A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z
1 2 3 4 5 6 7 8 9 0
Alla (även de som börjar med å, ä och ö.)

Baadasssss! (4/10).
(How to Get the Man's Foot Outta Your Ass, Mario van Peebles, USA, 2003. IMDb.)
En film där Mario van Peebles berättar om hur hans farsa, Melvin, gjorde filmen Sweet Sweetback's Baad Asssss Song. Sådär.


Babel (9/10).
(Alejandro González Iñárritu, USA / Mexiko, 2006. IMDb.)
En fantastisk film. Om hur barns misstag kan omvandlas till terroristdåd och hur vi har problem med att kommunicera med varandra. Det enda lilla jag störde mig på var att man inte fick lära känna Cate Blanchett och Brad Pitts karaktärer så bra innan det gick åt fanders. Då känner inte jag lika mycket för dem. En detalj till en annars näst intill perfekt film.


Babylonsjukan (4/10).
(Daniel Espinosa, Sverige, 2004. IMDb.)
Njae. Viss dokumentär känsla i denna film, på gott och ont. Fotot är oftast schyst, men sedan storyn, njae. Ingen favorit.


Bad Boy (2/10).
(Double Whammy, Tom DiCillo, USA, 2001. IMDb.)
En film som innehåller varenda konventionell porrfilmskaraktär. Men det ska vi inte förstå, tror jag. Vi har massa pom pom-tjejer som dansar omkring i ett träningsprogram som polisen Ray Pluto (Denis Leary) tittar på då han röker en joint. Vi har längre ner i trappan en flicka som går i en skola där man ska ha skoluniformer och slutligen har vi i början av filmen en upskirt när polisen (som har en dålig rygg) misslyckas med att stoppa en galen mördare när han är inne på en hamburgersylta och ska käka. Istället tappar han pistolen och en pojke blir han som stoppar mördaren med ett skott. Pojken blir hjälte, snuten ett skämt. Snuten går till slut till en kiropraktor, som han nästan sätter på när hon undersöker honom. Det är så sjukt uppbyggt runt sex hela tiden. Och sedan är historierna kring helt aptrista. Ok, att vi skulle finna Leary och Elizabeth Hurley i denna skitrullen var ju inte så oväntat, men Steve Buscemi och Luis Guzmán? Short on cash?


Bad Boy Bubby (8/10).
(Rolf de Heer, Australien / Italien, 1993. IMDb.)
Sjuk och annorlunda film om en man, vid namn Bubby, som hålls inlåst av sin mor. I hennes lägenhet har han tillbringat hela sitt 35-åriga liv och hans sjuka mor behandlar honom som en hamster. Ut kan han inte gå, då behöver man gasmask.. Det går till och med så långt att modern brukar incest på honom.. Hur som helst, nu har Bubbys far hittat till lägenheten och han kastas ut i verkligheten. Sjuka saker händer och jag, som inte har sovit på 24 timmar somnar titt som tätt, så jag borde egentligen inte skriva den här recensionen då jag egentligen inte har sett hela filmen.. Men slutet vaknade jag till och det var bra. Haha. Måste se om..


Bad Mongo (8/10).
(Oskar Sjödin & Tomas Haglund, Sverige, 2010.)
Suverän dokumentär om Duong, som är lam i kroppen, men knappast i sinnet. Han är som de flesta andra unga män, han super och spelar bort sina pengar på nätpoker. Underbart bra. Om du har möjlighet: se.


Bad Santa (7/10).
(Terry Zwigoff, USA, 2003. IMDb.)
Skitskoj. Bättre julfilm får man leta länge efter. Billy Bob Thornton är kunglig då han svär och super. Det bästa tyckte jag var när han kommer inragglandes till köpcentrat och ramlar bland massa renar och när han ligger på golvet ser han en ren under i från och går loss på denne. Mitt framför massa barn givetvis. Ah, the horror!!!


Bad Timing (8/10).
(Nicolas Roeg, England, 1980. IMDb.)
Art Garfunkel spelar en psykologi-forskare och hans kk tar en överdos och sedan får vi följa deras liv tillsammans i en massa återblickar. Mycket bra. Och Harvey Keitel, den mannen är nästan alltid med i bra regissörers (ofta tidiga) filmer. En man med koll (som för övrigt gav Tarantino stålarna till att göra De Hänsynslösa - respekt). Nån som har nån mer Roeg-film och vill byta?


Badhuset (7/10).
(Xizao, Yang Zhang, Kina, 1999. IMDb.)
En skön film. Dock ganska given. Historien innehåller inga saker som är särskilt oväntade. Det är det som drar ner betyget. Annars är det bra karaktärsbeskrivningar med bra skådespel. Historien ör att en av två bröder har lämnat byn för staden och har lyckats väl. Han kommer tillbaka då hans efterblivne bror skickat en teckning där det ser ut som om hans far är sjuk. Vad som händer sedan kan ni kanske lista ut själva. Skön var den i alla fall och stundtals skoj.


Badjävlar (7/10).
(Christian Lund, Sverige, 1971. IMDb.)
Helskön rulle. Perfekt så här på en sval sommarkväll. Ernst-Günther är ett underbart svin.


Bananas (7/10).
(Woody Allen, USA, 1971. IMDb.)
En riktigt gammal Woody Allen-film där det är mer slapstick än relationskomik, men givetvis finns det även en dosa sådan vara även här. I filmen åker Woody till ett påhittat sydamerikansk land och blir deras president... Kul film.


Bananas!* (6/10).
(Fredrik Gertten, Sverige, 2009. IMDb.)
Bananas!* har ni säkert hört talas om. Filmen dokumenterar när advokaten Juan Dominguez tar sig an fruktjätten Dole angående det faktum att de använde gift som ansågs orsaka sterilitet i Nicaragua under sena 70-talet. Filmen i sig är helt ok, men man kan ju säga att efterspelet har varit det viktiga. Hoppas det går bra med alla dessa oändliga stämning hit och dit, men jag är väl, likt Wayne Coyne anno 1995, rätt pessimistisk i frågan: Evil will prevail.


Bandits (6/10).
(Barry Levinson, USA, 2001. IMDb.)
Hm, Billy Bob Thornton och Cate Blanchett i en rånarfilm? Bruce Willis. That makes sense, men så bra skådisar som Thornton och Blanchett? Jovisst, det funkar väl, men det blir lite väl känsligt för att bli en riktigt lyckad rånarrulle, det ska vara lite mer fart än så här för att det ska bli bra. Trots detta är det trots allt skådespelarna som höjer betyget. Slutet var också bra.


Bang Bang Orangutang (2/10).
(Simon Staho, Sverige, 2005. IMDb.)
En skitfilm. Dåligt foto. Dåligt manus. Dåligt klipp. Idiotisk färgkorrigering. Inte ens Persbrandt var särskilt bra. Tuva Nuvotny kom dock in och var så skön att den sköt upp från bottenbetyg..


Banga inte (6/10).
(Fanni Metelius, Sverige, 2011.)
Att se tillbaka på fjortistiden. Ja, herregud.


Banquise (7/10).
(Claude Barras & Cèdric Louis, Schweiz, 2005. IMDb.)
En fin film om en fet flicka som inte trivs med sin kropp på stranden så hon drömmer sig bort till kallare trakter.


Bara en dag (8/10).
(Before Sunset, Richard Linklater, USA, 2004. IMDb.)
En fortsättning på den sjukt underbara Bara en natt. Här har det gått nio år sedan de som främlingar spenderat en natt filosofiserandes genom Wiens gator. De är äldre, har växt upp och är ärligt talat inte riktigt lika roliga längre. Här har regissör Linklater och de båda huvudrollsinnehavarna i Bara en natt återförenats i Paris och skrivit manus tillsammans som mycket speglar deras egna liv. Det är skitbra, men ja, den där romantiken som fanns i första filmen finns inte riktigt där. Visst, den har också ett fint slut och de är mysigt så in i norden, men som sagt, de är lite äldre och har lite fler problem, vilket förvisso är oerhört realistiskt, men jag vet inte vad jag babblar om nu. Jag gillade, men inte älskade den, som jag gjorde med den förra..


Bara en natt (9/10).
(Before Sunrise, Richard Linklater, USA, 1995. IMDb.)
Helt jävla underbar film. Enkel historia. En amerikan och en fransyska möts på tåget. Han ska gå av i Wien. Hon ska till Paris. Han övertalar henne att hänga med honom tills hans flyg går nästa dag. Deras enda dag. Ah. Den obotliga romantikern en bit inne i mig bara bultar när jag tänker på filmen. Den var så underbar, det händer inte så värst mycket, de snackar som i en vanlig Linklater-film (David, jag vill se Waking Life igen snart!), dvs mycket och smått filosofiskt. Och nej, School of Rock är inte en vanlig Linklater-film, men den ska jag se snart, ligger på Boxman.se och väntar på att jag ska få se den. För övrigt har de gjort en uppföljare till den här och för första gången på mycket länge känns det som en helt underbart bra idè! Oh, jag blir pepp. Kolla trailern här. Och Ethan Hawke. Ja, jag tror han nog tar över tronen efter Philip Seymour Hoffman som favoriten. Och hans bok (haha, hur ofta händer det att jag läst en skådis bok?) Ash Wednesday var också super. Me like that guy!


Bara prata lite (6/10).
(Lukas Moodysson, Sverige, 1997. IMDb.)
Goe gamle Lukas gestaltar svenskens ensamhet med en twist.


Barbarella (7/10).
(Roger Vadim, Frankrike / Italien, 1968. IMDb.)
Underbar gammal sci-fi med Jane Fonda som en agent i det helt fridfulla universum som existerar i framtiden, men nu har en snubbe som heter Duran Duran (jaså, det var härifrån de tog sitt namn?) har hittat på en sorts laser och hon får i uppdrag att stoppa honom. Det är en film som man bara ser för att det är så skön stämning och sköna studiomiljöer och modeller som exploderar och Fonda som upptäcker att sex är bäst på det gamla hederliga viset. Kunglig film helt enkelt. Och visst, när Duran Duran har övertaget skrattar han sådär underbart: hah, haha, MUAHAHA!


Barney's Version (8/10).
(Richard J. Lewis, Kanada / Italien, 2010. IMDb. KG.)
Det var rätt länge sedan jag lät tårarna falla av en film. När jag sedan kollar upp filmen lite bättre och märker att regissören delar lite av huvudkaraktärens liv förstår jag varför han kan förmedla det så bra. Det här är en film om Barney, som blir kär i en tjej på ett bröllop, sitt eget. Jag tyckte oerhört mycket om den, smart, kärleksfull och otroligt fin. Kuriosa: filmens två regissörer spelas av David Cronenberg och Atom Egoyan, fint av dem att medverka och ge än mer stjärnglans till den här djupt underskattade rullen. Och Paul Giamatti. Har man en gång sett Sideways så är man ju för evigt kär i honom. Det här var en nostalgitripp tillbaka dit.


Baron Münchhausens äventyr (7/10).
(The Adventures of Baron Munchausen, Terry Gilliam, England / Tyskland, 1988. IMDb. KG.)
Tänk om man såg den här rullen när man var 12! Underbart galen fantasy-historia. Lätt att Filip ska få den i tolvårspresent!


Barton Fink (8/10).
(Joel & Ethan Coen, USA, 1991. IMDb.)
Den konstigaste Bröderna Coen-filmen jag sett. Men den jag inte sett ännu, Strebern (The Hudsucker Proxy) handlar ju om nån vaktmästare som får det hett om öronen då rockringen uppfinns, eller nåt sånt. I och för sig har jag ju inte sett The Man Who Wasn't There heller, men den har ju inte kommit hit ännu. Vad fan väntar distributörerna på?? Jaja. Detta är en film om en teaterförfattare vars Broadwayuppsättning får lysande recensioner och han blir erbjuden ett jobb i Hollywood där han innan helgen ska ha börjat skriva på ett manus om en brottare som antingen är föräldralös eller har problem med damerna. Då han i sin enda pjäs skrev om den vanliga människan (en fiskmånglare, vad det nu är) får han givetvis skrivkramp och blir galen. Men även hans omgivning är det samma. Ytterst märklig rulle som freakar ut lite för mycket på slutet, men som nån klok själ skrev på Imdb, så är helvetet en metafor för Hollywood. Tänkte jag inte på, men man kan ju inte vara klarsynt jämt. Bra film är det i alla fall, John Goodman är som vanligt superb, hade faktiskt lite svårt för Turturro i hans scener med Goodman i början av filmen, men inget av betydelse. Fiiint.


Basquiat (9/10).
(Julian Schnabel, USA, 1996. IMDb.)
Oj, vad jag tyckte om den här filmen! Den är helt underbar! Allt är underbart, förutom möjligtvis Bowie som Andy Warhol, men Jeffrey Wright, Benicio Del Toro, Gary Oldman, Michael Wincott och ljuva Claire Forlani är en av de starkaste line-ups jag sett sedan Magnolia! Filmen handlar om en målare som upptäcks och det är bara så skönt att följa hans väg i konstvärlden. Älskade den. Se! Ah, vill se Before Night Falls nu!


Batman (7/10).
(Leslie H. Martinson, USA, 1966. IMDb.)
Jag och Alex slog på TVn och trodde det var ännu ett fantastiskt avsnitt av Batman, men vi hade turen (eller oturen för Alex som ville ut i solen) att det var filmen! Alla de stora skurkarna, Pingvinen, Jokern, Gåtan och Kattkvinnan, har slagit sig ihop för att sprida kaos. Det absolut bästa var i början när Batman och Robin står fastmagnetiserade vid en boj och nån pryl de använt för att avvärja sig mot de torpeder har tagit slut på batterier (eller Bat-teries, som Alex påpekade?) och en torped är på väg emot dem och ett klipp och de är i säkerhet i sin båt på väg bort och förklarar det hela med: "det var nobelt av den stora sköldpaddan att offra sitt liv genom att ställa sig iväg för torpeden". Sjukt kul. Kuriosa var att jag fick reda på att Alex ju är värsta Batmanexperten och känner till massa roliga skurkar så som ägget som säger ägg-cellent och catgirl på skoter... En annan goding jag hittade citerad på IMDb:
"Commissioner Gordon: Penguin, Joker, Riddler... and Catwoman, too! The sum of the angles of that rectangle is too monstrous to contemplate!
Batman: We've been given the plainest warning. They're working together to take over...
Chief O'Hara: Take over *what*, Batman? Gotham City?
Batman: Any *two* of them would try that!
Commissioner Gordon: The whole country?
Batman: If it were three of them, I would say yes, but *four*? Their minimum objective must be... the *entire* world. "


Det verkar dessutom som början av filmen innehöll scenen vi hört talas om: Robin: [sees a shark attached to Batman's leg] Holy sardine!
Batman: Hand down the shark repellent Batspray!


Batman Begins (7/10).
(Christopher Nolan, USA, 2005. IMDb.)
Schyst rulle. Bra pilsnerfilm. Eller bakfyllefilm för den delen. Underhållande.


Battle in Seattle (6/10).
(Stuart Townsend, USA / Kanda / Tyskland, 2007. IMDb.)
Rätt bra film där man får se olika sidor av protesterna i Seattle 1999. Jag var inte helt förtjust i hela historien med Theron och Harrelsson dock.


Battle Royale (6/10).
(Kinji Fukasaku, Japan, 2000. IMDb.)
Helgalen film. Inte jättebra, men småtuff. Vet inte riktigt om regissören vill säga nåt med den, känns inte så, känns mest som om han vill göra en jävla udda film, kort och gott.


Bay of Blood (5/10).
(Reazione a catena, Mario Bava, Italien, 1971. IMDb. KG.)
Ganska spännande.


Be Kind Rewind (8/10).
(Michel Gondry, USA, 2008. IMDb.)
Gondry håller fortet uppe genom att gå tillbaka till det han verkar gilla mest, bara vara allmänt kreativ. Funkar bättre än The Science of Sleep. Och Mos Def vill man ju bara krama. Dessutom växer mitt sug att åka och bo i Williamsburg, Brooklyn än mer med den här filmen...


Beach Blanket Bingo (2/10).
(William Asher, USA, 1965. IMDb. KG.)
Jag tröttnade. Roligt dock att det är en tjej som ska låtsas hoppas fallskärm för att promota sin nya skiva. Före sin tid så sett.


Bearings Glocken (8/10).
(Kawase Kohske, Japan, 2007. KG.)
I Japan programmerar man en maskin att kasta ut kulor så att de spelar musik. Mycket imponerande. Kolla här.


Beasts of the Southern Wild (9/10).
(Benh Zeitlin, USA, 2012. IMDb. KG.)
Jag fullkomligt älskade historien om Hushpuppy i The Bathtub. När du sett den tycker jag du helt klart ska kolla upp George Washington, avskräcks inte av vad David Gordon Green gjort efteråt.


Beautiful Girls (5/10).
(Ted Demme, USA, 1996. IMDb.)
En ok film om en snubbe som kommer tillbaka till sin hemort för en high school-återförening. Han träffar sina polare, som fortfarande är samma gamla gubbar. Inget har förändrats, i princip. Han träffar den 13-åriga överintelligenta grannen, som charmar honom och han önskar att han var i hennes ålder nu. Det är ett ok drama, med skilda skådespelarprestationer, Michael Rapaport och David Arquette är smärre katastrofer, Matt Dillon är inte särskilt bra, medan Timothy Hutton och speciellt Natalie Portman är förträffliga. Så det blir Hutton och Portman som höjer den från en fyra.


Bedways (3/10).
(Rolf Peter Kahl, Tyskland, 2010. IMDb. KG.)
Pretentiöst tråkig film om några berlinare som ska göra film med riktiga sexscener. Tråkigt.


Before night falls (6/10).
(Julian Schnabel, USA, 2000. IMDb.)
Jag skulle egentligen gått på Heaven, Tom Tykwers nya film, igår, men mitt sällskap lämnade återbud så jag tänkte att jag sparar den. Istället gick jag och såg Before night falls. Jag hade ganska höga förväntningar efter Basquiat, men tyvärr infriades de inte riktigt, Jag fick aldrig samma sköna känsla som av Basquiat. Ok, denna är inte gjord för att man ska få samma känsla. Men jag tyckte bara den var sådär, stundtals dock extremt vacker och det är ett bra skådespel, speciellt av huvudrollsinnehavaren Javier Bardem och Michael Wincott, som framstår som en rejält underskattad skådis. Johnny Depps roll som den nitiske militären är dock inte så övertygande. Ser ju helt sjukt ut då han tar sig på ballen?


Before the Devil Knows You're Dead (6/10).
(Sidney Lumet, USA, 2007. IMDb.)
En rånarhistoria som koncentrerar sig på vad som leder till att man begår ett rån snarare än själva rånet. Bra skådespelare och annorlunda "narrative" (vad heter det på svenska?), men det blir lite väl rörigt kanske? Jag gillar dock hela keep-it-in-the-family-grejen.


Beginners (8/10).
(Mike Mills, USA, 2010. IMDb.)
En underbart fin film om en man som dels försöker ta hand om sorgen efter sin far samtidigt som han försöker förstå varför han aldrig lyckas ha ett långvarigt förhållande. Vackert och jag älskade det.


Begravning i Berlin (4/10).
(Funeral in Berlin, Guy Hamilton, England, 1966. IMDb.)
En spionfilm jag såg för att det tydligen var denna spionen som Austin Powers är en parodi på. Tja, Michael Caines förlaga drar så sjukt torra skämt och har ingen charm alls. Storyn är lite klurig och det hela är inte så värst underhållande..


Bekännelsen (9/10).
(Le Confessionnal, Robert Lepage, Kanada / England / Frankrike, 1995. IMDb.)
Jag tyckte väldigt mycket om den här filmen, filmen är ganska originell, det är nämligen tre historier, varav två utspelar sig på 50-talet då Hitchcock ska spela in sin film 'I Confess' i Quebec, där även historien om kvinnan som inte kan få barn, men hennes syster får ett barn, som då kvinnan får behandla som sitt eget. Den tredje historien utspelar sig i nutid då Pierre och hans inadopterade bror Marc söker efter Marcs far.. Alla historier flätas samman och hoppar från en tid till en annan så man får hela tiden sitta klistrad framför tvn, men eftersom historierna är så intressanta är det inget som helst problem. Manuset är slående, skådespelet klart godkänt och med ett stundtals lysande foto blir detta en riktigt bra film.


Belle de Jour - Dagfjärilen (8/10).
(Belle de Jour, Luis Buñuel, Frankrike / Italien, 1967. IMDb. KG.)
Jag såg om Bu˜unels gamla rulle på Cinemateket och tyckte mycker mer om den idag än för fyra år sedan. Till den grad att jag beställde Leopold von Sacher-Masochs Venus i Päls.

En film före sin tid där Catherine Deneuve dagdrömmer om att bli förnedrad och smiter ifrån sitt perfekta liv som läkarhustru för att sälja sin kropp på en bordell. Annorlunda, men lite segt. Säkert bannlyst både här och där på sin tid.


Ben & Gunnar - En liten film om manlig vänskap (9/10).
(Tomas Alfredson, Sverige, 1999. IMDb.)
Ah. Habe! Underbar och det vet vi ju alla. Jag känner för att se När Harry mötte Sally, som ju denna lilla film är en parodi på.


Ben-Hur (6/10).
(William Wyler, USA, 1959. IMDb.)
överskattad film. Oerhört överskattad. Först och främst är den på tok för lång. Och Charlton Heston är nog tråkigaste skådisen i världen. Filmen har en ganska bra historia, men allt är så storslaget och det är liksom det som är något med filmen. Jag blir inte särskilt engagerad av historien. Dock var den tuff att se på Draken, Sveriges största duk. Men, den hade varit ännu roligare att se om det hade varit bra foto. Det är det bara i den klassiska hästkapplöpningsscenen som tydligen var medregisserad av nån legendarisk stuntman. Det är den enda riktigt bra scenen. Bäst och roligast är Hugh Griffith som Sheik Ilderim. Ingen film jag tänker se en tredje gång, direkt. Jag hade för mig att den var bättre än så här, men..


Benny's Video (6/10).
(Michael Haneke, österrike / Schweiz, 1992. IMDb.)
Vad tänkte jag på när jag gjorde en DVD med tyska filmer jag tyckte om till dem jag soffsurfade hos i Tyskland och slängde med denna, trots att jag då inte sett den? Inte helt clever, men Juli tyckte trots allt den var bra. Disturbing but good tror jag hon skrev. Jag håller helt klart med om det första, sedan är den ganska bra. Som vanligt med (speciellt gamla) Haneke handlar det om baksidan av människan, den kalla sidan. Det handlar om en pojke som dödar en flicka med en slaktpistol, en sån som mördaren i No Country for Old Men använder. Det blir dock bra mycket värre när han avslöjar vad som hänt för sina föräldrar. Huja!


Berättelsen om Adèle H. (4/10).
(L'histoire d'Adèle H., François Truffaut, Frankrike, 1975. IMDb. KG.)
Rätt trist historia där Victor Hugos dotter åker efter en engelsk soldat till Halifax och verkligen inte kan få honom ut sin skalle. Vid ett tillfälle skickar hon en prostituerad till honom med ett meddelande i stil med "Hej min älskade, om du vill får du ha den här kvinnan i natt". Tja, vad ska man göra när choklad inte funkar?


Best in Show (7/10).
(Christopher Guest, USA, 2000. IMDb.)
Ännu en av Christopher Guests charmiga mockumentärer har fladdrat förbi framför mina ögon. Denna gillade jag mycket, i vart fall då Fred Willard äntligen dyker upp (ja, det är samma gäng som i A Mighty Wind och Waiting for Guffman). Han är så jävla underbar. Han kommenterar den här hundshowen och kan inte ett skit och hundar. Mycket roande. Ett exempel: "Excuse me if this off the subject a little bit, but just take a guess at how much I can bench press. Come on, what do you think? Take a guess. 315 pounds, maxing out at 400!"


Beyond the Valley of the Dolls (7/10).
(Russ Meyer, USA, 1970. IMDb. KG.)
Ett rockband åker till Los Angeles för att pröva lyckan och lyckas nästan lite för bra. Regissör Russ Meyer är mest känd för att det alltid är mycket nakna bröst, men ibland tar han manushjälp av filmkritikern Roger Ebert och då blir det inte alls dumt.


Big Boys Gone Bananas!* (6/10).
(Fredrik Gertten, Sverige / Danmark / Tyskland / USA / England, 2011. IMDb. KG.)
Fredrik Gertten visar här hur det gick till efter att hans dokumentär om Dole stämdes och hur storföretaget försöker att tysta ner historien. Intressant som fasen.


Big Bus (5/10).
(James Frawley, USA, 1976. IMDb.)
Den här filmen hittade jag i en dag när jag hade riktigt tråkigt och kollade vilken film på Karagarga som hade id 10000. Den var småkul, underbar scenografi och är helt klart en inspirationskälla till Airplane! (Titta vi flyger).


Big Daddy (6/10).
(Dennis Dugan, USA, 1999. IMDb.)
Skoj som fan, Adam Sandler lämnade det löjliga att snacka konstigt konstant som han gjorde i Water Boy. Det var ju hans sämsta film, men nu är han tillbaka igen. Inte lika rolig som Happy Gilmore, men den är ju ganska omöjlig att överträffa..


Big Fan (5/10).
(Robert D. Siegel, USA, 2009. IMDb.)
En av de fem-tio ståuppare jag tycker om, Patton Oswalt, spelar här en football-fan som får stryk av sin idol, men inte kan med att anmäla honom, då skulle ju hans lag inte vinna... Mycket mörkt filmad, skriven och debutregisserad av mannen som skrev The Wrestler. Bra, men inte extraordinärt.


Big Fish (9/10).
(Tim Burton, USA, 2003. IMDb.)
Mysig sagofilm. Det enda jag störde mig på var att Helena Bonham Carter ser lite konstig ut när hon ska spela lycklig...


Big Tits Zombie (4/10).
(Kyonyû doragon: Onsen zonbi vs sutorippâ 5, Takao Nakano, Japan, 2010. IMDb. KG.)
Galet galet galet. Och en scen som får tårtgate att framstå som harmlöst. Eller ja, vad vet jag, det var ett halvår sedan jag såg den nu…


Biggie & Tupac (7/10).
(Nick Broomfield, USA, 2002. IMDb.)
Fin dokumentär som mer eller mindre löser mordet på Biggie, men vad hände med Tupac? Efter kanske en halvtimme är mordet på honom helt ute ur bilden och allt är koncentrerat på Notorious B.I.G. Det är lite klantigt att tappa fokus på helheten när man kallar filmen för Biggie & Tupac. Dock är det förståligt då folk inte vill snacka om Tupac, det går bättre med Biggie-mordet, så att säga. Det är trots allt en bra dokumentär.


Bill & Ted's Excellent Adventure (4/10).
(Stephen Herek, USA, 1989. IMDb.)
Två high school-killar kommer köra i historia om deras redovisning inte kommer vara nåt alldeles extra så de tar hjälp av en tidsmaskin och hämtar hem Sokrates, Freud, en supersöt Jeanne D'Arc och lite andra historiska människor. Ganska löjlig, men underhållande för stunden. En sån där fin sommarfilm, en film där man inte behöver tänka många sekunder. Och Keanu Reeves spelar den enda roll han kan, den han är, idiotslackern.


Billy the Kid (5/10).
(Jennifer Venditti, USA, 2007. IMDb. KG.)
Miranda July tipsade om den här på sin sida. Jag är dock inte lika lyrisk.


Bissau Revisited (3/10).
(Love Svensson, Sverige, 2010.)
En ironiker åker med tillbaka till sina föräldrars sida-projekt på 70-talet för att cementera åsikten att det inte leder till nåt. Men tja, det kanske det gör. Sådär.


Björk: Inner or Deep Part of an Animal or Plant Structure (6/10).
(Ragnheidur Gestadóttir, Island / Brasilien / USA / England, 2004. IMDb.)
Fin dokumentär om när Björk gör Med?lla med bara ljud från människan. Tydligen är det som låter stråkar inte stråkar.


Blåbärskriget (1/10).
(Lars-Göran Pettersson, Sverige, 2007. IMDb.)
Världshistoriens sämsta film? Det handlar om ett gäng bärplockare som blir snuvade på stålar så de snor alla blåbär. Det kunde blivit kul, men det blir krångligt, skumt och dumt. Undvik skiten.


Blåsningen (8/10).
(The Sting, George Roy Hill, USA, 1973. IMDb.)
En finfin film som har ett antal finurliga vändningar. *Spoiler: Dock förstod jag inte alls varför FBI-agenten skulle göra en deal med honom? Ok, det lurade oss tittare, men funkade ju inte i handligen?


Black Hawk Down (6/10).
(Ridley Scott, USA, 2001. IMDb.)
Intressant med en film som försöker vara så dokumentär som möjligt samtidigt som den ska vara så actionspäckad som möjligt. Det funkar finfint och är inte riktigt så flaggviftande som Jerry Bruckheimers (producenten) filmer brukar vara.


Black Snake Moan (5/10).
(Craig Brewer, USA, 2006. IMDb.)
Hittade denna rulle när jag kollade vilka andra filmer nåt bolag hade producerad och fastnade vid dess titel, som ju PJ Harvey har en låt som heter (nu när jag dubbelkollade hette ju låten Long Snake Moan). Filmen är i alla fall lite speciell, den drar, efter en gammal bluesgubbe snackat lite, till tonerna av The Black Keys. Fantastiskt bra sätt att börja en film. Den fortsätter med att Christina Ricci är en liten tjej som bara måste få kuk och när hennes kille Justin Timberlake drar till Irak ringer hon en annan kille och det hela slutar med att hon blir packad, drogad, misshandlad och dumpad på en väg där Samuel L. Jackson hittar henne och tar med henne hem och låser fast henne vid ett element tills hon blivit fri från synd... Filmen är halvbra, det hela förklaras lite väl enkelt tycker jag, alltså hennes beteende. Jävla bra musik dock.


Black Swan (8/10).
(Darren Aronofsky, USA, 2010. IMDb.)
Svart svan, svart historia. Likt Svansjön alltså. Se den, men undvik screenern jag norpade, de har kommit på att det nog är smartast att distribuera screeners i kass kvalité.


Blackmail (6/10).
(Alfred Hitchcock, England, 1929. IMDb.)
Ingen höjdare för att vara Hitchcock, men helt klart bra. Slutet gillade jag dock inte. Nu ska jag (på riktigt denna gången) kolla klart på Lolita. ;)


Blade Runner (6/10).
(Ridley Scott, USA, 1982. IMDb.)
Helt ok, men jag förstår inte varför den ofta får så bra kritik, ok, annorlunda slut, ett bra sådant som höjde filmen lite grann. Ett originellt manus, hm, ja det är väl det, men jag tycker inte det engagerar något för det, känns som en bra genomförd amerikansk 'action-science-fiction-film'.


Bleka dödens minut (4/10).
(The Princess Bride, Rob Reiner, USA, 1987. IMDb.)
Vissa filmer fattar man inte riktigt varför de hamnar på IMDb Top 250. Det här är en prinsessa-film som skojade till det lite ibland. Bättre än jag trodde de första minutrarna, men njae, ingen höjdare. Godkänd.


Block Party (6/10).
(Michel Gondry, USA, 2005. IMDb.)
Jag har aldrig varit nån fan av Dave Chapelle, han har alltid varit en gestalt för det fula språket bland afroamerikaner. Sällan särskilt rolig (Lil' Jon-sketchen undantagen). Men nu har han fått en finfin idè om att anordna ett partaj i Brooklyn med sina favoritartister (såsom Mos Def, Roots, Erykah Badu, Fugees, Kanye osv). Dessutom ger han, likt Willy Wonka, ut guldbiljetter till massa folk i hans hemort i Ohio, som får åka till Brooklyn i en hyrd buss. Det är en rätt mysig film med en del musikaliska höjdpunkter så som när man får höra Killing me Softly, eller när Erykah och Jill Scott sjunger till I've Got You med Roots. Det som dock slår mig mest när jag ser filmen är att jag borde kolla upp Mos Def mer. Gillar att jag hinner uppfatta vad han sjunger om... För övrigt hade jag hoppats att Gondrys regi skulle skruva till det lite extra, men det ska ju sägas, det går inte att skruva till en dokumentär likt en spelfilm. Kuriosa om Gondry är att det tydligen är han och inte Kaufman som fick idèn till Eternal Sunshine. Ah, kan inte Science of Sleep komma snart, damn it?


Blod och sand (2/10).
(Blood and Sand, Rouben Mamoulian, USA, 1941. IMDb. KG.)
Kanske borde jag inte skriva om den här. Det här var en fantastiskt dålig film, jag såg en timme av dåligt skådespel och tråkig, seg utveckling av historien. Det ledde till nåt jag inte gjort tidigare: jag lämnade salongen på Cinemateket. Om det inte är ett betyg så vet jag inte vad det är.


Blodspengar (5/10).
(L'argent, Robert Bresson, Frankrike Schweiz, 1983. IMDb.)
En film som börjar snyggt, några kids förfalskar en 500-francsedel och köper en ram i en ramaffär, och affärsinnehavaren lurar på sedeln på killen som fyller på villaoljan. Han åker dit för det hela och under tiden i fängelse förlorar han allt. Cyniskt, men lite väl stelt för min smak. Det står i Cinematekets program att Bresson ansåg att skådespelarna var modeller i hans konstverk, kanske därför det känns så stelt, när inte skådespelarna får leva ut?


Blood into Wine (4/10).
(Ryan Page & Christopher Pomerenke, USA, 2010. IMDb.)
Jag blev nyfiken när jag hlrde talas om denna dokumentär om den medieskygge sångaren i Tool, Maynard, skulle vara med i en dokumentär om hans vinodlande (!). Det visar sig vara en dokumentär som försöker sig på några "roliga" grepp i stil med att Maynard är i nån fejkad talk show där värdarna förväntar sig att intervjua Keanu Reeves. Men delarna när Maynard går omkring i sin vinodling och snackar är ju trevliga, men ärligt talat kan du mycket hellre se om Sideways om du vill ha en utsökt film till ditt vin! Ra-ra-rawr!


Blood Simple (8/10).
(Joel & Ethan Coen, USA, 1984. IMDb.)
Bröderna Coens första film som ger mig ännu högre förhoppningar på deras kommande The Man Who Wasn't There. Detta är nämligen en film-noirhyllning, The Man.. ska väl vara film-noir, tror jag. Härligt, för det här är verkligen något de behärskar. Filmen starkaste kort är fotot, som faktiskt Barry Sonnenfeld stått för. Han är väl mest känd för att ha gjort Men In Black. Alla skådisar sköter sig utmärkt, min favorit är privatdetektiven. Skön snubbe. Manuset är inte så komplicerat som det ibland kan vara i brödernas fall, ingen Big Lebowski direkt. Men det gör inget, här är tempot ofta lite lägre och tyvärr är humorn ganska sparsmakad, men det gör inte så mycket. Bäst filmade scenen är helt klart när Maurice ska sätta på jukeboxen. "What day is it today?" "Friday." "And what day is that?" "Friday?" "Yankee night!" Sista scenen var dock roligast. Tyckte då jag, men det var jag relativt ensam om att tycka. Jag var den enda som gapskrattade åt det.. Jaja. En super-film.


Bloody Sunday (6/10).
(Paul Greengrass, England / Irland, 2002. IMDb.)
Filmat som en dokumentär skildras den blodiga söndagen i Irlands historia då Engelska armèn sätter hårt mot en demonstration. Effektivt, men man hålls inte helt fast i historien.


Blow (6/10).
(Ted Demme, USA, 2001. IMDb.)
En helt ok historia om George Jung, mannen som började med kokain mellan Columbia och USA. Dock vet man redan från början att han kommer åka fast så småningom och det finns inte tillräckligt med kött på benen för att bygga upp en historia som man vet hur den kommer sluta. Johnny Depp tycker jag gör en av sina sämsta skådespelarinsatser sedan, hrm, kanske Nightmare on Elm Street.. Jag förstår inte riktigt varför han väljer den här rollen, för här har vi ju en kille som normalt väljer sina roller med fingertoppskänsla, men frågan är ju varför han väljer att porträttera en ny knarkare på 70-talet, då han redan fulländat karaktären i den underbara Fear and Loathing in Las Vegas. Och Penelope Cruz. Herregud, hon 'platsar' i Hollywood, om ni hajar vad jag menar. Ytterst platt skådespel som inte engagerar ett skvatt. Men genom underbar musik, fin klippning och att Depp är ok gör att det går att titta på med ett leende på läpparna.


Blow out (7/10).
(Brian DePalma, USA, 1981. IMDb.)
I natt visade femman en gammal Brian DePalma-film. Som vanligt en bunt med Hitchcock-referenser, den främsta den scen som ljudkillen John Travolta ska lägga på ett skrik till. En kvinna i duschen som blir attackerad av en man med kniv.. Ja, ni vet vilken film som åsyftas. Detta gör dock inget direkt, vissa sätt att filma känner man igen, men dett ger bara lite av den stämning som Hitchcock alltid så mästerligt skapade. DePalma är inte lika skicklig, men visst, det blir en spännande historia. Inte Travoltas bästa skådespelarinsats, men han är helt ok. Liksom resten av ensembeln. Ett oväntat slut höjer lite.


Blue Velvet (9/10).
(David Lynch, USA, 1986. IMDb. KG.)
16/10 2010: Jag såg om den här rullen på Cinemateket och omvärderade den totalt. När jag såg den förra gången hatade jag den, nu älskade jag den. Det är allt bra märkligt. Jag gillade verkligen kopplingen att Rödhakar (Robins) representerade kärleken och att vi vinner över de onda insekterna!

12/07 2003: Sicken skitfilm! Ok, jag har tidigare varit jävligt skeptisk till Lynch knasiga filmer, men här blir det inget annat än en vanlig enkel b-rulle med udda karaktärer. Det börjar bra, men slutet är så tråkigt att hela filmen förstörs. Visst det finns godbitar, men de är inte särskilt många och om hela filmen hade varit som de tre första minutrarna hade vi haft en jävligt bra film, tyvärr blev det inte så och filmen kommer inte synas framför mina ögon igen..


Boat Trip (2/10).
(Mort Nathan, USA, 2002. IMDb.)
Varför ser jag på skiten? En hel film med nästan uteslutande böghumor. Varför går det ingen bra TV på morgonen så man slipper sån't här?


Bob le Flambeur (8/10).
(Jean-Pierre Melville, Frankrike, 1955. IMDb.)
Underbart skön film som jag peppat på i många år nu. Jag gillar verkligen Melvilles tidiga grejer. Se även Le SamouraÏ, som Ghost Dog mer eller mindre är en (förvisso fantastisk) rip-off av. Här handlar det om Bob, en spelare, som spelar bort stålarna och ska göra en kupp, nu när han hållt sig borta från det i tjugo år. Ett fantastiskt manus, som tydligen nyinspelats 2002 med Nick Nolte. Jag såg Nick Nolte utanför mitt fönster i London en gång. Det ni!


Bobby (9/10).
(Emilio Estevez, USA, 2006. IMDb.)
Jag läste om den här filmen i Nöjesguiden, att Emilio Estevez hade regisserat en film som faktiskt var riktigt bra och att det var massa skådespelare som agerat näst intill gratis. Jag tänkte att det kanske mest var för att vara snälla och stötta killen som jag mest kommer ihåg som en av killarna som satt kvar i Breakfast Club. Men det var snarare så att de läste det suveräna manus, som jag inte heller trodde att Estevez skrivit, men det hade han banne mig och insett att det här var en fantastisk film att vara med i. Den behandlar så oerhört många ämnen, måhända lite flyktigt, och kanske är det en liten liten svaghet med filmen, men det är en petitess, det ges tillräckligt med tid för oss att lära känna karaktärerna kring sista kvällen Robert F. Kennedy levde på Ambassador Hotel i Los Angeles. Filmen lyckas ta upp dels de ämnen som Kennedy förespråkade och som är ännu mer sanna idag, han var en man före sin tid. Och i sina sidohistorier behandlar den allt från det jobbiga att bli äldre till rasism och hur denna utvecklas från de svartas slaveri till mexikanarnas mimimum wage. Jag blev djupt rörd av denna film och grät till och med en liten skvätt. Årets överraskning, helt klart. Det är verkligen underbart när man får sina fördomar krossade. Tack Emilio.


Bobby Bird (4/10).
(Carson Mell, USA, 2005.)
En "interaktiv" kortfilm där man får en meny av en naken man med massa tatueringar och bakom varje tatuering finns en historia. Inte så intressanta sådana dock.


Body Parts (3/10).
(Jonas Odell, Sverige, 1995. KG.)
Nja. Odell, som mest är känd för den suveräna Aldrig som första gången gjorde här för femton år sedan en liten film om kroppsdelar. Absurd, men inte särskilt rolig.


Bolero (7/10).
(Ivan Maximov, Ryssland, 1992. IMDb. KG.)
Härligt repetitiv animation där en drake (?) går runt runt i ett slott. Hans långa svans gör att han nästan aldrig lämnar den lilla ruta av slottet vi ser.


Bonnie & Clyde (8/10).
(Arthur Penn, USA, 1967. IMDb.)
En finfin rulle, Faye Dunaway var riktigt snygg när hon var ung. ;) Det är en film med bra fart i och ett mycket bra slut!


Boondock Saints (7/10).
(Troy Duffy , Kanada / USA, 1999. IMDb.)
En bra actionfilm. Lite nya idèer där brotten utreds av Willem Dafoe och då är det tillbakablickar till när de begicks. Dafoe spelar en FBI-agent som känns en smula plagierad av Gary Oldmans polis i Lèon. Lyssnar på klassisk musik när han utreder. Sedan kryddar de dock hans karaktär med att han är homosexuell. En bra action, helt enkelt. Inget fantastiskt dock. Jävligt kass musik stundtals.


Borat (7/10).
(Borat: Cultural Learnings of America for Make Benefit Glorious Nation of Kazakhstan, Larry Charles, USA, 2006. IMDb.)
Alex hade visst inte sett Borat, så jag hittade i honom en person att se denna rulle med. Varenda jävel såg den ju i höstas verkar det som. Hur som haver, vi skrattade givetvis gott åt Sasha Baron Cohens påhitt.


Borgarklassens diskreta charm (6/10).
(Le Charme discret de la bourgeoisie, Luis Buñuel, Frankrike / Italien / Spanien, 1972. IMDb.)
En annorlunda rulle. Att visa något som sedan visar sig vara en dröm för någon av karaktärerna i filmen är ett beprövat sätt att göra en film, här går det dock till överdrift, det blir lite väl många drömmar, annars är det ganska skoj, dock känns filmen dubbelt så lång som den är..


Borom Sarret (4/10).
(Ousmane Sembene, Senegal, 1966. IMDb.)
En film där en snubbe som knegar som taxichaufför i kåkstaden får en körrning in till stan, dit han egentligen inte får vara. Han blir stoppad i någon sorts tull och passageraren flyr varpå chaufförn åker på böter - hans vagn, så han förlorar sitt yrke på kuppen. Muntert.


Bortom molnen (8/10).
(Al di là delle nuvole, Michelangelo Antonioni & Wim Wenders, Italien / Frankrike / Tyskland, 1995. IMDb.)
Jag tyckte detta var en skön film, visst storyn är lite småblek och man stör sig lite på Malkovich röst, men det dog ut i sanden efter ett tag, den var en skön känsla i hela filmen som tilltalade mig, trots att jag ärligt talat inte förstod alla historierna, de verkade ologiska ibland, men lite tankar fastnade. Jag gillade den helt enkelt, varför görs det inte några sådana här filmer i Sverige? Det mest konstnärliga vi har idag är ju Moodysson?


Bortom Tystnaden (6/10).
(Jenseits der Stille, Caroline Link, Tyskland, 1996. IMDb.)
En film om en flicka som är den enda hörande i en familj och vad som händer då hon får ett brinnande intresse för musik. Intressant, men det finns ett par vändningar i filmen jag motsade mig, och var egentligen bara där för att man skulle kunna göra dottern och fadern till ovänner. Och slutet var lite klichèmässigt..


Bottle Rocket (8/10).
(Wes Anderson, USA, 1996. IMDb.)
Jävla juste heist-film med Anderson vanliga galna karaktärer. Mys.


Bowfinger (2/10).
(Frank Oz, USA, 1999. IMDb.)
Sicken skitfilm, ett par skratt visst, men det räcker inte. Tillsammans med Never been kissed, årets bottennapp..


Bowling For Columbine (9/10).
(Michael Moore, USA, 2002. IMDb.)
Michael Moore är här igen, med ännu en höjdare till dokumentär, det har varit en knepig vinter, i höstas visade en liten filmklubb denna i Göteborg, men jag kunde inte gå ty jag skulle jobba, och att se den på festivalen kändes lite onödigt då den redan nu gått upp på de vanliga, kommersiella biograferna. Det är en verkligt fantastiskt bra dokumentär där Moore drar upp alla underbara saker USA har gjort för att verkligen kunna kalla sig själva The land of the free. Jag tänker inte dra upp mer saker, det här en film som alla borde se. Det är suveränt att SVT visat hans serie The Awful Truth så att intresset för Moore ökat, således borde denna ses av ganska många. Förhoppningsvis.


Boy (7/10).
(Taika Waititi, Nya Zeeland, 2010. IMDb.)
En mysig film av samma gäng som gjorde Eagle vs. Shark. Den handlar om en pojke, Boy, vars farsa muckar från finkan. Frågan är bara vem det är som är boy och vem det är som är farsa. Tänk The Books - Motherless Bastard-samplingen...


Brännpunkt Djakarta (6/10).
(The year of living dangerously, Peter Weir, Australien, 1982. IMDb.)
En bra skildring av en utrikeskorrenspondents första uppdrag. Att rapportera om revolutionen i Jakarta 1965. Bra spel överlag, och Linda Hunt som spelar en man. Skoj..


Braindead (6/10).
(Peter Jackson, Nya Zeeland, 1992. IMDb.)
Urflippat och det blir lite för mycket för mig, men det finns ett par fina ögonblick, det är en rolig kärlekshistoria man har klämt in i den här galna filmen..


Branded to kill (8/10).
(Koroshi no rakuin, Seijun Suzuki, Japan, 1967. IMDb.)
Skitsnygg gammal gangsterfilm. Underbart foto och ljussättning. En tuff gangsterhistoria som den där filmen med Antonio Banderas och Sylvester Stallone har inspirerats mycket av. Super duper.


Brazil (9/10).
(Terry Gilliam, England, 1985. IMDb.)
Underbart surrealistisk film i en nära framtid. Till och med i det tjugonde århundradet. Bra kritik mot konsumtions- och privatiseringssamhället. Bästa replik: "Care for a little necrofilia?"


Breaking the waves (8/10).
(Lars von Trier, Danmark / Sverige / Frankrike / Nederländerna / Norge, 1996. IMDb.)
Inte lika bra som Dancer in the Dark, men en mycket bra film för det, bra manus, bra filmat, bra skådisar etc etc..


Brev från en död man (4/10).
(Pisma myortvogo cheloveka, Konstantin Lopushansky, Ryssland, 1986. IMDb. KG.)
Väldigt seg postapokalyptisk historia. Kunde varit en timme kortare. Jag satt nästan och somnade och killen bredvid mig gick efter tio minuter. Kanske jag med skulle gjort?


Brick (5/10).
(Rian Johnson, USA, 2005. IMDb.)
En film-noir i high school-miljö - kan det funka? Tja, det hade det väl, om de inte insisterat på att göra det än mer pretentiöst genom att låta alla prata som Shakespeare.


Bridget Jones Dagbok (4/10).
(Bridget Jones's Diary, Sharon Maguire, England / Frankrike, 2001. IMDb.)
Hade glömt bort att jag och Fedda genomled det här tramset. Det var så tråkigt och Renèe Zellwegers dialekt är fruktansvärd. Låter ju helt sjukt dåligt. Visst ett par ljusglimtar, men det mesta är bara så jävla kärringförvrängt att man blir förbannad. Chick-flick, visst, och låt de ha den!


Bring Me The Head of Alfredo Garcia (4/10).
(Sam Peckinpah, USA, 1974. IMDb. KG.)
Rätt trist gammal action. Modern western var det nån som skrev. Det skulle man väl kunna kalla den. Seg.


Broder Daniel Forever (4/10).
(Kristian Bengtsson, Henrik Hellström & Fredrik Wenzel, Sverige, 2009. IMDb.)
Det känns lite väl och uppgjort när Theodor Jensen matar måsar och Henrik Berggren går omkring på Andra lång. Finast är fansens känslor på avslutningskonsert då en tjej går från att gråta till att skratta. Det är ju sådana alla konserter ska vara?


Broken English (6/10).
(Zoe R. Cassavetes, USA / Frankrike / Japan, 2007. IMDb. KG.)
Jag ser Shelley i Parker Posey. Här spelar hon en tjej som inte får koll på männen i sitt liv och inte heller sitt liv. Rätt bra.


Broken Flowers (7/10).
(Jim Jarmusch, USA / Frankrike, 2005. IMDb.)
Skön film där Bill Murray får ett brev att han har en son och han söker motvilligt upp sina gamla flickvänner efter ett oerhört tjat från sin granne Winston. Det är framför allt musiken i denna film som är fantastisk. Hur skulle man annars kommit in på etiopisk jazz? Yeah. Och Holly Golightly har jag upptäckt via denna fina film. Det är hon som sjunger med i White Stripes It's True That We Love One Another på Elephant. Ladda ner soundtracket! Filmen är soft, men inget särskild. Skön bakfyllerulle.


Bron över floden Kwai (6/10).
(The Bridge on the River Kwai, David Lean, England / USA, 1957. IMDb.)
Löjligt lång film. Det känns som många gamla "mästerverk" är på tok för långa. Denna skulle säkert kunna ha kortats ner en timme. Annars är det en fin film med underbara uttryck som "Good Show" och "Blast"! Dessutom säger Colonel Saito "All work and no play makes Jack a dull boy" bra mycket tidigare än när Jack Nicholson gör det till sitt mantra i The Shining. Första gången jag kommit på Kubrick referera till en annan film.


Bronson (6/10).
(Nicolas Winding Refn, England, 2009. IMDb. KG.)
Jag fick några fribiljetter till en förhandsvisning av den här rullen och hade ingen aning om vad den handlade om, trodde den hade med Charles Bronson att göra, men det kan man inte säga att den har riktigt. Det är dock en man med en Death Wish, det är historien om en man som suttit inne i princip hela sitt liv och är ständigt aggressiv mot vakterna. Snygg och smart gjord, jag är lite skeptisk till slutet dock. Gillar du ordet cunt är du i himmelriket.


Brother (8/10).
(Takeshi Kitano, Japan / USA / England, 2000. IMDb.)
Suverän gangsterfilm. Bästa nutida jag sett sedan Ghost Dog. Suveränt skådespel och Kitano har många fina bilder och rätt som det är våldsamt som satan. Ofta går de två hand i hand, t ex då han skjuter fem gubbar på ett kontor i ett symmetriskt mönster.. Suverän film, dock stör jag mig lite på de svarta killarna snack ibland, men det gör jag alltid när det är såna gubbar med..


Brottsligt uppsåt (5/10).
(Les plus belles escroqueries du monde, Claude Chabrol, Jean-Luc Godard, Ugo Gregoretti, Hiromichi Horikawa & Roman Polanski, Frankrike / Italien / Japan / Nederländerna, 1964. IMDb. KG.)
Varierande kvalité på de här episodfilmerna, som alltid med episodfilmer.. Cinemateket visade den här då det är Polanski-tema, men hans film sov jag bort. :/


Bruden i svart (6/10).
(La Marièe ètait en noir, François Truffaut, Frankrike / Italien, 1967. IMDb.)
En thriller som börjar väldigt bra, men slutet är förskräckligt, det är en och en halv minut då man vet exakt vad som ska hända och när det hänt, utanför bilden är filmen slut. Men det är en annorlunda berättelse, om en kvinna som inte förstår varför mördar ett par män, men när man får reda på varför försvinner charmen. Truffaut har inspirerats mycket av Hitchcock i denna film, han har till på köpet använt sig av Hitchcocks kompositör, Bernhard Herrmann som har skrivit om Bröllopsmarchen till lite mer pirrande. Det var ett starkt kort, men..


Buffalo '66 (8/10).
(Vincent Gallo, USA, 1998. IMDb.)
Fin och annorlunda film där en snubbe kommer ut ur finkan, där han suttit av tid för att han erkänt ett brott han inte begått, allt för att slippa ifrån en fet skuld han har till en bookie. Väl ute i fria livet tar han en tjej som gisslan, hon ska spela hans fru. Hans ytterst märkliga föräldrar tror nämligen han har varit ute och arbetat. Det är en jävligt juste och annorlunda film, där Gallo knappast är starkaste skådespelare, men birollerna är oerhört bra castade. Me like a lot.


Buffalo Soldiers (6/10).
(Gregor Jordan, England / Tyskland, 2001. IMDb.)
Skulle ha fått en femma men när jag tänkte på scenen när ett gäng kör stridsvagn höga som hus är den ta mig fan värd en liten extra poäng. ;) En annan juste grej är att David Holmes valt två favoritlåtar: Holy Calamity (Bear Witness) med Handsome Boy Modeling School och Held Down med De La Soul. Respect!


Bullitt (7/10).
(Peter Yates, USA, 1968. IMDb.)
Coolast i världen, alias Steve McQueen, spelar här en hårdnackad snut som får ett, till synes enkelt, fall på halsen (erm). Filmen följer thrillerns alla regler och det blir en spännande historia och det som gjort filmen legendarisk, den långa biljakten, är trevlig underhållning och Figge påpekade innan att han hade sett just biljakten för att samma bubbla skulle dyka upp sju gånger. Jag såg olika bubblor, dock samma bubbla i scener precis efter varandra. Där blev det nästan parodiskt produktplacering.. Hehe. Jaja, helt ok rulle i alla fall.


Bully (5/10).
(Larry Clark, USA, 2001. IMDb.)
Jag funderar över varför jag trots allt tittar på Larry Clarks filmer? Här var jag lite nyfiken på vad som händer när han inte har Harmony Korine som manusförfattare. Det blir inte riktigt lika sinnessjukt, faktiskt snäppet bättre, men det är fortfarande en sjuk jävla människa som hela gör filmer om ungdomar som knullar runt och har sig. Här har de även ihjäl en kille. Det ger filmen i alla fall lite mer udd. Men ingen film jag kan rekommendera någon att se.


Burn after reading (6/10).
(Ethan & Joel Coen, USA/England/Frankrike, 2008. IMDb.)
Bröderna Coen ska inte ha en massa stjärnor i sina filmer, det går inte bra då. De ska ha halvkända skådisar. Senaste Cohen-filmen Clooney var med i, Intolerable Cruelty var inte nån höjdare den heller. Här är det en underhållande men tom film där några gymfjantar (Frances McDormand och Brad Pitt) försöker sig på utpressning mot CIA-agenten John Malkovich och allt går givetvis åt helvete. Roligast är dock vad Clooney bygger i källaren.


But I'm a Cheerleader (4/10).
(Jamie Babbit, USA, 1999. IMDb.)
En mer viktig än bra film måhända. Den handlar om en tjej som inte gillar att hångla med sin kille och hennes omgivning ger henne en intervention och skickar iväg henne till ett kollo där RuPaul, iförd en t-shirt med texten Straight is Great, försöker få alla att bli hetero igen... Inte särskilt kul, men annorlunda.


Bye bye, c'est fini (6/10).
(Tora Mårtens, Sverige, 2009.)
En film om 74-åriga Lina som bor i Rio och gillar att ha lite yngre älskare. Annorlunda.