått en distinktiv ledare som fick mig att tänka på Rambo och Odjuret, det tyckte jag inte om. Och sedan är allt så svart eller vitt, gott och ont. Jaja, det är en saga, jag vet.. Hursomhelst blev jag underhålld de två första timmarna i alla fall, sedan satt jag bara att väntade på att *** skulle dö..


Salo eller 120 dagar av Sodom (5/10).
(Salò o le 120 giornate di Sodoma, Pier Paolo Pasolini, Italien / Frankrike, 1976. IMDb.)
En film som de flesta har hört talas om och en del sett och således äcklats av. Det är en film där Pasolini ville visa sin avsky gentemot fascismen och den utspelar sig på en stor herrgård där några fascister tagit två dussin flickor och pojkar i 16-årsåldern som de sedan gör det mesta med. Han mördades när filmen visats. Det är ingen film man vill se, bara en film man ser för att ha sett den egentligen. Budskapet är ju bra, men jag är som vanligt skeptisk till att visa vidriga saker för att få fram en åsikt, som vi senast såg i Ett hål i mitt hjärta. Detta är dock bra mycket värre...


Salomé (3/10).
(Pedro Almodóvar, Spanien, 1978. IMDb. KG.)
Kass kortfilm där en man är villig att offra sin son inför en vacker kvinna.


Salon Kitty (3/10).
(Tinto Brass, Italien / Tyskland / Frankrike, 1976. IMDb. KG.)
En nazist styr upp en bordell där han avlyssnar de andra nazisternas fantasier för att kunna använda dess mot dem. Trams.


Salvador (8/10).
(Oliver Stone, USA, 1986. IMDb.)
Jag har oftast svårt för Oliver Stone och tycker att många av hans filmer är oerhört överskattade, men den är nog hans allra bästa. Den handlar om James Woods som är en jävla odåga till journalist, som blir lämnad av frugan och inte får medel att åka till El Salvador, för att rapportera från oroligheterna där. Vad gör han istället?, jo han lurar i sin polare att de ska till nåt annat latinamerikansk land som jag inte kommer ihåg vilket det var och drar ner till El Salvador med bilen, The American Way.. Det är hårdkokt och faktiskt suveränt bra. James Belushi som polaren är helt klart skönast.


Samhällets fiende nr 1 (6/10).
(Public Enemy, William A. Wellman, USA, 1931. IMDb. KG.)
Ok gangsterrulle där absoluta höjdpunkten kanske inte är den utannonserade grapefrukten i ansiktet utan när de stackars inbrottstjuvarna blir skiträdda för en stor uppstoppad björn och skjuter den som galningar och sedan flyr. Det brukar finnas gott och björnar i varuhus...


Saturday Night and Sunday Morning (5/10).
(Karel Reisz, England, 1960. IMDb. KG.)
Albert Finney spelar en kille som arbetar på fabrik, gillar att ta några pints och smyga med chefens fru samtidigt som han har ett ragg i sin egen ålder samtidigt. Det är ju dödsdömt. Jag vart inte särskilt imponerad, men gillade citatet "What I'm up for is a good time, all the rest is propaganda". Kuriosa: jag tror att Arctic Monkeys döpte sitt album efter ett annat citat: "Whatever they say I am, that's what I'm not". Eller så har de också hittat på det...


Saw (6/10).
(James Wan, USA, 2004. IMDb.)
Ruggig sak. Jag gillade den. Bra whodunnit och vi sitter alla tre i soffan och säger hur vi tänker att det är. Cluedo-time!


Schakalen (7/10).
(The Day of the Jackal, Fred Zinnemann, England / Frankrike, 1973. IMDb.)
En ganska seg film om en yrkesmördare som ska mörda de Gaulle. Han är extremt nogrann och detta drar ut på tiden, filmen blev 2,40 med tv3:s all reklam. Men tur att man har en FF-knapp! Filmen är mycket välgjord och skådespelet är finfint. En bra film, helt enkelt.


Schakalerna (6/10).
(L'Aînè des Ferchaux, Jean-Pierre Melville, Frankrike / Italien, 1963. IMDb.)
Antagligen den segaste Melville-filmen jag sett, men jag gillade den trots allt. Speciellt när det hägrade en öl efteråt!


School of Rock (6/10).
(Richard Linklater, USA, 2003. IMDb.)
Hmm. Richard Linklater hade ebb i kassan häromåret? Han regisserade nämligen denna anspråkslösa film där Jack Black (som jag efter ett tag kan ta till mig, även om jag aldrig tyckt om honom förutom i High Fidelity) spelar en rocker som blir utslängd ur sitt band och börjar som vikarie på en friskola. Han lär ut rock istället för matte. Har sina stunder, men se hellre vilken som helst av Linklaters filmer, de är bättre. Helst Bara en natt.


Schpaaa (5/10).
(Erik Poppe, Norge, 1998. IMDb.)
Snygg film om några småkillar som dealar knark och slår pundare på käften. Sådär. Se Hawaii, Oslo istället.


Scoop (7/10).
(Woody Allen, England, 2006. IMDb.)
Woody fortsätter att göra härliga mordhistorier i Engelska överklassen med Scarlett Johansson, kommer även den tredje utspela sig här? Vi får se, fast den heter ju Woody Allen's Spanish Project, så antagligen inte... Här har han låtit sig själv vara med igen, och spelar i princip spelar sig själv, fast som klantig trollkarl... Han "trollar bort" Scarlett och i samband med det dyker en död journalist upp och tipsar journalistikstuderande Scarlett om ett stort Scoop... Skön rulle.


Scorpio Rising (5/10).
(Kenneth Anger, USA, 1964. IMDb.)
Det här är en märklig kortfilm från 60-talet fylld med homosexuella knuttar som älskar James Dean (som ju var bög sägs det) och jag fattar inte om de är nazister eller om de slår ner en nazist, det är svårt att se i filmens snabba klipp, som säkert var nyskapande för sin tid. Nu känns det som en halvtimme lång musikvideo (det är ingen dialog), men med finfin musik.


Scott Pilgrim vs. The World (8/10).
(Edgar Wright, USA / England / Kanada, 2010. IMDb.)
Jag gillade den skarpt, härlig välgjord underhållning. Ett litet minus för att det var gjort som om man man inte skulle ha förstått att den onda tjejen också var ett ex. Que Cera Cera, what ever will be will be...


Scratch (6/10).
(Doug Pray, USA, 2001. IMDb.)
En bra dokumentär om hiphopare som scratchar, men jag blev personligen ganska trött på alla scratchning efter ungefär halva filmen, men den har sina stunder. ;)


Screaming Masterpiece (5/10).
(Ari Alexander Ergis, Island, 2005.)
Ännu en ok dokumentär, denna gång om isländsk musik och visst var där bra musik från Björk, Sigur rós, Múm och Jóhann Jóhannson m.fl. Men de som var nya för mig var överlag inget bra, så jag var måttligt road efteråt. Men visst rös jag till de fyra nämnda musikerna musik. Som film var den sådär.


Screwball Squirrel (8/10).
(Tex Avery, USA, 1944. IMDb. KG.)
Underbart.


Sea of Love (5/10).
(Harold Becker, USA, 1989. IMDb.)
Ok thriller där Al Pacino försöker hitta en mördare som mördar folk som satt in kontaktannonser. Känns lite daterad och smått förutsägbar. Men låten, Sea of Love, är jävligt fin. Och Cat Powers cover på den (som inte alls finns med i filmen, dock en av Tom Waits i eftertexterna) är nog finast av allt.


Seabiscuit (5/10).
(Gary Ross, USA, 2003. IMDb.)
Where is the line? Oj, förlåt blir helt förtrollad av Björk som jag lyssnar på. Denna film var dock ingen förtrollning. Tänk er ett Oscarsrunkande i stil med A Beautiful Mind och ni har er film. Men det går ju att titta på.


Searching for the Wrong-Eyed Jesus (7/10).
(Andrew Douglas, USA, 2003. IMDb. KG.)
En skön rulle om Jim White, inte Cat Powers trummis, utan en annan sydstatare som 1997 gjorde en platta som hette The Mysterious Tale Of How I Shouted Wrong-Eyed Jesus, en platta som filmmakaren fick i julklapp och som ledde till denna film där denne Jim White som ciceron guidar oss genom södern där både David Eugene Edwards (16 Horsepower) och The Handsome Family dyker upp och spelar. Det inspirerade för övrigt Frans till killen som spelar gitarr i Livsmedel. Man känner för att åka med Shelley när hon om någon månad åker med sin syster genom amerikanska södern, är den resan något som den här är den fullständigt underbar.


Sebastian's Voodoo (3/10).
(Joaquin Baldwin, USA, 2008. IMDb. KG.)
Halvdan film on några voodoo-dockor som rymmer.


Sebbe (8/10).
(Babak Najafi, Sverige, 2010. IMDb. KG.)
Suverän. Äntligen har Guldbaggejuryn gjort ett korrekt val. Förlåt Martin, men du var ju med som Tidningstjuv 2 här med, såg jag!


Secretary (7/10).
(Steven Shainberg, USA, 2002. IMDb.)
En svart komedi om en tjej som släpps ut från mentalsjukhuset och börjar jobba för en advokat, som, ta-da, sekreterare. Hon gillar att få smisk. Det hela är skildrat med go, svart humor. Det är skoj. Och Maggie Gyllenhaal har absolut satt sig i mitt hjärta stadigt. Och vilka roller hon väljer! Efter Donnie Darko: Adaptation, Confessions of a dangerous mind (måste ju nästan vara bra, när Charlie Kaufman skrivit manuset?) och såden här. Bra mycket bättre än min gamla favorit, Kate Beckinsale som efter helt underbara Shooting Fish sålt sig till Hollywood-romantiska komedier. Huja.


Segerns Sötma (7/10).
(Sweet Smell of Success, Alexander Mackendrick, USA, 1957. IMDb.)
Bra film om journalisters girighet att nå toppen. Väldigt kluriga och med en oerhört välskriven dialog. Tony Curtis är strålande och Burt Lancaster så satans dryg. Och ett finfint slut. Bra!


Separado! (8/10).
(Dylan Goch & Gruff Rhys, Englad / Argentina / Brasilien, 2010. IMDb. KG.)
Underbar dokumentär där Gruff Rhys (som gjort en av årets bästa skivor, Hotel Schampoo) letar reda på sin släkting René Griffith, som på 70-talet spelade gaucho-musik men sjöng på walesiska. Vi får följa Rhys när han reser till Argentina dit många walesare emigrerade på 1800-talet. På vägen spelar han med folk han träffar och har helt enkelt väldigt roligt. Det har vi med då dokumentären är lekfullt gjord. Rekommenderas varmt.


Serpico (8/10).
(Sidney Lumet, USA, 1973. IMDb.)
Al Pacino spelar en snut, som till skillnad mot alla andra, inte tar emot mutor. Detta sätter honom i ett farligt läge, eftersom precis alla andra gör just det. Så han tar kontakt kors och tvärs för att få tag i någon som kan hjälpa honom sätta dit resten av kåren. Samtidigt är det en skön karaktärsskildring av svalaste snuten i stan, här festas det och kollas det balett. Me like!


Sex & Fury (8/10).
(Furyô anego den: Inoshika Ochô, Norifumi Suzuki, Japan, 1973. IMDb. KG.)
Bra skit! Ännu en av de rullar som marknadsförs som "Den riktiga Kill Bill", och jag skulle nog kalla denna den bästa jag sett hittills. Stenhård med en brud som sitter i badet när hon blir attackerad och slår ihjäl ett halvt dussin gubbar - naken.


Sex & Luc?a (8/10).
(Luc?a y el sexo, Julio Medem, Spanien / Frankrike, 2001. IMDb.)
Underbar film. Mycket naket, men vackert vackert och skönt berättande form. Gripande.


Sex lektioner i kärlek (6/10).
(Playing by Heart, Willard Carroll, USA, 1998. IMDb.)
En helt ok film om olika människors olika kärlek, men jag hinner inte fastna för alla karktärer då det byts mellan de olika historierna lite för mycket. Hade varit bättre om de tagit bort nån historia..


Sex, lögner och videoband (6/10).
(Sex, lies and videotape, Steven Soderbergh, USA, 1989. IMDb.)
Bra film där James Spader (vem annars?) spelar en kille som hälsa på en gammal vän som vänstrar med sin frus syster. Han är impotent (i vart fall till den grad att han inte kan få upp den om han inte är ensam) och har istället en fetisch där han intervjuar tjejer om deras sexvanor så runkar han till banden. Tja, det är bra spel (dock gillar jag inte Peter Gallagher) och en schyst historia, men slutet är relativt givet.


Sexy Baby (8/10).
(Jill Bauer & Ronna Gradus, USA, 2012. IMDb.)
Sjukt intressant film där de följer en 12-åring som har diskussioner med sina föräldrar om vad som är ok på fejjan med sina föräldrar, en 22-åring som opererar bort delar av sina blygdläppar och en porrstjärna som blir gravid. Den röda tråden är hur porr har infiltrerat resten av media-världen och hur vi alla utsätts för den. Oerhört intressant och välgjord dokumentär.


Sexy Beast (5/10).
(Jonathan Glazer, England / Spanien, 2000. IMDb.)
Ok gangsterfilm. Ganska annorlunda. Vissa snygga grejer och en del svart humor. Dessutom är det skoj att se Ben Kingsley i en brutal och vulgär roll, han som i mitt huvud alltid kommer vara Gandhi... Haha: "Trivia: Ben Kingsley claims the character of Don Logan is largely based on his grandmother."


Sexy Thing (5/10).
(Denie Pentecost, Australien, 2006. IMDb. KG.)
Ok kortfilm om en flicka som kommer in i puberteten.


Shadow of the Vampire (7/10).
(E. Elias Merhige, England / USA / Luxemburg, 2000. IMDb.)
En trevlig meta-film om inspelningen av den klassiska rullen Nosferatu, som jag velat köpa från Ginza i något år, men inte blir av för att frakten då blir så hög. Ska kolla om de har den på mitt nya himmelrike, Marilyn i Göteborg. Hur som helst är det inte så värst svårt att klura ut vad som kommer att hända, dock är det inte det viktiga, det som gör den här filmen väl sevärd är Defoe och Malkovich som verkligen lever ut i sina roller. Helt klart bra underhållningsfaktor för filmnördar. Men jag är väl ingen förrän jag sett Nosferatu? *Suck.


Shadows of Forgotten Ancestors (6/10).
(Tini zabutykh predkiv, Sergei Parajanov, Sovjetunionen, 1965. IMDb. KG.)
Kul med livemusik av A Hawk and a Hacksaw, fin rulle ock.


Shaft (7/10).
(Gordon Parks, USA, 1971. IMDb.)
Världens coolaste tagline? "The mob wanted Harlem back. They got shaft...up to here." Hehe. Det är vad det här är, en cool jävla film, med en ganska smart manus. I like it, helt klart, roliga repliker och trevlig action. I like it a lot.. Suverän underhållning.


Shanghai-triaden (7/10).
(Yao a yao yao dao waipo qiao, Yimou Zhang, Frankrike / Kina, 1995. IMDb.)
En helt ok rulle om en pojke som börjar jobba som tjänare åt en kvinna som är älskarinna till den högste bossen i en maffialiknande verksamhet i Shanghai. Filmen är väldigt vackert filmad och alla karaktärer i de ledande rollerna är vackra på sitt sätt. Detta är filmens starkaste sida tillsammans med karaktärsbeskrivningarna av den lille pojken och älskarinnan. Den lille pojken är nog den första som har haft ränneskita i en viktig scen på film. Inte illa. Haha.


Shaun of the Dead (6/10).
(Edgar Wright, England, 2004. IMDb.)
En film som ni i Sverige antagligen inte har hört talas om, eller kanske inte kommer göra heller, tyvärr. Oerhört engelsk film. Dock förbannat välgjord ploj. Det är en film om en snubbe som precis blivit dumpad av sin flickvän och har en jobbig jävla flatmate och ett tråkigt jobb, till råga på allt bryter en epidemi ut pga genmanipulerad mat, vilket gör folk till zombies. Rolig som fan ibland, ibland lite väl gore-ig, men Simon Pegg håller klass. Han var en av snubbarna som gjorde den fenomenala tv-serien Big Train. Detta håller inte alls samma klass, men det är juste att de får spela in sådana här filmer. ;)


SherryBaby (4/10).
(Laurie Collyer, USA, 2006. IMDb.)
Maggie Gyllenhaal gör en roll som en drogad morsa som åker in och ut ur finkan. Tyvärr fastnade jag aldrig för historien. Segt och väntat.


Shine (7/10).
(Scott Hicks, Australien, 1996. IMDb.)
En trevlig film som är lite seg i mittenbiten, men blir smärre underbar i slutet. Samma sorts kritik som fanns i Hanekes Pianisten, men utan att du behöver må dåligt medan du ser filmen, tvärtom, du blir glad. Fast inte i hela filmen.. Jaja.


Shooting Fish (8/10).
(Stefan Schwartz, England, 1997. IMDb.)
Detta är en sådan där film som många fler än de som sett den borde ha sett om ni förstår vad jag menar.. Den är skitkul och det är den smarta humorn som jag gillar i den här filmen, skådespelet är det inget fel på och manuset är finfint.


Short Term 12 (6/10).
(Destin Cretton, USA, 2008. IMDb. KG.)
Bra film om några som jobbar på ett hem för ungdomar som är våldsamma. Snyggt och bra.


Shortbus (7/10).
(John Cameron Mitchell, USA, 2006. IMDb.)
Ok, ni har säkert hört snacket om den här, den handlar bara om sex. Tydligen hade den visats för kids av misstag på Bergakungen. Det kan inte varit alltför många glada föräldrar på det nästkommande föräldramötet då filmen börjar med att ett heteropar inspireras av Kama Sutra, en bög akrobat-suger av sig själv och kommer i sin egen mun, en dominatrix slår en slav till att spruta ner sin målning... Så börjar alltså filmen. Man ska väl börja starkt och sedan fortsätta? Tja, det gör den inte riktigt, det hade för övrigt varit tröttsamt. Det handlar om en tjej som inte kan få orgasm, ett homopar som testar att ta in en tredje kille och en dominant tjej som inte har haft ett fast förhållande. Bland annat. De möts på klubben Shortbus där orgier och annat utspelar sig. Till tonerna av underbara Animal Collective. Det här är en film där det krävs att du har jävligt öppna sinnen, men där bakom finns flera problem man kan känna igen sig i. Om man vågar.


Shot Through (4/10).
(Tom Dale, USA, . KG.)
Någon skjuter sönder ett trumset.


Shotgun Stories (8/10).
(Jeff Nichols, USA, 2007. IMDb.)
Jag kommer inte ihåg hur jag hittade till denna rulle, kanske var det att David Gordon Green, mannen som är mest känd för George Washington, producerat? Jag får delvis lite samma känsla här, det handlar om vanliga människor som sätts i jobbiga situationer. Jag älskade alla miljöbilder och den passande och vackra filmmusiken till den här historien om en far som lämnat sina tre söner och deras mor för att sedan skaffa ny familj och tids nog dö, och på dennes begravning börjar fejden mellan de olika halvbröderna.


Shrek (7/10).
(Andrew Adamson & Vicky Jenson, USA, 2001. IMDb.)
Hm, ingen film jag hade tänkt att se på bio, det finns typ fem filmer som fortfarande går på bio som jag vill se, Memento, Apocalypse now redux, Italienska för nybörjare och nu senast Amelie från Montmartre. Hur som helst hade Feddan två fribiljetter och frågade om jag vill hänga på. Filmen är en sorts parodi på en helvetes massa sagor. Dock hajade jag inte vilken saga de blinda mössen kom ifrån. De var roligast. Men något mästerverk är det inte. Det finns många saker jag stör mig på, förvisso oftast ganska meningslösa detaljer. Jag börjar rabbla; Shreks röst är gjord av Mike Myers, han har irländsk dialekt som låter precis som skotten Fat Bastard han gjorde i Austin Powers 2. Prinsessan som Cameron Diaz gör rösten till rör sig inte som Diaz gör, de kör inte The Monkees originalversion av I'm a believer utan en sämre av Smash Mouth som skulle ha hållt sig till att ha fått med All-Star i introt. De har använt John Cales version av Hallelujah då både Rufus Wainwrights version och givetvis Leonard Cohens original är mycket bättre. Ok, om jag inte känt till allt det här så kanske jag hade kunnat njuta mer av filmen. Men rolig är den..


Shrek 2 (6/10).
(Andrew Adamson, Kelly Asbury, Conrad Vernon, USA, 2004. IMDb.)
Skoj film, vet du.


Shut Up and Play the Hits (8/10).
(Will Lovelace & Dylan Southern, England, 2012. IMDb.)
Underbart porträtt av när James Murphy väljer att lägga ner sitt band LCD Soundsystem.


Sicko (8/10).
(Michael Moore, USA, 2007. IMDb.)
Ännu en förbannat bra dokumentär av allas vår Michael Moore. Ibland kan man ju störa sig på att han tar lite för mycket plats själv i sina filmer, men jag tycker det känns som han tonat ner sig själv nu. Filmen berättar den helt överjävliga situation den privatiserade sjukvården har fått i USA. Jag tänker inte avslöja så mycket mer, jag antar att du tänker se den här dokumentären. Annars är du knas.


Sideways (8/10).
(Alexander Payne, USA, 2004. IMDb.)
Skoj film om en vinnörd som tar med sin polare på en sorts veckolång svensexa, där han tänkt kultivera sin vän, men han istället har som mål att få gänga nån annan innan han gifter sig. Det blir roligt och jävligt fint.


Sierra Madres Skatt (6/10).
(The Treasure of the Sierra Madre, John Houston, USA, 1948. IMDb.)
Första rullen jag sett där Humphrey Bogart inte är en go' deckare eller nån annan välklädd snubbe utan en lodis som letar efter guld. Helt ok rulle.


Sightseers (7/10).
(Ben Wheatley, England, 2012. IMDb. KG.)
Kul.


Signs (6/10).
(M. Night Shyamalan, USA, 2002. IMDb.)
En bra film. Absolut. Snyggt foto och helt ok story. Ok skådespelare, Mel Gibson är inte totalt värdelös för en gångs skull, men han är knappt bra heller. Det är skön stämning och det är väldigt bra i början då man inte får se utomjordingen, men det hela faller när man får det. Det tyckte jag man skulle kunnat undvika hela filmen ut.


Simon pelarhelgonet (5/10).
(Simón del desierto, Luis Buñuel, Mexico, 1965. IMDb. KG.)
En snubbe står på en pelare i sex år, sex veckor och sex dagar. Sedan får han byta till en ny pelare. Därefter kommer djävulen i form av en vacker kvinna och vips är de på en klubb i sextiotalets NYC. Märkligt, du.


Simpan (6/10).
(Chan-wook Park, Sydkorea, 1999. IMDb. KG.)
En kortfilm om en död flicka på ett bårhus. En moder och en fader tror det är deras bortsprungna dotter och en annan fader tror det är hans. Intressant, men med ett rätt kasst slut.


Sin City (6/10).
(Frank Miller, Robert Rodriguez & Quentin Tarantino, USA, 2005. IMDb.)
En snygg action. Jag orkade dock inte hänga med i intrigen utan satt istället och slökollade och surfade...


Singin' in the Rain (6/10).
(Stanley Donen & Gene Kelly, USA, 1952. IMDb.)
En film många tycker är ett mästerverk, möjligt att det är det som musikal på 50-talet, men inte med dagens mått. Detta har ju mycket att göra med att jag inte gillar musikaler med två undantag, Alla säger I love you och givetvis Dancer in the Dark. Det pga att det är sånt bra spel mellan musiknumren i de filmerna, speciellt då i Dancer.. Här väntar jag på att filmen ska ta slut andra halvan av den..


Singles (6/10).
(Cameron Crowe, USA, 1992. IMDb.)
Trevlig och mysig film. Matt Dillon är en sopa till skådis och pajar lite av den sköna stämningen som Bridget Fonda och Campbell Scott bygger upp. Trevligt, men inget särskilt.


Sista natten med gänget (6/10).
(American Graffiti, George Lucas, USA, 1973. IMDb. KG.)
Gasa då!


Sju hertigar (8/10).
(Kind Hearts and Coronets, Robert Hamer, England, 1949. IMDb.)
Skön gammal rulle jag äntligen fick tummen ur att kolla på nu när den externa hårddisken börjar bli full och det här var hela DVDn. Det handlar om en kille vars mor blivit utstött ur sin adliga släkt och han lovar på hennes dödsbädd att söka hämnd. Filmen var helt klart före sin tid med den genomlömska huvudkaraktären och flashbacks. Eller ja, det fanns väl redan då, men en artig herre som minutiöst och diskret har ihjäl sju hertigar, som den svenska, uppletade titeln antydde, ja, det känns för mig nyskapande för sin tid. Hur som haver håller det än idag. Jag gillade den och slutet, det var lite väntat, men tja, bra...


Sju vågade livet (6/10).
(The Magnificent Seven, John Sturges, USA, 1960. IMDb.)
En helt ok western som är en omskrivning av Kurosawas mästerverk De sju samurajerna. I den var det en by i den antika Japan som blev rånade av banditgäng årligen och lejer ett antal samurajer (hur många?) att hjälpa till att skydda dem. Här är det istället ett mexikansk by och det är cowboys istället för samurajer. Jag tycker inte att det håller lika bra, jag saknar Tishuro Mifunes karaktär, den rolige, skojande samurajen, han var en ack så viktig karaktär som här har strukits, vilket gör att filmen saknar humor. Sedan är fotot av Charles Lang inte i närheten av Asakazu Nakais mästerliga i De Sju Samurajerna. Hur som helst, det är en helt ok western, den underhöll mig tillräckligt och då de inte riktigt hade kopierat slutscenerna från De Sju Samurajerna var det ganska spännande. Men mer än bra blir det inte trots världens coolaste snubbe, Steve McQueen. ;)


Sjunde kontinenten (5/10).
(Der siebente Kontinent, Michael Haneke, Österrike, 1989. IMDb. KG.)
Sjukt deprimerande.


Skenbart - en film om tåg (4/10).
(Peter Dalle, Sverige, 2004. IMDb.)
En ganska tråkig film, något den inte är meningen att vara. Robert Gustafson upprepar sin Ajajaj-man från En liten film om döden, bara att det inte är lika roligt. Det är så väntat och så tråkigt. Mycket homosexualitet för att vara en film som utspelar sig 1945 för övrigt..


Skepp ohoj! (6/10).
(The Navigator, Donald Crisp & Buster Keaton, USA, 1924. IMDb. KG.)
Keaton spelar en rik man som inte förstår hur världen fungerar. Han hamnar på en drivande båt med en rik dam. De lyckas på nåt sätt styra upp livet ombord på båten - tills de driver mot land där det givetvis är kannibaler som väntar på dem. Tidsenligt rasistiskt. Men man får ta det för vad det är; rätt kul. Men bara rätt kul.


Skjut på pianisten (6/10).
(Tirez sur le pianiste, François Truffaut, Frankrike, 1960. IMDb.)
Bra, men inte riktigt så bra som jag hade väntat mig. Det är intressanta karaktärer, men ett ganska luddigt sätt att berätta historien krånglar till det lite väl mycket. Dock gillade jag skarpt Charles Aznavour som spelade pianisten. Klart sevärd, men inget jag tänker se igen. Om jag nu inte har tråkigt och den går på tv. Stor risk! Nää.. Somnade faktiskt första gången jag försökte se den, men jag var så utmattad, hade varit ute och gått en timme tidigt på dagen och var helt död när vi kom tillbaka, då hägrade denna, men jag somnade som sagt efter kanske halva. Så vi spelade lite chu-chu rocket istället. Haha.


Skuggan av ett tvivel (9/10).
(Shadow of a doubt, Alfred Hitchcock, USA, 1943. IMDb.)
Som alltid med Hitchcocks tidigare filmer, ett smärre mästerverk. Handlar om en man som hälsar på sin systers familj. Men han döljer på något. Eller gör han? Genialt gjord och bra slut. Fotot är helt brilliant!


Skuggor över Södern (7/10).
(To Kill a Mockingbird, Robert Mulligan, USA, 1962. IMDb.)
Fin gammal rulle där Gregory Peck försvarar en oskyldig, svart man i amerikanska södern. Historien är dock berättad genom hans barn. Jag gillade den. 90% av IMDb top 100 nu. :)


Släpp fångarne loss, det är vår! (6/10).
(Tage Danielsson, Sverige, 1975. IMDb.)
Skoj film där massa trevligt folk så som Gösta Ekman, Tage Danielsson, Ernst-Hugo Järegård, Margaretha Krook och Lena Nyman skojar runt i fängelsemiljö. Schyst, men inget av Tages bästa.

Davids kuriosa-kommentar: Min farbror är maskör i denna film.


Slacker (7/10).
(Richard Linklater, USA, 1991. IMDb.)
Jag börjar min dag med att välja Do Make Say Thinks Winter Hymn Country Hymn Secret Hymn med mobilen som fjärrstyr datorn kanske fyra gånger. Sedan tar jag tag i mig själv och väljer att kolla på Slacker. Fortfarande har jag alltså rört mig ur sängen. Jag kände att denna films titel passade mig jävligt bra. Jag fick dock gå på toa efter ett tag. Nåväl, filmen är annorlunda, men oerhört Linklater. Vi får först följa en snubbe i en taxi (Linklater själv för övrigt) och när han gått ur och ser en olycka får vi istället följa några av de andra och han som körde på tanten. Så håller hela filmen på och jag gillar det här. Det är bara dialogen som gör hela filmen. Det är underbart eftersom det, som alltid med Linklater, är suverän dialog. Lite exempel:

"Sorry, I'm late."
"That's okay, time doesn't exist."

"Did you vote in the most recent election?"
"Hell, no! I've got less important things to do."


Slackers (3/10).
(Dewey Nicks, USA / Kanada, 2002. IMDb.)
En high school-film att ha på i bakgrunden när man äter. Det är också allt den duger till.. Jason Schwartzman är inte hälften så bra som i Rushmore.. Den har dock lite bra musik, passande nog är det en stråkversion av The Whos Teenage Wasteland som intro och mitt i någonstans fanns Handsome boy modeling schools Holy calamity (Bear witness II). Mycket bra låtar. ;)


Slaget vid Alger (8/10).
(La battaglia di Algeri, Gillo Pontecorvo, Algeriet/Italien, 1966. IMDb.)
En oerhört spännande skildring av rebellernas kamp mot franska armèn i det som till slut ledde upp till Algeriets frihet från sina kolonisatörer. Väldigt högt tempo för att vara en 50-talsrulle. Mycket bra.


Slam (8/10).
(Marc Levin, USA, 1998. IMDb.)
En suveränt spelad film om en poet som hamnar i finkan för att ha haft lite gräs på sig. Riktigt justa monologer av spoken-word-artisten Saul Williams. Om du har möjlighet: se.


Sleep with me (6/10).
(Rory Kelly, USA, 1994. IMDb.)
En skön film som inte engagerar något märkvärt, men duger som en lättsam tittning. Roligast är Quentin Tarantino's lilla roll som en cineast som förklarar varför Top Gun är det bästa manuset som skrivits för Hollywood. Kopierade citatet, läs här. Riktigt skoj är det. För övrigt är filmen ganska avslagen, men värd att se, eller som en snubbe på IMDB sa det; "You may take a few valuable one-liners away from the experience."


Sleepy Hollow (7/10).
(Tim Burton, USA / Tyskland, 1999. IMDb.)
Helt ok. Lite löjligt att personen som är skyldig berättar precs vad han/hon tänkt och vad hon hade för motiv. Detta gjorde att Figge sänkte filmen till en 3:a! Jag är dock inte så drastisk eftersom jag gillade resten av filmen. Lite löjliga specialeffekter men generellt sett skitbra. Fina miljöer och bra skådespel.


Sleuth (9/10).
(Joseph L. Mankiewicz, England, 1972. IMDb.)
En underbart smart film där en bedragen man bjuder in sin nemesis till sitt bohag för lite fun and games. Har även nyinspelats med Michael Caine i den äldres roll istället, som här i originalet, som den yngre herrn.


Sling Blade (8/10).
(Billy Bob Thornton, USA, 1996. IMDb.)
Mycket bra film om en man som suttit på mentalsjukhus i 20 år för ett mord och nu mot sin vilja släpps fri. Billy Bob Thornton är magnifik i huvudrollen. Filmen skulle dock kunna göras en kvart kortare..


Slow Bistro (7/10).
(Ivan Maximov, Ryssland, 2002. KG.)
Mysig animerad kortfilm där middagsgästerna blir frustrerade av väntan... Finns på youtube.


Slumdog Millionaire (8/10).
(Danny Boyle, England / USA, 2008. IMDb.)
Börjar fullkomligt lysande, men jag tyckte slutets uppbyggnad var lite för lättköpt, vilket sänkte den, men bara från mästerverk till mycket bra. Kul också att Dev Patel (undra om han är släkt med min gamle hyresvärd i London?), som var med i de första två säsongerna av Skins (vars tredje precis börjat btw), nu antagligen får ett stort genombrott. Kommer göra storslam på Oscarsgalan tror jag.


Smältugnarnas Timme (6/10).
(Argentina, mayo de 1969: Los caminos de la liberación, Octavio Getino m.fl, Argentina, 1969. IMDb.)
En dokumentär om nykolonisation i Argentina på sextiotalet och som garanterat lever kvar än. Intressant, men jag var så jävla trött att jag inte kunde fastna riktigt.


Smala Sussie (8/10).
(Ulf Malmros, Sverige, 2003. IMDb.)
Malmros är kärnan i Sveriges filmskapande för tillfället. Skoj historia som tar sin plats i Värmland och Kjelle Bergqvist som slapp polis som hellre sjunger med sina lurar än sätter fast brottslingar. Skitbra.


Smarta kvinnor med kurvor (2/10).
(Real Women Have Curves, Patricia Cardoso , USA, 2002. IMDb.)
Totalt meningslös och sjukt tråkig. Blaha.


Smoke (8/10).
(Wayne Wang, USA, 1995. IMDb.)
En annorlunda film. Den är indelad i episoder som fläter samman, dock aldrig några direkta hopp utan de olika historierna är fördjupningar av de andra, eller de olika karaktärerna i den första, så kan en av dem ge upphov till nästa osv. Fast så trist som jag fick det att låta nu är det inte, det är inte så att de satt det berättarsättet i centrum, utan, som sig bör, historierna. Harvey Keitel har jag dock sett för många gånger i Pulp Fiction och Reservoir Dogs att jag inte kan ta han riktigt på allvar som en lite mer godhjärtad person än han är i de filmerna, men vad ska man säga? "Arbetsskada"? Det är hur som helst en fin fin rulle.


Smultronstället (9/10).
(Ingmar Bergman, Sverige, 1957. IMDb.)
Bästa Bergman-rullen jag sett hittils, men jag har ju inte sett Det Sjunde Inseglet eller Sommarnattens leende heller, de ska väl vara de bästa enligt folket? Dock inte enligt IMDb? Jaja. Hur som helst är det här en riktig höjdare där Victor Sjöström är fulländad som den gamle mannen som ska åka till Lund för att bli "Jubeldoktor" och på vägen upplever massa gamla minnen. Bra skådespel, förutom en liten karaktär jag störde mig på, han hette Anders eller Viktor, kommer inte ihåg vem av dem det var, men han var hur som helst inte bra i en scen. Det får man ju ha överseende med. Haha. Men det absolut bästa i filmen är helt klart fotot som i de tidigare drömskevenserna är rena rama konstverken!


Små och stora brott (6/10).
(Crimes and misdemeanours, Woody Allen, USA, 1989. IMDb. KG.)
Jag somnade två gånger när jag såg den här. Det berodde dock mer på mina femtimmars-nätter av sömn, men helt lysande är den inte.


Snöänglar (5/10).
(Andreas Tillnert & Sebastian Nyman Agdur, Sverige, 2008.)
Två flickor leker i snön, men blir avbrytna av en skock ungdomar som bråkar. Ok.


Snacka går ju... (6/10).
(Say Anything..., Cameron Crowe, USA, 1989. IMDb.)
Två musikintresserade filmkillar i samma film, Cameron Crowe och John Cusack, banar för ett bra soundtrack, men tyvärr gjordes filmen -89 och är starkt daterad. Handlar om Lloyd Dobler som är en sopa, men som har ett gott självförtroende och frågar ut skolans pluggis och tillika snygging, Diane Court på date och får till hans vänners förvåning ett ja som svar. De kärar ner sig, trots att Diane snart ska åka till England. Dessutom är där en sidohistoria om Diane och hennes förhållande till sin far. Helt ok, men som sagt, grymt daterat. För övrigt har jag nu kollat upp Ione Skye (hon som spelar Diane) och hittat vilken film jag kände igen henne från, hon är Waynes jobbiga flickvän i Wayne's world. Bland hennes senare prestationer hittar man filmer som "The Size of Watermelons", "Went to Coney Island on a Mission From God... Be Back by Five" och min favorit "But I'm a cheerleader". Karriären har gått utför m.a.o.


Snakes on a Plane (4/10).
(David R. Ellis, USA, 2006. IMDb.)
Kommer ni ihåg vilket tjöt det var på allas bloggar om den här för nåt halvår-år sedan? Här har nåt galet filmbolag gått med på att göra en film där Samuel L. Jackson ska droppa repliken "I have had it with these motherfucking snakes on this motherfucking plane!" Filmen gillar Jackson och bygger så till den grad på den repliken att den upprepas i eftertexterna... Hur som haver, filmen var inte så galen som man trodde från början, den är helt ok faktiskt. Fast man borde nog sett den hög eller nåt...


Snatch. (8/10).
(Guy Ritchie, England / USA, 2000. IMDb.)
En ny Lock Stock. I princip samma film. Men det är roligt och underhållning av hög klass. Men inte så mycket mer, många sköna kameraåkningar givetvis.. Ville ha sett Del Toro mer dock..


Snow Angels (7/10).
(David Gordon Green, USA, 2007. IMDb.)
Ah, underbara Kate Beckinsale blir här regisserad av nästan lika underbara David Gordon Greene. Vore de inte ett bättre par än Kate och Len Wiseman, som gör storbudgeterad skit såsom Underworld? Nåväl, det här är en vacker typisk amerikansk indierulle, men jag gillar Greenes touch. Tonårsparet är mysigt och resten av historien var bra också. Jag borde dock recenserat när jag kom ihåg mer av den...


Snowtown (8/10).
(Justin Kurzel, Australien, 2011. IMDb. KG.)
Ruggigt ruggig.


Socker (8/10).
(Hobi Jarne, Sverige, 2008.)
En underbar liten förvecklingskomedi om en kille som ska på fest och i dörren blir ivägskickad att fixa lite socker av grannen, men han får lite problem... Bonus att de har med The Concretes allra finaste gamla låt Sugar.


Sodomites (2/10).
(Gaspar Noè, Frankrike, 1998. IMDb.)
Den här filmen är väldigt lätt att sammanfatta, men desto svårare att förstå: en gubbe runkar och tittar på en kvinna som blir rövknullad av en kille med en monstermask, efter att han satt på både kondom och glidmedel av märket Nf. Mycket märkligt. Det står på IMDb att den gjordes som anti-aidskampanj i Frankrike, Noè måste ha tänkt "Även om du ska ha märklig rollsspels-sodomi bör du använda kondom..."


Solaris (7/10).
(Solyaris, Andrei Tarkovsky, Sovjetunionen, 1972. IMDb.)
Märklig film. Men jag gillade den, men jag tyckte inte att den var något mästerverk. Jag förstår dock varför många kritiker tycker det. Den var på tok för lång, och inte så optimistisk som jag hade trott. hade nämligen läst att den skulle vara det optimistiska svaret på 2001. Jaja, den är bra, det kan vi inte komma ifrån. ;d


Solaris (4/10).
(Steven Soderbergh, USA, 2002. IMDb.)
Soderberghs filmer är av skiftande kvalitè. Här har han valt sin polare George Clooney att göra en på tok för svår roll för honom, och det är taffligt spelat, pretentiöst och inte alls särskilt intressant. Tarkovskys version var i alla fall intressant och engagerande, även om man inte fattade ett dugg av den. Och ljus. Det här är mörkt, mörkt, mörkt. Och med ett slut som alla fattar. Ointressant, helt enkelt.


Someone's Watching Me! (7/10).
(John Carpenter, USA, 1978. IMDb.)
Helt ok rulle av John Carpenter. En tv-film som handlar om en kvinna som är nyinflyttad i L.A. Hon blir trakasserad per telefon av en man som sitter i ett fönstret på andra sidan gatan, men där finns ett antal. Han sitter och kikar på henne i ett teleskop. Visst känner man igen lite från Hitchcocks gamla mästerverk, men nu i lite uppdaterad version och med lite annorlunda story.


Somers Town (5/10).
(Shane Meadows, England, 2008. IMDb. KG.)
Att följa upp This is England är inte lätt. Här en ganska slö historia där vi åter igen ser den unge Thomas Turgoose i huvudrollen. Här spelar han en grabb som flyr Midlands för London och blir polare med en polack som spenderar dagarna med att fota medan hans far drar in stålar på tunnelbygget. Ganska fin.


Somewhere (6/10).
(Sofia Coppola, USA, 2010. IMDb. KG.)
En ensam man inser att han supit bort sin elvaåriga dotters barndom. Jag har aldrig sett någon ha så tråkigt i en Ferrari tidigare.


Sommaren i La Goulette (4/10).
(Un ètè à La Goulette, Fèrid Boughedir, Tunisien / Frankrike / Belgien, 1996. IMDb.)
En förskönad och utomlandsfinansierad historia om några flickor som kommer överens om att bli av med oskulden. De blir upptäckta när de hånglar med varsin yngling och farsorna blir skitsura på dem och på varandra. Missämja som jag inte tar till mig för fem öre.


Sommarnattens leende (7/10).
(Ingmar Bergman, Sverige, 1955. IMDb.)
En ovanligt upplyftande film av Bergman, denär faktiskt riktigt skoj ibland, men humorn är oftast ganska svart..


Sonen (6/10).
(Le Fils, Jean-Pierre & Luc Dardenne, Frankrike, 2002. IMDb.)
En film som känns som en dokumentär. Vi följer Olivier, där han springer trappor upp och trappor ner på sitt arbete, en rehab för ungdomsbrottslingar där de får lära sig snickra. Vad händer när deras sons unge mördare dyker upp? Jag gillade historien och skådespelet är sjukt bra, speciellt från huvudpersonen, det känns helt dokumentärt, som sagt. Det har ju antagligen mycket med filmandet att göra. Stora delar av filmen ser vi bara Oliviers bakhuvud. Jag har lite svårt för sånt, även om det verkligen fungerar. Det blir bara lite tråkigt...


Sound It Out (5/10).
(Jeanie Finley, England , 2011. IMDb. KG.)
Trevlig dokumentär om sista skivaffären i Stockton i nordöstra England.


Sound of Noise (7/10).
(Ola Simonsson & Johannes Stjärne Nilsson, Sverige / Frankrike, 2010. IMDb. KG.)
Kommer ni ihåg den underbara kortfilmen Music for one apartment and six drummers (youtube)? Jag var på studiebesök på Film i väst på gymnasiet och hon, Charlie, visade oss den. Man föll ju direkt. För filmen alltså, kvinnor som heter Charlie, det går ju inte. ^_^ Jaja, hur som haver, Ola och Johannes har nu gjort konceptet till en spelfilm där opuset Music for one city and six drummers ska uppföras. Kul så.


Sounds from a Town I Love (5/10).
(Woody Allen, USA, 2001. IMDb. KG.)
En liten kortfilm Allen gjorde till nån välgörenhetsgala där massa människor går och snackar i mobil i New York. Ok, men inget särskilt.


Sparks (4/10).
(Joseph Gordon-Levitt, USA, 2009. IMDb. KG.)
Joseph Gordon-Levitt (kille in 500 days of summer) har gjort en film där Carla Gugini är en sexig sångerska med en fabläss för försäkringsbedrägeri - nja.


Spelet är förlorat (10/10).
(The Killing, Stanley Kubrick, USA, 1956. IMDb.)
Helt suverän film. Finns inget att klaga på, förutom möjligtvis lite klantigt klippt i ljudet. Annars är det en fröjd för alla sinnen att se den, antagligen bästa kupp-filmen någonsin.


Spelets Regler (8/10).
(La Røgle du jeu, Jean Renoir, Frankrike, 1939. IMDb.)
Jag antar att anledningen till att denna film är så uppskattad är att den har många olika berättelser som sammanflätas. Ganska tidigt, absolut, men det har gjort bättre på senare år. Magnolia och Happiness är de jag tänker på just nu. Dock är det absolut inte dåligt, i början är det lite småsegt med slutet är klurigt och härligt. ;)


Spider (7/10).
(David Cronenberg, Frankrike / Kanada / England, 2002. IMDb.)
En långsam film om Ralph Fiennes som kommer till ett sorts åter-till-verkligen-hem för de som varit på psyket. Genom sina egna anteckningar berättas hans liv i återblickar. Det är vackert och bra, men det griper inte tag maximalt och det blir i princip bara en karaktärsbeskrivning av Ralph Fiennes karaktär, men det sköter han lysande.


Spider-Man (6/10).
(Sam Raimi, USA, 2002. IMDb.)
En trevlig och lättsmällt rulle. Jag såg den på bio, en biofilm, alltså en effektfilm. Dock förstördes upplevelsen av för långa jävla scener med hoppandet mellan byggnader och att det bakom mig satt en familj, vars dotter inte kunde läsa texten och inte hade fattat att Peter Parker och Spindelmannen var samma snubbe och vars farsa satt och hejade på och hade sig. Extremt irriterande. Willem Dafoe hade ne för jävla tråkig mask, vilket pajade en hel del, jag tyckte filmen försökte att göra sig lite märkvärdigare än vanliga seriefigursfilmer, och visst, man tycker lite synd om honom, men hans ändring i slutet av filmen av något som har varit solklart hela filmen störde mig och var på tok för abrupt. Men trots allt, trevlig underhållning för stunden.


Spider-Man 3 (4/10).
(Sam Raimi, USA, 2007. IMDb.)
Tråkig, oerhört tråkig faktiskt. Och en halvtimme för lång. Ork.


Spirited Away (9/10).
(Sen to Chihiro no kamikakushi, Hayao Miyazaki, Japan, 2001. IMDb.)
Underbar film om en flicka som illvilligt flyttar med sina föräldrar. Farsan tar en liten väg som han tror ska leda dem till deras nya hus, men leder till en märklig stad och mycket mer märkliga saker händer och flickan hamnar i en drömvärld (?). Underbart vacker och med så många underbara, roliga idèer (ex: flickans side-kicks är en fluga som bär en mus (alltid med en utmattad min)). Vi såg den på en liten underbart skön biograf nära Hilton. Curzon. Både den och filmen rekommenderas varmt.


Spring breakers (7/10).
(Harmony Korine, USA, 2012. IMDb.)
Jag såg den här i vintras på filmfestivalen och kommer ihåg att jag gillade den, men så mycket mer kommer jag inte ihåg. Jo, att de mördar till Britney Spears i balaclavas. Gött så.


Spun (4/10).
(Jonas Åkerlund, USA / Sverige, 2002. IMDb.)
Ganska kass film där Jason Schwartzmann (se Rushmore med honom istället) spelar en gubbe som kör Volvo kors och tvärs så Mickey Rourke och Brittany Murphy ska kunna ta sig fram och tillbaka till knarknästet, motellet. Klippningen är jobbig efter ett tag. Jag blir galen. Ok, det finns många justa vinklar på en 240, men vi vill inte se Alla Varje gång som Jason är ute och åker. Stundtals jävligt juste filmat, men ja, nån story av värde kan jag inte hitta!


Stålhjälmen (7/10).
(The Steel Helmet, Samuel Fuller, USA, 1951. IMDb.)
The Real Korean Story! var dess tagline och visst är det det. Den börjar direkt med att sergeant Zack vaknar till liv bland hela sitt döda, bakbundna kompani, och spelar död inför en liten pojke, som dock visar sig vara sydkorean och de slår följe till ett tempel. Känns genuin och äkta, fint spel och trots över 50 år på nacken, fortfarande spännande.


Ställd mot väggen (7/10).
(Le Doulos, Jean-Pierre Melville, Frankrike / Italien, 1961. IMDb.)
Jag gillar verkligen Melville. Han är den franske gangsterkungen och hans filmer är alltid fina små noir-historier. Den här är lite krånglig, men trevlig.


Stadens ljus (6/10).
(City Lights, Charlie Chaplin, USA, 1931. IMDb. KG.)
Chaplin agerar Robin Hood när han möter en ung, blind mö. Fint.


Stairway at St. Paul (7/10).
(Jeroen Offerman, Nederländerna, 2002.)
En kille har ställt sig på trappan till St. Paul och sjunger Stairway to Heaven - baklänges. Sedan får vi se filmen bakvänd igen, riktigt skickligt. Tog honom tydligen tre månader att träna upp sin skill... Kolla början på den här länken, klicka på play-ikonen till höger.


Stalker (8/10).
(Andrei Tarkovsky, Sovjetunionen / Tyskland, 1979. IMDb.)
Jag gillar den, men förstår den inte riktigt. Pretentiöst, men bra. Storslaget foto.


Star Wars: Episod II - Klonerna anfaller (5/10).
(Star Wars: Episode II - Attack of the Clones, George Lucas, USA, 2002. IMDb.)
Jag tycker det här var sådär, vi vet mer eller mindre vad som kommer hända och i allt finns den mest klichèartade kärlekshistorien på ett bra tag. Nån som vill köpa en DVD med denna?


Starsky & Hutch (4/10).
(Todd Phillips, USA, 2004. IMDb.)
Halvkul. Har sina stunder, men inget särskilt.


Starsky & Hutch (6/10).
(Barry Shear, USA, 1975. IMDb.)
Tv-filmen! De hade special på femman häromdagen med Charlie's Änglar och den här. Retro Sunday. Habilt. Det är en juste historia där Starsky & Hutch, som ju bekant blivit på tapetet på grund av en nyinspelning/parodi som Ben Stiller och Owen Wilson medverkar i och visas på varenda tunnelbanestation här i London. Detta är dock originalet, det ej så tillslipade 70-talet. Nice. Stundtals jävligt skoj. Speciellt när de kör Ford. Biljakt å det grövsta. På äkta gött 70-talssätt.


State and Main (9/10).
(David Mamet, USA / Frankrike, 2000. IMDb.)
Smått genial film om ett Hollywood-team som kommer till en småstad för att spela in filmen The Old Mill, dock har denna gamla väderkvarn brunnit ner och en massa komplikationer uppstår givetvis. Det är grymt många pikar till Hollywood i det oerhört välskrivna manuset. Dialogen är genial, Hollywood-gubbarna helt sjukt dryga, precis så som man föreställer sig det att det är. Dock behöver man inte vara filmnörd för att älska filmen, Gerda gillade den också.. Förutom komplikationerna kring filmen finns givetvis en kärlekshistoria, den mellan manusförfattaren (spelad av Philip Seymour Hoffman) och en kvinna i lokalbefolkningen, som har hand om byns amatörteater. Philip Seymour Hoffman, som är min favoritskådis, är fan expert på att välja sina roller rätt (med Flawless som felsteg, dock var hans karaktär en utmaning i den filmen, en transvestit..), han har nu varit med i tre tior (!): Magnolia, Happiness och The Big Lebowski, två nior: Almost Famous och State and Main. Det är fan inte illa!


Stjärnorna och vattenbärarna (4/10).
(Stjernerne og vandbærerne, Jørgen Leth, Danmark, 1974. IMDb.)
Det tog ett bra tag innan jag tog mig tid att titta på denna dokumentär som Jÿrgen Leth gjorde om Giro Italia-loppet 1974. Varför jag laddade ner en dokumentär om ett cykellopp kan man verkligen fråga sig. Jag blev nyfiken på Leth genom hans kortfilm Den perfekta människan och hans och von Triers dissektion av just den filmen. Här är det ett ganska intressant förhållande till loppet och man får höra om strategier och folk runt loppet grejar med. Men jag tappar snart intresset.


Stjärnornas Krig (9/10).
(Star Wars, George Lucas, USA, 1977. IMDb.)
Jag hade visst inte recenserat denna här, så boya, jag såg den igen. Suverän underhållning. Fair and square.


Stolen Nation (4/10).
(Last Party 2000, Rebecca Chaiklin & Donovan Leitch, USA, 2001. IMDb.)
Ok. Här har vi en dokumentär där en favoritskådis, Philip Seymour Hoffman, inser att han inte vet så mycket om politiken och allt där omkring. Så han försöker ta reda på så mycket han kan innan presidentvalet. Men här kommer det knasiga. Det är inför presidentvalet 2000! Nån jävla low-life till distributör har legat och tryckt på filmen tills för ett par månader sedan. Wankers! Nåväl, filmen säger inte så mycket som man inte vet. Men det är väl bra om amerikanerna får mer info. De behöver all de kan få. De borde starta kampanjer redan nu mot ännu en republikansk valseger om fyra år. Saker borde börja tidigare. Eller så borde alla Hollywood-folk (vi snackar en liten del av de alla) och annat vettigt folk som har lite extra pengar på fickan hjälpa Ralph Nader (en Star Wars-kampanj, kanske? ;).


Stop Making Sense (6/10).
(Jonathan Demme, USA, 1984. IMDb.)
Härlig konsertfilm.


Stoppa Pressarna! (8/10).
(The Front Page, Billy Wilder, USA, 1974. IMDb.)
En film med radarparet Walther Matthau och Jack Lemmon, ni vet, de Griniga gamla gubbarna.. Här är de dock inte lika griniga, det står Matthau själv för att vara. Han är Lemmons boss på en tidning i Chicago. Lemmon, som är journalist, säger upp sig för att gifta sig med en ung Susan Surandon, men hamnar ändå på plats då han ska ha avskedsfest på pressrummet på fängelset då en rymling rymmer. Ett finfint manus och oväntade vändningar och ganska komisk gör den till en solklar åtta.


Storstad (9/10).
(The Naked City, Jules Dassin, USA, 1948. IMDb.)
Darn near perfect. Jag gillade den som fan. Inte riktigt lika bra som Rififi, dock.


Storytelling (6/10).
(Todd Solondz, USA, 2001. IMDb.)
En film jag velat se länge. Ett år ungefär. Nu blev det av och efter Happiness hade jag skyhöga förväntningar. De levdes inte upp. Istället för att ha olika levnadsöden som är i kontakt med de övriga är det här uppdelat i två delar, fiction och non-fiction. Nyskapande kanske, men det funkar inte riktigt. Fiction är på tok för kort. Den kanske hade funkat som kortfilm? Nja. Inte ens det, och non-fiction är förvisso väldigt rolig delvis, roligast är när den kassa dokumentärfilmaren det handlar om filmar en plastpåse i vinden. Eller förresten Hitler-matbordsscenen är roligast. Solondz är alltid extremt bra på familjemiddagar! "You're not leaving the table before you tell your sister you love her!" /Welcome to the dollhouse. Den slår det mesta. Scenen alltså. Som i Happiness finns här en liten pojke, men istället för att den ganska söta pojken som lär sig runka i Happiness, är det här en smått fascistisk kille som hackar ner på hembiträdet. Han spelar dessutom inte hälften så bra som pojken i Happiness. Men hur som helst, det är ganska underhållande även om man hade velat ha fått mer kött på benen. För övrigt, om man vill se en söt pojke på bio, se Yi yi, sötare finns inte.


Strange Parallel (7/10).
(Steve Hanft, USA, 1998. IMDb. KG.)
Jag älskar flera saker här i tillvaron, en är att om jag hittar en dokumentär/konstfilm med Elliott Smith på Wikipedia och frågar efter den på Karagarga är det någon som laddar upp den så jag kan få se den. Underbart, speciellt när det är en film som inte har distribuerats till publiken egentligen. Det är en dokumentär om Elliott Smith, vår tids Nick Drake. Han har en mardröm om att hans hand ska ersättas med en robothand. Det måste ju vävas in i filmen som för övrigt börjar med att han gräver upp en gitarr och börjar spela. Me like.


Stranger than Fiction (8/10).
(Marc Forster, USA, 2006. IMDb.)
Jocke ringer och säger att om en timme visar det den här rullen på Royal och han har en extra biljett. En snabbdusch och iväg. Jävla go' film där Will Ferrell, som jag tidigare haft lite svårt för, men nu, speciellt efter en titt på SNL - The Best of Will Ferrell, gillar mycket. Kovändning. Han spelar i alla fall en trist skattmas som när han borstar sina tänder 63 gånger eller vad det är hör berättarrösten som vi i publiken hör. Här börjar en härlig historia där han kärar ner sig i underbara Maggie Gyllenhaal, som jag har saknat sedan den andra liknande meta-filmen Adaptation (ok, det är inte mycket hon är med där)... Nåväl. Det är en finfin rulle. Såg att den fanns på demonoid.com - do what you please.


Stranger Than Paradise (6/10).
(Jim Jarmusch, USA / Västtyskland, 1983. IMDb.)
Filmen var likt Ghost Dog berättad med en långsam stil, denna gång än mer än fallet med Ghost Dog. I de första scenerna i New York såg man vilken slacker Willie var. Jag tyckte det var roligt när han sa i telefonen att hans liv skulle gå åt helvete om hon kom där och störde i tio dagar.. Men annars saknade jag lite av humorn som återfanns i Ghost Dog, speciellt i scenen där de snackar om namnet 'Ghost Dog', det var en höjdare. Man får en ganska tydlig syn på hur Jarmusch ser på tvn och den vanlige amerikanen som underhålls genom dåliga våldsfilmer och meningslös sport. Man märker även en antydning till att kyrkan säljer sig själv. De spelar ju poker i vad som verkar vara en församlingslokal... Det känns lite som om filmen är lite amerika-fientlig, men sedan i slutet. Då vet man fan inte vad man ska tro. Det verkar i alla fall som om Eva föredrar USA framför Ungern. Men det är tveksamt. Det verkar hur som helst inte ge någon inbjudande vy av USA. Angående klippning och filmografiskt tycker jag att den är bra på det sättet den är gjord då den även som historien är lugn och harmonisk. Skådespelet är finfint och roligast är den gamla tanten. Jag gillar hur kontrasterna är så skarpa att i scenen vid havet ser man aldrig havet, bara ett stort vitt fält. Och varje gång någon går ur bilden går han eller hon upp i ett vitt fält. Det kanske på något sätt symboliserar att det är rummet som är det viktiga eller nåt.


Straw Dogs (7/10).
(Sam Peckinpah, England, 1971. IMDb.)
En thriller där Dustin Hoffman och Susan George åker till hennes hemort där Hoffman ska få lugn och ro och lösa lite goa matematiska problem, men de de blir mer och mer störda av arbetarna de lejt för att fixa garaget och den tidigare så lugna Hoffman får nog. En finfin film.


Strebern (6/10).
(The Hudsucker Proxy, Joel Coen, USA, 1994. IMDb.)
Småskön Coen-rulle med störande överspel av Jennifer Jason Leigh, alltså jag fattar att det ska vara en pastisch på gamla filmer, men hon spelar över så det blir störande.


Strokes of Fire (8/10).
(Chi-hwa-seon, Kwon-taek Im, Sydkorea, 2002. IMDb.)
Kan en film om en konstnär som levde för över hundra år sedan bli nåt annat än långtråkig? O ja, här handlar det nämligen om en konstnär som gör precis som han vill och däremellan tar en och annan sup. I bakgrunden får vi dessutom följa Korea i dess svåra tider, på ett mycket elegant sätt. Och fy fan vilka målningar mannen skapar. Gudomligt vackra. Näst efter Basquiat den bästa filmen om en målare.


Stroszek (7/10).
(Werner Herzog, Tyskland, 1977. IMDb.)
En film om en suput som kommer ut ur finkan, tar sig en bärs och räddar en hora ur några hallickars händer. Hon horar lite oberoende och finansierar resan till USA. En bra film. Dock är Herzogs fascination för det småbisarra lite störande ibland. Bilderna på hönan som spelar piano är lite för många...


Stulna kyssar (6/10).
(Baisers volés, François Truffaut, Frankrike, 1968. IMDb. KG.)
Ok Truffaut där en kille får kicken från armén och börjar på en detektivbyrå istället. Han är verkligen bra på att diskret följa efter folk...


Submarine (6/10).
(Richard Ayoade, England / USA, 2010. IMDb. KG.)
Snygg film om en pojke som försöker rädda sina föräldrars äktenskap samtidigt som han själv finner sin första kärlek. Bra, men inget särskilt.


Suicide Club (5/10).
(Jisatsu saakuru, Sion Sono, Japan, 2002. IMDb.)
Lite väl mycket sensationssökeri kände jag, men visst, där finns en social kommentar - ge fan i att lyssna på j-pop!


Suicide kings (7/10).
(Peter O'Fallon, USA, 1997. IMDb.)
En finfin whodunnit-historia om några snubbar som kidnappar en gangster, för att en av snubbarnas tjej har blivit kidnappad och de tänker fixa lösensumman på det här sättet. Många svängar i slutet, men helt klart smart.


Sundae in New York (3/10).
(Jimmy Picker, USA, 1983. IMDb. KG.)
En rätt trist lerfigursfilm där de gjort en sorts video till Old Blue Eyes låt New York, New York.


Sunday 6th April, 11:42 AM (4/10).
(Domenica, 6 Aprile ore 11:42, Flatform, Italien, 2008. KG.)
Lite roligt med en helt statisk bild, jag gillar molnen som far förbi och upplägget, men när det börjar rabblas italiensk poesi... Där förlorar de mig.


Sune i Grekland - All Inclusive (2/10).
(Hannes Holm, Sverige, 2012. IMDb.)
Jag tyckte Sune var skitkul för femton år sedan och nu när jag går med mina systersöner (10 och 12) och ser den här nya tycker de den är jättekul. Men tyvärr är det mycket jag stör mig på. Farsan, som nu tyvärr inte spelas av Peter Haber utan Morgan Alling, skriver hela tiden ner vad allt de gör på deras all-inclusive-semester och gör allt för att få valuta för pengarna. Detta förlöjligar hans fru honom för. Allt känns bara som en enda lång reklam för Vings all-inclusive resorts. Jag blir äcklad när jag sitter bland alla dessa medelklassfamiljer. Undra hur många av dem som sett Äta Sova Dö. Hade det egentligen inte varit smartare att låta den gå upp på julhelgen så alla som inte får biljetter till Sune väljer en annan film som alla kan förstå — en svensk film alltså? Det hade kanske satt lite nya idéer i folk.


Sunrise (7/10).
(Sunrise: A Song of Two Humans, F.W. Murnau, USA, 1927. IMDb.)
Sweet. Men jag hade hypat upp den för mig själv alltför mycket. Den höll inte mina gigantiska förväntningar, men hade säkert varit mycket bättre med Lambchop spelande i bakgrunden. Om du är hemma på lördag: Gå till Draken och kolla!


Sunset Blvd. (8/10).
(Billy Wilder, USA, 1950. IMDb.)
En mycket bra film om en manusförfattare som får punka och svänger in på ett till synes övergivet hus. Här möter han den gamla stumfilmsaktrisen Norma Desmond, som prompt vill att han ska skriva om hennes manus, så att hon kan komma tillbaka till den vita duken. Det är ett rakt igenom suveränt spelat verk, men jag satt inte tillräckligt klistrad för att det ska bli ett högre betyg.


Super Size Me (6/10).
(Morgan Spurlock, USA, 2004. IMDb.)
En dokumentär som faktiskt fick lite genomslagskraft. Ni har säkert hört grejen, en snubbe käkar McDonald's-krubb i en månad och får dålig hjärtverksamhet and shit. Men det var lite mer än så nämligen massa härliga siffror om hur det står till med fetman i fetmans land. Dessutom var den stundvis kul, vilket drev den framåt mycket snabbt. Bra dokumentär, helt enkelt.


Superfly T.N.T. (6/10).
(Ron O'Neal, USA, 1973. IMDb.)
En film jag såg bara för att den nämns i Pulp Fiction. Det är i scenen där Jules och Vincent snackar om att de är redo att explodera. "I'm a mushroom-cloud-layin'-motherfucker, motherfucker, I'm Superfly T.N.T., I'm the Guns of the Navarone!" Hur som helst var den inte som jag trodde, att den skulle vara förbannat våldsam, för det är den inte.. Det handlar om Priest, en snubbe som flyttar runt och har nu hamnat i Rom, här kommer han underfund med att han ska sluta sitt liv som den fifflare han är. Dock får han ett erbjudande med god profit som han inte tackar nej till, han ska smuggla vapen till ett litet land i Afrika, där de som står emot de vita kolonialfolket behöver vapen. Det är faktiskt en ganska bra film, dock låter den kanske lite löjlig nu när jag berättade storyn.. Men det är coolt med blaxpotation-filmer (hur fan stavas det?), och denna är helt ok.


Superhjältarna (8/10).
(The Incredibles, Brad Bird, USA, 2004. IMDb.)
Skitrolig film. Och det finns en detalj som återkommer även i mitt manus. Att skapa nåt och sedan rädda personen undan det man skapat...


Supersugen (7/10).
(Superbad, Greg Mottola, USA, 2007. IMDb.)
Superskön rulle. Michael Cera är helt klart bästa skådisen under 20 för tillfället. Här spelar han en smånördig kille som ska fixa sprit till en fest med sina vänner. Detta så att de ska få bli av med oskulden innan high school tar slut. Det är kul och modernt i sann Apatow-anda. Word up!


Supervixens (4/10).
(Russ Meyer, USA, 1975. IMDb. KG.)
Godkänt har jag visst gett den.


Surf Nazis Must Die (5/10).
(Peter George, USA, 1987. IMDb. KG.)
Underhållande.


Surplus - Terrorized Into Being Consumers (6/10).
(Erik Gandini, Sverige, 2003. IMDb.)
En lite väl propaganda-liknande film. Jag gillar delar av den, till exempel grundbudskapet, men den säger inte särskilt mycket mer än det, eller hur? Vidare gillar jag inte Johan Söderbergs klippteknik. Ok, att han vill ha lite ryck mellan bilderna, men jag tycker helt enkelt att det ser för jävligt ut. Upprepningarna kan jag palla. Till en viss grad. Vidare har Frans inspirerats jättemycket av denna film, som tur var nästan bara de bra sidorna - att han gillar när folk bara är tysta och tittar in i kameran samt när folk står uppradade som om de skulle ta skolkort.


Survive Style 5+ (7/10).
(Gen Sekiguchi, Japan, 2004. IMDb.)
En av de skummare filmer jag sett. Historien med familjen som går på en hypnos-show där fadern blir hypnotiserad till en fågel är helt klart bäst. Sjukt snygg och kitchig ock!


Suspiria (8/10).
(Dario Argento, Italien / Tyskland, 1977. IMDb.)
En suverän skräckis. Ska du se en traditionell skräckfilm rekommenderas denna varmt. Fantastiskt lekfulla färger och de mesta är snyggt. Me like.


Svarta Änglar (4/10).
(Heavenly Creatures, Peter Jackson, Nya Zeeland / England / Tyskland, 1994. IMDb.)
En oerhört seg film och jag störde mig som satan på Kate Winslets löjliga engelska. överskattad rulle som sägs vara anledning till att Jackson fick göra Sagan om Ringen-trilogin. I dem händer det i vart fall nåt innan de sista fem minutrarna...


Swimming Pool (7/10).
(François Ozon, Frankrike / England, 2003. IMDb.)
Oh, vad juste början, som kändes oerhört konstigt. Filmen börjar med en kvinna som åker tub i London, precis det jag gjort när jag ilat ner till Prince Charles för att se filmen. Juste. Som vanligt när det är herr Ozon är det en ny genre han gör, dock med en go' tvist i slutet. Precis som alltid. Jag gillar't. På riktigt.


Swordfish (5/10).
(Dominic Sena, USA, 2001. IMDb.)
En ok actionfilm. Underhållande och lite annorlunda, men inget man går i taket av. Jag och Olers som valde film och då vi har ganska olika smak så blev det denna. Om ni nu ville veta..


Sympathy for Mr. Vengeance (7/10).
(Boksuneun naui geot, Chan-wook Park, Sydkorea, 2002. IMDb.)
Ok, nu har jag sett hela Parks hämndtrilogi och denna, den första, tror jag är den mest komplicerade. Fattade du vad som hände med systern?


Symphony in Slang (6/10).
(Tex Avery, USA, 1951. IMDb. KG.)
Hos Sankte Per kommer en snubbe upp som snackar så att inte ens Webster förstår vad han säger, men låter honom ändå berätta sitt livs historia. Ett liv berättat i slang.


Synecdoche, New York (8/10).
(Charlie Kaufman, USA, 2008. IMDb.)
Visningen började med att det satt en kille i en jävla sotarmössa framför. Dock slappnade han snart av så jag se mössan. Filmen är en mörk, krånglig och härlig historia, precis som väntat. Efter visningen pratade två killar om att ta hissen ner, men ångrade sig när det bara var en halv våning. Undra om de tänkte på I huvudet på John Malkovich....


Syriana (7/10).
(Stephen Gaghan, USA, 2005. IMDb.)
Komplex och bra film om oljan i världen. Inte lika bra som Traffic dock, kunde inte Soderbergh regisserat istället?