A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z
1 2 3 4 5 6 7 8 9 0
Alla (även de som börjar med å, ä och ö.)

Hästmannen (6/10).
(Peter Gerdehag & Tell Johansson, Sverige, 2006. IMDb.)
Stig-Anders är en gubbe som gillar hästar och att bruka sin lilla mark med dessa likt man gjorde innan det fanns traktorer och annat djävulskap. Han ser ut som Will Oldham och är allmänt soft. En fint fotat dokumentär om en "gräsligt" fin man.

H:r Landshövding (6/10).
(Måns Månsson, Sverige, 2008. IMDb.)
Ett vackert fotat porträtt av Anders Björck och hans bisarra vardag fylld av invigningar och annat högtidligt. Vet hut!

Hajen (7/10).
(Jaws, Steven Spielberg, USA, 1975. IMDb.)
Jag fick för mig att börja jobba lite på min livsuppgift; att ha sett alla filmer på Imdb Top 250 och laddade således ner Hajen. En finfin film som lyckades få mig att rycka till ibland, även om den är oerhört plastig i slutet, men innan dess var det ett finfint äventyr.

Half Nelson (6/10).
(Ryan Fleck, USA, 2006. IMDb.)
En avslappnad film om en lärare som röker crack och får svårt att föregå med fint exempel för sin trettonåriga elev. Men de får en fin relation i vart fall, men ja, jag tyckte den var ok, inte super, inte dålig. Ok bara helt enkelt. Fint med massa Broken Social Scene i soundtracket dock!

Han tror han är bäst (4/10).
(Maria Kuhlberg, Sverige, 2011.)
Maria Kuhlbergs farbröder Aldo och Carmine har avskytt varandra sedan de delades som barn. Carmine hamnade i ett barnhem och har sedan dess alltid avskytt sin bror som har missbruksproblem och helt enkelt hamnat snett. Det faktum att de avskyr varandra har gjort släktsituationen jobbig och Maria vill en gång för alla gå till botten med detta syskonhat. Det tar flera år och väldigt mycket övertalande att få de båda bröderna att träffas. Filmen är på tok för lång och det är lite väl mycket fokus på Marias barn. Kill your darlings vill man säga till debutanten.

Hana-Bi (8/10).
(Takeshi Kitano, Japan, 1997. IMDb.)
Mycket bra drama om en snut som har lagt av för att spendera tid med sin döende fru. Det är mycket, mycket bra, men det innehåller en del våld, som jag tycker är lite onödigt detaljerade. Passar inte riktigt in i historien annars..

Hangover Part II (3/10).
(Todd Phillips, USA, 2011. IMDb.)
Totalt trams.

Hannah och hennes systrar (6/10).
(Hannah and her sisters, Woody Allen, USA, 1986. IMDb.)
Ah, jag vet inte jag var riktigt sugen på Woody just nu, bakfull vill man ju helst inte behöva intressera sig för dialog... Men jag gjorde mitt bästa. Det är en fin film, ni vet säkert hur de brukar vara; Woody och alla andra springer omkring i bokhandlar och pratar finkultur. När Woody går på en dejt med den "galna" systern och de kollar ett rockband undrar Woody om de ska ta publiken som gisslan när de spelat klart... Nåväl, det är en fin film.

[after learning Mickey is infertile]
Hannah: Could you have ruined yourself somehow?
Mickey: How could I ruin myself?
Hannah: I don't know. Excessive masturbation?
Mickey: You gonna start knockin' my hobbies?

Hannibal (3/10).
(Ridley Scott, England / USA, 2001. IMDb.)
Sicket sömnpiller! Jag höll på och somnade flera gånger, missade till exempel slutet, som Figge fick återberätta, och det var ju inte så oväntat. Och innan dess, medan jag lyckades hålla mig vaken var det en massa äckel med hjärnätning och annat makabert. Smaklöst och tråkigt. Har du inte tjänat ihop tillräckligt med pengar nu, Hopkins? Eller kommer vi se honom i fler trista filmer som nästa Hannibal-film, Red Dragon och ännu mindre intressanta, som Bad Company. Trist, trist.

Hans och hennes (5/10).
(Daniel Lind Lagerlöf, Sverige, 2001. IMDb.)
Hm. Filmen var inte riktigt vad jag trodde den skulle vara. Jag trodde det skulle vara en komedi om några som inte kan skaffa barn. På sätt och vis är den ju det. Men den vill vara så mycket mer.. Den vill vara en ultrarealistisk berättelse om hur det verkligen är i Sveriges landsbygd.. När den försöker passa ihop dessa bitarna blir det en knepig historia som man inte riktigt vet hur man ska ta till sig. Jag kan inte se den som ett drama. Jag ser den som en halvdan komedi som försöker vara drama. Det blir ju ingen hit direkt, men den har en del roliga inslag, men det räcker inte. Dessutom var de flesta skämten med i trailern. Det där med realismen.. Vill vi verkligen ha det? Det känns som det nästan är gjort så att de ska vara äckligt bara för dens skull (läs:barnet som hjälper till med rörmokeriet). Och dessa svettiga folk, det ser ju för jävligt ut! I alla fall när det är vanliga svenskar som är svettiga, kolla istället När solen är som högst, då är det istället asiater som stundtals är svettiga och det är ju bara snyggt! Jaja, jag var inne på en sexa, men det blir nog inte mer än en femma.

Hans son på galejen (8/10).
(Steamboat Bill, Jr, Charles Reisner & Buster Keaton, USA, 1928. IMDb. KG.)
Ah, vackert vackert. Ja, jag talar om flickan. Och galna stunt i vanlig ordning, i denna bland annat klassikern när han får en husfasad över sig.

Happiness (10/10).
(Todd Solondz, USA, 1998. IMDb.)
En genial film som fick sig ännu en titt i natt, det är en "flera livsöden som korsas"-film. Till skillnad mot övriga är det här mycket mer bisarr sex som håller ihop dem, en pedofil, en kvinna som önskar att hon blivit våldtagen som liten, en 11-årig kille som inte fått utlösning än... Ja, det är sjukt som fan, men helt jävla genialt!

Happy Endings (4/10).
(Don Roos, USA, 2005. IMDb. KG.)
Småkul, men all-in-all bara sådär.

Happy Together (6/10).
(Cheun gwong tsa sit, Wong Kar-Wai, Hong Kong, 1997. IMDb.)
Ibland gillar jag inte att titta på film med mina vänner. När det börjar pratas om annat bara för att filmen är långsam är en av de anledningarna. Ibland känner jag att jag hellre ser filmen själv. Igår var en sådan kväll. Filmen var dock inte lysande, så så farligt var det inte..

Happy, Texas (5/10).
(Mark Illsley, USA, 1999. IMDb.)
Hm. Hade lite väl höga förväntningar på den här rullen. Trodde den skulle vara riktigt jävla skoj, men det var den tyvärr inte. Manuset är helt ok, men det finns inte tillräckligt med roliga inslag för att man ska kalla den här filmen för komedi. Mer romantisk förväxlingsdrama med komiska inslag. Eller nåt. Att dessa småflickor skulle uppföra sin lilla föreställning på slutet var ju givet. Kanske inte riktigt lika givet var vad de skulle uppföra. När jag insåg att det var "It's oh so quiet" så tänkte jag, helvete, jag kommer inte klara det här. Jag hatar nämligen Singoalla-reklamen när de har en tjej som sjunger "It's oh so quiet" och jag hatar den versionen. Fan att de inte hade råd med Björks version. Den är fenomenal. Det är även William H. Macy som väntat. Jag tyckte Jeremy Northam var lite väl hård i sitt agerande, men det kanske skulle vara så, vad vet jag? Steve Zahn var sådär, har bara sett han i "Urbania" eller vad fan den hette och där spelade han samma sorts halvgalna karaktär, vi får se om han har nåt annat i sitt register. Hur som helst är filmen en trevlig film att se med sina föräldrar. Inte så upphetsande alltså.

Happy-Go-Lucky (6/10).
(Mike Leigh, England, 2008. IMDb.)
Småtrevlig film om en tjej som är ständigt glad som ska lära sig köra bil av en oerhört sur man. Helt ok. För övrigt visar Cinemateket en förhandsvisning av denna film den 25:e november om någon vill låna mitt kort och gå och se den gratis. Jag kommer nog inte se om den nämligen.

Harakiri (8/10).
(Seppuku, Masaki Kobayashi, Japan, 1962. IMDb.)
En suverän historia om en herrelös som, i krigens stillhet, ansöker om att få begå harakiri hos en klan, beviljas, men först vill han berätta sin livs historia. Helt suveränt!

Hard Candy (4/10).
(David Slade, USA, 2005. IMDb.)
Filmen börjar med en chatt mellan "Lensman319" och "Thonggrrrl14" där de stämmer träff och man tror att filmen ska utvecklas till en historia där en ung flicka gör det dumma beslutet att gå hem med en pedofil, men den har en twist som är oväntad och resten av filmen är bara en lång exercis i den här twisten. Blir rätt segt.

Hard Eight (6/10).
(Sydney, Paul Thomas Anderson, USA, 1996. IMDb.)
PT Andersons första och, tyvärr i särklass, sämsta film. En ganska ordinär historia som är ganska ordinärt utförd, dock med mycket bra skådespelare. Men vad gör det med ett bara ok manus?

Harold and Maude (10/10).
(Hal Ashby, USA, 1971. IMDb. KG.)
Såg om den igen och skrev: Man blir ju så glad! 27/03 2004: En underbar historia om en rik kille som är trött på livet och iscensätter självmord till leda för hans mor. Detta pågår tills han går på en av alla begravningar han tycker om att gå på, träffar Maude, en gammal tant som verkligen lever livet. En underbar vänskap växer fram. Detta är så fint, så fint. I love it! Revidering: Såg om den (det är numera mycket sällan jag ser om en film på en hyrning - inte som förr då man såg om dem två gånger på ett dygn..) och insåg att det här är en tia. Den går inte att ha gjorts bättre. Jag älskar den, som sagt. Och vilken E-Type, den skulle man ha!

Harrison's flowers (8/10).
(Elie Chouraqui, Frankrike, 2000. IMDb.)
Detta skulle man kunna säga är en bra Saving Private Ryan. Storyn är liknande, men mycket mer trovärdig. I SPR hade staten skickat ett par män att leta reda på en soldat som mist sina bröder i andra världskriget och de ville nu rädda den sista brodern. Här är det istället en fotograf som är försvunnen i Bosnien och hans fru bestämmer sig för att leta reda på honom trots att alla säger att han är död. Vilken historia tror ni på? Jaja. Nåt jag stör mig på är att de fotografer, som hjälper henne att leta, står och berättar sina tillbakablickar, men då de gör det är det så dåligt blue-screen bakom. Störde mig. Resten av filmen är foton superbt och krig "ser bättre ut" i gaturuiner än i slagfält som vi är vana att se dem på film. Slutet sänkte filmen från en nia dock. Fan vad sugen jag blev på att se en annan krigsfilm med Elias Koteas (mannen väljer sina roller med omsorg likt P S Hoffman!) och Adrien Brody (mannen ser ut som Tom Green), nämligen Tunna röda linjen. Får bli i helgen.

Harvie Krumpet (8/10).
(Adam Elliot, Australien, 2003. IMDb. KG.)
Underbar kortis där en man växer upp i Polen, får Tourettes syndrom och flyttar till Australien, där han får en dotter utan armar. Elliot är just nu bäst på udda karaktärer.

God is better than football, god is better than beer!

Hata Göteborg (5/10).
(Robert Lillhonga, Sverige, 2007. IMDb.)
Godkänd rulle där ett gäng i Helsingborg är ledda av en galen kille som heter Jonas och hur gänget splittras under en sommarvecka.

Hawaii, Oslo (8/10).
(Erik Poppe, Norge, 2004. IMDb.)
Jag fick tipset om denna rulle genom att en fransyska som sov på min soffa sovit på en annans, i Malmö, hos en man, som visade sig ha denna film som favorit. Jag kollade upp den, såg en fin trailer och läste nåt om "Norges Magnolia". Mästerlig är den inte, men mycket bra. Det är massa olika historier som vävs ihop snyggt. Och sista repliken var lysande. Eller sättet den sades på.

He Was a Quiet Man (6/10).
(Frank A. Cappello, USA, 2007. IMDb.)
Christian Slater planerar att skjuta halva sin arbetsplats, men en kollega hinner före och när Slater skjuter honom blir han helt plötsligt hjälte... Började bra, men jag tappade intresset efter fyrtiofem min.

He Was Once (5/10).
(Mary Hestand, USA, 1989. IMDb. KG.)
Märklig sak.

Heartbreak Kid (2/10).
(Bobby & Peter Farrelly, USA, 2007. IMDb.)
Bröderna Farrelly har verkligen inte gjort mycket av värde de senaste åren, de behöver nog Jim Carrey för att göra nåt av värde. Jag laddade ner denna när jag fick den där känslan att man vill ha nåt enkelt underhållande och jag var jävligt nära att stänga av när Michelle Monaghan dök upp och filmen sken upp lite. Det var inget som Ben Stiller eller vår egen Malin Åkerman kunde göra. Tveksamt om hon blir långvarig i Hollywood. Michelle Monaghan däremot, hon tror jag på, David tycker jag ska se Gone Baby Gone och när han sa att hon var med blir det genast mer troligt att det blir så. :)

Heaven (8/10).
(Tom Tykwer, Italien / Tyskland / USA / Frankrike / England, 2002. IMDb.)
Jag såg om Heaven igår och märkte att jag måste glömt recensera den förra gången jag såg den. Den är i vart fall mycket vacker och bra. Liknar på många sätt Prinsessan + Krigaren, Tykwers bästa film, men är inte riktigt lika betagande. Cate Blanchett är dock fantastisk. Ribisi är bättre än vanligt, med andra ord OK. Kuriosa: Enda filmen jag sett två gånger där båda gångerna har varit med videoprojektor. Men jag var inte lika trött som den där gången hos Nina. Det var skönt.

Heavy metal drummer (7/10).
(Toby MacDonald & Luke Morris, England, 2005. IMDb.)
Skön rulle om en kille någonstans i arabvärlden (var vet jag inte riktigt) som gillar metal, men bandet han spelar i föredrar slappt dansbandsaktigt trams. När de spelar på ett bröllop pallar han inte mer och går loss. Gött!

Hedwig and the Angry Inch (7/10).
(John Cameron Mitchell, USA, 2001. IMDb.)
Schyst film om en transa som blir bestulen på sina bra rocklåtar. Riktigt bra.

Heima (8/10).
(Dean DeBlois, Island, 2007. IMDb.)
Jag tvekade till att ladda ner 13 gb Sigur Rós på Karagarga för några månader sedan. Men nu förstår jag varför den kom på dual-layer. Första skivan, med den riktiga filmen, är helt underbart vacker! Ok, så här är dealen: Sigur är trötta på att turnera världen runt och kommer tillbaka till Island och vill ge nåt tillbaka till sitt land och åker omkring till massa små vackra byar och spelar små oannonserade gig. Vackert vackert vackert. Synd att man inte kunde åka till Köpenhamn och se visningen där, då spelade de ju också till filmen eller nåt sånt.

Hela bilen (8/10).
(Jenny Bergman & Malin Skjöld, USA, 2003.)
Underbart om olika människor och deras olika relationer till sina bilar.

Helgon i neon (8/10).
(Duo luo tian shi, Wong Kar-Wai, Hong Kong, 1995. IMDb.)
En frisk fläkt. Mycket annorlunda. Två historier, den första om två partners, den ena städerskan och planerare åt den andre som är yrkesmördare. Den andra historien är om en stum kille som bryter sig in i stängda butiker och driver dem på nätterna. Ganska mycket långa scener där inget sägs utan det är mer vad som ses. Vad behövs för att få en sån sorts film att funka? Ett bra foto. Här är det exceptionellt. Speciellt intressant är det i de få våldsscenerna. Ingen vanlig shoot-out direkt. Mycket bra. Sedan är det en annan sak som behövs för att man ska dölja ett småkrackelerande manus, humor. Och det finnes det. Roligast är då den stumme killen masserar en död gris.. Eller då han tvingar en kille (och sedan hela hans familj) att äta massa glass.. Sjukt? O ja. Roligt? Oerhört. Sedan är det då fotot igen, för det är helt klart starkaste kortet. Första bildrutan var förvisso snyggast, men hela filmen är virtuost filmat, men ändå inte. Ni kanske hajar vad jag menar om ni sett den, annars blir detta nog svårt att förstå. Hur som helst är det en mycket bra rulle och jag ångrar verkligen att jag satte käppar i mitt hjul från att se de andra två Kar-Waifilmerna som Cinemateket visade. Fan. Jaja. Shit happens. Hyrde tre som kompensation; Langs Dr Mabuses Testamente, Costa-Gavras Z och Truffauts Skjut på pianisten. Den går förvisso på Cinemateket på tisdag, men jag ska jobba. ;(

Help Me Eros (2/10).
(Bang bang wo ai shen, Kang-sheng Lee, Taiwan, 2007. IMDb.)
Skitfilm där det projiceras mönster på knullande par.

Help! (4/10).
(Richard Lester, England, 1965. IMDb.)
Beatles skojar till det. På gott och ont.

Helvetica (6/10).
(Gary Hustwit, USA, 2007. IMDb. KG.)
Trevlig dokumentär om allas vårt favorit-typsnitt, Helvetica.

Her (10/10).
(Spike Jonze, USA, 2013. IMDb.)
Spike Jonze har gjort en lång rad underbara musikvideos och några mästerverk där Charlie Kaufman skrev manuset (Adaptation och I huvudet på John Malkovich), nu manusdebuterar han med en film där Joaquin Phoenix blir kär i sin mobil. I en nära framtid har iPhonens Siri blivit lite mer avancerad och har nu artificiell intelligens och Scarlett Johanssons röst. Filmen tar sedan upp de filosofiska sidorna av att vara kär i nån som inte har en kropp. Fullkomligt briljant, helt klart årets bästa film redan nu. Jag och mitt sällskap satt bara och mös efteråt. Perfekta dejtfilmen så gå och se den med nån du älskar, men lämna mobilen hemma.

Hercules (1/10).
(Ron Clements & John Musker, USA, 1997. IMDb.)
Värdelös. Totalt värdelös. Ok, jag gillar överlag inte Disney (Pixar undantaget), men detta var det tråkigaste hittills.

Hero (8/10).
(Ying xiong, Yimou Zhang, Hong Kong / Kina, 2002. IMDb.)
Helskön film som förvisso är en rip-off på Crouching Tiger, Hidden Dragon. Eller jag kanske tar i då jag kallar den en rip-off, den är den andra kinesiska filmen med stor budget, som handlar om en kinesisk legend. Jag har lite svårt för Ziyi Zhang, hon som är med både i CTHD och den här. Jag tycker hon är en ganska överskattad tjej. I den här filmen får vi följa Jet Li när han kommer fram till templet där kungen bor. En liten snubbe kommer springandes på ett förbannat roligt sätt och säger att Jet får äta med kungen på trettio fots steg för att han har dödat en farlig kille. Sedan får han sitta på tio meters avstånd för att han har dödat två, eller tre till och med. Sedan berättar han om hur han gjorde det. Det är historier i olika vinklar och många vackra färger. Men som vanligt i dagens bra filmer finns det lite twister hit och dit och man får hålla huvudet på skaft för att hänga med. Givetvis är det massa overkliga fightas-scener, men det är ju en saga, så då får man se det som en saga. Och mitt favoritpar i asiatisk film, Maggie Cheung och Tony Leung Chiu Wai från In the mood for love är två av de besegrade krigarna. I like it a lot. ;D

Hets (8/10).
(Alf Sjöberg, Sverige, 1944. IMDb.)
En gammal svensk klassiker, med manus av Ingmar Bergman, dock regisserad av Alf Sjöberg. Skitsnyggt foto, bra skådisar och ett helt ok manus gör detta till en finfin rulle. Kanske en film för alla de som avskyr sin lärare? Jaja. Dock är ju de flesta inte lika farliga som 'Caligula' här i filmen.. Och de som avskyr sina lärare är ju oftast de som går i grundskolan, och av dem är det nog inte särskilt många som vill se denna film, en svart-vit!

High Falls (7/10).
(Andrew Zuckerman, USA, 2007. IMDb.)
Den här kortfilmen börjar med att Maggie Gyllenhaal kör över sin killes hund. Denne, Peter Sarsgaard, kommer precis hem efter att fått sig ett handjobb i Japan. Deras gemensamme vän Ebon Moss-Bachrach, får reda på båda hemligheterna och är med uppe i det vackra huset där de tre ska spendera helgen. Det är en vacker, intressant rulle som jag gillade mycket, och när Bright Eyes (jag säger inte vilken, för den vävs in snyggt i storyn) börjar spela en låt dör jag nästan.

High Fidelity (9/10).
(Stephen Frears, USA / England, 2000. IMDb.)
Jag har ändrat min uppfattning rätt radikalt om den här rullen de senaste tre åren och tänkte således skriva om den här recensionen. Jag älskar filmen, allt underbara nörderi, all underbar elakhet och Jack Black är för en gångs skull bra. Suverän rulle.

Lite överskattad kanske. Eller inte alls, den är nog värd en åtta, jag var inne på en sjua först, men smälte filmen och såg bortom det faktum att det blir lite tjatigt när han pratar med kameran hela tiden. Annars finfint.

High Sierra (6/10).
(Raoul Walsh, USA, 1941. IMDb. KG.)
Bogart släpps ut ur finkan efter 18 år och går direkt och fixar sig ett nytt jobb. In i bilden hittar även ett flickebarn med klumpfot och en femme fatale i form av Ida Lupino. Helt ok.

Highball (4/10).
(Noah Baumbach, USA, 1997. IMDb. KG.)
Under ett antal festtillfällen får vi följa ett gäng i Brooklyn. Det är fult och det är bara dialogen som för filmen framåt. Det är rätt tråkigt. Jag slutar härmed att kolla upp gamla Buaumbach-filmer och ser fram emot Greenberg istället (det är ju bara den där kortfilmen kvar ändå..)

Himmel över Berlin (9/10).
(Der Himmel über Berlin, Wim Wenders, Tyskland / Frankrike, 1987. IMDb.)
Kan vara den mest pretentiösa filmen jag sett. Men förbannat bra. Det svart-vita fotot är helt otroligt bra.

Himmelska Dagar (5/10).
(Days of Heaven, Terence Malick, USA, 1978. IMDb.)
Man förstår nästan varför Malick skippade sitt filmande i tjugo år efter den här rullen. Den är inte särskilt skoj. Jag gillade förvisso inte Badlands så värst mycket heller, men det här var riktigt trist, vackert och välspelat, men trist, blir bättre mot slutet, men ändå, trist..

Hiroshima, min älskade (9/10).
(Hiroshima mon amour, Alain Resnais, Frankrike / Japan, 1959. IMDb.)
Underbart pretentiös film där en fransyska möter en Japan i Hiroshima i slutet av femtiotalet där de är begränsade i en kärleksnatt.

Hiss till Galgen (8/10).
(Ascenseur pour l'èchafaud, Louis Malle, Frankrike, 1958. IMDb.)
Likt de flesta nya vågen-filmer börjar filmen med ett kärlekspar som säger att de älskar varandra, oavsett vad som händer. Jag vet inte, detta kanske var en av dem första dock? Skön intrig är det i alla fall. Mannen ska döda sin älskarinnas man, gör detta men får sin bil stulen och biltjuven begår några andra brott som han blir misstänkt för. Jag gillar't! Dessutom har Miles Davis gjort musiken!

Hitta Nemo (5/10).
(Finding Nemo, Andrew Stanton / Lee Unkrich, USA, 2003. IMDb.)
Juste, men inget speciellt denna gång från Pixar och Disney. Ge oss en till Monsters Inc!

Hjältar (7/10).
(De Største helte, Thomas Vinterberg, Danmark, 1996. IMDb.)
Finfin rulle, dock inte lika intressant som Vinterbergs mästerverk, Festen. Här handlar det om två småbrottslingar som tillsammans med den enes nyfunna dotter åker så lång från dotterns styvfar som de kan. De kommer till Lappland. ;) En road-movie helt enkelt. En bra sådan, men ett lite amerikaniserat slut..

Hjärta av glas (5/10).
(Herz aus Glas, Werner Herzog, Tyskland, 1976. IMDb. KG.)
Jag hamnade hos Frans häromdagen. Han hade lånat en Herzog-box och vi avnjöt med gott humör en film som utspelar sig i en bergsby nånstans där det är en man som dött, en man som har en hemlighet om hur man gör rubinglas. Det blir oerhört roligt då Herzog tydligen lät en del av skådespelarna agera under hypnos! Galet. Herzogskt.

Hobo (8/10).
(John T. Davis, England, 1992. IMDb. KG.)
Suverän dokumentär där en irländare följer en amerikansk luffare i nordvästra USA. Riktigt fin.

Hollywood Gigolo (3/10).
(Deuce Bigalow: Male Gigolo, Mike Mitchell, USA, 1999. IMDb.)
Efter att haft denna film som backup i två månader var allt annat intressant uthyrt idag och eftersom Falk inte var med så slog vi till (Falk avskyr Rob Schneider). Ja, det var ett par skratt, det roligaste var när folk skrek till, t ex en tjej som hade Tourette's syndrom, det var skoj.. Och när folk skrek 'Freak' till en skitstor tjej (som för övrigt spelas av en kille som heter Torsten ;). Men skitkassa skådisar och ett löst manus kan det inte bli mer än knappt godkänt.

Holy Motors (7/10).
(Leos Carax, Frankrike / Tyskland, 2012. IMDb. KG.)
Bra skit, men tar lååång tid innan en fattar nåt. Just a heads up!

Hopplös och hatad av alla (4/10).
(How to Lose Friends & Alienate People, Robert B. Weide, England, 2008. IMDb.)
En film baserad på en bok av Toby Young, som en gång hade en nanny som hette Amber, som jag och Figge hängde lite med när han bodde i London. Det är kuriosa. Simon Pegg gör bara sämre och sämre grejer, tyvärr. Ge mig Big Train-grejer igen, mannen! Elephants...

Hot Fuzz (6/10).
(Edgar Wright, England / Frankrike, 2007. IMDb.)
Gamle Big Train-hjälten Simon Pegg återvänder med sin polare Nick Frost för att denna gång göra en pastisch på actionfilmen. Förra gången, med Shaun of the Dead, tycker jag det var bra mycket mer underhållande. Dock var jag lite halvt kass på att titta på denna då den rullade på stora skärmen medan jag tjattrade på den lilla... Gillar du action är den helt klart värd att se. Bästa är väl att Simon blir omplacerad inom polisen för att han helt enkelt är så bra att han får alla andra poliser att se så dåliga ut...

Hotel Rwanda (8/10).
(Terry George, USA / England / Italien / Sydafrika, 2004. IMDb.)
Antalet film som har fått mig att gråta kan jag räkna på ena handen. Det här är en av dem. Känslan jag fick om hur jävla problemfritt ens liv är här i Sverige gav mig tankar om att bara dra iväg och försöka hjälpa till någonstans. Jag önskar jag gjorde det.

Se denna film, som är en Schindler's List för det som hände för tolv år sedan, och inte sextio, när en miljon människor mördades för att de var tutsier. En förbannat viktig film och västvärldens agerande gör att man, likt Joaquin Phoenix karaktär, skäms för att vara vit.

House Hunting (5/10).
(Amy Lippman, USA, 2003. IMDb.)
Halvskön kortfilm där Zooey Dechanel och Paul Rudd letar efter hus, men är mer intresserade av människorna som bor i huset än själva huset.

How much Wood would a Woodchuck chuck... (4/10).
(Werner Herzog, Tyskland, 1976. IMDb.)
Herzog har här gjort en dokumentär om världsmästerskapen bland auktionförrättare, alltså de som säger andra-tredje-såld snabbt som attan. Filmen börjar bra med intervjuer av några av de som ska tävla, sedan är det hela jävla tävlingen känns det som, Herzog är mer fascinerad av hur snabbt de här herrarna (och kvinnan) kan snacka. Personligen förstår jag dem då inte. Filmen kunde varit hälften så lång. Bonus dock för att man får se en amish-familj spela krocket!

Human Nature (8/10).
(Michel Gondry, Frankrike / USA, 2001. IMDb.)
Tjena, jag skrev I huvudet på John Malkovich, det mest originella manuset på år och dar, jag har lite skrivkramp nu.. Kan tänka att det är nåt Charlie Kaufman, denna filmens manusförfattare har sagt till någon nån gång. "Vi ska ha nåt annorlunda, det funkade ju så bra förra gången.." Så de hittar på två märkliga historier, den ena är en om en kvinna som har extrem behåring, den andra om en man som lever som en apa. Det har dennes mentalt störde far lärt honom.. Dessa två hittar till den tredje huvudkaraktären, den 25-årige oskulden Nathan Bronfman som vigt sitt liv att lära möss bordsskick. Nu ska han lära mannen från skogen att uppföra sig som en människa. Det finns många fina idèer och väldigt speciella karaktärer. Trevligt att ännu en musikvideoregissör får chansen att göra långfilm, blev inte lika bra som Spike Jonzes I huvudet.., men dock mycket bra. Tänkte först ge den en sjua, men nu när det gått ett antal timmar har jag smält den och den har landat på en åtta.

Human Traffic (7/10).
(Justin Kerrigan, England / Irland, 1999. IMDb.)
Skoj film, man kan tro att det är Thom Yorke i den största huvudrollen, men det sprack när man såg hur mycket dansmusik som var inblandat. Radiohead är ju inga stora fans av den genren.. Filmen var helt ok, dock inte så rolig som jag hade trott. Men den hade ett bra och ganska originellt manus som handlar om kärleksproblem och så vidare, men det var ju som sagt förlagt till ett gäng folk som varje helg tar e och jobbar röven av sig på veckorna.. Stundtals var den riktigt rolig. Jag är dock lite skeptisk till vissa kameravinklar, det kändes inte så fräckt som det var meningen det skulle, men vissa är dock mycket bra, det är lite si och så så att säga..

Hunddagar (7/10).
(Hundstage, Ulrich Seidl, Österrike, 2001. IMDb. KG.)
Det knullas friskt i Österrike.

Hundtricket - the movie (2/10).
(Christian Eklöw & Christopher Panov, Sverige, 2000. IMDb.)
En skitfilm jag bara såg för att Kjelle Bergkvist var med. Scenen i slutet när han är på Arlanda och klagar på tjejen i information är hejdlöst rolig. Det är bara Kjell som är bra, resten är trams och så jävla kasst. Kassa karaktärer, kassa skådespelare, kasst manus, kasst foto, kass musik..

Hunt and Gather (6/10).
(William Lamson, USA, 2009. KG.)
Skön rulle där Lamson har konstruerat en speciell cykel med en stege. Med den åker han runt och skjuter pil och båge samt byter skor. Kul en stund, men kunde varit tio minuter kortare.

Hur mår Bob? (4/10).
(What About Bob?, Frank Oz, USA, 1991. IMDb.)
När jag var liten hatade jag denna filmen, jag tyckte Bill Murray var sjukt jobbig, och tja, det är det ju också meningen att han ska vara här där han spelar en psykpatient som inte kan acceptera att hans psykiatriker ska åka på semester, så han fortsätter terrorisera honom där... Jag konstaterade att trots att Murray numera är ett tecken på att filmen med största sannolikhet är bra, har det inte alltid varit så, måhända måste man vara lite äldre, så att man växte upp med Caddyshack och så. Kul kuriosa är att även Entourage har ett avsnitt som heter just What about Bob?

Hur man lyckas med flickor (6/10).
(De l'amour, Jean Aurel, Frankrike / Italien, 1964. IMDb.)
Jaså, det är Så man ska göra...

Hurricane (8/10).
(Norman Jewison, USA, 1999. IMDb.)
Skitbra film, gripande och starkt manus som är baserat på den 'riktiga' Hurricanes biografi. Givetvis finfint skådespel av den eminente Denzel.. övriga roller även de bra spelade.

Husvagnsrally (7/10).
(Malin Skjöld, Sverige, 2001.)
Såg om den fina Husvagnsrally på DocLounge om en kille som tävlar i att backa med husvagn. Imponerande och kul.

Hyresgästen (6/10).
(Le Locataire, Roman Polanski, Frankrike / USA, 1976. IMDb.)
Roman har satt sig själv i huvudrollen i denna film där han hyr sig en lägenhet där den förra hyresgästen tagit livet av sig genom att hoppa ut genom fönstret. Nu försöker grannarna att få honom att bli henne, så han klär sig i kvinnokläder och är allmänt knas. Ingen av Polanskis bättre, men sevärd.

Hysteria (5/10).
(Tanya Wexler, England / Frankrike / Tyskland / Luxemburg, 2011. IMDb.)
Så här gick det till när de hittade på vibratorn! Sägs det. Fin historia.

Hälsningar från Skogen (3/10).
(Mikel Cee Karlsson, Sverige, 2009. IMDb. KG.)
Årets tråkigaste film har några fina bilder och Tape i soundtracket. Tyvärr räcker inte det.

Händelse vid bank (7/10).
(Ruben Östlund, Sverige, 2009. IMDb. KG.)
Ruben Östlund har i en tagning gjort en kortfilm om ett misslyckat rånförsök. Snyggt. Påminner lite om vad vi försökte göra när vi slängde ut den där videon utanför Agnebergsskolan...

Häxan (5/10).
(Benjamin Christensen, Danmark / Sverige, 1922. IMDb. KG.)
Igår var jag och Feddan och såg på denna stumfilm som ackompanjerades av ASS och Little Children. Tyvärr var det nån sorts salva på DVDn så den hackade ett par gånger, och då blev det väldigt hackigt för musikerna, de fick jobba upp en ny improvisation hela tiden. Sedan hade det nog inte skadat om de hade sett filmen tidigare, Fedda kommenterade det bra med "när det är massa nunnor som springer omkring som galningar håller de samma lugna trumkomp". He's got a point. Filmen? Tja, jag somnade nästan. Jag tyckte den var rätt trist ärligt talat, men visst var nunnorna t ex roliga.