A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z
1 2 3 4 5 6 7 8 9 0
Alla (även de som börjar med å, ä och ö.)

I ♥ Huckabees (8/10).
(David O. Russell, USA / Tyskland, 2004. IMDb.)
Me like. Existentiell kärlekskomedi där de cyklar mer än de kör bil. Underbart.

I Am Trying to Break Your Heart (7/10).
(Sam Jones, USA, 2002. IMDb.)
Här får vi följa Wilco när de spelar in sitt mästerliga album Yankee Hotel Foxtrot och allt som hände med den skivan. Det är snyggt filmat i svart-vitt, men i ett jävligt jobbigt format som inte gör widescreenen till två stora svarta remsor uppe och nere utan istället "cropar" på sidorna. Jävligt störande och jag hade velat se den hos Nina, Davids flicka som har widescreen, men jag kunde inte hålla mig.. Tycker det var lite synd att Jim O'Rourke inte fick säga nåt. På extramaterialet fick han dock tala ut sina paranoida idèer om att hans mix pajar album efter album. Nothing could be further from the truth. En bra film om en extremt bra skiva, Yankee Hotel Foxtrot.

I andras ögon (9/10).
(Le goût des autres, Agnøs Jaoui, Frankrike, 2000. IMDb.)
En lysande film. Jag hade sett fram emot att gå på Frideborg och se höstens första studiofilm som skulle vara Sängfösaren, den franska psykologiska thrillern som jag tyckte verkade bra. Men istället för en fransk psykologisk thriller blev det en fransk dramakomedi istället. Stundtals asgarv-rolig, de tillfällena var väl inte så många, men desto fler småleenden. Roligast var då en fransman skulle lära sig det engelska ordet The. Jag var ganska ensam om att gapskratta åt det, men vem fan bryr sig? Det är lite fördomar i den där lilla bion. Även jag hade en. Det var en typisk kille där, en sådan som gillar Limp Bizkit, Eminem och filmer som Pearl Harbor och Independence day. Frågan är ju om jag bara är fördomsfull, eller om det var hans flickvän som dragit med honom? Fördomen jag utsattes för, var förmodligen ingen fördom utan jag som misstolkade situationen. Kvinnan i kassan som jag köpte medlemskortet av frågade om jag verkligen ville se I andras ögon. Eh, ja, svarade jag väl. Men hon menade väl ...och inte Sängfösaren. Jävla fördomar vi har, eller inte.. Illa. Jaja, vad var så bra med filmen, då? Den välskrivna (och konstanta) dialogen var komisk och mycket bra. En scen där man inte vet om det är i en teateruppsättning eller verklighet skrämde tag i mig. Karaktärerna; mannen med frun som inrätt deras hem med blommiga möbler och massa gardiner och skit överallt börjar genom sin engelskalärare intressera sig för konst och köper en tavla han förälskat sig i av en homosexuell konstnär, som han träffar då han skämtar om bögar.. Han hänger upp tavlan, som är ganska svart, i vardagsrummet, men hon plockar ned den och han blir med all rätt förbannad och kläcker ur sig den geniala repliken; Jag är trött på att bo i en stor karamellskål. Haha. Med de två dåligt struktuerade meningarna förstår ni säkert att denna filmen rymmer ofantligt mycket och den konstanta dialogen kräver att man håller huvet kallt och läser som en dåre. Detta är faktiskt en film som gärna skulle kunna haft lite klipp då folk förflyttar sig utan dialog så att man kan få en paus! Detta kan man ju givetvis inte tänka på då man gör filmen, men så är det. Det värsta var att ljudet var helgalet, det var oftast då det var musik som ljudet blev lite uppfuckat. Synd att Frideborg fått en så dålig kopia. Efter filmen gick jag till Videomix och hittade helt oväntat På västfronten intet nytt från 1930 som jag ska se nu. Recension inatt.

Såg om den igår och den är fortfarande fantastisk. Ska se den i skolan på torsdag igen egentligen, men eftersom jag ju börjar jobba natt på onsdag är det ganska uteslutet att jag kommer gå och se den på torsdag..

I Asfaltens Djungel (7/10).
(The Asphalt Jungle, John Huston, USA, 1950. IMDb.)
Finfin noir. Jag börjar tycka väldigt mycket om Sterling Hayden. Först var han kuppmakare i The Killing och här är han det ännu en gång, jag gillar honom. Coolast efter gamle goe McQueen. Filmen är en trevlig story om en kupp planerad av en nyss utsläppt "doktor". Han tar hjälp av lite olika folk för att göra en stöt. Rakt igenom suveränt spelat, Marilyn Monroe kanske inte övertygar totalt, men hon är ju alltid sådär lite poo-poo-po-pi-do, så hon är nog sån av naturen.

I Don’t Blame the Beautiful Game (6/10).
(Christopher Arcella, USA, 2010. IMDb. KG.)
En bra liten dokumentär om en före detta professionell fotbollsspelare som inte ställer upp på att rigga en match och vad det får för konsekvenser.

I Hetaste Laget (9/10).
(Some Like It Hot, Billy Wilder, USA, 1959. IMDb.)
Helt underbar film. Jack Lemmon och Tony Curtis spelar två bandmedlemmar i ett band som spelar på en olaglig spritklubb i 20-talets Chicago. De råkar se avrättningen av ett par gubbar och får lite gangsters efter sig. De har innan dess varit och letat spelningar, men det enda som fanns var att spela i ett all-girl-band i Florida. Nu ser de som sin enda chans att klä ut sig och dra iväg. Här träffas de Marilyn Monroe, som är i sitt vanliga yppiga esse. Det är en väldigt rolig film, och som alltid med Wilder, helt fenomenal dialog. Poo-poo-pi-doo!

I Huvudet på John Malkovich (9/10).
(Being John Malkovich, Spike Jonze, USA, 1999. IMDb.)
Skitskoj och ytterst originell film, det verkar som om en videoregissör börjar göra film blir det antingen förbannat bra eller förbannat dåligt, Charlies änglar är ju ett lysande exempel på det senare.. Detta är dock ett mästerverk, men man förstår inte en grej i slutet, det är lite irriterande, men annars är allt underbart bra. Bra manus och bra skådisar. Vet inte om Spike Jonze fått lite väl mycket cred för filmen, det är som vanligt manusförfattaren som borde fått den, men den är ändå inte dåligt regisserad..

1/9 2005. Jag ser om filmen i min Charlie Kaufman-revival och visst är den helt underbart surrealistisk? Jag gillar den fortfarande mycket skarpt, men jag är nog lite för mycket en sucker for love för tillfället och föredrar både Adaptation och Eternal Sunshine framför Malkovich. Den handlar trots allt "bara" om åtrå. Och om jag måste välja är jag trött på åtrå - jag vill ha kärlek. I filmerna. I livet. Jag kommer att tänka på det här citatet jag har tyckt om, men just nu vill jag inte veta av att jag ens tänkt dess tanke:

"Sometimes I'm thinking that I love you, but I know it's only lust."

Jag vill inte ha det mer. Helvete. För övrigt är det från Gang of Fours mästerverk Entertainment och låten heter Damaged Goods.

I Love You (4/10).
(Hie-yong Moon, Sydkorea, 2001. IMDb.)
Det här är en en och en halv timme lång film om ett gräl. Det blev ganska jobbigt och det var inte så intressant att höra de gräla fram och tillbaka..

I rymden finns inga känslor (6/10).
(Andreas Öhman, Sverige, 2010. IMDb.)
I söndags fick jag ett mess av Martin att det var dags att se hans film och vi blev ett rejält gäng som såg den här fina rullen. Ett härligt hantverk med fantastisk scenografi och en finfin story. Allra bästa tyckte jag om sås. Sås är ju alltid kul.

I Served the King of England (6/10).
(Obsluhoval jsem anglickèho krále, Jir? Menzel, Tjeckien / Slovakien, 2006. IMDb.)
Den enda film jag tänkte gå på på Göteborgs Filmfestival i vintras, som biljetterna tog slut till. Men tack vare Karagarga hittade jag den till slut. Det är en skön rulle där en kille jobbar upp sig som servitör, med enda mål att bli miljonär. Den blandar återblickar från när han blivit äldre och precis kommit ut från fängelset, dit vi inte vet varför han hamnat förrän i slutet. Smart upplagt, och vilka vackra kvinnor! Var höll de hus när jag var på klassresa i Prag för tio år sedan?

I Shot Andy Warhol (6/10).
(Mary Harron, USA, 1996. IMDb.)
En bra film om en kvinna som är helt övertygad om att män är ett biologiskt fel och att kvinnor så småningom ska ta över världen. Hon har skrivit ett manifest om det här, kallat SCUM, Society for Cutting Up Men. Hon har även skrivit ett manuskript på en pjäs som hon vill Andy Warhol ska producera. När han inte vill det skjuter hon honom. Bra skådespel, men då man redan får reda på allt från början är det inte så värst intressant..

I Sista Andetaget (8/10).
(À bout de souffle, Jean-Luc Godard, Frankrike, 1960. IMDb.)
En underbar liten film om en man som är på rymmen efter ett mord och mest tar det lugnt med sin flickvän. I liked it a lot. Dock skulle jag hellre sett den med en flicka vid min sida och frågat samma fina frågor som i filmen: "Ska vi ligga i kväll?" "Jag vill ligga med dig." "Har du legat med många män?" Det är en väldigt kåt huvudrollsinnehavare, och även banditer har väl lust? Filmer som denna ska inte avnjutas med en kebabpizza som enda sällskap.

I Want Someone to Eat Cheese With (6/10).
(Jeff Garlin, USA, 2006. IMDb.)
Jeff Garlin, som spelar Jeff Greene i Curb Your Enthusiasm har här gjort en film som handlar om att tröstäta och inte hitta den rätta tjejen. Samtidigt kommenterar den Chicagos filmindustri, som är rätt minimal, det är ju I NY eller LA man ska vara om man vill jobba inom film, men i filmen ska de i alla fall göra en remake på Marty, en film jag vid tillfället inte sett, men det är i alla fall Jeffs karaktärs favortifilm, och det kan man ju förstå då den här filmen på sitt sätt är en moderniserad version av just Marty. Smart. Dessutom är Sarah Silverman med på ett hörn, hon är som vanligt vulgär och rolig. En annorlunda komedi helt enkelt. Klart godkänt, men inget fantastiskt.

I'll Not Be Your Friend (7/10).
(Nem leszek a barátod, György Pálfi, Ungern, 2009. IMDb. KG.)
Mannen bakom en av de senaste åres mest märkliga filmer, Taxidermia (ni kommer kanske ihåg bilden i Filmfestivalkatalogen med en man som sprutar eld från sin penis?), har här gjort en rå film, en film om en handfull människor, som alla har ihop det med alla, endera med knytnävarna, endera med sina privata delar. Jag tyckte om den.

I'm a cyborg, but that's ok (4/10).
(Saibogujiman kwenchana, Chan-wook Park, Sydkorea, 2006. IMDb.)
Park är tillbaka efter Vengeance-trilogin med en film där en tjej tror sig vara en cyborg och hamnar på psykhem. Sjukt snygg produktion, men jag föll aldrig riktigt för den. Se Old Boy istället, om du nu inte redan gjort det.

I'm Here (8/10).
(Spike Jonze, USA, 2010. IMDb.)
En underbart fin berättelse om två robotar som kärar ner sig i varandra. Som bara Spike Jonze kan göra det. Mys! Ni kan titta på den här (31 min).

I'm Not There (9/10).
(Todd Haynes, USA, 2007. IMDb.)
En fantastisk film, som ger mig gåshud flera gånger om, jag älskar den fullkomligt, den är så härligt splittrad och samtidigt perfekt ihopsatt. Kan vara årets film. Jag vill se om den, men väntar nog med det tills den visas på Göteborgs Filmfestival. Och vi som brukar skratta åt ABF-gruppen som tolkar Dylans texter. Favoritscenen är helt klart när David Cross dyker upp på ett lite annorlunda sätt, i rollen som Allen Ginsberg! Det finns ett soundtrack till filmen med två skivor fulla med Dylan-covers, de dyker dock inte upp i filmen vad jag kunde höra, sånär som Yo La Tengos fina version av I Wanna Be Your Lover (vars original bara finns på Biograph, som jag inte hört och what.cd är nere nu) samt Anthony & The Johnsons tolkning av Knockin' on Heaven's door i eftertexterna. Starkast på den skivan tycker jag dock är Jeff Tweedys (Wilco) cover av Simple Twist of Fate. Kolla upp!

I'm Still Here (3/10).
(Casey Affleck, USA, 2010. IMDb.)
Bullocks. Bullocks, bullocks, bullocks. Var är den sketchen ifrån? Jag kan inte komma på det, eller rättare sagt, det är Big Train, men när? Jää jää, det här är bara trams. Joaquin beter sig som en idiot nåt år, bland annat bajsar han på sin polare, sedan säger han att allt var på låtsas. Ork. Det kändes konstigt att sitta i en bungalow på en nästan öde ö och kolla på hur Hollywoodidioterna beter sig. Distans.

I.O.U.S.A. (7/10).
(Patrcik Creadon, USA, 2008. IMDb. KG.)
Intressant dokumentär om att USA har 65 % av sin BNP i skuld. Sinnessjukt. Men var är Sverige på den där listan? Förbannat snygg grafik och intressant och aktuellt ämne gör att timmen springer förbi (jag såg en kortad version för tv).

Idioterna (7/10).
(Idioterne, Lars von Trier, Danmark / Sverige / Frankrike / Nederländerna / Italien, 1998. IMDb.)
Hm, kanske kommer en chock, men jag hade inte sett idioterna förrän igår kväll. Enda jag hört var väl 'Gropekull' och att den skulle vara relativt sinnessjuk. Eftersom jag nu på senare dar börjar tycka om von Trier var det väl dags för den mest kända. Dock inte alls den bästa, roligaste visst, men det var inte lika allvarligt som de andra (Dancer in the Dark och Breaking the Waves) och man kände inte lika starkt för karaktärerna. Manuset var ju roligt och originellt. Man kanske borde starta ett sinnes-kollektiv?

If.... (8/10).
(Lindsay Anderson, England, 1968. IMDb.)
Så fick jag äntligen se If.... If handlar om ett studentuppror. Jag trodde att detta skulle vara merparten av filmen, men det var bara slutet, innan dess får vi följa vardagen på internatskolan. Det är ganska intressant, och scenen där Mick (Malcolm McDowell - Alex i A Clockwork Orange) och flickan har umgänge i cafèet är så jävla juste. Fan, jag vill ha internet i lägenheten så jag kan skriva ohämmat (som det är nu måste jag klippa och klistra in åäö..)

Igby Goes Down (7/10).
(Burr Steers, USA, 2002. IMDb.)
Bra "pratfilm" där Macaulay Culkins lillbrorsa Kieran spelar en snubbe som har skitit i plugget här och var och blivit utskickad på kort sagt alla skolor och morsan hans indriver det där klassiska hotet om militärskola. Sedan spenderar han en sommar i NY hos sin gudfar och det gillar han till den grad att han bor där i hemlighet och upptäcker livet. Jävla juste pratfilm, som sagt.

Ikiru (7/10).
(Akira Kurosawa, Japan, 1952. IMDb.)
En film om en man som har suttit på sitt jobb i 30 år och inte gjort ett skit. Han får reda på att han ska dö och börjar leva livet. Med andra ord ganska lik Mitt liv utan mig, som jag såg för ett par veckor sedan. Den var dock lätt att titta på, denna var ganska seg, även om nu Kurosawa har en fantastisk känsla för fina dramor, men han är ändå bäst när det är samuraj som står för dagen. Fotot är suveränt, dock.

Illusionisten (5/10).
(L'illusionniste, Sylvain Chomet, Frankrike / England, 2010. IMDb. KG.)
En lite seg film om en illusionist som beger sig till England.

In Bruges (6/10).
(Martin McDonagh, England/Belgien, 2008. IMDb.)
Jag kände för en enkel actionrulle, som ändå inte var dålig och hittade denna bland de filmer från 2000-talet som fått högst betyg på IMDb. Denna snittar på 8.0, så bra är den inte, men gillar du Boondock Saints tror jag det här är en film för dig. Colin Farrell borde sluta skådespela och börja leva ett Paris Hilton-liv förresten. Han är verkligen inte bra. Det märks så tydligen när han spelar mot Ralph Fiennes och Brendan Gleeson. Småkul med att Peter Dinklage (dvärgen mest känd som The Station Agent) spelar en skådis som knarkar och på sin tripp påstår att det snart blir ett krig mellan svarta och vita. Än roligare blir det när han inte är med i rollistan på IMDb. Ville han inte bli förknippad med den här rullen?

In Good Company (4/10).
(Paul Weitz, USA, 2004. IMDb.)
En tradig "romantisk komedi", som varken är särskilt mysig eller rolig, det som en romantisk komedi absolut ska vara. I alla fall det ena? Det är en halvdan historia och jag förstår varför man får med filmen gratis med Expressen... Anledningen att vi såg den var att Figges Carina fått med den gratis och vi orkade inte gå till videobutiken när jag var och hälsade på i Stockholm.

In the Cut (6/10).
(Jane Campion, USA / Australien / England, 2003. IMDb.)
En bra film, men med lite onödigt mycket sex. Och det är det som de försöker sälja filmen med genom att skriva citatet "Ovanligt starka sexscener" på omslaget. Inte ens jönsarna som hyr på Shell verkar ha nappat på det, eftersom den inte var på topplistan där alls. Väl? I så fall missade jag dens uppgång och snabba fall. Nåväl, jag gillar fotot, ett foto som inte är rädd för oskärpa. Snyggt säger Bob. Sedan är historien en vanlig whodunnit, vilket kan vara lite roligt.

In the loop (6/10).
(Armando Iannucci, England, 2009. IMDb.)
Ett jävla tempo! Och ibland är det riktigt kul.

In the mood for love (9/10).
(Dut yeung nin wa, Wong Kar-Wai, Frankrike / Hong Kong, 2000. IMDb.)
Underbart. Wong Kar-Wai verkar ha blivit lite mer vuxen jämfört med den andra filmen av honom jag såg, Helgon i Neon. Här är det mycket lugnare och istället för att ha en kvinna som onanerar finns här inte en enda sexscen. Vuxet. Dock finns det en kärlek i filmen som är så skön, om vi säger så här, Wong Kar-Wai har nog ett sorts förhållande till Maggie Cheungs rumpa som Jean_pieree Jeunet hade till Audrey Tatous bröst i Amelie. Men nu kanske jag var lite sexistisk. Jaja, nu slutar jag vara det och är istället lite bögig. Jag tyckte att det var riktigt tufft att Maggies karaktär hela tiden bytte klänningar, en tredjedel in i filmen hade hon inte haft på sig samma klänning i två ej till-liggande scener, utan nya hela tiden. Det slutade dock sedan, vilket jag tyckte var trist, framför allt för att det var de mest vackra klänningar jag sett. Alla hade samma modell, men vilka underbara mönster. Och den kragen. Apsnyggt. Ser jag en tjej med en sådan klänning i verkligheten vet jag nog inte vad jag gör.. Hehe. Vidare är det en melodislinga som kommer lite då och då i filmen, det måste ha varit ett stycke som ljudläggaren gillat, ungefär som om jag hade gjort en film med introt till Beulahs If we can.. lite då och då. Lite småtjatigt, och det är faktiskt egentligen det enda som jag inte tycker är perfekt i rullen, kanske att Kar-Wai skulle hoppat över lite effekter lite då och då, de gör sig bättre i våldsscenerna i Helgon i Neon, men här passar de inte riktigt in. Vackrast sedan Amelie.

In the Shadow of the Holy Book (4/10).
(Pyhän kirjan varjo, Arto Halonen, Finland/Danmark/Schweiz, 2007. IMDb.)
En dokumentär om den galne diktatorn Saparmurat Niyazov och hans heliga bok Ruhnama och främst varför stora företag översätter boken till sina egna språk. Eller rättare sagt så vill de ha svar på varför de stöder en diktator och skiter i de mänskliga rättigheterna. Filmen blir dock tradig och på tok för lång. Dessutom måste jag kommentera att alla grafik och plinget varje gång en summa nämns är så jävla amatörmässigt. Dessutom somnade jag nästan.

In the Valley of Elah (6/10).
(Paul Haggis, USA, 2007. IMDb.)
Tommy Lee Jones spelar en man vars son försvinner när han kommit hem från Irak. Filmen följer sedan hans och en polisinspektör (Charlize Theron) när de reder ut vad som har hänt. Helt ok film, sista scenen höjde den lite. Paul Haggis var han som gjorde Crash häromåret och blev så hypad att han till och med var med som just hypad i Entourage.

Inception (6/10).
(Christopher Nolan, USA / England, 2010. IMDb.)
In a world where... börjar synopsisen på IMDb, det får mig att tänka på den där klassiska trailern för Seinfelds The Comedian där en snubbe ska lägga voice-overn till just trailern för The Comedian. Betydligt bättre än filmen. Nåväl, den här filmen då? Jovars, man får vad man väntar sig av Nolan; välskriven, smart midfuck-action. Men i vanlig ordning håller Hollywood oss borta från gatorna en halvtimme för länge. Och jag tyckte faktiskt om slutet.

Indiana Jones och det Sista Korståget (7/10).
(Indiana Jones and the Last Crusade, Steven Spielberg, USA, 1989. IMDb.)
Trevlig och underhållande underhållning. No more, no less.

Infernal Affairs (6/10).
(Wu jian dao, Wai Keung Lau & Siu Fai Mak, Hong Kong, 2002. IMDb.)
Klassisk HK-action. Underhållning för stunden.

Ingen fara på taket (6/10).
(Bringing Up Baby, Howard Hawks, USA, 1938. IMDb.)
Ganska daterad fars där Cary Grant och Katherine Hepburn ska ta hand om en leopard vid namn Baby. Har sina stunder, men att ge den här toppbetyg idag, tja, jag vet inte. Det är alltid svårt det där..

Ingenmansland (8/10).
(No Man's Land, Danis Tanovic, Bosnien-Herzegovina / Slovenien / Italien / Frankrike / England / Belgien, 2001. IMDb.)
En mycket bra film om kriget i Bosnien där en bosnier och en serb hamnar i en övergiven skyttegrav mitt emellan de båda frontlinjerna och måste samsas. Jag har velat se filmen sedan jag såg ett klipp från den i ett inslag från Cannes förra året. Vilken manusidè tänkte jag. Suveränt. Och filmen är verkligen super. Mycket mer humor än vad jag trodde det skulle vara. Det roligaste var vad de kallade FN. "Nu kommer smurfarna." Lol. Bra slut dessutom. Finemang. Se.

Inglorious Basterds (8/10).
(Quentin Tarantino, USA / Tyskland, 2009. IMDb.)
En halvtimme för lång i vanlig ordning, men jag tänker inte så mycket på det, Tarantino har mig snärjd runt sitt lillfinger.

Inland Empire (4/10).
(David Lynch, USA / Frankrike / Polen, 2006. IMDb. KG.)
Jag har dragit mig för att titta på tre timmar video som man inte kommer fatta. Alex, Lynch-gubben i gänget, tyckte att vi skulle ta tag i den. Det gjorde vi, men vi slant.

Innocence (5/10).
(Lucile Hadzihalilovic, Frankrike / Belgien / England, 2004. IMDb.)
Skum film om en internatskola för flickor. Tja, jag vet inte riktigt mer det finns att säga om den.

Inside (8/10).
(A L'Interieur, Alexandre Bustillo & Julien Maury, Frankrike, 2007. IMDb.)
Helt galet blodig rulle där en gravid kvinna förlorar sin man när hon krockar. Senare blir hon hemsökt av en mystisk kvinna... Bästa skräckfilmen på länge.

Inside Job (8/10).
(Charles Ferguson, USA, 2010. IMDb. KG.)
Genomarbetad dokumentär om hur finanskrisen uppstod och hur det bara kommer hända igen...

Inside Out (6/10).
(Charles & Thomas Guard, England, 1999. IMDb. KG.)
Småmysig film där en kille försöker få folk att skriva på nåt på gatan utanför Selfridges, London. I tristess märker han att tjejen som sätter upp skyltdockorna i fönstret spanar på honom...

Insignificance (6/10).
(Nicolas Roeg, England, 1985. IMDb.)
Rätt skön rulle där Marilyn Monroe kikar in hos Einstein mitt i natten och diskuterar relativitetsteorin i praktiken... Jag gillade framför allt scenen som andades Antonioni, som ju faktiskt dog samma dag som Bergman förra veckan, och dennes Zabriskie Point. Me like.

Insomnia (7/10).
(Christopher Nolan, USA, 2002. IMDb.)
En spännande film. Snyggt filmat som gör filmen passande kall. Bra story och bra slut, även om det var så jag väntade det mig. Men det betyder inte att det är så man väntar sig de flesta filmer..

Interstella 5555: The 5tory of the 5ecret 5tar 5ystem (7/10).
(Kazuhisa Takenouchi, Japan, 2003. IMDb.)
Juste film som är lite speciell. Daft Punk lät häromåret en japansk anime-tecknare vid namn Kazuhisa Takenouchi göra musikvideos till alla låtar på deras skiva Discovery. Nu har de gjort det hela till en film om ett band som spelar i rymden och blir kidnappade av en ond skivbolagsmogul från jorden som utnyttjar dem för att tjäna massa kosing. Annorlunda film, som inte har någon dialog, bara musik. Och den är inte så lång, så man hinner inte tröttna. Mycket trevligt.

Interview (8/10).
(Steve Buscemi, USA, 2007. IMDb.)
Steve Buscemi regisserar denna fina pratrulle där han spelar en politikjournalist som har blivit degraderad till att skriva om Katja, en kändistjej som mest är känd för vilka hon ligger med, snarare än hennes filmer. Katja spelas av Sienna Miller, som ju faktiskt är precis en sån tjej, i vart fall i mitt huvud, hon var ihop med Jude Law har jag för mig? Annars har jag noll koll på vad hon har för sig. Här är hon i alla fall en utmärkt aktris och tillsammans med Buscemi lyser det om den här perfekt korta rullen. Om man ska göra en film med bara två personer i ett loft får filmen absolut inte vara längre än en och en halv timme, vilket Buscemi nog vet om. I dig it the most.

Into the Wild (7/10).
(Sean Penn, USA, 2007. IMDb.)
Skön rulle där en kille ger bort alla sina besparingar och beger sig mot Alaska. Härlig film om att man bör uppskatta naturen, men att människan av naturen kanske inte är menad att vara ensam.

Intolerable Cruelty (6/10).
(Joel & Ethan Coen, USA, 2003. IMDb.)
Inte alls i vanlig Coen-klass. Inte alls samma känsla nu när de inte skrivit manus. överspel från Clooney, men jag kände aldrig att det kändes perfekt. Er.. Ja, den hade årets bästa förtexter, dock.

Iron Sky (7/10).
(Timo Vuorensola, Finland / Tyskland / Australien, 2012. IMDb. KG.)
Underbart snygg tramsfilm!

Israel vs Israel (6/10).
(Israel vs Israel , Terje Carlsson, Sverige, 2010.)
En väldigt närgången dokumentär där fyra olika Israeler som motsätter sig ockupationen får höras. Mest intressant är att se hur de judiska bosättarna hetsar sina barn att verkligen hata palestinierna, de kastar sten och spottar på helt oskyldiga palestinier. Har de inte lärt sig nåt av sin egen historia när de skriker "död åt araberna"?

Istället för Abrakadabra (8/10).
(Patrik Eklund, Sverige, 2008.)
Superfin kortfilm som börjar till tonerna av Detektivbyråns fina Nattöppet och handlar om en 25-årig kille som fortfarande bor hemma och drömmer om att kunna livnära sig på att vara trollkarl. Han är dock ungefär lika skicklig som Arrested Developments Gob... Loved it. Helt klart värd Startsladden-priset vid Göteborgs Filmfestival.

It happened one night (6/10).
(Frank Capra, USA, 1934. IMDb.)
Sweet as always när man ser en Capra-film. Att det är samma vanliga grej gör inte så mycket. Det är trevligt att titta på. Men inte nåt extraordinärt..

It's All Gone Pete Tong (6/10).
(Michael Dowse, England / Kanada, 2004. IMDb.)
Go' film om en DJ som blir döv. Den blir bättre än den verkar i början, så se hela.

Italienska för nybörjare (6/10).
(Italiensk for begyndere, Lone Scherfig, Danmark / Sverige, 2000. IMDb.)
Gött överskattad rulle. Dock är jag inte lika dum mot den som Ronny Svensson. ;) För så dålig är den inte, den har sina stunder i den på tok för komikbaserade melodramen. Jag gillade inte riktigt sättet som det skämtades kors och tvärs och nära och kära dog på löpande band. Den enda relationen i filmen som jag tyckte var intressant var den mellan J?rgen och Giulia. Men det verkade som merparten av publiken, som var medelålders par, uppskattades den. Sån humor, så att säga. Jag tyckte det var roligast då den gamle prästen gjorde ett ljud med munnen i kyrkan, det tyckte inte resten av publiken var särskilt roligt.. Jaja. Den dög, helt klart, men vill man se en må bra-film finns inget som kommer i närheten av Amelie. Sämsta dogma-filmen hittills.

Iván & Capitán (6/10).
(Frans Huhta Karlsson, Sverige, 2011. IMDb.)
Frans fina film om två hundars liv i Cabo Polonio, i Uruguay. Du kan kolla en trailer här.