A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z
1 2 3 4 5 6 7 8 9 0
Alla (även de som börjar med å, ä och ö.)

På Drift mot Idaho (5/10).
(My Own Private Idaho, Gus Van Sant, USA, 1991. IMDb.)
Hm, tyckte inte den var så jävla bra, trodde jag skulle tycka det, men man vet aldrig med van Sant, ibland blir det väldigt bra som med Good Will Hunting, ibland blir det sämre som med Till Varje pris eller denna. Vet inte riktigt vad det var som gjorde att jag inte gillade den, den var bara tråkig tror jag. Figge somnade och jag var stundtals inte långt ifrån..

På Sista Versen - En liten film om döden (8/10).
(Tomas Alfredson, Sverige, 1999. IMDb.)
En liten film om döden. Inte en av de bästa av de små filmerna, men ändock fantastiskt kul. Eberspräscher!

På smällen (7/10).
(Knocked Up, Judd Apatow, USA, 2006. IMDb.)
Kul rulle om en kille som spenderar sin tid med att röka på och planera en hemsida med sina polare där de ska ange i vilka filmer och vid vilken tid man kan se sina favoritskådisar nakna. Han lyckas mirakulöst få hem en snygg brud och får henne på smällen. Gillar den skarpt faktiskt, den är härligt modern och kul. Jag gillar när ungen säger "I googled murder"...

På Västfronten Intet Nytt (8/10).
(All Quiet on the Western Front, Lewis Milestone, USA, 1930. IMDb.)
En krigsfilm som, sig bör, sklidrar de djävulska sidorna av kriget och är, mer eller mindre, givetvis emot krig. Fint skådespel, fint manus, speciellt slutet som är precis så jag vill att det ska sluta. Filmen är från 1930 så bilden hoppar lite och så, och ljudet är kasst, men det vande man sig ganska bra vid. Mycket bra, helt enkelt.

Palindromes (4/10).
(Todd Solondz, USA, 2004. IMDb.)
Ingen höjdare, Solondz experimenterar lite väl mycket med filmmediet och denna gången gillade jag det inte. Och kan han göra en enda film utan att barn och sex är inblandade?

Palme (7/10).
(Kristina Lindström & Maud Nycander, Sverige, 2012. IMDb.)
Välgjord dokumentär som dock kändes lite kort.

Palookaville (5/10).
(Alan Taylor, USA, 1995. IMDb.)
En ok film där Vincent Gallo, William Forsythe och en snubbe till spelar ett gäng som försöker slå sig in på den kriminella banan, men misslyckas. Som en sämre Bottle Rocket med andra ord. Värd att se för att Vincent Gallo sjunger Bettie Serveerts Lovin' you, kanske? Förresten var det tur att jag gick in på IMDb och röstade, så att det inte längre än 666 som sett filmen! Djävulskt!

Panic Room (6/10).
(David Fincher, USA, 2002. IMDb.)
Bra, men som alla andra tycker; inte lika bra som hans tidigare filmer. Vissa har tyckt att kameraåkningar har varit spektakulära. Jag håller med, men det är ju givet att de är animerade, dock snyggt ihopsatt med det riktiga, så att säga.. Slutet sänker filmen från en sjua. Absolut sista scenen är helt meningslös och jag hade velat ha en annan scen där. Men den inträffar inte.

Pans Labyrint (8/10).
(El Laberinto del fauno, Guillermo del Toro, Mexiko / Spanien / USA, 2006. IMDb.)
Jag är ju inte mycket för det här med Fantasy, har inga tankar på att se om Sagan om Ringen-trilogin eller att börja titta på Harry Potter. Varför valde jag då att se denna rulle? Tja, vad vet jag, kanske på grund av den där lite nördiga idèn jag har om att nån gång ha sett alla filmer på IMDb Top 250 och där har den lyckats få en plats (just nu på #50). Det är historien om en flicka vars gravida mor har skaffat sig en ny man, som är kapten i Francos armè under kriget. De reser till skogen där gerillan håller på och attackerar lägret, men då kaptenen vill att hans son (klart det är en son) ska födas måste de åka dit. Väl där hittar hon en gräshoppa som leder henne in i en förtrollad värld. En av de bättre fantasy-filmerna jag sett helt på grund av att de blandar den fantasifyllda fantasyvärlden med en intressant krigsskildring. Skit i den lille killen med glasögonen och se denna istället. Jag är säker på att du kommer gilla den om du är fantasyintresserad.

Pansarkryssaren Potemkin (8/10).
(Bronenosets Potyomkin, Sergei M. Eisenstein & Grigori Aleksandrov, Sovjetunionen, 1925. IMDb.)
En, för filmen, viktig film, där man för första gången använde massa folk för att göra storslagna scener, innan hade de flesta filmer varit teater, mer eller mindre, här förstår man att det går att göra så mycket mer av en film än en teateruppsättning.. Filmen är stum, men var på min version ljudsatt med ett hejdundrans orkesterspel som gjorde det lite mer levande. Dock är filmen levande som den är, bra skådespel och, förvisso, en hel del överspel. Idèn om att använda ett myteri som starten på en revolution på land är suverän och i hur många filmer har det klassiska att ha en barnvagn åka nerför en lång trappa kopierats? En banbrytande film, som jag iofs inte kommer att se igen..

Paperboys (7/10).
(Mike Mills, USA, 2001. IMDb.)
En vackert fotad dokumentär om ett gäng tidningsutdelare. Mike Mills har senare gjort fina spelfilmen Thumbsucker och jag vill gärna se hans nya Does Your Soul Have a Cold? (suverän titel).Dessutom är det nog första gången jag hör Elliot Smiths vackra musik i en dokumentär.

Paprika (7/10).
(Satoshi Kon, Japan, 2006. IMDb.)
En galen anime. Några forskare har uppfunnit en grej man sätter bakom örat så man kan se vad personen drömmer om. Det blir galet när en biverkning blir att man kan hamna i varandras drömmar... Galet och vackert.

Paradis: Kärlek (8/10).
(Paradies: Liebe, Ulrich Seidl, Österrike / Tyskland / Frankrike, 2012. IMDb. KG.)
Suveränt porträtt av en kvinna som åker till Kenya för att få sig lite manlig "kärlek". En feminism i klass med det Annie Lööf förespråkar, att kvinnor ska ta sig samma makt som män. Och således köpa dem i lägre samhällsklasser för sin egen tillfredsställelse.

Paradiset (6/10).
(Ahang Bashi, Sverige, 2009.)
En sorglig historia om Simin, som bor på ett äldreboende här i Sverige, problemet är att hon inte talar svenska (även fast hon ju kunde rätt bra när hon försökte med sin dotter), vilket gör det svårt att få ett drägligt liv på äldreboendet. En underbar gammal dam och ett fint porträtt, man tycker ju att det borde finnas tillräckligt med persisk-talande äldre så att de kan få bo tillsammans och att någon inom äldrevården som talar persiska skulle kunna jobba med henne. Låt oss hoppas att det blir så snart.

Paradisets barn (9/10).
(Les Enfants du paradis, Marcel Carnè, Frankrike, 1945. IMDb.)
Det tog mig ett bra tag att se den här filmen, den är verkligen fantastiskt lång, tre och tio. Det är lite i längsta laget i en film som handlar om olycklig kärlek, men det är verkligen helt suveränt gjort. Vissa klassar denna som världens bästa film, jag kan inte riktigt hålla med, den är lite för teatral och förlegad för att jag skulle gå och kalla den det, men den är absolut en av de vackraste kärlekshistorier som har återberättats på filmduken.

Parallax view (6/10).
(Alan J. Pakula, USA, 1974. IMDb. KG.)
Jag tappade lite intresset för den här klassikern där ett företag utbildar folk till att bli mördare.

Parallel worlds, parallel lives (8/10).
(Louise Lockwood, England, 2007. IMDb. KG.)
E i det suveräna bandet Eels har en mörk historia och en del av den är hans far, mannen som knappt sa ett ord under hans uppväxt, han var istället upptagen med att ta fram en teori inom kvantfysik. E försöker här förstå vad den innebär. Fin film och givetvis med ett suveränt soundtrack. Rekommenderas varmt.

Paranoid Park (6/10).
(Gus Van Sant, USA/Frankrike, 2007. IMDb.)
Jag tyckte denna film lät lite annorlunda, med ett mord i skateboardkulturen. När jag laddat ner den och börjat förtexterna gå får jag ett stort leende på läpparna när jag ser att Gus van Sant valt Christopher Doyle till fotograf. Jag älskar Doyle och även här är hans foto finfint, dock inte så fantastiskt som det brukar vara, men jag gillade förvisso hans lite nya grepp där. Filmen i sig är ett uppklippt potpurri om vad som egentligen hände den där kvällen. Klart godkänd, med väldigt annorlunda ljuddesign samt då ett finfint foto. Är du skejtare gillar du den säkert ännu mer än mig.

Paraplyerna i Cherbourg (6/10).
(Les Parapluies de Cherbourg, Jacques Demy, Frankrike / Västtyskland, 1964. IMDb.)
En annorlunda musikal. Hela (!) dialogen sjungs. Det blir ganska outlidligt givetvis, men pallar man med det så är den ok. Gillade slutet. Oväntat.

Paris sover (7/10).
(Paris qui dort, René Clair, Frankrike, 1925. IMDb. KG.)
Fin gammal stumfilm där en man som har det fantastiska jobbet att vara nattvakt uppe i Eiffeltornet vaknar upp och så sover hela stan! Fantastiskt skön film. Me like.

Paris, je t'aime (8/10).
(Sylvain Chomet, Ethan & Joel Coen, Isabel Coixet, Wes Craven, Alfonso Cuarón, Christopher Doyle, Alexander Payne, Walter Salles, Tom Tykwer, Gus Van Sant m.fl, Liechtenstein/Schweiz/Tyskland/Frankrike, 2006. IMDb.)
Det är lite konstigt att denna film knappt fått någon press alls. Jag har då inte sett nån om den, jag har dock peppat den i några månader då jag såg vilka som hade gjort episodfilmerna. Det är givetvis, som alltid med episodfilmer väldigt varierande hur bra de är. Bäst tycker jag nog om Alexander Paynes om en amerikanska som åker till Paris och berättar om sin resa på sprucken franska. Lite roligt att Wong Kar-Wais ständige fotograf äntligen får göra en liten film, förvisso inte så bra, men ändå. överlag är episoderna ljuvliga, får mig att fundera en gång extra på Marias skumma förslag...

Paris, Texas (7/10).
(Wim Wenders, Tyskland / Frankrike / England, 1984. IMDb. KG.)
De senaste fyra kvällarna har jag tittat på den här rullen. Och somnat. Inte för att den är dålig, den är förvisso långsam, men jag har varit oerhört trött. När jag var liten hade vi Paris, Texas inspelad på ett VHS-band och jag kunde inte förstå vad titeln innebar. Paris och Texas? En stad och en stat? Märkligt. Filmen är rätt märklig, oerhört vackert fotad. Dessutom skön musik av Ry Cooder.

Party Monster (2/10).
(Fenton Bailey & Randy Barbato, USA / Holland, 2003. IMDb.)
Skitfilm. Jag såg den för att jag kommer ihåg att det var lite snack om den när vi bodde i London och att Marilyn Manson och Maculey Culkin var med. De är de och filmen är bara ett meningslöst epos av knark. Som en Fear and Loathing in Las Vegas utan humorn, skådespelarinsatserna eller fotot. Med andra ord skit.

Patrioten (2/10).
(The Patriot, Roland Emmerich, USA / Tyskland, 2000. IMDb.)
Sorgligt dålig film! Enda syftet med filmen är att USA är så bra och så trevligt. Gibsons karaktär låter till och med sina slavar leva som de vita. Allt ska vara politiskt korrekt och inte alls sanningsenligt. Men gillade ni Roland Emmerichs förra filmer Godzilla och Independence Day kanske ni gillar de här med... Vad som är roligast av allt är att han är producent till en kommande film som heter Araq attack!

Patton (7/10).
(Franklin J. Schaffner, USA, 1970. IMDb. KG.)
Krig! Det gillar Patton. Lång fin rulle.

Pecker (7/10).
(John Waters, USA, 1998. IMDb.)
En lite lugnare Waters-rulle där Edward Furlong glatt fotograferar sin white trash-tillvaro och blir kulturelitens älskling i New York, men hur påverkar det de han har fotat? Ja, det är en fin rulle, mycket mer "vanlig" än andra Waters-filmer. Ett måste för alla fotografer. :)

Pee-Wees stora äventyr (6/10).
(Pee-wee's Big Adventure, Tim Burton, USA, 1985. IMDb.)
Mysig film, så mysig att jag lyckades somna flertalet gånger. Barnsligt kul dock, men det blir lite tjatigt...

Peep Show (3/10).
(J. X. Williams, USA, 1965. IMDb. KG.)
Kul att Frank Sinatra spelar sig själv som heroinmissbrukare och nyckelperson mellan JFK och Chicago-maffian. Annars inte nåt särskilt. Kult som fan, men jää jää.

Pepi, Luci, Bom y otras chicas del montón (8/10).
(Pedro Almodóvar, Spanien, 1980. IMDb. KG.)
Underbar.

Permanent Vacation (5/10).
(Jim Jarmusch, USA, 1980. IMDb.)
En studie av en man som går omkring i New York, på permanent semester. Han softar och dansar till jazz i sitt kyffe. När han får chansen drar han till Frankrike. Fint, men inget särskilt.

Persona (9/10).
(Ingmar Bergman, Sverige, 1966. IMDb.)
Helt suverän. Den Bergman-film som satt sig mest hos mig. Att låta Liv Ullman vara tyst filmen igenom är lysande, det kräver en hel del av henne och hennes medspelare, Bibi Andersson, men det klarar de galant. Och mer därtill, det blir tillsammans med Sven Nykvists suveräna foto helt underbart. Jag är dock lite skeptiskt till de konstiga artsy-fartsy sekvenserna som börjar filmen och som kommer tillbaka nån gång i mitten igen..

Philadelphia (6/10).
(Jonathan Demme, USA, 1993. IMDb.)
Efter att ha sett en film med homosexualiet följdes den med denna som tar upp ämnet, tillsammans med diskriminering av aids-sjuka, liksom dessa homosexuella. Ni vet nog vad filmen handlar om, Tom Hanks spelar en duktig advokat som får aids och får sparken. Filmen har ett småintressant manus, men det blir lite långdraget, det som lyfter filmen lite är Tom Hanksoch Denzel Washington. Men det blir lite tråkigt som sagt, scenerna i domstolen känns lite väl långa och trista..

Phone Booth (6/10).
(Joel Schumacher, USA, 2002. IMDb.)
Ey, there's a Mr Psycho on the phone!

Pi (9/10).
(Darren Aronofsky, USA, 1998. IMDb.)
Helt suverän. Suggestiv och intelligent. Toppklass.

Pianisten (9/10).
(La Pianiste, Michael Haneke, Australien / Frankrike, 2001. IMDb.)
Helt klart en av de vidrigaste filmer jag sett, ett fysiskt våld som innehåller en hel del vämjeliga scener, men framförallt ett psykiskt våld som gör att, i alla fall jag, satt och vred mig i den ej så välfyllda lilla salongen. Det var en snubbes stol som satt och knarrade hela tiden, antingen var det samma för honom, eller så var han lika sjuk som filmens centralkaraktär, pianolärarinnan Erika, var. Hon är professor i, tja, pianospel, och lär ut på en fin skola. Men det döljer sig en hel del under hennes kalla lärarinnaryta. Hon bor fortfarande med sin kontrollerande mor, trots att hon börjar närma sig 50-årsåldern. De delar till och med samma säng! Vidare ska hon, enligt sin mor koncentrera sig på sin Schumann och sin Schubert istället för att uppvaktas av män, vilket gör att hennes sexualitet har utvecklats till det extrem perversion. Men vad är det som är så bra med detta vämjeliga tänker ni er kanske nu? Jo, det är ett klockrent verk, som enligt mig riktar stor kritik mot föräldrar som försöker leva ut sina egna drömmar genom sina barn. Jag kom redan när jag satt och såg filmen att tänka på Venus och Serena Williams, ni vet de där svarta tjejerna som båda är i världseliten av damtennisen. Jag kan inte tänka mig nåt annat än att deras far är en misslyckad tennisspelare och nu lever livet då hans döttrar är tennisproffs. Jag tolkar denna filmen som en kritik mot manipulerande föräldrar. Se den (om ni vågar) och döm för er själva!

Pianot (7/10).
(The Piano, Jane Campion, Australien / Nya Zeeland / Frankrike, 1993. IMDb.)
En film där en stum kvinna blir bortgift, men får sitt älskade piano lämnat på stranden. Snyggt foto och bra skådespel i en bra handling gör det hela väldigt fint. Bra slut också.

Pickup on South Street (8/10).
(Samuel Fuller, USA, 1953. IMDb.)
Jag såg om Cecil B. DeMented nyligen och den filmen är fylld med massa filmreferenser, bland annat till Samuel Fuller, så jag laddade ner denna, hans mest kända film, och den var underbar. Det är en härlig historia om mikrofilm, kommunister, ficktjuvar och kärlek. Underbar dialog, finfint foto och härliga karaktärer. Me like.

Piece by Piece (6/10).
(Sachi Schuricht, Isaiah Allekotte, Emma Thatcher & Grace Rathbone-Webber, USA, 2006.)
En skön liten dokumentär om folk som är sjukt snabba på att lösa Rubiks kub, bland annat en svensk man, som numera programmerar på Google. Finns på Wholphin #5.

Pierrot le fou (6/10).
(Jean-Luc Godard, Frankrike/Italien, 1965. IMDb.)
En väldigt knasig Godard-rulle där Jean-Paul Belmondo och vackraste Anna Karina springer omkring efter ett mord samt filosoferar och har sig. Underhållande.

Pilgrimage (3/10).
(Werner Herzog, England / Tyskland, 2001. IMDb. KG.)
Ett sömnpiller. Bokstavligt talat.

Pina (5/10).
(PIna, Wim Wenders, Tyskland / Frankrike / England, 2011. IMDb. KG.)
Jag var lite nyfiken på den här. Wim Wenders skulle göra en 3D-film om en koreograf. Det skulle dansas ut i luften. I vanlig ordning funkade dock 3D-effekten dåligt på mina ögon, de "kom" kanske en halvmeter ut ur duken. Och de bara dansar. Och pratar. Visst, ibland är det väldigt vackert, men ibland vill jag bara sova...

Pineapple Express (3/10).
(David Gordon Greene, USA, 2008. IMDb.)
David Gordon Greene tillsammans med Apatow-gänget borde kanske generera nåt bra, men njae, det vill jag inte påstå. Greene borde göra sina egna filmer, som är så mycket bättre. Men den har sina stunder, jag tyckte speciellt om den här repliken: It means that you were gonna go to college next year, you'll get into Godspeed! You Black Emperor and the fucking Shins and you'll blow a bunch of dudes and you'll become a lesbian and I'll be here in fucking Cart county doing shit-all. You're gonna dump me so fuck it, have a good time!

Ping-pongkingen (6/10).
(Jens Jonsson, Sverige, 2008. IMDb.)
Jag föll inte handlöst för en ljust filmad film om en halvmörk historia. Men helt ok, trots allt. Jag trodde ju i vintras att denna skulle vinna Göteborgs Filmfestivals pris, men det gick, berättigat till Tomas Alfredsons Låt den rätte komma in.

Pingpong (8/10).
(Matthias Luthardt, Tyskland, 2006. IMDb.)
Paul dyker upp oanmäld upp hos sin farbror på dennes lantställe efter sin fars självmord. En suverän film, där det är mycket mer realistiskt, att saker bara händer snarare än att de byggs upp - samtidigt som de faktiskt byggs upp. Jag vet inte om det där går ihop, men det är så jag känner för den här suveräna filmen.

Pink Flamingos (4/10).
(John Waters, USA, 1972. IMDb.)
Den, i särklass, skummaste film jag sett. Och jag har sett några andra av Waters filmer, men det här överträffar allt annat i vulgäritet! Storyn är att ett par försöker göra anspråk på att vara "the filthiest persons alive", en titel de vill ta från en kvinna som bor med sin mor i trailer. Modern lever sitt liv i en spjälsäng där hon älskar ägg över allt annat och till slut gifter sig med "the egg-man"... Det är med andra ord bara galenskap, men lite småkul ibland. Roligast tyckte jag att blottaren som knytit fast en längre korv runt kuken...

Pirates of the Carribean: The Curse of the Black Pearl (5/10).
(Gore Verbinski, USA, 2003. IMDb.)
Jag lånar för mycket film på Shell bara för att det är gratis. Men denna funkade ganska bra trots allt. Johnny Depp och Geoffrey Rush håller fortet!

Place V?ndome (7/10).
(Nicole Garcia, Frankrike, 1998. IMDb.)
En film om en kvinna, vars man är juvelare. Han dör och efterlämnar några stenar i lönnfacket hemma. Men de visar sig inte vara hans, riktigt. Mycket bra film och helt suveräna skådespelare, en av mina franska favoriter, Jacques Dutronc är med. Han är suverän och även Catherine Deneuve är super. ;)

Planet Terror (5/10).
(Robert Rodriguez, USA, 2007. IMDb.)
Quentin Tarantino och Robert Rodriguez gjorde ju varsin film som skulle visas tillsammans under titeln Grindhouse, som en homage till denna sortens rullar. Dock valde bröderna Weinstein att göra samma sak som med Kill Bill, dela upp det på två rullar. Tarantinos Death Proof var en mycket underhållande bilrulle, Planet Terror är en ganska underhållande zombierulle. Roliga idèer dock, speciellt då Rose McGowans andra ben...

Play (8/10).
(Ruben Östlund, Sverige / Danmark / Finland, 2011. IMDb. KG.)
Lysande.

Playing hard to get (5/10).
(Tim Bullock, Australien, 2001. IMDb.)
En jazzkvartett spelar lite slapp musik men när en brud kommer in börjar de sola och stila. Slutet är dock ganska lätt att räkna ut.

Playtime (8/10).
(Jacques Tati, Frankrike / Italien, 1967. IMDb.)
En jävla skön film om en snubbe som går vilse i ett hus där allt är (som Bo Kaspers Orkester skulle kalla det:) stilrent så in i helvete. Mycket roligt, om än långsamt. Dock absolut värt att åka till Hackney för att se. Det var tydligen double-bill med Belleville också, men den har jag ju redan sett nyligen. Dumt. Jaja.

Plomb (8/10).
(Katja Dahlström, Line Degerhammar & Lukas Backland, Sverige, 2008.)
Underbar liten kortfilm om en ensam äldre man som vill spela boule. Se filmen på youtube.

Plötsligt igen (8/10).
(Jenny Bergman & Malin Skjöld, Sverige, 2009.)
Jenny och Malin åker tillbaka till Vinslöv och ser vad den första filmen ställt till med, det är ständiga intervjuer för de som var med i första filmen, bland annat av den nye karaktären Bertil Nilsson, som jobbar på lokaltidningen Norra Skåne. Det är fortfarande lyteskomik och tja, jag skrattar gärna. Kill me if you like.

Pol Pot's Birthday (6/10).
(Talmage Cooley, USA, 2004. IMDb.)
Pol Pot fyller år i denna korta småroliga lilla film. Stämningen är tryckt och praktikanten får smaka på tårtan innan Pol Pot tar ett bett. Svart humor. Gött.

Polishuset (7/10).
(Quai des Orfèvres, Henri-Georges Clouzot, Frankrike, 1947. IMDb. KG.)
En skickligt gjord film om ett mordfall som kanske inte är riktigt som man tror. Inget extraordinärt, men oerhört skickligt utfört. Me like.

Polyester (7/10).
(John Waters, USA, 1981. IMDb.)
En helsjuk film, helt uppbyggd kring roliga karaktärer, och det finns det gott om, vill jag lova. Roligast är Dexter, en märklig fotfetischist som gillar att stampa på kvinnors fötter. För övrigt var det från en samtal från rektorn till modern i filmen som är samplat av Avalanches i Frontier Psychiatrist. "It's the opinion of the entire staff that Dexters criminally insane." Det var extra skoj. Filmen är grymt överspelad, men funkar som helhet om man inte tar den på något som helst allvar..

Ponyo på klippan vid havet (8/10).
(Gake no ue no Ponyo, Hayao Miyazaki, Japan, 2008. IMDb. KG.)
Älskade underbara film. Vid ett tillfälle var det så sött och vackert att det kom en tår. En kvart senare somnade jag in ack så njutningfullt. Idag såg jag klart denna vackra barnfilm. Snart ska jag se den med min systerson. Kommer magin vara kvar med svenskt tal? Måhända.

Populär musik från Vittula (4/10).
(Reza Bagher, Sverige / Finland, 2004. IMDb.)
Halvdan filmatisering av en ok bok. Har sina stunder, men i det stora hela inget att ha. Snacken med farsan är bäst.

Power of Ten (7/10).
(Charles & Ray Eames, USA, 1977. IMDb.)
Fascinerande kortfilm där filmarna visar på hur 10^-20meter är väldigt olikt 10²⁰ meter. Snyggt.

Precious: Based on the Novel Push by Sapphire (7/10).
(Lee Daniels, USA, 2009. IMDb.)
Total misär. Huja.

Predikanten (3/10).
(Bengt löfgren & Bo Sjökvist, Sverige, 2007.)
En halvdan dokumentär av snubbarna Frans jobbar med i Nordstan för tillfället.

Pretty in Pink (8/10).
(Howard Deutch, USA, 1986. IMDb.)
Av de John Hughes-filmer som är så populära i hipster-världen är det här nog den bästa jag sett. Om en brud som sätter ner foten i high school-världen. Hon är annorlunda, står för det och får skit naturligtvis skit för det. Men som tur är har hon så fina människor omkring sig, även om hennes morsa stuckit. Riktigt rörande på sina ställen. Det hade jag inte väntat mig.

Priest (6/10).
(Antonio Bird, England, 1994. IMDb.)
Kändes lite överskattad, visst, det är en ok story, men, jag vet inte, jag kände inte att jag blev engagerad av historien. Annars är den välspelad..

Prince of Broadway (6/10).
(Sean Baker, USA, 2008. IMDb.)
Kul film om en kille som kränger väskor på Broadway. En dag får han en unge dumpad på sig: det här är din son, säger tjejen, ta hand om honom i två veckor. Givetvis rätt struligt för en kille som aldrig hållt i en unge förut. Helt ok.

Princess Mononoke (8/10).
(Mononoke-hime, Hayao Miyazaki, Japan, 1997. IMDb.)
Suveränt tecknat om en skön historia där skogsgudar och vargkvinnor slåss mot människans idioti. Underbar, dock gillade jag Spirited Away mer. Boyaka!

Prinsessa på Vift (9/10).
(Roman Holiday, William Wyler, USA, 1953. IMDb.)
Underbar film där Audrey Hepburn spelar en prinsessa som är trött på att klippa band och råkar tillbringa en dag med journalisten Cary Grant. Med andra ord är det ungefär samma historia som It happened one night, men här är ju världens vackraste kvinna med och det är ett underbart driv filmen igenom. Dessutom längtar man tillbaka till Rom när man ser den!

Prinsessan + Krigaren (10/10).
(Der Krieger und die Kaiserin, Tom Tykwer, Tyskland, 2000. IMDb.)
Suverän film. Snygg, dock äckligt realistisk i några scener. Jag gillade speciellt en scen i början då man har en så oerhört snygg filmning av en kille som står vid en viadukt och lutar sig fram och låtsas att han flyger. Till tonerna av Arab Straps Autumnal. Slutet är långdraget, alltså själva slutscenen, jag avslöjar inte för mycket när det är en utzoomning från ett hus i ett vackert landskap. Då till tonerna av ett jazzigt pianospel. Underbart. Sedan kommer eftertexterna och den underbara stämningen som pianojazzen (Chicago-jazzen!) byggt upp bryts itu av en Skunk Anansie-låt. Suck. Jaja. Filmen gav mig (och framför allt) David en skön känsla.

Nu har jag sett om den och den är bättre än en åtta, en nia således!

Och nu såg jag den ännu en gång: En tia!

Prometheus (5/10).
(Ridley Scott, USA / England, 2012. IMDb. KG.)
Tråketeus!

Prozac nation (2/10).
(Erik Skjoldbj?rg , USA /Tyskland, 2001. IMDb.)
Njae, det här var inte nåt att ha. Christina Ricci spelar en flicka som åker till college och är deprimerad å det grövsta. Oerhört jobbigt filmad, med massa idiotiska effekter. Dessutom är skådespelet kasst som fan, inte ens Jessica Lange känns trovärdig.

Psalmer från köket (8/10).
(Bent Hamer, Norge / Sverige, 2003. IMDb.)
En för jävla skön film. Härligt att se nåt där de snacka svenska. Var fyra månader sedan sist. Man måste bara älska ICA - The Institute for Contemporary Arts för att de visar den här. Den blev en bra avslutning på Olers och Tomas besök.

Psycho (10/10).
(Alfed Hitchcock, USA, 1960. IMDb.)
Jag såg om Hitchcocks mästerverk på Cinemataket igår. Ah, vad underbart bra den är med sina vändningar i manuset och ah, den är näst intill perfekt. Me love.

Public Enemies (6/10).
(Michael Mann, USA, 2009. IMDb.)
Vi fick platser på andra raden. Jag satt och störde mig på kornigheten, är det för att de filmat digitalt? Filmen i sig handlar om John Dillinger, spelad av Johnny Depp, en ökänd bankrånare som, precis som rånarna som rånade mig på Pret, inte vill ha de individuella personernas pengar. En gentlemannatjuv. En smart kille. Det är kul. En snygg gangsterrulle helt enkelt. No more, no less.

Punch-Drunk Love (8/10).
(Paul Thomas Anderson, USA, 2002. IMDb.)
He needs, he needs me, he needs meeee! Jag älskade den låten. Shelley Duvall - He Needs Me. Ladda ner. Filmen var en skön romantisk komedi. Man märker att P.T. Anderson inte ville göra ett nytt mastodontprojekt á la Magnolia, med dess nittio dagars filmande.. Kan inte tänka att de filmat max en månad med den här. Han har blivit fascinerat av motljus och ibland är det riktigt snyggt, ibland är det inte alls bra, och inte särskilt genomtänkt och i en scen vid en strand är ljuset så dåligt att man knappt ser paret Sandler och Watson. Hur sköter sig då Sandler? Fint, men han är ingen bra skådis.. Inte alls samma styrka som Watson, men detta är absolut hans bästa film. Happy Gilmore och The Wedding Singer får sällskap.. Den är stundtals förbannat rolig och om man ska likna den vid något är den en blandning av bröderna Coens The Big Lebowski och Shooting Fish. Absurditeten i TBL och den mysiga romantiken i Shooting Fish. Bonus är det absolut roligaste sex-talket jag sett på film.

Puss (6/10).
(Johan Kling, Sverige / Norge, 2010. IMDb.)
Det är synd om de ytliga, arroganta jävla Stockholmsmänniskorna.