A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z
1 2 3 4 5 6 7 8 9 0
Alla (även de som börjar med å, ä och ö.)

A Beautiful Mind (6/10).
(Ron Howard, USA, 2001. IMDb.)
Fick en tittkopia på jobbet. Där fanns en tävling där man skulle svara på lite frågor om filmen, så jag tänkte jag kan ju kolla när det inte är någon annan som verkar ha nåt intresse av tävlingen där man kunde vinna kontorsmateriell med A Beautiful Mind-tryck på. ;) Jag förstår dem, men vad fan DVDn säger jag inte nej till, man vill ju ha någon egen, men den kommer, om jag vinner, inte riktigt att räknas till samlingen, eftersom jag aldrig skulle komma på tanken att köpa den.. Jää jää, filmen är gjord av Ron Howard. Varje gång jag tänker på det, kommer jag alltid ihåg hans extremt töntiga karaktär i genombrotts-tv-serien Gänget och Jag som brukar gå på morgnarna på Femman. Egentligen är hans regi ungefär likadan, extremt mesig. Han gör en film om Apollo 13. Alla vet vad som kommer hända. Trist. Oscarsgubbarna tycker det är ett ok hantverk, men inget mer. Han gör Ransom, med Mel Gibson, en given kassasuccè. Därefter är han på god fot och försöker sig på lite mediekritik i Edtv. Det gick väl sådär, han vill ha en Oscar. Ah, den där goe matematikernJohn Forbes Nash Jr.. Han hade väl schizofreni. Perfekt, en film om en handikappad snubbe som lyckas trots allt kan inte gå fel! Vem ska spela honom, då? Jo, givetvis förra årets Oscarsvinnare Russell Crowe! "-Men är han inte väl stor för att spela matematiker?" "-Bah, din ytlige fan, det är ju den bäste skådisen vi har just nu! Vi måste ha Crowe för att göra succè på Oscarsgalan.."

A Bus Came... (4/10).
(Jött egy busz..., Viktor Bodó, Kornél Mundruczó, György Pálfi, Árpád Schilling & Ferenc Török, Ungern, 2003. IMDb. KG.)
Jag laddade ner den här för ett tag sedan och när The Loneliness of the Long Distance Runner inte fungerade gav jag den en chans. Jag trodde det bara var György Pálfi som stod bakom hela filmen, jag hade glömt bort att det var en episodfilm gjord av fem regissörer och tänkte: ok, att han var bred visste jag, men det här är ju bara galet. Pálfi är helt klart en av mina favoriter bland nutida filmmakare efter Taxidermia, Hukkle och I'll not be your friend. Jag är dock osäker på vilken av de här fem historierna han har gjort. Jag tror dock inte det är operan på slutet, då somnade jag nästan. Men det är en film för alla från fotfetischister som Dovert till seriefigursälskare och folk som studerar andra människors nitiska vanor. En jävligt udda och mest underhållande film helt enkelt.

A Chinese Ghost Story (3/10).
(Sinnui yauman, Siu-Tung Ching, Hong Kong, 1987. IMDb.)
Ett rabalder till film, kanske gillas av Hong Kong-fantasterna, vad vet jag? Den snittade på typ 6-7 på imdb, inte alls så bra enligt mig. En film där man vill blanda in var och varannan genre, skräck, övernaturliga prylar, hong kong-action och drama.. Blir bara en löjlig soppa, dock ganska komisk som kalkon.

A Clockwork Orange (10/10).
(Stanley Kubrick, England, 1971. IMDb.)
Lite trivialt kanske, men när min mor hade för sju-åtta år sedan en livsmedelsaffär med videouthyrning. Där fick jag kolla på någon av de filmerna som inte blev uthyrda för dagen. Jag tittade många gånger på omslaget till A clockwork orange, men det var så hemskt så jag vågade inte. Tänk om jag hade gjort det. Antingen hade jag blivit livrädd och aldrig mer tittat på något Kubrick gjort.. Eller så hade jag gått ifrån min dåvarande idol Steven Seagal till något bättre (vad som helst). Jaja, till filmen.. DETTA FöLJER NÄR JAG FÅR TAG I EN VIDEOAPPARAT..

Sista repliken i A Clockwork Orange lyder "I was cured all right." Detta lilla citat hör jag frekvent då det är ljudklippet som spelas då jag stänger av min dator.. Filmen handlar, om ni inte vet det, om en man vars intressen är ultravåld och Beethoven, han åker i finkan, han går igenom en hemsk rehabilitering och kommer sedan ut i vida världen igen. Frågan är om han blev botad eller inte.. Nu drog jag hela handlingen, men filmens "tagline" är den samma, men det är inte det som är det viktiga. Filmen är rakt igenom perfekt. Perfekt manus, perfekt skådespel, perfekta miljöer, perfekt kamera, perfekt musik. Helt enkelt en perfekt film. Filmen tar upp många vinklar och frågor, om politik, möjlighet till rehabilitering och om att vi går en bitter framtid till mötes. Den är hittils den enda filmen jag inte har något att klanka ner på. Det brukar alltid finnas någon liten del som man stör sig lite på eller nåt liknande. Så är fallet med Eyes wide shut.

A Complete History of My Sexual Failures (7/10).
(Chris Waitt, England, 2008. IMDb.)
En film jag velat se länge och nu har den äntligen hittat ut på nätet. Den handlar om en kille som alltid blir dumpad och bestämmer sig att göra en film om varför. Det känns lite väl överdramatiserat ibland, men det funkar. Dessutom: ett av de bästa soundtracken i mannaminne!

A Cross the Universe (3/10).
(Gaspard Augé, Xavier de Rosnay (Justice), Romain Gavras & So-Me, Frankrike, 2008. IMDb. KG.)
...and justice for all. Justice Amerikaturné 2007 var en enda lång fylla. Inte nåt att bry sig om. Vad jag bryr mig om är att det är tre år sedan de släppte sin skiva. Grr, ge oss nåt nu!

A Good Band is Easy to Kill (4/10).
(Charles Norris, USA, 2005. IMDb. KG.)
Av en slump hittade jag den här dokumentären om sista turnén underbara popbandet Beulah gjorde. Av namnet på filmen att dömma tror man ju att man kommer få en förklaring till varför det blev sista turnén. Det kan jag inte påstå att man får. Snarare är det bögskämt och allmänt turnéplanerande. Menar ni verkligen att det var det som gjorde att jag aldrig fick se det här bandet? Ja, förutom att enda gången de spelade i Sverige var när jag bodde i London och de då inte fick working visas och fick ställa in sin spelning där? Nej, jag är inte bitter...

A Hard Day's Night (5/10).
(Richard Lester , England, 1964. IMDb. KG.)
Inget särskilt egentligen. Beatles ska göra ett tv-framträdande och på vägen dit åker de tåg, åker i finkan och gör aldrig som managern säger.

A High School Love Story (Condensed) (5/10).
(Jacob Stålhammar, Sverige, 2008.)
En småskön rulle. "Trailer" finns på Jacobs blogg. Det var ett jävla tempo! Haha.

A History of Violence (5/10).
(David Cronenberg, USA / Tyskland, 2005. IMDb.)
Cronenberg gör en ganska ordinär actionfilm, men det blir aldrig riktigt ordinärt med Cronenberg. Eh, se Crash från 1996 istället, min favorit av herrn.

A life less ordinary (6/10).
(Danny Boyle, England / USA, 1997. IMDb.)
Skoj film som ganska många har missat.. Men om man tänker på vem som gjort den, Danny Boyle, så har ju han fått mindre respekt från min sida på senare tid. Han börjar med Dödsleken som är en höjdare, fortsätter med Trainspotting som är hans mästerverk, sedan kommer den här och sedan The Beach.. Kanske har glömt någon, men det är solklart hur hans kurva ser ut, första är bra, andra är super, sedan blir han sämre och sämre. Men A life less ordinary är som tur är närmre Trainspotting än The Beach. Han har ännu inte gett upp att ha Ewan McGregor i huvudrollen för en stor Hollywood-stjärna som i The Beach. McGregor är tydligen ganska sur för att han inte fick vara med i The Beach.. Men han har i alla fall fortfarande hedern i behåll. Något som Boyle får jobba lite på för att återfå. Jaja. Filmen är rolig och har ett höjdarsoundtrack. Fina skådisar, fast jag vet inte, jag börjar tveka en hel del på Diaz i denna rullen.. Hon spelar på ett så hårt sätt, men frågan är om rollen ska vara så. Hon ska ju uppenbart vara dryg, men men.. Och Holly Hunter har jag alltid lite svårt för och när hon här ska spela sexig, nä.. Jaja, den är ok.

A Little Trip to Heaven (7/10).
(Baltasar Kormákur, Island / USA, 2005. IMDb.)
Jag såg två spelfilmer på festivalen, båda var isländska och snygga som satan, båda vann varsitt pris. Denna vann internationella kritikerpriset. Det förstår jag inte riktigt. Det handlar om Forest Whitaker (som var största anledningen att jag valde att se denna, Ghost Dog i mitt hjärta), som jobbar som utredare för ett försäkringsbolag och han utreder en olycka för att se om där varit nåt fuffens inblandat. Det är det givetvis och vi får följa hans arbete, mer som en polis, då dessa inte orkar göra en vettig undersökning. Det är inspelat på Island, men det ska se ut som Minnesota, vilket funkar skitbra eftersom de flesta skådisar är amerikaner. Dock inte den lille sonen som är sådär sjukt söt som bara isländska barn kan vara (tänk dig vilken Sigur Rós-video som helst) samt att sanden är svart på kyrkogården. Skit samma. I filmen är ingen vad de säger sig vara och när Forest åker omkring i sin fantastiskt fina AMC Pacer, så får vi veta mer och mer om det hela och dessutom har han tid att göra snöänglar med sonen Thor. Det bästa med filmen är ett foto som inte är av denna värld. Varenda bildruta är skitsnygg. Manuset tycker jag inte är så jävla roligt, men Forest, Julia Stiles och de andra spelar fantastiskt vilken hjälper till. Se den för fotot, Pacern, Forest och Mugisons musik. Yay!

A Matter of Life and Death (8/10).
(Michael Powell & Emeric Pressburger, England, 1946. IMDb. KG.)
En pilot är på väg att störta i engelska kanalen under andra världskriget, han får radiokontakt med June, en tjej från Boston och de pratar tills han hoppar ur det störtande planet. Men han överlever - eller? En intressant fortsättning där Powell och Pressburger är tidiga med att använda både svartvit och färgfilm för att visa två världar. Jag tyckte väldigt mycket om den och det är dags att se alla Powell & Pressburger-rullar, jag har ännu inte sett en enda jag inte tyckt om!

A Mighty Wind (6/10).
(Christopher Guest, USA, 2003. IMDb.)
Skoj film där Guest gör en ny Spinal Tap, i denna version om folkmusik istället för hårdrock. Skoj blir det, men bara ett gapskratt från mig. För er som gillar att titta på sjuka skivkonvolut kommer gilla det här. Och, ja, just det, att amerikanarna verkar tro att Pippi är ett vanligt namn i Sverige. :)

A Nightmare on Elm street (5/10).
(Wes Craven, USA, 1984. IMDb.)
Det märks varifrån Kevin Williams tog sin inspiration från då han skrev Scream, mycket tog från denna film, som för övrigt regisserades av samma gubbe som Scream, nämligen Wes Craven, men där Scream klockrent leker med genren tar A night.. den på totalt allvar. Jag kan aldrig ta sådana filmer på allvar av förklarlig anledning. Det känns förbannat löjligt att någon genom drömmar mörda folk, ungefär.. Skådespelet är inte på topp, men inte urbota dåligt. Jag blev lite förvånad när Johnny Depp var med, men det var ju innan var tillräckligt stor för att välja roller med Quartz-precision. Jaja, gillar du skräckfilmer kan du nog uppskatta filmen mer än mig.

A Safe Place for the Wild (4/10).
(Hanna Högstedt, Sverige, 2010.)
En polyamorös värld som bokstavligt talat blir större med en utslagen vägg in till den tredje damen i treenigheten. Jag vet inte riktigt vad som vill sägas med den här filmen, att polyamorösitet inte fungerar, att det fungerar på samma sätt som tvåsamhet, eller vad. Tja, jag vet inte.

A Scanner Darkly (5/10).
(Richard Linklater, USA, 2006. IMDb.)
Winona, Keanu, Woody och Robert Downey knarkar i en animerad rulle. Inte så mycket att hänga i granen.

A Serious Man (6/10).
(Joel & Ethan Coen, USA / England / Frankrike, 2009. IMDb.)
En mellanfilm för bröderna Coen.

A Skin, A Night (6/10).
(Vincent Moon, Frankrike, 2008. IMDb. KG.)
Sad Bastard Music! Yay! Vincent Moon, som ofta filmar för La Blogoteque, gjorde en film om när The National gjorde sitt mästerverk Boxer. Likt I Am Trying to Break Your Heart: en bra film om en suverän skiva.

A Stranger in Her Own City (7/10).
(Khadija Al-Salami, Jemen, 2006.)
En bra dokumentär om en flicka som vägrar bära slöja i Jemen. Hon träffar bland annat en imam, som säger att hon är en förebild, men folk smädar henne på gatorna... Intressant om en del av världen man inte ser så ofta.

A.I. - Artificiell intelligens (5/10).
(Artificial Intelligence: AI, Steven Spielberg, USA, 2001. IMDb.)
Denna film har jag i protest undvikit eftersom jag tycker att Steven Spielberg ska ge fan i att fortsätta på något som Kubrick hade börjat på! Hur som helst, så hade ju Kubrick sagt till Spielberg att han antagligen kunde göra nåt bättre av den här historien, så i egenskap av det och att det inte fanns så mycket annat intressant på jobbet blev det den här. Den är seg i början och i mittenpartiet då den lilla barn-roboten integreras med en familj blir den som bäst och intressantast. Sedan, när de överger honom blir filmen sämre, men visst, den har lite idèer och är om inte annat väldigt snygg, men Kubrick hade med all säkerhet kunnat göra det mycket bättre. Hur gammal är Haley Joel Osment nu, förresten? Fjorton läser jag. Men man måste väl vara arton-nitton i Hollywood innan man börjar göra tonårsfilmer, istället för barnroller? Tough luck, kid. Men han hade schemat fullt förvisso. Jaja.

Abborren (5/10).
(Jonas Westbom, Sverige, 2007.)
Enkel historia om en flicka som ska fiska abborre med sin morfar, men inte riktigt gillar resultatet.

About a Girl (6/10).
(Brian Percival, England, 2001. IMDb.)
En engelsk flicka går och håller monolog. Inte alltid helt lätt att förstå. Oväntat slut.

About Schmidt (6/10).
(Alexander Payne, USA, 2002. IMDb.)
En film där Jack Nicholson går i pension från sitt försäkringsjobb, hans fruga dör och han skriver brev till sitt fosterbarn, Ndugu. Nicholson är givetvis kunglig, men ärligt talat är filmen inte särskilt intressant. Alla han träffar på är typiska människor hela tiden, och ingen har nåt roligt att säga. Det är som man sitter och tittar på en släktträff ungefär. Föga underhållande.

Ace in the Hole (8/10).
(Billy Wilder, USA, 1951. IMDb. KG.)
Kirk Douglas spelar en försupen journalist som hittar en suverän historia — en man som fastnat i en gruva. Han spelar snyggt på historien och låter gruvarbetaren vara där nere längre än nödvändigt, för att kunna dra ut på historien i några dagar extra. Som alltid med Wilder är det suverän dialog, bra karaktärsbeskrivningar och snyggt utfört. Jag gillar't!

Adam (7/10).
(Max Mayer, USA, 2007. IMDb. KG.)
En fin historia om en kille med Aspbergers syndrom som faller för granntjejen. Som att köra 78-varvaren I rymden finns inga känslor på 33 varv/min.

Adams revben (7/10).
(Adam's ribs, George Cukor, USA, 1949. IMDb.)
Schyst film där Katherine Hepburn och Spencer Tracy spelar ett par som är åklagare och advokat. De ställs inför varandra i ett mål. Just det kommer ju aldrig kunna hända känns det som, men annars är det en rapp och smart komedi. Jag gillade den, men sällskapet var mer skeptiskt. Falk gick och satte sig vid datorn istället. Mange tror jag gillade den ändå.

Adaptation (10/10).
(Spike Jonze, USA, 2002. IMDb.)
En kunglig film som växer än mer efter att man sett den. Det handlar om Charlie Kaufman, manusförfattaren till I huvudet på John Malkovich. Han ska skriva ett manus på boken Orkidètjuven och har skrivkramp och försöker göra en film om blommor. Jag vill inte riktigt avslöja hur den här filmen är speciell, men det märker ni om ni ser den. Och det bör ni. Årets hittills bästa. Absolut. (Korrektion: Nói - The Albino är ju årets hittills bästa, ta mig fan!).

Såg precis om detta mästerverk och ah, jag höjer den till en tia. Den är så jävla underbar. Den fick mig till och med att fälla en tår och det mina vänner, har faktiskt inte hänt sedan Magnolia (och innan dess - tro det eller ej: Boyz n the hood!). Bästa metafilmen någonsin. Nu ska jag fortsätta i min Charlie Kaufman-revival och se I huvudet på John Malkovich. Lantana får vänta till en annan dag då jag inte dömer ut den ty den inte är ett mästerverk...

Jag såg om mästerverket ännu en gång då jag inte kom ihåg att det ju är Nicolas Cage som spelar huvudroll. Skäm ut!

Adventureland (2/10).
(Greg Mottola, USA, 2009. IMDb.)
En komedi ska vara rolig. Det är inte den här.

Agenda (4/10).
(Diek Grobler, Sydafrika, 2007.)
Väldigt lo-fi kortfilm där en kvinna kommer med kaffe för att hålla igång ett gäng mötesdeltagare.

Aguirre - Guds Vrede (5/10).
(Aguirre, Der Zorn Gottes, Werner Herzog, Tyskland / Peru / Mexiko, 1972. IMDb.)
Jag blev lite besviken på denna Herzog-film, jag fann den ganska tråkig. Den ständigt närvarande Klaus Kinski är på jakt efter El Dorado på 1500-talet och har storhetsvansinne. Jag var måttligt road. Tyvärr.

Ai Weiwei: Never Sorry (7/10).
(Alison Klayman, USA, 2012. IMDb.)
En fin film om en av vår tids mest intressanta konstnärer. Lite väl mycket fokus på twitter, bara.

Airheads (4/10).
(Michael Lehmann, USA, 1994. IMDb.)
Förväntade mig lite mer av den här filmen. Hade hört att den skulle vara skoj. Det var den inte. Och filmografiskt är den ju inget att hurra för så det blir inget bra betyg..

Akira (8/10).
(Katsuhiro Ôtomo, Japan, 1988. IMDb. KG.)
Såg om denna klassiker på Cinemateket häromveckan. Vacker, flummig och go'!

Fantastiskt tecknad film. Med komplicerad handling och fart och fläkt! Me like. Dock inte lika fantastiskt som Spirited Away, men den filmen liksom alla andra mangagrejer som gjorts efter denna har ju denna att tacka för mycket. Er. Ja, just det!

Akira Kurosawas drömmar (7/10).
(Yume, Akira Kurosawa & Akira Kurosawa & Ishirô Honda, Japan / USA, 1990. IMDb.)
En film som inte följer det vanliga mönstret. Istället får vi se åtta kvartslånga korta historier som Akira Kurosawa drömt. Men det har snackats en del om att ingen drömmer så här, med början, mitten och slut på alla historier. Nu är det säkert så att han inte har drömt dem exakt så här utan han har nog skrivit om sina drömmar lite, så att säga. Men det blir bitvis väldigt fint, bitvis väldigt kallt, bitvis väldigt idylliskt. Inget för den som kollar på film bara för avkoppling, kanske, men vill du ha lite substans så..

Ali G Indahouse (1/10).
(Mark Mylod, England, 2002. IMDb.)
Sämsta filmen sedan Coyote Ugly. Det enda som var roligt var när han tyckte att de skulle lägga ner militären för att låta A-team sköta försvaret. Hans stil funkade lite i tv-form när politiker och andra ämbetsmän bjöds in och drevs med. Antagligen ett antal pr-agenter som sparkades där. När det nu är filmformat kör det enligt mallen att han får storhetsvansinne och glömmer sitt hood. Jag blev besviken på att se Martin Freeman, som spelar Tim i den geniala komediserien The Office i en roll. Han är värd bättre än det här. Och jag missade tisdagens avsnitt av serien. Det grämer mig. Rejält.

Ali Zaoua (7/10).
(Ali Zaoua, prince de la rue, Nabil Ayouch, Marocko / Tunisien / Frankrike, 2000. IMDb.)
En må bra-film om några gatupojkar i Marocko som ska ge sin döde vän en begravning värdig en prins. Gripande och mysigt, men inte suveränt..

Alice in Wonderland: An X-Rated Musical Fantasy (6/10).
(Bud Townshend, USA, 1976. IMDb. KG.)
-People forget that the mind is the biggest erogenous zone.
-On you, maybe.

Alien (8/10).
(Ridley Scott, England, 1979. IMDb.)
Såg Alien igen, denna gång på stor fin duk. Där hör den hemma. Blir en liten revidering sedan förra recensionen som skrevs för nästan sju år sedan. Mästerligt ljudarbete lyfter en riktigt spännande rulle till en åtta.

En film som underhåller med sin spänning. And that's all there is to it, really. Mycket skickligt gjord, men ganska uppenbar hur den skulle sluta, och det är ju det som denna film är uppbyggd kring, hur ska det sluta? Det slutar som man har tänkt sig och jag tänker, förutom på hur vårdslöst Ripley slänger med kattlådan, att detta var spännande underhållning för stunden, men inget mer. Blir en sjua.

Aliens (9/10).
(James Cameron, USA / England, 1986. IMDb.)
Precis sett denna film. Jag är fortfarande lite skakis måste jag erkänna, sista timmen var sjukt spännande. Och det är ju dessa filmernas uppgift att hålla spänningen på topp och denna film är bra mycket mer spännande än den första. Tummen upp.

All or Nothing (7/10).
(Mike Leigh, England / Frankrike, 2002. IMDb.)
Detta måste vara nåt av det som Daniel Lind Lagerlöf försökte göra med Hans och hennes, fast i en engelsk tappning, då givetvis. Kanske en galen liknelse, men det är samma sorts diskbänksrealism som visas. Här dock med suveränt skådespel som gör att man berörs av de förhållanden som dessa familjer lever. I mitten av historien är en familj där sonen är en stor fet kille som bara ligger framför tvn och käkar, systern jobbar på ett ålderdomshem, modern på ett snabbköp och fadern som taxi chaffis. Det är ett blek samhälle och det tycks inte finnas nåt värdefullt i deras liv. Men det var en scen som jag tyckte var så sjukt rolig, eller rättare sagt en replik, fadern kör ett fyllo i taxin och han pratar osammanhängande och försöker få fram nåt, till slut får han fram: "Den där dörren brukade öppnas inåt!" och pekar ut. Skitskoj tyckte jag. Men mitt i allt vardagsliv händer något som gör att de lär sig uppskatta varandra. En fin film.

All That Heaven Allows (4/10).
(Douglas Sirk, USA, 1955. IMDb.)
En lite väl enkel historia om den fina änkan som kärar ner sig i trädgårdsmästarn på femtiotalet. Givetvis gillas inte det av allmänheten, blaha blaha. Behållningen är Rock Hudsons grymtande jakande. Det var skoj. Annars är det inte nåt för mig.

All the president's men (8/10).
(Alan J. Pakula, USA, 1976. IMDb.)
En bra thriller om de undersökande reportrarna på Washington Post som gjorde en stor del av avslöjandet av Watergate-affären. Bra spel av Hoffman och Redford. Lite seg blir den, men den har det snyggaste sättet att visa vilka som gjort filmen. Mitt favorit-typsnitt som jag inte vet vad det heter. Det stör mig. Det står i alla fall med liten text nere i vänstra hörnet, detta har snotts av Steven Soderbergh i Traffic, men han har bytt typsnitt. Pucko! :)

All Tomorrow's Parties (6/10).
(Jonathan Caouette and many others, England / USA, 2009. IMDb.)
En dokumentär om världens bästa festival, All Tomorrow's Parties, en festival som låter ett band välja resten av uppställningen. En genial idé. Än mer genial blir den av att den hålls i ett nergånget semesterhotell på engelska sydkusten och att det inte är några sponsorer. Jag var där och såg Slint för många år sedan, bandet hade valt en, inte jättebra lineup, men hade roliga val på tvn i hotellrummet: Werner Herzogs konstigaste rulle Even Dwarfs Started Small samt zombierullar från 70-talet bland mycket annat. Filmen blandar besökares mvi-filer med bättre material. Filmen känns väldigt spretig, men med ett fantastiskt låturval som fick mig att testa både The Gossip och Akron/Family igen.

Alla andra tjejer (6/10).
(Les autres filles, Caroline Vignal, Frankrike, 2000. IMDb.)
En ganska enkel historia om en tjej, som till skillnad från de andra tjejerna i klassen, är oskuld. Nu har hon bestämt sig för att bli av med den.. Det bästa är unga Julie Leclercq i huvudrollen. Det är bra skådespel rakt igenom faktiskt, men det blir lite väl detaljerat...

Alla Helgons blodiga natt (5/10).
(Halloween, John Carpenter, USA, 1978. IMDb. KG.)
Jag såg om Halloween igår, den var då inte särskilt bra, fick sänka betyget från förra titten.

Bra för att vara skräckfilm, men var ju en av de första att göra de saker som numera är fundamentala i skräckfilmer.. "Musiken" funkade som den skulle, men den blev allt förbannat irriterande efter ett tag..

Alla tajders! (3/10).
(Mauritz Tistelö, Hanna Rosendahl och Tomas Haglund, Sverige, 2011.)
En ointressant och halvtaffligt gjord film om vissångaren Gunnar Källström. Roligast med den här filmen är sökningen på IMDb där man får flera approximate matches: Alla tiders primus, Alla tiders lustigkurre, Alla tiders playboy, Alla tiders gågosse, Alla tiders geisha och Alla tiders hösäck samt allra bästa: Alla tiders dadda i sitt esse!

Allt är upplyst (6/10).
(Everything is Illuminated, Liev Schreiber, USA, 2005. IMDb.)
En film där Elijah Wood är en jude med stora glasögon som letar efter sina rötter i Ukraina. Där möter han lite sköna bifigurer och fin natur. Känns lite som att Ukrainas turistdepartement har finansierat lite för att få folk att åka till det gröna landet i öst. Eller så kanske Liev Schreiber urspungligen kommer därifrån? Eh, jag är cynisk.

Allt om min mamma (8/10).
(Todo sobre mi madre, Pedro Almodóvar, Spanien, 1999. IMDb.)
Stark film om en moders förlust av sin son. Suveränt skådespel rakt igenom, men den kommer inte riktigt upp till Tala om henne i känsla.

Allt som inte syns (6/10).
(Maria Nygren, Sverige, 2008. IMDb.)
Småskön kortfilm om en tjej som råkar göra sönder glasögonen och ser nada utan. En trevlig kille i hissen hjälper henne, men hon vet ju inte hur han ser ut, så hon målar en suddig bild av sitt minne av honom och sätter upp i hissen. Just det där med hissar gillar jag. Mer sånt! Jag hade en idè om att sätta upp en bandare som spelade musiken The Books gjort till franska kulturdepartementet: Music for elavators. Numera är jag dock hisslös...

Almost Famous (9/10).
(Cameron Crowe, USA, 2000. IMDb.)
En helt underbar film. Det bästa soundtracket sedan urminnes tider (Dead Presidents..) och fruktansvärt bra skådisar. I en scen mot Hudson stakade dock Fugit sig fram men det var nog meningen att han skulle det. McDormand var underbar och en av mina absoluta favoritskådisar, Seymour Hoffman var i en viktig biroll. En låt som skulle kunna sammanfatta filmen skulle vara Shiver med Coldplay, det var nämligen precis vad den gav mig, rysningar.. Och m?ånga sådana, ibland från Hudsons slående skönhet, ibland från underbart skådespel, men främst från de underbara låtarna som har valts till att berätta historien.. Ok, det är inte världens mest originella manus och alla vet vi väl hur det kommer gå i flygplansscenen? Men det är skildrat på ett helt underbart sätt. En lysande film, helt enkelt.

Amelie från Montmartre (10/10).
(Le Fabuleux destin d'Amèlie Poulain, Jean-Pierre Jeunet, Frankrike / Tyskland, 2001. IMDb.)
Helt jävla underbar! Jag hade höga förväntningar på denna film, har velat se den i ett par månader nu, och äntligen fick jag då bevittna årets första mästerverk (Tror jag..). Det finns bara en liten puttinuttig detalj som är fel med hela filmen, men den märker ni antagligen inte, bara jag som är störd. Vill ni veta får ni fråga. Men det finns inget som gör en så glad som denna rulle. Bättre feel-good finns inte, slår t.o.m. Shooting Fish, rejält till och med. Estetiken i hela filmen är så jävla perfekt. Audrey Tautou som Amelie är perfekt och den vackraste och sexigaste tjejen jag sett på bio någonsin tror jag, men det har ju inte gjorts så många filmer med pop-frisyr-tjejer.. Amelies far spelas av en man som kort och gott heter Rufus, tyckte jag var skoj. Han får för övrigt märkliga vykort från världens alla hörn med hans stulna tomte som förgrund mot de kända städerna.. Det var ju nån sån befrielsefront för trädgårdstomtar som härjade i Frankrike för nåt år sedan, solklar referens. Underbart. Musiken är bra, sparsamt dragspel. Ofantligt roligt att titta på och tiden bara flyger iväg. Det som förvånade mig mest var att den var så rolig, hade trott att det bara var en film man mår bra av, inte en man sitter och gapflabbar åt, men visst är det även det.. Helt klart briljant. Frågan är bara varför jag fortfarande inte sett Delikatessen och The city of lost children.. Se den på bio. Jag ska se om den på bio minst en gång till. Antagligen kommer jag rysa konstant, i alla fall om man går efter logiken i att jag rös då jag såg klippet jag sett i filmkrönikan.. En film som sätter sig. Jag bara fortsätter här. Känslan är så jävla underbar. Går inte riktigt att beskriva, men nu har jag försökt, se den nu och skaffa er en egen uppfattning. Skulle inte tro att någon kan tycka illa om denna film. I så fall kanske du ser Gökboet som en autobiografisk rulle för ditt liv.. För övrigt är det den första filmen som använder den relativt nya och underbara trenden att saker ska vara lite slitet, så att säga. Jag älskar det. Jag älskar Amelie. Jag älskar allt. Om ni ännu inte är övertygade (!?) så kan jag berätta att jag bytte bakgrundsbild på skrivbordet till en av de som finns på den officiella sidan, jag har haft den bilden som är här till höger i nära ett halvår. Det säger ju en del om hur jävla fint allt är, ska köpa denna på DVD när den kommer. Jag har inte ens DVD än.. Fatta! Men först bio som sagt. Nej, nu får det ju räcka med babbel från min sida. Än en gång; Se!

America 3000 (6/10).
(David Engelbach, USA, 1986. IMDb. KG.)
Älskvärt trams.

American Beauty (10/10).
(Sam Mendes, USA, 1999. IMDb.)
Årets lätt bästa film (har på senare kommit fram till att Magnolia är bättre..), underbart skön är Kevin Spacey, Annette Bening är också super, men gnällig enligt mina kompisar.. De andra är också perfekta för sina roller. Manuset är originellt och roligt. En super film helt enkelt. Bäst kommentar: 'Jane not home'.

American Beauty (9/10).
(Sam Mendes, USA, 1999. IMDb.)
Håller fortfarande, men jag sänkte den från en tia till en nia. Jane not home!

American Gangster (6/10).
(Ridley Scott, USA, 2007. IMDb.)
Denzel är för en gångs skull på fel sida lagen. En schyst Hollywoodrulle om den sanna och smått osannolika historien att en svart man styrde kokainhandeln i New York på sjuttiotalet. Som alla andra Hollywoodrullar numera en halvtimme för lång, men jag hann inte tröttna så mycket i alla fall.

American Movie: The Making of Northwestern (8/10).
(Chris Smith, USA, 1999. IMDb. KG.)
Bra skit.

American Pie - The Wedding (1/10).
(American Wedding, Jesse Dylan, USA, 2003. IMDb.)
Varför tar jag mig tid? Inte roligt för fem öre. Jo, huvudpersonens farsa är fan skoj.

American Pie 2 (3/10).
(James B. Rogers, USA, 2001. IMDb.)
Jag tyckte första filmen var ganska skoj, men här är det som vanligt i uppföljare; upprepning, upprepning, upprepning. Visst, jag skrattade till ett par ggr, men inte alls så många gånger som de ville jag skulle göra det..

American Psycho (4/10).
(Mary Harron, USA / Kanada, 2000. IMDb.)
Hm. Fan vad besviken jag blev. Var inte alls lika underhållande som jag trodde den skulle vara. Och Willem Dafoe, varför får han roller, han gillar jag inte alls. Filmen var inte som trailern och lita inte på vad som står här uppe i handlingen. Det är miffo-handling. Ok, för filmer med öppet slut, men kom igen för fan!

American Splendor (7/10).
(Shari Springer Berman & Robert Pulcini, USA, 2003. IMDb.)
En annorlunda film om en kultförklarad serietecknare och hans tråkiga liv. Den blandar dokumentära scener med den riktiga snubben, men stora delen av filmen är en filmatisering av dennes liv, men det är schyst och annorlunda när de byter från den riktiga killen när han är på Letterman och skådisen i logen efteråt och så. Annorlunda och kul.

American: The Bill Hicks Story (7/10).
(Matt Harlock & Paul Thomas, England, 2009. IMDb. KG.)
Det var lite väl mycket "vi tar en bild och lägger på 3d-effekter på den så den ser levande ut", men det var väldigt intressant att lära sig mer om en av världens bästa ståuppares liv. Ha överseende med 3d-skiten så kanske det faller en tår även från din kind.

Amin (5/10).
(David Dusa, Frankrike/Tyskland/Nederländerna, 2007. IMDb.)
Amin sitter i baksätet på sin fars bil och tittar på fotgängarna på gatan och utplånar dem med sina fingrar. Då blir bilen stannad och farsan får sig en obefogad bot från några rasistiska blå farbröder. Enkel historia som funkar.

Amma Lo-Fi (8/10).
(Ingibjörg Birgisdóttir, Orri Jonsson & Kristín Björk Kristjánsdóttir, Island / Danmark, 2011. IMDb.)
En go gammal isländsk tant börjar likt Psapp sampla sina köksredskap. Underbart fin tant.

Amour (7/10).
(Michael Haneke, Frankrike / Tyskland / Österrike, 2012. IMDb. KG.)
Vackert från Haneke, men slutet var jag lite skeptisk till.

Analys av ett mord (6/10).
(Anatomy of a Murder, Otto Preminger, USA, 1959. IMDb.)
En lååång rättegångsfilm, som dock är rätt underhållande. Bitsk dialog och ett bra slut kompenserar att den är 2,40 lång.

Analysera mera (4/10).
(Analyze this, Harold Ramis, USA, 1999. IMDb.)
Nja, inte mycket att hänga i granen, det funkade inte riktigt att blanda maffiafilm med komedi och de Niros försök att spela gråtande är bara sorgligt.

Anchorman: The Legend of Ron Burgundy (4/10).
(Adam McKay, USA, 2004. IMDb.)
Halvdan komedi. Roligast är när Ben Stiller kommer gästspelandes en spansk nyhetsuppläsare som muckar gräl och er, vad mer var riktigt roligt.. Jo, då det fanns lite ljuspunkter, men i det stora hela inte nåt vidare.

Anders och Harri (7/10).
(Åsa Blanck & Johan Palmgren, Sverige, 2008.)
Jättefin och rolig film om två mentalt funktionshindrade killar som åker till Getå för att hedra de som omkom där i en stor järnvägsolycka 1918. Passa på att se den på SVT Play innan den 28:e Oktober 2009!

Anette & Anette (5/10).
(Christina Olofson & Klara Björk, Sverige, 2005.)
Ok dokumentär om två kvinnliga poliser i dagens Sverige. Hängde med Frans och såg den. Helt och hållet hans val och jag förstår vad han har för baktanke, ty den berör ett ämne som hans film även går in lite på. Men jag var måttligt road, men den var ju faktiskt ok, men jag hade sett fram emot nåt annan film som var slutsåld, tror jag? Nåväl.

Angel on the Right (6/10).
(Fararishtay kifti rost, Jamshed Usmonov, Frankrike / Italien / Schweiz / Tadzjikistan, 2002. IMDb.)
En av de filmer jag sett fram emot mest på festivalen, dock höll den inte riktigt måttet. Jag tyckte att den hade den bästa synopsisen: En man kommer hem till sin döende mor och borgmästaren ber honom fixa i ordning huset så att hon kan dö värdigt, han tänker att han får givetvis mer för huset om det är i bra skick och gör som borgmästaren säger. Men modern vaknar mirakulöst till liv.. Det är en fin historia, men den var lite seg och jag föll inte för alla karaktärerna. Den gamla modern och mannens son var dock bedårande.

Animal House (4/10).
(John Landis, USA, 1978. IMDb.)
Skoj att se en film med John Belushi. Och han super en hel del även i filmen. Men den är inte så jävla rolig, tyvärr...

Annie Hall (9/10).
(Woody Allen, USA, 1977. IMDb.)
Underbar film om en kärlek, från början till slut. Jag älskade den. Woody bästa (av de jag sett, har ju bara sett ett uns, kanske 10%!)..

Another Green World (6/10).
(Nicola Roberts, England, 2010. IMDb. KG.)
Helt ok dokumentär om Brian Eno. Brain One!

Antichrist (5/10).
(Lars von trier, Danmark / Tyskland / Frankrike / Sverige / Italien / Polen, 2009. IMDb.)
Börjar snyggt med att Defoe och Gainsbourg gängar medan deras barn ramlar ut ur fönstret. Gainsbourg blir galen och psykologen Defoe tycker att det är vettigt att åka ut i skogen och bota henne. Någonstans på vägen går även filmen åt fanders. Dock fick den mig att tänka på min gamla världsåskådning jag hade i tonåren; att om det fanns en gud skulle det vara någon som gjorde allt för att utrota mänskligheten. Naturen är satan. Jag var en mörk karaktär i mina tonår...

Anvil! The Story of Anvil (8/10).
(Sacha Gervasi, USA, 2008. IMDb.)
Slash säger det rätt fint i en av intervjuerna: "When you think of it, there's not that many groups that stick together for over 30 years, there's The Rolling Stones, The Who and Anvil". Det här är en varm dokumentär om ett band som spelade med "de stora på åttiotalet", Scorpions, Bon Jovi etc. Men de slog aldrig, men nu åker de på turné (där en av bröderna hårdrock verkligen bangar längst fram på Sweden Rock), spelar in ny skiva och fortsätter knega i Kanada. Bästa dokumentären på länge. Se!

Any given sunday (3/10).
(Oliver Stone, USA, 1999. IMDb.)
Har Oliver Stone egentligen någonsin gjort en bra film? Hm. Skulle vara Natural born killers som är ok. JFK kanske inte suger totalt. Men annars? (Tillägg: Plutonen!) Hur som helst är den här filmen ett vittne på att Hollywood är vad det är.. Filmens manus har givetvis Stone varit med och ändrat i.. Så som han gjorde med Natural born killers originalmanus också. Mannen som skrev det känner ni säkert till, Quentin Tarantino.. Han gillade inte vad han såg och ledde senare till ett bråk på en restaurang.. Jaja. En film som bygger på ett manus som cirkulerar kring en sport är aldrig bra. Kan inte komma på någon. Möjligtvis Trainspottings kassa fotbollslag, eller nä, det cirkulerar inte filmen kring.. Skådisarna är i världsklass och Pacino är arg som vanligt och vi ser även Diaz i sin hitills argaste roll. Nä. Detta är en skitfilm, det enda som är bra förutom skådisarna är fotot. Salvatore Totino är en mycket skicklig fotografregissör. Men är det brudar och amerikansk fotboll ni vill ha då blir ni säkert nöjda.

Anyone for Tennis? (3/10).
(Monne Lindström, Sverige, 2011.)
Collage som bröt av kortfilmspaketet på Hagabion, men inte särskilt intressant, småkul på sina ställen dock.

Apan (7/10).
(Jesper Ganslandt, Sverige, 2009. IMDb.)
Jag tycker du beter dig lite märkligt, har det hänt nåt?

Apflickorna (9/10).
(Lisa Aschan, Sverige, 2011. IMDb.)
Jävla bra idé att döda Rookie-projektet, SFI. Har ni lärt er av hur bra den här har mottagits? Att jag får "äran" att se den i SF:s koncentrationsläger aka "Filmstad" på Skånegatan, alltså att den går upp stort och mycket? Förhoppningsvis fick några av de som prasslade en massa och betedde sig som de tonåringar de var, en ny upplevelse av en film. Jag hoppas innerligt det för den här rullen är så bra svensk film kan bli idag. Den enda lilla detalj jag motsäger mig är den där förbannade "tumbleweeden" som blåser förbi i vinden ett par gånger. I en film som ibland är nästan äckligt realistisk hatar jag verkligen den drömeffekten, men det är som sagt en liten detalj i en film som annars är oerhört träffsäker i sin gestaltning i var gränsen mellan sex och vanlig hederlig beröring går och om maktförhållanden. Ja, och luftgevär.

Apocalypse Now (10/10).
(Francis Ford Coppola, USA, 1979. IMDb.)
Gick in med förväntningarna om att det skulle vara det mästerverk det var. Dock är den för lång för att ses i ett svep, jag hade ont i nacken _innan_ jag började kolla denna 197 minuter långa filmen.. Ork. Så sista timmen satt jag nästan och hoppades på att den skulle ta slut... Men men, ville Coppola att vi skulle plåga våra arslen så får vi väl göra det. Annars finns det inget att klanka ner på, mästerligt foto, regi och skådespel. Manuset är ganska enkelt, men fungerar mycket bra. Gillade dock inte att de fick varsin kärleksstund med Playboytjejerna.. (Fotnot: Det var Redux versionen jag såg.)

Aposteln (7/10).
(The Apostle, Robert Duvall, USA, 1997. IMDb.)
En film skriven av, med, regisserad av och som exekutiv producent, Robert Duvall. Helt klart en bra film om en präst vars fru bedrar honom och slutligen lämnar honom, han slår då hennes älskare med ett basebollträ. Med snuten i häcken drar han iväg och döper sig själv till apostel och bygger upp en kyrka i en stad. Så han är ju god, men med helt klart en del brister. Det är en bra karaktärsbeskrivning, men det är inget som gör att man håller kvar intresset i två timmar och en kvart. Helt klart för lång, men det är väl enda bristen..

Architecture of Reassurance (3/10).
(Mike Mills, USA, 1999. IMDb. KG.)
Jag gillade inte denna kortfilm där en tjej går omkring i nåt Weeds-liknande område och frågar folk. Verkar vara lite blandat med dokumentära inslag. Jag vet inte varför men jag gillade den inte bara.

Are You the Favorite Person of Anybody? (7/10).
(Miguel Arteta, USA, 2005. IMDb.)
Jag hade besök av norskarna Siri och David och visade dem den här vackra lilla filmen, skriven av Miranda July, och helt klart bästa filmen hon skrivit, så när Me and You and... Du kan se den här om du inte vill ha en screening här i finare DVD-kvalitè. Den var med på första utgåvan av Wholphin, som är en DVD med kortfilmer och dokumentärer. En suverän idè, men varför kommer inte de andra upp på Karagarga. Yay, #3 är uppe! Och "Inte som första gången" (Jonas Odells vackra animation om förlorad oskuld) är med!

Arga män utan ben (6/10).
(Aaltra, Gustave de Kervern & Benoît Delèpine, Frankrike / Belgien, 2004. IMDb.)
Skön rulle om två män som bråkar i den enes skördetröska och blir båda rullstolsbundna. En av dem är så förbannad på skördetröske-tillverkaren att han ska ta sig dit och klaga. Företaget ligger i Finland, så de beger sig dit. På vägen är det allmänt otrevliga och utnyttjar folks sympatier till max...

Arizona Dream (7/10).
(Emir Kusterica, USA / Frankrike, 1993. IMDb.)
Skön film där Vincent Gallo spelar en snubbe som tror sig vara en stor skådespelare, men kan bara lära sig att kopiera repliker ur bra filmscener, och så flygplansscenen ur North by Northwes används är för jävla rolig (och har förvisso dock gjort sig skyldig till att ge Göteborgs Filmfestival en kass presentationsfilm). Johnny Depp fastnar drömmer om eskimåer och fastnar mellan två kvinnor. Allt på Kustericas underbara vis med gapskratt mellan de fina scenerna. Här är det dock mer gapskratt än fina scener, men vad gör väl det? Och hängningen är suverän.

Arizona Junior (7/10).
(Raising Arizona, Joel & Ethan Coen, USA, 1987. IMDb.)
En bra rulle. Underhållande. Men inte så komplicerad och härlig som bröderna Coens komiska mästerverk The Big Lebowski, men trots allt en bra rulle.

Armadillo (8/10).
(Janus Metz Pedersen, Danmark, 2010. IMDb.)
Jag fattar inte hur de fick klartecken att följa dessa danska idioter in i strider med talibanerna. Alla där hatar dem, så även jag. Sverige ut ur Afghanistan!

Art School Confidential (7/10).
(Terry Zwigoff, USA, 2006. IMDb.)
Terry Zwigoff och Daniel Clowes som tillsammans regisserade respektive skrev Ghost World har slagit sina huvuden samma efter Zwigoff sköna utsvävning Bad Santa. Här handlar det om lite nördar igen, denna gång om konstnärer. En snubbe börjar på konstcollege och försöker få in en fot i konstvärlden och samtidigt få den vackraste kvinnan på skolan. Dessutom är det en mördare som stryker omkring och stryper folk. Jag gillade den, men föredrar Ghost World. Undra varför jag känner att jag måste jämföra med den dock. Jaja, ladda ner och avnjut innan vernissagen!

Ashes of American Flags: Wilco Live (6/10).
(Brendan Canty & Christopher Green, USA, 2009. IMDb.)
Ok dokumentär om ett turnerande Wilco, men det var för mycket fokus på spelandet, men ibland blev det ju gåshud för att uppträdandet var så jävla bra. Men ska man se en Wilco-dokumentär ska man givetvis se I am Trying to Break Your Heart, en film jag nog ska se om snart då jag saknar Jim O'Rourke (han är ju med i två sekunder i filmen). Nya Wilco-skivan låter efter första genomlyssningen, som den förra, tråkig. Kom tillbaka från Japan, Jim!

Aska och Diamanter (7/10).
(Popiól i diament, Andrzej Wajda, Polen, 1958. IMDb.)
En av de filmer man fick höra om på filmvetenskapen och jag kan tänka mig att det är blandningen mellan spionage, kärlek och humor som gjorde den nyskapande. Dessutom ett fantastiskt foto. Dock känns den lite daterad, men fullt sevärd.

Att angöra en brygga (6/10).
(Tage Danielsson, Sverige, 1965. IMDb.)
Kul film, men varför simmar de inte i land bara? Slutet var härligt.

Att ha och inte ha (8/10).
(To have and have not, Howard Hawks, USA, 1944. IMDb.)
En gammal goding som ettan visade som matinè i eftermiddag. Trevligt initiativ, imorrn visar de en till; Singin' in the rain! Härligt, en till att bocka av på top 250 ;) Dock stör man sig lite smått på att den är så sanslöst lik Casablanca, det är Bogart i huvudrollen, mycket av handlingen utspelar sig på en krog, mycket lik den i Casablanca, det utspelar sig under andra världskriget, dock i Frankrike och inte i Marocko.. Hur som helst är det en go' film med bra spel och sköna karktären, suputen är förbannat skoj. Bra som matinè.

Attenberg (4/10).
(Athina Rachel Tsangari, Grekland, 2010. IMDb. KG.)
Marina har en fin, härligt barnslig relation till sin far och en väldigt märklig till sin polare Bella. De senaste åren har den här samt Dog Tooth fått mycket uppmärksamhet från Grekland. Båda handlar om märkliga uppfostringsmetoder, men ska du bara se en, se Dog Tooth.

Audition (6/10).
(Oodishon, Takashi Miike, Japoan / Sydkorea, 2000. IMDb.)
En underlig film. I början är det vackert och skönt för att i slutet kulminera i en helt galen scen. Och allt är konstig, så man fattar inte riktigt om han drömmer eller inte. Ok.

Austin Powers in Goldmember (2/10).
(Jay Roach, USA, 2002. IMDb.)
Jag var och hälsade på David ikväll. Vi skulle gå på bio vid nio, men upptäckte att de filmer som var intressanta endast visades vid halv sju-sju-tiden, klockan var mer än det så vi valde mellan Austin och Lilja. Ingen av oss orkade med Lilja, så det blev den här skräprullen. Jag hade, efter tvåans alla upprepningar, inga förväntningar. Och det var inte särskilt roligt, visst ett par skratt, men inte alls i närheten av ettan. Anledningen är att, liksom i tvåan, har de upprepat alla de saker som inte var så roliga i ettan. Till Leda. Det som gjorde ettan så bra var ju t ex när Austin håller på och vänder i den där "inomhusbilen" och i nästa klipp är bilen dubbel så lång. DET var komik, detta är bara nonsens. Undvik.

Automatic: Kite Drawings (8/10).
(William Lamson, USA, 2009. KG.)
Underbar film där konstnären William Lamson gör en sorts tripod med ett hål i mitten, genom den går ett snöre som har en drake åt ena hållet och en penna i den andra, samt en vattenflaska som tyngd. Sedan målar vinden. Vackert.

Avalon (4/10).
(Axel Petersén, Sverige, 2011. IMDb. KG.)
En studie i överklassen? Nja. Jag tyckte väl inte riktigt att den övertygade.

Avatar (6/10).
(James Cameron, USA / England, 2009. IMDb.)
Jag gick och såg den svulstiga rullen, tyvärr är det här med 3D inte top-notch för oss glasögonbärare, effekten försvinner lite när man har en extra lins emellan. Filmen är en ganska ordinär historia med lite twister och sådär, men man kan givetvis lista ut hur det hela kommer sluta. Jag tyckte bäst om kommentaren att "de bryr sig inte om människor, bara nästa kvartalsrapport". Så är det nu och så är det 2154 om vi fortsätter så här...

Avlyssningen (8/10).
(The Conversation, Francis Ford Coppola, USA, 1974. IMDb.)
Mycket välspelad och bra film, bra manus, men jag vet inte, den har nog åldrats lite för mycket, men den är fortfarande klart bra. ;) //Höjde den till en åtta, med det slutet är den inte värd mindre. Jävligt bra.

Avsked (7/10).
(Okuribito, Yôjirô Takita, Japan, 2008. IMDb. KG.)
Den här rullen går på Bio Roy nu, tyvärr är de inte med på bioprogrammet.nu av nån anledning, så googla upp deras program. Filmen handlar om en kille som växt upp med sin mamma, spelandes cello, när han väl kommit in i en fin orkester har publiken sviktat och den får lägga ner så han återvänder hem med sin fru. Väl hemma hittar han ett välbetalt jobb, men det klassas som ganska ofint, att likt en annan Six Feet Under-snubbe förbereda liken inför begravningen, något som inte är helt respekterat. En fin historia och den gick inte riktigt den vägen jag trodde, men scenerna när han sitter och spelar cello med de fina japanska bergen i bakgrunden känns lite väl mycket Hollywood-charmande, men vad fan, det funkade, den vann ju för bästa utländska film. Så bra är den dock inte.

Away We Go (8/10).
(Sam Mendes, USA / England, 2009. IMDb.)
Jag tyckte väldigt mycket om den här historien om ett par som inte riktigt vet var de ska flytta nu när de ska få barn och faderns föräldrar bestämt sig att flytta till andra sidan Atlanten. Skriven av kultförfattaren Dave Eggers och hans fru Vendela Vida, kanske är det självupplevt?