A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z
1 2 3 4 5 6 7 8 9 0
Alla (även de som börjar med å, ä och ö.)

Känd från TV (6/10).
(Fredrik Lindström, Sverige, 2001. IMDb.)
Inte nån Vuxna människor, direkt. Tyvärr.. Dock är det en trevlig rulle, det kan vi inte komma ifrån, och visst Lindström har en del att säga, faktiskt, och de teorier som finns i boken som Luuks karaktär skrivit är ganska intressanta. Roligast är dock psykiatrikerns man. Helt klart. Ett par gapskratt, men inte så många.

Kändisliv (8/10).
(Celebrity, Woody Allen, USA, 1998. IMDb.)
Jag säger Woody Allen, Kenneth Branagh, Charlize Theron och Winona Ryder. Kan de gå fel? Nix, och det gör det inte heller, ett underbart manus med många godbitar och komiska inslag i en skildring av kändislivet som känns genuint och Woody Allen har ju varit i branschen ett tag så han ju skriva ett manus som är trovärdigt..

Kära dagbok (5/10).
(Caro diario, Nanni Moretti, Italien / Frankrike, 1994. IMDb.)
En halvdan Moretti-film där han först åker omkring på scooter och snackar med folk lite här och där, ger sina högst personliga åsikter om byggnader och så. Därefter kommer del två, öar, då han åker omkring till olika öar och där folket är olika från ö till ö, sist kommer delen läkare där han får klåda och får sjukt mycket mediciner från olika läkare. Halvdan rulle.

Kött (6/10).
(Carne, Gaspar Noè, Frankrike, 1991. IMDb.)
När jag såg Ensam mot Alla undrade presentatören Gorki Glaser-Müller om det var någon som kunde få tag i Kött, som är kortfilmen som sedan gjordes om till Ensam mot alla. Så jag laddade ner den på karagarga och mailade honom om hur han kunde få tag i den. För en gångs skull så är långfilmen bättre, ofta känns det som om man drar ut en kortfilm blir det för fattigt med innehåll, men under de åren som gick mellan denna och Ensam mot alla växte verkligen Noès uttryck. Jag är nyfiken på hans kommande kortfilm SIDA i episodfilmen 8. Är det bara jag som tycker att det är mycket episodfilmer nu för tiden? Jag gillar det dock. Mer kortfilm åt folket!

Köttets lustar (7/10).
(Carne trèmula, Pedro Almodóvar, Spanien / Frankrike, 1997. IMDb.)
Som vanligt med Almodóvar, en stark film, med suveräna karaktärer. Detta är dock inte lika bra som Allt om min mamma eller mästerverket Tala med henne, det har inte riktigt lika bra manus som de filmerna, men samma underbara känsla som gör att man verkligen känner människorna. Och fotot i en av sexscenerna är så sjukt snygg. Konstig ställning, men ack så snygg.

K-PAX (7/10).
(Iain Softley, USA / Tyskland, 2001. IMDb.)
Finfin film om en man, spelad av Kevin Spacey, som säger sig komma från planeten K-Pax. Han blir givetvis satt på sinnessjukhus och blir här undersökt av en psykolog, spelad av Jeff Bridges. Skillnaden mellan honom och andra patienter är att han vet saker som han rimligen inte skulle kunna ha information om, till exempel vad hans planets månar heter och dylikt. Det är en skön historia, långsamt berättad och med fint skådespel. Och snyggt väver Softley in lite uppmaningar till sina tittare om att ge pengar till tiggare och att äta mer frukt. Dock kommer Jeff Bridges alltid vara The Dude för mig, jag är skadad..

Kalle och Chokladfabriken (6/10).
(Willy Wonka & the Chocolate Factory, Mel Stuart, USA, 1971. IMDb.)
Jag förstår varför David var rädd för den här när han var liten! Hehe. Ok film, antagligen bäst att titta på när man går på syra...

Kalle och Chokladfabriken (7/10).
(Charlie and the Chocolate Factory, Tim Burton, USA / England / Australien, 2005. IMDb.)
En fin tripp, som är lite snällare än den gamla filmen från 70-talet. Här försvinner inte barnen på riktigt samma sätt. Antagligen lade väl filmbolaget in en liten veto där... Annars har Burton fått leka fritt. Det är underbart och lite dystert, som så brukligt är med Burton (även om Big Fish var väldigt ljus..) Johnny Depp är toppen, som alltid. Underbart överspel! Och ekorrarna! De gillade jag skarpt!

Kameliapojken (7/10).
(Eric M. Nilsson, Sverige, 1983.)
Tänk Kafka med prostataproblem berättade med animeringar och operasångare. Underbart.

Kanonerna på Navarone (7/10).
(The Guns of Navarone, J. Lee Thompson, USA, 1961. IMDb.)
En film vars största svaghet är att den är på tok för lång, två och en halv timme som man lätt skulle kunna fått ner till två. Annars är den, mellan dessa söliga stycken, spännande. Bra spel av Peck, Quinn och Niven.

Kanonfotografen (9/10).
(The Cameraman, Edward Sedgwick & Buster Keaton, USA, 1928. IMDb. KG.)
Åh, första scenen med apan! Och minen han gör när han är naken i bassängen! Ooh, Cinemateket börjar helt underbart! Efter visningen cyklade jag som ett jehu i en salig stämning. Se, se, se!

Kasper Hauser - var och en för sig och Gud mot alla (7/10).
(Jeder für sich und Gott gegen alle, Werner Herzog, Tyskland, 1974. IMDb. KG.)
En man hålls fånge i en håla hela sitt liv tills han en dag sätts fri och placeras på ett torg, i handen har han ett brev från den anonyme man som frigav honom. Bruno S. är suverän som den märklige mannen, den är en smula seg och man anar hur det kommer gå. Men all-in-all är det en härligt freaky film i vanlig gammal 70-tals Herzogstil.

Katten (5/10).
(Le Chat, Pierre Granier-Deferre, Frankrike / Italien, 1971. IMDb.)
Jag och Frans somnade båda två! Haha, så kan det gå. Men det var bara varsin liten lur i mitten och vi fattade allt vad som hänt. Det här är historien om ett gammalt par som bor kvar tillsammans, trots att de knappt pratar med varandra. Mannen älskar sin katt mer än sin fru, men frun har ingen hon älskar längre. Långsam, men rätt ok.

Kejsaren (7/10).
(Jösta Hagelbäck, Sverige, 1979. IMDb.)
En av de helt klart märkligaste filmer jag har sett. Jag missade de första fem minutrarna, och jag vet inte om jag skulle fått mer klarhet i filmen om jag hade sett dem. Dock hade det lilla programmet Inför Kejsaren som jag också missade kanske förklarat saken.. Hur som helst är det tre historier som sammanvävs, typ.. Jag kan inte förklara handlingen riktigt, det är mucho knepigt. Det är i alla fall en välspelad och snyggt gjord film. Men jag tänker att det bara ska vara förbannat arty eller nåt. Jag förstår inte riktigt vad den försöker säga. Någon som har hajat och har lust att förklara?

Ken Park (3/10).
(Larry Clark & Edward Lachman, USA / Holland / Frankrike, 2002. IMDb.)
Värdelös rulle. "Låt oss klämma in så mycket sjuka familjeförhållande i en film och låt oss chocka världen med vulgäriteter."

Kes (7/10).
(Ken Loach, England, 1969. IMDb. KG.)
En mobbad kille börjar träna upp en falk. Fint så. Roligast i filmen är fotbollstränaren/domaren/"med"spelaren.

Kick-Ass (7/10).
(Matthew Vaughn, England / USA, 2010. IMDb.)
Jag är ingen cartoon-kille, men det här är den bästa superhjältehistorien sedan Ghost World. Som alltid med dagens amerikanska filmer är den dock en halvtimme för lång. Kill your fucking darlings!

Kicking and Screaming (7/10).
(Noah Baumbach, USA, 1995. IMDb.)
Noah Baumbach fick sin genombrott häromåret med The Squid and the Whale, en historia om en skiljande familj på 70-talet i sann Woody Allen-stil. Det här är en lite äldre film där han följer ett kompisgäng som vägrar sluta college. Jag tyckte den var helt ok, men lite pretto, förutom relationen mellan Jane och Grover som jag tyckte vad jävla fin.

Kids (6/10).
(Larry Clark, USA, 1995. IMDb.)
Jag hyrde den för din skull, Fredrik.. Nädå, men jag blev inspirerad av ditt inlägg. Det var väl dags att jag bet i kulan, så att säga. Började se den en gång på skolbio (enda gången det inträffade?), men vi blev äcklade och prioriterade en fika istället. Ok, det är äckligt mödomshinnesnack och det är ibland lite väl provocerande. Visst, det finns säkert sådana här kräk, och jag gillade att vi får följa en tjej som ska hitta en snubbe som har gett henne HIV innan han hinner ge det till en annan. Men det är mycket äckelsnack och jag kommer absolut inte se den igen. Och Leo Fitzpatrick, som tydligen har kommit på synopsisen (om jag hajat det rätt) spelar så oerhört dåligt. Extremt överdrivet. Huja. Vad jag inte fattar är hur Kristin Hars kan ha detta som hennes favoritfilm. Förvisso, min, A Clockwork Orange, är kanske inte helt rumsren, men där finns ju så mycket annat än perversa tonåringar..

Kikujiros sommar (8/10).
(Kikujiro no natsu, Takeshi Kitano, Japan, 1999. IMDb.)
Underbar film, jag hade ingen aning om att detta var en Kitano-film, en film David påstod att vi hade sett reklam för, så må hända, jag hade i alla fall glömt bort det.. Det som är mest oväntat är att Kitano är så sjukt rolig, vi satt och garvade halvt som halvt hela tiden, precis vår sorts humor. Och inget våld! Oväntat när det är Kitano..

Kill Bill: Volume 1 (7/10).
(Quentin Tarantino, USA / Japan, 2003. IMDb.)
Sicket jävla blås ur! Två timmars non-stop action. I princip. Allt till skittuff musik av RZA. Dock skulle du nog aldrig kunna ana att det var RZA. Inte ett hip-hop beat, så vitt jag vet. Filmen saknar det som gjorde Tarantinos första filmer så suveräna. Dialogen. Det roligaste dialogbiten här är antagligen "Luckily he was a pedophile". Ja, ni kommer förstå i december, ja, om ni inte laddar ner den vill säga. Eller, jag vete fan, det fanns fortfarande delar av den Tarantino jag gillar, den som låter en välkoreograferad catfight ske i en förortsidyll, eller den som låter världens bästa svärdskapare vara restaurangägare med en son, som inte orkar komma med teet för att han kollar på sina tv-såpor. Det är ju sånt jag vill se. Jaja, jag får väl vänta fyra år till, tills jag har en ny film att droppa repliker ifrån, tills dess: "Wiggle your toe!"

Kill Bill: Volume 2 (5/10).
(Quentin Tarantino, USA, 2004. IMDb.)
Hm. Jag är skeptisk. Första var ett jävla urblås, som absolut var underhållande. Här är det precis tvärtom. Långsamt berättat med vissa undantag i fighter. Det är ärligt talat ganska tråkigt, även om massvis av scenerna i sig är skitsnygga och roliga, men helheten blir tråkig och ganska ointressant och trist. Trist framför allt för att dialogen är så urvattnad och tråkig, måhända, att som Chrille påpekade, dialogen är skriven så här för att den verkligen ska vara så mycket välgjord B-film som möjligt. Ok, men jag är ingen B-filmsfantast, jag har överlag svårt att se storheten i B-filmer. Jag funderar på om det kanske var Roger Avery, Quentins gamle polare från videobutiken, som skrev all den underbara dialogen vi alla lärt oss utantill från Pulp Fiction. Tillsammans är de oslagbara. Var och en för sig, helt ok. Averys filmer har jag inte varit så förtjust i, speciellt inte den överskattade Rules of Attraction. Nåväl. Kill Bill slutade juste i vart fall. En liten twist kom som ett brev på lådan..

Killer Condom (4/10).
(Kondom des Grauens, Martin Walz, Tyskland / Schweiz, 1996. IMDb.)
Helt jävla galen film! Först och främst utspelar den sig i New York och alla snackar tyska. Vidare handlar den om en mördarkondom. För polisen blir fallet där kondom biter av folks kukar på Hotel Quickie en personlig Vendetta när den biter av honom ena testikeln... Det här är en kul film, i alla fall på bakfyllan...

Killer's Kiss (7/10).
(Stanley Kubrick, USA, 1955. IMDb.)
Snygg film om en boxare som intresserar sig för en flicka i nöd och hamnar i knipan. Snyggt foto, men Kubrick har många bättre filmer på sitt samvete.

Killing Mrs. Tingle (3/10).
(Teaching Mrs. Tingle, Kevin Williamson, USA, 1999. IMDb.)
Hade tråkigt och tänkte se en skitfilm, bara för lilla söta Katie Holmes var med. Man får lov att vara ytlig om det inte går ut över någon. ;) Helen Mirren är bra, annars är det tråkigt, tråkiga skådespelare och som regissör är Williamson värdelös. Och manuset är knappast hans bästa, det är Scream. Oh yes.

Kinesisk Roulette (6/10).
(Chinesisches Roulette, Rainer Werner Fassbinder, Tyskland / Frankrike, 1976. IMDb.)
En man och hans fru säger till sin dotter att de ska åka iväg till olika platser över helgen. Mannen åker till sitt slott med sin älskarinna och finner där sin fru med hennes älskare. Strax därpå kommer den bortskämda dottern... Det är ett kallt spel där kärlek inte existerar, där det är så sjukt cyniskt att man vill slå ihjäl föräldrarna. Kan vara den mest ondsinta dotter sedan Exorcisten, denna gång dock vältalig...

Kinetta (3/10).
(Giorgos Lanthimos, Grekland, 2005. IMDb. KG.)
Seg och tråkig, men man känner ändå att det är samma regissör som till suveräna Dogtooth. Ni behöver inte nörda ner er till den här nu när jag gjort det åt er.

King Kong (7/10).
(Merian C. Cooper & Ernest B. Schoedsack, USA, 1933. IMDb.)
Spännande rulle, men varför var det dinosaurier på ön där King Kong bodde? Det pajade, tyckte jag.

King Kong (6/10).
(Peter Jackson, USA / Nya Zeeland, 2005. IMDb.)
Mycket välgjort äventyr, men som är en timme för lång och jag styckade upp min tittning många gånger... Suverän ensemble om man bortser från Jack Black.

King of California (6/10).
(Mike Cahill, USA / Mexiko, 2007. IMDb.)
Michael Douglas spelar en farsa som kommer ut från sinnessjukhuset till sin dotter, som har fått sluta skolan för att börja jobba på donkan. Han har rekat en massa om hur han ska hitta en skatt spanska erövrare lämnat efter sig för urminnes tider. Douglas är kunglig som en liten kook, gillar honom skarpt. Tydligen är det Alexander Payne som producerat. Funderar på att se om hans About Schmidt som jag såg en snutt på på tvn på jobbet idag. Första gången någonsin den visat nåt av värde...

King-Size Canary (8/10).
(Tex Avery, USA, 1947. IMDb. KG.)
Underbar cartoon där en mus, en katt och en hund hittar en flaska med en vätska som gör dem större. Stiligt.

Kissing Jessica Stein (6/10).
(Charles Herman-Wurmfeld, USA, 2001. IMDb.)
En trevlig film om en tjej som hållt på och letat efter den rätte i all evighet och svarar på en kontaktannons under kategorin kvinnor söker kvinnor. Det är en trevlig och bra spelad film, som inte är så klyschig som man skulle kunna tro, riktigt träffsäker faktiskt, men det blir lite för mycket av den sidan av kvinnor som vi män inte uppskattar så mycket, om ni förstår vad jag menar. Men det är absolut en bra film och gillar du Sex & The City kommer du nog gilla den här. Inte lika närgånget, kanske, vilket i alla fall jag uppskattar.

Kitchen (7/10).
(Alice Winocour, Frankrike, 2005. IMDb.)
En tjej har lite problem med att tillreda hummer till sig själv och sin man... Bonus med en finfin version av Elliot Smiths Between the Bars av Madeleine Peyroux.

Kniven i vattnet (6/10).
(Nóz w wodzie, Roman Polanski, Polen, 1962. IMDb. KG.)
Halvspännande historia där en liftare får åka med ett par som ska åka ut och segla.

Kocken (4/10).
(Mats Arehn, Sverige, 2005. IMDb.)
Kocken börjar ok som en resa om en kille som ska jobba ihop till en Europatripp genom att laga lite käk på ett lastfartyg. Men så är då den fascistiska Kjell Bergqvist förstekock... Tough luck. Filmen ballar ur när de kommer till Sydafrika, men citatet "Intelligenta människor manipulerar man tills de ger en respekt, idioter slår man" lever kvar. :)

Kolya (8/10).
(Jan Sverák, Tjeckoslovakien, 1996. IMDb.)
Finfin rulle, påminde mig om Fjärilens tunga, men var bättre, ett bättre slut. Men annars är det samma stil, en äldre man och en pojke som skapar en relation där det är ett krig i bakgrunden. Mysigt och sött, you bet! Men här är det mycket bättre än i Fjärilens tunga, och superbt foto.

Kompani Orheim (8/10).
(Arild Andresen, Norge, 2012. IMDb.)
En far vill att familjen ska vara ett kompani. Sprit och kvinnomisshandel är inga bra beståndsdelar i nåt kompani, inte. Fin historia som berör lite extra då uppväxtskildringarna nu görs av folk i min egen ålder och igenkänningsfaktorn således är högre.

Kompissnack (4/10).
(Shahriyar Latifzadeh, Sverige, 2007.)
Kompissnack är en kortfilm om två killar som är 28 och fortfarande bor hemma och är allmänt less på tillvaron. Då blir de inspirerade av Luke Rhineharts Tärningsspelaren och börjar spela om livets val. På gott och ont. Kunde varit en film om mig och Frans i Sydamerika. Sexa och du ska klättra upp i trädet framför konsulatet, sexa och du måste äta en liter glass. Efter det och en massa öl mådde jag inte prima och missade en ridtur dagen efter. Aj aj. Filmen är i alla fall helt ok, men ja, jag satt mest och tänkte på var de flackade runt här i stan. Godkänt dock.

Kopps (5/10).
(Josef Fares, Sverige, 2003. IMDb.)
Halvskoj, men inget klockrent. Det blev roligare på IMDb: "Tagline: Hvis du t?nder på: - stramt siddende uniformer - citron halvmåner med varmkaffe - blå blink og bah-buh lyde vil du slå gnister over KOPS." Varför de har norsk tagline vete fan..

Kossor (9/10).
(Vacas, Julio Medem, Spanien, 1991. IMDb.)
En höjdarrulle. Innan fick vi dock en lång redogörelse av en av eldsjälarna på Hagabion om att det här var sista gången som Kossor kommer visas på svenska biografer, ty deras rättigheter går ut och Stockholm som bestämmer fattar inte hur bra den här filmen är..

Hehe, han var rolig och intressant. Hur som helst har han rätt, jag tyckte det var en fantastisk film, snyggt foto, underbara karaktärsstudier och ett finfint manus. Jag gillade dock inte att de dubbat den till spanska (skådespelarna snackar baskiska som tydligen är skitsvårt..), men det får man väl ha överseende. Ett bra slut var det också.

Kramer vs. Kramer (6/10).
(Robert Benton , USA, 1979. IMDb.)
En bra spelad, men lite väl enkel skilsmässohistoria..

Krigsspel (8/10).
(The War Game, Peter Watkins, England , 1965. IMDb. KG.)
En film som vill berätta vad följderna av ett kärnvapenkrig mot England skulle se ut. Så trovärdigt skildrat att många britter trodde kärnvapenanfallet var på riktigt. Med andra ord mycket trovärdigt i sina dokumentära ambitioner.

Krut, kulor och kärlek (6/10).
(Our Hospitality, John G. Blystone & Buster Keaton, USA, 1923. IMDb. KG.)
Lite långsammare än de andra Keaton-rullar jag sett, men visst bjuder den på galna stunts, underbar slapstick och lite kärlek i vanlig ordning.

Kusinerna (7/10).
(Les Cousins, Claude Chabrol, Frankrike, 1959. IMDb.)
Finfin rulle av Claude Chabrol. Filmen handlar om en kille som flyttar in hos sin kusin som lever livat i en fransk storstad, antagligen Paris. Han dras in i det livade livet och lite komplexa kärleksbeskymmer uppstår osv. Bra manus, fin dialog och bra skådespel, och till på det ett effektivt fotoarbete. Det blir en finfin sjua. ;)

KuyGorozh (6/10).
(Sergey Merinov, Ryssland, 2007.)
Kul rysk animation.

Kvarteret Korpen (8/10).
(Bo Widerberg, Sverige, 1963. IMDb.)
Finfint skildrande av ett litet kvarter där en ung man skriver en bok om hur jävligt där är och hans alkoholiserade far går upp i varv när sonen ska åka till Stockholm för att skriva kontrakt. Men ja, det blir väl kanske inte så. Jävla fin film, den där..

Kvinnan i huset bredvid (8/10).
(La Femme d'à côtè, François Truffaut, Frankrike, 1981. IMDb.)
Helbra rulle. Annorlunda sätt att berätta historien, som liknar det i Big Lebowski lite. Här är det dock inte nån komedi vi har att göra med utan ett mycket bra relationsdrama. Fint spel, men jag är lite osäker på slutet..

Kvinnor i karriären (7/10).
(Career Girls, Mike Leigh, Frankrike / England, 1997. IMDb.)
En trevlig film, enkel story, men med underbara skådespelare. Finfin, helt enkelt.

Kvinnor Offside (5/10).
(Offside, Jafar Panahi, Iran, 2006. IMDb. KG.)
Att kvinnor behandlas som andra klassens medborgare i Iran är väl ingen nyhet, här får vi följa några kvinnliga fotbollssupportrar som gör allt för att få se matchen mot Bahrain och givetvis ställer flera av dessa vettiga frågor till militären som vaktar dem på utsidan av stadion under matchen. Märkligt slut dessutom, det tyckte jag inte alls om.

Kärlek på flykt (4/10).
(L'amour en fuite, François Truffaut, Frankrike, 1979. IMDb. KG.)
Halvdan rulle. Jag nickade till flertalet gånger. Det kan ha med lite sömn att göra, men det kan också ha med filmen. Erm.

Kärlek vid 20 år (7/10).
(L'Amour à vingt ans, Shintarô Ishihara, Marcel Ophüls, Renzo Rossellini, François Truffaut & Andrzej Wajda, Frankrike / Italien / Tyskland / Polen / Japan, 1962. IMDb.)
Ett gäng småfilmer om kärlek vid 20 år helt enkelt, av storheter som Truffaut och Wajda. Jag tyckte mycket om deras filmer, var skeptisk till Ishiharas och de andra var helt ok. Så en sjua blir bra snitt. Hittade den tyvärr inte på Karagarga för er, så se till att boka in nästa Cinemateket-visning (när det nu blir...)

Körkarlen (7/10).
(Viktor Sjöström, Sverige, 1921. IMDb. KG.)
En jävligt mörk historia skriven av allas vår Selma. Jag hade personligen ingen aning om att hon skrev så mörka grejer. Det är ett jävligt starkt manus, men man blir trött på stumfilm efter ett tag. Jag fick se den i några omgångar. Jag såg den för övrigt i en version som bl.a. en av killarna i Sunn O)) gjort musiken till. Musiken var som deras andra verk; sådär.