A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z
1 2 3 4 5 6 7 8 9 0
Alla (även de som börjar med å, ä och ö.)

O Lucky Man! (8/10).
(Lindsay Anderson, England / USA, 1973. IMDb.)
Suverän satir där Malcolm McDowell (allas våran A Clockwork Orange-Alex) utsätts för en hel del absurditeter i ett enda stort vänsterdrivet epos. Jag älskar det! Den är lite seg i början, men så småningom blir det liv i luckan. Alan Prices musik är suveränt passande. Jag gillar det skarpt. Och det typsnittet de skrivit eftertexterna med. Divine.

O' Horten (6/10).
(Bent Hamer, Norge / Tyskland / Frankrike, 2007. IMDb. KG.)
Fin historia om en lokförare som går i pension.

Oasis (7/10).
(Chang-dong Lee, Sydkorea, 2002. IMDb.)
En annorlunda kärlekshistoria mellan två handikappade människor. Den är trevlig och fin, men inte rakt igenom. Jag tänker inte avslöja nåt. Den är dock lite väl lång, många scener skulle jag gärna klippa ner lite. Skoj var det att vara "tvungen" att applådera när filmen var slut eftersom regissören kommit ända från Sydkorea för att titta till oss. ;)

Ocean's Eleven (9/10).
(Steven Soderbergh, USA, 2001. IMDb.)
Precis så här roligt går det att ha på bio! Om man jämför med gårdagens film, Under Sanden, så är nog de filmerna, precis varandras motsatser. Här är det bara underhållning som gäller, ingen engagerande film alls, men ack så underhållande. Skådespelarensemblen är utmärkt, förutom Matt Damon, som, som alltid, är lite blek. Men filmens absolut starkaste kort är musiken. Faktiskt den största anledningen att jag ville se filmen. Soundtracket är nämligen signerat en viss David Holmes, mannen som gjort Hey Lisa, låten denna sidan är döpt efter. Med andra ord en förbannat funky kille. Och här är det fan bättre än någonsin, det är förbannat snyggt och soundtracket ska inhandlas, rest assure. Och när han i slutet använder mitt favorit-stycke i klassisk musik, Clair De Lune av Debussy så ryser jag. Sedan är det ett strålande kameraarbete, med snygga åkningar och framför allt hela tiden så förbannat coolt. Detta hjälps mycket av den fina scenografin och kostymerna. Ett beprövat men trevligt grepp. Filmen bygger på att vara så cool som möjligt och är inte alls lika pretentiös som Soderberghs förra thriller, The Limey, som jag tyckte var lite väl velig. Här briljerar han dock i underhållning. Det är smått otroligt att mannen först gör en gripande skildring av USA:s knark i Traffic för att helt byta genre och göra detta. Imponerande. En ny Ang Lee, kanske? ;) //Update: Läste en recension i NME om Soundtracket till filmen och där stod det ju att Holmes och Soderbergh jobbat tidigare med Out of Sight. That slipped my mind. Eller jag visste inte att Holmes gjorde musiken till den. Den är ju super den rullen. Får jag se om!

Ocean's Thirteen (6/10).
(Steven Soderbergh, USA, 2007. IMDb.)
Ännu en skön rulle i serien. David Holmes härliga musik förhöjer som vanligt, men han gör inga klockrena val, som när han valde A Little Less Conversation i första rullen (och att sedan en pengaglad jävel, JXL, sedan lade på ett beat och gav ut den som singel och tog all cred från Holmes), men det är lika coolt som vanligt, men inte så mycket kvinnlig fägring sånär som milfen Ellen Barkin. Småkul hur de vävde in ett arbetaruppror i en heist-film för övrigt. Nu får vi se vad herr Soderbergh hittar på med stålarna han gör på denna, hans kassako.

Ocean's Twelve (6/10).
(Steven Soderbergh, USA, 2004. IMDb.)
Jag älskade faktiskt Ocean's Eleven. Den var perfekt utförd. Här fortsätter Soderberghs kassako (för att kunna finansiera sjukt långa projekt om Che Guevara och sånt). Det är fortfarande snyggt utfört, bra rakt igenom, suverän musik av David Holmes - givetvis. Men twisten på slutet är den tråkigaste man kan använda sig av i den här genren.

Oddsac (5/10).
(Danny Perez, USA, 2010. IMDb.)
Animal Collectives experimentiella film är väldigt experimentiell och påminner mer om deras liveuppträdanden än deras skivor. Jag är inte så förtjust i dem live, men älskar deras skivor. Filmen är lite lösa scener, allt från en vägg som läcker olja till ett matkrig i en kuliss i skogen. Mitt i finns ett parti där någon sätter upp ett trumset i ett stenras och börjar spela. Det är i filmens behållning, riktigt bra där.

Of Fox and Hounds (6/10).
(Tex Avery, USA, 1940. IMDb. KG.)
Mysigt med lite gammal tecknad film på söndagseftermiddagen. Här en dum hund och en smart räv.

Oh Brother, where art thou? (8/10).
(Joel & Ethan Coen, England / Frankrike / USA, 2000. IMDb.)
Jag hade förväntat mig en roligare film. Bröderna Coens förra film, The Big Lebowski är ett komiskt mästerverk, om ni missat den, hyr! Nåväl denna filmen var inte riktigt som jag hade trott, trodde som sagt att det skulle vara mer komedi, men det var en stor portion äventyr i historien som stundtals var lite seg och upprepande. Clooney spelar utmärkt den kloka i gänget, Everett, även andra roller spelas utmärkt och en av mina favoritskådespelare, John Turturro från The Big Lebowski används igen av bröderna Coen, då spelade han den bowlande pederasten med den klassiska scenen då han slickar sitt klot, här ses han som en av rymlingarna. En finfin film med stundtals mycket roliga scener.

Har bröderna Coen bäst snitt i mina betyg, eller? Känns så. Jag såg om denna finfina rulle igår. Framför allt för det fina fotot som gör sig så bra på en filmduk. Och jag insåg att den är värd mer än sjuan jag gav den förra gången.

Old Joy (5/10).
(Kelly Reichardt, USA, 2006. IMDb.)
Två vänner som inte umgåtts på ett tag åker ut i skogen och tar det lugnt. Det är en avslappnande film där Will Oldham gör sin första huvudroll till tonerna av Yo La Tengo, och det var givetvis dessa saker som gjorde att jag såg filmen. Filmen i sig är väldigt långsam och jag ser den som en homage till naturen och att umgås - på riktigt. Get off the internet!

Oldboy (8/10).
(Chan-wook Park, Sydkorea, 2003. IMDb.)
Suverän film som påminner om Saw egentligen, men som fungerar mycket, mycket bättre. En man blir inlåst i ett rum i femton år - varför?? Fantastiskt foto, skådespel och regi. Jag gillade den skarpt.

Om ödet får bestämma (4/10).
(Serendipity, Peter Chelsom, USA, 2001. IMDb.)
En film jag såg för en anledning: Kate Beckinsale, hon har varit en liten favorit sedan jag såg Shooting Fish för första gången. En film jag gärna ser om, den är suverän. Den här tänker jag inte se om. Det handlar om en man och en kvinna som är och julhandlar på Bloomingdale's och båda tar tag i sista paret handskar och de börjar diskutera vem som ska få dem. De sätter tillbaka dem så länge och en man kommer och fingrar på dem, då drar de ihop en historia och de tar en fika. Kate tycker att ödet ska få bestämma om de ska få träffas igen och tiden går tre år och de möts igen. Tja, vad kan hända? Er... God only knows. Det som lyfter filmen är Kate och John Cusack som båda är super. Det andra är att John antagligen varit med och valt musiken till den här filmen, lite St Germain lite här och där och när Nick Drakes Northern Sky börja ljuda i slutet ryser jag. Rysningar är det bästa betyget och höjer filmen från en trea.

Om en pojke (5/10).
(About a Boy, Chris & Paul Weitz, England / USA / Frankrike / Tyskland, 2002. IMDb.)
Halvdassig film om Hugh Grant som en snart 40-årig ungkarl som går efter att var man är en ö. Tills han träffar en pojke och inser att han behöver nån annan. Sliskigt och inte särskilt roligt. Det enda bra är Badly Drawn Boys musik.

Om gud vill (5/10).
(Amir Chamdin, Sverige, 2006. IMDb. KG.)
Amir Chamdin, mest känd som sångare i Infinite Mass gör här långfilmsdebut med sig själv och Nina Persson från Cardigans i huvudrollerna. Det är en mycket snygg film med ok manus, men mest är det snyggt. Bonus med fin White Stripes-cover dock.

Om inte (2/10).
(Ella Lemhagen, Sverige, 2001. IMDb.)
Hade helt glömt att jag och Figge genomled den här skitfilmen häromdagen. Så bra var den.. Anledningen vid såg den var att de spelade in en scen precis vid våra tält på hultsfred förra året, då Olers och Lenny (eller var det Per?) tejpade fast kameramannen.. Haha. Det är så många jävla missar. De kör in med sin bil på campingområdet, de badar vid en badplats som inte ligger vid hultsfred och när bajen mötte nåt lag spelade de tydligen inte på råsunda. Figge vet ju sånt. Filmen är hur som helst ett uppvisande i hur man spelar dåligt. Skådespelet är värdelöst, den enda som klarar sig någorlunda är Frida Hallgren. Jag menar, Olle Sarri som med hårdrocksmustasch och rakad skalle? Han ser ju helt idiotisk ut. Som om Lasse Berghagen skulle ha punkfrilla. En kupp för nästa år för det skitprogrammet, kanske? Suck. Trött på skiten nu. Och ikväll hyrde jag Leva Livet, som jag hört ska vara bra. Då funkar den inte på min video. Eller ja, jag ska inte gå in på de tekniska detaljerna till det. Det är lite knas. Videon är lite trasig i alla fall. Ska lämna in den, men det blir aldrig gjort..

Om jag vänder mig om (7/10).
(Björn Runge, Sverige, 2003. IMDb.)
Oerhört starkt skådespel i en film där ett antal familjeöden skildras. Fenomenalt skådespel som sagt, men manuset är inte fulländat, men det finns egentligen inte så mycket att klaga på, bara att känslan inte ger en mer än så.

Omen (7/10).
(Richard Donner, England, 1976. IMDb.)
Finfin skräckis där djävulen planerar att ta över jorden genom att låta sig födas i en pojke som adopteras av en viktig diplomat. Min vän Alex såg filmen när han var liten och har fortfarande tvångstankar om 666...

On the Waterfront (9/10).
(Elia Kazan, USA, 1954. IMDb.)
Suverän film. Brando spelar lysande en före detta boxare som numera är hamnjobbare och hjälpreda för den fula gubben som styr hamnen genom en falsk fackförening. Men han gillar det inte, riktigt och tar tag i saker och ting.

On your mark (7/10).
(Hayao Miyazaki, Japan, 1995. IMDb.)
Mysig Miyazaki-musikvideo.

Once Upon a Time in America (8/10).
(Sergio Leone, USA, 1984. IMDb.)
Leones rip-off på Gudfadern. Nej, så illa är det inte, men det finns många likheter, det handlar om maffian, det hoppar mellan olika tider och Robert De Niro är med. Jag såg den långa versionen, som var på två band, vilket jag missade då jag hyrde, så jag såg första och andra delen med en vecka emellan, vilket gjorde att jag inte fick så bra helhetsbild, men det jag kom fram till var att den var på tok för lång.. Fyra timmar är mastigt. Och sedan var det James Woods, vad är det med honom som jag avskyr? Jaja. Bra är filmen överlag.

Once upon a time in Anatolia (8/10).
(Bir zamanlar Anadolu'da, Nuri Bilge Ceylan, Turkiet / Bosnien och Herzegovina, 2011. IMDb. KG.)
Jag sa att om jag gav den här 8 eller mer så skulle jag åka dit. Egentligen lockar väl inte landskapet så mycket som jag trodde det skulle göra. Fantastisk, smart dialog och suveränt spel. Skitfin film. Tänkte åka i höst. Who's game?

Once upon a time in Mexico (4/10).
(Robert Rodriguez, Mexico / USA, 2003. IMDb.)
Actionfylld, men så tråkig att jag somnade. Snark snark.

Once upon a time in the west (8/10).
(C'era una volta il West, Sergio Leone, USA/Italien, 1968. IMDb.)
Underbar western. Jag är oftast inte så fascinerad av genren, men här är det annorlunda, en australiensare förklarade att det här var Leones sätt att döda westerns då han egentligen inte ville göra ännu en western när han kommit till USA och dess filmindustri. Här skjuts barn och kvinnor t ex. Det har jag då aldrig sett i en western tidigare. Fint foto, bra skådespel, men lite väl lång. Och ljudmixen var väl lite väl övertydlig.

Ondskan (6/10).
(Mikael Håfström, Sverige, 2003. IMDb.)
Helt ok film, även om karaktärerna kan kännas lite väl lätt målade. Vi har tuffingen, nörden och de som jävlas. Nåväl, helt ok som sagt.

One Hour Photo (5/10).
(Mark Romenek, USA, 2002. IMDb.)
En helt ok film om en snubbe som jobbar på en liten del av ett stort köpcentrum. Det är stället där man kan framkalla sina filmer på en timme. Detta är en tjänst som familjen Yorkin har använt sig av många gånger. Sy, som jobbar på fotostället, har framkallat deras bilder och sett deras son växa upp, och då han inte är riktigt psykiskt stabil, blir han galen, när han får reda på att fadern i familjen har pajat den perfekta familjen. Det är en helt ok rulle, men inget särskilt, förutom att deras hem är verkligen perfekt. Helt sjukt snyggt. Och frugan är inte dum hon heller, hehe. Connie Nielsen heter skådespelerskan, visst. Och hon ser inte ut att vara 37, det må jag säga. Ok, jag gillade henne skarpt, ok?

One, Two, Three (7/10).
(Billy Wilder, USA, 1961. IMDb. KG.)
Billy Wilder har tydligen gjort en film om en Coca-Cola man i Västberlin i början av 60-talet! Tack för det tipset, IMDb! Storyn är att denne herre får besök av chefens dotter som givetvis kärar ner sig i en kommunist. Underbar, typisk Wildersk slapstick. Älskar att mannen fru kallar honom führer!

Open your eyes (6/10).
(Abre los ojos, Alejandro Amenábar, Spanien / Frankrike / Italien, 1997. IMDb.)
Innan Alejandro Amenábar gjorde The Others med Nicole Kidman gjorde han denna rulle, som är förlagan till Vanilla Sky. Vi får dock lite mer kött på benen och jag känner att jag skulle vilja se om Vanilla Sky innan jag berättar om vilken jag föredrar. Hur som haver var denna bra, men inte exceptionell.

Opening Day of Close-Up (2/10).
(Il giorno della prima di Close Up, Nanni Moretti, Italien, 1996. IMDb. KG.)
Riktigt trist kortfilm där Moretti nitiskt instruerar sin personal hur den iranska filmen Close-up ska visas och säljas in hos publiken.

Orange County (3/10).
(Jake Kasden, USA, 2002. IMDb.)
En kass film om en snubbe som vill bli författare och således vill läsa hos hans favoritförfattare på Stanford. Hans betyg blir förväxlade med hans polare och han kommer inte in, då försöker han fjäska för en gubbe son sitter i skolans styrelse. Inte så lätt att imponera när man har en alkoholiserad morsa, en ständigt hög bror och en styvfar vid namn Bob, som blir galen när han inte får sin medicin. Ganska många justa cameos av bland andra Ben Stiller och lite annat folk. Och Leslie Mann, hon borde castas mer! Ni vet, tjejen i grymt underskattade The Cable Guy.

Ordinary Decent Criminal (8/10).
(Thaddeus O'Sullivan, USA / England / Tyskland / Irland, 2000. IMDb.)
Hördes talas om den här filmen för cirka ett år sedan, då jag skulle hålla ett tal om Kevin Spacey hade jag tänkt. Ja, jag var en av de som gillade honom innan American Beauty också.. Det var en av hans kommande filmer och nu hade den äntligen kommit till videohyllan på Shell.. Efter att övertygat Figge avnjöts filmen tillsammans med Lenny och undertecknad i min stuga. Mycket underhållande och viss originalitet, men visst humorn är väl centrala delen. En liten trivialitet är att de utför ett rån av ett museum på i princip samma sätt som de som utförde ett i Stockholm nyligen. Inspirerade av filmen? Kanske som de som inspirerades av Kubricks mästerverk A Clockwork Orange och gick ut och våldtog och mördade? Hoppas inte denna film blir bannlyst av samma anledning. Ingen stor risk, A Clockwork Orange kom ju ändå för nästan trettio år sedan..

Orlando (7/10).
(Sally Potter, England / Ryssland / Frankrike, 1992. IMDb.)
En märklig historia om en person som först är en man med kvinnligt utseende och sedan lever i 400 år, och efter 200 blir han en kvinna. Den är uppdelade så varje 50 år är det ett nytt ämne, t ex politik, sex, poesi och kärlek. Baserad på en bok av Virginia Woolf. Hm, vad är det för författare egentligen? Tänker på Who's afraid of Virginia Woolf? givetvis. Hm..

Ormens väg på hälleberget (3/10).
(Bo Widerberg, Sverige, 1986. IMDb.)
Detta kan vara tråkigaste filmen jag sett i år. Ok, om The Wayward Cloud är långsam och således lite tråkig, men det här var så segt att jag var nära att lämna soffan, men på Alex begäran gav jag den en chans. Alla har vi vissa genrers som vi inte direkt är storförtjusta i. Mina är westerns, kostymdramer och filmer som utspelar sig i feodala Sverige. Och inte ens Bo Widerberg kan göra det intressant. Det här är en sorglig och tråkig historia om en kvinna som betalar hyran i natura, dock är den rätt uppenbar så när slutet, så man sitter bara och väntar på att mellanscenerna ska springa förbi, men de går i slow-motion.

Oskuldens tid (4/10).
(The Age of Innocence, Martin Scorsese, ISA, 1993. IMDb.)
En stor besvikelse tyckte jag, inte för att kostymdramer är min favoritgenre, snarare tvärtom.. Här är det så ofantligt tråkigt, det filmas middag efter middagsrätt och cigarrer som askas. Och vem fan bryr sig om borgarna i USA i slutet av 1800-talet? Inte jag i alla fall. Och nåt vidare manus är det inte heller. Dock passande då även det är trist och pompöst. Undvik. Sina fyra poäng får den för fint skådespel.