A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z
1 2 3 4 5 6 7 8 9 0
Alla (även de som börjar med å, ä och ö.)

Åklagarens vittne (10/10).
(Witness for the Prosecution, Billy Wilder, USA, 1957. IMDb.)
Vilken rulle! Och slutet, det högst oväntade slutet! Mästerligt, jag jämför det med De Misstänka-slutet så ni hajar vad det är frågan om.. Och innan slutet är det så ruskigt bra gjort, precis allt är bra, kanske inget utmärkande foto, men högst effektivt. Och mycket bra skådespelarprestationer. Tyrone Power liknar James Stewart i Capras Mr Smith goes to Washington, en snubbe man bör vara stolt att jämföras med, och frugan, Marlene Dietrich är strålande, men bäst är ändå advokaten Charles Laughton. Sarkastisk go gammal gubbe. Allt lett av Billy Wilder starka hand. Jag ville mer än allt annat se Sunset Boulevard tidigare, nu vet jag inte var jag ska ta vägen.. Ett mästerverk, helt enkelt.


År 2001 - Ett rymdäventyr (10/10).
(2001 - A Space Odyssey, Stanley Kubrick, England / USA, 1968. IMDb.)
Kubricks version av Arthur C. Clarkes roman med samma namn. De skrev tillsammans manus. Hur som helst, det jag stör mig på är slutet, som jag helt enkelt inte förstår. Ska senare ikväll gå in på imdb och kolla lite folk vad de har för idèer om vad som är tänkt. Filmen har två teman, det första är uppkomsten till liv som här är ett stort fyrkantigt block sten som i början, i människans begynnelse, ger de dåvarande människorna, aporna, idèn att använda redskap, i detta fall ett ben. Ett ben som därefter kastas upp i luften, och skapar en av världens mest kända scener, det är nämligen ett klipp där och vi får nu istället se en rymdfarkost i formen av ett ben, ungefär. Filmen har, precis som A Clockwork Orange mycket bra musik, klassisk sådan, för det mesta kända stycken som Also Sprauch Zarathrusta. Men sedan finns det ett ljudspår som är så jävla skrämmande, jag blir lite halvskraj bara jag hör det! Det är nåt sorts störningsljud, typ, jävligt läskigt. Det andra temat är att vi inte ska förlita oss för mycket på datorerna, i filmen är det nämligen en dator, HAL 9000, som går sin egen väg så att säga.. Dessa två teman är ytterst bra och om jag hade förstått slutet, eller i alla fall haft någon idè om hur det ligger till skulle filmen helt klart fått en tia.

Än en gång sågs 2001, denna gång dock för första gången på stor duk, så Drken i Göteborg, där Maivi Andersson hade köpt min stol. Det märktes att den var gjord för, vad jag kan ana, en liten medelåders kvinna. Jag hade konstant ont i nacken under filmen.. Dessutom var det skitstarkt ljud! Sänk lite nästa gång.. Hur som helst, innan filmen var DN:s filmkritiker där och citerade bland annat en intervju med Kubrick där han berättade vad handlingen i filmen ÄR, det är något jag inte riktigt hajat vid mina två tidigare visningar. Det är slutet, alltså, allt innan är ju solklart.. Men nu när jag har hört vad han tänkt så kunde jag inte annat än att höja den till det mästerverk den är. (Hur ska man skriva det med korrekt svenska?)


Åter till Cold Mountain (7/10).
(Cold Mountain, Anthony Minghella, USA, 2003. IMDb.)
Bra, men lite lång film där Jude Law kärar ner sig i Nicole Kidman, men tvingas kriga för att sedan desertera och ge sig ut på den långa vägen hem till sin älskade. Bra spel och snyggt foto samt ett bra slut gör den till en bra rulle. Att ha Natalie Portman och favoriten Philip Seymour Hoffman i två av rollerna som hjälper Jude på väg hem är beundransvärt. Jack White är för övrigt med, men ingen vidare skådis. Korta klipp med honom! ;)


Återkomsten (7/10).
(Vozvrashcheniye, Andrei Zvyagintsev, Ryssland, 2003. IMDb.)
Sjukt vackert filmad film, ett blått filter har gett den ryska naturen en extra fin känsla. Story om en far som kommer hem till sina söner efter tolv år är bra, men inte lysande. Lysande är dock de båda pojkarna och faderns skådespelarinsatser. Vacker film helt enkelt.


Ägget är löst! (5/10).
(Hans Alfredson, Sverige, 1975. IMDb.)
En ytterst knepig film. Men vad kan man annars förvänta sig när Hasse Alfredsson är i farten? Den är skoj i början, men blir ytterst seg då Gösta Ekmans karaktär lever i sjön.. Tråkig till och med, trots att själva idèen är skitrolig och galen, men det enda man får kvar efter filmen är "..och skit inte på dig om det börjar åska".


Älskade hundar (8/10).
(Amores Perros, Alejandro González Iñárritu, Mexiko, 2000. IMDb.)
En film vars första intryck var en De hänsyslösa-ripoff, det börjar med att en håller på att förblöda i baksätet på en bil, i De hänsyslösa är det Stever Buscemi, här är det en hund.. Det är ett, numera, ganska beprövat sätt att göra film, att man har flera paralella historier som knyts samman lite här och där. Detta är dock den första mexikanska jag sett. Filmens historier har temat hundar och deras ägare, där den om lodisen som är yrkesmördare är bäst. Lysande skådespel av Emilio Echevarr?a och en enastående karaktärsstudie. Sedan är det lite blandat, en historia är mycket våldsam och ganska gore-ig. Men en bra rulle det är det helt klart. Se.


Älskar dig för evigt (8/10).
(Elsker dig for evigt, Suzanne Bier, Danmark, 2002. IMDb.)
Skitbra film. Bästa dogman sedan Festen, eller, hm, kanske Breaking the waves. Hur som helst. Här har vi ett ungt par som jag tycker är nåt av det finaste par som skildrats på film de senaste åren. Jag sitter bara och vrider mig av avundsjuka. Han blir påkörd av en läkarfru och läkaren tröstar den unga tjejen. De inleder en affär. Det är suveränt bra spelat och jag gillade verkligen den här filmen. Super.


Änglarnas stad (6/10).
(City of Angels, Brad Silberling, USA / Tyskland, 1998. IMDb.)
Bra för att vara ett amerikanskt romantiskt drama. En sak som höjer filmen lite är att Maggie spelar Jimi Hendrix när hon opererar...


Änglars drömliv (4/10).
(La Vie r?vèe des anges, Erick Zonca , Franrike, 1998. IMDb.)
En film som inte griper tag och bara känns lång, karaktärerna blir aldrig intressanta och det finns absolut ingenting som sticker ut. En scen i slutet är snyggt klippt och gör faktiskt att man hoppar till. Resten av filmen sitter man bara där och näst intill hoppas att den ska ta slut snart..


Ärans män (7/10).
(Glory, Edward Zwick, USA, 1989. IMDb.)
En bra krigsfilm som handlar om ett kompani nyss frisläppta slavar som vill kämpa mot sina gårdsherrar, sydstatarna. Det är en bra historia, men det är lite långdraget och ganska klichèfyllt. Sämst i filmen är Matthew Broderick som överste för kompaniet. Han är helt enkelt inte trovärdig som en överste, han ska nog hålla sig till relationskomedier. Som i Cable Guy, där är han bra, men det är en roll som passar honom så mycket bättre. Resten av ensemblen har de flesta av de bästa svarta skådespelarna i Hollywood, Denzel Washington, Morgan Freeman och Andre Braugher som ni nog känner igen från Uppdrag mord.


Ärans väg (8/10).
(Paths of Glory, Stanley Kubrick, USA, 1957. IMDb.)
Suverän film. Rakt igenom suveränt skådespel, bra manus, men ingen av Kubricks bästa filmer. Nåt som Kubrick är bra på är att veta hur mycket tid en historia behöver för att årerberättas. Det blir aldrig för långt. Antagligen är det här första krigsfilmen jag sett som är 1½ timme..


Äventyraren Thomas Crown (7/10).
(The Thomas Crown Affair, Norman Jewison, USA, 1968. IMDb.)
Skoj film där The King of Cool, Steve McQueen spelar en förmögen herre som för spännings skull planerar och rånar elegant en bank. Faye Dunaway spelar en försäkringsagent som ska luska ut vem som gjort det. Hon misstänker McQueen, men blir samtidigt ihop med honom, eller spelar hon bara? Vi vet inte riktigt, jag gillar det skarpt. McQueen är min absoluta favoritskådis när det kommer till att vara så cool som möjligt och då han i en scen klär sig lite shabby blir han nog snyggast klädda snubben jag sett på film på mycket länge. Och när de kör omkring med en beach buggy på lite stränder. Det ser förbannat skoj ut! ;D


État de siège (6/10).
(État de siøge, Costa-Gavras, Frankrike/Tyskland/Italien, 1972. IMDb.)
I Naomi Kleins Chockdoktrinen berättar hon ju om så sjukt mycket hemskt, bland annat hur amerikanerna utbildade sydamerikaner i olika länder att bruka tortyr. Då nämnde hon denna rulle och jag håller med om att den är bra, men den är berättad i ett snabbt tempo och man måste hålla huvudet på skaft rakt igenom. Det gjorde varken jag eller Frans, men vi förstod i alla fall kontentan. Den handlar om en Uruguayansk gerilla som kidnappar en amerikansk man som lärt polisen använda tortyr och vad hela grejen leder till. Mycket intressant, men inget för den trötte!


(500) Days of Summer (8/10).
(Marc Webb, USA, 200. IMDb.)
Jag gillade den här rullen. Ända ner till den fulsnygga scenen då de precis legat med varandra för första gången.


(Vikten av) hår (8/10).
(Christina Höglund, Sverige, 2010.)
En fin film om en kvinna som oförklarligt börjar tappa sitt vackra hår.


12 Arga Män (10/10).
(12 Angry Men, Sidney Lumet, USA, 1957. IMDb.)
Helt suverän film, som bygger på en otroligt bra ensemble. Det handlar om tolv gubbar som sitter i juryn för ett mord på den åtalades far. Det verkar självklart att han är skyldig, men en av dem är osäker.. Snyggt foto i det begränsade rummet där hela filmen utspelas. Klockren film, helt enkelt!


127 Hours (6/10).
(Danny Boyle, USA / England, 2010. IMDb.)
Rätt bra.


13 Related Sewing Machines (3/10).
(Anna Linder, Sverige, 2010.)
Anna Linders släktingar gillar att sy, snyggt foto, jobbig klippning.


1408 (6/10).
(Mikael Håfström, USA, 2007. IMDb.)
Glömde att jag kollade på denna rulle för några veckor sedan. Funkar bra, men inget särskilt. Kul dock att en svensk lyckas i Hollywood. Hade varit roligare om vi fick en ny Bergman, dock...


1991: The year punk broke (6/10).
(David Markey, USA, 1992. IMDb. KG.)
Sonic Youth och Nirvana m.fl. turnerar i Europa. Mellan suveräna live-framträdanden ropar Thurston Moore på folk från sitt hotellfönster och Dave Grohl snackar frukt...


21 (4/10).
(Robert Luketic, USA, 2008. IMDb.)
En ordinär Hollywood-rulle. Spar din tid.


21 Gram (8/10).
(21 Grams, Alejandro González Iñárritu, USA, 2003. IMDb.)
Perfekt spelad film, vars enda svaghet kanske är att den är ganska deppig. Jag vet inte, jag var kanske inte i bästa depparfilmskollandeform när jag gick in från en heldag med fotande och lek till ett starkt drama som detta. Nåväl.


24 hour party people (7/10).
(Michael Winterbottom, England / Frankrike / Nederländerna, 2002. IMDb.)
Galen film om The Factory, ett skivbolag där band som Joy Division fick släppa skivor och som höll i en go' klubb. Om man har ett intresse av musiken är den finfin, annars kanske den kan vara lite tråkig? Nja, med blåsjobb och dansande folk kan väl inte en film vara tråkig? Damn it, nu lät det som jag älskar American Pie-serien..


25th Hour (7/10).
(Spike Lee, USA, 2002. IMDb.)
Bra, smått originell film om en snubbe som åkt dit för innehav och han ska åka till finkan dan efter. Bra skådespel och härlig dialog och Philip Seymour Hoffman stjäl, som alltid, showen.


28 dagar senare (6/10).
(28 Days Later..., Danny Boyle, England, 2002. IMDb.)
En finfin B-film. I liked it. ;) Varför? Jag är inte på humör..


40 blocks from Tiffany's (7/10).
(Gary Weis, USA, 1979. IMDb. KG.)
En dokumentär om olika gäng i södra Bronx i slutet av 70-talet. Närgånget och intressant.


40 days & 40 nights (4/10).
(Michael Lehmann, USA, 2002. IMDb.)
Den duger. Inte fullt så löjlig som jag trodde den skulle vara. En jävla go tjej han blir kär i när han ska hålla sig borta från all sorts sexuell stimulans i fyrtio dagar. En annan grej som jag tyckte var rolig, var att den blandar in internet mer än vad film brukar göra. En galen snubbe snor en tjejs smycken och säljer på eBay, tjejen jobbar på CyberPatrol, eller nåt liknande. Snubben är AD. Hans polare lägger ut en vadslagningssida angående hans sexuella uppehåll på internet. Det är helt ok att fördriva tid med.


40 Year Old Virgin (7/10).
(Judd Apatow, USA, 2005. IMDb.)
Skön rulle. Jag gillar verkligen det här teamet, såg På Smällen för några månader sedan och gillar den rappa dialogen, härliga referenser and so forth. Här är ju dessutom Steve Carell med. Jag har laddat ner deras gamla TV-serie Freaks and Geeks och det är nog det allra bästa de gjort. Kolla upp den vettja. Denna film är också bra. Dock för lång, men det lyckades de dölja rätt bra. över två timmar långa komedier brukar vara outlidliga, det var inte denna.


48 people (who should be dead in Hollywood) (3/10).
(Jacques Peretti, England, 2003.)
En mycket märklig film, som skulle vara en engelsk dokumentär om Vincent Gallo, men denne drog sig ur, men de gjorde klart filmen. Hur och varför fattar jag dock inte riktigt, men jag tyckte det var värt att kolla upp i vart fall. Det var ju lite smålustigt, men jag fattar ingenting. Jag orkade inte läsa den här långa artikeln med filmens regissör Jacques Peretti, men det kanske du gör. Filmen finns på Karagarga.


4960 (7/10).
(Wing-Yee Wu, Sverige/USA, 2007. IMDb.)
"Varje dag hoppas den ensamme mannen få brev från sin syster som är kvar i krigets Jugoslavien. Hon skriver, men texterna kommer kanske aldrig att nå honom. Kanske bara om hon vågar sig ut bland krypskyttarna på gatan. (LG)" Starkt om en konflikt som vi nästan glömt bort. Bra att bli påmind. Och gärna på detta sätt.


50/50 (6/10).
(Jonathan Levine, USA, 2011. IMDb.)
Undra vad det är som gör att jag fullkomligt bryter ihop när jag hör första tonerna av Liars The Other Side of Mt Heart Attack?


65_RedRoses (6/10).
(Philip Lyall & Nimisha Mukerji, Kanada, 2009. IMDb.)
Vi kom till Toronto 21.05. 21.30 började en film. Jag hann ta en snabb dusch innan vi såg denna dokumentär om en tjej som väntar på att få en lungtransplantation och umgås med andra tjejer i samma sits på en internetcommunity. Fin. Ännu finare när tjejen och regissörerna hade frågestund efteråt. Ett fint minne från Kanada.


71 Fragment (6/10).
(71 Fragmente einer Chronologie des Zufalls, Michael Haneke, Tyskland, 1994. IMDb.)
En väldigt annorlunda film där man får följa flera personer som inte verkar ha nåt gemensamt. Och som så brukligt är korsas givetvis deras liv på nåt sätt. Detta sätt är det mest extrema jag sett hittills. Jag vill inte avslöja vad det är, men det är inte vackert. Men det är bra. Det ter sig också ganska oväntat. Filmen är konstigt klippt och man får lite väl många nyhetsinslag slängda i ansiktet. Dock är det en bra skildring, men passa hellre på att se Pianisten när den fortfarande går på bio.


8 ½ Kvinnor (6/10).
(8 ½ Women, Peter Greenaway, England / Holland / Luxemburg / Tyskland, 1999. IMDb.)
Snuskig sak. En far och son mister sin kvinna i familjen och bestämmer sig för att fylla herrgården med konkubiner.. Helt ok, sjukt snygg stundtals.


8 kvinnor (6/10).
(8 femmes, François Ozon, Frankrike / Italien, 2002. IMDb.)
En film som gick på bybion på folkhögsskolan här i Ljungskile. Eftersom jag inte hade nåt annat för mig såg jag den. Jag hade inga direkta förväntningar, jag är inte mycket för musikaler, men jag tänkte att i Ozons händer kanske det skulle kunna bli nåt bra. Och med alla dessa suveräna aktriser. Det blir bra. Musikalnumrena som var det som skrämt mig från att se filmer tidigare var bra inflätade i historien, även om jag inte tyckte om dem. Den enda musikal som funkar för mig är Dancer in the dark, där musikalnumren ju är drömmar. Då kan jag acceptera dem, men som sagt, de funkar ganska bra här. Det hela handlar om en herrgård där åtta kvinnor befinner sig och där mannen i huset har fått en kniv i ryggen. En whodunnit-historia helt enkelt. Den historian är bra med ett suveränt slut. Aktriserna är suveräna, så när som på den som är vackrast att titta på, som inte är särskilt bra; Virgine Ledoyen. Men hon är ju en av världens fem vackraste så hennes uppsyn glädjer mig i vart fall... ;)


8 Mile (5/10).
(Curtis Hanson, USA / Tyskland, 2002. IMDb.)
Halvdan film om Eminem. Antagligen semibiografisk, eller kanske helt biografisk. Inte vet jag, det är inte så mycket att ha i alla fall. Enda behållningen är när Kim Basinger, som spelar Eminems morsa snackar sex-problem med sin son: "Greg won't go down on me." "Mom!"


8½ (8½/10).
(Federico Fellini, Italien / Frankrike, 1963. IMDb.)
Skönt flummig film. Me like. Och betyget är ett skämt. En åtta är det korrekta.


87 (5/10).
(Csaba Bene Perlenberg, Sverige, 2008.)
"En kvinna går in i en lägenhet och ropar, men får inget svar. I en enda lång tagning (förutom ett klipp de sista sekunderna) får vi sedan följa henne när hon går omkring i lägenheten. Men vad är det som har hänt? Stillsamt men dramatiskt. (AA)" Jag tyckte det blev lite segt... Men helt ok.


9 Songs (6/10).
(Michael Winterbottom, England, 2004. IMDb.)
Filmen klipper mellan nio klipp från bland annat Primal Scream och Super Furry Animals live och ett par som mest sysslar med sex. Jag gillade den, även om det inte är nåt särskilt. Likt Idioterna rör det sig dock om riktigt sex. Se Sex & Lucia om det är det ni är ute efter istället. En mycket bättre film, som också bjuder på erigerad penis...


A Beautiful Mind (6/10).
(Ron Howard, USA, 2001. IMDb.)
Fick en tittkopia på jobbet. Där fanns en tävling där man skulle svara på lite frågor om filmen, så jag tänkte jag kan ju kolla när det inte är någon annan som verkar ha nåt intresse av tävlingen där man kunde vinna kontorsmateriell med A Beautiful Mind-tryck på. ;) Jag förstår dem, men vad fan DVDn säger jag inte nej till, man vill ju ha någon egen, men den kommer, om jag vinner, inte riktigt att räknas till samlingen, eftersom jag aldrig skulle komma på tanken att köpa den.. Jää jää, filmen är gjord av Ron Howard. Varje gång jag tänker på det, kommer jag alltid ihåg hans extremt töntiga karaktär i genombrotts-tv-serien Gänget och Jag som brukar gå på morgnarna på Femman. Egentligen är hans regi ungefär likadan, extremt mesig. Han gör en film om Apollo 13. Alla vet vad som kommer hända. Trist. Oscarsgubbarna tycker det är ett ok hantverk, men inget mer. Han gör Ransom, med Mel Gibson, en given kassasuccè. Därefter är han på god fot och försöker sig på lite mediekritik i Edtv. Det gick väl sådär, han vill ha en Oscar. Ah, den där goe matematikernJohn Forbes Nash Jr.. Han hade väl schizofreni. Perfekt, en film om en handikappad snubbe som lyckas trots allt kan inte gå fel! Vem ska spela honom, då? Jo, givetvis förra årets Oscarsvinnare Russell Crowe! "-Men är han inte väl stor för att spela matematiker?" "-Bah, din ytlige fan, det är ju den bäste skådisen vi har just nu! Vi måste ha Crowe för att göra succè på Oscarsgalan.."


A Bus Came... (4/10).
(Jött egy busz..., Viktor Bodó, Kornél Mundruczó, György Pálfi, Árpád Schilling & Ferenc Török, Ungern, 2003. IMDb. KG.)
Jag laddade ner den här för ett tag sedan och när The Loneliness of the Long Distance Runner inte fungerade gav jag den en chans. Jag trodde det bara var György Pálfi som stod bakom hela filmen, jag hade glömt bort att det var en episodfilm gjord av fem regissörer och tänkte: ok, att han var bred visste jag, men det här är ju bara galet. Pálfi är helt klart en av mina favoriter bland nutida filmmakare efter Taxidermia, Hukkle och I'll not be your friend. Jag är dock osäker på vilken av de här fem historierna han har gjort. Jag tror dock inte det är operan på slutet, då somnade jag nästan. Men det är en film för alla från fotfetischister som Dovert till seriefigursälskare och folk som studerar andra människors nitiska vanor. En jävligt udda och mest underhållande film helt enkelt.


A Chinese Ghost Story (3/10).
(Sinnui yauman, Siu-Tung Ching, Hong Kong, 1987. IMDb.)
Ett rabalder till film, kanske gillas av Hong Kong-fantasterna, vad vet jag? Den snittade på typ 6-7 på imdb, inte alls så bra enligt mig. En film där man vill blanda in var och varannan genre, skräck, övernaturliga prylar, hong kong-action och drama.. Blir bara en löjlig soppa, dock ganska komisk som kalkon.


A Clockwork Orange (10/10).
(Stanley Kubrick, England, 1971. IMDb.)
Lite trivialt kanske, men när min mor hade för sju-åtta år sedan en livsmedelsaffär med videouthyrning. Där fick jag kolla på någon av de filmerna som inte blev uthyrda för dagen. Jag tittade många gånger på omslaget till A clockwork orange, men det var så hemskt så jag vågade inte. Tänk om jag hade gjort det. Antingen hade jag blivit livrädd och aldrig mer tittat på något Kubrick gjort.. Eller så hade jag gått ifrån min dåvarande idol Steven Seagal till något bättre (vad som helst). Jaja, till filmen.. DETTA FöLJER NÄR JAG FÅR TAG I EN VIDEOAPPARAT..

Sista repliken i A Clockwork Orange lyder "I was cured all right." Detta lilla citat hör jag frekvent då det är ljudklippet som spelas då jag stänger av min dator.. Filmen handlar, om ni inte vet det, om en man vars intressen är ultravåld och Beethoven, han åker i finkan, han går igenom en hemsk rehabilitering och kommer sedan ut i vida världen igen. Frågan är om han blev botad eller inte.. Nu drog jag hela handlingen, men filmens "tagline" är den samma, men det är inte det som är det viktiga. Filmen är rakt igenom perfekt. Perfekt manus, perfekt skådespel, perfekta miljöer, perfekt kamera, perfekt musik. Helt enkelt en perfekt film. Filmen tar upp många vinklar och frågor, om politik, möjlighet till rehabilitering och om att vi går en bitter framtid till mötes. Den är hittils den enda filmen jag inte har något att klanka ner på. Det brukar alltid finnas någon liten del som man stör sig lite på eller nåt liknande. Så är fallet med Eyes wide shut.


A Complete History of My Sexual Failures (7/10).
(Chris Waitt, England, 2008. IMDb.)
En film jag velat se länge och nu har den äntligen hittat ut på nätet. Den handlar om en kille som alltid blir dumpad och bestämmer sig att göra en film om varför. Det känns lite väl överdramatiserat ibland, men det funkar. Dessutom: ett av de bästa soundtracken i mannaminne!


A Cross the Universe (3/10).
(Gaspard Augé, Xavier de Rosnay (Justice), Romain Gavras & So-Me, Frankrike, 2008. IMDb. KG.)
...and justice for all. Justice Amerikaturné 2007 var en enda lång fylla. Inte nåt att bry sig om. Vad jag bryr mig om är att det är tre år sedan de släppte sin skiva. Grr, ge oss nåt nu!


A Good Band is Easy to Kill (4/10).
(Charles Norris, USA, 2005. IMDb. KG.)
Av en slump hittade jag den här dokumentären om sista turnén underbara popbandet Beulah gjorde. Av namnet på filmen att dömma tror man ju att man kommer få en förklaring till varför det blev sista turnén. Det kan jag inte påstå att man får. Snarare är det bögskämt och allmänt turnéplanerande. Menar ni verkligen att det var det som gjorde att jag aldrig fick se det här bandet? Ja, förutom att enda gången de spelade i Sverige var när jag bodde i London och de då inte fick working visas och fick ställa in sin spelning där? Nej, jag är inte bitter...


A Hard Day's Night (5/10).
(Richard Lester , England, 1964. IMDb. KG.)
Inget särskilt egentligen. Beatles ska göra ett tv-framträdande och på vägen dit åker de tåg, åker i finkan och gör aldrig som managern säger.


A High School Love Story (Condensed) (5/10).
(Jacob Stålhammar, Sverige, 2008.)
En småskön rulle. "Trailer" finns på Jacobs blogg. Det var ett jävla tempo! Haha.


A History of Violence (5/10).
(David Cronenberg, USA / Tyskland, 2005. IMDb.)
Cronenberg gör en ganska ordinär actionfilm, men det blir aldrig riktigt ordinärt med Cronenberg. Eh, se Crash från 1996 istället, min favorit av herrn.


A life less ordinary (6/10).
(Danny Boyle, England / USA, 1997. IMDb.)
Skoj film som ganska många har missat.. Men om man tänker på vem som gjort den, Danny Boyle, så har ju han fått mindre respekt från min sida på senare tid. Han börjar med Dödsleken som är en höjdare, fortsätter med Trainspotting som är hans mästerverk, sedan kommer den här och sedan The Beach.. Kanske har glömt någon, men det är solklart hur hans kurva ser ut, första är bra, andra är super, sedan blir han sämre och sämre. Men A life less ordinary är som tur är närmre Trainspotting än The Beach. Han har ännu inte gett upp att ha Ewan McGregor i huvudrollen för en stor Hollywood-stjärna som i The Beach. McGregor är tydligen ganska sur för att han inte fick vara med i The Beach.. Men han har i alla fall fortfarande hedern i behåll. Något som Boyle får jobba lite på för att återfå. Jaja. Filmen är rolig och har ett höjdarsoundtrack. Fina skådisar, fast jag vet inte, jag börjar tveka en hel del på Diaz i denna rullen.. Hon spelar på ett så hårt sätt, men frågan är om rollen ska vara så. Hon ska ju uppenbart vara dryg, men men.. Och Holly Hunter har jag alltid lite svårt för och när hon här ska spela sexig, nä.. Jaja, den är ok.


A Little Trip to Heaven (7/10).
(Baltasar Kormákur, Island / USA, 2005. IMDb.)
Jag såg två spelfilmer på festivalen, båda var isländska och snygga som satan, båda vann varsitt pris. Denna vann internationella kritikerpriset. Det förstår jag inte riktigt. Det handlar om Forest Whitaker (som var största anledningen att jag valde att se denna, Ghost Dog i mitt hjärta), som jobbar som utredare för ett försäkringsbolag och han utreder en olycka för att se om där varit nåt fuffens inblandat. Det är det givetvis och vi får följa hans arbete, mer som en polis, då dessa inte orkar göra en vettig undersökning. Det är inspelat på Island, men det ska se ut som Minnesota, vilket funkar skitbra eftersom de flesta skådisar är amerikaner. Dock inte den lille sonen som är sådär sjukt söt som bara isländska barn kan vara (tänk dig vilken Sigur Rós-video som helst) samt att sanden är svart på kyrkogården. Skit samma. I filmen är ingen vad de säger sig vara och när Forest åker omkring i sin fantastiskt fina AMC Pacer, så får vi veta mer och mer om det hela och dessutom har han tid att göra snöänglar med sonen Thor. Det bästa med filmen är ett foto som inte är av denna värld. Varenda bildruta är skitsnygg. Manuset tycker jag inte är så jävla roligt, men Forest, Julia Stiles och de andra spelar fantastiskt vilken hjälper till. Se den för fotot, Pacern, Forest och Mugisons musik. Yay!


A Matter of Life and Death (8/10).
(Michael Powell & Emeric Pressburger, England, 1946. IMDb. KG.)
En pilot är på väg att störta i engelska kanalen under andra världskriget, han får radiokontakt med June, en tjej från Boston och de pratar tills han hoppar ur det störtande planet. Men han överlever - eller? En intressant fortsättning där Powell och Pressburger är tidiga med att använda både svartvit och färgfilm för att visa två världar. Jag tyckte väldigt mycket om den och det är dags att se alla Powell & Pressburger-rullar, jag har ännu inte sett en enda jag inte tyckt om!


A Mighty Wind (6/10).
(Christopher Guest, USA, 2003. IMDb.)
Skoj film där Guest gör en ny Spinal Tap, i denna version om folkmusik istället för hårdrock. Skoj blir det, men bara ett gapskratt från mig. För er som gillar att titta på sjuka skivkonvolut kommer gilla det här. Och, ja, just det, att amerikanarna verkar tro att Pippi är ett vanligt namn i Sverige. :)


A Nightmare on Elm street (5/10).
(Wes Craven, USA, 1984. IMDb.)
Det märks varifrån Kevin Williams tog sin inspiration från då han skrev Scream, mycket tog från denna film, som för övrigt regisserades av samma gubbe som Scream, nämligen Wes Craven, men där Scream klockrent leker med genren tar A night.. den på totalt allvar. Jag kan aldrig ta sådana filmer på allvar av förklarlig anledning. Det känns förbannat löjligt att någon genom drömmar mörda folk, ungefär.. Skådespelet är inte på topp, men inte urbota dåligt. Jag blev lite förvånad när Johnny Depp var med, men det var ju innan var tillräckligt stor för att välja roller med Quartz-precision. Jaja, gillar du skräckfilmer kan du nog uppskatta filmen mer än mig.


A Safe Place for the Wild (4/10).
(Hanna Högstedt, Sverige, 2010.)
En polyamorös värld som bokstavligt talat blir större med en utslagen vägg in till den tredje damen i treenigheten. Jag vet inte riktigt vad som vill sägas med den här filmen, att polyamorösitet inte fungerar, att det fungerar på samma sätt som tvåsamhet, eller vad. Tja, jag vet inte.


A Scanner Darkly (5/10).
(Richard Linklater, USA, 2006. IMDb.)
Winona, Keanu, Woody och Robert Downey knarkar i en animerad rulle. Inte så mycket att hänga i granen.


A Serious Man (6/10).
(Joel & Ethan Coen, USA / England / Frankrike, 2009. IMDb.)
En mellanfilm för bröderna Coen.


A Skin, A Night (6/10).
(Vincent Moon, Frankrike, 2008. IMDb. KG.)
Sad Bastard Music! Yay! Vincent Moon, som ofta filmar för La Blogoteque, gjorde en film om när The National gjorde sitt mästerverk Boxer. Likt I Am Trying to Break Your Heart: en bra film om en suverän skiva.


A Stranger in Her Own City (7/10).
(Khadija Al-Salami, Jemen, 2006.)
En bra dokumentär om en flicka som vägrar bära slöja i Jemen. Hon träffar bland annat en imam, som säger att hon är en förebild, men folk smädar henne på gatorna... Intressant om en del av världen man inte ser så ofta.


A.I. - Artificiell intelligens (5/10).
(Artificial Intelligence: AI, Steven Spielberg, USA, 2001. IMDb.)
Denna film har jag i protest undvikit eftersom jag tycker att Steven Spielberg ska ge fan i att fortsätta på något som Kubrick hade börjat på! Hur som helst, så hade ju Kubrick sagt till Spielberg att han antagligen kunde göra nåt bättre av den här historien, så i egenskap av det och att det inte fanns så mycket annat intressant på jobbet blev det den här. Den är seg i början och i mittenpartiet då den lilla barn-roboten integreras med en familj blir den som bäst och intressantast. Sedan, när de överger honom blir filmen sämre, men visst, den har lite idèer och är om inte annat väldigt snygg, men Kubrick hade med all säkerhet kunnat göra det mycket bättre. Hur gammal är Haley Joel Osment nu, förresten? Fjorton läser jag. Men man måste väl vara arton-nitton i Hollywood innan man börjar göra tonårsfilmer, istället för barnroller? Tough luck, kid. Men han hade schemat fullt förvisso. Jaja.


Abborren (5/10).
(Jonas Westbom, Sverige, 2007.)
Enkel historia om en flicka som ska fiska abborre med sin morfar, men inte riktigt gillar resultatet.


About a Girl (6/10).
(Brian Percival, England, 2001. IMDb.)
En engelsk flicka går och håller monolog. Inte alltid helt lätt att förstå. Oväntat slut.


About Schmidt (6/10).
(Alexander Payne, USA, 2002. IMDb.)
En film där Jack Nicholson går i pension från sitt försäkringsjobb, hans fruga dör och han skriver brev till sitt fosterbarn, Ndugu. Nicholson är givetvis kunglig, men ärligt talat är filmen inte särskilt intressant. Alla han träffar på är typiska människor hela tiden, och ingen har nåt roligt att säga. Det är som man sitter och tittar på en släktträff ungefär. Föga underhållande.


Ace in the Hole (8/10).
(Billy Wilder, USA, 1951. IMDb. KG.)
Kirk Douglas spelar en försupen journalist som hittar en suverän historia — en man som fastnat i en gruva. Han spelar snyggt på historien och låter gruvarbetaren vara där nere längre än nödvändigt, för att kunna dra ut på historien i några dagar extra. Som alltid med Wilder är det suverän dialog, bra karaktärsbeskrivningar och snyggt utfört. Jag gillar't!


Adam (7/10).
(Max Mayer, USA, 2007. IMDb. KG.)
En fin historia om en kille med Aspbergers syndrom som faller för granntjejen. Som att köra 78-varvaren I rymden finns inga känslor på 33 varv/min.


Adams revben (7/10).
(Adam's ribs, George Cukor, USA, 1949. IMDb.)
Schyst film där Katherine Hepburn och Spencer Tracy spelar ett par som är åklagare och advokat. De ställs inför varandra i ett mål. Just det kommer ju aldrig kunna hända känns det som, men annars är det en rapp och smart komedi. Jag gillade den, men sällskapet var mer skeptiskt. Falk gick och satte sig vid datorn istället. Mange tror jag gillade den ändå.


Adaptation (10/10).
(Spike Jonze, USA, 2002. IMDb.)
En kunglig film som växer än mer efter att man sett den. Det handlar om Charlie Kaufman, manusförfattaren till I huvudet på John Malkovich. Han ska skriva ett manus på boken Orkidètjuven och har skrivkramp och försöker göra en film om blommor. Jag vill inte riktigt avslöja hur den här filmen är speciell, men det märker ni om ni ser den. Och det bör ni. Årets hittills bästa. Absolut. (Korrektion: Nói - The Albino är ju årets hittills bästa, ta mig fan!).

Såg precis om detta mästerverk och ah, jag höjer den till en tia. Den är så jävla underbar. Den fick mig till och med att fälla en tår och det mina vänner, har faktiskt inte hänt sedan Magnolia (och innan dess - tro det eller ej: Boyz n the hood!). Bästa metafilmen någonsin. Nu ska jag fortsätta i min Charlie Kaufman-revival och se I huvudet på John Malkovich. Lantana får vänta till en annan dag då jag inte dömer ut den ty den inte är ett mästerverk...

Jag såg om mästerverket ännu en gång då jag inte kom ihåg att det ju är Nicolas Cage som spelar huvudroll. Skäm ut!


Adventureland (2/10).
(Greg Mottola, USA, 2009. IMDb.)
En komedi ska vara rolig. Det är inte den här.


Agenda (4/10).
(Diek Grobler, Sydafrika, 2007.)
Väldigt lo-fi kortfilm där en kvinna kommer med kaffe för att hålla igång ett gäng mötesdeltagare.


Aguirre - Guds Vrede (5/10).
(Aguirre, Der Zorn Gottes, Werner Herzog, Tyskland / Peru / Mexiko, 1972. IMDb.)
Jag blev lite besviken på denna Herzog-film, jag fann den ganska tråkig. Den ständigt närvarande Klaus Kinski är på jakt efter El Dorado på 1500-talet och har storhetsvansinne. Jag var måttligt road. Tyvärr.


Ai Weiwei: Never Sorry (7/10).
(Alison Klayman, USA, 2012. IMDb.)
En fin film om en av vår tids mest intressanta konstnärer. Lite väl mycket fokus på twitter, bara.


Airheads (4/10).
(Michael Lehmann, USA, 1994. IMDb.)
Förväntade mig lite mer av den här filmen. Hade hört att den skulle vara skoj. Det var den inte. Och filmografiskt är den ju inget att hurra för så det blir inget bra betyg..


Akira (8/10).
(Katsuhiro Ôtomo, Japan, 1988. IMDb. KG.)
Såg om denna klassiker på Cinemateket häromveckan. Vacker, flummig och go'!

Fantastiskt tecknad film. Med komplicerad handling och fart och fläkt! Me like. Dock inte lika fantastiskt som Spirited Away, men den filmen liksom alla andra mangagrejer som gjorts efter denna har ju denna att tacka för mycket. Er. Ja, just det!


Akira Kurosawas drömmar (7/10).
(Yume, Akira Kurosawa & Akira Kurosawa & Ishirô Honda, Japan / USA, 1990. IMDb.)
En film som inte följer det vanliga mönstret. Istället får vi se åtta kvartslånga korta historier som Akira Kurosawa drömt. Men det har snackats en del om att ingen drömmer så här, med början, mitten och slut på alla historier. Nu är det säkert så att han inte har drömt dem exakt så här utan han har nog skrivit om sina drömmar lite, så att säga. Men det blir bitvis väldigt fint, bitvis väldigt kallt, bitvis väldigt idylliskt. Inget för den som kollar på film bara för avkoppling, kanske, men vill du ha lite substans så..


Ali G Indahouse (1/10).
(Mark Mylod, England, 2002. IMDb.)
Sämsta filmen sedan Coyote Ugly. Det enda som var roligt var när han tyckte att de skulle lägga ner militären för att låta A-team sköta försvaret. Hans stil funkade lite i tv-form när politiker och andra ämbetsmän bjöds in och drevs med. Antagligen ett antal pr-agenter som sparkades där. När det nu är filmformat kör det enligt mallen att han får storhetsvansinne och glömmer sitt hood. Jag blev besviken på att se Martin Freeman, som spelar Tim i den geniala komediserien The Office i en roll. Han är värd bättre än det här. Och jag missade tisdagens avsnitt av serien. Det grämer mig. Rejält.


Ali Zaoua (7/10).
(Ali Zaoua, prince de la rue, Nabil Ayouch, Marocko / Tunisien / Frankrike, 2000. IMDb.)
En må bra-film om några gatupojkar i Marocko som ska ge sin döde vän en begravning värdig en prins. Gripande och mysigt, men inte suveränt..


Alice in Wonderland: An X-Rated Musical Fantasy (6/10).
(Bud Townshend, USA, 1976. IMDb. KG.)
-People forget that the mind is the biggest erogenous zone.
-On you, maybe.


Alien (8/10).
(Ridley Scott, England, 1979. IMDb.)
Såg Alien igen, denna gång på stor fin duk. Där hör den hemma. Blir en liten revidering sedan förra recensionen som skrevs för nästan sju år sedan. Mästerligt ljudarbete lyfter en riktigt spännande rulle till en åtta.

En film som underhåller med sin spänning. And that's all there is to it, really. Mycket skickligt gjord, men ganska uppenbar hur den skulle sluta, och det är ju det som denna film är uppbyggd kring, hur ska det sluta? Det slutar som man har tänkt sig och jag tänker, förutom på hur vårdslöst Ripley slänger med kattlådan, att detta var spännande underhållning för stunden, men inget mer. Blir en sjua.


Aliens (9/10).
(James Cameron, USA / England, 1986. IMDb.)
Precis sett denna film. Jag är fortfarande lite skakis måste jag erkänna, sista timmen var sjukt spännande. Och det är ju dessa filmernas uppgift att hålla spänningen på topp och denna film är bra mycket mer spännande än den första. Tummen upp.


All or Nothing (7/10).
(Mike Leigh, England / Frankrike, 2002. IMDb.)
Detta måste vara nåt av det som Daniel Lind Lagerlöf försökte göra med Hans och hennes, fast i en engelsk tappning, då givetvis. Kanske en galen liknelse, men det är samma sorts diskbänksrealism som visas. Här dock med suveränt skådespel som gör att man berörs av de förhållanden som dessa familjer lever. I mitten av historien är en familj där sonen är en stor fet kille som bara ligger framför tvn och käkar, systern jobbar på ett ålderdomshem, modern på ett snabbköp och fadern som taxi chaffis. Det är ett blek samhälle och det tycks inte finnas nåt värdefullt i deras liv. Men det var en scen som jag tyckte var så sjukt rolig, eller rättare sagt en replik, fadern kör ett fyllo i taxin och han pratar osammanhängande och försöker få fram nåt, till slut får han fram: "Den där dörren brukade öppnas inåt!" och pekar ut. Skitskoj tyckte jag. Men mitt i allt vardagsliv händer något som gör att de lär sig uppskatta varandra. En fin film.


All That Heaven Allows (4/10).
(Douglas Sirk, USA, 1955. IMDb.)
En lite väl enkel historia om den fina änkan som kärar ner sig i trädgårdsmästarn på femtiotalet. Givetvis gillas inte det av allmänheten, blaha blaha. Behållningen är Rock Hudsons grymtande jakande. Det var skoj. Annars är det inte nåt för mig.


All the president's men (8/10).
(Alan J. Pakula, USA, 1976. IMDb.)
En bra thriller om de undersökande reportrarna på Washington Post som gjorde en stor del av avslöjandet av Watergate-affären. Bra spel av Hoffman och Redford. Lite seg blir den, men den har det snyggaste sättet att visa vilka som gjort filmen. Mitt favorit-typsnitt som jag inte vet vad det heter. Det stör mig. Det står i alla fall med liten text nere i vänstra hörnet, detta har snotts av Steven Soderbergh i Traffic, men han har bytt typsnitt. Pucko! :)


All Tomorrow's Parties (6/10).
(Jonathan Caouette and many others, England / USA, 2009. IMDb.)
En dokumentär om världens bästa festival, All Tomorrow's Parties, en festival som låter ett band välja resten av uppställningen. En genial idé. Än mer genial blir den av att den hålls i ett nergånget semesterhotell på engelska sydkusten och att det inte är några sponsorer. Jag var där och såg Slint för många år sedan, bandet hade valt en, inte jättebra lineup, men hade roliga val på tvn i hotellrummet: Werner Herzogs konstigaste rulle Even Dwarfs Started Small samt zombierullar från 70-talet bland mycket annat. Filmen blandar besökares mvi-filer med bättre material. Filmen känns väldigt spretig, men med ett fantastiskt låturval som fick mig att testa både The Gossip och Akron/Family igen.


Alla andra tjejer (6/10).
(Les autres filles, Caroline Vignal, Frankrike, 2000. IMDb.)
En ganska enkel historia om en tjej, som till skillnad från de andra tjejerna i klassen, är oskuld. Nu har hon bestämt sig för att bli av med den.. Det bästa är unga Julie Leclercq i huvudrollen. Det är bra skådespel rakt igenom faktiskt, men det blir lite väl detaljerat...


Alla Helgons blodiga natt (5/10).
(Halloween, John Carpenter, USA, 1978. IMDb. KG.)
Jag såg om Halloween igår, den var då inte särskilt bra, fick sänka betyget från förra titten.

Bra för att vara skräckfilm, men var ju en av de första att göra de saker som numera är fundamentala i skräckfilmer.. "Musiken" funkade som den skulle, men den blev allt förbannat irriterande efter ett tag..


Alla tajders! (3/10).
(Mauritz Tistelö, Hanna Rosendahl och Tomas Haglund, Sverige, 2011.)
En ointressant och halvtaffligt gjord film om vissångaren Gunnar Källström. Roligast med den här filmen är sökningen på IMDb där man får flera approximate matches: Alla tiders primus, Alla tiders lustigkurre, Alla tiders playboy, Alla tiders gågosse, Alla tiders geisha och Alla tiders hösäck samt allra bästa: Alla tiders dadda i sitt esse!


Allt är upplyst (6/10).
(Everything is Illuminated, Liev Schreiber, USA, 2005. IMDb.)
En film där Elijah Wood är en jude med stora glasögon som letar efter sina rötter i Ukraina. Där möter han lite sköna bifigurer och fin natur. Känns lite som att Ukrainas turistdepartement har finansierat lite för att få folk att åka till det gröna landet i öst. Eller så kanske Liev Schreiber urspungligen kommer därifrån? Eh, jag är cynisk.


Allt om min mamma (8/10).
(Todo sobre mi madre, Pedro Almodóvar, Spanien, 1999. IMDb.)
Stark film om en moders förlust av sin son. Suveränt skådespel rakt igenom, men den kommer inte riktigt upp till Tala om henne i känsla.


Allt som inte syns (6/10).
(Maria Nygren, Sverige, 2008. IMDb.)
Småskön kortfilm om en tjej som råkar göra sönder glasögonen och ser nada utan. En trevlig kille i hissen hjälper henne, men hon vet ju inte hur han ser ut, så hon målar en suddig bild av sitt minne av honom och sätter upp i hissen. Just det där med hissar gillar jag. Mer sånt! Jag hade en idè om att sätta upp en bandare som spelade musiken The Books gjort till franska kulturdepartementet: Music for elavators. Numera är jag dock hisslös...


Almost Famous (9/10).
(Cameron Crowe, USA, 2000. IMDb.)
En helt underbar film. Det bästa soundtracket sedan urminnes tider (Dead Presidents..) och fruktansvärt bra skådisar. I en scen mot Hudson stakade dock Fugit sig fram men det var nog meningen att han skulle det. McDormand var underbar och en av mina absoluta favoritskådisar, Seymour Hoffman var i en viktig biroll. En låt som skulle kunna sammanfatta filmen skulle vara Shiver med Coldplay, det var nämligen precis vad den gav mig, rysningar.. Och m?ånga sådana, ibland från Hudsons slående skönhet, ibland från underbart skådespel, men främst från de underbara låtarna som har valts till att berätta historien.. Ok, det är inte världens mest originella manus och alla vet vi väl hur det kommer gå i flygplansscenen? Men det är skildrat på ett helt underbart sätt. En lysande film, helt enkelt.


Amelie från Montmartre (10/10).
(Le Fabuleux destin d'Amèlie Poulain, Jean-Pierre Jeunet, Frankrike / Tyskland, 2001. IMDb.)
Helt jävla underbar! Jag hade höga förväntningar på denna film, har velat se den i ett par månader nu, och äntligen fick jag då bevittna årets första mästerverk (Tror jag..). Det finns bara en liten puttinuttig detalj som är fel med hela filmen, men den märker ni antagligen inte, bara jag som är störd. Vill ni veta får ni fråga. Men det finns inget som gör en så glad som denna rulle. Bättre feel-good finns inte, slår t.o.m. Shooting Fish, rejält till och med. Estetiken i hela filmen är så jävla perfekt. Audrey Tautou som Amelie är perfekt och den vackraste och sexigaste tjejen jag sett på bio någonsin tror jag, men det har ju inte gjorts så många filmer med pop-frisyr-tjejer.. Amelies far spelas av en man som kort och gott heter Rufus, tyckte jag var skoj. Han får för övrigt märkliga vykort från världens alla hörn med hans stulna tomte som förgrund mot de kända städerna.. Det var ju nån sån befrielsefront för trädgårdstomtar som härjade i Frankrike för nåt år sedan, solklar referens. Underbart. Musiken är bra, sparsamt dragspel. Ofantligt roligt att titta på och tiden bara flyger iväg. Det som förvånade mig mest var att den var så rolig, hade trott att det bara var en film man mår bra av, inte en man sitter och gapflabbar åt, men visst är det även det.. Helt klart briljant. Frågan är bara varför jag fortfarande inte sett Delikatessen och The city of lost children.. Se den på bio. Jag ska se om den på bio minst en gång till. Antagligen kommer jag rysa konstant, i alla fall om man går efter logiken i att jag rös då jag såg klippet jag sett i filmkrönikan.. En film som sätter sig. Jag bara fortsätter här. Känslan är så jävla underbar. Går inte riktigt att beskriva, men nu har jag försökt, se den nu och skaffa er en egen uppfattning. Skulle inte tro att någon kan tycka illa om denna film. I så fall kanske du ser Gökboet som en autobiografisk rulle för ditt liv.. För övrigt är det den första filmen som använder den relativt nya och underbara trenden att saker ska vara lite slitet, så att säga. Jag älskar det. Jag älskar Amelie. Jag älskar allt. Om ni ännu inte är övertygade (!?) så kan jag berätta att jag bytte bakgrundsbild på skrivbordet till en av de som finns på den officiella sidan, jag har haft den bilden som är här till höger i nära ett halvår. Det säger ju en del om hur jävla fint allt är, ska köpa denna på DVD när den kommer. Jag har inte ens DVD än.. Fatta! Men först bio som sagt. Nej, nu får det ju räcka med babbel från min sida. Än en gång; Se!


America 3000 (6/10).
(David Engelbach, USA, 1986. IMDb. KG.)
Älskvärt trams.


American Beauty (10/10).
(Sam Mendes, USA, 1999. IMDb.)
Årets lätt bästa film (har på senare kommit fram till att Magnolia är bättre..), underbart skön är Kevin Spacey, Annette Bening är också super, men gnällig enligt mina kompisar.. De andra är också perfekta för sina roller. Manuset är originellt och roligt. En super film helt enkelt. Bäst kommentar: 'Jane not home'.


American Beauty (9/10).
(Sam Mendes, USA, 1999. IMDb.)
Håller fortfarande, men jag sänkte den från en tia till en nia. Jane not home!


American Gangster (6/10).
(Ridley Scott, USA, 2007. IMDb.)
Denzel är för en gångs skull på fel sida lagen. En schyst Hollywoodrulle om den sanna och smått osannolika historien att en svart man styrde kokainhandeln i New York på sjuttiotalet. Som alla andra Hollywoodrullar numera en halvtimme för lång, men jag hann inte tröttna så mycket i alla fall.


American Movie: The Making of Northwestern (8/10).
(Chris Smith, USA, 1999. IMDb. KG.)
Bra skit.


American Pie - The Wedding (1/10).
(American Wedding, Jesse Dylan, USA, 2003. IMDb.)
Varför tar jag mig tid? Inte roligt för fem öre. Jo, huvudpersonens farsa är fan skoj.


American Pie 2 (3/10).
(James B. Rogers, USA, 2001. IMDb.)
Jag tyckte första filmen var ganska skoj, men här är det som vanligt i uppföljare; upprepning, upprepning, upprepning. Visst, jag skrattade till ett par ggr, men inte alls så många gånger som de ville jag skulle göra det..


American Psycho (4/10).
(Mary Harron, USA / Kanada, 2000. IMDb.)
Hm. Fan vad besviken jag blev. Var inte alls lika underhållande som jag trodde den skulle vara. Och Willem Dafoe, varför får han roller, han gillar jag inte alls. Filmen var inte som trailern och lita inte på vad som står här uppe i handlingen. Det är miffo-handling. Ok, för filmer med öppet slut, men kom igen för fan!


American Splendor (7/10).
(Shari Springer Berman & Robert Pulcini, USA, 2003. IMDb.)
En annorlunda film om en kultförklarad serietecknare och hans tråkiga liv. Den blandar dokumentära scener med den riktiga snubben, men stora delen av filmen är en filmatisering av dennes liv, men det är schyst och annorlunda när de byter från den riktiga killen när han är på Letterman och skådisen i logen efteråt och så. Annorlunda och kul.


American: The Bill Hicks Story (7/10).
(Matt Harlock & Paul Thomas, England, 2009. IMDb. KG.)
Det var lite väl mycket "vi tar en bild och lägger på 3d-effekter på den så den ser levande ut", men det var väldigt intressant att lära sig mer om en av världens bästa ståuppares liv. Ha överseende med 3d-skiten så kanske det faller en tår även från din kind.


Amin (5/10).
(David Dusa, Frankrike/Tyskland/Nederländerna, 2007. IMDb.)
Amin sitter i baksätet på sin fars bil och tittar på fotgängarna på gatan och utplånar dem med sina fingrar. Då blir bilen stannad och farsan får sig en obefogad bot från några rasistiska blå farbröder. Enkel historia som funkar.


Amma Lo-Fi (8/10).
(Ingibjörg Birgisdóttir, Orri Jonsson & Kristín Björk Kristjánsdóttir, Island / Danmark, 2011. IMDb.)
En go gammal isländsk tant börjar likt Psapp sampla sina köksredskap. Underbart fin tant.


Amour (7/10).
(Michael Haneke, Frankrike / Tyskland / Österrike, 2012. IMDb. KG.)
Vackert från Haneke, men slutet var jag lite skeptisk till.


Analys av ett mord (6/10).
(Anatomy of a Murder, Otto Preminger, USA, 1959. IMDb.)
En lååång rättegångsfilm, som dock är rätt underhållande. Bitsk dialog och ett bra slut kompenserar att den är 2,40 lång.


Analysera mera (4/10).
(Analyze this, Harold Ramis, USA, 1999. IMDb.)
Nja, inte mycket att hänga i granen, det funkade inte riktigt att blanda maffiafilm med komedi och de Niros försök att spela gråtande är bara sorgligt.


Anchorman: The Legend of Ron Burgundy (4/10).
(Adam McKay, USA, 2004. IMDb.)
Halvdan komedi. Roligast är när Ben Stiller kommer gästspelandes en spansk nyhetsuppläsare som muckar gräl och er, vad mer var riktigt roligt.. Jo, då det fanns lite ljuspunkter, men i det stora hela inte nåt vidare.


Anders och Harri (7/10).
(Åsa Blanck & Johan Palmgren, Sverige, 2008.)
Jättefin och rolig film om två mentalt funktionshindrade killar som åker till Getå för att hedra de som omkom där i en stor järnvägsolycka 1918. Passa på att se den på SVT Play innan den 28:e Oktober 2009!


Anette & Anette (5/10).
(Christina Olofson & Klara Björk, Sverige, 2005.)
Ok dokumentär om två kvinnliga poliser i dagens Sverige. Hängde med Frans och såg den. Helt och hållet hans val och jag förstår vad han har för baktanke, ty den berör ett ämne som hans film även går in lite på. Men jag var måttligt road, men den var ju faktiskt ok, men jag hade sett fram emot nåt annan film som var slutsåld, tror jag? Nåväl.


Angel on the Right (6/10).
(Fararishtay kifti rost, Jamshed Usmonov, Frankrike / Italien / Schweiz / Tadzjikistan, 2002. IMDb.)
En av de filmer jag sett fram emot mest på festivalen, dock höll den inte riktigt måttet. Jag tyckte att den hade den bästa synopsisen: En man kommer hem till sin döende mor och borgmästaren ber honom fixa i ordning huset så att hon kan dö värdigt, han tänker att han får givetvis mer för huset om det är i bra skick och gör som borgmästaren säger. Men modern vaknar mirakulöst till liv.. Det är en fin historia, men den var lite seg och jag föll inte för alla karaktärerna. Den gamla modern och mannens son var dock bedårande.


Animal House (4/10).
(John Landis, USA, 1978. IMDb.)
Skoj att se en film med John Belushi. Och han super en hel del även i filmen. Men den är inte så jävla rolig, tyvärr...


Annie Hall (9/10).
(Woody Allen, USA, 1977. IMDb.)
Underbar film om en kärlek, från början till slut. Jag älskade den. Woody bästa (av de jag sett, har ju bara sett ett uns, kanske 10%!)..


Another Green World (6/10).
(Nicola Roberts, England, 2010. IMDb. KG.)
Helt ok dokumentär om Brian Eno. Brain One!


Antichrist (5/10).
(Lars von trier, Danmark / Tyskland / Frankrike / Sverige / Italien / Polen, 2009. IMDb.)
Börjar snyggt med att Defoe och Gainsbourg gängar medan deras barn ramlar ut ur fönstret. Gainsbourg blir galen och psykologen Defoe tycker att det är vettigt att åka ut i skogen och bota henne. Någonstans på vägen går även filmen åt fanders. Dock fick den mig att tänka på min gamla världsåskådning jag hade i tonåren; att om det fanns en gud skulle det vara någon som gjorde allt för att utrota mänskligheten. Naturen är satan. Jag var en mörk karaktär i mina tonår...


Anvil! The Story of Anvil (8/10).
(Sacha Gervasi, USA, 2008. IMDb.)
Slash säger det rätt fint i en av intervjuerna: "When you think of it, there's not that many groups that stick together for over 30 years, there's The Rolling Stones, The Who and Anvil". Det här är en varm dokumentär om ett band som spelade med "de stora på åttiotalet", Scorpions, Bon Jovi etc. Men de slog aldrig, men nu åker de på turné (där en av bröderna hårdrock verkligen bangar längst fram på Sweden Rock), spelar in ny skiva och fortsätter knega i Kanada. Bästa dokumentären på länge. Se!


Any given sunday (3/10).
(Oliver Stone, USA, 1999. IMDb.)
Har Oliver Stone egentligen någonsin gjort en bra film? Hm. Skulle vara Natural born killers som är ok. JFK kanske inte suger totalt. Men annars? (Tillägg: Plutonen!) Hur som helst är den här filmen ett vittne på att Hollywood är vad det är.. Filmens manus har givetvis Stone varit med och ändrat i.. Så som han gjorde med Natural born killers originalmanus också. Mannen som skrev det känner ni säkert till, Quentin Tarantino.. Han gillade inte vad han såg och ledde senare till ett bråk på en restaurang.. Jaja. En film som bygger på ett manus som cirkulerar kring en sport är aldrig bra. Kan inte komma på någon. Möjligtvis Trainspottings kassa fotbollslag, eller nä, det cirkulerar inte filmen kring.. Skådisarna är i världsklass och Pacino är arg som vanligt och vi ser även Diaz i sin hitills argaste roll. Nä. Detta är en skitfilm, det enda som är bra förutom skådisarna är fotot. Salvatore Totino är en mycket skicklig fotografregissör. Men är det brudar och amerikansk fotboll ni vill ha då blir ni säkert nöjda.


Anyone for Tennis? (3/10).
(Monne Lindström, Sverige, 2011.)
Collage som bröt av kortfilmspaketet på Hagabion, men inte särskilt intressant, småkul på sina ställen dock.


Apan (7/10).
(Jesper Ganslandt, Sverige, 2009. IMDb.)
Jag tycker du beter dig lite märkligt, har det hänt nåt?


Apflickorna (9/10).
(Lisa Aschan, Sverige, 2011. IMDb.)
Jävla bra idé att döda Rookie-projektet, SFI. Har ni lärt er av hur bra den här har mottagits? Att jag får "äran" att se den i SF:s koncentrationsläger aka "Filmstad" på Skånegatan, alltså att den går upp stort och mycket? Förhoppningsvis fick några av de som prasslade en massa och betedde sig som de tonåringar de var, en ny upplevelse av en film. Jag hoppas innerligt det för den här rullen är så bra svensk film kan bli idag. Den enda lilla detalj jag motsäger mig är den där förbannade "tumbleweeden" som blåser förbi i vinden ett par gånger. I en film som ibland är nästan äckligt realistisk hatar jag verkligen den drömeffekten, men det är som sagt en liten detalj i en film som annars är oerhört träffsäker i sin gestaltning i var gränsen mellan sex och vanlig hederlig beröring går och om maktförhållanden. Ja, och luftgevär.


Apocalypse Now (10/10).
(Francis Ford Coppola, USA, 1979. IMDb.)
Gick in med förväntningarna om att det skulle vara det mästerverk det var. Dock är den för lång för att ses i ett svep, jag hade ont i nacken _innan_ jag började kolla denna 197 minuter långa filmen.. Ork. Så sista timmen satt jag nästan och hoppades på att den skulle ta slut... Men men, ville Coppola att vi skulle plåga våra arslen så får vi väl göra det. Annars finns det inget att klanka ner på, mästerligt foto, regi och skådespel. Manuset är ganska enkelt, men fungerar mycket bra. Gillade dock inte att de fick varsin kärleksstund med Playboytjejerna.. (Fotnot: Det var Redux versionen jag såg.)


Aposteln (7/10).
(The Apostle, Robert Duvall, USA, 1997. IMDb.)
En film skriven av, med, regisserad av och som exekutiv producent, Robert Duvall. Helt klart en bra film om en präst vars fru bedrar honom och slutligen lämnar honom, han slår då hennes älskare med ett basebollträ. Med snuten i häcken drar han iväg och döper sig själv till apostel och bygger upp en kyrka i en stad. Så han är ju god, men med helt klart en del brister. Det är en bra karaktärsbeskrivning, men det är inget som gör att man håller kvar intresset i två timmar och en kvart. Helt klart för lång, men det är väl enda bristen..


Architecture of Reassurance (3/10).
(Mike Mills, USA, 1999. IMDb. KG.)
Jag gillade inte denna kortfilm där en tjej går omkring i nåt Weeds-liknande område och frågar folk. Verkar vara lite blandat med dokumentära inslag. Jag vet inte varför men jag gillade den inte bara.


Are You the Favorite Person of Anybody? (7/10).
(Miguel Arteta, USA, 2005. IMDb.)
Jag hade besök av norskarna Siri och David och visade dem den här vackra lilla filmen, skriven av Miranda July, och helt klart bästa filmen hon skrivit, så när Me and You and... Du kan se den här om du inte vill ha en screening här i finare DVD-kvalitè. Den var med på första utgåvan av Wholphin, som är en DVD med kortfilmer och dokumentärer. En suverän idè, men varför kommer inte de andra upp på Karagarga. Yay, #3 är uppe! Och "Inte som första gången" (Jonas Odells vackra animation om förlorad oskuld) är med!


Arga män utan ben (6/10).
(Aaltra, Gustave de Kervern & Benoît Delèpine, Frankrike / Belgien, 2004. IMDb.)
Skön rulle om två män som bråkar i den enes skördetröska och blir båda rullstolsbundna. En av dem är så förbannad på skördetröske-tillverkaren att han ska ta sig dit och klaga. Företaget ligger i Finland, så de beger sig dit. På vägen är det allmänt otrevliga och utnyttjar folks sympatier till max...


Arizona Dream (7/10).
(Emir Kusterica, USA / Frankrike, 1993. IMDb.)
Skön film där Vincent Gallo spelar en snubbe som tror sig vara en stor skådespelare, men kan bara lära sig att kopiera repliker ur bra filmscener, och så flygplansscenen ur North by Northwes används är för jävla rolig (och har förvisso dock gjort sig skyldig till att ge Göteborgs Filmfestival en kass presentationsfilm). Johnny Depp fastnar drömmer om eskimåer och fastnar mellan två kvinnor. Allt på Kustericas underbara vis med gapskratt mellan de fina scenerna. Här är det dock mer gapskratt än fina scener, men vad gör väl det? Och hängningen är suverän.


Arizona Junior (7/10).
(Raising Arizona, Joel & Ethan Coen, USA, 1987. IMDb.)
En bra rulle. Underhållande. Men inte så komplicerad och härlig som bröderna Coens komiska mästerverk The Big Lebowski, men trots allt en bra rulle.


Armadillo (8/10).
(Janus Metz Pedersen, Danmark, 2010. IMDb.)
Jag fattar inte hur de fick klartecken att följa dessa danska idioter in i strider med talibanerna. Alla där hatar dem, så även jag. Sverige ut ur Afghanistan!


Art School Confidential (7/10).
(Terry Zwigoff, USA, 2006. IMDb.)
Terry Zwigoff och Daniel Clowes som tillsammans regisserade respektive skrev Ghost World har slagit sina huvuden samma efter Zwigoff sköna utsvävning Bad Santa. Här handlar det om lite nördar igen, denna gång om konstnärer. En snubbe börjar på konstcollege och försöker få in en fot i konstvärlden och samtidigt få den vackraste kvinnan på skolan. Dessutom är det en mördare som stryker omkring och stryper folk. Jag gillade den, men föredrar Ghost World. Undra varför jag känner att jag måste jämföra med den dock. Jaja, ladda ner och avnjut innan vernissagen!


Ashes of American Flags: Wilco Live (6/10).
(Brendan Canty & Christopher Green, USA, 2009. IMDb.)
Ok dokumentär om ett turnerande Wilco, men det var för mycket fokus på spelandet, men ibland blev det ju gåshud för att uppträdandet var så jävla bra. Men ska man se en Wilco-dokumentär ska man givetvis se I am Trying to Break Your Heart, en film jag nog ska se om snart då jag saknar Jim O'Rourke (han är ju med i två sekunder i filmen). Nya Wilco-skivan låter efter första genomlyssningen, som den förra, tråkig. Kom tillbaka från Japan, Jim!


Aska och Diamanter (7/10).
(Popiól i diament, Andrzej Wajda, Polen, 1958. IMDb.)
En av de filmer man fick höra om på filmvetenskapen och jag kan tänka mig att det är blandningen mellan spionage, kärlek och humor som gjorde den nyskapande. Dessutom ett fantastiskt foto. Dock känns den lite daterad, men fullt sevärd.


Att angöra en brygga (6/10).
(Tage Danielsson, Sverige, 1965. IMDb.)
Kul film, men varför simmar de inte i land bara? Slutet var härligt.


Att ha och inte ha (8/10).
(To have and have not, Howard Hawks, USA, 1944. IMDb.)
En gammal goding som ettan visade som matinè i eftermiddag. Trevligt initiativ, imorrn visar de en till; Singin' in the rain! Härligt, en till att bocka av på top 250 ;) Dock stör man sig lite smått på att den är så sanslöst lik Casablanca, det är Bogart i huvudrollen, mycket av handlingen utspelar sig på en krog, mycket lik den i Casablanca, det utspelar sig under andra världskriget, dock i Frankrike och inte i Marocko.. Hur som helst är det en go' film med bra spel och sköna karktären, suputen är förbannat skoj. Bra som matinè.


Attenberg (4/10).
(Athina Rachel Tsangari, Grekland, 2010. IMDb. KG.)
Marina har en fin, härligt barnslig relation till sin far och en väldigt märklig till sin polare Bella. De senaste åren har den här samt Dog Tooth fått mycket uppmärksamhet från Grekland. Båda handlar om märkliga uppfostringsmetoder, men ska du bara se en, se Dog Tooth.


Audition (6/10).
(Oodishon, Takashi Miike, Japoan / Sydkorea, 2000. IMDb.)
En underlig film. I början är det vackert och skönt för att i slutet kulminera i en helt galen scen. Och allt är konstig, så man fattar inte riktigt om han drömmer eller inte. Ok.


Austin Powers in Goldmember (2/10).
(Jay Roach, USA, 2002. IMDb.)
Jag var och hälsade på David ikväll. Vi skulle gå på bio vid nio, men upptäckte att de filmer som var intressanta endast visades vid halv sju-sju-tiden, klockan var mer än det så vi valde mellan Austin och Lilja. Ingen av oss orkade med Lilja, så det blev den här skräprullen. Jag hade, efter tvåans alla upprepningar, inga förväntningar. Och det var inte särskilt roligt, visst ett par skratt, men inte alls i närheten av ettan. Anledningen är att, liksom i tvåan, har de upprepat alla de saker som inte var så roliga i ettan. Till Leda. Det som gjorde ettan så bra var ju t ex när Austin håller på och vänder i den där "inomhusbilen" och i nästa klipp är bilen dubbel så lång. DET var komik, detta är bara nonsens. Undvik.


Automatic: Kite Drawings (8/10).
(William Lamson, USA, 2009. KG.)
Underbar film där konstnären William Lamson gör en sorts tripod med ett hål i mitten, genom den går ett snöre som har en drake åt ena hållet och en penna i den andra, samt en vattenflaska som tyngd. Sedan målar vinden. Vackert.


Avalon (4/10).
(Axel Petersén, Sverige, 2011. IMDb. KG.)
En studie i överklassen? Nja. Jag tyckte väl inte riktigt att den övertygade.


Avatar (6/10).
(James Cameron, USA / England, 2009. IMDb.)
Jag gick och såg den svulstiga rullen, tyvärr är det här med 3D inte top-notch för oss glasögonbärare, effekten försvinner lite när man har en extra lins emellan. Filmen är en ganska ordinär historia med lite twister och sådär, men man kan givetvis lista ut hur det hela kommer sluta. Jag tyckte bäst om kommentaren att "de bryr sig inte om människor, bara nästa kvartalsrapport". Så är det nu och så är det 2154 om vi fortsätter så här...


Avlyssningen (8/10).
(The Conversation, Francis Ford Coppola, USA, 1974. IMDb.)
Mycket välspelad och bra film, bra manus, men jag vet inte, den har nog åldrats lite för mycket, men den är fortfarande klart bra. ;) //Höjde den till en åtta, med det slutet är den inte värd mindre. Jävligt bra.


Avsked (7/10).
(Okuribito, Yôjirô Takita, Japan, 2008. IMDb. KG.)
Den här rullen går på Bio Roy nu, tyvärr är de inte med på bioprogrammet.nu av nån anledning, så googla upp deras program. Filmen handlar om en kille som växt upp med sin mamma, spelandes cello, när han väl kommit in i en fin orkester har publiken sviktat och den får lägga ner så han återvänder hem med sin fru. Väl hemma hittar han ett välbetalt jobb, men det klassas som ganska ofint, att likt en annan Six Feet Under-snubbe förbereda liken inför begravningen, något som inte är helt respekterat. En fin historia och den gick inte riktigt den vägen jag trodde, men scenerna när han sitter och spelar cello med de fina japanska bergen i bakgrunden känns lite väl mycket Hollywood-charmande, men vad fan, det funkade, den vann ju för bästa utländska film. Så bra är den dock inte.


Away We Go (8/10).
(Sam Mendes, USA / England, 2009. IMDb.)
Jag tyckte väldigt mycket om den här historien om ett par som inte riktigt vet var de ska flytta nu när de ska få barn och faderns föräldrar bestämt sig att flytta till andra sidan Atlanten. Skriven av kultförfattaren Dave Eggers och hans fru Vendela Vida, kanske är det självupplevt?


Baadasssss! (4/10).
(How to Get the Man's Foot Outta Your Ass, Mario van Peebles, USA, 2003. IMDb.)
En film där Mario van Peebles berättar om hur hans farsa, Melvin, gjorde filmen Sweet Sweetback's Baad Asssss Song. Sådär.


Babel (9/10).
(Alejandro González Iñárritu, USA / Mexiko, 2006. IMDb.)
En fantastisk film. Om hur barns misstag kan omvandlas till terroristdåd och hur vi har problem med att kommunicera med varandra. Det enda lilla jag störde mig på var att man inte fick lära känna Cate Blanchett och Brad Pitts karaktärer så bra innan det gick åt fanders. Då känner inte jag lika mycket för dem. En detalj till en annars näst intill perfekt film.


Babylonsjukan (4/10).
(Daniel Espinosa, Sverige, 2004. IMDb.)
Njae. Viss dokumentär känsla i denna film, på gott och ont. Fotot är oftast schyst, men sedan storyn, njae. Ingen favorit.


Bad Boy (2/10).
(Double Whammy, Tom DiCillo, USA, 2001. IMDb.)
En film som innehåller varenda konventionell porrfilmskaraktär. Men det ska vi inte förstå, tror jag. Vi har massa pom pom-tjejer som dansar omkring i ett träningsprogram som polisen Ray Pluto (Denis Leary) tittar på då han röker en joint. Vi har längre ner i trappan en flicka som går i en skola där man ska ha skoluniformer och slutligen har vi i början av filmen en upskirt när polisen (som har en dålig rygg) misslyckas med att stoppa en galen mördare när han är inne på en hamburgersylta och ska käka. Istället tappar han pistolen och en pojke blir han som stoppar mördaren med ett skott. Pojken blir hjälte, snuten ett skämt. Snuten går till slut till en kiropraktor, som han nästan sätter på när hon undersöker honom. Det är så sjukt uppbyggt runt sex hela tiden. Och sedan är historierna kring helt aptrista. Ok, att vi skulle finna Leary och Elizabeth Hurley i denna skitrullen var ju inte så oväntat, men Steve Buscemi och Luis Guzmán? Short on cash?


Bad Boy Bubby (8/10).
(Rolf de Heer, Australien / Italien, 1993. IMDb.)
Sjuk och annorlunda film om en man, vid namn Bubby, som hålls inlåst av sin mor. I hennes lägenhet har han tillbringat hela sitt 35-åriga liv och hans sjuka mor behandlar honom som en hamster. Ut kan han inte gå, då behöver man gasmask.. Det går till och med så långt att modern brukar incest på honom.. Hur som helst, nu har Bubbys far hittat till lägenheten och han kastas ut i verkligheten. Sjuka saker händer och jag, som inte har sovit på 24 timmar somnar titt som tätt, så jag borde egentligen inte skriva den här recensionen då jag egentligen inte har sett hela filmen.. Men slutet vaknade jag till och det var bra. Haha. Måste se om..


Bad Mongo (8/10).
(Oskar Sjödin & Tomas Haglund, Sverige, 2010.)
Suverän dokumentär om Duong, som är lam i kroppen, men knappast i sinnet. Han är som de flesta andra unga män, han super och spelar bort sina pengar på nätpoker. Underbart bra. Om du har möjlighet: se.


Bad Santa (7/10).
(Terry Zwigoff, USA, 2003. IMDb.)
Skitskoj. Bättre julfilm får man leta länge efter. Billy Bob Thornton är kunglig då han svär och super. Det bästa tyckte jag var när han kommer inragglandes till köpcentrat och ramlar bland massa renar och när han ligger på golvet ser han en ren under i från och går loss på denne. Mitt framför massa barn givetvis. Ah, the horror!!!


Bad Timing (8/10).
(Nicolas Roeg, England, 1980. IMDb.)
Art Garfunkel spelar en psykologi-forskare och hans kk tar en överdos och sedan får vi följa deras liv tillsammans i en massa återblickar. Mycket bra. Och Harvey Keitel, den mannen är nästan alltid med i bra regissörers (ofta tidiga) filmer. En man med koll (som för övrigt gav Tarantino stålarna till att göra De Hänsynslösa - respekt). Nån som har nån mer Roeg-film och vill byta?


Badhuset (7/10).
(Xizao, Yang Zhang, Kina, 1999. IMDb.)
En skön film. Dock ganska given. Historien innehåller inga saker som är särskilt oväntade. Det är det som drar ner betyget. Annars är det bra karaktärsbeskrivningar med bra skådespel. Historien ör att en av två bröder har lämnat byn för staden och har lyckats väl. Han kommer tillbaka då hans efterblivne bror skickat en teckning där det ser ut som om hans far är sjuk. Vad som händer sedan kan ni kanske lista ut själva. Skön var den i alla fall och stundtals skoj.


Badjävlar (7/10).
(Christian Lund, Sverige, 1971. IMDb.)
Helskön rulle. Perfekt så här på en sval sommarkväll. Ernst-Günther är ett underbart svin.


Bananas (7/10).
(Woody Allen, USA, 1971. IMDb.)
En riktigt gammal Woody Allen-film där det är mer slapstick än relationskomik, men givetvis finns det även en dosa sådan vara även här. I filmen åker Woody till ett påhittat sydamerikansk land och blir deras president... Kul film.


Bananas!* (6/10).
(Fredrik Gertten, Sverige, 2009. IMDb.)
Bananas!* har ni säkert hört talas om. Filmen dokumenterar när advokaten Juan Dominguez tar sig an fruktjätten Dole angående det faktum att de använde gift som ansågs orsaka sterilitet i Nicaragua under sena 70-talet. Filmen i sig är helt ok, men man kan ju säga att efterspelet har varit det viktiga. Hoppas det går bra med alla dessa oändliga stämning hit och dit, men jag är väl, likt Wayne Coyne anno 1995, rätt pessimistisk i frågan: Evil will prevail.


Bandits (6/10).
(Barry Levinson, USA, 2001. IMDb.)
Hm, Billy Bob Thornton och Cate Blanchett i en rånarfilm? Bruce Willis. That makes sense, men så bra skådisar som Thornton och Blanchett? Jovisst, det funkar väl, men det blir lite väl känsligt för att bli en riktigt lyckad rånarrulle, det ska vara lite mer fart än så här för att det ska bli bra. Trots detta är det trots allt skådespelarna som höjer betyget. Slutet var också bra.


Bang Bang Orangutang (2/10).
(Simon Staho, Sverige, 2005. IMDb.)
En skitfilm. Dåligt foto. Dåligt manus. Dåligt klipp. Idiotisk färgkorrigering. Inte ens Persbrandt var särskilt bra. Tuva Nuvotny kom dock in och var så skön att den sköt upp från bottenbetyg..


Banga inte (6/10).
(Fanni Metelius, Sverige, 2011.)
Att se tillbaka på fjortistiden. Ja, herregud.


Banquise (7/10).
(Claude Barras & Cèdric Louis, Schweiz, 2005. IMDb.)
En fin film om en fet flicka som inte trivs med sin kropp på stranden så hon drömmer sig bort till kallare trakter.


Bara en dag (8/10).
(Before Sunset, Richard Linklater, USA, 2004. IMDb.)
En fortsättning på den sjukt underbara Bara en natt. Här har det gått nio år sedan de som främlingar spenderat en natt filosofiserandes genom Wiens gator. De är äldre, har växt upp och är ärligt talat inte riktigt lika roliga längre. Här har regissör Linklater och de båda huvudrollsinnehavarna i Bara en natt återförenats i Paris och skrivit manus tillsammans som mycket speglar deras egna liv. Det är skitbra, men ja, den där romantiken som fanns i första filmen finns inte riktigt där. Visst, den har också ett fint slut och de är mysigt så in i norden, men som sagt, de är lite äldre och har lite fler problem, vilket förvisso är oerhört realistiskt, men jag vet inte vad jag babblar om nu. Jag gillade, men inte älskade den, som jag gjorde med den förra..


Bara en natt (9/10).
(Before Sunrise, Richard Linklater, USA, 1995. IMDb.)
Helt jävla underbar film. Enkel historia. En amerikan och en fransyska möts på tåget. Han ska gå av i Wien. Hon ska till Paris. Han övertalar henne att hänga med honom tills hans flyg går nästa dag. Deras enda dag. Ah. Den obotliga romantikern en bit inne i mig bara bultar när jag tänker på filmen. Den var så underbar, det händer inte så värst mycket, de snackar som i en vanlig Linklater-film (David, jag vill se Waking Life igen snart!), dvs mycket och smått filosofiskt. Och nej, School of Rock är inte en vanlig Linklater-film, men den ska jag se snart, ligger på Boxman.se och väntar på att jag ska få se den. För övrigt har de gjort en uppföljare till den här och för första gången på mycket länge känns det som en helt underbart bra idè! Oh, jag blir pepp. Kolla trailern här. Och Ethan Hawke. Ja, jag tror han nog tar över tronen efter Philip Seymour Hoffman som favoriten. Och hans bok (haha, hur ofta händer det att jag läst en skådis bok?) Ash Wednesday var också super. Me like that guy!


Bara prata lite (6/10).
(Lukas Moodysson, Sverige, 1997. IMDb.)
Goe gamle Lukas gestaltar svenskens ensamhet med en twist.


Barbarella (7/10).
(Roger Vadim, Frankrike / Italien, 1968. IMDb.)
Underbar gammal sci-fi med Jane Fonda som en agent i det helt fridfulla universum som existerar i framtiden, men nu har en snubbe som heter Duran Duran (jaså, det var härifrån de tog sitt namn?) har hittat på en sorts laser och hon får i uppdrag att stoppa honom. Det är en film som man bara ser för att det är så skön stämning och sköna studiomiljöer och modeller som exploderar och Fonda som upptäcker att sex är bäst på det gamla hederliga viset. Kunglig film helt enkelt. Och visst, när Duran Duran har övertaget skrattar han sådär underbart: hah, haha, MUAHAHA!


Barney's Version (8/10).
(Richard J. Lewis, Kanada / Italien, 2010. IMDb. KG.)
Det var rätt länge sedan jag lät tårarna falla av en film. När jag sedan kollar upp filmen lite bättre och märker att regissören delar lite av huvudkaraktärens liv förstår jag varför han kan förmedla det så bra. Det här är en film om Barney, som blir kär i en tjej på ett bröllop, sitt eget. Jag tyckte oerhört mycket om den, smart, kärleksfull och otroligt fin. Kuriosa: filmens två regissörer spelas av David Cronenberg och Atom Egoyan, fint av dem att medverka och ge än mer stjärnglans till den här djupt underskattade rullen. Och Paul Giamatti. Har man en gång sett Sideways så är man ju för evigt kär i honom. Det här var en nostalgitripp tillbaka dit.


Baron Münchhausens äventyr (7/10).
(The Adventures of Baron Munchausen, Terry Gilliam, England / Tyskland, 1988. IMDb. KG.)
Tänk om man såg den här rullen när man var 12! Underbart galen fantasy-historia. Lätt att Filip ska få den i tolvårspresent!


Barton Fink (8/10).
(Joel & Ethan Coen, USA, 1991. IMDb.)
Den konstigaste Bröderna Coen-filmen jag sett. Men den jag inte sett ännu, Strebern (The Hudsucker Proxy) handlar ju om nån vaktmästare som får det hett om öronen då rockringen uppfinns, eller nåt sånt. I och för sig har jag ju inte sett The Man Who Wasn't There heller, men den har ju inte kommit hit ännu. Vad fan väntar distributörerna på?? Jaja. Detta är en film om en teaterförfattare vars Broadwayuppsättning får lysande recensioner och han blir erbjuden ett jobb i Hollywood där han innan helgen ska ha börjat skriva på ett manus om en brottare som antingen är föräldralös eller har problem med damerna. Då han i sin enda pjäs skrev om den vanliga människan (en fiskmånglare, vad det nu är) får han givetvis skrivkramp och blir galen. Men även hans omgivning är det samma. Ytterst märklig rulle som freakar ut lite för mycket på slutet, men som nån klok själ skrev på Imdb, så är helvetet en metafor för Hollywood. Tänkte jag inte på, men man kan ju inte vara klarsynt jämt. Bra film är det i alla fall, John Goodman är som vanligt superb, hade faktiskt lite svårt för Turturro i hans scener med Goodman i början av filmen, men inget av betydelse. Fiiint.


Basquiat (9/10).
(Julian Schnabel, USA, 1996. IMDb.)
Oj, vad jag tyckte om den här filmen! Den är helt underbar! Allt är underbart, förutom möjligtvis Bowie som Andy Warhol, men Jeffrey Wright, Benicio Del Toro, Gary Oldman, Michael Wincott och ljuva Claire Forlani är en av de starkaste line-ups jag sett sedan Magnolia! Filmen handlar om en målare som upptäcks och det är bara så skönt att följa hans väg i konstvärlden. Älskade den. Se! Ah, vill se Before Night Falls nu!


Batman (7/10).
(Leslie H. Martinson, USA, 1966. IMDb.)
Jag och Alex slog på TVn och trodde det var ännu ett fantastiskt avsnitt av Batman, men vi hade turen (eller oturen för Alex som ville ut i solen) att det var filmen! Alla de stora skurkarna, Pingvinen, Jokern, Gåtan och Kattkvinnan, har slagit sig ihop för att sprida kaos. Det absolut bästa var i början när Batman och Robin står fastmagnetiserade vid en boj och nån pryl de använt för att avvärja sig mot de torpeder har tagit slut på batterier (eller Bat-teries, som Alex påpekade?) och en torped är på väg emot dem och ett klipp och de är i säkerhet i sin båt på väg bort och förklarar det hela med: "det var nobelt av den stora sköldpaddan att offra sitt liv genom att ställa sig iväg för torpeden". Sjukt kul. Kuriosa var att jag fick reda på att Alex ju är värsta Batmanexperten och känner till massa roliga skurkar så som ägget som säger ägg-cellent och catgirl på skoter... En annan goding jag hittade citerad på IMDb:
"Commissioner Gordon: Penguin, Joker, Riddler... and Catwoman, too! The sum of the angles of that rectangle is too monstrous to contemplate!
Batman: We've been given the plainest warning. They're working together to take over...
Chief O'Hara: Take over *what*, Batman? Gotham City?
Batman: Any *two* of them would try that!
Commissioner Gordon: The whole country?
Batman: If it were three of them, I would say yes, but *four*? Their minimum objective must be... the *entire* world. "


Det verkar dessutom som början av filmen innehöll scenen vi hört talas om: Robin: [sees a shark attached to Batman's leg] Holy sardine!
Batman: Hand down the shark repellent Batspray!


Batman Begins (7/10).
(Christopher Nolan, USA, 2005. IMDb.)
Schyst rulle. Bra pilsnerfilm. Eller bakfyllefilm för den delen. Underhållande.


Battle in Seattle (6/10).
(Stuart Townsend, USA / Kanda / Tyskland, 2007. IMDb.)
Rätt bra film där man får se olika sidor av protesterna i Seattle 1999. Jag var inte helt förtjust i hela historien med Theron och Harrelsson dock.


Battle Royale (6/10).
(Kinji Fukasaku, Japan, 2000. IMDb.)
Helgalen film. Inte jättebra, men småtuff. Vet inte riktigt om regissören vill säga nåt med den, känns inte så, känns mest som om han vill göra en jävla udda film, kort och gott.


Bay of Blood (5/10).
(Reazione a catena, Mario Bava, Italien, 1971. IMDb. KG.)
Ganska spännande.


Be Kind Rewind (8/10).
(Michel Gondry, USA, 2008. IMDb.)
Gondry håller fortet uppe genom att gå tillbaka till det han verkar gilla mest, bara vara allmänt kreativ. Funkar bättre än The Science of Sleep. Och Mos Def vill man ju bara krama. Dessutom växer mitt sug att åka och bo i Williamsburg, Brooklyn än mer med den här filmen...


Beach Blanket Bingo (2/10).
(William Asher, USA, 1965. IMDb. KG.)
Jag tröttnade. Roligt dock att det är en tjej som ska låtsas hoppas fallskärm för att promota sin nya skiva. Före sin tid så sett.


Bearings Glocken (8/10).
(Kawase Kohske, Japan, 2007. KG.)
I Japan programmerar man en maskin att kasta ut kulor så att de spelar musik. Mycket imponerande. Kolla här.


Beasts of the Southern Wild (9/10).
(Benh Zeitlin, USA, 2012. IMDb. KG.)
Jag fullkomligt älskade historien om Hushpuppy i The Bathtub. När du sett den tycker jag du helt klart ska kolla upp George Washington, avskräcks inte av vad David Gordon Green gjort efteråt.


Beautiful Girls (5/10).
(Ted Demme, USA, 1996. IMDb.)
En ok film om en snubbe som kommer tillbaka till sin hemort för en high school-återförening. Han träffar sina polare, som fortfarande är samma gamla gubbar. Inget har förändrats, i princip. Han träffar den 13-åriga överintelligenta grannen, som charmar honom och han önskar att han var i hennes ålder nu. Det är ett ok drama, med skilda skådespelarprestationer, Michael Rapaport och David Arquette är smärre katastrofer, Matt Dillon är inte särskilt bra, medan Timothy Hutton och speciellt Natalie Portman är förträffliga. Så det blir Hutton och Portman som höjer den från en fyra.


Bedways (3/10).
(Rolf Peter Kahl, Tyskland, 2010. IMDb. KG.)
Pretentiöst tråkig film om några berlinare som ska göra film med riktiga sexscener. Tråkigt.


Before night falls (6/10).
(Julian Schnabel, USA, 2000. IMDb.)
Jag skulle egentligen gått på Heaven, Tom Tykwers nya film, igår, men mitt sällskap lämnade återbud så jag tänkte att jag sparar den. Istället gick jag och såg Before night falls. Jag hade ganska höga förväntningar efter Basquiat, men tyvärr infriades de inte riktigt, Jag fick aldrig samma sköna känsla som av Basquiat. Ok, denna är inte gjord för att man ska få samma känsla. Men jag tyckte bara den var sådär, stundtals dock extremt vacker och det är ett bra skådespel, speciellt av huvudrollsinnehavaren Javier Bardem och Michael Wincott, som framstår som en rejält underskattad skådis. Johnny Depps roll som den nitiske militären är dock inte så övertygande. Ser ju helt sjukt ut då han tar sig på ballen?


Before the Devil Knows You're Dead (6/10).
(Sidney Lumet, USA, 2007. IMDb.)
En rånarhistoria som koncentrerar sig på vad som leder till att man begår ett rån snarare än själva rånet. Bra skådespelare och annorlunda "narrative" (vad heter det på svenska?), men det blir lite väl rörigt kanske? Jag gillar dock hela keep-it-in-the-family-grejen.


Beginners (8/10).
(Mike Mills, USA, 2010. IMDb.)
En underbart fin film om en man som dels försöker ta hand om sorgen efter sin far samtidigt som han försöker förstå varför han aldrig lyckas ha ett långvarigt förhållande. Vackert och jag älskade det.


Begravning i Berlin (4/10).
(Funeral in Berlin, Guy Hamilton, England, 1966. IMDb.)
En spionfilm jag såg för att det tydligen var denna spionen som Austin Powers är en parodi på. Tja, Michael Caines förlaga drar så sjukt torra skämt och har ingen charm alls. Storyn är lite klurig och det hela är inte så värst underhållande..


Bekännelsen (9/10).
(Le Confessionnal, Robert Lepage, Kanada / England / Frankrike, 1995. IMDb.)
Jag tyckte väldigt mycket om den här filmen, filmen är ganska originell, det är nämligen tre historier, varav två utspelar sig på 50-talet då Hitchcock ska spela in sin film 'I Confess' i Quebec, där även historien om kvinnan som inte kan få barn, men hennes syster får ett barn, som då kvinnan får behandla som sitt eget. Den tredje historien utspelar sig i nutid då Pierre och hans inadopterade bror Marc söker efter Marcs far.. Alla historier flätas samman och hoppar från en tid till en annan så man får hela tiden sitta klistrad framför tvn, men eftersom historierna är så intressanta är det inget som helst problem. Manuset är slående, skådespelet klart godkänt och med ett stundtals lysande foto blir detta en riktigt bra film.


Belle de Jour - Dagfjärilen (8/10).
(Belle de Jour, Luis Buñuel, Frankrike / Italien, 1967. IMDb. KG.)
Jag såg om Bu˜unels gamla rulle på Cinemateket och tyckte mycker mer om den idag än för fyra år sedan. Till den grad att jag beställde Leopold von Sacher-Masochs Venus i Päls.

En film före sin tid där Catherine Deneuve dagdrömmer om att bli förnedrad och smiter ifrån sitt perfekta liv som läkarhustru för att sälja sin kropp på en bordell. Annorlunda, men lite segt. Säkert bannlyst både här och där på sin tid.


Ben & Gunnar - En liten film om manlig vänskap (9/10).
(Tomas Alfredson, Sverige, 1999. IMDb.)
Ah. Habe! Underbar och det vet vi ju alla. Jag känner för att se När Harry mötte Sally, som ju denna lilla film är en parodi på.


Ben-Hur (6/10).
(William Wyler, USA, 1959. IMDb.)
överskattad film. Oerhört överskattad. Först och främst är den på tok för lång. Och Charlton Heston är nog tråkigaste skådisen i världen. Filmen har en ganska bra historia, men allt är så storslaget och det är liksom det som är något med filmen. Jag blir inte särskilt engagerad av historien. Dock var den tuff att se på Draken, Sveriges största duk. Men, den hade varit ännu roligare att se om det hade varit bra foto. Det är det bara i den klassiska hästkapplöpningsscenen som tydligen var medregisserad av nån legendarisk stuntman. Det är den enda riktigt bra scenen. Bäst och roligast är Hugh Griffith som Sheik Ilderim. Ingen film jag tänker se en tredje gång, direkt. Jag hade för mig att den var bättre än så här, men..


Benny's Video (6/10).
(Michael Haneke, österrike / Schweiz, 1992. IMDb.)
Vad tänkte jag på när jag gjorde en DVD med tyska filmer jag tyckte om till dem jag soffsurfade hos i Tyskland och slängde med denna, trots att jag då inte sett den? Inte helt clever, men Juli tyckte trots allt den var bra. Disturbing but good tror jag hon skrev. Jag håller helt klart med om det första, sedan är den ganska bra. Som vanligt med (speciellt gamla) Haneke handlar det om baksidan av människan, den kalla sidan. Det handlar om en pojke som dödar en flicka med en slaktpistol, en sån som mördaren i No Country for Old Men använder. Det blir dock bra mycket värre när han avslöjar vad som hänt för sina föräldrar. Huja!


Berättelsen om Adèle H. (4/10).
(L'histoire d'Adèle H., François Truffaut, Frankrike, 1975. IMDb. KG.)
Rätt trist historia där Victor Hugos dotter åker efter en engelsk soldat till Halifax och verkligen inte kan få honom ut sin skalle. Vid ett tillfälle skickar hon en prostituerad till honom med ett meddelande i stil med "Hej min älskade, om du vill får du ha den här kvinnan i natt". Tja, vad ska man göra när choklad inte funkar?


Best in Show (7/10).
(Christopher Guest, USA, 2000. IMDb.)
Ännu en av Christopher Guests charmiga mockumentärer har fladdrat förbi framför mina ögon. Denna gillade jag mycket, i vart fall då Fred Willard äntligen dyker upp (ja, det är samma gäng som i A Mighty Wind och Waiting for Guffman). Han är så jävla underbar. Han kommenterar den här hundshowen och kan inte ett skit och hundar. Mycket roande. Ett exempel: "Excuse me if this off the subject a little bit, but just take a guess at how much I can bench press. Come on, what do you think? Take a guess. 315 pounds, maxing out at 400!"


Beyond the Valley of the Dolls (7/10).
(Russ Meyer, USA, 1970. IMDb. KG.)
Ett rockband åker till Los Angeles för att pröva lyckan och lyckas nästan lite för bra. Regissör Russ Meyer är mest känd för att det alltid är mycket nakna bröst, men ibland tar han manushjälp av filmkritikern Roger Ebert och då blir det inte alls dumt.


Big Boys Gone Bananas!* (6/10).
(Fredrik Gertten, Sverige / Danmark / Tyskland / USA / England, 2011. IMDb. KG.)
Fredrik Gertten visar här hur det gick till efter att hans dokumentär om Dole stämdes och hur storföretaget försöker att tysta ner historien. Intressant som fasen.


Big Bus (5/10).
(James Frawley, USA, 1976. IMDb.)
Den här filmen hittade jag i en dag när jag hade riktigt tråkigt och kollade vilken film på Karagarga som hade id 10000. Den var småkul, underbar scenografi och är helt klart en inspirationskälla till Airplane! (Titta vi flyger).


Big Daddy (6/10).
(Dennis Dugan, USA, 1999. IMDb.)
Skoj som fan, Adam Sandler lämnade det löjliga att snacka konstigt konstant som han gjorde i Water Boy. Det var ju hans sämsta film, men nu är han tillbaka igen. Inte lika rolig som Happy Gilmore, men den är ju ganska omöjlig att överträffa..


Big Fan (5/10).
(Robert D. Siegel, USA, 2009. IMDb.)
En av de fem-tio ståuppare jag tycker om, Patton Oswalt, spelar här en football-fan som får stryk av sin idol, men inte kan med att anmäla honom, då skulle ju hans lag inte vinna... Mycket mörkt filmad, skriven och debutregisserad av mannen som skrev The Wrestler. Bra, men inte extraordinärt.


Big Fish (9/10).
(Tim Burton, USA, 2003. IMDb.)
Mysig sagofilm. Det enda jag störde mig på var att Helena Bonham Carter ser lite konstig ut när hon ska spela lycklig...


Big Tits Zombie (4/10).
(Kyonyû doragon: Onsen zonbi vs sutorippâ 5, Takao Nakano, Japan, 2010. IMDb. KG.)
Galet galet galet. Och en scen som får tårtgate att framstå som harmlöst. Eller ja, vad vet jag, det var ett halvår sedan jag såg den nu…


Biggie & Tupac (7/10).
(Nick Broomfield, USA, 2002. IMDb.)
Fin dokumentär som mer eller mindre löser mordet på Biggie, men vad hände med Tupac? Efter kanske en halvtimme är mordet på honom helt ute ur bilden och allt är koncentrerat på Notorious B.I.G. Det är lite klantigt att tappa fokus på helheten när man kallar filmen för Biggie & Tupac. Dock är det förståligt då folk inte vill snacka om Tupac, det går bättre med Biggie-mordet, så att säga. Det är trots allt en bra dokumentär.


Bill & Ted's Excellent Adventure (4/10).
(Stephen Herek, USA, 1989. IMDb.)
Två high school-killar kommer köra i historia om deras redovisning inte kommer vara nåt alldeles extra så de tar hjälp av en tidsmaskin och hämtar hem Sokrates, Freud, en supersöt Jeanne D'Arc och lite andra historiska människor. Ganska löjlig, men underhållande för stunden. En sån där fin sommarfilm, en film där man inte behöver tänka många sekunder. Och Keanu Reeves spelar den enda roll han kan, den han är, idiotslackern.


Billy the Kid (5/10).
(Jennifer Venditti, USA, 2007. IMDb. KG.)
Miranda July tipsade om den här på sin sida. Jag är dock inte lika lyrisk.


Bissau Revisited (3/10).
(Love Svensson, Sverige, 2010.)
En ironiker åker med tillbaka till sina föräldrars sida-projekt på 70-talet för att cementera åsikten att det inte leder till nåt. Men tja, det kanske det gör. Sådär.


Björk: Inner or Deep Part of an Animal or Plant Structure (6/10).
(Ragnheidur Gestadóttir, Island / Brasilien / USA / England, 2004. IMDb.)
Fin dokumentär om när Björk gör Med?lla med bara ljud från människan. Tydligen är det som låter stråkar inte stråkar.


Blåbärskriget (1/10).
(Lars-Göran Pettersson, Sverige, 2007. IMDb.)
Världshistoriens sämsta film? Det handlar om ett gäng bärplockare som blir snuvade på stålar så de snor alla blåbär. Det kunde blivit kul, men det blir krångligt, skumt och dumt. Undvik skiten.


Blåsningen (8/10).
(The Sting, George Roy Hill, USA, 1973. IMDb.)
En finfin film som har ett antal finurliga vändningar. *Spoiler: Dock förstod jag inte alls varför FBI-agenten skulle göra en deal med honom? Ok, det lurade oss tittare, men funkade ju inte i handligen?


Black Hawk Down (6/10).
(Ridley Scott, USA, 2001. IMDb.)
Intressant med en film som försöker vara så dokumentär som möjligt samtidigt som den ska vara så actionspäckad som möjligt. Det funkar finfint och är inte riktigt så flaggviftande som Jerry Bruckheimers (producenten) filmer brukar vara.


Black Snake Moan (5/10).
(Craig Brewer, USA, 2006. IMDb.)
Hittade denna rulle när jag kollade vilka andra filmer nåt bolag hade producerad och fastnade vid dess titel, som ju PJ Harvey har en låt som heter (nu när jag dubbelkollade hette ju låten Long Snake Moan). Filmen är i alla fall lite speciell, den drar, efter en gammal bluesgubbe snackat lite, till tonerna av The Black Keys. Fantastiskt bra sätt att börja en film. Den fortsätter med att Christina Ricci är en liten tjej som bara måste få kuk och när hennes kille Justin Timberlake drar till Irak ringer hon en annan kille och det hela slutar med att hon blir packad, drogad, misshandlad och dumpad på en väg där Samuel L. Jackson hittar henne och tar med henne hem och låser fast henne vid ett element tills hon blivit fri från synd... Filmen är halvbra, det hela förklaras lite väl enkelt tycker jag, alltså hennes beteende. Jävla bra musik dock.


Black Swan (8/10).
(Darren Aronofsky, USA, 2010. IMDb.)
Svart svan, svart historia. Likt Svansjön alltså. Se den, men undvik screenern jag norpade, de har kommit på att det nog är smartast att distribuera screeners i kass kvalité.


Blackmail (6/10).
(Alfred Hitchcock, England, 1929. IMDb.)
Ingen höjdare för att vara Hitchcock, men helt klart bra. Slutet gillade jag dock inte. Nu ska jag (på riktigt denna gången) kolla klart på Lolita. ;)


Blade Runner (6/10).
(Ridley Scott, USA, 1982. IMDb.)
Helt ok, men jag förstår inte varför den ofta får så bra kritik, ok, annorlunda slut, ett bra sådant som höjde filmen lite grann. Ett originellt manus, hm, ja det är väl det, men jag tycker inte det engagerar något för det, känns som en bra genomförd amerikansk 'action-science-fiction-film'.


Bleka dödens minut (4/10).
(The Princess Bride, Rob Reiner, USA, 1987. IMDb.)
Vissa filmer fattar man inte riktigt varför de hamnar på IMDb Top 250. Det här är en prinsessa-film som skojade till det lite ibland. Bättre än jag trodde de första minutrarna, men njae, ingen höjdare. Godkänd.


Block Party (6/10).
(Michel Gondry, USA, 2005. IMDb.)
Jag har aldrig varit nån fan av Dave Chapelle, han har alltid varit en gestalt för det fula språket bland afroamerikaner. Sällan särskilt rolig (Lil' Jon-sketchen undantagen). Men nu har han fått en finfin idè om att anordna ett partaj i Brooklyn med sina favoritartister (såsom Mos Def, Roots, Erykah Badu, Fugees, Kanye osv). Dessutom ger han, likt Willy Wonka, ut guldbiljetter till massa folk i hans hemort i Ohio, som får åka till Brooklyn i en hyrd buss. Det är en rätt mysig film med en del musikaliska höjdpunkter så som när man får höra Killing me Softly, eller när Erykah och Jill Scott sjunger till I've Got You med Roots. Det som dock slår mig mest när jag ser filmen är att jag borde kolla upp Mos Def mer. Gillar att jag hinner uppfatta vad han sjunger om... För övrigt hade jag hoppats att Gondrys regi skulle skruva till det lite extra, men det ska ju sägas, det går inte att skruva till en dokumentär likt en spelfilm. Kuriosa om Gondry är att det tydligen är han och inte Kaufman som fick idèn till Eternal Sunshine. Ah, kan inte Science of Sleep komma snart, damn it?


Blod och sand (2/10).
(Blood and Sand, Rouben Mamoulian, USA, 1941. IMDb. KG.)
Kanske borde jag inte skriva om den här. Det här var en fantastiskt dålig film, jag såg en timme av dåligt skådespel och tråkig, seg utveckling av historien. Det ledde till nåt jag inte gjort tidigare: jag lämnade salongen på Cinemateket. Om det inte är ett betyg så vet jag inte vad det är.


Blodspengar (5/10).
(L'argent, Robert Bresson, Frankrike Schweiz, 1983. IMDb.)
En film som börjar snyggt, några kids förfalskar en 500-francsedel och köper en ram i en ramaffär, och affärsinnehavaren lurar på sedeln på killen som fyller på villaoljan. Han åker dit för det hela och under tiden i fängelse förlorar han allt. Cyniskt, men lite väl stelt för min smak. Det står i Cinematekets program att Bresson ansåg att skådespelarna var modeller i hans konstverk, kanske därför det känns så stelt, när inte skådespelarna får leva ut?


Blood into Wine (4/10).
(Ryan Page & Christopher Pomerenke, USA, 2010. IMDb.)
Jag blev nyfiken när jag hlrde talas om denna dokumentär om den medieskygge sångaren i Tool, Maynard, skulle vara med i en dokumentär om hans vinodlande (!). Det visar sig vara en dokumentär som försöker sig på några "roliga" grepp i stil med att Maynard är i nån fejkad talk show där värdarna förväntar sig att intervjua Keanu Reeves. Men delarna när Maynard går omkring i sin vinodling och snackar är ju trevliga, men ärligt talat kan du mycket hellre se om Sideways om du vill ha en utsökt film till ditt vin! Ra-ra-rawr!


Blood Simple (8/10).
(Joel & Ethan Coen, USA, 1984. IMDb.)
Bröderna Coens första film som ger mig ännu högre förhoppningar på deras kommande The Man Who Wasn't There. Detta är nämligen en film-noirhyllning, The Man.. ska väl vara film-noir, tror jag. Härligt, för det här är verkligen något de behärskar. Filmen starkaste kort är fotot, som faktiskt Barry Sonnenfeld stått för. Han är väl mest känd för att ha gjort Men In Black. Alla skådisar sköter sig utmärkt, min favorit är privatdetektiven. Skön snubbe. Manuset är inte så komplicerat som det ibland kan vara i brödernas fall, ingen Big Lebowski direkt. Men det gör inget, här är tempot ofta lite lägre och tyvärr är humorn ganska sparsmakad, men det gör inte så mycket. Bäst filmade scenen är helt klart när Maurice ska sätta på jukeboxen. "What day is it today?" "Friday." "And what day is that?" "Friday?" "Yankee night!" Sista scenen var dock roligast. Tyckte då jag, men det var jag relativt ensam om att tycka. Jag var den enda som gapskrattade åt det.. Jaja. En super-film.


Bloody Sunday (6/10).
(Paul Greengrass, England / Irland, 2002. IMDb.)
Filmat som en dokumentär skildras den blodiga söndagen i Irlands historia då Engelska armèn sätter hårt mot en demonstration. Effektivt, men man hålls inte helt fast i historien.


Blow (6/10).
(Ted Demme, USA, 2001. IMDb.)
En helt ok historia om George Jung, mannen som började med kokain mellan Columbia och USA. Dock vet man redan från början att han kommer åka fast så småningom och det finns inte tillräckligt med kött på benen för att bygga upp en historia som man vet hur den kommer sluta. Johnny Depp tycker jag gör en av sina sämsta skådespelarinsatser sedan, hrm, kanske Nightmare on Elm Street.. Jag förstår inte riktigt varför han väljer den här rollen, för här har vi ju en kille som normalt väljer sina roller med fingertoppskänsla, men frågan är ju varför han väljer att porträttera en ny knarkare på 70-talet, då han redan fulländat karaktären i den underbara Fear and Loathing in Las Vegas. Och Penelope Cruz. Herregud, hon 'platsar' i Hollywood, om ni hajar vad jag menar. Ytterst platt skådespel som inte engagerar ett skvatt. Men genom underbar musik, fin klippning och att Depp är ok gör att det går att titta på med ett leende på läpparna.


Blow out (7/10).
(Brian DePalma, USA, 1981. IMDb.)
I natt visade femman en gammal Brian DePalma-film. Som vanligt en bunt med Hitchcock-referenser, den främsta den scen som ljudkillen John Travolta ska lägga på ett skrik till. En kvinna i duschen som blir attackerad av en man med kniv.. Ja, ni vet vilken film som åsyftas. Detta gör dock inget direkt, vissa sätt att filma känner man igen, men dett ger bara lite av den stämning som Hitchcock alltid så mästerligt skapade. DePalma är inte lika skicklig, men visst, det blir en spännande historia. Inte Travoltas bästa skådespelarinsats, men han är helt ok. Liksom resten av ensembeln. Ett oväntat slut höjer lite.


Blue Velvet (9/10).
(David Lynch, USA, 1986. IMDb. KG.)
16/10 2010: Jag såg om den här rullen på Cinemateket och omvärderade den totalt. När jag såg den förra gången hatade jag den, nu älskade jag den. Det är allt bra märkligt. Jag gillade verkligen kopplingen att Rödhakar (Robins) representerade kärleken och att vi vinner över de onda insekterna!

12/07 2003: Sicken skitfilm! Ok, jag har tidigare varit jävligt skeptisk till Lynch knasiga filmer, men här blir det inget annat än en vanlig enkel b-rulle med udda karaktärer. Det börjar bra, men slutet är så tråkigt att hela filmen förstörs. Visst det finns godbitar, men de är inte särskilt många och om hela filmen hade varit som de tre första minutrarna hade vi haft en jävligt bra film, tyvärr blev det inte så och filmen kommer inte synas framför mina ögon igen..


Boat Trip (2/10).
(Mort Nathan, USA, 2002. IMDb.)
Varför ser jag på skiten? En hel film med nästan uteslutande böghumor. Varför går det ingen bra TV på morgonen så man slipper sån't här?


Bob le Flambeur (8/10).
(Jean-Pierre Melville, Frankrike, 1955. IMDb.)
Underbart skön film som jag peppat på i många år nu. Jag gillar verkligen Melvilles tidiga grejer. Se även Le SamouraÏ, som Ghost Dog mer eller mindre är en (förvisso fantastisk) rip-off av. Här handlar det om Bob, en spelare, som spelar bort stålarna och ska göra en kupp, nu när han hållt sig borta från det i tjugo år. Ett fantastiskt manus, som tydligen nyinspelats 2002 med Nick Nolte. Jag såg Nick Nolte utanför mitt fönster i London en gång. Det ni!


Bobby (9/10).
(Emilio Estevez, USA, 2006. IMDb.)
Jag läste om den här filmen i Nöjesguiden, att Emilio Estevez hade regisserat en film som faktiskt var riktigt bra och att det var massa skådespelare som agerat näst intill gratis. Jag tänkte att det kanske mest var för att vara snälla och stötta killen som jag mest kommer ihåg som en av killarna som satt kvar i Breakfast Club. Men det var snarare så att de läste det suveräna manus, som jag inte heller trodde att Estevez skrivit, men det hade han banne mig och insett att det här var en fantastisk film att vara med i. Den behandlar så oerhört många ämnen, måhända lite flyktigt, och kanske är det en liten liten svaghet med filmen, men det är en petitess, det ges tillräckligt med tid för oss att lära känna karaktärerna kring sista kvällen Robert F. Kennedy levde på Ambassador Hotel i Los Angeles. Filmen lyckas ta upp dels de ämnen som Kennedy förespråkade och som är ännu mer sanna idag, han var en man före sin tid. Och i sina sidohistorier behandlar den allt från det jobbiga att bli äldre till rasism och hur denna utvecklas från de svartas slaveri till mexikanarnas mimimum wage. Jag blev djupt rörd av denna film och grät till och med en liten skvätt. Årets överraskning, helt klart. Det är verkligen underbart när man får sina fördomar krossade. Tack Emilio.


Bobby Bird (4/10).
(Carson Mell, USA, 2005.)
En "interaktiv" kortfilm där man får en meny av en naken man med massa tatueringar och bakom varje tatuering finns en historia. Inte så intressanta sådana dock.


Body Parts (3/10).
(Jonas Odell, Sverige, 1995. KG.)
Nja. Odell, som mest är känd för den suveräna Aldrig som första gången gjorde här för femton år sedan en liten film om kroppsdelar. Absurd, men inte särskilt rolig.


Bolero (7/10).
(Ivan Maximov, Ryssland, 1992. IMDb. KG.)
Härligt repetitiv animation där en drake (?) går runt runt i ett slott. Hans långa svans gör att han nästan aldrig lämnar den lilla ruta av slottet vi ser.


Bonnie & Clyde (8/10).
(Arthur Penn, USA, 1967. IMDb.)
En finfin rulle, Faye Dunaway var riktigt snygg när hon var ung. ;) Det är en film med bra fart i och ett mycket bra slut!


Boondock Saints (7/10).
(Troy Duffy , Kanada / USA, 1999. IMDb.)
En bra actionfilm. Lite nya idèer där brotten utreds av Willem Dafoe och då är det tillbakablickar till när de begicks. Dafoe spelar en FBI-agent som känns en smula plagierad av Gary Oldmans polis i Lèon. Lyssnar på klassisk musik när han utreder. Sedan kryddar de dock hans karaktär med att han är homosexuell. En bra action, helt enkelt. Inget fantastiskt dock. Jävligt kass musik stundtals.


Borat (7/10).
(Borat: Cultural Learnings of America for Make Benefit Glorious Nation of Kazakhstan, Larry Charles, USA, 2006. IMDb.)
Alex hade visst inte sett Borat, så jag hittade i honom en person att se denna rulle med. Varenda jävel såg den ju i höstas verkar det som. Hur som haver, vi skrattade givetvis gott åt Sasha Baron Cohens påhitt.


Borgarklassens diskreta charm (6/10).
(Le Charme discret de la bourgeoisie, Luis Buñuel, Frankrike / Italien / Spanien, 1972. IMDb.)
En annorlunda rulle. Att visa något som sedan visar sig vara en dröm för någon av karaktärerna i filmen är ett beprövat sätt att göra en film, här går det dock till överdrift, det blir lite väl många drömmar, annars är det ganska skoj, dock känns filmen dubbelt så lång som den är..


Borom Sarret (4/10).
(Ousmane Sembene, Senegal, 1966. IMDb.)
En film där en snubbe som knegar som taxichaufför i kåkstaden får en körrning in till stan, dit han egentligen inte får vara. Han blir stoppad i någon sorts tull och passageraren flyr varpå chaufförn åker på böter - hans vagn, så han förlorar sitt yrke på kuppen. Muntert.


Bortom molnen (8/10).
(Al di là delle nuvole, Michelangelo Antonioni & Wim Wenders, Italien / Frankrike / Tyskland, 1995. IMDb.)
Jag tyckte detta var en skön film, visst storyn är lite småblek och man stör sig lite på Malkovich röst, men det dog ut i sanden efter ett tag, den var en skön känsla i hela filmen som tilltalade mig, trots att jag ärligt talat inte förstod alla historierna, de verkade ologiska ibland, men lite tankar fastnade. Jag gillade den helt enkelt, varför görs det inte några sådana här filmer i Sverige? Det mest konstnärliga vi har idag är ju Moodysson?


Bortom Tystnaden (6/10).
(Jenseits der Stille, Caroline Link, Tyskland, 1996. IMDb.)
En film om en flicka som är den enda hörande i en familj och vad som händer då hon får ett brinnande intresse för musik. Intressant, men det finns ett par vändningar i filmen jag motsade mig, och var egentligen bara där för att man skulle kunna göra dottern och fadern till ovänner. Och slutet var lite klichèmässigt..


Bottle Rocket (8/10).
(Wes Anderson, USA, 1996. IMDb.)
Jävla juste heist-film med Anderson vanliga galna karaktärer. Mys.


Bowfinger (2/10).
(Frank Oz, USA, 1999. IMDb.)
Sicken skitfilm, ett par skratt visst, men det räcker inte. Tillsammans med Never been kissed, årets bottennapp..


Bowling For Columbine (9/10).
(Michael Moore, USA, 2002. IMDb.)
Michael Moore är här igen, med ännu en höjdare till dokumentär, det har varit en knepig vinter, i höstas visade en liten filmklubb denna i Göteborg, men jag kunde inte gå ty jag skulle jobba, och att se den på festivalen kändes lite onödigt då den redan nu gått upp på de vanliga, kommersiella biograferna. Det är en verkligt fantastiskt bra dokumentär där Moore drar upp alla underbara saker USA har gjort för att verkligen kunna kalla sig själva The land of the free. Jag tänker inte dra upp mer saker, det här en film som alla borde se. Det är suveränt att SVT visat hans serie The Awful Truth så att intresset för Moore ökat, således borde denna ses av ganska många. Förhoppningsvis.


Boy (7/10).
(Taika Waititi, Nya Zeeland, 2010. IMDb.)
En mysig film av samma gäng som gjorde Eagle vs. Shark. Den handlar om en pojke, Boy, vars farsa muckar från finkan. Frågan är bara vem det är som är boy och vem det är som är farsa. Tänk The Books - Motherless Bastard-samplingen...


Brännpunkt Djakarta (6/10).
(The year of living dangerously, Peter Weir, Australien, 1982. IMDb.)
En bra skildring av en utrikeskorrenspondents första uppdrag. Att rapportera om revolutionen i Jakarta 1965. Bra spel överlag, och Linda Hunt som spelar en man. Skoj..


Braindead (6/10).
(Peter Jackson, Nya Zeeland, 1992. IMDb.)
Urflippat och det blir lite för mycket för mig, men det finns ett par fina ögonblick, det är en rolig kärlekshistoria man har klämt in i den här galna filmen..


Branded to kill (8/10).
(Koroshi no rakuin, Seijun Suzuki, Japan, 1967. IMDb.)
Skitsnygg gammal gangsterfilm. Underbart foto och ljussättning. En tuff gangsterhistoria som den där filmen med Antonio Banderas och Sylvester Stallone har inspirerats mycket av. Super duper.


Brazil (9/10).
(Terry Gilliam, England, 1985. IMDb.)
Underbart surrealistisk film i en nära framtid. Till och med i det tjugonde århundradet. Bra kritik mot konsumtions- och privatiseringssamhället. Bästa replik: "Care for a little necrofilia?"


Breaking the waves (8/10).
(Lars von Trier, Danmark / Sverige / Frankrike / Nederländerna / Norge, 1996. IMDb.)
Inte lika bra som Dancer in the Dark, men en mycket bra film för det, bra manus, bra filmat, bra skådisar etc etc..


Brev från en död man (4/10).
(Pisma myortvogo cheloveka, Konstantin Lopushansky, Ryssland, 1986. IMDb. KG.)
Väldigt seg postapokalyptisk historia. Kunde varit en timme kortare. Jag satt nästan och somnade och killen bredvid mig gick efter tio minuter. Kanske jag med skulle gjort?


Brick (5/10).
(Rian Johnson, USA, 2005. IMDb.)
En film-noir i high school-miljö - kan det funka? Tja, det hade det väl, om de inte insisterat på att göra det än mer pretentiöst genom att låta alla prata som Shakespeare.


Bridget Jones Dagbok (4/10).
(Bridget Jones's Diary, Sharon Maguire, England / Frankrike, 2001. IMDb.)
Hade glömt bort att jag och Fedda genomled det här tramset. Det var så tråkigt och Renèe Zellwegers dialekt är fruktansvärd. Låter ju helt sjukt dåligt. Visst ett par ljusglimtar, men det mesta är bara så jävla kärringförvrängt att man blir förbannad. Chick-flick, visst, och låt de ha den!


Bring Me The Head of Alfredo Garcia (4/10).
(Sam Peckinpah, USA, 1974. IMDb. KG.)
Rätt trist gammal action. Modern western var det nån som skrev. Det skulle man väl kunna kalla den. Seg.


Broder Daniel Forever (4/10).
(Kristian Bengtsson, Henrik Hellström & Fredrik Wenzel, Sverige, 2009. IMDb.)
Det känns lite väl och uppgjort när Theodor Jensen matar måsar och Henrik Berggren går omkring på Andra lång. Finast är fansens känslor på avslutningskonsert då en tjej går från att gråta till att skratta. Det är ju sådana alla konserter ska vara?


Broken English (6/10).
(Zoe R. Cassavetes, USA / Frankrike / Japan, 2007. IMDb. KG.)
Jag ser Shelley i Parker Posey. Här spelar hon en tjej som inte får koll på männen i sitt liv och inte heller sitt liv. Rätt bra.


Broken Flowers (7/10).
(Jim Jarmusch, USA / Frankrike, 2005. IMDb.)
Skön film där Bill Murray får ett brev att han har en son och han söker motvilligt upp sina gamla flickvänner efter ett oerhört tjat från sin granne Winston. Det är framför allt musiken i denna film som är fantastisk. Hur skulle man annars kommit in på etiopisk jazz? Yeah. Och Holly Golightly har jag upptäckt via denna fina film. Det är hon som sjunger med i White Stripes It's True That We Love One Another på Elephant. Ladda ner soundtracket! Filmen är soft, men inget särskild. Skön bakfyllerulle.


Bron över floden Kwai (6/10).
(The Bridge on the River Kwai, David Lean, England / USA, 1957. IMDb.)
Löjligt lång film. Det känns som många gamla "mästerverk" är på tok för långa. Denna skulle säkert kunna ha kortats ner en timme. Annars är det en fin film med underbara uttryck som "Good Show" och "Blast"! Dessutom säger Colonel Saito "All work and no play makes Jack a dull boy" bra mycket tidigare än när Jack Nicholson gör det till sitt mantra i The Shining. Första gången jag kommit på Kubrick referera till en annan film.


Bronson (6/10).
(Nicolas Winding Refn, England, 2009. IMDb. KG.)
Jag fick några fribiljetter till en förhandsvisning av den här rullen och hade ingen aning om vad den handlade om, trodde den hade med Charles Bronson att göra, men det kan man inte säga att den har riktigt. Det är dock en man med en Death Wish, det är historien om en man som suttit inne i princip hela sitt liv och är ständigt aggressiv mot vakterna. Snygg och smart gjord, jag är lite skeptisk till slutet dock. Gillar du ordet cunt är du i himmelriket.


Brother (8/10).
(Takeshi Kitano, Japan / USA / England, 2000. IMDb.)
Suverän gangsterfilm. Bästa nutida jag sett sedan Ghost Dog. Suveränt skådespel och Kitano har många fina bilder och rätt som det är våldsamt som satan. Ofta går de två hand i hand, t ex då han skjuter fem gubbar på ett kontor i ett symmetriskt mönster.. Suverän film, dock stör jag mig lite på de svarta killarna snack ibland, men det gör jag alltid när det är såna gubbar med..


Brottsligt uppsåt (5/10).
(Les plus belles escroqueries du monde, Claude Chabrol, Jean-Luc Godard, Ugo Gregoretti, Hiromichi Horikawa & Roman Polanski, Frankrike / Italien / Japan / Nederländerna, 1964. IMDb. KG.)
Varierande kvalité på de här episodfilmerna, som alltid med episodfilmer.. Cinemateket visade den här då det är Polanski-tema, men hans film sov jag bort. :/


Bruden i svart (6/10).
(La Marièe ètait en noir, François Truffaut, Frankrike / Italien, 1967. IMDb.)
En thriller som börjar väldigt bra, men slutet är förskräckligt, det är en och en halv minut då man vet exakt vad som ska hända och när det hänt, utanför bilden är filmen slut. Men det är en annorlunda berättelse, om en kvinna som inte förstår varför mördar ett par män, men när man får reda på varför försvinner charmen. Truffaut har inspirerats mycket av Hitchcock i denna film, han har till på köpet använt sig av Hitchcocks kompositör, Bernhard Herrmann som har skrivit om Bröllopsmarchen till lite mer pirrande. Det var ett starkt kort, men..


Buffalo '66 (8/10).
(Vincent Gallo, USA, 1998. IMDb.)
Fin och annorlunda film där en snubbe kommer ut ur finkan, där han suttit av tid för att han erkänt ett brott han inte begått, allt för att slippa ifrån en fet skuld han har till en bookie. Väl ute i fria livet tar han en tjej som gisslan, hon ska spela hans fru. Hans ytterst märkliga föräldrar tror nämligen han har varit ute och arbetat. Det är en jävligt juste och annorlunda film, där Gallo knappast är starkaste skådespelare, men birollerna är oerhört bra castade. Me like a lot.


Buffalo Soldiers (6/10).
(Gregor Jordan, England / Tyskland, 2001. IMDb.)
Skulle ha fått en femma men när jag tänkte på scenen när ett gäng kör stridsvagn höga som hus är den ta mig fan värd en liten extra poäng. ;) En annan juste grej är att David Holmes valt två favoritlåtar: Holy Calamity (Bear Witness) med Handsome Boy Modeling School och Held Down med De La Soul. Respect!


Bullitt (7/10).
(Peter Yates, USA, 1968. IMDb.)
Coolast i världen, alias Steve McQueen, spelar här en hårdnackad snut som får ett, till synes enkelt, fall på halsen (erm). Filmen följer thrillerns alla regler och det blir en spännande historia och det som gjort filmen legendarisk, den långa biljakten, är trevlig underhållning och Figge påpekade innan att han hade sett just biljakten för att samma bubbla skulle dyka upp sju gånger. Jag såg olika bubblor, dock samma bubbla i scener precis efter varandra. Där blev det nästan parodiskt produktplacering.. Hehe. Jaja, helt ok rulle i alla fall.


Bully (5/10).
(Larry Clark, USA, 2001. IMDb.)
Jag funderar över varför jag trots allt tittar på Larry Clarks filmer? Här var jag lite nyfiken på vad som händer när han inte har Harmony Korine som manusförfattare. Det blir inte riktigt lika sinnessjukt, faktiskt snäppet bättre, men det är fortfarande en sjuk jävla människa som hela gör filmer om ungdomar som knullar runt och har sig. Här har de även ihjäl en kille. Det ger filmen i alla fall lite mer udd. Men ingen film jag kan rekommendera någon att se.


Burn after reading (6/10).
(Ethan & Joel Coen, USA/England/Frankrike, 2008. IMDb.)
Bröderna Coen ska inte ha en massa stjärnor i sina filmer, det går inte bra då. De ska ha halvkända skådisar. Senaste Cohen-filmen Clooney var med i, Intolerable Cruelty var inte nån höjdare den heller. Här är det en underhållande men tom film där några gymfjantar (Frances McDormand och Brad Pitt) försöker sig på utpressning mot CIA-agenten John Malkovich och allt går givetvis åt helvete. Roligast är dock vad Clooney bygger i källaren.


But I'm a Cheerleader (4/10).
(Jamie Babbit, USA, 1999. IMDb.)
En mer viktig än bra film måhända. Den handlar om en tjej som inte gillar att hångla med sin kille och hennes omgivning ger henne en intervention och skickar iväg henne till ett kollo där RuPaul, iförd en t-shirt med texten Straight is Great, försöker få alla att bli hetero igen... Inte särskilt kul, men annorlunda.


Bye bye, c'est fini (6/10).
(Tora Mårtens, Sverige, 2009.)
En film om 74-åriga Lina som bor i Rio och gillar att ha lite yngre älskare. Annorlunda.


C.R.A.Z.Y. (6/10).
(Jean-Marc Vallèe, Kanada, 2005. IMDb.)
En kanadensisk coming-of-gay-rulle. Den var schyst. Väntad, men bra musik och ett schyst foto lyfte den. Me like.


Cachè (5/10).
(Michael Haneke, Frankrike / österrike / Tyskland / Italien, 2005. IMDb.)
Ganska seg rulle där en familj får filmer hemskickade, filmer som visar deras ytterdörr. Småintressant om hur man reagerar när man blir hotad, men ganska seg i längden.


Cadillac Records (6/10).
(Darnell Martin, USA, 2008. IMDb.)
En trevlig rulle om Chess Records där Muddy Waters, Chucken och Howlin' Wolf höll till. Jag tyckte om den och var väl lite extra emotionell av andra anledningar så jag grät ett skvätt. Det kändes rätt bra.


Call Girl (5/10).
(Mikael Marcimain, Sverige / Norge / Finland / Irland, 2012. IMDb. KG.)
Call Girl var ok. Snygg.


Capitalism: A Love Story (4/10).
(Michael Moore, USA, 2009. IMDb.)
Kapitalism är ett stort ämne och det är jävligt hackigt att hoppa från den aspekten till den och tillbaka till den första. Givetvis är det gött att filmen uppmuntrar folk att ockupera husen de blivit vräkta från och strejka, men jag tycker det blir lite väl mycket Obama-propaganda, han kommer då inte förändra nåt, han heller. Jag har inget hopp för varken honom eller någon annan "demokrat".


Capote (7/10).
(Bennett Miller, USA / Kanada, 2005. IMDb.)
Min favoritskådespelare Philip Seymour Hoffman får äntligen chansen att briljera även i huvudroll och får välförtjänt en Oscar för sin insats och sitt hårda arbete för att få fram den speciella rösten som Truman Capote hade. Detta är filmen om när han skrev sin mest kända bok, In Cold Blood, en bok om ett brutalt mord och framför allt om mördarna. En bok jag inte skulle ha nåt emot att läsa. Filmen är i vart fall toppen, men måhända lite seg stundtals. Fantastisk skådespel och flera andra favorit dyker upp: Catherine Keener och underbara Chris Cooper. Båda har ni sett i Kaufman-filmer: Keener är den sexiga tjejen i I Huvudet på John Malkovich och Cooper är den excentriske orkidèälskaren i Adaptation. Ah, det är nästan dags för ännu en Kaufman-revival - kan inte Spike Jonze få tummen ur och börja filma det där kommande projektet dem emellan? Har jag hamnat off-topic nu? Nää....


Careful (5/10).
(Guy Maddin, Kanada, 1992. IMDb.)
En homage till gamla stumfilmer där storyn är smått galen. Jag var måttligt mätt på den i början och mina tankar spridde sig till dem bredvid, som lämnade salongen. Jag kvartade istället till lite omvartannat, men slutet var jag med på. Sådär är väl mitt helhetsintryck.


Carlas sång (7/10).
(Carla's song, Ken Loach, Tyskland / Spanien / England, 1996. IMDb.)
En fin historia om en busschaffis (Robert Carlyle) som låter en tjej (Oyanka Cabezas) tjuvåka på bussen då en kontrollant kommer ombord. Han förälskar sig i henne och hans problem med kontrollanten kommer så småningom kännas ganska triviala, då han följer med tjejen hem till Nicaragua. Det är en bra och upplysande film, vi lär oss lite om Nicaragua.. Som vanligt med Ken Loach är det givetvis lite härligt vänstervridet. ;)


Carlito's Way (6/10).
(Brian DePalma, USA, 1993. IMDb.)
Helt ok gangsta. I slutet var det tuffa scener i rulltrappor, det och att Sean Penn hade en likadan Adidas-overall som mig var bäst. ;)


Carmen (4/10).
(Alexander Payne, USA, 1985. IMDb.)
Alexander Paynes examensfilm är en historia om en lätt efterbliven kille som får ansvaret att jobba nattskiftet på macken. Där kommer Carmen in och föreslår att hon blir hans flickvän, mot att hon får sitt lystmäte med Ding-Dongs, tacosås och bensin. Varför hände aldrig det när jobbade nattskiftet på Shell? Haha. Filmen är väl sådär.


Casa De Los Babys (4/10).
(John Sayles, USA, 2003. IMDb.)
Tja, ingen höjdare. Ett gäng suveräna amerikanska aktriser sitter och softar på ett hotell i Mexico. Alla ska adoptera varsitt barn och det krävs enligt lag att man ska bo en viss tid i landet för att få göra detta. De fördriver tiden. Och min tid. Inte helt värdelöst, men inte särskilt intressant heller.


Cashback (7/10).
(Sean Ellis, England, 2004. IMDb.)
Soft rulle. Det tar slut mellan ett par och den konststuderande killen drabbas av sömnlöshet och tar ett jobb på ett snabbköp då han ändå inte har nåt bättre för sig om nätterna. Där börjar han stoppa tiden och se det vackra i kvinnorna i snabbköket. Soft och snyggt, det enda som jag störde mig på var att det givetvis var en svensk tjej som bodde hos honom när han var liten och gick naken mellan duschen och sitt rum: "being swedish the walk from the shower to her room needn't be a modest one". När ska folk sluta tro att vi i Sverige alla är naturister? En detalj bara, annars är den finfin.


Casino Royale (7/10).
(Martin Campbell, USA / Tyskland / England / Tjeckien, 2006. IMDb.)
Finfin, uppdaterad bondfilm. Jag tyckte väldigt mycket om GoldenEye när jag var yngre och Martin Campbell kommer här tillbaka till Bondfilmerna med bravur. Dock kan aldrig Daniel Craig bli en Bond för mig. Efter BMW:s reklamfilmer hade valet för mig varit oerhört lätt: Clive Owen. Nåväl, titta på Wong Kar-Wais reklamfilm för BMW så kanske ni håller med mig: youtube.


Cassandra's Dream (6/10).
(Woody Allen, USA/England, 2007. IMDb.)
Woody har verkligen fastnat i Dostojevskijs fotspår. Likt Match Point handlar det om mord och samvetskval, denna gång dock med ett brödrapar som behöver låna stålar av sin farbror, men han vill ha nåt i gentjänst. Inte riktigt samma driv som jag kände i Match Point. Men som alltid snyggt och smidigt. Lite abrupt slut kanske.


Cast Away (6/10).
(Robert Zemeckis, USA, 2000. IMDb.)
Ok, och stundtals riktigt roligt (när han jagar fisken ser förbannat skoj ut), bra tidsfördriv, de 142 minutrarna flög ganska snabbt iväg. Var lite trött efter dock, satt på första raden, jobbigt... Men hur som helst är det ganska bra skådespel av Tom Hanks, fast jag gillar inte att han så kaxigt uttalade sig; 'Spela mot en volleyboll, om inte det är skådespel så vet jag inte vad skådespel är'.. En annorlunda sak i filmen som jag inte tänkte på var att det inte var någon musik i hela filmen! Tack Ronny Svensson som påpekade det.. Men det behövs faktiskt inte heller, vågbruset funkar bra..


Catch me if you can (6/10).
(Steven Spielberg, USA, 2002. IMDb.)
Jag har plockat hem sex filmer från Shell nu som jag plockar fram när jag har riktigt, jävla tråkigt. Detta var en av dem som jag såg härom morgonen när jag kommit hem från jobbet och Spielberg, den jäveln fick mig att se hela! Jävla as, ville ju inte vara uppe så sent...


Catfish (5/10).
(Henry Joost & Ariel Schulman, USA, 2010. IMDb. KG.)
En mer sympatisk Torben.


Cecil B. DeMented (8/10).
(John Waters, USA, 2000. IMDb.)
En skön film. Det bästa är alla pikar till andra regissörer och filmer. "Patch Adams - Director's cut!" Haha. Givetvis oerhört överspelad, som alltid i Walters filmer, men detta är nog den bästa hittills. Trevligt.


Central do Brasil (7/10).
(Walter Selles, Brasilien / Frankrike, 1998. IMDb.)
Bra film, lite överskattad, kanske, men helt klart sevärd.


Ceremonin (8/10).
(La Cèrèmonie, Claude Chabrol, Frankrike / Tyskland, 1995. IMDb.)
Annorlunda film, sån där lite spooky-känsla i hela filmen. Slutet är både bra och dåligt, ett avslöjande är helt genialt berättat, det det avslöjandet berättar är sämre..


Chandmani Sum (3/10).
(Rowan Lee Hartsuiker, Nederländerna, 2009. KG.)
Vackert, men tråkigt.


Charade (9/10).
(Stanley Donen, USA, 1963. IMDb.)
Underbar! Vi har Audrey Hepburn som änka till en man som bara hade massa falska identiteter och tydligen en jävla massa pengar som ett gäng nu vill ha från henne, men hon har dem ju inte! Detta samtidigt som hon hela tiden stöter på Cary Grant, som hon förälskar sig i. Underbar dialog och ett fint manus. Me Love.


Charlie Wilson's War (6/10).
(Mike Nichols, USA, 2007. IMDb.)
Halvskön rulle där Tom Hanks spelar en kille i kongressen som gillar kvinnor, whiskey och Afghaners motstånd mot ryssarna. Skriven av Aaron Sorkin, mannen bakom Studio 60 och Vita Huset, så det är givetvis intriger och avancerade politikprylar vi snackar, va. Kräver att man inte slökollar!


Charlie's Angels - Full throttle (5/10).
(McG, USA, 2003. IMDb.)
Full fräs!


Charlies änglar (4/10).
(Charlie's Angels, McG, USA / Tyskland, 2000. IMDb.)
Hade inga höga förväntningar på denna film, de var att det kommer vara lättsam underhållning med fina flickor. Och så var det givetvis också och bättre tidsfördriv när man är slö efter att gått i affärer ett par timmar får man leta efter, men mer än så är det dock inte..


Charlotte et Véronique, ou Tous les garçons s'appellent Patrick (7/10).
(Jean-Luc Godard, Frankrike, 1959. IMDb. KG.)
Mysig kortfilm.


Chick (4/10).
(Michał Socha, Polen, 2008.)
Schysst animation, men jag gillade verkligen inte slutet.


Children of Men (7/10).
(Alfonso Cuarón, England / USA, 2006. IMDb.)
En spännande thriller, som utspelar sig 2027, där "min" Bond, Clive Owen, hjälper den första gravida kvinnan på 20 år undan fiskar och fulingar. Mycket bra.


Children of the revolution (5/10).
(Peter Duncan, Australien, 1996. IMDb.)
Bra skådespel hjälper tyvärr inte i en film som skulle kunnat bli jäkligt rolig. Dock är det bara idèn om att Stalin skulle fått en son, som modern dolt dess egentliga identitet och att denne son försökte göra revolution i Australien..


Chinatown (10/10).
(Roman Polanski, USA, 1974. IMDb. KG.)
Jag hade visst inte recenserat denna förut, bara lagt in en tia på IMDb. Suverän story som får en att tänka lite på det hela med Polanskis historia som nu blivit aktuell igen...


Chocolat (2/10).
(Lasse Hallström, England / USA, 2000. IMDb.)
Kan vara en av de segaste och mest intetsägande filmer jag sett. Hur tråkig som helst och inget som sticker ut alls. Följt en tråkig jävla mall och det stinker!


Christmas on Mars (4/10).
(Christmas on Mars , Wayne Coyne, USA, 2008. IMDb.)
Som alla som känner mig vet, gillar jag Flaming Lips väldigt mycket, och även Wayne Coynes konst som pryder mina väggar. Sedan 2001 har han och hans vänner gjort en film i hans garage och nu äntligen har den kommit ut. Det är en film som behandlar ämnen som deras musik ofta gör, så som rymden, hallucinationer och känslor om att man inte ska vara ute i rymden och snurra. Samt parad-fittor på marsch i huvudet på Adam Goldberg. Ingen höjdarrulle, men snyggare än jag hade väntat mig.


Chungking Express (7/10).
(Chong qing sen lin, Wong Kar-Wai, Hong Kong, 1994. IMDb.)
En finfin rulle från Kar-Wai, dock inte lika bra som Helgon i neon eller mästerverket In the mood for love. Här är det två historier och det är lite ovisst när man kollar om vem som är vem. Det är lite småirriterande, men en sån sak som att ha en person som bara köper ananas-burkar som går ut den förste maj för att på den dagen, månadsdagen för dagen då hans flcikvän gjorde slut, ska äta upp dem allihop, jag hajar inte riktigt syftet, men det är en skön idè. Yes sir, också är tjejen jättesöt, som vanligt..


Ciderhusreglerna (8/10).
(The Cider House Rules, Lasse Hallström, USA, 1999. IMDb.)
Helt ok, men ganska uppenbar ärligt talat, alltså inte allt, men slutet. Skämt: Have you seen the new ciderhouse -film? yeah, i hear it really rules!


Cinema Paradiso (8/10).
(Nuovo cinema Paradiso, Giuseppe Tornatore, Italien / Frankrike, 1989. IMDb.)
Mys.


Cinemania (6/10).
(Angela Christlieb & Stephen Kijak, USA / Tyskland, 2002. IMDb.)
En dokumentär om fem "filmofiler" i New York. De är totalt besatta av film och utlägg om att alltid missa nåt som visas utgör filmen. Roligast är när en av galningarna förklarar sin tolkning av en films slut där en kvinna dör i en säng och hennes man tar upp henne och säger "Please, please!", men hon dör trots detta. Hennes åsikt var att mannen älskade kvinnan mer än gud, och gud är svartsjuk, så hon fick inte fortsätta leva. Eller när en annan redogör varför man inte bör döda någon som prasslar eller gör nåt annat dumt. Då skulle man ju bli arresterad och inte kunna se klart filmen! Helt galna människor! Till musik av Stereo Total, som mest är irriterande, och tillsammans med jobbig handkamera fick jag ont i huvudet. Men den var rolig. ;)


Cirkeln (5/10).
(Dayereh, Jafar Panahi, Iran / Italien, 2000. IMDb.)
En film som har en bra början och ett bra slut. Däremellan är det en timme och tjugo minuter med fyra iranska kvinnor som går omkring, mer eller mindre. Ok, filmen visar hur det är att vara kvinna i Iran och är gripande i början, men sedan blir man så matt av alla promenader hit och dit och de gömmer sig för snuten. Inte så mycket mer. Helt klart en mycket överskattad film.


Citizen Kane (9/10).
(Orson Welles, USA, 1941. IMDb.)
Va? En nia? Ja, den är lite seg. Annars är den ju sjukt bra berättad. Oh. Jag känner mig så tagen av min utbildning att jag kan dra massa paraleller. Yeah, right.


Citizen Ruth (6/10).
(Alexander Payne, USA, 1996. IMDb. KG.)
Ruth är en sniffande ung dam som får ett ultimatum; om hon aborterar bort barnen hon inte visste att hon väntade slipper hon åka in i fängelset igen. Anti-abort-kristna betalar hennes borgen och försöker få henne att behålla barnen. Det är en småkul inblick i det "krig" som förs mellan pro-life- och pro-choice-folken i USA. Väntat, men bra slut.


City of God (9/10).
(Cidade de Deus, Kátia Lund & Fernando Meirelles, Brasilien / Frankrike / USA, 2002. IMDb.)
Helt suverän jävla film. Suveränt foto, suveränt klipp och skitbra skådespel. Och den är cool, rolig och med en bra story. Om du kan: se den!


Clèo från 5 till 7 (6/10).
(Clèo de 5 à 7, Agnøs Varda, Frankrike/Italien, 1962. IMDb.)
En lite annorlunda fransk 60-talsrulle. Den utspelar sig nämligen på två timmar en eftermiddag. Under dessa två timmar får vi följa Cleo, som av en spåkvinna blir spådd till döden och sedan går och oroar sig för beskedet från en läkare. Gudars vad vackra kvinnorna var i 60-talets Frankrike. Det är det som lever kvar starkast efter filmen. Filmen i sig är ok, men inget särskilt.


Clerks (8/10).
(Kevin Smith, USA, 1994. IMDb.)
Clerks är helt klart Kevin Smiths bästa film. Den är snabb och annorlunda. Hoppas han gör nåt liknande igen. Jag har inte kollat upp Jay & Silent Bob-filmen, men den verkar inte vara någon höjdare. Såg att jag visst bara recenserat Dogma. Märkligt.


Clerks II (3/10).
(Kevin Smith, USA, 2006. IMDb.)
Kevin Smith har de senaste åren bara gjort skit. Han insåg väl kanske det själv och försöker således göra en uppföljare till sin debutfilm, Clerks. Dock är den skit den med, det hela urartar totalt och den är nördig på ett dåligt sätt, Sagan om Ringen-referenser och sån skit. Nu lovar jag att inte skriva skit i de närmsta recensionerna...


Closed Mondays (6/10).
(Bob Gardiner & Will Vinton, USA, 1974. IMDb. KG.)
Småkul leranimation där en alkis ramlar in i ett galleri och skulpturerna kommer till liv.


Cloud Atlas (4/10).
(Tom Tykwer, Andy Wachowski & Lana Wachowski, Tyskland / USA / Hong Kong / Singapore, 2012. IMDb.)
Lååååång rulle där Tom Hanks, Halle Berry och några andra spelar roller i ett gäng olika tider. Ett hopkok på 2,53. Inget jag rekommenderar om du inte, som jag, ligger sjuk…


Cockfighter (7/10).
(Monte Hellman, USA, 1974. IMDb. KG.)
Världens bästa tagline? "He came into town with his cock in hand, and what he did with it was illegal in 49 states." Jag gillar Roger Comans 70-talsrullar. Alla! Nej då, men ibland producerade han riktigt bra grejer. Och mer kult än någon annan? Den här filmen är dock inget för den som mår illa av verkligheten. Det är ett gäng tuppar som får tuppjuck och sedan inte juckar så mycket mer.


Coffee & Cigarettes (7/10).
(Jim Jarmusch, USA, 2003. IMDb.)
Jim Jarmusch har under ex antal år spelat in kortfilmer med ett tema som är att två personer spelar sig själva, men med ett manus. Det funkar fint i det flesta fall, förutom när de som står framför kameran heter Jack White och inte är en skådespelare, då känner man manuskripten, vilket aldrig är bra, men det är främst den som är dålig, sedan finns massa fina kortfilmer och allra bäst är när Alfred Molina släktforskat fram Steve Coogan som en kusin. Den var verkligen helt suverän. Men samtidigt känns denna film som ett sätt att låta oss Jarmuschinbitna få lite morot medan han jobbar på sin skrivkramp? Så tror jag det är, för det var ett tag sedan Ghost Dog kom nu och efter den har han då sammanställt kortfilmer till en långfilm samt gjort kortfilmen om Chloë Sevigny som inte kan få en lugn stund på hennes paus från en filminspelning.


Collateral (7/10).
(Michael Mann, USA, 2004. IMDb.)
Hm. Jag gillade den skarpt, men egentligen borde jag inte sett klart den. Den jag laddat ner var inspelad i en biosalong. Ok, det kan funka, bara man har micken vid duken! AAH, ibland så hör jag inte dialogen för att Audioslave spelar Shadow of the sun (som är en låt som inte alls är tillräckligt bra för att få vara med tre gånger i denna film). Dock bästa låten i filmen.. Nåväl, filmen är tuff och Cruise är super, Jamie Foxx helt ok och i som alla andra bra filmer det senaste året har vi givetvis med Mark Ruffalo i en biroll. Här ser han dock för jävlig ut. Haha. Det var skoj. Antagligen därför denna film inte är lika bra som Mitt liv utan mig och Eternal Sunshine. Mark Ruffalo ser inte bra ut i den! Haha. Jag behöver sömn...


Colour Me Kubrick (4/10).
(Colour Me Kubrick: A True...ish Story, Brian W. Cook, England / Frankrike, 2005. IMDb.)
John Malkovich spelar Alan Conway, en kille som i början av nittiotalet tog fasta på Stanley Kubricks mediaskygghet och låtsades vara honom och blev bjuden på både det ena och det andra. Det här är baserat på en sann historia, men tyvärr blir det lite tjatigt. Kul idè, ok genomförande. Filmen har inte haft nån distribution i Sverige så vitt jag vet, så ni får ladda ner den.


Concert of Wishes (6/10).
(Koncert zyczen, Krzysztof Kieslowski, Polen, 1967. IMDb.)
Oväntat att SVT visar en gammal polsk kortfilm som det inte ens är fem pers som röstat på på imdb.. Dock var den väl ingen höjdare. En liten betraktelse bara. Handlar om ett par som har varit och campat på samma plats som ett gäng killar i en buss och de ska ge sig av samtidigt. Paret tappar tältet från motorcykeln och de i bussen hittar det. Men de vill ha tjejen som hittelön då de inte har några pengar. Ja du. Flickvän eller tält? ;) Inget märkvärdigt, men lite småkul. Dessutom är den polsk. Det är inte varje dag man ser något därifrån.


Confessions of a Dangerous Mind (5/10).
(George Clooney, USA, 2002. IMDb.)
En film som det känns som geniet Charlie Kaufman skrev över en helg, dock helt ok. Men förvänta dig inte Adaptation. Ah, om två veckor kommer Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Jag väntar med stora ögon! ;)


Container (2/10).
(Lukas Moodysson, Sverige, 2006. IMDb. KG.)
Jag åkte till Åkeredshallen i jakt efter några arbetskamrater att spela badminton med. Väl där var jag ensam, fick vända tillbaka in i omklädningsrummet efter en kort väntan, det var ingen annan som ville spela den dagen. I bilen hem kände jag att det här var en bortkastad kväll, jag ska fortsätta att kasta bort den, så för att kompensera den uteblivna motionen satte jag mig på motionscykeln och tittade på den här 72 minuter långa monologen där en tjej pratar om allt mellan himmel och jord. Det är en jävligt jobbig film att titta på, men det är väl kanske tanken. Enda behållningen är en lapp på ett glasbord, på lappen står det Claes Elfsberg. Detta är roligt om man har hört talas om skrönan om att han gillar att ligga under ett glasbord och se på när någon bajsar.


Conte de quartier (5/10).
(Florence Miailhe, Kanada / Frankrike, 2006. IMDb. KG.)
Snyggt med animation i olja. Men både jag och Frans tappade intresset för dockan.


Continental, a Film Without Guns (6/10).
(Continental, un film sans fusil, Stèphane LaFleur, Kanada, 2007. IMDb.)
En film om tristessen i att ha ett värdelöst jobb. Skön, men lite seg och lite ryckig tyckte jag, hoppar lite väl mycket mellan de olika historierna.


Control (8/10).
(Anton Corbijn, Strobrittanien/USA/Australien/Japan, 2007. IMDb.)
En vacker film om Joy Divisions Ian Curtis uppgång och fall. Jag gillade verkligen hur man hade flätat ihop historien med texterna i låtarna, mycket snyggt. Dessutom funkar Corbijns foto mycket bra även i rörlig form. Rollprestationerna är fullkomligt lysande, speciellt Sam Riley och Samantha Morton.


Cool Hand Luke (8/10).
(Stuart Rosenberg , USA, 1967. IMDb.)
Grabbig och härlig film om en snubbe som pajar parkeringsautomater på fyllan och åker i finkan där han hela tiden rymmer. Lite kuriosa är att samplingen som börjar Civil War med Guns N' Roses om ni kommer ihåg den låten. "What we've got here is failure to communicate."


Corpse Bride (3/10).
(Tim Burton & Mike Johnson, USA / England, 2005. IMDb.)
I en tid då Nightmare before Christmas-spöket satt på varenda emo-unges väska inser Disney att de bör göra nåt nytt i samma stil och låter Burton göra liknande figurer i en stark Disneyfierad saga. Huja.


Coyote Ugly (1/10).
(David McNally, USA, 2000. IMDb.)
Det finns inget bra att säga om den här filmen. Dålig manus. Dålig dialog. Dåligt foto. Dåliga skådisar. Det som gör att den inte får en nolla är att den har snygga skådisar. Bah. Här är recensionen jag skrev på Imdb:

This is the worst shite so far this year. Ok, it was made last year, but I have been able to avoid it until today, when we didn't find anything interesting in the shelves.

The script is ludicrous, it's so bloody obvious what's going to happen and let's not get into the dialogue.. It's got tonnes of small flaws that bothers me, for instance the microphones is way to far from her mouth to get the words in..

The cast is not even actors, just pretty girls.. The only actor in this movie is John Goodman, that doesn't do a great part like he does when the Coen brothers direct him, but still keeps his honor.

The music is awful, this chart-music shite. OK, I can see why my friend in my old school loves this movie, it's kinda told in a woman's view, not that I'm saying it's something wrong with THAT, but it's just so bloody bad.

The only thing that could be worse is the looks of the women.


CQ (4/10).
(Roman Coppola, USA / Frankrike / Italien, 2001. IMDb.)
Yta.


Crash (7/10).
(David Cronenberg, Kanada / Frankrike / USA, 1996. IMDb.)
En helt klart annorlunda film. Den handlar om några som ser bilkrascher som en erotisk upplevelse.. Ganska skoj, men ingen superhit. Förmodligen är den den amerikanska filmen med flest sexscener. "Rated NC-17 for numerous explicit sex scenes.Rated R for accident gore, some graphic language and aberrant sexual content."


Crash (7/10).
(Paul Haggis, USA / Tyskland, 2004. IMDb.)
Helt ok film, men jag föll inte för den så som till exempel David och tydligen många andra gjort (den är med på imdb top 250). Det är en film vars idè är att alla är rasister till en viss grad och visst stämmer det, men tja, jag var inte jätteimponerad. Visst, en bra film, men inte det mästerverk många verkar tycka.


Crouching tiger, Hidden dragon (10/10).
(Wo hu cang long, Ang Lee, USA / Hong Kong / Kina / Taiwan, 2000. IMDb.)
Äntligen har jag fått se den! Har sett fram emot den ett bra tag och ny har den synats.. Två av filmens budskap är Girl Power och Make Love Not Peace. Hela historien är helt underbart berättat och ganska originellt. Kampsportsscenerna var ju överdrivna så in i norden, men det är ju en saga som har filmatiserats och då i det antika Kina hade ju vissa kunskaper om hur man kunde flyga lite och sådär.. Skoj att titta på och fruktansvärt snyggt (samma koreograf som till Matrix). Men det är ju storyn bakom dessa som är det essensiella och den är underbart skön och en annorlunda kärlekshistoria med inslag av äventyr och kampsport. En höjdare helt enkelt!


Crutchnap (3/10).
(Harmony Korine, USA, 2009. KG.)
Harmony Korine är en knasig snubbe. Det var tydligen nåt vodka-företag som lät ett gäng regissörer (jag tror Lynch och Noë var några av de andra) göra filmer baserade på deras drömmar och det här är Korines konstiga bidrag. Jag vill hellre se Trash humpers.


Cry of Jazz (6/10).
(Edvard Bland, USA, 1959. IMDb.)
Sun Ra spelar "framtidens jazz" i en kortfilm som utspelar sig på en tillställning där vita och svarta diskuterar och en vit kvinna frågar vad jazz är varpå en av de svarta killarna förklarar och dissekterar jazzens beståndsdelar och jämför dessa med de svartas kamp för rättigheter. Småkul.


Cry-Baby (3/10).
(John Waters, USA, 1990. IMDb.)
Hm. Detta är en favorit bland flera tjejer har jag förstått, kan det verkligen vara bara för att Johnny Depp sjunger och visar sig i kalsonger? Jo, det måste väl vara det, för det är allt denna filmen har att erbjuda, det och två ton överspel..


Cul-de-sac (8/10).
(Roman Polanski, England, 1966. IMDb.)
Fin noir med skitsnyggt foto, juste miljö och märkliga karaktärer. Klockren.


Cyclo (9/10).
(Xich lo, Anh Hung Tran, Vietnam / Frankrike, 1995. IMDb.)
Mycket intresant och fascinerande berättelse om en ung kille som går från att vara cykelkärra-körare till yrkesmördare. Det är stundtals mycket våldsamt och överlag mycket vackert. Lite Wong Kar-Wai-känsla. Man känner igen vissa saker från Anh Hung Trans nästa film, När solen står som högst, fotot är briljant, dock känns det inte som om denna filmen går i en speciellt färg som fallet var med När solen.. En av de sista scenerna då huvudpersonen har hällt färg i ansiktet och är helt blå och därpå lägger en guldfisk i munnen är en scen jag nog aldrig kommer glömma. Den var verkligen vacker! Storyn, då? Jodå, det är ett bra manus, men man kan ju ana av titeln hur allt kommer sluta..


Cykeltjuven (9/10).
(Ladri di biciclette, Vittorio De Sica, Italien, 1948. IMDb.)
Vilken grej. Tio spänn för en sån här gammal klassiker. Hur många i salongen? Tio, kanske femton, varav fem irriterande ungar. Jag funderade skarpt på att ta den där jävla laserpekarn och köra strålen i ögonen på dem. Det höll inte på SÅ mycket under själva filmen i alla fall. Filmen var precis lika bra som väntat, det finns inte så mycket att invända mot, förutom en liten sak som jag anser inte riktigt hör till riktiga livet, om han blir av med sin cykel och behöver den till jobbet, varför lånar han inte en av en polare tills han har råd att köpa en? Han vill inte verka så nere i skiten, ok, men vad fan. Bite the fucking bullet, man.


Cypher (4/10).
(Vincenzo Natali, USA, 2002. IMDb.)
Tråkig film med fin finish..


Dålig Uppfostran (6/10).
(La Mala Educación, Pedro Almodóvar, Spanien, 2004. IMDb.)
Hm. Jag hade förväntat mig mer, men det är svårt att göra en film efter ett mästerverk, se på Punch-Drunk Love eller Storytelling. Här är problemet att Almodóvar försöker sig på att ha ett annorlunda upplägg berättarmässigt, vilket jag inte tycker gör saker bättre, snarare tvärtom. Det är svårt att hålla koll på ett sådant upplägg, något som Solondz och P.T. Anderson är suveräna på. Det Almodóvar är suverän på är att berätta raka historier med en twist. Detta grundar jag främst på Tala med henne, men även Allt om min mamma var väl ganska rak vill jag mig minnas? Vidare har jag faktiskt lite svårt att känna igen mig i någon av karaktärerna, vilken gör att man inte riktigt lever in i filmen så mycket som det är tänkt. Kan hända att jag fortfarande har nån liten del av mig som är homofobisk och att jag således inte kan identifiera mig med någon av dessa huvudkaraktärer. Vem vet? Givetvis är skådespelet och framför allt fotot bländande.


Döda män klär inte i rutigt (4/10).
(Dead men don't wear plaid, Carl Reiner, USA, 1982. IMDb.)
En halvdan komedi. Man har klippt in scener ur gamla filmer med t ex Humphrey Bogart och Ingrid Bergman. Det är en parodi på privatdetektiv-filmer från den tiden då de var på topp. Det går ganska mycket på halvtakt och blir aldrig roligare än ett leende på läpparna.


Döden i Venedig (6/10).
(Morte a Venezia, Luchino Visconti, Italien / Frankrike, 1971. IMDb.)
En annorlunda berättelse om en konstnär som kommer till Venedig för att softa, men istället blir han kär i en pojke... Det är ganska intressant, men det är guud så segt..


Dagbok från en motorcykel (8/10).
(Motorcycle Diaries, Walter Salles, USA / Tyskland / England / Argentina / Chile / Peru / Frankrike, 2004. IMDb.)
Fan vilken vacker rulle. Sjukt bra foto. Me like. Dessutom tar de ungefar samma rutt som oss (i vart fall i borjan av filmen)!


Damsels in distress (4/10).
(Whit Stillman, USA, 2011. IMDb. KG.)
Trams, Stillman!


Dance Music Now (7/10).
(Johan Jonason, Sverige, 2012. IMDb.)
Adolphson och Falk?


Dancer in the Dark (10/10).
(Lars von Trier, Danmark / Tyskland / Nederländera / USA / England / Frankrike / Sverige / Finland / Island / Norge, 2000. IMDb.)
Mycket bra film, skulle dock varit lite bättre om man klippt bort musiknumren, de var så drastiskt annorlunda från resten av filmen, rent 'filmiskt' sett alltså. De var annorlunda filmade och annat ljus och allt såg 'bra' ut. Resten av filmen är filmad med handkamera och det känns som ett gult filter används ofta vilket ger filmen en lite dassig bild. Detta tycker jag dock inte alls försämrar filmen, det är helt ok och man kan anta att man själv är kameran i filmen, t ex då Selma och Bill pratar vid Selmas köksbord då kameran följer den som pratar typ. Det ger ett annorlunda och ytterst närgånget perspektiv.. Jag kände starkt för Peter Stormares karaktär Jeff ty jag själv varit exakt som honom. Han är hopplöst förälskad i Björk som inte anser sig ha tid med en pojkvän. Han väntar varje dag med sin pick-up på Björk då hon slutar på fabriken för att erbjuda henne en skjuts hem, men Björk refuserar förslaget gång på gång.. Jag var nämligen hopplöst kär i en tjej för tre år sedan och varje onsdag erbjöd jag henne skjuts med moppen ner till busstationen. Skillnaden var väl att hon oftast åkte med, men det ledde bara till ett nej och en urusel lögn från hennes sida, men det är en annan historia. Filmen är hur som helst underbar. Hade fått en tia om musikalnumren hade klippts bort tror jag, men om man gör det pajar det ju storyn, hmm. Jaja, det är hur som helst en vacker historia återspeglat alldeles underbar av Björk och von Trier.

Uppdatering: Jag har efter att låtit smälta filmen under en längre tid kommit fram till att musiknumren gör sig bra precis som de är och att det därför är en i princip perfekt film.


Dark Horse (9/10).
(Voksne mennesker, Dagur Kári, Danmark / Island, 2005. IMDb.)
Underbara fina film. Frans och jag efter första visningen (den vann ju Nordiska filmpriset på årets Göteborgs Filmfestival och jag hade köpt biljett till vinnarfilmen):

Jag: -"Så, vad tyckte du?"
Frans: -"Den var bra. Vad tyckte du?"
Jag: -"Jag älskade den besinningslöst!"

Några dagar såg jag således om den med David och intrycket efter andra visningen var att den sjönk ner till en åtta, men det har jag insett var att jag inte var lite euforisk som förra gången jag såg den. Mycket av humorn i filmen är ju grundat på oväntade händelser och de var ju inte direkt oväntade denna andra gång. Hur som haver, filmen handlar om en kille, Christian, som försörjer sig på att måla graffiti åt par, killen betalar så skriver Christian tjejens namn på väggen utanför hennes fönster. Mycket snyggt. Snyggt är också allt annat i filmen; fotot som är överexponerat som satan, bilen (en Fiat 500), tjejen. Ja, det mesta är som i Dagurs förra film, Nói albÍnói. Helt underbart med andra ord. Det finns dock ett litet parti där tempot skruvas ner, det är när man får följa Christians domare. Men det är ju för att man har vant sig vid det högre tempot i Christians liv. Men det är intressant och David hade en intressant idè till varför man fick följa honom. Fråga honom om det!


Dark Horse (5/10).
(Todd Solondz, USA, 2012. IMDb. KG.)
Allas vår Solondz gestaltar här en snubbe som samlar på actionfigurer som på nåt märkligt vis typ får ihop det med en dam. Jag tycker dock att den medkänslan med trasiga karaktärer som man har fått i Solondz tidigare filmer som Happiness och Welcome to the Dollhouse är som bortblåst. Skippa'n.


Darling (6/10).
(Johan Kling, Sverige, 2007. IMDb.)
Halvskön rulle om en överklasstjej som slutar få stålar från morsan och får börja jobba på Donkan. Jag borde skrivit den här recensionen då jag kom ihåg mer av filmen... Michelle Meadows var i alla fall jävligt skönt dryg. Klock.


Darling Darling (8/10).
(Matthew Lessner, USA, 2005. IMDb.)
En kul liten kortfilm där Michael Cera (som alltid kommer vara George-Michael) spelar en kille som ska hämta sin dejt och väntar med hennes far. Det roliga med filmen är att fadern har ett hästhuvud på sig och att man således kan lägga in vad som helst i hans dialog. Alltså, på Wholhin #6 finns två versioner, en där filmens regissör spelar farsan, en annan där John Cleese gör det. Vi kollade den med Cleese först och den var lysande. När man såg om filmen med Lessners röst var det givetvis inte riktigt lika kul, men det hade väl mer med att man precis sett filmen än vad han hade skrivit i sitt manus... Så vi såg den ju egentligen omvänt, jää jää. Do you like archery?


Dart (7/10).
(Måns Wide, Sverige, 2007.)
En kille beger sig ut ur sin lägenhet och i hissen möts han av en man som vill mörda honom. Men varför... Kul som fan. Me like.


Das Boot (9/10).
(Wolfgang Petersen, Västtyskland, 1981. IMDb.)
Skitbra film, bästa tyska film jag sett (jag har sett MÅNGA). Fina rollprestationer och det blir inte så tråkigt som 3 timmar och 20 minuter tysk ubåtsfilm låter. Mycket spännande och ett mycket oväntat slut. Hur fan fick man resurser till denna filmen, det funderar jag på...


David Blaine: Above the Below (5/10).
(Harmony Korine & Steve Smith, England, 2003. IMDb.)
David Blaine stängde in sig i en låda, som de hissade upp i luften vid Towern i London och där hängde han i 44 dagar och svälte, med bara vatten att dricka. Hans polare Harmony Korine gjorde sedan en tv-dokumentär om det hela. Lite flummigt, men inte alls som Korines andra prylar (Gummo, Julien Donkey-Boy). Dock blev jag peppad att se hans nya Mister Lonely, som verkar vara lite mer mogen än hans tidigare. Och Herzog är med i en roll igen. :)


David Cross: Let America Laugh (3/10).
(Lance Bangs & David Cross, USA, 2003. IMDb.)
David Cross är en av de roligaste ståupparna jag vet. Patton Oswalt är en nyupptäckt polare till honom. Kolla upp honom om ni gillar Cross. Det här är då en dokumentär där nån polare åker omkring och filmar när David Cross är på turnè. Inte speciellt roligt faktiskt, förutom när han ställer sig på scen. Kolla på lite mer Arrested Development istället.


Dawn of the Dead (8/10).
(Zack Snyder , USA, 2004. IMDb.)
Suverän zombie-film. Spännande och grymt skickligt gjord. Och suveräna skådespelare. Ah, Sarah Polley är ju med i en till super-film i år, men den andra är än bättre, borde inte Mitt liv utan mig komma på DVD snart?


Day of the Fight (5/10).
(Stanley Kubrick, USA, 1951. IMDb. KG.)
Fin liten dokumentär om en boxare.


Dazed and Confused (5/10).
(Richard Linklater, USA, 1993. IMDb.)
Skön rulle som passade perfekt som nattfilm, då den började halv två. Den är ingen höjdare, men skön underhållning för stunden, skådespelet är stundtals uselt, men det får man ha överseende med. ;)


De älskande vid polcirkeln (9/10).
(Los Amantes del C?rculo Polar, Julio Medem, Spanien / Frankrike, 1998. IMDb.)
Så vackert, vackert då två spanjorer träffas igen i Finland, efter en kärlekshistoria som unga, som kan liknas den mellan Owen Wilson och Gwyneth Paltrow i Royal Tenenbaums. Fast finare. Dock var slutet märkligt. Jag förstod inte, men när jag kom ut ur bion efter att sett den här och Sex & Luc?a, var jag i nåt sorts skönt kärlekshumör och Jimi Hendrix's Are you Experienced? lyfte det hela till en helt underbar promenad från Mayfair bort till Trafalgar Square. Wonderbar.

Såg om filmen idag och höjde betyget lite. Den är helt underbar, verkligen. När man ser den vill man bara ha nån att krama. Och det är nära att det kommer tårar, men nyhetsinslaget om pojken som hade försvunnit i flodvågen och hittats av ett amerikansk par och att mormor sedan hittat honom via internet är ändå snäppet värre. Verkligheten överträffar dikten. Hur som helst - denna film är nog nummer två på listan av filmer som man ska se med någon man älskar. Amelie är nummer ett givetvis.

En tredje titt renderade denna tanke: Jag älskar den besinningslöst.


De 400 slagen (9/10).
(Les Quatre Cents Coups, François Truffaut, Frankrike, 1959. IMDb.)
Skitsnyggt filmad film om en pojke i tidiga tonåren som kämpar mot skolan, sina föräldrar, helt enkelt mot samhället. Helt klart en höjdare. Och katterna, fan vad roliga de var! Kunde fan inte hålla mig i salongen. Haha. Jag har aldrig hört en katt jama så länge. ;)


De andras liv (8/10).
(Das Leben der Anderen, Florian Henckel von Donnersmarck, Tyskland, 2006. IMDb.)
Fantastisk film, men det är en sak jag stör mig på, men har du inte sett filmen, läs inte nästa mening! Jag störde mig på att när författaren letar upp övervakaren i slutet tyckte jag det var lite väl enkelt för honom att leta reda på honom, det känns som det skulle kunna finnas en del personer som skulle vilja hämnas på Stasi... Annars, som sagt, lysande.


De Djävulska (8/10).
(Les diaboliques, Henri-Georges Clouzot, Frankrike, 1955. IMDb.)
En rektor på ett internat är ett as mot sin fru och sin älskarinna, så de går ihop för att ta livet av honom. Jävla bra.


De förlorade barnens stad (7/10).
(La Citè des enfants perdus, Jean Caro & Jean-Pierre Jeunet, Frankrike, 1995. IMDb.)
Jag har äntligen fått se en till film av Amelie-regissören Jeunet. Denna liksom, den andra jag vill se, Delikatessen, är regisserade tillsammans med Jean Caro. Man förstår ganska mycket vem det är som står bakom vad, och det hörde jag Jeunet prata om, på kommentarsspåret till Amelie, att det är Caro som står för de mer mörka tonerna i deras samarbeten. Det är väl den svagare sidan av filmen, jag gillade inte riktigt de mörka tonerna i filmen, men om jag hade sett den här filmen innan Amelie hade jag nog uppskattat den mer, då skulle jag ju inte kunna ha jämfört med det mästerverket.. Men det är en fin film, med många roliga och udda karaktärer, men den mörka sidan hägrar hela tiden, det är det som sänker den från en åtta. Men fan, jag gillar inte riktigt mitt egna resonemang i den här frågan. Fan. Jaja. "Radiateur."


De Fantastiska Baker Boys (6/10).
(The Fabulous Baker Boys, Steven Kloves, USA, 1989. IMDb.)
Skön historia om två bröder (som spelas av bröderna Beau och Jeff Bridges) som uppträder med två pianon på diverse hotell och nu, efter femton år, tar de in en sångerska, spelad av Michelle Pfeiffer, och saker och ting börjar förändras. Det är en trevlig film, men inget särskilt. Dock kommer Jeff Bridges alltid vara The Dude för mig, jag är skadad..


De feta åren är förbi (7/10).
(Die Fetten Jahre Sind Vorbei, Hans Weingartner, Tyskland/österrike, 2004. IMDb.)
Jag var iväg och såg Reclaim Your Brain, Hans Weingartners senaste film, på filmfestivalen och då jag gillade den fick jag äntligen tummen ur och såg denna rulle, som jag länge tänkt se. Den handlar om två polare som bryter sig in i rika människors villor och möblerar om, bara för att de rika ska känna sig osäkra. Det blir dock strul när de blandar in den enes flickvän i det hela.


De Hänsynslösa (10/10).
(Reservoir Dogs, Quentin Tarantino, USA, 1992. IMDb.)
En gammal favorit, som jag faktiskt aldrig tagit mig tid att skriva nåt om, men nu när jag sett den för tionde gången eller nåt i den stilen jag göra det: Jag älskar den.


De missanpassade (5/10).
(The Misfits, John Huston, USA, 1961. IMDb.)
Första filmen med Marilyn Monroe. Har faktiskt inte sett någon med henne förut.. Jaja, den var ingen höjdare, handlar om en kvinna som precis skilt sig och alla herrar som stöter på henne. Två av dem låter henne bo i den enes stuga. Den andre hjälper henne att fixa till kåken. Det är en småtrevlig historia, men inget strålande. Jag vill se I hetaste laget!


De Ofrivilliga (8/10).
(Ruben östlund, Sverige, 2008. IMDb.)
Jag gillar verkligen dessa scener, men jag är lite skeptisk till att filma bara kroppar etc. Jag vill se ansiktena, damn it. Men annorlunda är ju alltid trevligt.


De omutbara (6/10).
(The Ontouchables, Brian De Palma, USA, 1987. IMDb.)
En ok film där det berättas om Elliot Ness, mannen som fick Al Capone på fall. Jag vet inte hur verklighetsbaserat det hela är, men det är stundtals mycket våldsamt, men det finns inte tillräckligt med annat för att göra filmen bättre än 'bra'. Sean Connery är dock suverän, De Niro känns ganska löjlig stundtals och Kevin Costner är jag inte mycket för..


De Oskyldiga (7/10).
(The Innocents, Jack Clayton, England, 1961. IMDb. KG.)
Spooky business!


De Röda Skorna (9/10).
(The Red Shoes, Michael Powell & Emeric Pressburger, England, 1948. IMDb.)
Underbar film. Väntat slut, men ack så bra.


De Sexuella (3/10).
(Je t'aime moi non plus, Serge Gainsbourg, Frankrike, 1976. IMDb.)
Ok. Vi vet att Je T'Aime...Moi Non Plus är Serge Gainsbourg mest kända och, av det jag hört, bästa låt. Vi vet kanske också att det är Jane Birkin som stönar i den mest kända versionen. Vidare vet vi antagligen att Jane Birkin gjorde en skiva med Serge 1969. Fan, jag kollade upp lite och det visar sig ju att hon var 23 redan då. Min point skulle vara nåt med Serges påstådda pedofili-tendenser, men där kunde jag ju inte riktigt bekräfta dem. Hur som helst, det jag vill komma till är följande; denna fina låt som så många gånger hamnat i filmers soundtrack för kärleksfyllda scener (ja, till och med i En fyra för Tre! - om nån vågar sig komma ihåg den serien) var från början soundtracket till en scen där Jane Birkin får den i röven. Och varför får hon den där? Jo, Joe Dallesandro (som jag är ganska säker på är den Joe som Lou Reed sjunger "Little Joe never once gave it away, everybody had to pay and pay" om i Take a Walk on the Wild Side) spelar en homosexuell sophämtare som kärar ner sig i den pojkaktiga flickan "Johnny", men när de väl ska ha sex kan han inte få upp den för att köra det heterosexuella sättet att ha sex, så detta soundtrack blir det vi får stifta bekantskap när hon har sagt "I'm a boy" och låtit honom ta henne i stjärtet - till ett jävla skrikande varpå de blir utslängda ur tre hotell innan de lyckas få vara i fred på hans lastbilsflak... Filmen, då? Tja, den är inte nåt att ha. Joe Dallesandro förstår jag inte riktigt vad varken Andy Warhol eller Sainsbourg såg i. Men utan filmen hade vi kanske aldrig haft låten?


De Sju Samurajerna (10/10).
(Shichinin No Samurai, Akira Kurosawa, Japan, 1954. IMDb.)
En underbart bra film. Fantastiska skådespelare, bra manus och helt fruktansvärt bra filmat. En riktig höjdare. Dock är den väldigt lång. 3½ timme är länge, även om filmen är bra, för min del. Se den med en lunchpaus eller nåt.

Fick se om De sju samurajerna nu när den gick upp på bio igen. Förvisso såg jag den på Svea, en ganska liten biograf, jag vill se den på Draken! Lika bra som alltid, men jag var så trött att jag nickade till ett par gånger. Nu har jag dock fått tillbaka min energi! Klockan är snart tre.. Wicked.


De tolv apornas armè (9/10).
(12 monkeys, Terry Gilliam, USA, 1995. IMDb.)
Bästa filmen som gjorts som har någonting med tidsresor att göra. »I like it a lot!» Fina skådisar, bra scenografi, bra manus. Spännande och annorlunda. Gör dock varje gång man ser den att jag vill se Brazil, som ska vara Terry Gilliams bästa. Måste se!


De unga lejonen (9/10).
(The Young Lions, Edward Dmytryk, USA, 1958. IMDb.)
Suverän krigsfilm med flera paralella historier, inget som var särskilt vanligt på 50-talet. ;) Och att få se Marlon Brando som först skidlärare och sedan som en man i tyska naziarmèn. Jag gillade denna skarpt. Dean Martin har jag inte sett i någon film tidigare så det var extra skoj. Dessutom var karaktären Noah Ackerman helt underbar.


Dead Man (9/10).
(Jim Jarmusch, USA, 1995. IMDb.)
En långsamt berättad film som påminde mer om Jarmusch första film, Stranger than paradise än hans senaste, mästerverket Ghost Dog. Det är lite väl långsamt berättat och det finns inte riktigt samma sköna rytm som i Ghost Dog. Johnny Depp är som alltid suverän, liksom resten av ensemblen. Gillade dock inte Neil Youngs musik, skulle hellre ha lite RZA. Roligt med Iggy Pop i en roll som en snubbe som klär sig i kvinnokläder och vill bli kallad Sally. Det är en western, kan man ju tänka på, haha. Fast det är ju ingen vanlig western, här finns inga bovar som ska hämnas på någon sheriff, inte.. Dock en man som ska hämnas på sin sons mördare. Suveränt.


Dear Phone (5/10).
(Peter Greenaway, England, 1977. IMDb. KG.)
Udda liten film där en voice-over läser brev som har med telefoner att göra. Ibland är det härligt surrealistiska. Ibland rätt trista.


Death and the maiden (7/10).
(Death and the Maiden, Roman Polanski, England / USA / Frankrike, 1994. IMDb.)
En spännande film. Trots att det i princip bara är tre skådespelare på i stort sett samma plats under hela filmen lyckas man nästan lika bra som i Hitchcocks klassiska Repet skapa en spänning under hela filmen. Sigourney Weaver brukar jag alltid störa mig på, men i denna är det ett bra skådespel som höjer upp. Ben Kingsley är ju alltid bra, denna gång anklagad för tortyr.


Death of a President (4/10).
(Gabriel Range, England, 2006. IMDb.)
Ok, här har vi en fiktiv dokumentär där Bush blir mördad. En muslim åker givetvis dit för attentatet på svaga grunder. Jag ser inte riktigt syftet med den här filmen. Eller jag förstår syftet, men jag tycker att tillvägagångssättet är fel. Varför skulle jag intressera mig för en chef för FBI som berättar vad som gick fel när jag vet att han bara skådespelar? Upplägget är ju precis som en dokumentär och om man inte hängde med alls i världen skulle man nog se den här dokumentären som trovärdig, men då det är nåt fiktivt kan jag inte låta mig ryckas med.


Death Proof (8/10).
(Quentin Tarantino, USA, 2007. IMDb.)
Quentin gör en jävla skön rulle om brudar som gillar att åka bil och supa samt en Kurt Russell som gillar att ha ihjäl sådana brudar. Galen och lyckas fint med att "vara 70-tal". :)


Death to the Tinman (7/10).
(Ray Tintori, USA, 2007. IMDb. KG.)
Suverän musik i en fin historia där man lekt med hur Plåtmannen i Wizard of Oz förlorade sitt hjärta. Finns på Wholphin #5 och även online här.


Death to the Tinman (7/10).
(Ray Tintori, USA, 2007. IMDb. KG.)
En fin film om en flicka och en pojke som tycker om varandra, men några brandmän som är avundsjuka försöker få ett slut på det hela. Därefter blir det märkligt och kul. Kolla på vimeo.


Deformer (4/10).
(Mike Mills, USA, 2000. IMDb. KG.)
Nja, jag gillade inte riktigt den här kortfilmen där en skejtare berättar om sig själv, sina tankar om att skejta och måla nakna brudar. Rätt snygg dock.


Delikatessen (9/10).
(Delicatessen, Marc Caro & Jean-Pierre Jeunet, Frankrike, 1991. IMDb.)
Helt suverän film. Jag älskade den. Sjukt snygg och med en skoj historia.


Den amerikanske vännen (8/10).
(Der amerikanische Freund, Wim Wenders, Tyskland, 1977. IMDb. KG.)
En stillsam berättelse om en arbetare som sägs vara dödssjuk. Vad stoppar honom då från att mörda en annan man för att ge sin son och fru pengar att leva på när hans inkomst försvinner? Jag tyckte oerhört mycket om den. Sofie tyckte att det var för likt Göteborg i Hamburg. ^_^


Den andalusiska hunden (5/10).
(Un chien andalou, Salvador Dalí & Luis Buñuel, Frankrike, 1928. IMDb. KG.)
Jag är ledsen, men jag fattar inte symboliken. Gillade myrorna dock.


Den bästa sommaren (8/10).
(Ulf Malmros, Sverige, 2000. IMDb.)
Mycket rolig film, Kjell Bergqvist är underbar med massa roliga kommentarer. 'Gå och öppna dörren, men när du talar, tala med en sådan ton att man förstår att vi sitter och äter'. Manuset är inte speciellt invecklat men med många komiska inslag.


Den blå filmen (10/10).
(Trois couleurs: Bleu, Krzysztof Kieslowski, Frankrike / Polen / Schweiz, 1993. IMDb.)
En superb film. Det var ganska länge sedan jag såg den senast och det var i den vevan då jag mer och mer började gå över till mer kulturella filmer. Nu har jag ju sett ett antal sådana och har mer på kött på benen. Om jag har det i åtanke lyfter film ännu mer.. Det är en film som till början är ganska deprimerande, men mer och mer upplyftande. Det allra bästa med den är fotot som är väldigt bra, mycket svarta sektioner och detta gör sig väldigt bra om man inte har några lampor tända i rummet man tittar på filmen. Juliette Binoche är helt superb i rollen som Julie, hon klarar av att berätta stora delar av handlingen utan dialog. För det är egentligen bara en lång karaktärsbeskrivning av Julie. Men man tappar aldrig intresset. Det är mycket skickligt. Dessutom är den klassiska musiken pålagd med största omtanke och har en egen roll i filmen. Verkligen super.


Den där Mary (7/10).
(There's Something About Mary, Bobby & Peter Farrelly, USA, 1998. IMDb.)
Skoj film, sanslöst rolig första gången, och inte så uppenbar som man tror.


Den enfaldige mördaren (8/10).
(Hans Alfredson, Sverige, 1982. IMDb.)
Bästa filmen jag sett som varit signerad Hasse Alfredsson. Visst, lite sjuka inslag, men inte så att det stör. Och Stellan Skarsgård i sitt esse. Väldigt bra film där det inte är vad som kommer att hända som engagerar utan hur.. Ni hajar om ni ser den, och gör det, väldigt bra för att vara svensk.


Den Gröna Milen (8/10).
(The Green Mile, Frank Darabont, USA, 1999. IMDb.)
En mycket bra film, tre timmar som flyger iväg.. Härligt manus, Stephen King bör hålla sig till att göra dramer, även romanen som Nyckeln till frihet bygger på har ju även han skrivit och det är ju en underbart bra film. Jaja, tillbaka till denna film.. Alla skådespelare sköter sig mycket bra, till och med Mr Jingles ;)


Den gröna cykeln (10/10).
(Wadjda, Haifaa Al-Mansour, Saudiarabien / Tyskland, 2012. IMDb. KG.)
När det äntligen kommer en film ur Saudiarabien är det ett litet mästerverk om feminism i ett fullkomligt patriarkalt land. Älskar det rakt igenom. Gav mig allt jag vill ha av en film; skratt, gråt och att jag lärde mig nåt nytt. SE!


Den Onde, den gode, den fule (8/10).
(Il Buono, il brutto, il cattivo, Sergio Leone, Italien / Spanien, 1966. IMDb.)
En trevlig westernfilm, lång sådan, men bättre än Rio Bravo, dock ej lika underhållande som The Wild Bunch.. Skådespelet är trevligt, storyn är skön och karaktärerna är olika och underhållande. Clintan är givetvis coolast..


Den Osynlige Mannen (7/10).
(The Invisble Man, James Whale, USA, 1933. IMDb.)
Finfin film om en forskare som gör sig osynlig. Suveräna effekter för att vara från -33.


Den Perfekta Stormen (6/10).
(The Perfect Storm, Wolfgang Petersen, USA, 2000. IMDb.)
Hm, mina förväntningar på den här filmen var inte så höga. Vad har George Clooney varit med som är bra? Three Kings? Batman & Robin? Nä... Det är bara Out of sight som är bra. Men då var det ju i Soderberghs händer, och han kan ju regissera Julia Roberts till att spela bra.. Men Clooney i Petersens händer var inte så dum och det funkade. Även Wahlberg gjorde en bra insats, ingen Boogie Nights, men det finns det ju inte manus till för honom att göra av sin roll.. Jaja. Givetvis när det är Petersen så är det en jävla massa stråkar och det funkar... Men det enda som karaktärerna är att fajtas mot är vågorna och det blir lite tradigt, skulle inte behövt vara mer än 1,40. Nu är det 2.09 och det håller inte så länge.. Men ett oväntat slut höjer lite.


Den Ryska Arken (5/10).
(Russian Ark, Aleksandr Sokurov, Ryssland / Tyskland, 2002. IMDb.)
En film jag fick tag på ett ganska underligt sätt. Den var extramaterial till en annan Sukorov-film, nämligen Molokh. Den var dock för smutsig för att kunna ses på. Nåväl, filmen är mest intressant för arbetet bakom. Den är längre än en och en halv timme. I ett klipp. Skickligt, men jag är lite skeptisk till filmen. Det är en man, eller vålnad, som går omkring i Hermitaget i Sankt Petersburg och pratar lite med en snubbe och så är det massa rysk historia som utspelas i bakgrunden, man byter tid från 1700-, 1800-, 1900- och 2000-tal. Det är galet och man fattar inte mycket om man inte vet en hel del om rysk historia. Pretentiöst nåt så in i helvete, men ändock var det nåt som gjorde mig smått euforisk när jag sett klart den. Vad kan jag inte säga...


Den sista färden (9/10).
(Deliverance, John Boorman, USA, 1972. IMDb.)
Mycket bra film! Fruktansvärt bra skådespelare, främst Jon Voight.. Det mest spännande jag har sett sedan Scream.. Snyggt filmat och ett bra manus.


Den stora flykten (9/10).
(The Great Escape, John Sturges, USA, 1963. IMDb.)
Steve McQueen är som alltid stencool. Men det är trots allt inte han som har huvudrollen, utan han har en av de många huvurollerna. Det är en ganska lång film, längre än jag trodde, 2.45 lång. Det hade jag inte väntat mig när jag började kolla på den klockan 1.45. Tillsammans med en halvtimmes reklam var filmen klar klockan fem. Men det var det värt, detta är en höjdare, en riktig rökare.. Trevlig historia, kanske att det är lite väl mycket humor i scener då många har dött, men annars är den bra. Hög underhållningsfaktor!


Den tredje mannen (9/10).
(The Third Man, Carol Reed, England, 1949. IMDb.)
Suverän film-noir/thriller redan från 1949. Och i ett högt tempo för sin tid. Känns mycket som Langs M och det är naturligtvis en suverän film att kännas som. Bländande skådespel, härligt svalt från Joseph Cotten och lite Lorre-ish över Welles. I liked it a lot!


Den vilda flykten (7/10).
(Kakushi toride no san akunin, Akira Kurosawa, Japan, 1958. IMDb.)
Inte en av de bättre Kurosawa-filmerna, men han håller som alltid hög standard, även om detta faktiskt är den sämsta av hans samurajfilmer. Den är inte dålig, det känns som att den skulle kunna göras en hel del kortare. För övrigt är den inte särskilt vild... Kuriosa: Inspirerade George Lucas att göra Star Wars.


Der Baader Meinhof Komplex (4/10).
(Uli Edel, Tyskland / Frankrike / Tjeckien, 2008. IMDb.)
Ok, men rätt seg rulle om RAF.


Derek & Simon: A Bee and a Cigarette (7/10).
(Bob Odenkirk, USA, 2006. IMDb.)
Skön kortfilm där två killar är på g att få ligga med två damer men vid hotellentrèn trampar en av dem på ett bi och en tänd cigarett. Galet och kul!


Destricted (4/10).
(Marina Abramovic, Matthew Barney, Marco Brambilla, Larry Clark, Gaspar Noè, Richard Prince & Sam Taylor Wood, England / USA, 2006. IMDb.)
Sju kortfilmer från lika många regissörer som handlar om var konsten möter sex. De är helt olika, så egentligen kanske det är dumt att klumpa ihop dem så här till en recension, men men, här är de en och en:

Balkan Erotic Movie handlar om myter som spinner på sex i Balkan. De är helt galna saker som att en kvinna för upp en fisk i fittan, när den dör (den är alltså levande när hon för in den!?) maler hon ner den och häller pulvret i sin mans kaffe och om han dricker det kommer han vara henne trogen. En annan handlar om hur man skulle göra för att få säden att växa mer. Den var så roligt filmad att den lade jag upp här. Men är det här verkligen riktiga historier? Tja, vem vet..

Hoist
Matthew Barney är ju en av de knasigaste filmskaparna jag stött på, här filmar han en man som ligger naken under en sorts svarv med en rotfruktsliknande sak uppstoppad i röven och för sakta upp sitt kön mot svarven och det gillar han... Knas.

Sync
Ett tvåminuterscollage ur porrens många scener men kanske fyra klipp i sekunden. Ett jävla kommande, knullande och stönande...

Impaled
Larry Clark, mannen bakom Kids och alla andra filmer om tonåringars sexualitet bidrar här med en sorts blandning av dokumentär och porrfilm. Han intervjuar ett tiotal killar i 20-årsåldern om hur porren har gett avtryck på deras egen sexualitet. Sedan låter han en av dem intervjua ett antal porraktriser och välja vem av dem han vill ligga med. Tja, vad ska man säga, Larry Clark har alltid varit en pedofil in disguise, eller vad tycker ni? Jag tycker det skulle vara intressantare att höra även vad tjejer tycker om hur porren påverkat deras sexliv. Det gör han ju delvis genom att fråga porrskådisarna lite frågor, men det är ju inte så många tjejer som blir porrskådisar...

We Fuck Alone
Gaspar Noè bidrar med en film där dels en kvinna onanerar och dels en man sätter på en upplåsbar barbara. En seg, tråkig, ointressant film.

House Call
Gammal 70-talsporr var fan äcklig. :(

Death Valley
En kille går ut i öknen och onanerar. Trist.


Det brinner, min sköna (6/10).
(Horí, má panenko, Milos Forman, Tjeckoslovakien, 1967. IMDb. KG.)
Slapstick bland "brandmän" och kvinnor som inte vill vara Ms Brandman. Ganska kul dock.


Det brukar gå bra (4/10).
(Beate Grimsrud, Sverige, 2010. IMDb.)
En författare, filmens upphovskvinna, Beate, skaffar katt och filosoferar om sina känslor. Jag har jävligt svårt för flummiga, poetiska voice-overs. Jag tyckte inte om den här. Det gjorde däremot både Frans och Anette. Så kan det gå.


Det finns bara en Jimmy Grimble (4/10).
(There's Only One Jimmy Grimble, John Hay, England / Frankrike, 2000. IMDb.)
En sliskig engelsk feel-good-film kändes för Figge helt ok att fördriva dagen med. Jag höll med om att vi borde spara The Others till nån kväll istället. Detta var som sagt bara tråkig feel-good - och inte alls roligt. Ett par roliga saker, men det har de flesta filmer. Och det är inte speciellt svårt att lista ut hur historien ska utveckla sig. Dock var det roligt att ordet pugilism demonstrerades. Haha.


Det flygande slottet (Howl's Moving Castle (8/10).
(Hauru no ugoku shiro, Hayao Miyazaki, Japan, 2004. IMDb.)
Finfin antikrigsfilm från allas vår Miyazaki. Flott flott.


Det goda livet (9/10).
(La Dolce vita, Federico Fellini, Italien / Frankrike, 1960. IMDb.)
En väldigt trevlig film, näst intill rakt igenom. Liknar Natten (La Notte) då det är samma herre i huvudrollen och filmen handlar om relationer mellan rikt folk. Här är det dessutom en hel del samhällskritik. Inte alls så mycket naket som jag hade trott då det blev ett jävla liv om den då den kom. Allt vi får se får se är ett par nakna bröst, och nej, det är inte Anita Ekbergs, sorry, chaps! Haha. Men det är dock en hel del snusk underförstått.. De tre timmarna flyger iväg. Störande dock att översättningen inte översatte allt! Märkligt!


Det goda och det onda (6/10).
(Det gode og det onde, Jørgen Leth, Danmark, 1975. IMDb. KG.)
Den här rullen påminner en hel del om Leths kortfilm, Den perfekta människan. Här är det uppdelat i en rad olika delar av människans liv, allt från känslor, saker och ord. Snyggt och småkul ibland, man fastnar vid bilderna av nån anledning. Eller så somnar man.


Det Grymma Landet (8/10).
(Badlands, Terrence Malick, USA, 1973. IMDb.)
Ett starkt och annorlunda drama av mannen som 25 år senare skulle göra sin nästa film, mästerverket Den tunna röda linjen. Här spelar Martin Sheen Kit, en sophämtare som får sparken och uppvaktar den tio år yngre Holly, spelad av en ung Sissy Spacek. Tillsammans rymmer de iväg undan polisen då Kit skjutit Hollys far, de är början på en mycket annorlunda road-movie som mest liknar Natural Born Killers. Denna film lär vara en stor inspiration till den. Det är ett ypperligt spel mellan Sheen och Spacek och som i Den tunna.. så är det en del filosofierande, vilket bara känns skönt, inte alls ansträngt. Mycket bra.


Det grymma landet (7/10).
(Badlands, Terence Malick, USA, 1973. IMDb. KG.)
Martin Sheen och Sissy Spacek går bersärk. Snyggt.


Det kommer aldrig gå över (5/10).
(Amanda Kernell, Sverige, 2011. IMDb.)
Snyggt foto.


Det regnar på vår kärlek (5/10).
(Ingmar Bergman, Sverige, 1946. IMDb. KG.)
En tjej missar tåget och spenderar natten med en kille som precis muckat från kåken. Sedan regnar det. Och det vankas kärlek. Rätt fin, men jag tyckte berättarupplägget var rätt löjligt sånär som rättegången.


Det Sista Äventyret (6/10).
(Jan Halldoff, Sverige, 1974. IMDb.)
Göran Stangertz är suverän som Mattson, som får kicken från det militära och tar jobb som biologivikarie på ett gymnasium och kärar ner sig i en tösabit. Jag gillade den skarpt i början, förutom att tjejen han ligger med är rätt värdelös och med en fruktansvärd röst. Och det som händer när de slutar vara ett par är bara knäpp tycker jag...


Det Sjunde Inseglet (8/10).
(Ingmar Bergman, Sverige, 1957. IMDb.)
Så var den klassiska 'spela-schack-med-döden'-filmen sedd. Jag tyckte faktiskt bättre om Smultronstället, men detta är helt klart en mycket bra, och annorlunda film.


Det var en gång på riktigt (6/10).
(Anna Weitz, Charlotta Copcutt, Anna Klara Åhrén, Sverige, 2010.)
Jag somnade. Förlåt.


Det vita bandet (7/10).
(Das weisse Band - Eine deutsche Kindergeschichte, Michael Haneke, Österrike / Tyskland / Frankrike / Italien, 2009. IMDb.)
Jag har visst glömt att skriva om Det vita bandet. I vanlig Haneke-ordning är det psykologiskt mörkt, här är historien förlagd till tiden runt första världskriget och aldrig förr har han gjort en så vacker film.


Deutschland 09 - 13 Shorts about the State of the Nation (7/10).
(Deutschland 09 - 13 kurze Filme zur Lage der Nation, Fatih Akin, Wolfgang Becker, Sylke Enders, Dominik Graf, Martin Gressmann, Christoph Hochhäusler, Romuald Karmakar, Nicolette Krebitz, Dani Levy, Angela Schanelec, Hans Steinbichler, Isabelle Stever, Tom Tykwer & Hans Weingartner, Tyskland, 2009. IMDb. KG.)
Jag drogs till den här filmen då den innehåller en kortfilm av Tom Tykwer, som även har hållt i trådarna i produktionen av de här 13 kortfilmerna som naturligtvis är av varierande kvalité, men överlag suveräna. Tykwers egna film är faktiskt en av de svagare. De starkare handlar om en judisk man som får psykofarmaka vilket uppfyller sin sons önskan om att flyga, en annan om en man som blir galen när hans morgontidning ändrar typsnitt. Allra bäst är Hans Weingartners bidrag som baseras på en sann historia om en vänsteraktivist som fängslas på grunder om vad han "kan tänkas göra".


Die Hard 4.0 (5/10).
(Live Free or Die Hard, Len Wiseman, USA / England, 2007. IMDb.)
Full rulle, men det var ju vad man väntade sig. Välgjort och ganska underhållande. Kul detalj är att manusförfattaren har låtit Justin Long säga att nyheterna bara är propaganda och att sedan Bruce Willis dementerar det med att det bara är paranoia. Filmen är gjord av Fox...


Die Welle (6/10).
(Dennis Gansel, Tyskland, 2008. IMDb. KG.)
En Ramones-lyssnande lärare kommer till kneget och får reda på att en tråkig lärare ska ha "Anarkism" under temaveckan. Han ska istället ha "Autokrati" (om vi säger envälde fattar alla vad det innebär, det gör inte kidsen i filmen om vi säger autokrati) och han går lite väl långt i sin idé om att skapa gruppen Die Welle (vågen). Det får oanade konsekvenser. Intressant, men inget lysande. Snyggt foto dock.


DiG! (5/10).
(Ondi Timoner, USA, 2004. IMDb.)
Halvdan dokumentär om The Brian Jonestown Massacre, ett band som influerat och haft medlemmar som sedan bildat band som lyckats, men själva aldrig lyckas pga den högst egensinnige sångaren som slåss, super och lever rock n' roll till max. Den duger då den har en hel del roliga karaktärer, speciellt tamburinspelaren som ser på pricken ut som killen i Big Train.


Din morsa också! (7/10).
(Y tu mamá tambièn, Alfonso Cuarón, USA / Mexico, 2001. IMDb.)
En finfin film om två tonårspojkar som lurar i den enes kusins fru att de ska åka iväg till den perfekta stranden, som de spontant hittar på att den heter Den Himmelska Munnen. Hon tvekar, men då hnnes man har prasslat med en kvinna så ändrar hon sig och hänger på. De måste nu hitta på en väg till en perfekt och orörd strand. På vägen växer de som män, både känslomässigt och sexuellt. Jag hade en aning om att det skulle vara så som det var i slutet med Ana, kusinens fru. Sedan kändes deras sexuella prövning innan dess ganska uppenbar den med, men in emellan dessa två småsaker är det en finfin film och jag blev mer sugen än någonsin att dra ifrån det här jävla landet med en polare och bara göra nåt, typ köra genom Mexiko. Att Linnèa kom hem från Indien igår har nog lite med saken att göra också.. Vi får se.


Dinner Rush (8/10).
(Bob Giraldi, USA, 2000. IMDb.)
En finfin film om en italiensk restaurangägare. Hans son har tagit över köket och förvandlat stället till en kulinarisk upplevelse, men farsan gillar gammal hederlig korv, så han har en kille som hjälper honom få nåt vettigt att äta. Denne killen är spelberoende och när restaurangchefen inte längre vill agera som hans bookie skuldsätter han sig ännu mer till några smågangsters från Queens. Nu kommer de och ska kräva tillbaka vad han är skyldig. Samtidigt kommer New Yorks viktigaste matkritiker, en konstkritiker och massa andra viktiga folk. Det är ganska så kaosartat, men med ett jävligt snyggt kameraarbete klarar vi oss förbi massa fina maträtter och hittar även andra sidor av servitrisrarna och bartendern. Jag gillar verkligen det att de i filmen visar att vanligt folk som en servitris kan vara en konstnär som extraknäcker och att bartendern i själva verket är ett vandrande upplagsverk. Det märks att manusförfattarna inte fötts med en guldsked i käften, utan kanske som The Who en gång sa: "I was born with a plastic spoon in my mouth". ;D


Direkt?ren for det hele (8/10).
(Lars von Trier, Danmark / Sverige / Island / Italien / Frankrike / Norge / Finland / Tyskland, 2006. IMDb.)
Lars von Trier tar ett uppehåll från sina tunga filmer med denna sjukt underhållande rulle. Men frågan är om den hade varit så rolig om den inte var dansk, för ack vad man älskar när danskar svär och är förbannade. Islänningen är i och för sig jävligt rolig - och förbannad - även han. Jag gillade den skarpt.


Dirty Diaries (4/10).
(Tora Mårtens, Elin Magnusson, Sara Kaaman, Ester Martin Bergsmark, Nelli, Andreas, Åsa Sandzén, Malin Erkkonen, Pella Kågerman, Wolfe Madam, Ingrid Ryberg, Universal Pussy, Joanna Rytel, Marit Östberg & Jennifer Rainsford, Sverige, 2009. IMDb. KG.)
Feministisk porr har det kallats. Tydligen har SFI gett stöd till projektet. Jag tycker den mest intressanta infallsvinkeln var Kinos där de lät två recensenter helt enkelt svara på om det var upphetsande och båda tyckte nej, så även jag. Men visst, i vissa av filmerna finns sånt som man saknar i vanlig porr och i vissa filmer vill man ha sånt som finns i vanliga porr... Jää jää. Intressant projekt i vart fall.


Dirty Mary Crazy Larry (6/10).
(John Hough, USA, 1974. IMDb. KG.)
Roande road-movie.


Dirty Pretty Things (6/10).
(Stephen Frears, England, 2002. IMDb.)
En bra film som visar Londons baksida. En helylle snubbe hittar ett hjärta nedspolat i toaletten på hotellet där han börjar och han får reda på massa fula saker som försigår. Det är ett halvstarkt drama, där snubben i huvudrollen är super, men Audrey Taotou i den andra huvudrollen inte övertygar, men man kan ju tänka att man har etsat in i sin hjärna att hon ÄR Amelie, efter att man sett Amelie från Montmartre tio gånger. Och det är ju inte bra.


Disco Kung Fu (6/10).
(Måns Mårlind & Björn Stein, Sverige, 2002. IMDb.)
En parodi på kung fu-filmer, men som ändå tar sig själv på lite allvar. Dock inte så mycket att det stör. Det som stör är det taffliga skådespelet, men det gör inte så jävla mycket. Dessutom lyser givetvis Kjell Bergqvist upp resten av skådespelartruppen. Ganska coolt av honom att vara med i denna rulle. Han är, och förblir kungen i svenska skådespelareliten. Skojigast är i slutet då Eva Röse är emd i ett par sekunder. "Och vad händer nu?" frågar den lilla pojken som är med i hela filmen. "Nja, det händer nog inte så mycket mer än att hålla i handen, jag hade dåligt med kontanter." Klockrent. Det citatet blir denna filmens "Men säg det med en ton som antyder att vi äter" från Den Bästa Sommaren. Trevligt, helt enkelt.


District 9 (3/10).
(Neill Blomkamp, USA / Nya Zeeland , 2009. IMDb.)
Den börjar bra när den jämför utomjordingarna med den svarta befolkningen i Sydafrika, men sedan ballar den ur.


Django Unchained (8/10).
(Quentin Tarantino, USA, 2012. IMDb.)
Bra, men lång. Quentin Tarantino älskar ju exploitation från 70-talet. En sak har han dock glömt: att en film ska vara runt en och en halv timme. En ska inte behöva sitta pissnödig halva filmen för fan.


Djävlarna (7/10).
(The Devils, Ken Russell, England, 1971. IMDb. KG.)
En lördagseftermiddag där man skyr septembersolen för att ta sig in i biomörkret bör man bli bjuden på onanerande nunnor och maktgalna präster. Har man dessutom ett par öl till så blir det ack så bra.


Djävulens bländverk (6/10).
(La beauté du diable, René Clair, Frankrike / Italien, 1950. IMDb. KG.)
Bra version av den gamla historien av Faust. Kul gubbe som spelar den lärde mannen som får sin ungdom tillbaka. Han hoppar och skuttar och lever låda. Fint!


Dodesukaden (6/10).
(Akira Kurosawa, Japan, 1970. IMDb.)
En ganska seg film. Lite för seg för min smak. Finns en hel del intressanta karaktärer dock och den lille magsjuke pojken är ju sååå söt (haha, lite fjortis varning..) Men det blir varken tillräckligt intressant eller roligt för att bli riktigt bra. Jag är i alla fall glad att SVT inte valde att visa den långa versionen på den här filmen. Den är nämligen snäppet över 4 timmar! Skulle jag nog inte orkat, eller då kanske man hade lärt känna karaktärerna bättre, vem vet..


Dodgeball: A True Underdog Story (3/10).
(Rawson Marshall Thurber , USA, 2004. IMDb.)
Eh. Ganska löjlig film. Ben Stiller lyckas inte varje gång.


Doften av Grön Papaya (4/10).
(Mùi du du xanh - L'odeur de la papaye verte, Anh Hung Tran, Vietnam / Frankrike, 1993. IMDb.)
En besvikelse. Här har jag och David gått och väntat i fem år för att se den här rullen, jag var till och med nära att köpa den i Malmö för 250 pix (alltså göra en till Love Liza), men nu har den faktiskt hittat ut på nätet. Med svensk (förvisso särskriven) text och allt. Det tråkiga är att den är så trist. Trans senare filmer, Cyclo och När solen står som högst är två fantastiskt vackra filmer, här har han inte haft samma budget och kanske inte heller samma fotograf. Vidare fastnar man inte i historien. Behållningen är en liten pojke som fiser och pissar lite här och var.


Dog day afternoon (9/10).
(Sidney Lumet, USA, 1975. IMDb.)
Jag och Alex såg om denna finfina film. Här är min gamla recension: Dog day afternoon är lätt den bästa bankrånsfilmen jag har sett, där själva rånet är huvuddelen av historien. Annars är Reservoir Dogs (De hänsynslösa) snäppet bättre. Huvuddel är en underdrift, filmen börjar med att rånarna går in på banken och slutar när det hela är över. Det är inte så ofta man ser, egentligen, oftast är det alltid lite tillbakablickar eller nåt liknande, men här är det istället dialogen som hjälper oss lära känna karaktärerna bättre. Al Pacino spelar Sonny, hjärnan bakom det hela. Men med det hela är det ju som alltid i sådana här filmer något som går snett. Här är det mycket som går snett, men det som gör denna film mycket bättre än de andra i genren gör att hela förloppet känns så mycket mer äkta än vad de generellt gör. Pacino är (som vanligt) lysande, men jag kan ändå inte sluta tänka på vilken skillnad det är på hans röst i den här filmen jämfört med den han har idag. Mycket gällare, inte lika respektingivande. Hur som helst är han mycket bra, liksom resten av ensemblen som sköter sig utan något direkt att klanka ner på. Lumet kan det här med att ta det bästa ur en skådespelare och verkligen koncentrera sig på det, Al Pacino i denna film och Paul Newman i The Verdict. Frågan som jag ställer mig är varför det visas flera av Lumets filmer nu? Och varför inte 12 Angry Men. Vill se! Jaja, detta var en mycket bra film som ledde till att förhoppningarna på 12 Angry Men växer sig ännu större.


Dogma (8/10).
(Kevin Smith, USA, 1999. IMDb.)
Svinigt rolig. Man hajar varför katolikerna protesterade mot den här filmen, hehe.. Jaja. Annorlunda och originellt manus och hela filmen är skitskoj.. Jag ska nu hyra Mallrats, Chasing Amy och Clerks med en gång, yeah right..


Dogtooth (8/10).
(Giorgos Lanthimos, Grekland, 2009. IMDb. KG.)
En studie i mänsklig förnedring. Eller snarare en studie i hur man kan forma människan. Sanslöst intressant. En av årets bästa.


Dogtown & Z-Boys (6/10).
(Stacy Peralta, USA, 2001. IMDb.)
En film vars ämne var mer intressant än filmen som sådan. Upplägget var sådär och jag Hatar när det zoomas på tidningsutklipp.


Dogville (8/10).
(Lars von Trier, Danmark / Sverige / Frankrike / Norge / Holland / Finland / Germany / Italien / Japan / USA / England, 2003. IMDb.)
När man har en film som utspelas helt och hållet i en studio som är uppbyggd till en liten stad, kan man tro att det ska bli oerhört teatralt, men von Trier kommer undan med det genom snygg filmning, även om han ibland ska vara jobbig och köra sitt "handkamera är för jävla bra - ser äkta ut". Känns inte riktigt som nåt kommer se äkta ut när man ser märken i backen som ska vara dörrar och väggar.. Nåväl, filmen är väldigt bra, tar upp hur folk beter sig när de har övertaget och en bra twist i slutet gör det extra bra. White trash på 30-talet. Boyaka!


Doktor Mabuse, spelaren (5/10).
(Dr. Mabuse, der Spieler - Ein Bild der Zeit, Fritz Lang, Tyskland, 1922. IMDb.)
Fritz Langs lååååånga film, uppdelat på två visningar på Cinemateket var inte så fantastisk som M eller Metropolis, men helt klart sevärd, men som sagt, en timme för lång eller så.


Dolls (8/10).
(Takeshi Kitano, Japan, 2002. IMDb.)
Underbart vacker film. Jag älskade den. Speciellt huvudhistorien. Den var allra mest vacker. Så vacker att den ambivalenta tjejen numera pryder mitt skrivbord på datorn...


Dom kallar oss mods (7/10).
(Stefan Jarl, Sverige, 1968. IMDb.)
Sköna gubbar i kultrullen jag aldrig såg. Nu så. Får se om jag kollar resten av trilogin nu eller om jag avvaktar tio, tjugo år..


Donkey Punch (4/10).
(Oliver Blackburn, England, 2008. IMDb.)
Rubbish!


Donnie Darko (10/10).
(Richard Kelly, USA, 2001. IMDb.)
En underbar film tillägnad åttiotalet. Första gången jag såg den var jag aptrött och somnade, så jag såg om den idag. Den är jävla bra, men inget mästerverk. Jag gillar alla saker som ska sätta griller i huvudet på en. Allra mest gillade jag den tjocke snubben i den röda träningsoverallen. Sedan får vi även höra 80-talets antagligen allra bästa låt, Joy Divisions Love will tear it apart (som förvisso släpptes redan 1979, men känns åttiotal för det). Och alla dessa underbara 80-talsgrejer, man blir som ett barn igen. Ja, om man är runt tjugo, då..

Revidering: Den är visst ett mästerverk. Såg Director's Cut-versionen idag. Ah, filmen är ju perfekt. No more, no less. Som vanligt när jag ser filmer som är svåra att fatta sätter jag för lågt betyg första gången (och i det här fallet - även andra) jag ser dem. THEY MADE ME DO IT!


Dont look back (6/10).
(D.A. Pennebaker, USA, 1967. IMDb.)
En klassisk dokumentär om när Dylan är i London några dagar. Jag var inte helt hänförd. Men trevligt att Donovan får så mycket utrymme. Det är en bra kille. Också.


Doodlebug (5/10).
(Christopher Nolan, England, 1997. IMDb.)
En man hoppas omkring och försöker slå ihjäl en kackerlacka. Eller?


Double Indemnity (8/10).
(Billy Wilder, USA, 1944. IMDb.)
Skön film-noir.


Down by law (6/10).
(Jim Jarmusch, USA / Tyskland, 1986. IMDb.)
Juste rulle, långsam, men med Roberto Benigni i en av huvudrollerna blir den riktigt rolig. John Lurie är sådär och Tom Waits är bra. Och underbara Jockey full of bourbon öppnar soundtracket. Om du vill byta en DVD har jag denna. Let me know. ;)


Dr. Jekyll and Mr. Hyde (5/10).
(Rouben Mamoulian , USA, 1931. IMDb.)
Ytterst daterad film där en snubbe hittar på en vätska, vilken har effekten att den bara tar fram ens elaka sida till fullo. Detta använder han för att ragga (eller rättare sagt beordra) upp en flicka, som har varit ytterst flörtande med honom, när han som gentlemannen han egentligen är, hjälpt henne när hon var i knipa. Eftersom han ser annorlunda ut är det ingen som kan känna igen honom och säga det till hans fästmö.. Tråkig film helt enkelt. Men lite intressant, visst.


Dr. Mabuses testamente (9/10).
(Das Testament des Dr. Mabuse, Fritz Lang, Tyskland, 1933. IMDb.)
Ännu en höjdarrulle av Fritz Lang, här en film om ett sinnessjukt geni som mer eller mindre försöker ta över världen. Filmen totalförbjöds naturligtvis av Hitler - det är ganska många likheter med honom. Det är lite småjobbigt i början att hålla reda på allt, tempot är högt och det klipps till exempel från ett samtal till ett annat, så det gäller att hålla huvudet på skaft. Fint foto och superbt skådespel. Dock kommer den aldrig riktigt upp i M:s klass. Men nära.


Dr. Strangelove eller Hur jag slutade ängslas och lärde mig älska bomben (9/10).
(Dr. Strangelove or: How I Learned to Stop Worrying and Love the Bomb, Stanley Kubrick, England, 1964. IMDb.)
Underbar film, håller dock inte med majoriteten av de som röstat på den på IMDb som tycker den är Kubricks bästa, det är A Clockwork Orange (i alla fall av de jag har sett). Men den är verkligen inte dålig, annorlunda story, bra skådisar, bra filmat, roliga karaktärer och detaljer. Bra slut.


Dr. Zhivago (9/10).
(Doctor Zhivago, David Lean, USA, 1965. IMDb.)
Äntligen fick jag tummen ur. Har haft den bandad i ett år, men har aldrig varit så sugen på att sitta över tre timmar och kolla en film om ryssar.. Haha. Nä, men den var skitbra, men seg så inget som man skulle kolla med polarna direkt.. Men en skön eftermiddag är den en given vinnare! Ett annorlunda manus, jag kände på något konstigt sätt att jag 'behövde' kolla på den efter Crouching tiger, Hidden dragon, varför vet jag inte riktigt, men det kändes lite som om de skulle vara ganska lika av någon anledning och det var de också. En invecklat kärlekshistoria med fler än två inblandade.


Drive (8/10).
(Nicolas Winding Refn, USA, 2011. IMDb.)
En snubbe är en jävel på att köra bil och anlitas för att kunna köra "the get away car" vid rån och inbrott. Men när han hjälper sin granne går det åt fanders. Vad vill man ha i en sån här rulle? Jo, riktigt bra bilscener. Och, som alltid, en bra story. Den här har faktiskt båda. Jag gillar't!


Drowning by Numbers (8/10).
(Peter Greenaway, England / Nederländerna, 1988. IMDb.)
Flummigt och skitsnyggt. Me like.


Drugstore Cowboy (7/10).
(Gus Van Sant, USA, 1989. IMDb.)
En helt ok film, ett sådär manus, men skådiarna höjer det lite..


Du levande (8/10).
(Roy Andersson, Sverige / Tyskland / Frankrike / Danmark / Norge, 2007. IMDb.)
Stiliserat och roligt. Me like.


Du, var är brudarna? (7/10).
(Swingers, Doug Liman, USA, 1996. IMDb.)
En helskoj film med en massa saker som man inte brukar se på film, killar som spelar tv-spel och när en av dem fortsätter spelar när de har pausat så blir det lite småslagsmål. Klockrent, många sådana scener och visst lite sexism, men allt känns förbannat genuint, förutom att de åker omkring i varsin bil i rad när de åker från fest till fest, men det är ju i L.A. och där åker man ju alltid bil, eller? Jaja, trevlig underhållning i en trevlig film. Som bakfyllefilm, ett mästerverk ;)


Dubbel-åttan (4/10).
(Daniel Fridell, Sverige, 2000. IMDb.)
En ganska tråkig film med ofantliga överspel. Att killarna som ska filma den här tjejen inte ens har ett manusskipt, eller som de kallar det, manuskrept, det är ännu ett problem att de snackar så förbannat grovt dalmål att man stundtals inte fattar vad de säger.. Och sexscenen, vad var den där för?


Duck Season (8/10).
(Temporada de patos, Fernando Eimbcke, Mexiko, 2004. IMDb.)
Underbar film om två killar som ska få lägenheten för sig själva en söndag, så de köper cola och chips och sätter sig och spelar xbox. Men strömmen går och grannen vill låna ugnen samt jävlas de med pizza-budet, som vägrar ge sig när de säger att han är 20 sekunder sen och de således ska få pizzan gratis. Helt underbar!


Duellen (8/10).
(Duel, Steven Spielberg, USA, 1971. IMDb.)
Suverän film där en snubbe kör förbi en lastbil, varpå lastbilschaffisen blir galen och försöker köra honom av vägen. Simple and good!


Dumbo (4/10).
(Ben Sharpsteen, USA, 1941. IMDb. KG.)
Dumt. Fast det här segmentet är ju bara underbart.


Dunderklumpen! (8/10).
(Per Åhlin, Sverige, 1974. IMDb.)
Haha. Beppe Wolgers måste ha varit en stenad man. Jag vet i vart fall vad jag ska ge Filip i sexårspresent! :)


Dune (4/10).
(David Lynch, USA, 1984. IMDb. KG.)
Trams. Kolla hellre på dem som tycker om dem; Peep Shows huvudkaraktärer Mark och Jez.


Dur och Moll (5/10).
(Sweet and Lowdown, Woody Allen, USA, 1999. IMDb.)
Antagligen bästa svenska översättningstiteln någonsin? överträffar originalet tycker då jag. Filmen däremot är ingen höjdare. Gillade inte upplägget då historien till viss del berättas med bilder, till viss del av Woody Allen och ett gäng jazzentusiaster. Sedan tyckte jag inte filmen var särskilt intressant heller, Penn är inte i sin bästa klass, men det är helt klart småtrevligt ibland.


Dynamic Tom: Portrait of a Cocksman (5/10).
(Andrew Cohn, USA, 2009. IMDb. KG.)
En dokumentär om en 68-årig kvinnotjusare. Rätt intressant. Ni kan se den på regissörens vimeo.


Dödsängeln Maria (6/10).
(Die Tödliche Maria, Tom Tykwer, Tyskland, 1993. IMDb. KG.)
Efter en hel del arbete med requests och annat har jag äntligen fått se den här tidiga Tykwer-rullen. Tyvärr var dn inte riktigt så bra som jag hoppats på, men ändock bra. Får du tag i den; se, om inte kan du gott se om Prinsessan + Krigaren istället!


Død snø (7/10).
(Tommy Wirkola, Norge, 2009. IMDb. KG.)
Ett gött gäng norskar ger sig ut på skitur och råkar väcka några nedfrysta nazister… Bra skit!


Eagle vs Shark (8/10).
(Taika Cohen, Nya Zeeland, 2007. IMDb.)
They sure are cute for two ugly people! Finaste filmen på länge. Hur ofta är det man ser en riktigt bra romantisk komedi? Jag kommer bara på två i huvudet: Me and You.. och Amelie. Här är i vart fall en till. Straight outta New Zeeland med Jemaine Clement från Flight of the Conchords. Han spelar en loser som träffar en annan loser. Det är så underbart nördigt och manuset är underbart quirky och oväntat. Speciellt bra är det när M Ward och Stone Roses dyker upp i soundtracket och gör filmen än bättre. Mycket bättre än Napoleon Dynamite.


Eastern Promises (8/10).
(David Cronenberg, England / Kanada / USA, 2007. IMDb.)
För några veckor sedan såg jag och Frans David Cronenbergs debutfilm från 1975, Frossa (Shivers) och det är lite småintressant att se hur hans filmskapande utvecklats och blivit mer komplext. Viggo Mortensen är här åter igen i huvudroll, men till skillnad mot A History of Violence, har vi här ett skarpare manus, men ändå en vidareutveckling av den gode mannen som ändå tar till våld. Historien utspelar sig i London där barnmorskan Naomi Watts får in en fjortonårig flicka som dör när hon föder sin dotter, henne och sin dagbok är det enda hon lämnar efter sig. Dagboken berättar om hemskheterna som ledde upp till flickans död. Bästa filmen om barnprostitution och människohandel hittills. Se och lär, Moodysson.


Easy Rider (8/10).
(Dennis Hopper, USA, 1969. IMDb.)
Get your motor runnin', get out on the highway. Så börjar Steppenwolfs Born to be Wild, en låt jag och Alex brukade sjunga när vi var ute och drack för sådär fem-sex år sedan. Det är soundtracket till denna fina film och det är ungefär vad som händer i filmen också. De dricker lite. Nej, ärligt talat ärdet ju detta filmen handlar om: -They're not scared of you. They're scared of what you represent to 'em. -Hey, man. All we represent to them, man, is somebody who needs a haircut. -Oh, no. What you represent to them is freedom.


Eating Raoul (8/10).
(Paul Bartel, USA, 1982. IMDb. KG.)
Underbart skön rulle om ett par som börjar försörja sig på att slå ihjäl pervon! Genialt!


Ebbe the movie (5/10).
(Jane Magnusson & Karin af Klintberg, Sverige, 2009.)
Skön dokumentär om en skön glidare som när han får hiv inte har nåt att förlora utan börjar sin egen Palme-utredning. Lite störande "häftig". Mycket animeringar och "trams" som en viss minister kallat det, alltså att de filmar ut i luften och när intervjuaren sätter sig etc.


Ed Wood (7/10).
(Tim Burton, USA, 1994. IMDb. KG.)
Härligt överspel av Johnny Depp som den ökänt kassa regissören Ed Wood i Tim Burtons fina film. Me like. Vad har hänt med mina recensioner?

[..]

Lång film där Johnny Depp spelar Edward D. Wood Jr. Allra bäst är givetvis Bill Murray i rollen som Bunny Breckinridge, som vill byta kön. Tänk om fler tänkt som Tim Burton och låtit Murray vara med i bra filmer även innan Lost in Translation. Vilken filmskatt det vore.


Eden Lake (4/10).
(James Watkins, England, 2008. IMDb. KG.)
Ungjävlar!


Edward Penishands (2/10).
(Edward Peninshands, Paul Norman, USA, 1991. IMDb. KG.)
Jag var liksom tvungen att se den här... Och ja, han har penishänder och ja, de används. Och nej, det är speciellt upphetsande.


Edward Scissorhands (8/10).
(Tim Burton, USA, 1990. IMDb. KG.)
Det var så länge sedan jag såg den här sorgliga rullen att det var innan jag började skriva om film för sisådär tio år sedan. Den är sorglig och ack så vacker. Jag gillar verkligen Elfmans musik och de pastellfärgade människorna.


Efter livet (8/10).
(Wandâfuru raifu, Hirokazu Koreeda, Japan, 1998. IMDb.)
Kvällens visning på Cinemateket var vald av Jens Lekman. Han hade valt en fin film om vad som kan tänkas hända när man dör. Jag har velat se denna film sedan jag såg en snutt av den på Filmkrönikan, en scen som präntades in i mitt huvud, där det är människor som nyss har dött och de ska välja ett minne som de ska minnas i all evighet, och vissa av intervjuerna ska tydligen vara dokumentära. Vilka vete fan, men jag älskar tanken. Det är precis vad denna film handlar om, folk dör, kommer till detta ställe där de intervjuas av några människor, de får ett par dagar på sig att välja sitt favoritögonblick i livet och sedan gör arbetarna sitt yttersta för att rekonstruera det och filma det. När det sedan visas upp för den döde blir denne ett med minnet och får gå vidare in i evigheten. Men vilka är de som arbetar där?


Eight (6/10).
(Stephen Daldry, England, 1998. IMDb. KG.)
En snygg liten kortfilm om en pojke som älskar fotboll, trots att hans mor inte tillåter honom spela. Varför får vi så småningom reda på.


Ein Freund von mir (6/10).
(Sebastian Schipper, Tyskland, 2006. IMDb. KG.)
En fin liten film om en kille som jobbar på försäkringsbolag och vars chef testar honom, om han har kulor tillräckligt för att säga nej att ta ett sletet jobb med att köra bilar på flygplatsen. Men han gör det och tycker om jobbet och sin nya kollega. Samtidigt är det en kärlekshistoria som är lite udda. Jag gillade den.


Either Way (5/10).
(Á annan veg, Hafsteinn Gunnar Sigurðsson, Island, 2011. IMDb.)
Ok rulle om en 32-åring och dennes 20-årige svåger som sommararbetar med att måla mittlinjer ute på Isländska myllan. Historien är lagd till 80-talet för att göra det ok med de vrängda kvinnosynerna.


El Mariachi (6/10).
(Robert Rodriguez, Mexico / USA, 1992. IMDb.)
Indie-versionen av Desperado. Jag trodde att Desperado var precis samma historia, men det visade sig att Desperado ju är en uppföljare till denna. Nåväl, det är ganska juste filmat, även om det är fult som gatan, men en del roliga idèer finns ju.


El Sicario, Room 164 (8/10).
(Gianfranco Rosi, Frankrike / USA, 2010. IMDb. KG.)
En före detta yrkesmördare för mexikanska maffian berättar, och ritar, om sina 20 kriminella år och hur han lämnade organisationen. Ytterst intressant och hemskt som satan.


Election (7/10).
(Alexander Payne, USA, 1999. IMDb.)
Skön film som kan tänkas vara en liten John Hughes homage - Matthew Broderick är tillbaka i high school, han spelar här en lärare som har hand om valet till elevrådets president. På ett intelligent sätt vävs den historien ihop med hans liv utanför skolan. Jag tror att jag nu är redo att se Citizen Ruth, en än tidigare Alexander Payne-rulle som jag börjat kolla på ett par gånger, men som är lite för deppig i sin svarta humor.


Electroma (4/10).
(Thomas Bangalter & Gu-Manuel De Homem-Christo, Frankrike / USA, 2006. IMDb.)
Daft Punk har gjort en film där de åker mycket bil och försöker göra sig mer mänskliga i en värld där alla har motorcykelhjälm. Det är stundtals vackert, men mest rätt tråkigt. Något som verkar betydligt roligare och som jag ännu inte fått uppleva är Daft Punk live. Ser ut att vara bättre ljusshow än Primal Scream på Hultan 2000. XTMNTR gjorde sig fint vid Hulingen.


Eleganten från vidderna - filmen om Eddie Meduza (4/10).
(Andreas Brink, Sverige, 2010. IMDb.)
En ordinär dokumentär om en extraordinär människa. En ganska sorglig historia egentligen.


Elegy (8/10).
(Isabel Coixet, USA, 2008. IMDb. KG.)
En vacker film. Jag hade tänkt att vänta med att recensera den för att jämföra den med Whatever Works, men ville inte. Precis nu när jag sett den vill jag bara få ur mig lite saker som jag annars kommer glömma. Jag älskade relationen mellan Ben Kingsley och Dennis Hopper. Manlig vänskap skildras nog fan bäst av kvinnor på film. Vidare är det här nog enda gången jag har börjat lipa av att se Penelope Cruz bröst. En vacker, sorglig film, precis som vanligt från Coixet. Jag gillar henne mer och mer. Och Kobra ska handla om henne snart, det ska bli intressant att se!


Elena (5/10).
(Andrey Zvyagintsev, Ryssland, 2011. IMDb. KG.)
Nja.


Elephant (6/10).
(Gus van Sant, USA, 2003. IMDb.)
En studie i dagens amerikanska ungdom. Några beter sig som vanligt folk, andra inte. Helt ok.


Elizabeth (4/10).
(Shekhar Kapur, England, 1998. IMDb.)
Skittrist, verkligen, inget jag gillade alls.


En annan kvinna (5/10).
(Another Woman, Woody Allen, USA, 1988. IMDb.)
Jävla flumfilm.


En byråkrats död (6/10).
(La muerte de un burócrata, Tomás Gutiérrez Alea, Kuba, 1966. IMDb. KG.)
En historia om en man vars far dör och de begraver honom med hans arbetskort. Ett arbetskort som hans mor behöver för att få ut faderns pension. En kafkaliknande historia tar fart när han far mellan olika myndigheter för att få tag på kortet... Rätt kul.


En dag på kapplöpningarna (6/10).
(A Day at the Races, Sam Wood, USA, 1937. IMDb.)
Jag trodde att en Bröderna Marx skulle vara bra mycket roligare än så här. Och varför, varför, ska de sjunga och ha sig, sååå trist. Jaja, den har ett par ljusglimtar..


En eld i mitt hjärta (7/10).
(Une flamme dans mon coeur, Alain Tanner, Frankrike / Schweiz, 1987. IMDb.)
Mest ångestfyllda filmen på ytterst länge. Det handlar om en skådespelerska som blir apatisk om hon är ifrån sin älskare, ungefär. Först har hon en efterhängsen pojkvän som hon försöker bli av med, men han älskar henne, men respekterar inte alls hennes vilja. Hon lyckas bli av med honom och hittar i en av filmens bästa scener, en annan man i tunnelbanan, en journalist. När han är borta på en yrkesresa blir hennes skådepel sämre och hon glömmer bort texten till Titus, som är pjäsen hon repeterar. Det är oerhört intimt och stundtals blir man nästan lite generad, för det känns faktiskt inte som en film stundtals, så bra är karaktärsbeskrivningarna och skådespel, det känns som om man sitter och tittar på en verklig människa, och det är stundtals mycket ångestfyllt. Mycket sevärd.


En erotisk affär (6/10).
(Une liaison pornographique, Frèdèric Fonteyne, Frankrike / Schweiz / Belgien / Luxemburg, 1999. IMDb.)
Bra skådespel är vad den här filmen innehåller. Inte mycket annat. Men vilken skådespel! Fantastiskt.


En kärlekshistoria (8/10).
(Roy Andersson, Sverige, 1970. IMDb.)
Underbar film. Den klassiska scenen på fotbollsplanen var nära att framkalla tårar. Det är ovanligt. Jävligt bra kritik mot att man ska bli så jävla framgångsrik och tjäna massa pengar. John var suveränt porträtterad och barnen var också fantastiska. Suveränt helt enkelt.


En kammarjungfrus dagbok (6/10).
(Le Journal d'une femme de chambre, Luis Buñuel, Frankrike / Italien, 1964. IMDb.)
En ganska oinspirerad film, tyckte jag. Jag fastnade aldrig för någon av karaktärerna, speciellt inte Jeanne Moreau. Sedan är historien, som vanligt med Buñuel, knasig, men inte lika galen som de brukar vara. Men bättre än 'bra' blir det inte.


En kvinna under påverkan (6/10).
(A Woman Under the Influence, John Cassavetes, USA, 1974. IMDb.)
What's your take on Cassavettes som Le Tigre ju sjunger. ;)

En film med fantastiskt skådespel, men inte så värst mycket annat, dock är det roligt att se vardagsrealism från USA, inte så värst vanligt. Förvisso från 70-talet, men ändock.


En kvinnas martyrium (5/10).
(La passion de Jeanne d'Arc, Carl Theodor Dreyer, Frankrike, 1928. IMDb.)
Vackert foto och annorlunda vinklar och vrår samt en skicklig pianist hjälpte inte för att få mig att inte somna om och om igen... Dessutom är Jeanne D'Arcs historia kanske inte nåt man bör dra ut till en långfilm, vi vet ju alla hur det hela slutar...


En långvarig förlovning (7/10).
(Un long dimanche de fiançailles, Jean-Pierre Jeunet, Frankrike / USA, 2004. IMDb.)
En långvarig film. Här återförenas Jean-Pierre Jeunet och Audrey Taotou efter succèn med Amelie från Montmartre. Dock lyckas de inte alls återskapa den magi som fanns i den första filmen. Eller jo, magin finns där, men då filmen utspelar sig mest hos Mathildes strävan efter sin Manech. Det blir lite repetitivt tyvärr och filmen skulle kunna varit en halvtimme kortare känns det som. Så det blir "bara" en sju för en fenomenalt fotad film..


En man och en kvinna (8/10).
(Un homme et une femme, Claude Lelouch, Frankrike, 1966. IMDb.)
Underbart fransk 60-tal. Tack Cinemateket för årets överraskning!


En rövarhistoria (8/10).
(Bande à Parte, Jean-Luc Godard, Frankrike, 1964. IMDb.)
Underbar film där Godard äntligen är vettig. Jag har bara sett Föraktet och den är för mig inte så jävla bra. Ok, galen, men men. Här är det en go' historia om en piga som går på engelskakurs och träffar en skurk och hans polare. De ska råna hennes värdfamilj. Allt går givetvis åt helvete. Det är underbart bra och scenen när det skjuts i trädgården är så sjukt snygg. Och dansen, tja, jag hajar varför den är så omtalad. Och så vet ni väl att Quentin Tarantino döpte sitt produktionsbolag efter denna film?

Den håller för en andra titt också. :)


En skön historia (6/10).
(The Philadelphia Story, George Cukor, USA, 1940. IMDb.)
En skön historia. Det var ett ganska passande namn. Högst överskattad film, som kanske var nåt på den tiden, men numvera är den bara rolig att titta på för att se Jimmy Stewart spela full..


En studie i brott (10/10).
(Vertigo, Alfred Hitchcock, USA, 1958. IMDb.)
Äntligen fick jag denna film inspelad igen. Jag hade tidigare spelat in den någon natt på tv3, men skulle spela in ett annat mästerverk efter den, Yojimbo - Livvakten, men hade råkat spola tillbaka så voops var Vertigo borta. Jag var ganska förtvivlad. Detta är nämligen den nästbästa filmen jag sett, endast A Clockwork Orange är bättre. Så sa jag i alla fall innan jag såg den igen igår, jag vet inte om den är SÅ bra, men den är ju en ypperlig film med en genial story. I like it a lot!


En Särskild Dag (8/10).
(Una giornata particolare, Ettore Scola, Italien / Kanada, 1977. IMDb. KG.)
Fin sak med oväntat slut.


En uppgörelse i den undre världen (5/10).
(Lukas Moodysson, Sverige, 1995. IMDb. KG.)
En rätt sunkig kortfilm där Stefan Sauk ska få sin son, som han aldrig träffar att ta över hans "syndikat", alltså en bordell bedriven på en kinakrog. En farsartad sak med katastrofalt dåligt skådespel. Den unge killen sköter sig betydligt bättre än både Sauk och Jakob Eklund.


Encounters at the End of the World (6/10).
(Werner Herzog, USA, 2007. IMDb. KG.)
Halvintressant dokumentär där Herzog åker till Antarktis och intervjuar några av människorna som lever och forskar där. Bitvis intressant och Herzog har som vanligt lite udda fokus så som om pingviner har homosexuella tendenser eller om glassmaskinen är det viktigaste på basecamp.


Endast änglar har vingar (6/10).
(Only Angels Have Wings, Howard Hawkes, USA, 1939. IMDb. KG.)
Mysig rulle. Hejdlöst daterade könsroller dock.


Ensam mot alla (8/10).
(Seul contre tous, Gaspar Noè, Frankrike, 1998. IMDb.)
Gorki Glaser-Müller presenterade den här rullen på Cinemateket häromveckan. Det är en film om en man som är trött på sig själv och sin omgivning. Det är en verkligt stark skildring av en vidrig människa. Jag glömmer aldrig alla dessa billösa gator. De förstärker verkligen känslan av tomhet. Inget för den känslige dock.


Epilog (5/10).
(Tom Tykwer, Tyskland, 1992. IMDb.)
Halvdan film där en man skjuter sin tjej efter ett gräl. Eller? Jag älskar Tykwer och hans fotograf Frank Griebe, men jag tycker inte om deras förtjusning i att snurra runt skådespelarna. Bah! Nästan lika jobbigt som att åka Jukebox på Liseberg!


Eraserhead (5/10).
(David Lynch, USA, 1977. IMDb.)
En jobbig film. Många vidriga saker och givetvis fattar man knappt hälften. Men stundtals är det bara förbannat bra. Själva delen titeln syftar på vad förbannat rolig.. Men, som sagt, vidrig.. Egentligen är det bara The Straight Story av Lynchs filmer som jag har gillat skarpt. Mulholland Dr är säkert en jävla tankenöt den med. En sån där kub som inte går att lösa. Rubiks kub? Fan heter den?


Erasing David (5/10).
(David Bond & Melinda McDougall, England, 2009. IMDb.)
En snubbe bestämmer sig att "försvinna" och låta några privatdeckare försöka leta reda på honom. Han beger sig till Belgien och snackar med nån internetexpert, till Berlin och snackar med Stasi-förhörd tysk och sedan hem till England för att försöka undgå deckarna. Jag börjar bli lite trött på dessa "vi gör en film med en vanlig hollywoodsk dramaturgi men som har ett budskap" och kallar den dokumentär. Det spelas på kärleken till frugan och dottern, han drar till pappsen och så vidare. Han blir förvånad att de kan spåra hans mobil, det vet väl varenda jävel? Se mycket hellre Four Lions där just det dras till absurdum. Det som gör det än mer till en dussinproduktion från utkanten av Hollywood (eller Channel 4, same same) är att de bett Michael Nyman göra musiken. Han är en suverän kompositör och vet naturligtvis hur man bygger upp stämningar med musiken. Den här gjorde han en tisdagseftermiddag. Musik ja, men ljudläggningen, då? Ofta hör man inte vad folk säger, lägg text på knastriga mobiler och sänk musiken för fan!

Det här var avslutningen av DocLounge och kvällen till ära hade de bjudit in allas vår murvel, Janne Josefsson, som ställde några frågor till filmskaparen efter visningen. Jag får svårare för honom varje gång jag ser honom, nu lät han knappt den frågande tjejen tala till punkt innan han började orera. Suck.


Erin Brockovich (4/10).
(Steven Soderbergh, USA, 2000. IMDb.)
Ingen höjdare, händer inte så jävla mycket, det som står här i handlingen är det som händer, no more no less. Eller nja, nästan.. Och rolig?, nädu..


Eternal Sunshine of the Spotless Mind (10/10).
(Michel Gondry, USA, 2004. IMDb.)
Äntligen fick jag se filmen jag tänkte se innan jag lämnade London. En av anledningarna att jag åkte dit en sväng nu i veckan. ;) Filmen håller klass, det är avancerade grejer som vanligt när Charlie Kaufman står för manus. Det är juste och stundtals surrealistiskt. Jim Carrey är fantastisk, men jag tycker inte riktigt om Kate Winslet. Jag kan inte riktigt säga vad det är med henne jag inte gillar, men hon känns bara sådär. Men det är bara en detalj i denna übersmarta film.

Jag har nu sett om filmen och anledningen att jag gav den så lågt (er, well..) betyg var helt enkelt att jag inte fattade allt. Nu har jag sett om och den blev bra mycket bättre. Mindfuck me again, Kaufman!

Ännu en titt och ännu en tår. Jag stör mig för övrigt inte på Winslet längre. Nu påminner hon mig istället om Vickie


Ett anständigt liv (6/10).
(Stefan Jarl, Sverige, 1979. IMDb. KG.)
Mods-trilogin fortsätter med källarinbrott och ungar som växer upp hos sina missbrukande föräldrar, i generation efter generation...


Ett hål i mitt hjärta (4/10).
(Lukas Moodysson, Sverige, 2004. IMDb.)
Ok, Moodysson gör någon sorts kritisk film mot porrbranschen samtidigt som sonen till porrfilmsregissören har ångest i rummet bredvid. Och för att ta allt lite äckligare än porrbranschen redan gjort det låter han i slutet killen spy i tjejens mun. Det är stundtals bra, stundtals skit.. Och spy då..


Ett rum i våra hjärtan (9/10).
(La Stanza del figlio, Nanni Moretti, Frankrike / Italien, 2001. IMDb.)
En så gripande film har jag inte sett sedan Dancer in the dark. Fruktansvärt bra. Filmen börjar med att visa en mycket lycklig familj som visar varandra uppskattning och hur de sedan behandlar bortgången av sonen i denna tajta gemenskap. Fadern, som är psykolog, får svårt att koncentrera sig på sina patienter, dottern blir förbannad på domaren i en basketmatch och modern bryter ihop totalt. Skådespelet är så ypperligt att man inte riktigt tänker på att det är just detta. Musiken var bra förstärkning av filmen, inget pampigt, däremot har Brian Enos finfina By this river en liten roll. Tårarna kom aldrig, men senaste gången det hände var väl när jag var femton. Vet inte varför, men jag kan inte gråta längre. Men tårögd blir jag titt som tätt. Och slutet var verkligen super. Mycket fint. Efter bion gick jag till bilen och satte mig framför ratten. Var helt tankspridd och på Göteborgsvägen var jag nära att köra in i en parkerad bil. Helt sjukt att man får parkera där..


Ett rum med utsikt (6/10).
(A Room with a View, James Ivory, England, 1986. IMDb.)
En ok film, men jag är inte så mycket för kostymfilm, men vill du prompt se en så är både Fallet Winslow och Barry Lyndon mycket bättre. Dock inget att klaga på egentligen, så gillar du Jane Austen gillar du nog även denna film..


Ett tyst barn (6/10).
(Jesper Klevenås, Sverige, 2010. IMDb.)
Jag tyckte om den här. Enkel. Hanna gjorde det inte och tyckte sista scenen kändes fejk.


Eureka (5/10).
(Nicolas Roeg, England / USA, 1984. IMDb.)
Gene Hackman hittar massa guld på tjugotalet, men även världens rikaste man har problem, här med sin dotter. Det är typiskt Roeg med härliga inzoomningar, som jag inte vet om de är typiska för honom eller 80-talet? Det är en ok rulle i vart fall.


Eve (4/10).
(Natalie Portman, USA, 2008. IMDb. KG.)
Natalie Portman gör en film där underbara Olivia Thirlby hälsar på sin gamla mormor, Lauren Bacall. Mormor vhar dock planerat in att gå på dejt med Ben Gazzara och låta Olivia hänga med istället för att prata om sin dotter. Vackert och elegant, men egentligen rätt ointressant.


Even Dwarves Start Small (7/10).
(Auch Zwerge haben klein angefangen, Werner Herzog, Tyskland, 1970. IMDb.)
Sinnessjuk film där Herzog placerat massa dvärgar i nåt land i Mellanöstern och låter dem springa omkring och skrika samt skratta frenetiskt. En film som man skrattar åt om man kan komma ifrån sin polistiska inkorrekthet. Jag skrattade hejdlöst. Jag säger bara kamelen! Kamelen!


Everything is Fine (6/10).
(Tout est parfait, Yves Christian Fournier, Kanada, 2008. IMDb. KG.)
En kille hittar sin polare hängd, det visar sig att fyra av de andra i hans kompisgäng alla tagit livet av sig. Munter rulle med både Cat Powet och Blonde Redhead i soundtracket.


Ex Drummer (7/10).
(Koen Mortier, Belgien, 2007. IMDb.)
En galen film. Totalt jävla galen, men rätt bra. Börjar med att tre "handikappade" washups söker upp en författare som kan spela trummor och undrar om han vill vara med i deras band och han börjar spela med dem som ett sätt att wallraffa för en ny bok. Suveränt soundtrack och foto, dock lite väl våldsam, kanske.


Exit (7/10).
(Stig Bergqvist, Martti Ekstrand, Jonas Odell & Lars Ohlson, Sverige, 1989. IMDb.)
Schyst kortfilm som handlar om ett kompisgäng som åker in till stans nöjesfält, där man inte får komma ut förrän man spenderat alla sina poletter med smileys på. Med andra ord en kritik mot konsumtionssamhället och bara roa sig hela tiden, aldrig ge sig tid till eftertanke... Bra grejer.


Exit Through the Gift Shop (8/10).
(Banksy, USA / England, 2010. IMDb. KG.)
Det var länge sedan jag och så många andra väntat så ihärdigt på en film. När den väl dök upp på Karagarga aar vi runt 40 personer som alla ville se den så snart som möjligt. Det tog givetvis skitlång tid att få ner DVDn som nån först laddat upp. När det väl visade sig att den dessutom inte funkade korrekt vart man ju lite sne. Men då kom en rip upp (för övrigt seedad av samma uppladdare som DVDn, smart kille de där...)

Ok, filmen. Jag vet inte om ni hört talas om den, men den handlar om en fransman som börjar filma streetart och till slut lyckas träffa Banksy, allas vår streetart-maestro. Banksy uppmanar honom att börja göra egen konst och på den vägen är det. En oerhört roande kritik till konstvärlden. Banksy kan verkligen inte göra fel. Bästa stuntet sedan Paris Hilton-grejen. Se den snarast!


Exorcisten (8/10).
(The Exorcist, William Friedkin, USA, 1973. IMDb.)
En bra film, där jag tycker 'skräck-scenerna' är det sämsta med den. Förutom dem, som mer eller mindre uteslutande består av en liten unge som är vulgär, är filmen ett starkt drama om mammans kamp för att få tillbaka sin dotter från den besatta demonen.. Ellen Burstyn är, liksom i Alice doesn't live here any more, fruktansvärt bra.


Exotica (8/10).
(Atom Egoyan, Kanada, 1994. IMDb.)
Nästan hela filmen utspelar sig på en strippklubb, Exotica. Jag gillade den skarpt. Elias Koteas, vad gör han idag?


Extract (4/10).
(Mike Judge, USA, 2009. IMDb.)
Killen bakom Office Space är tillbaka med en komedi, som tyvärr misslyckas i det en komedi ska uppnå; att få oss att skratta. Visst, det är en hel del lustiga situationer, men jag skrattar bara till en gång (ok, jag kollade på den i min ensamhet ska väl tilläggas).


Eyes Wide Shut (6/10).
(Stanley Kubrick, USA / England, 1999. IMDb.)
Jag såg om Eyes wide shut för att jag inte tyckte den var bra förra gången och ville att den skulle vara bra, mer eller mindre, men det är den ju faktiskt inte. Jag tyckte den var lika, om jag får säga det, löjlig, även denna gång. Men frågan som poppar upp i mitt huvud är om det går att göra en film som handlar om ockulta orgier och annat utan att man stör sig på att det hela tiden är nakna tjejer överallt. Det kan funka, som i Pillow Book, där är det ytterst mycket nakna kroppar, men det stör absolut inte filmen, men här är alla tjejer så perfekta. OK, storyn är ju att det är modeller, så det är ju inte så konstigt och detta kanske bara är mitt dåliga självförtroende som spelar in, vad vet jag? Hur som helst är filmen ok, och i början håller den riktig Kubrick-klass, men en knasig handling och ett enerverande pianoklinkande gör att filmen går en lite på nerverna. Dessutom borde han ha klippt bort den sista scenen. Och Kidmans sista replik; "You know what we must do as soon as possible? Fuck." Skandalöst dåligt, det är inget mot den sista repliken i världens bästa film, A Clockwork Orange, "I was cured all right!".


Fäst vid dig (2/10).
(Stuck on you, Bobby & Peter Farrelly, USA, 2003. IMDb.)
Så dålig att jag glömde av att skriva det här..


Född den fjärde juli (6/10).
(Born on the fourth of july, Oliver Stone, USA, 1989. IMDb.)
En film som börjar som värsta Amerika-filmen, men blir bättre och kritiserar Vietnamkriget i slutet. Det är också där filmen är som bäst, de första fyrtiofem minutrarna är näst intill outhärdligt amerikanska, men det blir som sagt bättre. Se Tunna röda linjen istället.


Föraktet (4/10).
(Le Mèpris, Jean-Luc Godard, Frankrike / Italien, 1963. IMDb.)
En film som börjar med en scen där Brigitte Bardot och Michel Piccoli ligger i sängen. Bardot är helnäck och ligger på magen och frågar ut Michel om han älskar alla hennes kroppsdelar. Han svarar "Ja" hela tiden, och scenen ska få oss att förstå att de är ett förälskat par. Hm, känns som en ganska omotiverad nakenscen, finns ju hur många andra sätt som helst att skildra det. Jaja, därefter händer det något, som man inte får reda på riktigt, men är inte så värst svårt att lista ut och de börjar gräla. Känns som ett genuint gräl och det är filmens starka sidan, sedan är slutet ingen höjdare, ganska lättköpt sätt att säga att man inte ska vara otrogen.. Kuriosa: Fritz Lang spelar sig själv i filmen. En anledningen att se den..


Före stormen (4/10).
(Reza Parsa, Sverige, 2000. IMDb.)
En film vi såg bara för att en vi är bekanta med var med i.. Pluttas som känner honom bäst hade roligast, men vi satt alla av princip och skrattade, utom Jocke. Dok skötte sig Martin, som han heter mycket bra, men det var ändå skoj att se honom gråta osv.. Martin spelar en mobbare, jag hade inte sett Martin på ett jävla tag innan jag såg honom vid havet igår, där han retades med en lite unge, haha, spelade han verkligen i filmen? Hehe.. Jaja, filmen handlar om en kille som blir mobbad och till slut skjuter (!) mobbaren. Förutom den historien finns en paralell historia om taxichauffören som tidigare varit elitsoldat och numera bor med sin fru och och två barn i Sverige, han blir kontaktad av en kärring, som för övrigt Figge fann ytterst skärmmande ;), som hotar honom med att hans gamla fru och hans son från hans hemland ska mördas om han inte begår ett annat mord. Han ska döda nån snubbe som inte ska få skriva på nåt avtal om att sälja krigsfordon till (Indien eller Pakistan tippar jag på). Detta leder så småningom till en riktigt snygg actionscen. Det var inte direkt det man trodde om filmen när man såg utsidan och vad man hört om den. Den börjar jävligt bra, då man får se ett par händer i olika klipp, ett med ett hårspänne som han som blir mobbad snor av tjejen han gillar, som för övrigt är taxichaffisens dotter och en med en ring. De scenerna får man se senare i filmen, det gillade jag, resten var ingen höjdare, dock tyckte jag att mobbningshistorien var mycket mer intressant än 'sälja-krigsfordon-till-indien-var-fel-propaganda-delen'. Om man hade uteslutit den ur historien och bara koncentrerats sig på första delen och fått lära känna karaktärerna bättre hade det kunnat bli riktigt bra. Dock hade ett bättre foto hjälpt i så fall.


Förstoringen (8/10).
(Blowup, Michelangelo Antonioni, England, 1966. IMDb.)
En mycket trevlig och småunderhållande film om en fotograf som råkar fotografera ett mord, något han inte märker förrän han har förstorat upp bilden. En småspännande rulle, men det roliga är detaljerna, det utspelas på 60-talet i England och jag förstår inte varför många i min ålder vill flytta till London, det är ju så fula gator. Tegelhus överallt. Roligast i filmen är en catfight, helt klart den mest upphetsande jag sett, då de försöker ta av varandra kläderna.. Det funkar faktiskt, de vill bli fotograferade av filmens huvudkaraktär. De som tror att fotografen till slut löser mordet kommer att bli besvikna..


Faces of Women (3/10).
(Visages de femmes, Dèsirè Ecarè, Elfenbenskusten / Frankrike, 1985. IMDb.)
Oerhört tråkig film där vi först följer några som explicit nog gängar i vattnet, trots att kvinnan är gift. Sedan somnade jag en stund, men hörde efter en grej så jag kunde få ihop bitarna att de senare följde kvinnan, när hon blivit äldre och fortfarande var gift med sin man, men har byggt upp ett företag, så han snyltar på henne. Snubben hon älskade med i början har blivit en slapp snubbe som leker Don Juan, med tre fruar i lika många byar som han åker omkring i en, av den första kvinnan, köpt minibuss, istället för att arbeta av sitt lån på bilen. När den går sönder kommer han och vill ha hjälp, men det blir blankt nej, och filmen filmar en karneval plågsamt länge. Detta har återkommit i filmen, att långa danssekvenser poppat upp här och där. Ett sömnpiller.


Factotum (4/10).
(Bent Hamer, USA / Frankrike / Tyskland / Sverige / Norge, 2005. IMDb. KG.)
Rätt trist filmatisering av Bukowskis Factotum. Jag har för mig jag har läst den, men det minnesfragmentet har väl lösts upp i all konsumerad alkohol.


Fahrenheit 451 (6/10).
(François Truffaut, England, 1966. IMDb.)
Oerhört snygg, men jag var inte helt frälst. Trots Roeg bakom kameran och Herrmann bakom pukorna. Klart sevärd dock och ett kul slut.


Fahrenheit 9/11 (8/10).
(Michael Moore, USA, 2004. IMDb.)
HA! Ni får vänta en månad till. Muahaha. Skit nu i det. Moore gör en till film där han blandar humor med dödligt allvar. Den första timmen är det dock humorfritt, vilket jag faktiskt tyckte var ganska skönt, humorbiten känns inte så nödvändig, det är som när alla de som inte håller med Moore håller på och klankar ner på honom som en stor, fet amerikan. Men å andra sidan är det ganska skoj att se en politiker använda sitt eget saliv som hårgelè.. Och det är helt sinnessjukt hur Bush får hålla på. Vi får hoppas att Moore lyckas och Bush inte blir omvald (eller ja, vald..) i höst.


Falken och snömannen (5/10).
(The Falcon and the Snowman, John Schlesinger, USA, 1985. IMDb.)
En film, som tydligen är sann, där Sean Penn och Timothy Hutton spelar två 25-åringar som säljer konfidentiell information till Sovjet. Ingen höjdarrulle, och det som gjorde att jag inte somnade (den var slut runt fyra) var Sean Penns spel som är finfint, dessutom är det roligt att se honom i en så ung roll.


Fallet Alfie (5/10).
(Alfie, Lewis Gilbert, England, 1966. IMDb.)
Michael Caine spelar en glidare som ser på kvinnor som objekt och får sig något att bita i när en av hans tjejer blir på smällen. Men filmen koncentrerar sig mest kring att han tar det lugnt ute på landet efter att ha svimmat hos en läkare. Helt ok, men inget särskilt.


Fallet Winslow (8/10).
(The Winslow Boy, David Mamet, USA, 1999. IMDb.)
En finfin film om en pojke som blir falskt anklagad för att ha stulit ett frimärke. Filmen utspelar sig runt 1900 och pojkens far gör anklagelsen till hans livsuppgift, mer eller mindre.. Fint spel framför allt av Nigel Hawthorne och Jeremy Northam. Inte riktigt bra som Mamets senaste, State and Main.


Family Life (7/10).
(Ken Loach, England, 1971. IMDb.)
Socialrealism av herrn Loach är alltid totalt nattsvart och bra. Mer orkar jag inte skriva nu. Nu har jag betat av ett gäng filmer, det är inte så här man bör skriva om film, det blir ganska trist då..


Fanny & Alexander (8/10).
(Ingmar Bergman, Sverige / Frankrike / Tyskland, 1982. IMDb.)
Introduktionen är lite väl lång i början, men sedan börjar intrigerna och då är man fast. En bonus var att Karl-Gustav var övererotisk! Kul ord...


Fantastic Mr. Fox (8/10).
(Wes Anderson, USA / England, 2009. IMDb.)
En film av Wes Anderson, efter Roald Dahls bok, med ett manus av regissören samt Noah Baumbach. Vad landar vi i då? Jo, en film med splittrade familjeförhållanden i ett rävgryt. Lysande!


Fantastic Voyage (6/10).
(Richard Fleischer, USA, 1966. IMDb.)
En skön gammal sci-fi där en grupp människor sätter sig i en ubåt, förminskas och sedan sätts in i blodomloppet på en döende man. De ska operera med en laser i huvudet, men måste först ta sig dit... Underbart seriöst gjord. Fick mig att tänka på den underbara gamla franska barnfilmen En cellsam resa.


Far from Heaven (5/10).
(Todd Haynes, USA / Frankrike, 2002. IMDb.)
En ganska seg film, allting går extremt sakta. Ibland kan det vara skönt, men jag kände inte att det var det denna gång. Skådespelet och scenografin är dock lysande, men manuset, visst, det är helt ok, men det faktum att allt sker så långsamt gör filmen ganska tråkig..


Farbror Boonmee som minns sina tidigare liv (3/10).
(Loong Boonmee raleuk chat, Apichatpong Weerasethakul, Thailand / England / Frankrike / Tyskland / Spanien / Nederländerna, 2010. IMDb. KG.)
En tråkig sak.


Fart, flickor och faror (8/10).
(Sherlock Jr, Buster Keaton, USA, 1924. IMDb. KG.)
Fullkomligt underbart och den svenska gamla titeln säger precis vad det här är, även med 2010-års beräkning av vad som är fart och faror, stunten är helt jävla otroliga. Underbart!


Farväl Falkenberg (8/10).
(Jesper Ganslandt, Sverige / Danmark, 2006. IMDb.)
I fredags ringde jag min syster, skulle fråga om hon hade kvar den där gamla motionscykeln, jag har aldrig sett henne använda den och tänkte att kanske skulle hon kunna tänka sig ge den till mig i 25-årspresent. Hon satt och tittade på Farväl Falkenberg med sin fredags-folköls-berusade man. De hade kollat halva och tyckte den var seg. Jag laddade ner den och idag, när jag inte orkade ta mig ner till filmfestivalen och se Lars von Triers Epidemic rullade denna svenska, underbara film förbi mina ögon. Även jag tog mig en paus mitt i, slängde bakfyllepizza-kartongen i pappåtervinningen och tog mig ett glas läsk. Jag älskade filmen, jag älskar att det handlar om vanliga män och deras vänkap sinsemellan. Ett tag fick jag känslan av att det skulle utvecklas till att de båda vännerna skulle bli mer än vänner. Det är blev jag väldigt glad att inte se. Jag tyckte väldigt mycket om den här filmen, den bästa svenska filmen sedan Gitarrmongot, som den har rätt många likheter med.


Farväl min konkubin (7/10).
(Ba wang bie ji, Chen Kaige, Kina / Hong Kong, 1993. IMDb.)
Världskulturmusèets Margareta Alin presenterade en favortifilm om pekingoperan, som jag inte visste nåt om tidigare. Här får vi historien om två av männen som spelade samma roller hela livet, liksom man tydligen gör i denna konstform. Herregud vad tråkigt. Hur som haver, filmen är vacker och stundtals brutal. Fotot och sminket var väl det jag föll för. Men filmen är inte bara perfekt yta, den har en bra historia i grunden också.


Fast Food Nation (5/10).
(Richard Linklater, England / USA, 2006. IMDb.)
Richard Linklater har tillsammans med Snabbmatslandets författare Eric Schlosser skrivit denna film, som den förre sedan regisserat. Filmen är ok, men egentligen lär man sig inte så värst mycket nytt. De flesta av oss känner väl till hur lömsk den amerikanska matindustrin är. Lite känns filmen som en sorts uppvisning i vilka amerikanska skådespelare som vill vara politiskt korrekta. Kanske är jag lite väl hård här nu... Det enda jag riktigt älskade i filmen var underbara Ethan Hawke, som kom hem till sin syster och pratade om att följa sitt öde. Jag gillar verklige Ethan Hawke och önskar att jag kommer ihåg mer av hans bok Ash Wednesday, som jag läste i London. Jag kommer dock ihåg att jag tyckte väldigt mycket om den. Finns på adlibris för 72 pix. Read it and weep.


Fast Times at Ridgemont High (5/10).
(Amy Heckerling, USA, 1982. IMDb.)
Skön film där bland annat en stenad Sean Penn beställer pizza till historialektionen.. Soft.


Faster, Pussycat! Kill! Kill! (4/10).
(Russ Meyer, USA, 1965. IMDb.)
Kultrulle. Filmen börjar skittufft med en speakerröst som förklarar att våld ofta tar sitt utlopp genom sex och medan han pratar är där en, sedan flera, equalizers efter hans röst. Sedan har den ganska mycket snygga filmidèer, men totalt värdelöst skådespel pajar filmen. Manuset är ju inte heller direkt breath-taking, men visst går det att se på. ;)


Fat Girl (4/10).
(À ma soeur!, Catherine Breillat, Frankrike / Italien, 2001. IMDb.)
En film om två systrar på semester, den ena tolv och den andra fjorton. De får bara lämna semesterbyn de bor på tillsammans så när den äldre tjejen får ragg får den yngre agera tredje hjulet. Ok, men rätt segt, och slutet var katastrofalt dåligt. Väldigt franskt på nåt vis, varför jag tycker det vet jag inte, väntat oväntat kanske..


Father (8/10).
(Sebastian Danta, Australien, 2008. IMDb.)
Jävligt snygg kortfilm.


Faust (7/10).
(F.W. Murnau, Tyskland, 1926. IMDb.)
Jag fick ju tummen ur i söndags och gick och såg Faust, men missade att det bara var med tysk text varpå jag inte fattade ett skit och satt mest och kvartade filmen igenom. Istället laddade jag ner den, så jag och Fedda såg den ikväll. Det är en härlig historia av Göethe där en man säljer sig till djävulen. Dock gillade jag det bättre med en livepianist än med alla stråkar som var på den nedladdade versionen. Mannen hade inte ens noter, om han improviserade eller kunde alltihop i huvudet spelar ingen större roll. Imponerande var det i vilket fall.


Fear and Desire (3/10).
(Stanley Kubrick, USA, 1953. IMDb. KG.)
Kubricks första långfilm, som han inte ville någon skulle se. Varför är inte svårt att förstå - klippningen är snabb som attan, man hinner inte fokusera blicken innan han klipper vidare. Filmen utspelar sig i skogen, men är dubbad så man hör aldrig några skogsljud, bara dåliga röster vilket gör att man inte riktigt kan ta sig åt storyn. Men vill man se allt Kubrick gjorde kan man ju ladda ner den.


Fear and loathing in Las Vegas (9/10).
(Terry Gilliam, USA, 1998. IMDb.)
En av de absolut sjukaste filmerna jag sett, som är bra, vill säga, det finns mycket sjukt dålig film.. Filmen ska inte ses som en film egentligen, det är i så fall möjligtvis en lång karaktärsbeskrivning av Rauol Duke och Gonzo.. Men idèen är väl att göra en film där de medverkande konstant är drogpåverkade och det blir en av de roligaste filmerna som finns. Bra Bra Bra.


Fear is the key (8/10).
(Michael Tuchner, USA, 1972. IMDb. KG.)
Det var länge sedan jag såg den nu, men jag kommer ihåg att den hade två saker jag fullkomligt älskar: smart story och biljakter!


Fear, Anxiety & Depression (5/10).
(Todd Solondz, USA, 1989. IMDb.)
En av de jobbigaste filmer jag sett på länge. Det beror på Todd själv, som här spelar en misslyckad teatermanusförfattare, och han är så högljudd och mjäkig. Likaså är en av hans flickvänner det. Om man castat annorlunda och haft en bättre ljudtekniker som inte hade den fruktansvärda musiken så högt hela tiden hade filmen varit mycket bättre. Manuset är det inget fel på och slutet är faktiskt skitbra, men det håller inte. Se den om du orkar. Vidare var versionen från Karagarga inte synkad. Just a heads up.


Fearless Freaks (8/10).
(Bradley Beesley, USA, 2005. IMDb.)
"Drugs have done some good things for us!", som den fine gamle Bill Hicks brukade säga. Jag funderar på om Stephen Drozds drogmissbruk kan ha nåt att göra med de fantastiska skivorna The Soft Bulletin och Yoshimi Battles The Pink Robots? Hmm. Jag vill inte att fallet ska så vara, men kanske är det så trist? Allt Flaming Lips gjort sedan den senare plattan har varit ganska mediokert... Men jag har inte tappat hoppet. Här har vi i vart fall en suverän dokumentär om ett suveränt band. Se och njut! För övrigt verkar det nästan som om Foo Fighters har snott logan från gänget bröderna Coyne var medlemmar i på sjuttiotalet?


Feelings (3/10).
(Todd Solondz, USA, 1984.)
En gammal kortfilm där det är en liten nörd (Solondz) som springer omkring på en strand och sjunger på Feelings, nothing more than feelings... Lite komisk, men rätt meningslös.


Fel Man (6/10).
(The Wrong Man, Aldred Hitchcock, USA, 1956. IMDb.)
Henry Fonda spelar en snubbe som lirar bas på en klubb och tjänar måttliga pengar på det. Hans fru drar på sig tandvärk och han ska gå till försäkringsbolaget för att kolla om han kan låna för tandvården. Då tror alla där att han rånade dem för inte så länge sedan. Så han blir anklagad och ja, ni fattar grejen.. Bra film, men inget Hitchcock-mästerverk inte. Gillade att Hitchcock presenterade filmen. This could happen to anyone eller vad det var han sa.


Felicias Resa (8/10).
(Felicia's Journey, Atom Egoyan, Kanada / England, 1999. IMDb.)
En väldigt spooky film. Bob Hoskins är suverän som den välvillige mannen..


Fem sinnen (10/10).
(Five Senses, Jeremy Podeswa, Kanada, 1999. IMDb.)
Det var länge sedan jag såg en film som var en tia vid första titten och som gjorde att jag ville se den igen, snarast. Crouching tiger hidden dragon var det.. Denna filmen hade jag lite förväntningar på, då David älskade den. Jag förstår honom. Den är helt underbar och går inte att beskriva i ord, så jävla underbar... Jag är lyrisk! Allt är bra, finns inget klaga på, då blir det en tia!


Femina Ridens (6/10).
(Piero Schivazappa, Italien, 1969. IMDb. KG.)
Underkastelse och bra scenografi. Så kanske denna film kan sammanfattas.


Ferris Bueller's Day Off (6/10).
(John Hughes, USA, 1986. IMDb.)
Easy watching...


Fest i Byn (6/10).
(Jour de f?te, Jacques Tati , Frankrike, 1949. IMDb.)
En film som kanske var nåt när den kom. Det handlar om en brevbärare som blir inspirerad av en film där han ser hur amerikanska brevbärare oerhört effektivt får ut posten. Det blir givetvis massa slapstick när Tati är i farten. Stundtals skoj, men överlag bara måttligt bra. Tacka vet jag Playtime!


Festen (9/10).
(Thomas Vinterberg, Danmark, 1998. IMDb.)
Suverän film, bra manus, men framför allt ett bländande skådespel. Dessutom är den rolig, vilket gör att den passar för även de som inte uppskattar dramafilmer. Har det gjorts någon dålig Dogma-film? Tror inte det..


Fever Pitch (5/10).
(David Evans, England, 1997. IMDb.)
Ingen höjdare, men ok. Gillade High Fidelity mer, men det hade väl en del med att han kan jag mer känna igen mig i, jag kan inte känna igen mig i en sportdåre.. Och annars blir det inte så intressant..


Fight Club (9/10).
(David Fincher, USA, 1999. IMDb.)
Suveräna Fight Club sågs om då de på jobbet returnerade Cafè där just denna film följde med. Jag tog sex ex. Vill du ha ett så säg till. Det behövs väl inte säga så mycket om den? Alla har sett den. De flesta tycker den är toppen. Så gör även jag. Dock var CGI-sekvenserna lite daterade, men den är ju sex år gammal nu. Time flies!


Fight for your Right Revisited (4/10).
(Adam Yauch, USA, 2011. IMDb.)
What became of all that hype? Piss all.


Film Noir (7/10).
(Osbert Parker, England, 2005. IMDb. KG.)
Trevlig kortfilm där de klippt ut bildrutor ur filmer och låter dessa pappfigurer åka bil etc. Allt i ett våldsamt tempo. Tre fina minuter! En av minutrarna finns på Youtube.


Film Noir (8/10).
(Osbert Parker, England, 2005. IMDb. KG.)
Trevlig liten kortfilm med pappfigurer som åker bil etc. Skickligt. Kolla första minuten här.


Fimpen (6/10).
(Bo Widerberg, Sverige, 1974. IMDb.)
En skoj film om en sexårig grabb som dribblar bort Mackan, Sveriges bästa fotbollsspelare, vilket leder till att han får vara med i Hammarby och sedan i landslaget. Det är gjort med glimten i ögat och är underhållning som man blir på sånt där skönt humör på. Ernst-Hugo Järegård spelar en tränare som kelar med en teddybjörn när han kollar på matcherna. Och Magnus Härenstam är skoj som Mackan. Bäst i hela filmen är dock Mackans fästmös nattlinne där det står "Tack" på framsidan och "Välkommen åter" på baksidan. Hejdlöst skoj.


Firewall (2/10).
(Richard Loncraine, USA / Australien, 2006. IMDb.)
Den kunde varit sämre. De kunde haft en annan låt än Massive Attacks Angel i titelsekvensen. Nu ska jag somna till Mezzanine.


First snow (5/10).
(Primera nieve, Pablo Agüero, Argentina, 2006. IMDb. KG.)
En lite seg, men rätt fin kortfilm där en mor och son försöker skydda sig mot ett skyfall utanför. Sedan kommer snön.


Fish Story (9/10).
(Fisshu sutôrî, Yoshihiro Nakamura, Japan, 2009. IMDb. KG.)
Smått underbar rulle som börjar med att jorden snart ska gå under, en komet är på väg mot jorden och kommer bilda en gigantisk tsunami som kommer förstöra det mesta av världen. Men i en skivaffär dit en av de få som är kvar i Tokyo går in i, står en man bakom disken och en kund vill veta mer om Fish Story, en punkskiva inspelad 1975. En skiva som kan rädda världen? Lysande.


Fish Tank (7/10).
(Andrea Arnold, England, 2009. IMDb. KG.)
Jag tog en paus efter en kvart in i den här rullen och jiddrade med lite folk. Då sade jag att filmen handlade om en fjortis som försöker stjäla en häst. Det kan man inte riktigt säga att hela filmen handlar om. Likt Arnolds förra film, Red Road (som Kino helt oväntat kallade en klassiker häromveckan) är det modernt tänkande kring hur sexuella aversioner går till i dagens samhälle. Tyvärr är det nog så här det går till.


Fitzcarraldo (8/10).
(Werner Herzog, Peru / Västtyskland, 1982. IMDb.)
Hehe. Bara Herzog kan göra en film om en man som är besatt av idèn att bygga ett operahus mitt i djungeln. Strålande rulle. Kinski är underbart galen som bara han kan vara...


Fjärilens tunga (6/10).
(La Lengua de las mariposas, Josè Luis Cuerda, Spanien, 1999. IMDb.)
En film som flyter förbi ganska vackert, tills slutet kommer som bryter av totalt mot den tidigare delen av filmen. Jag vet inte, visst, det är ett sätt att se på krig att de förändrar saker och ting så dramatiskt. Men att det förändrade den lilla pojken på detta vis gillade jag inte, och kändes inte helt trovärdigt.. Innan slutet var den dock bättre, en feel-good-film av fin kvalitet.


Flåklypa Grand Prix (10/10).
(Ivo Caprino, Norge, 1975. IMDb.)
En helt klockren film, antagligen den bästa barnfilmen som gjorts! David hade laddat ner den från Internet, för att det var det märkligaste namnet på en film han hittat. Vi älskade den båda två, speciellt scenen där Ludvig slog sig på bilen, vi var tvungna att exportera den och göra om den till ett litet urklipp. Ett jävla meck, men det var det värt, nu kan vi titta på "det gör ont, så ont har det aldrig gjort förr, att det bara får göra så här ont" hur många gånger som helst. ;) Om du har tur och läser detta max nån dag efter att jag skrev det här ligger den på heylisa.net/ont.mov (48 mb). Jag ska köpa den till mina systersöner och få den till en institution! "Farbror Bob är här, barn!" "Härligt, Flåklypa Grand Prix-time!" ^_^


Flesh (4/10).
(Paul Morrissey, USA, 1968. IMDb.)
En av de tre filmerna Andy Warhol, Paul Morrissey och Joe Dallesandro gjorde tillsammans och spelades tydligen in på ett antal lördagseftermiddagar... Ja, då kanske ni kan tänka er kvalitèn. Filmen är helt uppbyggd på Joe, som är en manlig prostituerad som ska tjäna ihop 200 dollar till sin frus flickväns abort.. I ungefär halva filmen är Joe naken och de första typ fem minuterna ligger han bara i sin säng och vägrar gå upp då hans fru börjar 'slap him around with a big trout' så att säga. När de har lekt och paketerat Joes penis i en sjal så kommer filmen bästa scen, då Joe leker med sin dotter. Sedan går han på gatan och går hem till ett par torskar, en 'konstintresserad' man, en gymtränare och ett par transvestiter.. Sedan går han hem och lägger sig. Jätteintressant! Föga. Ingen höjdare och jag tänker antagligen inte se Trash som går nästa vecka..


Flickan (7/10).
(Fredrik Edfeldt, Sverige, 2009. IMDb.)
Vad härligt att Acne har börjat producera film. Ebbe - the movie, Broder Daniel Forever och nu deras starkaste kort (ok, jag har inte sett BD-filmen än, så jag kanske kommer redigera det här?), filmen där manusförfattaren Karin Arrhenius skrivit lite om hur det kunde vara att vara ensam när man var liten. Den suveräne Hoyte Van Hoytema har fotat otroligt skickligt. Så skickligt att jag nu laddar ner Lasermannen, som han också fotade. Och visst, ibland har man lika tråkigt som Flickan, men överlag kan man titta på nån fin liten detalj eller bara njuta av ensamheten. Erm.


Flickan på bron (7/10).
(La Fille sur le pont, Patrice Leconte, Frankrike, 1999. IMDb.)
Snygg film där Vanessa Paradis är självmordsbenägen och står på en bro. Där rekryterar Daniel Auteuil henne som måltavla för hans knivkastarkonster och en resa börjar. Framför allt snygg, men med bra skådespel funkar det hela bättre, trots ett trots allt ganska medelmåttigt manus.


Flirting with disaster (4/10).
(David O. Russell, USA, 1996. IMDb.)
Lättsam, men orealistisk film, som får en att tänka på Meet The Parents, där Ben Stiller har exakt samma karaktär som här. Den tafatte mannen som hamnar i jobbiga, orealistiska situationer.. Det går att titta på, men ikväll hade jag hellre sett nåt med lite djup i alla fall..


Flugan (8/10).
(The Fly, David Cronenberg, USA, 1986. IMDb. KG.)
Osannnolikt bra. En forskare har lyckats åstadkomma teleportation och testar på sig själv. Dock råkar en fluga hänga med på resan...


Flying Daggers (4/10).
(Shi mian mai fu, Yimou Zhang , Kina / Hong Kong, 2004. IMDb.)
Jag gillade den inte. Det var inget nytt, manuset var tråkigt, fightscenerna långt ifrån spektakulära, i skogen var det så sjukt tråkigt datoranimerat och fighterna var ok koreograferade men inte super. Dock sov jag lite här och där och tydligen i tuffaste ögonblicket i början, enligt Marcus. Jag saknade Christopher Doyles foto. Han har mer integritet än att göra en till sådan här film. Ge mig 2046 nu, Lai! Yimou Zhang däremot verkar ha fastnat? Han som gjorde intressanta filmer, som trotsade Kinas censurer genom smart symbolik en gång i tiden har verkligen sålt sig helt. Nu ska jag se på Big Train. Hej då!


Flying Padre: An RKO-Pathe Screenliner (6/10).
(Stanley Kubrick, USA, 1951. IMDb. KG.)
Trevlig liten film om en präst som flyger ut och gör sitt kneg.


Flykten från hönsgården (6/10).
(Chicken Run, Peter Lord & Nick Park, England, 2000. IMDb.)
Jag blev faktiskt lite besviken på den här. I Wallace och Gromit - The Wrong Trousers var karaktärerna mycket roligare, här har man bara tagit den gamle Steve McQueen-rullen Den Stora Flykten och lagt in storyn i en hönsgård för barnen istället. På tok för många tråkiga skämt om Chicks och liknande. Men visst, det går att titta på..


Following (8/10).
(Christopher Nolan, England, 1998. IMDb.)
En mycket annorlunda och intressant rulle. Den handlar om en kille som är uttråkad författare och bestämmer sig för att förfölja folk på måfå. En av dem visar sig vara en annorlunda tjuv...


Force 1 TD (4/10).
(Randy Krallman, USA, 2008. IMDb. KG.)
Den här kortfilmen börjar roligt, det är en liten häst som ringer i en klocka till en dörr, där innanför ligger hästens ägare, en blind kille som är hundallergiker och som således har en lederhäst istället! De åker ut till Jersey för att hitta nya sneakers till hästen. Ingen bra idé.


Forgetting Sarah Marshall (4/10).
(Nicholas Stoller, USA, 2008. IMDb.)
Apatow-gänget regerar inte längre. Först fruktansvärt dåliga Dewey Cox och nu den här. Eller som de sade i ett avsnitt av Weeds: "If only life was a Judd Apatow movie where geeks ruled the world, but it's not, so let's just suck it up".


Fotboll för Buddha (4/10).
(Phörpa, Khyentse Norbu, Bhutan / Australien, 1999. IMDb.)
Ganska seg film, hände i princip ingenting, bara att klostret förnyades med införandet av en tv under finalen i fotbolls-VM..


Four (7/10).
(Styri, Ivana Sebestova, Slovakien, 2007.)
Schyst animerad kortfilm med olika perspektiv och mycket tuttar!


Four Lions (8/10).
(Christopher Morris, England, 2010. IMDb. KG.)
Årets roligaste och kanske bästa film. Se! Se! Se!


Från himmel till helvete (6/10).
(Back To Paradise, Joseph Ruben, USA, 1998. IMDb.)
Ok drama om tre amerikanska snubbar som bodde i Malaysia en tid och rökte hasch och knullade horor. Efter ett tag åker två hem och lämnar den stora delen knark de köpt till den tredje som ska stanna. Denne åker in för handel av narkotika, då det är mer än 100 gram. 104 för att vara exakt. Han får dödsstraff. Men efter två år efter att han suttit i finkan och åtta dagar senare ska avrättas berättar han om de två polarna och hans advokat åker och hälsar på dem. Om de åker till Malaysia och tar sitt straff för innehav ska den dömde få lindrat straff och inte behöva hängas.. Det är ett ganska segt drama och jag tror faktiskt att vi stod och höll i ett antal bättre filmer innan vi till slut valde den här. Jag var helt inne på Memento som jag fortfarande inte har fått sett (jag har inte möjlighet att se video hemma längre, måste skaffa ny tv), men den blev det inte till slut och då sa även ägaren på Videoöppet att den var det sämsta hon sett på tio år. Haha. Gör faktiskt att jag vill se den ännu mer. Hon gillade säkert denna rullen då den stod på Rekommenderas eller vad hyllan nu hette..


Främlingar på tåg (9/10).
(Strangers on a Train, Alfred Hitchcock, USA, 1951. IMDb.)
Suverän film, en av Hitchcocks starkaste. Ok, det där är svårt - han har gjort många mycket bra filmer... Men jag gillade denna och speciellt scenen med karusellen, den är hejdlöst spännande. - och komisk på samma gång.. Super.


Fröken Sverige (4/10).
(Tova Magnusson-Norling, Sverige, 2004. IMDb.)
Ok rulle där Alexandra Dahlström spelar en tjej som demonstrerar, men inte riktigt har koll på varför och hon går igenom lite kriser and shit. Halvintressant och ganska uppenbart slut. Det finns dock en anledning att se denna film. Gurra är med! Gamle, sköne Gurra figurer som sig själv där han står i nu nedlagda CD-Arkivet och dealar skivor. Nostalgi!


Frankenweenie (6/10).
(Tim Burton, USA, 1984. IMDb. KG.)
En pojkes hund blir påkörd och han läser på och återupplivar hunden, i sanna Frankenstein-anda. Får en att tänka lite på den kommande Edward Scissorhands. Väldigt Burtonesque med en minigolfbana med tillhörande mini-väderkvarnar etc.


Frantic (5/10).
(Roman Polanski, USA / Frankrike, 1988. IMDb.)
En ganska tam film, med tanke på att Polanski satt i regissörsstolen. Det var dock en takscen som var ytterst spännande och kändes Hitchcock.


Fredagen den 13:e (3/10).
(Friday the 13th, Sean S. Cunningham, USA, 1980. IMDb.)
Ett gäng ungdomar ska vara ledare för ett läger ute i skogen. En efter en blir de mördade. Jag har ingen sympati med karaktärerna, jag tycker inget är särskilt underhållande, förutom de kassa 80-talsfrisyrerna. Ska jag säga. En skitfilm, helt enkelt.


Freddy got fingered (6/10).
(Tom Green, USA, 2001. IMDb.)
Helt sinnessjuk. Precis som väntat. Jag har alltid gillat Tom Green, han är sinnessjuk. Och här är det egentligen hans galna upptåg som är det som är roligt. Men visst, det är osmakligt och gillar du inte hans show kommer du absolut inte gilla detta, för förutom de galna upptågen har filmen inget att erbjuda. Ett sjukt manus och värdelöst skådespel. Skulle väl vara musiken om du är punkare.. Som Figge sa, sjukast sedan Guest House Paradiso. Och det stämmer finfint.

Fotnot: Nu när jag sitter och för över alla recensioner till en databas ser jag på IMDb att denna ligger rankad som #79 på bottom 100. Alltså, den 79:e sämsta filmen någonsin.. Haha.


Freiheit (4/10).
(George Lucas, USA, 1966. IMDb.)
En tysk student (står det på IMDb i alla fall) springer över tyska gränsen och blir skjuten. Rätt ointressant, men gillade musiken...


Frida (4/10).
(Julie Taynor, USA / Kanada, 2002. IMDb.)
En tråkig film om en konstnärinna i Mexiko som blir lite bättre när Geoffrey Rush anländer i Leo Trotskijs skepnad. Det är roligt, annars störs man mest av Salma Hayeks fejkat ihopväxta ögonbryn!


Friday Night Lights (4/10).
(Peter Berg, USA, 2004. IMDb.)
En ok amerikansk fotboll-film. Det som gör den bra är Explosions in the Skys soundtrack (som var enda anledning till att jag ens gav den tid), Billy Bob Thornton som alltid är bra och ett ganska bra slut. Gillar att de i vart fall lite kritiserar att alla tar den där jävla sporten på så stort allvar, samtidigt som filmen ju trots allt också gör det... Men precis när man börjar se den blir man så glad över att se Universal-loggan till underbara Explosions-toner för en gångs skull, men som film är det som sagt inte nåt expektakulärt.


Frihetens Fantom (8/10).
(Le Fantôme de la libertè, Luis Buñuel, Frankrike/Italien, 1974. IMDb.)
Underbar Buñuel där han leker och leker. Det är underbart. Speciellt exkrement-middagen.


From Hell (3/10).
(Albert & Allen Hughes, USA / Tjeckoslovakien, 2001. IMDb.)
Ok, jag hade redan fått reda på hur det låg till i den historien innan jag såg filmen, det kanske är lite spännande om man inte vet hur det hela ligger till. Vi pajade ju ett ex av den här filmen på video-öppet med lite hemvirke (läs dagboken). Johnny Depp är som alltid bra, men absolut inte så bra som han kan vara. Heather Graham har en löjlig och lett genomskinlig accent, och nån skådespelerska är hon ju inte egentligen, bara ett fint ansikte. Dock var Katrin Cartlidge bra, som alltid. Det är verkligen tråkigt att detta dravel skulle bli hennes sista rulle. Varför skulle egentligen bröderna Hughes göra en kostymfilm när de kommer från hooden? Dead presidents var ju en finfin rulle, helt enkelt eftersom de vet så mycket mer om det, än de gör om den här tiden. Det är en riktigt tråkig film faktiskt. Se om Dead Presidents istället. Och köp soundtracket till den.. ;)


From left to right (6/10).
(Ivan Maximov, Ryssland, 1989. KG.)
Trevlig liten skum animation. Finns här bland annat.


Frossa (4/10).
(Shivers, David Cronenberg, Kanada, 1975. IMDb.)
Underhållande rulle där en parasit som ser ut som bajskorvar tar över folks medvetande och de blir kåta och mordiska. Härliga effekter...


Frost/Nixon (7/10).
(Ron Howard, USA, 2008. IMDb.)
Go rulle. Vete fan hur mycket som Ron Howard och Peter Morgan draperat den här historien med, men i vart fall en intressant historia om när talkshow-värden David Frost intervjuar Richard Nixon, som precis avgått efter Watergate.


Frozen River (7/10).
(Courtnet Hunt, USA, 2008. IMDb.)
Suveränt spel i en film om en white trash-morsa vars man drar med stålarna till det nya huset. Genom en slump träffar hon en indianska som hon hjälper smuggla folk över den frusna floden över från Kanada.


Frukost på Tiffany's (8/10).
(Breakfast at Tiffany's, Blake Edwards, USA, 1961. IMDb.)
Ytterst mysig rulle. Den var värd att skjuta fram min sömn ett par timmar för. Frågan är bara hur jag ska klara nattens eskapader. Underbar spel mellan Hepburn och Peppard, de är riktigt gulliga.. Helt klart en bra bakfyllefilm om du skulle råka ha fått med dig någon hem som ligger bredvid. Cheers!


Fruktans lön (7/10).
(Le Salaire de la peur, Henri-Georges Clouzot, Frankrike / Italien, 1953. IMDb.)
Härlig, men för lång, rulle om några män som får i uppdrag att köra ett ton nitroglycerin genom kuperad terräng. Stundtals spännande och bra upplösning, kanske hade den gjort att mina första år som förare hade varit annorlunda...eller inte.


Fucking Åmål (10/10).
(Lukas Moodysson, Sverige, 1998. IMDb. KG.)
Sublime.


Full frontal (4/10).
(Steven Soderbergh, USA, 2002. IMDb.)
När jag letade upp den här filmen på IMDb sökte jag givetvis på Full Frontal, och förutom den filmen jag sökte hittade jag "Full Frontal in Flip Flops". Den kan ju inte vara dålig! Inte med den titeln. Haha. Men vad är då det här för film? Porr? Nej, nej, det är en meta-film som är ganska krånglig, men Soderbergh har med hjälp av "video/film-filmning" visat när det är filmen i filmen som visas och när det är det utanför. Det är krångligt och ärligt talat inte särskilt underhållande. Det är lite småintressant med lite insikt i Hollywoodvärlden bakom kulisserna, men det här är ingen Adaptation, direkt. Gå och se den på bio istället.


Funeral Parade of Roses (4/10).
(Bara no soretsu, Toshio Matsumoto, Japan, 1969. IMDb. KG.)
Mycket märklig film om queens (transvestiter) i Japan. En del roliga prylar, men jag fastnade aldrig. Istället somnade jag flera gånger, men nu har jag sett hela. *Stolt*. Det var genom Jim O'Rourke jag hittade den här. Vad han hade för koppling kommer jag inte ihåg.


Funny Bones (8/10).
(Peter Chelsom, England / USA, 1995. IMDb.)
Helt underbar. Rolig som fan och snygg. Suveränt skådespel. Finns inte så mycket att klaga på. Kan inte riktigt komma på något.. (Kuriosa: Denna och Hercules har samma snitt på Imdb - folk är dumma i huvudet).


Funny Games (6/10).
(Michael Haneke, österrike, 1997. IMDb.)
En välbärgad familj åker ut på landet. Väl där knackar den unge mannen de sett hos grannarna på och säger att han blivit ditskickad för att låna ägg. Det är början till en mycket sjuk historia, men som känns äkta. Fram tills den unge mannen tar fram en fjärrkontroll och spolar tillbaka filmen. Suck. Varför i helvete? Ska det vara nån pik om videovåld jag inte förstår? Alltså, vad jag inte förstår är Haneke ställer sig till den frågan. Och slutet är oerhört förutsägbart, men emellan dessa tabbar är det en stilren studie av några ungdomars roliga lekar. Ingen lek jag vill vara med i.


Funny Ha Ha (4/10).
(Andrew Bujalski, USA, 2002. IMDb.)
Mumble-core. Det var nåt jag hörde talas om och laddade ner denna rullen som gick under denna denna undergenre till amerikansk indie. Det innebär att det mumlas och pratas filmen igenom. Svårt att höra vad de säger och jag har beslutat mig för att sluta ha engelska subs på filmer så jag blir bättre på att lyssna på språket. Filmen i sig är rätt ointressant, en tjej kärar ner sig i en snubbe som är knas. De har en trevlig dejt och allt verkar peachy tills hon ska överraska honom på hans jobb och hans kollegor har fått bilder där han har hux flux gift sig. Ha! Jää jää, inte mycket att hänga i granen.


Fury (6/10).
(Fritz Lang, USA, 1936. IMDb.)
Fritz Langs första amerikanska film där Spencer Tracy bränns i ett upplopp då han felaktigt misstänks vara en kidnappare. Han överlever dock, men ingen vet om det och en rättegång mot männen som medverkade i lynchningen tar sin början... Bra film, men inget suveränt. Se M istället. :)


Fyra nyanser av brunt (7/10).
(Tomas Alfredson, Sverige, 2004. IMDb.)
Jag vet inte. Jag gillar att det är en allvarlig film som inte ska vara rolig, men som är rolig. Men jag kan då inte riktigt ta till mig det allvarliga. Jag vill så gärna älska den, men det gör jag inte. Jag gillar den bara. Frosties!


G.I.T.M.O (5/10).
(Erik Gandini & Tarek Saleh, Sverige, 2005. IMDb.)
Ok dokumentär om vad som egentligen pågår på Guantánamo Bay på Kuba. De får fram en hel del uppgifter som är intressanta, men jag gillade inte att det näst intill är konstant speaker-röst och till på det har Tarik, en ganska barnslig röst. Det blir jobbigt i längden. Jag vet, detta blir en barnslig recension till på det, men det störde mig nåt fruktansvärt. Stabil insats dock, pojkar!


Gangs of New York (4/10).
(Martin Scorsese, USA, 2002. IMDb.)
Urtråkig film som inte hade nåt att erbjuda. Blanda Bravehearts slagsmålscener med lite Lock, Stock och släng in en liten romantisk skröna och ni har det här. Finns inget att hämta, direkt. Fulast i mustasch: Daniel Day-Lewis, inte DiCaprio, som ni kanske trodde. Och Diaz är nästan lika ful som i I huvudet på John Malkovich, där hon med mening var ful.. Min respekt för Scorsese är inte så stor längre..


Garden State (7/10).
(Zach Braff, USA, 2004. IMDb.)
En fin film, om än inte sådär klockren som jag lite väntat mig. Natalie Portman är sprallig, men övertygar inte helt hundraprocentigt. Sedan är historien inte världens bästa, men visst har den en hel del stunder som denna: "Someone has been pissing on my Gamecube and I'm about to close the case." :)


Gasman (4/10).
(Lynne Ramsay, England, 1997. IMDb. KG.)
Jag har rätt svårt för Ramsey. Här är det en ok historia där en flicka inte förstår varför en annan flicka sitter i hennes pappas knä. Snygg, men svårt som fan att förstå den här engelskan utan text.


Gasolina (3/10).
(Julio Hernandez Cordon, Guatemala, 2007. IMDb.)
En besvikelse. Jag gick dit mycket på grund av att det stod så här på GIFF:s hemsida: "En film som har en hel del gemensamt med en av årets mexikanska höjdare - Lake Tahoe." Varför de inte visar Lake Tahoe är jävligt märkligt. Det är nya filmen av Fernando Eimbcke, som gjorde helt underbara Duck Season, som visades på GIFF för några år sedan. Jag har gjort en request på Karagarga. Denna filmen var rätt sunkig, men jag förstår sambandet. De kör omkring i en gammal Volvo 343a och gör inte så mycket. Dessutom är det reklam för nya 343an, alltså C30. Undra om det var medvetet. Det kändes lite så för det var SJUKT många sponsorer i början av filmen. För övrigt enda filmen jag såg folk lämna på festivalen. Och det var många faktiskt...


Gates of Heaven (8/10).
(Errol Morris, USA, 1978. IMDb. KG.)
Werner Herzog slog vad med Errol Morris att om han gjorde klart denna, hans första dokumentär, skulle Herzog äta sin sko, vilket han också gjorde. Filmen handlar om människans kärlek till sina djur. Även de döda. Filmen börjar med intervjuer med en ytterst sympatisk, lätt naiv man, som vill starta en djurkyrkogård. När det sedan går ekonomiskt åt helvete fortsätter filmen följa de som driver den kyrkogård dit djuren får flyttas. Smått bisarrt, men väldigt intressant. Tro det eller ej.


General Idi Amin Dada (6/10).
(Gènèral Idi Amin Dada: Autoportrait, Barbet Schroeder, Frankrikr / Schweiz, 1974. IMDb.)
Idi Amin var en märklig diktator och det här är till viss del en märklig film. Jag har inte full koll på om denna film gjorde innan man kände till vad Idi Amin gjorde sig skyldig till. Här är han en ganska laid-back gubbe som säger att han tar det bästa från socialism och kapitalism och gör detta till sin politik. Han är så oerhört självgod och har sprungit hundra yards på 9,82 sekunder och när han berättar att han har arton barn ger han filmens roligaste citat: "I'm a sharp shooter!"


Generalen (5/10).
(The General, John Boorman, Irland / England, 1998. IMDb.)
Ok film som handlar om en gentlemannatjuv. Fan, vad bra det är när hallåorna i TV har koll på anekdoter. Tydligen hade den där tjuven filmen handlar om snott guldskivan John Boorman hade fått för musiken till Deliverance (Den långa färden - ni vet banjogalenskapen..) och just det är med i filmen. Filmen är som sagt ok, men inget särskilt. Tyckte bättre om Ordinary Decent Criminal.


George Harrison: Living in the Material World (9/10).
(Martin Scorsese, USA, 2011. IMDb. KG.)
Jag fullkomligt älskade denna, men jag är ingen Beatlemaniac dock.


George Lucas in Love (7/10).
(Joe Nussbaum, USA, 1999. IMDb.)
Skön liten kultfilm där man hittat på hur George Lucas sitter och skriver Star Wars. Inte så nördigt som det låter.


George Washington (8/10).
(David Gordon Green, USA, 2000. IMDb.)
Underbar, och å så underbar om barn i södra USA, där de blir lite mer vuxna för en vecka. Mycket bra. Och DVDn var suverän, den hade två kortfilmer som extramaterial. Det är precis så som jag vill ha det! När man lånar en film av en independentregissör, så vill man ju få med lite kortfilmer som regissören gjort tidigare. Klockrent.


Get Low (6/10).
(Aaron Schneider, USA, 2009. IMDb.)
Helt ok rulle om en gubbe som alla är rädda för. Nu ska han ha begravningsfest där alla får komma och säga sitt om honom! Udda idé och helt ok genomförande. Bill Murray är som alltid ett nöje att skåda..


Getaway - Rymmarna (5/10).
(The Getaway, Sam Peckinpah, USA, 1972. IMDb.)
Steve McQueen kommer ut ur finkan, ty han har lovat att göra ett jobb åt nån snubbe med kontakter. Väl ute frågar hans fru, Ali McGraw, honom vad han vill ha till middag och han svarar "Whiskey whiskey whiskey"... Härligt. Filmen är dock ingen höjdare. Peckinpah är en mansgris.


Getting Stronger Every Day (4/10).
(Miranda July, USA, 2001. IMDb.)
Mirandas gamla konstfilmer är inte så mycket att ha egentligen. Hennes historier är dock alltid intressanta. Men att ha en man berättande om ett övergrepp till en bild av Miranda liggandes på en säng med en stor katt på magen... Njae.


Ghost Dog: The Way of the Samurai (10/10).
(Jim Jarmusch, USA / Frankrike / Tyskland / Japan, 1999. IMDb.)
Helt underbar film, bästa nya filmen jag sett på video i år. På bio har jag sett American Beauty som är lite bättre. (Ändrat mig här, Ghost dog är bättre!) Men denna film är helt underbar. Jag älskar RZA's musik och Forest Whitaker är mycket bra i huvudrollen. Även de andra rollerna är mycket välspelade. Bland andra maffiafamiljens överhuvud, Mr Vargo spelad av Henry Silva är mycket övertygande. Sedan är den duktiga Tricia Vessey en fröjd för ögat. Filmningen är snygg och effektiv. Filmen är lite krånglig och man blandar ihop vilken maffiagubbe som är vilken, man bör därmed se filmen två gånger, varav den andra visningen är bäst! (skrev denna recension 28:e Juli 2000).


Ghost World (8/10).
(Terry Zwigoff, England / USA / Tyskland, 2001. IMDb.)
Helt klart den bästa high school-filmen som gjorts. Jag har inte riktigt fattat vad alla gillar med John Hughes filmer. De är ju gjorda för de som är tio år äldre än mig, antar jag. Jaja, tillbaka till denna filmen. Filmens absolut starkaste del är den att man känner igen sig så oerhört väl i karaktärerna. Jag känner mig som två delar Seymour, två delar Enid, en del Josh, en del Joe (Seymour rumskompis). Skådespelet är överlag finfint, bäst är helt klart Steve Buscemi. Tjejerna kan gå över gränsen ibland känns det som, men det är bara en liten detalj. Finfin.

Jag såg om denna fina rulle och skulle väl inte skriva riktigt likadant som när jag skrev denna recension för fem år sedan.. Kul som fan är att David Cross är med, som raggande nörd hos Seymours fest.


Gigantic (5/10).
(Matt Aselton, USA, 2008. IMDb.)
Söt liten rulle, men lite väl knasig historia, kanske?


Giliap (5/10).
(Roy Andersson, Sverige, 1975. IMDb.)
Rätt seg Anderson-rulle, men fan vad vacker Mona Seilitz var back in the day!


Girl (5/10).
(Fijona Jonuzi, Sverige, 2011.)
En film som börjar riktigt bra med åldersskillnader, en 32-årig tjej stöter på en 20-åring på sjuelva och hänger med till hans tillställning. Efter ett tag ballar det dock ur. Synd. Men det är väl kanske det man väntar sig av Plattform (Ruben Östlund o co).


Girl, Interrupted (7/10).
(James Mangold, USA / Tyskland, 1999. IMDb.)
Helt ok film, känns dock som den var lite utdragen, man skulle nog kunna ha kortat ner den en kvart. Kändes som en Gökboet med kvinnor, dock inte lika bra. Skådespeleriet var utmärkt, detta var också första gången jag såg Whoopi Goldberg spela något seriöst och det var hon bättre på än de gamla skitkomedierna som En Värsting Till Syster och dem.


Gitarrmongot (7/10).
(Ruben östlund, Sverige, 2004.)
Jävligt annorlunda film som är uppbyggd av massa scener bara som inte är beroende av varandra. Dock finns det vissa teman, ett om Gitarrmongot, ett annat om en kvinna som är lite efter, om ett ungdomsgäng som förstör cyklar osv. Det bästa med filmen är skådespelet som är så avslappnat att man undrar om saker och ting är dokumentärt eller inte. Ska bli intressant att se mer av denne herre som för övrigt var väldigt välartikulerad efter filmen. Trevligt med regissörsvisning på Frideborg. Inte vanligt för dem. ;)


Glada Galoscher (4/10).
(Way Out West, James W. Horne, USA, 1937. IMDb. KG.)
Jag peppade inför Way Out West bokstavligt. Det var en dum idé.


Glengarry Glen Ross (8/10).
(James Foley, USA, 1992. IMDb.)
En film om en mäklarfirma där de anställda får ett ultimatum: En säljartävling, den som vinner får en Cadillac, den som kommer sist får sparken. Väldigt, väldigt bra skådisar här, Jack Lemmon, Kevin Spacey, Al Pacino, Ed Harris, Jonathan Pryce och i en liten, men förvånansvärt bra roll, Alec Baldwin. Finfint.


Go' dag yxskaft? (7/10).
(What's up, Doc?, Peter Bogdanovich, USA, 1972. IMDb. KG.)
Kul situationskomedi som dessutom bjuder på lite biljakter i San Francisco. Feel good.


God Afton, Herr Wallenberg - En Passionshistoria från verkligheten (8/10).
(Kjell Grede, Sverige / Norge / Ungern, 1990. IMDb.)
Stellan Skarsgård spelar ypperligt Raoul Wallenberg, mannen som räddade ett antal judar från döden under andra världskriget. Han är inkallad som ambassadör, men har inga meriter, bara sitt fina namn, men väl i Budapest så tar han sitt jobb som mer än ett jobb, mer som en livsuppgift. Filmen är mycket snyggt filmad för att vara en svensk film, koreografin får mig att tänka på Sånger från andra våningen, allt är blekt och grått, men det funkar mycket bra. Skådespelet är det inget fel och filmen har ett budskap, att man inte blir något på sina meriter, utan på sina uträttanden.


Goddag (8/10).
(Ohayô, Yasujiro Ozu, Japan, 1959. IMDb.)
En underbar berättelse om två pojkar som, när de inte får en TV, tiger som muren. Det skapar missförstånd bland grannarna i det lilla kvarteret och skapar en del komiska episoder. Fint skådespel och annorlunda att se en japansk film som, för en gångs skull, inte handlar om samurajer, utan om nedre medelklassen på femtiotalet. Suveränt. "I love you."


Godspeed You! Black Emperor (3/10).
(Goddo supiido yuu! Burakku emparaa, Mitsuo Yanagimachi, Japan, 1976. IMDb. KG.)
Filmen som post-rockarna från Montreal tagit sitt namn ifrån är inte värd att kolla upp om man inte älskar japansk musik från 70-talet och har överseende med att den engelska texten är helt ur synk så det är svårt att hänga med i dialogen. Den handlar om ett motorcykelgäng som har en swastika som symbol och vad som händer när en vill sluta.


Golden Slumber (8/10).
(Gôruden suranbâ, Yoshihiro Nakamura, Japan, 2010. IMDb. KG.)
Ännu en fin rulle av Yoshihiro Nakamura (Fish Story).


Gomorra (7/10).
(Matteo Garrone, Italien, 2008. IMDb. KG.)
I ett bostadskomplex i Neapel händer en hel del...


Gone Baby Gone (6/10).
(Ben Affleck, USA, 2007. IMDb.)
Lite oväntade vändningar och Ed Harris lyfter den här rullen. Bens bror Casey är allt rätt bra han med.


Gone in Sixty Seconds (5/10).
(Dominic Sena, USA, 2000. IMDb.)
Reklamen om filmen skryter om att det är producenten Jerry Bruckheimer som producerat, han har även producerat filmer som 'Armageddon' och 'The Rock'. Detta betyder en fet budget och välgenomförda scener. Reklamen säger även att Angelina Jolie har en av huvudrollerna, jag skulle nog klassa det som en biroll, så om ni vill se den här filmen på grund av henne har ni inte många minuter att bedåra denna skönhet. Att Giovanni Ribisi spelar den största birollen, Kip Raines, dvs lillebrorsan, kan jag inte förstå. Jag är inte ensam om att tycka att han är en värdelös skådis, han har nämligen blivit utnämnd till världens sämsta ;) Sedan har vi Delroy Lindo i rollen som den givne polisen som är biltjuvarna i hälarna hela tiden, han är lika bra som alltid, nu när jag skriver det här ger det mig en anledning att kolla på 'A life less ordinary' där han spelar en ängel. Att Vinnie Jones är med i filmen är skoj, han säger ingenting i största delen av filmen, men i slutet börja han tjata som fan, hade varit mycket bättre om han inte sagt något alls. Och nej, jag blev inte sugen att kolla 'Lock, stock & two smoking barrels' nu, den såg jag senast för ett par veckor sedan. Filmens, förutom skådisarna, enda starka sida är de fina bilarna, och som ni vet håller inte det speciellt länge. Ni kanske frågar er varför jag ens såg den här filmen, jo det var så att vi hade åkt in till stan för att kolla på Mission:Impossible-2, men den var utsåld så vi tvingades (?) kolla på den här istället.


Gonzo: The Life and Work of Dr. Hunter S. Thompson (7/10).
(Alex Gibney, USA, 2008. IMDb. KG.)
Trevlig dokumentär om en trevlig man.


Good Dick (5/10).
(Marianna Palka, USA, 2008. IMDb. KG.)
Lätt obehaglig amerikansk indie där en tjej hyr massa "erotica" i en videobutik. En av killarna i butiken letar reda på hennes adress och smusslar sig in i hennes liv. Både hans och hennes beteende är obehagligt. Hennes får i vart fall en förklaring.


Good Night, and Good Luck (7/10).
(George Clooney, USA / Japan / Frankrike / England, 2005. IMDb.)
Schyst rulle. George Clooney är bra även bakom kameran. Fotot är det som står ut allra mest. Super!


Googlewhack Adventure (8/10).
(Gareth Carrivick, England, 2004. IMDb.)
En helt bisarr film, eller föreläsning kanske man ska säga. Det här är en filmad version av Dave Gorman när han berättar om sin äventyr på en scen i London. Det här var en föreställning som jag såg tyvärr missade när jag bodde i London. Jag såg en skylt, men förstod aldrig vad det var riktigt. Ok, jag kan försöka förklara lite. Dave får massa pengar för att skriva en bok, men har skrivkramp och kollar sin mail och har fått ett mail som säger att han är en googlewhack, varpå han givetvis måste få reda på vad det är. En googlewhack får vi lära oss är när man söker på två ord på google och bara på en träff. Normalt får man ju tusentals träffar, men om man bara får en är det en googlewhack. Ja, jag ska inte avslöja mer än så här, men han håller en fantastisk presentation som sällan blir tråkig, han har en komisk mimik utan dess like. Ladda ner! :D


Gosford Park (7/10).
(Robert Altman, England / USA / Tyskland / Italien, 2001. IMDb.)
En film som först börjar som en studie i de två människogrupperna tjänarna och de uppassade på en herrgård i England på kanske 30-talet. Det är extremt bra skådespel och så småningom blir herren på gården mördad och den utvecklas till en whodunnit-historia, men det är också här min enda invändning finns, jag vill veta vem som mördade honom! Det får man inte reda på, om det kanske inte har avslöjats på nåt sätt som jag inte förstått.. Damn it.


Gråta med ett leende (6/10).
(Mar adentro, Alejandro Amenóbar, Spanien/Frankrike/Italien, 2004. IMDb.)
En dag kom jag att tänka på Amenóbar, mannen som gjorde The Others och innan dess Abre los ojos, som ju Hollywoodiserades med Vanilla Sky. Vad har han gjort efter The Others tänkte jag. Det här är vad jag fann, en film om en man som är förlamad från halsen och neråt, en man som vill dö. Intressant film och framför allt - kul att se färdtjänst! Dock finns den inte i Spanien på samma sätt som i Sverige, och efter ett snack med en tjej som jobbar på ett hostel i Barcelona, inte heller i Argentina - duh!


Grace Quigley (7/10).
(Anthony Harvey, USA, 1984. IMDb.)
En film om en kvinna som råkar se sin hyresvärd bli mördad och gömmer sig i mördarens bil och får genom ett brev som ligger där reda på vem mannen är. Istället för att ange honom för polisen vill hon att han ska göra slut på hennes liv. Hon säger detta till ett par vänner och även de vill att han även ska ge dem dödshjälp.. Tanten får nu något att leva för, att hjälpa folk som vill dö.. Faktiskt mycket underhållande och stundtals lysande.


Grand Theft Parsons (4/10).
(David Caffrey, USA, 2003. IMDb.)
Njae. Ingen höjdare, detta inte... Kul story, som jag tror delvis är sann. Att Gran Parsons roadie hade gjort ett löfte att begrava honom i öknen om han dog, och stal liket. Filmen funkar sådär, men är inte särskilt rolig eller engagerande..


Grave of the fireflies (8/10).
(Hotaru no haka, Isao Takahata, Japan, 1988. IMDb.)
En sjukt sorglig historia som utspelar sig då USA bombar Japan under andra världskriget. Två syskon får sin mor dödad av bombningarna och försöker överleva tillvaron. Snyft.


Green Mansions (3/10).
(Mel Ferrer, USA, 1959. IMDb. KG.)
Det finns inte många andra anledningar att se denna rulle om du inte likt mig, tycker Audrey Hepburn var världens vackraste. Givetvis infödingar som är totala idioter osv…


Greenberg (8/10).
(Noah Baumbach, USA, 2010. IMDb.)
Jag tyckte mycket om den. Sedan att jag känner mig som Greenberg då och då tycker jag inte om.


Gretchen (4/10).
(Steve Collins, USA, 2006. IMDb.)
Småskön, men på tok för seg. önskar jag följde med Frans till den där iranska dadelfilmen istället..


Grey Gardens (3/10).
(Ellen Hovde, Muffie Meyer, Albert & David Maysles, USA, 1975. IMDb. KG.)
En kultdokumentär om mor och dotter som babblar nonsens i 100 minuter. Gäsp.


Grizzly Man (6/10).
(Werner Herzog, USA, 2005. IMDb.)
Ok, en snubbe lever tretton somrar med grizzlybjörnar. Sedan äter en av dem upp honom och hans flickvän. Sorgligt öde, men samtidigt sättet han ville dö på. Synd bara att hans flickvän inte ville vara kvar med honom där i vildmarken. Filmen är helt ok, men har vissa sega partier. Jag älskade dock scenen då han springer omkring med rävarna och Fairport Conventions Richard Thompsons finfina musik skimrar till framför allt just då. Helt ok rulle med andra ord, men inget suveränt.


Gruppen (8/10).
(Gunilla Heilborn & Mårten Nilsson, Sverige, 2005.)
Jävligt skön film där en grupp människor befinner sig ute i skogen i vad man ibland känner är nåt sorts dokusåpa-aktigt. Här håller de på och hoppar och dansar och har sig. Helt utan baktanke känns det som. En homage till den svenska skogen till underbara toner från Kim Hiorth?y. Mårten Nilsson var en av killarna bakom Music for one apartment and six drummers. I like 'em a lot.


Gudfadern (8/10).
(The Godfather, Francis Ford Coppola, USA, 1972. IMDb.)
En något överskattad rulle. Visst, det är en jättebra film, men absolut inte en av världens bästa (jag såg att den numera ligger på allra första plats på IMDb Top 250). De flesta har väl sett den och vet vad den handlar om. Jag säger inte att jag inte gillar den, inte alls, bara att den inte är fantastisk. Vad är fantastiskt med den? Skådespelet. Resten är bra, men inte mästerligt. För övrigt förstår jag inte varför inte Robert Evans inte står med som producent, enligt The Kid Stays in the Picture, en dokumentär om denne suveräne 70-talsproducent, sägs det att Coppola visat honom filmen och han sagt att den måste bli längre, att det ska vara framgå att familjen är det viktiga. Coppola hade gjort en två timmar lång gangsterfilm nämligen. Är det för att han är mäktigare än producent, han var kanske filmbolagschef då? Jag vet inte, jag. Jag svamlar. Dags för sömn.


Gudfadern Del II (10/10).
(The Godfather: Part II, Francis Ford Coppola, USA, 1974. IMDb.)
Suverän rulle. Men, jag vet inte, jag tycker den är lite väl lång. Skulle kunna kortas ner en halvtimme.


Guest House Paradiso (7/10).
(Adrian Edmondson, England, 1999. IMDb.)
SÅ SATANS ROLIG! Första scenen är så fruktansvärt rolig. Jag och tre av mina kompisar skattade i fem-tio minuter. Två av oss fick ont i magen.. Resten av filmen inträffade flera sådana skrattattacker, men främst när de slåss.. Fysisk engelsk humor är det som gäller. Så fruktansvärt skoj. Slutet är ytterst mysko, men det är så det är. Skoj också, men tyvärr går inget upp mot första scenen. Detta var ett ess i leken, det trodde vi inte ;) Vi stod och diskuterade om vi skulle se American Gigolo, enkel underhållning eller som Falk förespråkade Patrioten, d.v.s. Mel Gibson i slowmotion användades den amerikanska fanan som ett vapen. I två och en halv timme dessutom. Inte en chans, så det blev den här, eftersom Figge hade sett TV-motsvarigheten, Bottom, jag tror jag har sett ett avsnitt också, men kommer inte ihåg så mycket.. Denna filmen är dock en underskattad sådan, har ett snitt på 5.1 på Imdb..

Förmodligen den sjukaste filmen som gjorts. Första scenen är fortfarande en av de roligaste som någonsin gjorts. Men den blir lite tunnare under vägen fram till slutet som är sjukare än Mars Attacks! slut.


Gumball 3000: The Movie (3/10).
(Steven Green, USA / England, 2003. IMDb.)
En halvdan dokumentär om ett jävla gött race: en massa folk ska åka från Los Angeles till Miami på snabbast tid. Och kanske försöka att inte få en massa böter. Ryan Dunn från Jack-Ass är med ibland och han är ganska löjlig. Filmen är ganska löjlig, men en jävla massa fina bilar och en del annat som gör att den går att se på, men inget jag skulle rekommendera någon direkt. Förutom Olers, då, som jag ju köpte den här till i England. Nu ska han få den, han kanske har en annan åsikt...


Gummo (6/10).
(Harmony Korine, USA, 1997. IMDb.)
En extremt konstig film. Gummo är regisserad av Harmony Korine, som tillsammans med Larry Clark gjort filmer som Kids och Ken Park. Där liksom här avhandlas White Trash-ungdomar. Här dock inte i New York och inte med en massa kids som knullar framför kameran och pedofil-Larry Clark. Här är det istället helt bisarra kids som skjuter katter och säljer dem till kinarestaurangen, folk som slår sönder stolar som nöje och dvärgar med en homosexuell läggning, men som inte vill bli kyssta. Ja, det är en jävla märklig film helt enkelt..


Gunnar Rehlin - En liten film om att göra någon illa (7/10).
(Tomas Alfredson, Sverige, 1999. IMDb.)
En underskattad film. Jag vet inte om vi var för unga för att riktigt förstå det roliga i denna lilla film när vi var sjutton. Hur som haver är den helskön ju. "Gunnar Rehlin. Han stjäl."


Hästmannen (6/10).
(Peter Gerdehag & Tell Johansson, Sverige, 2006. IMDb.)
Stig-Anders är en gubbe som gillar hästar och att bruka sin lilla mark med dessa likt man gjorde innan det fanns traktorer och annat djävulskap. Han ser ut som Will Oldham och är allmänt soft. En fint fotat dokumentär om en "gräsligt" fin man.


H:r Landshövding (6/10).
(Måns Månsson, Sverige, 2008. IMDb.)
Ett vackert fotat porträtt av Anders Björck och hans bisarra vardag fylld av invigningar och annat högtidligt. Vet hut!


Hajen (7/10).
(Jaws, Steven Spielberg, USA, 1975. IMDb.)
Jag fick för mig att börja jobba lite på min livsuppgift; att ha sett alla filmer på Imdb Top 250 och laddade således ner Hajen. En finfin film som lyckades få mig att rycka till ibland, även om den är oerhört plastig i slutet, men innan dess var det ett finfint äventyr.


Half Nelson (6/10).
(Ryan Fleck, USA, 2006. IMDb.)
En avslappnad film om en lärare som röker crack och får svårt att föregå med fint exempel för sin trettonåriga elev. Men de får en fin relation i vart fall, men ja, jag tyckte den var ok, inte super, inte dålig. Ok bara helt enkelt. Fint med massa Broken Social Scene i soundtracket dock!


Han tror han är bäst (4/10).
(Maria Kuhlberg, Sverige, 2011.)
Maria Kuhlbergs farbröder Aldo och Carmine har avskytt varandra sedan de delades som barn. Carmine hamnade i ett barnhem och har sedan dess alltid avskytt sin bror som har missbruksproblem och helt enkelt hamnat snett. Det faktum att de avskyr varandra har gjort släktsituationen jobbig och Maria vill en gång för alla gå till botten med detta syskonhat. Det tar flera år och väldigt mycket övertalande att få de båda bröderna att träffas. Filmen är på tok för lång och det är lite väl mycket fokus på Marias barn. Kill your darlings vill man säga till debutanten.


Hana-Bi (8/10).
(Takeshi Kitano, Japan, 1997. IMDb.)
Mycket bra drama om en snut som har lagt av för att spendera tid med sin döende fru. Det är mycket, mycket bra, men det innehåller en del våld, som jag tycker är lite onödigt detaljerade. Passar inte riktigt in i historien annars..


Hangover Part II (3/10).
(Todd Phillips, USA, 2011. IMDb.)
Totalt trams.


Hannah och hennes systrar (6/10).
(Hannah and her sisters, Woody Allen, USA, 1986. IMDb.)
Ah, jag vet inte jag var riktigt sugen på Woody just nu, bakfull vill man ju helst inte behöva intressera sig för dialog... Men jag gjorde mitt bästa. Det är en fin film, ni vet säkert hur de brukar vara; Woody och alla andra springer omkring i bokhandlar och pratar finkultur. När Woody går på en dejt med den "galna" systern och de kollar ett rockband undrar Woody om de ska ta publiken som gisslan när de spelat klart... Nåväl, det är en fin film.

[after learning Mickey is infertile]
Hannah: Could you have ruined yourself somehow?
Mickey: How could I ruin myself?
Hannah: I don't know. Excessive masturbation?
Mickey: You gonna start knockin' my hobbies?


Hannibal (3/10).
(Ridley Scott, England / USA, 2001. IMDb.)
Sicket sömnpiller! Jag höll på och somnade flera gånger, missade till exempel slutet, som Figge fick återberätta, och det var ju inte så oväntat. Och innan dess, medan jag lyckades hålla mig vaken var det en massa äckel med hjärnätning och annat makabert. Smaklöst och tråkigt. Har du inte tjänat ihop tillräckligt med pengar nu, Hopkins? Eller kommer vi se honom i fler trista filmer som nästa Hannibal-film, Red Dragon och ännu mindre intressanta, som Bad Company. Trist, trist.


Hans och hennes (5/10).
(Daniel Lind Lagerlöf, Sverige, 2001. IMDb.)
Hm. Filmen var inte riktigt vad jag trodde den skulle vara. Jag trodde det skulle vara en komedi om några som inte kan skaffa barn. På sätt och vis är den ju det. Men den vill vara så mycket mer.. Den vill vara en ultrarealistisk berättelse om hur det verkligen är i Sveriges landsbygd.. När den försöker passa ihop dessa bitarna blir det en knepig historia som man inte riktigt vet hur man ska ta till sig. Jag kan inte se den som ett drama. Jag ser den som en halvdan komedi som försöker vara drama. Det blir ju ingen hit direkt, men den har en del roliga inslag, men det räcker inte. Dessutom var de flesta skämten med i trailern. Det där med realismen.. Vill vi verkligen ha det? Det känns som det nästan är gjort så att de ska vara äckligt bara för dens skull (läs:barnet som hjälper till med rörmokeriet). Och dessa svettiga folk, det ser ju för jävligt ut! I alla fall när det är vanliga svenskar som är svettiga, kolla istället När solen är som högst, då är det istället asiater som stundtals är svettiga och det är ju bara snyggt! Jaja, jag var inne på en sexa, men det blir nog inte mer än en femma.


Hans son på galejen (8/10).
(Steamboat Bill, Jr, Charles Reisner & Buster Keaton, USA, 1928. IMDb. KG.)
Ah, vackert vackert. Ja, jag talar om flickan. Och galna stunt i vanlig ordning, i denna bland annat klassikern när han får en husfasad över sig.


Happiness (10/10).
(Todd Solondz, USA, 1998. IMDb.)
En genial film som fick sig ännu en titt i natt, det är en "flera livsöden som korsas"-film. Till skillnad mot övriga är det här mycket mer bisarr sex som håller ihop dem, en pedofil, en kvinna som önskar att hon blivit våldtagen som liten, en 11-årig kille som inte fått utlösning än... Ja, det är sjukt som fan, men helt jävla genialt!


Happy Endings (4/10).
(Don Roos, USA, 2005. IMDb. KG.)
Småkul, men all-in-all bara sådär.


Happy Together (6/10).
(Cheun gwong tsa sit, Wong Kar-Wai, Hong Kong, 1997. IMDb.)
Ibland gillar jag inte att titta på film med mina vänner. När det börjar pratas om annat bara för att filmen är långsam är en av de anledningarna. Ibland känner jag att jag hellre ser filmen själv. Igår var en sådan kväll. Filmen var dock inte lysande, så så farligt var det inte..


Happy, Texas (5/10).
(Mark Illsley, USA, 1999. IMDb.)
Hm. Hade lite väl höga förväntningar på den här rullen. Trodde den skulle vara riktigt jävla skoj, men det var den tyvärr inte. Manuset är helt ok, men det finns inte tillräckligt med roliga inslag för att man ska kalla den här filmen för komedi. Mer romantisk förväxlingsdrama med komiska inslag. Eller nåt. Att dessa småflickor skulle uppföra sin lilla föreställning på slutet var ju givet. Kanske inte riktigt lika givet var vad de skulle uppföra. När jag insåg att det var "It's oh so quiet" så tänkte jag, helvete, jag kommer inte klara det här. Jag hatar nämligen Singoalla-reklamen när de har en tjej som sjunger "It's oh so quiet" och jag hatar den versionen. Fan att de inte hade råd med Björks version. Den är fenomenal. Det är även William H. Macy som väntat. Jag tyckte Jeremy Northam var lite väl hård i sitt agerande, men det kanske skulle vara så, vad vet jag? Steve Zahn var sådär, har bara sett han i "Urbania" eller vad fan den hette och där spelade han samma sorts halvgalna karaktär, vi får se om han har nåt annat i sitt register. Hur som helst är filmen en trevlig film att se med sina föräldrar. Inte så upphetsande alltså.


Happy-Go-Lucky (6/10).
(Mike Leigh, England, 2008. IMDb.)
Småtrevlig film om en tjej som är ständigt glad som ska lära sig köra bil av en oerhört sur man. Helt ok. För övrigt visar Cinemateket en förhandsvisning av denna film den 25:e november om någon vill låna mitt kort och gå och se den gratis. Jag kommer nog inte se om den nämligen.


Harakiri (8/10).
(Seppuku, Masaki Kobayashi, Japan, 1962. IMDb.)
En suverän historia om en herrelös som, i krigens stillhet, ansöker om att få begå harakiri hos en klan, beviljas, men först vill han berätta sin livs historia. Helt suveränt!


Hard Candy (4/10).
(David Slade, USA, 2005. IMDb.)
Filmen börjar med en chatt mellan "Lensman319" och "Thonggrrrl14" där de stämmer träff och man tror att filmen ska utvecklas till en historia där en ung flicka gör det dumma beslutet att gå hem med en pedofil, men den har en twist som är oväntad och resten av filmen är bara en lång exercis i den här twisten. Blir rätt segt.


Hard Eight (6/10).
(Sydney, Paul Thomas Anderson, USA, 1996. IMDb.)
PT Andersons första och, tyvärr i särklass, sämsta film. En ganska ordinär historia som är ganska ordinärt utförd, dock med mycket bra skådespelare. Men vad gör det med ett bara ok manus?


Harold and Maude (10/10).
(Hal Ashby, USA, 1971. IMDb. KG.)
Såg om den igen och skrev: Man blir ju så glad! 27/03 2004: En underbar historia om en rik kille som är trött på livet och iscensätter självmord till leda för hans mor. Detta pågår tills han går på en av alla begravningar han tycker om att gå på, träffar Maude, en gammal tant som verkligen lever livet. En underbar vänskap växer fram. Detta är så fint, så fint. I love it! Revidering: Såg om den (det är numera mycket sällan jag ser om en film på en hyrning - inte som förr då man såg om dem två gånger på ett dygn..) och insåg att det här är en tia. Den går inte att ha gjorts bättre. Jag älskar den, som sagt. Och vilken E-Type, den skulle man ha!


Harrison's flowers (8/10).
(Elie Chouraqui, Frankrike, 2000. IMDb.)
Detta skulle man kunna säga är en bra Saving Private Ryan. Storyn är liknande, men mycket mer trovärdig. I SPR hade staten skickat ett par män att leta reda på en soldat som mist sina bröder i andra världskriget och de ville nu rädda den sista brodern. Här är det istället en fotograf som är försvunnen i Bosnien och hans fru bestämmer sig för att leta reda på honom trots att alla säger att han är död. Vilken historia tror ni på? Jaja. Nåt jag stör mig på är att de fotografer, som hjälper henne att leta, står och berättar sina tillbakablickar, men då de gör det är det så dåligt blue-screen bakom. Störde mig. Resten av filmen är foton superbt och krig "ser bättre ut" i gaturuiner än i slagfält som vi är vana att se dem på film. Slutet sänkte filmen från en nia dock. Fan vad sugen jag blev på att se en annan krigsfilm med Elias Koteas (mannen väljer sina roller med omsorg likt P S Hoffman!) och Adrien Brody (mannen ser ut som Tom Green), nämligen Tunna röda linjen. Får bli i helgen.


Harvie Krumpet (8/10).
(Adam Elliot, Australien, 2003. IMDb. KG.)
Underbar kortis där en man växer upp i Polen, får Tourettes syndrom och flyttar till Australien, där han får en dotter utan armar. Elliot är just nu bäst på udda karaktärer.

God is better than football, god is better than beer!


Hata Göteborg (5/10).
(Robert Lillhonga, Sverige, 2007. IMDb.)
Godkänd rulle där ett gäng i Helsingborg är ledda av en galen kille som heter Jonas och hur gänget splittras under en sommarvecka.


Hawaii, Oslo (8/10).
(Erik Poppe, Norge, 2004. IMDb.)
Jag fick tipset om denna rulle genom att en fransyska som sov på min soffa sovit på en annans, i Malmö, hos en man, som visade sig ha denna film som favorit. Jag kollade upp den, såg en fin trailer och läste nåt om "Norges Magnolia". Mästerlig är den inte, men mycket bra. Det är massa olika historier som vävs ihop snyggt. Och sista repliken var lysande. Eller sättet den sades på.


He Was a Quiet Man (6/10).
(Frank A. Cappello, USA, 2007. IMDb.)
Christian Slater planerar att skjuta halva sin arbetsplats, men en kollega hinner före och när Slater skjuter honom blir han helt plötsligt hjälte... Började bra, men jag tappade intresset efter fyrtiofem min.


He Was Once (5/10).
(Mary Hestand, USA, 1989. IMDb. KG.)
Märklig sak.


Heartbreak Kid (2/10).
(Bobby & Peter Farrelly, USA, 2007. IMDb.)
Bröderna Farrelly har verkligen inte gjort mycket av värde de senaste åren, de behöver nog Jim Carrey för att göra nåt av värde. Jag laddade ner denna när jag fick den där känslan att man vill ha nåt enkelt underhållande och jag var jävligt nära att stänga av när Michelle Monaghan dök upp och filmen sken upp lite. Det var inget som Ben Stiller eller vår egen Malin Åkerman kunde göra. Tveksamt om hon blir långvarig i Hollywood. Michelle Monaghan däremot, hon tror jag på, David tycker jag ska se Gone Baby Gone och när han sa att hon var med blir det genast mer troligt att det blir så. :)


Heaven (8/10).
(Tom Tykwer, Italien / Tyskland / USA / Frankrike / England, 2002. IMDb.)
Jag såg om Heaven igår och märkte att jag måste glömt recensera den förra gången jag såg den. Den är i vart fall mycket vacker och bra. Liknar på många sätt Prinsessan + Krigaren, Tykwers bästa film, men är inte riktigt lika betagande. Cate Blanchett är dock fantastisk. Ribisi är bättre än vanligt, med andra ord OK. Kuriosa: Enda filmen jag sett två gånger där båda gångerna har varit med videoprojektor. Men jag var inte lika trött som den där gången hos Nina. Det var skönt.


Heavy metal drummer (7/10).
(Toby MacDonald & Luke Morris, England, 2005. IMDb.)
Skön rulle om en kille någonstans i arabvärlden (var vet jag inte riktigt) som gillar metal, men bandet han spelar i föredrar slappt dansbandsaktigt trams. När de spelar på ett bröllop pallar han inte mer och går loss. Gött!


Hedwig and the Angry Inch (7/10).
(John Cameron Mitchell, USA, 2001. IMDb.)
Schyst film om en transa som blir bestulen på sina bra rocklåtar. Riktigt bra.


Heima (8/10).
(Dean DeBlois, Island, 2007. IMDb.)
Jag tvekade till att ladda ner 13 gb Sigur Rós på Karagarga för några månader sedan. Men nu förstår jag varför den kom på dual-layer. Första skivan, med den riktiga filmen, är helt underbart vacker! Ok, så här är dealen: Sigur är trötta på att turnera världen runt och kommer tillbaka till Island och vill ge nåt tillbaka till sitt land och åker omkring till massa små vackra byar och spelar små oannonserade gig. Vackert vackert vackert. Synd att man inte kunde åka till Köpenhamn och se visningen där, då spelade de ju också till filmen eller nåt sånt.


Hela bilen (8/10).
(Jenny Bergman & Malin Skjöld, USA, 2003.)
Underbart om olika människor och deras olika relationer till sina bilar.


Helgon i neon (8/10).
(Duo luo tian shi, Wong Kar-Wai, Hong Kong, 1995. IMDb.)
En frisk fläkt. Mycket annorlunda. Två historier, den första om två partners, den ena städerskan och planerare åt den andre som är yrkesmördare. Den andra historien är om en stum kille som bryter sig in i stängda butiker och driver dem på nätterna. Ganska mycket långa scener där inget sägs utan det är mer vad som ses. Vad behövs för att få en sån sorts film att funka? Ett bra foto. Här är det exceptionellt. Speciellt intressant är det i de få våldsscenerna. Ingen vanlig shoot-out direkt. Mycket bra. Sedan är det en annan sak som behövs för att man ska dölja ett småkrackelerande manus, humor. Och det finnes det. Roligast är då den stumme killen masserar en död gris.. Eller då han tvingar en kille (och sedan hela hans familj) att äta massa glass.. Sjukt? O ja. Roligt? Oerhört. Sedan är det då fotot igen, för det är helt klart starkaste kortet. Första bildrutan var förvisso snyggast, men hela filmen är virtuost filmat, men ändå inte. Ni kanske hajar vad jag menar om ni sett den, annars blir detta nog svårt att förstå. Hur som helst är det en mycket bra rulle och jag ångrar verkligen att jag satte käppar i mitt hjul från att se de andra två Kar-Waifilmerna som Cinemateket visade. Fan. Jaja. Shit happens. Hyrde tre som kompensation; Langs Dr Mabuses Testamente, Costa-Gavras Z och Truffauts Skjut på pianisten. Den går förvisso på Cinemateket på tisdag, men jag ska jobba. ;(


Help Me Eros (2/10).
(Bang bang wo ai shen, Kang-sheng Lee, Taiwan, 2007. IMDb.)
Skitfilm där det projiceras mönster på knullande par.


Help! (4/10).
(Richard Lester, England, 1965. IMDb.)
Beatles skojar till det. På gott och ont.


Helvetica (6/10).
(Gary Hustwit, USA, 2007. IMDb. KG.)
Trevlig dokumentär om allas vårt favorit-typsnitt, Helvetica.


Her (10/10).
(Spike Jonze, USA, 2013. IMDb.)
Spike Jonze har gjort en lång rad underbara musikvideos och några mästerverk där Charlie Kaufman skrev manuset (Adaptation och I huvudet på John Malkovich), nu manusdebuterar han med en film där Joaquin Phoenix blir kär i sin mobil. I en nära framtid har iPhonens Siri blivit lite mer avancerad och har nu artificiell intelligens och Scarlett Johanssons röst. Filmen tar sedan upp de filosofiska sidorna av att vara kär i nån som inte har en kropp. Fullkomligt briljant, helt klart årets bästa film redan nu. Jag och mitt sällskap satt bara och mös efteråt. Perfekta dejtfilmen så gå och se den med nån du älskar, men lämna mobilen hemma.


Hercules (1/10).
(Ron Clements & John Musker, USA, 1997. IMDb.)
Värdelös. Totalt värdelös. Ok, jag gillar överlag inte Disney (Pixar undantaget), men detta var det tråkigaste hittills.


Hero (8/10).
(Ying xiong, Yimou Zhang, Hong Kong / Kina, 2002. IMDb.)
Helskön film som förvisso är en rip-off på Crouching Tiger, Hidden Dragon. Eller jag kanske tar i då jag kallar den en rip-off, den är den andra kinesiska filmen med stor budget, som handlar om en kinesisk legend. Jag har lite svårt för Ziyi Zhang, hon som är med både i CTHD och den här. Jag tycker hon är en ganska överskattad tjej. I den här filmen får vi följa Jet Li när han kommer fram till templet där kungen bor. En liten snubbe kommer springandes på ett förbannat roligt sätt och säger att Jet får äta med kungen på trettio fots steg för att han har dödat en farlig kille. Sedan får han sitta på tio meters avstånd för att han har dödat två, eller tre till och med. Sedan berättar han om hur han gjorde det. Det är historier i olika vinklar och många vackra färger. Men som vanligt i dagens bra filmer finns det lite twister hit och dit och man får hålla huvudet på skaft för att hänga med. Givetvis är det massa overkliga fightas-scener, men det är ju en saga, så då får man se det som en saga. Och mitt favoritpar i asiatisk film, Maggie Cheung och Tony Leung Chiu Wai från In the mood for love är två av de besegrade krigarna. I like it a lot. ;D


Hets (8/10).
(Alf Sjöberg, Sverige, 1944. IMDb.)
En gammal svensk klassiker, med manus av Ingmar Bergman, dock regisserad av Alf Sjöberg. Skitsnyggt foto, bra skådisar och ett helt ok manus gör detta till en finfin rulle. Kanske en film för alla de som avskyr sin lärare? Jaja. Dock är ju de flesta inte lika farliga som 'Caligula' här i filmen.. Och de som avskyr sina lärare är ju oftast de som går i grundskolan, och av dem är det nog inte särskilt många som vill se denna film, en svart-vit!


High Falls (7/10).
(Andrew Zuckerman, USA, 2007. IMDb.)
Den här kortfilmen börjar med att Maggie Gyllenhaal kör över sin killes hund. Denne, Peter Sarsgaard, kommer precis hem efter att fått sig ett handjobb i Japan. Deras gemensamme vän Ebon Moss-Bachrach, får reda på båda hemligheterna och är med uppe i det vackra huset där de tre ska spendera helgen. Det är en vacker, intressant rulle som jag gillade mycket, och när Bright Eyes (jag säger inte vilken, för den vävs in snyggt i storyn) börjar spela en låt dör jag nästan.


High Fidelity (9/10).
(Stephen Frears, USA / England, 2000. IMDb.)
Jag har ändrat min uppfattning rätt radikalt om den här rullen de senaste tre åren och tänkte således skriva om den här recensionen. Jag älskar filmen, allt underbara nörderi, all underbar elakhet och Jack Black är för en gångs skull bra. Suverän rulle.

Lite överskattad kanske. Eller inte alls, den är nog värd en åtta, jag var inne på en sjua först, men smälte filmen och såg bortom det faktum att det blir lite tjatigt när han pratar med kameran hela tiden. Annars finfint.


High Sierra (6/10).
(Raoul Walsh, USA, 1941. IMDb. KG.)
Bogart släpps ut ur finkan efter 18 år och går direkt och fixar sig ett nytt jobb. In i bilden hittar även ett flickebarn med klumpfot och en femme fatale i form av Ida Lupino. Helt ok.


Highball (4/10).
(Noah Baumbach, USA, 1997. IMDb. KG.)
Under ett antal festtillfällen får vi följa ett gäng i Brooklyn. Det är fult och det är bara dialogen som för filmen framåt. Det är rätt tråkigt. Jag slutar härmed att kolla upp gamla Buaumbach-filmer och ser fram emot Greenberg istället (det är ju bara den där kortfilmen kvar ändå..)


Himmel över Berlin (9/10).
(Der Himmel über Berlin, Wim Wenders, Tyskland / Frankrike, 1987. IMDb.)
Kan vara den mest pretentiösa filmen jag sett. Men förbannat bra. Det svart-vita fotot är helt otroligt bra.


Himmelska Dagar (5/10).
(Days of Heaven, Terence Malick, USA, 1978. IMDb.)
Man förstår nästan varför Malick skippade sitt filmande i tjugo år efter den här rullen. Den är inte särskilt skoj. Jag gillade förvisso inte Badlands så värst mycket heller, men det här var riktigt trist, vackert och välspelat, men trist, blir bättre mot slutet, men ändå, trist..


Hiroshima, min älskade (9/10).
(Hiroshima mon amour, Alain Resnais, Frankrike / Japan, 1959. IMDb.)
Underbart pretentiös film där en fransyska möter en Japan i Hiroshima i slutet av femtiotalet där de är begränsade i en kärleksnatt.


Hiss till Galgen (8/10).
(Ascenseur pour l'èchafaud, Louis Malle, Frankrike, 1958. IMDb.)
Likt de flesta nya vågen-filmer börjar filmen med ett kärlekspar som säger att de älskar varandra, oavsett vad som händer. Jag vet inte, detta kanske var en av dem första dock? Skön intrig är det i alla fall. Mannen ska döda sin älskarinnas man, gör detta men får sin bil stulen och biltjuven begår några andra brott som han blir misstänkt för. Jag gillar't! Dessutom har Miles Davis gjort musiken!


Hitta Nemo (5/10).
(Finding Nemo, Andrew Stanton / Lee Unkrich, USA, 2003. IMDb.)
Juste, men inget speciellt denna gång från Pixar och Disney. Ge oss en till Monsters Inc!


Hjältar (7/10).
(De Største helte, Thomas Vinterberg, Danmark, 1996. IMDb.)
Finfin rulle, dock inte lika intressant som Vinterbergs mästerverk, Festen. Här handlar det om två småbrottslingar som tillsammans med den enes nyfunna dotter åker så lång från dotterns styvfar som de kan. De kommer till Lappland. ;) En road-movie helt enkelt. En bra sådan, men ett lite amerikaniserat slut..


Hjärta av glas (5/10).
(Herz aus Glas, Werner Herzog, Tyskland, 1976. IMDb. KG.)
Jag hamnade hos Frans häromdagen. Han hade lånat en Herzog-box och vi avnjöt med gott humör en film som utspelar sig i en bergsby nånstans där det är en man som dött, en man som har en hemlighet om hur man gör rubinglas. Det blir oerhört roligt då Herzog tydligen lät en del av skådespelarna agera under hypnos! Galet. Herzogskt.


Hobo (8/10).
(John T. Davis, England, 1992. IMDb. KG.)
Suverän dokumentär där en irländare följer en amerikansk luffare i nordvästra USA. Riktigt fin.


Hollywood Gigolo (3/10).
(Deuce Bigalow: Male Gigolo, Mike Mitchell, USA, 1999. IMDb.)
Efter att haft denna film som backup i två månader var allt annat intressant uthyrt idag och eftersom Falk inte var med så slog vi till (Falk avskyr Rob Schneider). Ja, det var ett par skratt, det roligaste var när folk skrek till, t ex en tjej som hade Tourette's syndrom, det var skoj.. Och när folk skrek 'Freak' till en skitstor tjej (som för övrigt spelas av en kille som heter Torsten ;). Men skitkassa skådisar och ett löst manus kan det inte bli mer än knappt godkänt.


Holy Motors (7/10).
(Leos Carax, Frankrike / Tyskland, 2012. IMDb. KG.)
Bra skit, men tar lååång tid innan en fattar nåt. Just a heads up!


Hopplös och hatad av alla (4/10).
(How to Lose Friends & Alienate People, Robert B. Weide, England, 2008. IMDb.)
En film baserad på en bok av Toby Young, som en gång hade en nanny som hette Amber, som jag och Figge hängde lite med när han bodde i London. Det är kuriosa. Simon Pegg gör bara sämre och sämre grejer, tyvärr. Ge mig Big Train-grejer igen, mannen! Elephants...


Hot Fuzz (6/10).
(Edgar Wright, England / Frankrike, 2007. IMDb.)
Gamle Big Train-hjälten Simon Pegg återvänder med sin polare Nick Frost för att denna gång göra en pastisch på actionfilmen. Förra gången, med Shaun of the Dead, tycker jag det var bra mycket mer underhållande. Dock var jag lite halvt kass på att titta på denna då den rullade på stora skärmen medan jag tjattrade på den lilla... Gillar du action är den helt klart värd att se. Bästa är väl att Simon blir omplacerad inom polisen för att han helt enkelt är så bra att han får alla andra poliser att se så dåliga ut...


Hotel Rwanda (8/10).
(Terry George, USA / England / Italien / Sydafrika, 2004. IMDb.)
Antalet film som har fått mig att gråta kan jag räkna på ena handen. Det här är en av dem. Känslan jag fick om hur jävla problemfritt ens liv är här i Sverige gav mig tankar om att bara dra iväg och försöka hjälpa till någonstans. Jag önskar jag gjorde det.

Se denna film, som är en Schindler's List för det som hände för tolv år sedan, och inte sextio, när en miljon människor mördades för att de var tutsier. En förbannat viktig film och västvärldens agerande gör att man, likt Joaquin Phoenix karaktär, skäms för att vara vit.


House Hunting (5/10).
(Amy Lippman, USA, 2003. IMDb.)
Halvskön kortfilm där Zooey Dechanel och Paul Rudd letar efter hus, men är mer intresserade av människorna som bor i huset än själva huset.


How much Wood would a Woodchuck chuck... (4/10).
(Werner Herzog, Tyskland, 1976. IMDb.)
Herzog har här gjort en dokumentär om världsmästerskapen bland auktionförrättare, alltså de som säger andra-tredje-såld snabbt som attan. Filmen börjar bra med intervjuer av några av de som ska tävla, sedan är det hela jävla tävlingen känns det som, Herzog är mer fascinerad av hur snabbt de här herrarna (och kvinnan) kan snacka. Personligen förstår jag dem då inte. Filmen kunde varit hälften så lång. Bonus dock för att man får se en amish-familj spela krocket!


Human Nature (8/10).
(Michel Gondry, Frankrike / USA, 2001. IMDb.)
Tjena, jag skrev I huvudet på John Malkovich, det mest originella manuset på år och dar, jag har lite skrivkramp nu.. Kan tänka att det är nåt Charlie Kaufman, denna filmens manusförfattare har sagt till någon nån gång. "Vi ska ha nåt annorlunda, det funkade ju så bra förra gången.." Så de hittar på två märkliga historier, den ena är en om en kvinna som har extrem behåring, den andra om en man som lever som en apa. Det har dennes mentalt störde far lärt honom.. Dessa två hittar till den tredje huvudkaraktären, den 25-årige oskulden Nathan Bronfman som vigt sitt liv att lära möss bordsskick. Nu ska han lära mannen från skogen att uppföra sig som en människa. Det finns många fina idèer och väldigt speciella karaktärer. Trevligt att ännu en musikvideoregissör får chansen att göra långfilm, blev inte lika bra som Spike Jonzes I huvudet.., men dock mycket bra. Tänkte först ge den en sjua, men nu när det gått ett antal timmar har jag smält den och den har landat på en åtta.


Human Traffic (7/10).
(Justin Kerrigan, England / Irland, 1999. IMDb.)
Skoj film, man kan tro att det är Thom Yorke i den största huvudrollen, men det sprack när man såg hur mycket dansmusik som var inblandat. Radiohead är ju inga stora fans av den genren.. Filmen var helt ok, dock inte så rolig som jag hade trott. Men den hade ett bra och ganska originellt manus som handlar om kärleksproblem och så vidare, men det var ju som sagt förlagt till ett gäng folk som varje helg tar e och jobbar röven av sig på veckorna.. Stundtals var den riktigt rolig. Jag är dock lite skeptisk till vissa kameravinklar, det kändes inte så fräckt som det var meningen det skulle, men vissa är dock mycket bra, det är lite si och så så att säga..


Hunddagar (7/10).
(Hundstage, Ulrich Seidl, Österrike, 2001. IMDb. KG.)
Det knullas friskt i Österrike.


Hundtricket - the movie (2/10).
(Christian Eklöw & Christopher Panov, Sverige, 2000. IMDb.)
En skitfilm jag bara såg för att Kjelle Bergkvist var med. Scenen i slutet när han är på Arlanda och klagar på tjejen i information är hejdlöst rolig. Det är bara Kjell som är bra, resten är trams och så jävla kasst. Kassa karaktärer, kassa skådespelare, kasst manus, kasst foto, kass musik..


Hunt and Gather (6/10).
(William Lamson, USA, 2009. KG.)
Skön rulle där Lamson har konstruerat en speciell cykel med en stege. Med den åker han runt och skjuter pil och båge samt byter skor. Kul en stund, men kunde varit tio minuter kortare.


Hur mår Bob? (4/10).
(What About Bob?, Frank Oz, USA, 1991. IMDb.)
När jag var liten hatade jag denna filmen, jag tyckte Bill Murray var sjukt jobbig, och tja, det är det ju också meningen att han ska vara här där han spelar en psykpatient som inte kan acceptera att hans psykiatriker ska åka på semester, så han fortsätter terrorisera honom där... Jag konstaterade att trots att Murray numera är ett tecken på att filmen med största sannolikhet är bra, har det inte alltid varit så, måhända måste man vara lite äldre, så att man växte upp med Caddyshack och så. Kul kuriosa är att även Entourage har ett avsnitt som heter just What about Bob?


Hur man lyckas med flickor (6/10).
(De l'amour, Jean Aurel, Frankrike / Italien, 1964. IMDb.)
Jaså, det är Så man ska göra...


Hurricane (8/10).
(Norman Jewison, USA, 1999. IMDb.)
Skitbra film, gripande och starkt manus som är baserat på den 'riktiga' Hurricanes biografi. Givetvis finfint skådespel av den eminente Denzel.. övriga roller även de bra spelade.


Husvagnsrally (7/10).
(Malin Skjöld, Sverige, 2001.)
Såg om den fina Husvagnsrally på DocLounge om en kille som tävlar i att backa med husvagn. Imponerande och kul.


Hyresgästen (6/10).
(Le Locataire, Roman Polanski, Frankrike / USA, 1976. IMDb.)
Roman har satt sig själv i huvudrollen i denna film där han hyr sig en lägenhet där den förra hyresgästen tagit livet av sig genom att hoppa ut genom fönstret. Nu försöker grannarna att få honom att bli henne, så han klär sig i kvinnokläder och är allmänt knas. Ingen av Polanskis bättre, men sevärd.


Hysteria (5/10).
(Tanya Wexler, England / Frankrike / Tyskland / Luxemburg, 2011. IMDb.)
Så här gick det till när de hittade på vibratorn! Sägs det. Fin historia.


Hälsningar från Skogen (3/10).
(Mikel Cee Karlsson, Sverige, 2009. IMDb. KG.)
Årets tråkigaste film har några fina bilder och Tape i soundtracket. Tyvärr räcker inte det.


Händelse vid bank (7/10).
(Ruben Östlund, Sverige, 2009. IMDb. KG.)
Ruben Östlund har i en tagning gjort en kortfilm om ett misslyckat rånförsök. Snyggt. Påminner lite om vad vi försökte göra när vi slängde ut den där videon utanför Agnebergsskolan...


Häxan (5/10).
(Benjamin Christensen, Danmark / Sverige, 1922. IMDb. KG.)
Igår var jag och Feddan och såg på denna stumfilm som ackompanjerades av ASS och Little Children. Tyvärr var det nån sorts salva på DVDn så den hackade ett par gånger, och då blev det väldigt hackigt för musikerna, de fick jobba upp en ny improvisation hela tiden. Sedan hade det nog inte skadat om de hade sett filmen tidigare, Fedda kommenterade det bra med "när det är massa nunnor som springer omkring som galningar håller de samma lugna trumkomp". He's got a point. Filmen? Tja, jag somnade nästan. Jag tyckte den var rätt trist ärligt talat, men visst var nunnorna t ex roliga.


I ♥ Huckabees (8/10).
(David O. Russell, USA / Tyskland, 2004. IMDb.)
Me like. Existentiell kärlekskomedi där de cyklar mer än de kör bil. Underbart.


I Am Trying to Break Your Heart (7/10).
(Sam Jones, USA, 2002. IMDb.)
Här får vi följa Wilco när de spelar in sitt mästerliga album Yankee Hotel Foxtrot och allt som hände med den skivan. Det är snyggt filmat i svart-vitt, men i ett jävligt jobbigt format som inte gör widescreenen till två stora svarta remsor uppe och nere utan istället "cropar" på sidorna. Jävligt störande och jag hade velat se den hos Nina, Davids flicka som har widescreen, men jag kunde inte hålla mig.. Tycker det var lite synd att Jim O'Rourke inte fick säga nåt. På extramaterialet fick han dock tala ut sina paranoida idèer om att hans mix pajar album efter album. Nothing could be further from the truth. En bra film om en extremt bra skiva, Yankee Hotel Foxtrot.


I andras ögon (9/10).
(Le goût des autres, Agnøs Jaoui, Frankrike, 2000. IMDb.)
En lysande film. Jag hade sett fram emot att gå på Frideborg och se höstens första studiofilm som skulle vara Sängfösaren, den franska psykologiska thrillern som jag tyckte verkade bra. Men istället för en fransk psykologisk thriller blev det en fransk dramakomedi istället. Stundtals asgarv-rolig, de tillfällena var väl inte så många, men desto fler småleenden. Roligast var då en fransman skulle lära sig det engelska ordet The. Jag var ganska ensam om att gapskratta åt det, men vem fan bryr sig? Det är lite fördomar i den där lilla bion. Även jag hade en. Det var en typisk kille där, en sådan som gillar Limp Bizkit, Eminem och filmer som Pearl Harbor och Independence day. Frågan är ju om jag bara är fördomsfull, eller om det var hans flickvän som dragit med honom? Fördomen jag utsattes för, var förmodligen ingen fördom utan jag som misstolkade situationen. Kvinnan i kassan som jag köpte medlemskortet av frågade om jag verkligen ville se I andras ögon. Eh, ja, svarade jag väl. Men hon menade väl ...och inte Sängfösaren. Jävla fördomar vi har, eller inte.. Illa. Jaja, vad var så bra med filmen, då? Den välskrivna (och konstanta) dialogen var komisk och mycket bra. En scen där man inte vet om det är i en teateruppsättning eller verklighet skrämde tag i mig. Karaktärerna; mannen med frun som inrätt deras hem med blommiga möbler och massa gardiner och skit överallt börjar genom sin engelskalärare intressera sig för konst och köper en tavla han förälskat sig i av en homosexuell konstnär, som han träffar då han skämtar om bögar.. Han hänger upp tavlan, som är ganska svart, i vardagsrummet, men hon plockar ned den och han blir med all rätt förbannad och kläcker ur sig den geniala repliken; Jag är trött på att bo i en stor karamellskål. Haha. Med de två dåligt struktuerade meningarna förstår ni säkert att denna filmen rymmer ofantligt mycket och den konstanta dialogen kräver att man håller huvet kallt och läser som en dåre. Detta är faktiskt en film som gärna skulle kunna haft lite klipp då folk förflyttar sig utan dialog så att man kan få en paus! Detta kan man ju givetvis inte tänka på då man gör filmen, men så är det. Det värsta var att ljudet var helgalet, det var oftast då det var musik som ljudet blev lite uppfuckat. Synd att Frideborg fått en så dålig kopia. Efter filmen gick jag till Videomix och hittade helt oväntat På västfronten intet nytt från 1930 som jag ska se nu. Recension inatt.

Såg om den igår och den är fortfarande fantastisk. Ska se den i skolan på torsdag igen egentligen, men eftersom jag ju börjar jobba natt på onsdag är det ganska uteslutet att jag kommer gå och se den på torsdag..


I Asfaltens Djungel (7/10).
(The Asphalt Jungle, John Huston, USA, 1950. IMDb.)
Finfin noir. Jag börjar tycka väldigt mycket om Sterling Hayden. Först var han kuppmakare i The Killing och här är han det ännu en gång, jag gillar honom. Coolast efter gamle goe McQueen. Filmen är en trevlig story om en kupp planerad av en nyss utsläppt "doktor". Han tar hjälp av lite olika folk för att göra en stöt. Rakt igenom suveränt spelat, Marilyn Monroe kanske inte övertygar totalt, men hon är ju alltid sådär lite poo-poo-po-pi-do, så hon är nog sån av naturen.


I Don’t Blame the Beautiful Game (6/10).
(Christopher Arcella, USA, 2010. IMDb. KG.)
En bra liten dokumentär om en före detta professionell fotbollsspelare som inte ställer upp på att rigga en match och vad det får för konsekvenser.


I Hetaste Laget (9/10).
(Some Like It Hot, Billy Wilder, USA, 1959. IMDb.)
Helt underbar film. Jack Lemmon och Tony Curtis spelar två bandmedlemmar i ett band som spelar på en olaglig spritklubb i 20-talets Chicago. De råkar se avrättningen av ett par gubbar och får lite gangsters efter sig. De har innan dess varit och letat spelningar, men det enda som fanns var att spela i ett all-girl-band i Florida. Nu ser de som sin enda chans att klä ut sig och dra iväg. Här träffas de Marilyn Monroe, som är i sitt vanliga yppiga esse. Det är en väldigt rolig film, och som alltid med Wilder, helt fenomenal dialog. Poo-poo-pi-doo!


I Huvudet på John Malkovich (9/10).
(Being John Malkovich, Spike Jonze, USA, 1999. IMDb.)
Skitskoj och ytterst originell film, det verkar som om en videoregissör börjar göra film blir det antingen förbannat bra eller förbannat dåligt, Charlies änglar är ju ett lysande exempel på det senare.. Detta är dock ett mästerverk, men man förstår inte en grej i slutet, det är lite irriterande, men annars är allt underbart bra. Bra manus och bra skådisar. Vet inte om Spike Jonze fått lite väl mycket cred för filmen, det är som vanligt manusförfattaren som borde fått den, men den är ändå inte dåligt regisserad..

1/9 2005. Jag ser om filmen i min Charlie Kaufman-revival och visst är den helt underbart surrealistisk? Jag gillar den fortfarande mycket skarpt, men jag är nog lite för mycket en sucker for love för tillfället och föredrar både Adaptation och Eternal Sunshine framför Malkovich. Den handlar trots allt "bara" om åtrå. Och om jag måste välja är jag trött på åtrå - jag vill ha kärlek. I filmerna. I livet. Jag kommer att tänka på det här citatet jag har tyckt om, men just nu vill jag inte veta av att jag ens tänkt dess tanke:

"Sometimes I'm thinking that I love you, but I know it's only lust."

Jag vill inte ha det mer. Helvete. För övrigt är det från Gang of Fours mästerverk Entertainment och låten heter Damaged Goods.


I Love You (4/10).
(Hie-yong Moon, Sydkorea, 2001. IMDb.)
Det här är en en och en halv timme lång film om ett gräl. Det blev ganska jobbigt och det var inte så intressant att höra de gräla fram och tillbaka..


I rymden finns inga känslor (6/10).
(Andreas Öhman, Sverige, 2010. IMDb.)
I söndags fick jag ett mess av Martin att det var dags att se hans film och vi blev ett rejält gäng som såg den här fina rullen. Ett härligt hantverk med fantastisk scenografi och en finfin story. Allra bästa tyckte jag om sås. Sås är ju alltid kul.


I Served the King of England (6/10).
(Obsluhoval jsem anglickèho krále, Jir? Menzel, Tjeckien / Slovakien, 2006. IMDb.)
Den enda film jag tänkte gå på på Göteborgs Filmfestival i vintras, som biljetterna tog slut till. Men tack vare Karagarga hittade jag den till slut. Det är en skön rulle där en kille jobbar upp sig som servitör, med enda mål att bli miljonär. Den blandar återblickar från när han blivit äldre och precis kommit ut från fängelset, dit vi inte vet varför han hamnat förrän i slutet. Smart upplagt, och vilka vackra kvinnor! Var höll de hus när jag var på klassresa i Prag för tio år sedan?


I Shot Andy Warhol (6/10).
(Mary Harron, USA, 1996. IMDb.)
En bra film om en kvinna som är helt övertygad om att män är ett biologiskt fel och att kvinnor så småningom ska ta över världen. Hon har skrivit ett manifest om det här, kallat SCUM, Society for Cutting Up Men. Hon har även skrivit ett manuskript på en pjäs som hon vill Andy Warhol ska producera. När han inte vill det skjuter hon honom. Bra skådespel, men då man redan får reda på allt från början är det inte så värst intressant..


I Sista Andetaget (8/10).
(À bout de souffle, Jean-Luc Godard, Frankrike, 1960. IMDb.)
En underbar liten film om en man som är på rymmen efter ett mord och mest tar det lugnt med sin flickvän. I liked it a lot. Dock skulle jag hellre sett den med en flicka vid min sida och frågat samma fina frågor som i filmen: "Ska vi ligga i kväll?" "Jag vill ligga med dig." "Har du legat med många män?" Det är en väldigt kåt huvudrollsinnehavare, och även banditer har väl lust? Filmer som denna ska inte avnjutas med en kebabpizza som enda sällskap.


I Want Someone to Eat Cheese With (6/10).
(Jeff Garlin, USA, 2006. IMDb.)
Jeff Garlin, som spelar Jeff Greene i Curb Your Enthusiasm har här gjort en film som handlar om att tröstäta och inte hitta den rätta tjejen. Samtidigt kommenterar den Chicagos filmindustri, som är rätt minimal, det är ju I NY eller LA man ska vara om man vill jobba inom film, men i filmen ska de i alla fall göra en remake på Marty, en film jag vid tillfället inte sett, men det är i alla fall Jeffs karaktärs favortifilm, och det kan man ju förstå då den här filmen på sitt sätt är en moderniserad version av just Marty. Smart. Dessutom är Sarah Silverman med på ett hörn, hon är som vanligt vulgär och rolig. En annorlunda komedi helt enkelt. Klart godkänt, men inget fantastiskt.


I'll Not Be Your Friend (7/10).
(Nem leszek a barátod, György Pálfi, Ungern, 2009. IMDb. KG.)
Mannen bakom en av de senaste åres mest märkliga filmer, Taxidermia (ni kommer kanske ihåg bilden i Filmfestivalkatalogen med en man som sprutar eld från sin penis?), har här gjort en rå film, en film om en handfull människor, som alla har ihop det med alla, endera med knytnävarna, endera med sina privata delar. Jag tyckte om den.


I'm a cyborg, but that's ok (4/10).
(Saibogujiman kwenchana, Chan-wook Park, Sydkorea, 2006. IMDb.)
Park är tillbaka efter Vengeance-trilogin med en film där en tjej tror sig vara en cyborg och hamnar på psykhem. Sjukt snygg produktion, men jag föll aldrig riktigt för den. Se Old Boy istället, om du nu inte redan gjort det.


I'm Here (8/10).
(Spike Jonze, USA, 2010. IMDb.)
En underbart fin berättelse om två robotar som kärar ner sig i varandra. Som bara Spike Jonze kan göra det. Mys! Ni kan titta på den här (31 min).


I'm Not There (9/10).
(Todd Haynes, USA, 2007. IMDb.)
En fantastisk film, som ger mig gåshud flera gånger om, jag älskar den fullkomligt, den är så härligt splittrad och samtidigt perfekt ihopsatt. Kan vara årets film. Jag vill se om den, men väntar nog med det tills den visas på Göteborgs Filmfestival. Och vi som brukar skratta åt ABF-gruppen som tolkar Dylans texter. Favoritscenen är helt klart när David Cross dyker upp på ett lite annorlunda sätt, i rollen som Allen Ginsberg! Det finns ett soundtrack till filmen med två skivor fulla med Dylan-covers, de dyker dock inte upp i filmen vad jag kunde höra, sånär som Yo La Tengos fina version av I Wanna Be Your Lover (vars original bara finns på Biograph, som jag inte hört och what.cd är nere nu) samt Anthony & The Johnsons tolkning av Knockin' on Heaven's door i eftertexterna. Starkast på den skivan tycker jag dock är Jeff Tweedys (Wilco) cover av Simple Twist of Fate. Kolla upp!


I'm Still Here (3/10).
(Casey Affleck, USA, 2010. IMDb.)
Bullocks. Bullocks, bullocks, bullocks. Var är den sketchen ifrån? Jag kan inte komma på det, eller rättare sagt, det är Big Train, men när? Jää jää, det här är bara trams. Joaquin beter sig som en idiot nåt år, bland annat bajsar han på sin polare, sedan säger han att allt var på låtsas. Ork. Det kändes konstigt att sitta i en bungalow på en nästan öde ö och kolla på hur Hollywoodidioterna beter sig. Distans.


I.O.U.S.A. (7/10).
(Patrcik Creadon, USA, 2008. IMDb. KG.)
Intressant dokumentär om att USA har 65 % av sin BNP i skuld. Sinnessjukt. Men var är Sverige på den där listan? Förbannat snygg grafik och intressant och aktuellt ämne gör att timmen springer förbi (jag såg en kortad version för tv).


Idioterna (7/10).
(Idioterne, Lars von Trier, Danmark / Sverige / Frankrike / Nederländerna / Italien, 1998. IMDb.)
Hm, kanske kommer en chock, men jag hade inte sett idioterna förrän igår kväll. Enda jag hört var väl 'Gropekull' och att den skulle vara relativt sinnessjuk. Eftersom jag nu på senare dar börjar tycka om von Trier var det väl dags för den mest kända. Dock inte alls den bästa, roligaste visst, men det var inte lika allvarligt som de andra (Dancer in the Dark och Breaking the Waves) och man kände inte lika starkt för karaktärerna. Manuset var ju roligt och originellt. Man kanske borde starta ett sinnes-kollektiv?


If.... (8/10).
(Lindsay Anderson, England, 1968. IMDb.)
Så fick jag äntligen se If.... If handlar om ett studentuppror. Jag trodde att detta skulle vara merparten av filmen, men det var bara slutet, innan dess får vi följa vardagen på internatskolan. Det är ganska intressant, och scenen där Mick (Malcolm McDowell - Alex i A Clockwork Orange) och flickan har umgänge i cafèet är så jävla juste. Fan, jag vill ha internet i lägenheten så jag kan skriva ohämmat (som det är nu måste jag klippa och klistra in åäö..)


Igby Goes Down (7/10).
(Burr Steers, USA, 2002. IMDb.)
Bra "pratfilm" där Macaulay Culkins lillbrorsa Kieran spelar en snubbe som har skitit i plugget här och var och blivit utskickad på kort sagt alla skolor och morsan hans indriver det där klassiska hotet om militärskola. Sedan spenderar han en sommar i NY hos sin gudfar och det gillar han till den grad att han bor där i hemlighet och upptäcker livet. Jävla juste pratfilm, som sagt.


Ikiru (7/10).
(Akira Kurosawa, Japan, 1952. IMDb.)
En film om en man som har suttit på sitt jobb i 30 år och inte gjort ett skit. Han får reda på att han ska dö och börjar leva livet. Med andra ord ganska lik Mitt liv utan mig, som jag såg för ett par veckor sedan. Den var dock lätt att titta på, denna var ganska seg, även om nu Kurosawa har en fantastisk känsla för fina dramor, men han är ändå bäst när det är samuraj som står för dagen. Fotot är suveränt, dock.


Illusionisten (5/10).
(L'illusionniste, Sylvain Chomet, Frankrike / England, 2010. IMDb. KG.)
En lite seg film om en illusionist som beger sig till England.


In Bruges (6/10).
(Martin McDonagh, England/Belgien, 2008. IMDb.)
Jag kände för en enkel actionrulle, som ändå inte var dålig och hittade denna bland de filmer från 2000-talet som fått högst betyg på IMDb. Denna snittar på 8.0, så bra är den inte, men gillar du Boondock Saints tror jag det här är en film för dig. Colin Farrell borde sluta skådespela och börja leva ett Paris Hilton-liv förresten. Han är verkligen inte bra. Det märks så tydligen när han spelar mot Ralph Fiennes och Brendan Gleeson. Småkul med att Peter Dinklage (dvärgen mest känd som The Station Agent) spelar en skådis som knarkar och på sin tripp påstår att det snart blir ett krig mellan svarta och vita. Än roligare blir det när han inte är med i rollistan på IMDb. Ville han inte bli förknippad med den här rullen?


In Good Company (4/10).
(Paul Weitz, USA, 2004. IMDb.)
En tradig "romantisk komedi", som varken är särskilt mysig eller rolig, det som en romantisk komedi absolut ska vara. I alla fall det ena? Det är en halvdan historia och jag förstår varför man får med filmen gratis med Expressen... Anledningen att vi såg den var att Figges Carina fått med den gratis och vi orkade inte gå till videobutiken när jag var och hälsade på i Stockholm.


In the Cut (6/10).
(Jane Campion, USA / Australien / England, 2003. IMDb.)
En bra film, men med lite onödigt mycket sex. Och det är det som de försöker sälja filmen med genom att skriva citatet "Ovanligt starka sexscener" på omslaget. Inte ens jönsarna som hyr på Shell verkar ha nappat på det, eftersom den inte var på topplistan där alls. Väl? I så fall missade jag dens uppgång och snabba fall. Nåväl, jag gillar fotot, ett foto som inte är rädd för oskärpa. Snyggt säger Bob. Sedan är historien en vanlig whodunnit, vilket kan vara lite roligt.


In the loop (6/10).
(Armando Iannucci, England, 2009. IMDb.)
Ett jävla tempo! Och ibland är det riktigt kul.


In the mood for love (9/10).
(Dut yeung nin wa, Wong Kar-Wai, Frankrike / Hong Kong, 2000. IMDb.)
Underbart. Wong Kar-Wai verkar ha blivit lite mer vuxen jämfört med den andra filmen av honom jag såg, Helgon i Neon. Här är det mycket lugnare och istället för att ha en kvinna som onanerar finns här inte en enda sexscen. Vuxet. Dock finns det en kärlek i filmen som är så skön, om vi säger så här, Wong Kar-Wai har nog ett sorts förhållande till Maggie Cheungs rumpa som Jean_pieree Jeunet hade till Audrey Tatous bröst i Amelie. Men nu kanske jag var lite sexistisk. Jaja, nu slutar jag vara det och är istället lite bögig. Jag tyckte att det var riktigt tufft att Maggies karaktär hela tiden bytte klänningar, en tredjedel in i filmen hade hon inte haft på sig samma klänning i två ej till-liggande scener, utan nya hela tiden. Det slutade dock sedan, vilket jag tyckte var trist, framför allt för att det var de mest vackra klänningar jag sett. Alla hade samma modell, men vilka underbara mönster. Och den kragen. Apsnyggt. Ser jag en tjej med en sådan klänning i verkligheten vet jag nog inte vad jag gör.. Hehe. Vidare är det en melodislinga som kommer lite då och då i filmen, det måste ha varit ett stycke som ljudläggaren gillat, ungefär som om jag hade gjort en film med introt till Beulahs If we can.. lite då och då. Lite småtjatigt, och det är faktiskt egentligen det enda som jag inte tycker är perfekt i rullen, kanske att Kar-Wai skulle hoppat över lite effekter lite då och då, de gör sig bättre i våldsscenerna i Helgon i Neon, men här passar de inte riktigt in. Vackrast sedan Amelie.


In the Shadow of the Holy Book (4/10).
(Pyhän kirjan varjo, Arto Halonen, Finland/Danmark/Schweiz, 2007. IMDb.)
En dokumentär om den galne diktatorn Saparmurat Niyazov och hans heliga bok Ruhnama och främst varför stora företag översätter boken till sina egna språk. Eller rättare sagt så vill de ha svar på varför de stöder en diktator och skiter i de mänskliga rättigheterna. Filmen blir dock tradig och på tok för lång. Dessutom måste jag kommentera att alla grafik och plinget varje gång en summa nämns är så jävla amatörmässigt. Dessutom somnade jag nästan.


In the Valley of Elah (6/10).
(Paul Haggis, USA, 2007. IMDb.)
Tommy Lee Jones spelar en man vars son försvinner när han kommit hem från Irak. Filmen följer sedan hans och en polisinspektör (Charlize Theron) när de reder ut vad som har hänt. Helt ok film, sista scenen höjde den lite. Paul Haggis var han som gjorde Crash häromåret och blev så hypad att han till och med var med som just hypad i Entourage.


Inception (6/10).
(Christopher Nolan, USA / England, 2010. IMDb.)
In a world where... börjar synopsisen på IMDb, det får mig att tänka på den där klassiska trailern för Seinfelds The Comedian där en snubbe ska lägga voice-overn till just trailern för The Comedian. Betydligt bättre än filmen. Nåväl, den här filmen då? Jovars, man får vad man väntar sig av Nolan; välskriven, smart midfuck-action. Men i vanlig ordning håller Hollywood oss borta från gatorna en halvtimme för länge. Och jag tyckte faktiskt om slutet.


Indiana Jones och det Sista Korståget (7/10).
(Indiana Jones and the Last Crusade, Steven Spielberg, USA, 1989. IMDb.)
Trevlig och underhållande underhållning. No more, no less.


Infernal Affairs (6/10).
(Wu jian dao, Wai Keung Lau & Siu Fai Mak, Hong Kong, 2002. IMDb.)
Klassisk HK-action. Underhållning för stunden.


Ingen fara på taket (6/10).
(Bringing Up Baby, Howard Hawks, USA, 1938. IMDb.)
Ganska daterad fars där Cary Grant och Katherine Hepburn ska ta hand om en leopard vid namn Baby. Har sina stunder, men att ge den här toppbetyg idag, tja, jag vet inte. Det är alltid svårt det där..


Ingenmansland (8/10).
(No Man's Land, Danis Tanovic, Bosnien-Herzegovina / Slovenien / Italien / Frankrike / England / Belgien, 2001. IMDb.)
En mycket bra film om kriget i Bosnien där en bosnier och en serb hamnar i en övergiven skyttegrav mitt emellan de båda frontlinjerna och måste samsas. Jag har velat se filmen sedan jag såg ett klipp från den i ett inslag från Cannes förra året. Vilken manusidè tänkte jag. Suveränt. Och filmen är verkligen super. Mycket mer humor än vad jag trodde det skulle vara. Det roligaste var vad de kallade FN. "Nu kommer smurfarna." Lol. Bra slut dessutom. Finemang. Se.


Inglorious Basterds (8/10).
(Quentin Tarantino, USA / Tyskland, 2009. IMDb.)
En halvtimme för lång i vanlig ordning, men jag tänker inte så mycket på det, Tarantino har mig snärjd runt sitt lillfinger.


Inland Empire (4/10).
(David Lynch, USA / Frankrike / Polen, 2006. IMDb. KG.)
Jag har dragit mig för att titta på tre timmar video som man inte kommer fatta. Alex, Lynch-gubben i gänget, tyckte att vi skulle ta tag i den. Det gjorde vi, men vi slant.


Innocence (5/10).
(Lucile Hadzihalilovic, Frankrike / Belgien / England, 2004. IMDb.)
Skum film om en internatskola för flickor. Tja, jag vet inte riktigt mer det finns att säga om den.


Inside (8/10).
(A L'Interieur, Alexandre Bustillo & Julien Maury, Frankrike, 2007. IMDb.)
Helt galet blodig rulle där en gravid kvinna förlorar sin man när hon krockar. Senare blir hon hemsökt av en mystisk kvinna... Bästa skräckfilmen på länge.


Inside Job (8/10).
(Charles Ferguson, USA, 2010. IMDb. KG.)
Genomarbetad dokumentär om hur finanskrisen uppstod och hur det bara kommer hända igen...


Inside Out (6/10).
(Charles & Thomas Guard, England, 1999. IMDb. KG.)
Småmysig film där en kille försöker få folk att skriva på nåt på gatan utanför Selfridges, London. I tristess märker han att tjejen som sätter upp skyltdockorna i fönstret spanar på honom...


Insignificance (6/10).
(Nicolas Roeg, England, 1985. IMDb.)
Rätt skön rulle där Marilyn Monroe kikar in hos Einstein mitt i natten och diskuterar relativitetsteorin i praktiken... Jag gillade framför allt scenen som andades Antonioni, som ju faktiskt dog samma dag som Bergman förra veckan, och dennes Zabriskie Point. Me like.


Insomnia (7/10).
(Christopher Nolan, USA, 2002. IMDb.)
En spännande film. Snyggt filmat som gör filmen passande kall. Bra story och bra slut, även om det var så jag väntade det mig. Men det betyder inte att det är så man väntar sig de flesta filmer..


Interstella 5555: The 5tory of the 5ecret 5tar 5ystem (7/10).
(Kazuhisa Takenouchi, Japan, 2003. IMDb.)
Juste film som är lite speciell. Daft Punk lät häromåret en japansk anime-tecknare vid namn Kazuhisa Takenouchi göra musikvideos till alla låtar på deras skiva Discovery. Nu har de gjort det hela till en film om ett band som spelar i rymden och blir kidnappade av en ond skivbolagsmogul från jorden som utnyttjar dem för att tjäna massa kosing. Annorlunda film, som inte har någon dialog, bara musik. Och den är inte så lång, så man hinner inte tröttna. Mycket trevligt.


Interview (8/10).
(Steve Buscemi, USA, 2007. IMDb.)
Steve Buscemi regisserar denna fina pratrulle där han spelar en politikjournalist som har blivit degraderad till att skriva om Katja, en kändistjej som mest är känd för vilka hon ligger med, snarare än hennes filmer. Katja spelas av Sienna Miller, som ju faktiskt är precis en sån tjej, i vart fall i mitt huvud, hon var ihop med Jude Law har jag för mig? Annars har jag noll koll på vad hon har för sig. Här är hon i alla fall en utmärkt aktris och tillsammans med Buscemi lyser det om den här perfekt korta rullen. Om man ska göra en film med bara två personer i ett loft får filmen absolut inte vara längre än en och en halv timme, vilket Buscemi nog vet om. I dig it the most.


Into the Wild (7/10).
(Sean Penn, USA, 2007. IMDb.)
Skön rulle där en kille ger bort alla sina besparingar och beger sig mot Alaska. Härlig film om att man bör uppskatta naturen, men att människan av naturen kanske inte är menad att vara ensam.


Intolerable Cruelty (6/10).
(Joel & Ethan Coen, USA, 2003. IMDb.)
Inte alls i vanlig Coen-klass. Inte alls samma känsla nu när de inte skrivit manus. överspel från Clooney, men jag kände aldrig att det kändes perfekt. Er.. Ja, den hade årets bästa förtexter, dock.


Iron Sky (7/10).
(Timo Vuorensola, Finland / Tyskland / Australien, 2012. IMDb. KG.)
Underbart snygg tramsfilm!


Israel vs Israel (6/10).
(Israel vs Israel , Terje Carlsson, Sverige, 2010.)
En väldigt närgången dokumentär där fyra olika Israeler som motsätter sig ockupationen får höras. Mest intressant är att se hur de judiska bosättarna hetsar sina barn att verkligen hata palestinierna, de kastar sten och spottar på helt oskyldiga palestinier. Har de inte lärt sig nåt av sin egen historia när de skriker "död åt araberna"?


Istället för Abrakadabra (8/10).
(Patrik Eklund, Sverige, 2008.)
Superfin kortfilm som börjar till tonerna av Detektivbyråns fina Nattöppet och handlar om en 25-årig kille som fortfarande bor hemma och drömmer om att kunna livnära sig på att vara trollkarl. Han är dock ungefär lika skicklig som Arrested Developments Gob... Loved it. Helt klart värd Startsladden-priset vid Göteborgs Filmfestival.


It happened one night (6/10).
(Frank Capra, USA, 1934. IMDb.)
Sweet as always när man ser en Capra-film. Att det är samma vanliga grej gör inte så mycket. Det är trevligt att titta på. Men inte nåt extraordinärt..


It's All Gone Pete Tong (6/10).
(Michael Dowse, England / Kanada, 2004. IMDb.)
Go' film om en DJ som blir döv. Den blir bättre än den verkar i början, så se hela.


Italienska för nybörjare (6/10).
(Italiensk for begyndere, Lone Scherfig, Danmark / Sverige, 2000. IMDb.)
Gött överskattad rulle. Dock är jag inte lika dum mot den som Ronny Svensson. ;) För så dålig är den inte, den har sina stunder i den på tok för komikbaserade melodramen. Jag gillade inte riktigt sättet som det skämtades kors och tvärs och nära och kära dog på löpande band. Den enda relationen i filmen som jag tyckte var intressant var den mellan J?rgen och Giulia. Men det verkade som merparten av publiken, som var medelålders par, uppskattades den. Sån humor, så att säga. Jag tyckte det var roligast då den gamle prästen gjorde ett ljud med munnen i kyrkan, det tyckte inte resten av publiken var särskilt roligt.. Jaja. Den dög, helt klart, men vill man se en må bra-film finns inget som kommer i närheten av Amelie. Sämsta dogma-filmen hittills.


Iván & Capitán (6/10).
(Frans Huhta Karlsson, Sverige, 2011. IMDb.)
Frans fina film om två hundars liv i Cabo Polonio, i Uruguay. Du kan kolla en trailer här.


Järn 3:an (6/10).
(Bin-jip, Ki-duk Kim, Sydkorea / Japan, 2004. IMDb.)
Fin film, men jag gillar varken det överflödiga användandet av en golklubba som vapen. Hade våldet inte varit så brutalt i denna film, hade den varit mycket bättre. Bästa scenen är helt klart när kvinnan det handlar som är fast i ett förhållande kramar om sin avskyvärde man och samtidigt kysser räddaren bakom ryggen på honom. Sjukt snyggt!


Järnkorset (8/10).
(Cross of Iron, Sam Peckinpah, England / Tyskland / Jugoslavien, 1977. IMDb.)
En av de bättre krigsfilmerna jag har sett, det är väl bara Plutonen och Tunna röda linjen som är bättre, i alla fall så här på rak arm. James Coburn i huvudrollen är fruktansvärt bra. Ett bra manus och ett suveränt slut. Den tyska barnvisan är helt underbar och lite knasigt och härlig. Suverän film, helt enkelt.


Jack Goes Boating (7/10).
(Philip Seymour Hoffman, USA, 2010. IMDb.)
Världens bäste skådis blir en helt ok regissör. Det verkar förvisso vara lite av ett försäljningsknep från producenterna att låta bra skådisar ställa sig bakom kameran. Som väl är här så är älskvärde Hoffman även med framför. Han spelar Jack, en man som har det lite svårt med damerna, så hans kollega fixar ihop honom med Connie (Amy Ryan) som kanske inte har ett helt perfekt liv heller. Tillmötesgående Jack lär sig simma så att de ska kunna ro i land projektet senare. En fin, mysfilm. Fast ändå inte. Jag tyckte i vart fall om den.


Jackass - The Movie (7/10).
(Jeff Tremaine, USA, 2002. IMDb.)
Skoj skoj. Ni vet vad det handlar om. Gillar ni det på tv gillar ni det på film. Samma grej, och det är förbannat roligt. Dock bör man inte göra som jag gjorde och titta på extramaterialet direkt efter filmen, tre timmar sånt här blir lite för mycket. Hehe.


Jag är nyfiken - en film i blått (5/10).
(Vilgot Sjöman, Sverige, 1968. IMDb.)
Lena Nyman åker runt och intervjuar folk i en meta-rulle jag inte tyckte så värst mycket om. Helt ok, men jag vete fan om jag skulle sätta en åtta på Nyfiken - gul om jag skulle se om den...


Jag är nyfiken - En film i gult (8/10).
(Vilgot Sjöman, Sverige, 1967. IMDb.)
Vilgot Sjömans gamla småporriga film. Så trodde jag det skulle vara. Visst, den innehåller lite mer sex än vanligt och på 60-talet var sexscenerna nog mycket vågade, men idag är de inte så farliga. Som vilken Dogma-film som helst. Dock inte riktigt i Idioterna-klassen.. Hur som helst är det en film som man inte riktigt vet om det är film eller om det inte är film, det är lite märkligt, man filmar nämligen ibland när regissören säger bryt och hur man ska ta tagningarna och dylikt.. Men jag tycker att det funkar lysande.


Jag bekänner (8/10).
(I Confess, Alfred Hitchcock, USA, 1953. IMDb.)
Ett finfint drama av mästaren, det är mer ett drama, en än thriller, faktiskt. Men jag gillar den, bara man inte går in för att det ska vara speciellt spännande, upplösningen var oväntad och bra. ;)


Jakten på den försvunna skatten (6/10).
(Raiders of the Lost Ark, Steven Spielberg, USA, 1981. IMDb.)
Jag avverkar nummer 16 (sic!) på IMDb Top 250. Ett fint äventyr. Spännande stundvis.


Jakten på Bernhard (8/10).
(David Liljemark, Sverige, 2010. IMDb.)
En helt underbar liten dokumentär där filmaren tar tag i nåt han länge fascinerats av, en man som sätter upp lappar av märklig karaktär i Lund. Efter mycket möda och besvär får vi träffa Bernhard, en äldre man som är på väg att bli vräkt för att han har så mycket grejer att hans lägenhet har blivit klassad som en sanitär olägenhet. En väldigt fin film om en underlig man. Me like.


Jakten på den försvunna skatten (6/10).
(Raiders of the Lost Ark, Steven Spielberg, USA, 1981. IMDb.)
Ett härligt tempo, men jag tröttnar ändå.


Jalla! Jalla! (7/10).
(Josef Fares, Sverige, 2000. IMDb.)
Lite väl överskattad film. Ok, den är kritisk mot att man ska gifta bort sina barn, men detta är trots allt bara lite i förbifarten, inget som tas upp speciellt seriöst. Men visst den är underhållande, men inte så mycket mer än det.


JCVD (6/10).
(Mabrouk El Mechri, Belgien / Luxemburg / Frankrike, 2008. IMDb.)
Jean-Claude van Damme! Det var inte igår man såg en film med den mannen! Här spelar han sig själv och blir inblandad i ett rån. Bra action, många bra twistar, men jag fattar inte riktigt varför det blev som det blev i slutet. Jää jää, sevärd.


Je t'aime John Wayne (7/10).
(Toby MacDonald, England, 2000. IMDb. KG.)
Fin liten kortfilm där en kille låtsas vara en skådis på 60-talet. Det går sådär. Mest träffande och nåt jag kanske kommer känna igen mig i när han ska gå på bio med sin lillasyster och hon säger "You're not gonna drag us to something weird, are you?" och det blir givetvis en svartvit fransk film...


Jeanne D'Arc (3/10).
(The Messenger: The Story of Joan of Arc, Luc Besson, Frankrike, 1999. IMDb.)
'Werther hade smärtor och Jeanne d'Arc gick på knark' - bob hund. Tyckte det var ett passande citat. Tyvärr är det inte så att det är Werther som har smärtor utan det är filmen, som är nåt så fruktansvärt seg. Händer i princip ingenting på två och en halv timme, visst den är bitvis (i början) mycket vackert, men vad hjälper det om det är ett dåligt manus och en dåligt spelad huvudroll (fortsätt med modellandet ett par år till för fan!) och käns bitvis som ett kostymdrama, typ den värsta sortens film tror jag (efter splatter- och westernfilmer). Dessutom vet man ju hur den kommer sluta... Ok, kritiker avslöjar sån't ibland för att det är skildringen som är viktig, inte historien. Visst, så kan det vara ibland men inte denna gången. Jaja. Hoppas på en höjdarfilme nästa gång. Det börjar bli dags snart, i och för sig har man väl blivit lite bortskämd med dem de senaste halvåret. På videofronten alltså..


Jerky Turkey (7/10).
(Tex Avery, USA, 1945. IMDb. KG.)
När lördagens morgon kommer kommer även ett avsnitt av Peep Show. Tillsammans med det har jag även gett mig själv den fina traditionen att se en gammal klassisk Tex Avery-cartoon. Den här handlar om en jägare som ska fånga en kalkon till thanksgiving. Kul kul.


Jerry Maguire (7/10).
(Cameron Crowe, USA, 1996. IMDb.)
Sweet film med sjukt söt unge i en av rollerna. Me like.


Jesper Ganslandts 114:e dröm (5/10).
(Jesper Ganslandt, Sverige, 2008. KG.)
En kortfilm där en blåslagen kille ragglar hem till sitt ex mitt i natten. Funkar rätt bra. Men jag hade föredragit Mama Cass eller än hellre Louis Armstrongs och Billie Holidays version av Dream a little dream...


Joe and Linda Flooded Out of Holy Cross (3/10).
(Jonathan Demme, USA, 2006. KG.)
Demme är en känd regissör. Det betyder inte att han bara kan åka till New Orleans och filma några människor som har fått sitt hus fyllt av vatten och så blir det bra.


John ÏKung Fu? Wang (5/10).
(Dan Vest, USA, .)
Skön liten film som är en av "menyfilmerna" (alltså de som tar över om man stannar i menyn på DVDn) till Wholphin. En man med asiatiskt påbrå har tränat upp sig så att han kan hänga i en vertikal pinne med bara en arm och ett ben. Ganska kul. Bonus är att har patentet på högerknappen på musen. Filmen finns även på youtube.


John 'Kung Fu' West (6/10).
(Dan Vest, USA, . KG.)
Kul kortfilm om en asian-american (please) som har utvecklat en teknik att hänga vertikalt i en pinne. Mycket imponerande. Vidare har han hittat på högerknappen på musen. Irrelevant, men imponerande.


John Peel's Record Box (6/10).
(Elaine Shepherd, England, 2005. IMDb. KG.)
Habil dokumentär om en av världens bästa DJs och hans utvalda sjuor. Anledning att det var så mycket White Stripes i den tror jag dock handlade mer om att det var det han lyssnade på mycket just vid sin död.


Josie and the Pussycats (4/10).
(Harry Elfont & Deborah Kaplan, USA, 2001. IMDb.)
Smårolig film som är bra att kolla på morgonen, när man jobbat hela natten och är trött i skallen och vill ha allt enkelt. Dock är det en ganska skoj idè om att det är skivbolag som skickar dolda meddelanden i den skräpmusik i stil med Westlife som de producerar. Nu får ett litet sött tjejband chansen och avslöjar givetvis alltihop. Oops! I did it again!


Joy Division (8/10).
(Grant Gee, England/USA, 2007. IMDb.)
En suverän dokumentär om ett suveränt band. Jag skulle dock behöva ett lite mer muntert band att titta på dokumentärer om för tillfället, ska nog leta reda på Don't Look Back, den har jag fortfarande inte sett.


Joy Division: Under Review (6/10).
(Christian Davies, England, 2006. IMDb. KG.)
En rätt nördig dokumentär så om du inte älskar Joy Division behöver du inte kolla. Gör du det är den helt ok.


Joyride (4/10).
(Jim Gillespie, England, 1995. IMDb. KG.)
Slasher! Inget särskilt. Ganska snyggt gjort, men platsar egentligen inte på den här kortfilmssamlingen (Cinema 16).


Ju Dou - Förbjuden Kärlek (6/10).
(Ju Dou, Zhang Yimou & Fengliang Yang, Kina / Japan, 1990. IMDb.)
Vackert, men jag föll inte handlöst direkt.


Jules och Jim (8/10).
(Jules et Jim, François Truffaut, Frankrike, 1962. IMDb.)
En annorlunda rulle om två män och en kvinna, först är kvinnan ihop med den ena, sedan den andre.. Småskoj och vackert.


Julien Donkey-Boy (5/10).
(Harmony Korine, USA, 1999. IMDb.)
Welliwelliwell, tog mig ett jävla tag att komma igenom. Somnade till den två gånger.. Men den har sina stunder även om det är jobbigt med dogma och skumma klipp samt att Korine gärna vill göra massa skumma saker med en av sina (antagligen) idoler, Werner Herzog. Han spelar fadern i en dysfunktionell familj med Chloë Sevigny och Ewen Brenner (Spud i Trainspotting) som en gravid dotter och en mental son. Dessutom har han en till son som han pinar för att bli en jävel på brottning. Filmen är väl lite kritik mot fascistiska föräldrar och även vill Korine (som vanligt) dela med sig av lite märkliga människor eller vad sägs om en svart albino som rappar om det, en snubbe som spelar trummor med fötterna eller blinda som bowlar? Sevärd, men ingen direkt bra film. Se Gummo igen. Men håll er borta från hans samarbeten med Larry Clark. Larry Clark är en pedofil. Dom ska man ge fan i, och det gäller även deras konst. Hm, åkte inte Polanski eller nån annan polack dit för barnarov nyligen? Det är ju undantag! Han var ju ett geni!


Junebug (6/10).
(Phil Morrison, USA, 2005. IMDb.)
Det var länge sedan jag styckade upp en filmupplevelse som jag gjort med denna film, jag har totalt somnat till den tre gånger och kollat en stund när jag käkade frukost. Så jag har sett vissa delar lite fler gånger. Det påminner om mig när jag brukade ha "äta-film", en film jag kollade på medan jag åt frukost. Så jag såg en film på tre dagar.. Idiotiskt. Nåväl, filmen är en amerikansk indiefilm, vilket innebär att den handlar om uppfuckade familjeförhållanden. Här är det en son som lämnat södern som kommer tillbaka med sin tjej och nästlas in i familjens problem igen. Det är hans bror, som man kan tänka inte gillar att han lyckats som är allmänt ambivalent och dennes tjej, som är på smällen och pratar hål i huvudet på de flesta. På ett charmigt sätt. Hon var kul. Hon var behållningen. Se Me and You and Everyone We Know istället.


Jungle Fever (7/10).
(Spike Lee, USA, 1991. IMDb.)
Alla tiders!


Junior Bonner (4/10).
(Sam Peckinpah, USA, 1972. IMDb.)
Jag såg Junior Bonner med Steve McQueen igår, och det var nog det mest testosteronladdade dravlet jag sett på länge. Jag är ytterst besviken. Det var ett sorts sliskigt drama om en rodeoryttare, hans alkoholdrivna far och hans kapitalistiska bror. Modern i familjen var bara med på sidan, sa knappt nåt. Givetvis fick han ihop det med den snyggaste tjejen i staden. En tråkig film, kan man lugnt säga. Jag hade väntat mig nåt actionfyllt, istället fick jag en halvtimmes klipp från rodeon. Suck. Inte ens Steve McQueen var särskilt tuff, och det är ta mig fan inte lätt att göra honom "otuff"..


Juno (9/10).
(Jason Reitman, USA / Kanada / Ungern, 2007. IMDb.)
Årets feel-good redan nu. Halva Arrested-casten är med samt tjejen från Hard Candy, Ellen Page. Filmen handlar om en tonårstjej som blir på smällen och väljer att inte välja abort utan att istället adoptera bort barnet. Det är en underbart varm film med perfekt soundtrack av främst Kimya Dawson, perfekt castad och så gott som perfekt utförd. En ny favorit som dyker upp är J.K. Simmons, Junos farsa. Han gillar jag skarpt här samt i suveräna Rendition. Filmåret har börjat oerhört starkt!


Känd från TV (6/10).
(Fredrik Lindström, Sverige, 2001. IMDb.)
Inte nån Vuxna människor, direkt. Tyvärr.. Dock är det en trevlig rulle, det kan vi inte komma ifrån, och visst Lindström har en del att säga, faktiskt, och de teorier som finns i boken som Luuks karaktär skrivit är ganska intressanta. Roligast är dock psykiatrikerns man. Helt klart. Ett par gapskratt, men inte så många.


Kändisliv (8/10).
(Celebrity, Woody Allen, USA, 1998. IMDb.)
Jag säger Woody Allen, Kenneth Branagh, Charlize Theron och Winona Ryder. Kan de gå fel? Nix, och det gör det inte heller, ett underbart manus med många godbitar och komiska inslag i en skildring av kändislivet som känns genuint och Woody Allen har ju varit i branschen ett tag så han ju skriva ett manus som är trovärdigt..


Kära dagbok (5/10).
(Caro diario, Nanni Moretti, Italien / Frankrike, 1994. IMDb.)
En halvdan Moretti-film där han först åker omkring på scooter och snackar med folk lite här och där, ger sina högst personliga åsikter om byggnader och så. Därefter kommer del två, öar, då han åker omkring till olika öar och där folket är olika från ö till ö, sist kommer delen läkare där han får klåda och får sjukt mycket mediciner från olika läkare. Halvdan rulle.


Kött (6/10).
(Carne, Gaspar Noè, Frankrike, 1991. IMDb.)
När jag såg Ensam mot Alla undrade presentatören Gorki Glaser-Müller om det var någon som kunde få tag i Kött, som är kortfilmen som sedan gjordes om till Ensam mot alla. Så jag laddade ner den på karagarga och mailade honom om hur han kunde få tag i den. För en gångs skull så är långfilmen bättre, ofta känns det som om man drar ut en kortfilm blir det för fattigt med innehåll, men under de åren som gick mellan denna och Ensam mot alla växte verkligen Noès uttryck. Jag är nyfiken på hans kommande kortfilm SIDA i episodfilmen 8. Är det bara jag som tycker att det är mycket episodfilmer nu för tiden? Jag gillar det dock. Mer kortfilm åt folket!


Köttets lustar (7/10).
(Carne trèmula, Pedro Almodóvar, Spanien / Frankrike, 1997. IMDb.)
Som vanligt med Almodóvar, en stark film, med suveräna karaktärer. Detta är dock inte lika bra som Allt om min mamma eller mästerverket Tala med henne, det har inte riktigt lika bra manus som de filmerna, men samma underbara känsla som gör att man verkligen känner människorna. Och fotot i en av sexscenerna är så sjukt snygg. Konstig ställning, men ack så snygg.


K-PAX (7/10).
(Iain Softley, USA / Tyskland, 2001. IMDb.)
Finfin film om en man, spelad av Kevin Spacey, som säger sig komma från planeten K-Pax. Han blir givetvis satt på sinnessjukhus och blir här undersökt av en psykolog, spelad av Jeff Bridges. Skillnaden mellan honom och andra patienter är att han vet saker som han rimligen inte skulle kunna ha information om, till exempel vad hans planets månar heter och dylikt. Det är en skön historia, långsamt berättad och med fint skådespel. Och snyggt väver Softley in lite uppmaningar till sina tittare om att ge pengar till tiggare och att äta mer frukt. Dock kommer Jeff Bridges alltid vara The Dude för mig, jag är skadad..


Kalle och Chokladfabriken (6/10).
(Willy Wonka & the Chocolate Factory, Mel Stuart, USA, 1971. IMDb.)
Jag förstår varför David var rädd för den här när han var liten! Hehe. Ok film, antagligen bäst att titta på när man går på syra...


Kalle och Chokladfabriken (7/10).
(Charlie and the Chocolate Factory, Tim Burton, USA / England / Australien, 2005. IMDb.)
En fin tripp, som är lite snällare än den gamla filmen från 70-talet. Här försvinner inte barnen på riktigt samma sätt. Antagligen lade väl filmbolaget in en liten veto där... Annars har Burton fått leka fritt. Det är underbart och lite dystert, som så brukligt är med Burton (även om Big Fish var väldigt ljus..) Johnny Depp är toppen, som alltid. Underbart överspel! Och ekorrarna! De gillade jag skarpt!


Kameliapojken (7/10).
(Eric M. Nilsson, Sverige, 1983.)
Tänk Kafka med prostataproblem berättade med animeringar och operasångare. Underbart.


Kanonerna på Navarone (7/10).
(The Guns of Navarone, J. Lee Thompson, USA, 1961. IMDb.)
En film vars största svaghet är att den är på tok för lång, två och en halv timme som man lätt skulle kunna fått ner till två. Annars är den, mellan dessa söliga stycken, spännande. Bra spel av Peck, Quinn och Niven.


Kanonfotografen (9/10).
(The Cameraman, Edward Sedgwick & Buster Keaton, USA, 1928. IMDb. KG.)
Åh, första scenen med apan! Och minen han gör när han är naken i bassängen! Ooh, Cinemateket börjar helt underbart! Efter visningen cyklade jag som ett jehu i en salig stämning. Se, se, se!


Kasper Hauser - var och en för sig och Gud mot alla (7/10).
(Jeder für sich und Gott gegen alle, Werner Herzog, Tyskland, 1974. IMDb. KG.)
En man hålls fånge i en håla hela sitt liv tills han en dag sätts fri och placeras på ett torg, i handen har han ett brev från den anonyme man som frigav honom. Bruno S. är suverän som den märklige mannen, den är en smula seg och man anar hur det kommer gå. Men all-in-all är det en härligt freaky film i vanlig gammal 70-tals Herzogstil.


Katten (5/10).
(Le Chat, Pierre Granier-Deferre, Frankrike / Italien, 1971. IMDb.)
Jag och Frans somnade båda två! Haha, så kan det gå. Men det var bara varsin liten lur i mitten och vi fattade allt vad som hänt. Det här är historien om ett gammalt par som bor kvar tillsammans, trots att de knappt pratar med varandra. Mannen älskar sin katt mer än sin fru, men frun har ingen hon älskar längre. Långsam, men rätt ok.


Kejsaren (7/10).
(Jösta Hagelbäck, Sverige, 1979. IMDb.)
En av de helt klart märkligaste filmer jag har sett. Jag missade de första fem minutrarna, och jag vet inte om jag skulle fått mer klarhet i filmen om jag hade sett dem. Dock hade det lilla programmet Inför Kejsaren som jag också missade kanske förklarat saken.. Hur som helst är det tre historier som sammanvävs, typ.. Jag kan inte förklara handlingen riktigt, det är mucho knepigt. Det är i alla fall en välspelad och snyggt gjord film. Men jag tänker att det bara ska vara förbannat arty eller nåt. Jag förstår inte riktigt vad den försöker säga. Någon som har hajat och har lust att förklara?


Ken Park (3/10).
(Larry Clark & Edward Lachman, USA / Holland / Frankrike, 2002. IMDb.)
Värdelös rulle. "Låt oss klämma in så mycket sjuka familjeförhållande i en film och låt oss chocka världen med vulgäriteter."


Kes (7/10).
(Ken Loach, England, 1969. IMDb. KG.)
En mobbad kille börjar träna upp en falk. Fint så. Roligast i filmen är fotbollstränaren/domaren/"med"spelaren.


Kick-Ass (7/10).
(Matthew Vaughn, England / USA, 2010. IMDb.)
Jag är ingen cartoon-kille, men det här är den bästa superhjältehistorien sedan Ghost World. Som alltid med dagens amerikanska filmer är den dock en halvtimme för lång. Kill your fucking darlings!


Kicking and Screaming (7/10).
(Noah Baumbach, USA, 1995. IMDb.)
Noah Baumbach fick sin genombrott häromåret med The Squid and the Whale, en historia om en skiljande familj på 70-talet i sann Woody Allen-stil. Det här är en lite äldre film där han följer ett kompisgäng som vägrar sluta college. Jag tyckte den var helt ok, men lite pretto, förutom relationen mellan Jane och Grover som jag tyckte vad jävla fin.


Kids (6/10).
(Larry Clark, USA, 1995. IMDb.)
Jag hyrde den för din skull, Fredrik.. Nädå, men jag blev inspirerad av ditt inlägg. Det var väl dags att jag bet i kulan, så att säga. Började se den en gång på skolbio (enda gången det inträffade?), men vi blev äcklade och prioriterade en fika istället. Ok, det är äckligt mödomshinnesnack och det är ibland lite väl provocerande. Visst, det finns säkert sådana här kräk, och jag gillade att vi får följa en tjej som ska hitta en snubbe som har gett henne HIV innan han hinner ge det till en annan. Men det är mycket äckelsnack och jag kommer absolut inte se den igen. Och Leo Fitzpatrick, som tydligen har kommit på synopsisen (om jag hajat det rätt) spelar så oerhört dåligt. Extremt överdrivet. Huja. Vad jag inte fattar är hur Kristin Hars kan ha detta som hennes favoritfilm. Förvisso, min, A Clockwork Orange, är kanske inte helt rumsren, men där finns ju så mycket annat än perversa tonåringar..


Kikujiros sommar (8/10).
(Kikujiro no natsu, Takeshi Kitano, Japan, 1999. IMDb.)
Underbar film, jag hade ingen aning om att detta var en Kitano-film, en film David påstod att vi hade sett reklam för, så må hända, jag hade i alla fall glömt bort det.. Det som är mest oväntat är att Kitano är så sjukt rolig, vi satt och garvade halvt som halvt hela tiden, precis vår sorts humor. Och inget våld! Oväntat när det är Kitano..


Kill Bill: Volume 1 (7/10).
(Quentin Tarantino, USA / Japan, 2003. IMDb.)
Sicket jävla blås ur! Två timmars non-stop action. I princip. Allt till skittuff musik av RZA. Dock skulle du nog aldrig kunna ana att det var RZA. Inte ett hip-hop beat, så vitt jag vet. Filmen saknar det som gjorde Tarantinos första filmer så suveräna. Dialogen. Det roligaste dialogbiten här är antagligen "Luckily he was a pedophile". Ja, ni kommer förstå i december, ja, om ni inte laddar ner den vill säga. Eller, jag vete fan, det fanns fortfarande delar av den Tarantino jag gillar, den som låter en välkoreograferad catfight ske i en förortsidyll, eller den som låter världens bästa svärdskapare vara restaurangägare med en son, som inte orkar komma med teet för att han kollar på sina tv-såpor. Det är ju sånt jag vill se. Jaja, jag får väl vänta fyra år till, tills jag har en ny film att droppa repliker ifrån, tills dess: "Wiggle your toe!"


Kill Bill: Volume 2 (5/10).
(Quentin Tarantino, USA, 2004. IMDb.)
Hm. Jag är skeptisk. Första var ett jävla urblås, som absolut var underhållande. Här är det precis tvärtom. Långsamt berättat med vissa undantag i fighter. Det är ärligt talat ganska tråkigt, även om massvis av scenerna i sig är skitsnygga och roliga, men helheten blir tråkig och ganska ointressant och trist. Trist framför allt för att dialogen är så urvattnad och tråkig, måhända, att som Chrille påpekade, dialogen är skriven så här för att den verkligen ska vara så mycket välgjord B-film som möjligt. Ok, men jag är ingen B-filmsfantast, jag har överlag svårt att se storheten i B-filmer. Jag funderar på om det kanske var Roger Avery, Quentins gamle polare från videobutiken, som skrev all den underbara dialogen vi alla lärt oss utantill från Pulp Fiction. Tillsammans är de oslagbara. Var och en för sig, helt ok. Averys filmer har jag inte varit så förtjust i, speciellt inte den överskattade Rules of Attraction. Nåväl. Kill Bill slutade juste i vart fall. En liten twist kom som ett brev på lådan..


Killer Condom (4/10).
(Kondom des Grauens, Martin Walz, Tyskland / Schweiz, 1996. IMDb.)
Helt jävla galen film! Först och främst utspelar den sig i New York och alla snackar tyska. Vidare handlar den om en mördarkondom. För polisen blir fallet där kondom biter av folks kukar på Hotel Quickie en personlig Vendetta när den biter av honom ena testikeln... Det här är en kul film, i alla fall på bakfyllan...


Killer's Kiss (7/10).
(Stanley Kubrick, USA, 1955. IMDb.)
Snygg film om en boxare som intresserar sig för en flicka i nöd och hamnar i knipan. Snyggt foto, men Kubrick har många bättre filmer på sitt samvete.


Killing Mrs. Tingle (3/10).
(Teaching Mrs. Tingle, Kevin Williamson, USA, 1999. IMDb.)
Hade tråkigt och tänkte se en skitfilm, bara för lilla söta Katie Holmes var med. Man får lov att vara ytlig om det inte går ut över någon. ;) Helen Mirren är bra, annars är det tråkigt, tråkiga skådespelare och som regissör är Williamson värdelös. Och manuset är knappast hans bästa, det är Scream. Oh yes.


Kinesisk Roulette (6/10).
(Chinesisches Roulette, Rainer Werner Fassbinder, Tyskland / Frankrike, 1976. IMDb.)
En man och hans fru säger till sin dotter att de ska åka iväg till olika platser över helgen. Mannen åker till sitt slott med sin älskarinna och finner där sin fru med hennes älskare. Strax därpå kommer den bortskämda dottern... Det är ett kallt spel där kärlek inte existerar, där det är så sjukt cyniskt att man vill slå ihjäl föräldrarna. Kan vara den mest ondsinta dotter sedan Exorcisten, denna gång dock vältalig...


Kinetta (3/10).
(Giorgos Lanthimos, Grekland, 2005. IMDb. KG.)
Seg och tråkig, men man känner ändå att det är samma regissör som till suveräna Dogtooth. Ni behöver inte nörda ner er till den här nu när jag gjort det åt er.


King Kong (7/10).
(Merian C. Cooper & Ernest B. Schoedsack, USA, 1933. IMDb.)
Spännande rulle, men varför var det dinosaurier på ön där King Kong bodde? Det pajade, tyckte jag.


King Kong (6/10).
(Peter Jackson, USA / Nya Zeeland, 2005. IMDb.)
Mycket välgjort äventyr, men som är en timme för lång och jag styckade upp min tittning många gånger... Suverän ensemble om man bortser från Jack Black.


King of California (6/10).
(Mike Cahill, USA / Mexiko, 2007. IMDb.)
Michael Douglas spelar en farsa som kommer ut från sinnessjukhuset till sin dotter, som har fått sluta skolan för att börja jobba på donkan. Han har rekat en massa om hur han ska hitta en skatt spanska erövrare lämnat efter sig för urminnes tider. Douglas är kunglig som en liten kook, gillar honom skarpt. Tydligen är det Alexander Payne som producerat. Funderar på att se om hans About Schmidt som jag såg en snutt på på tvn på jobbet idag. Första gången någonsin den visat nåt av värde...


King-Size Canary (8/10).
(Tex Avery, USA, 1947. IMDb. KG.)
Underbar cartoon där en mus, en katt och en hund hittar en flaska med en vätska som gör dem större. Stiligt.


Kissing Jessica Stein (6/10).
(Charles Herman-Wurmfeld, USA, 2001. IMDb.)
En trevlig film om en tjej som hållt på och letat efter den rätte i all evighet och svarar på en kontaktannons under kategorin kvinnor söker kvinnor. Det är en trevlig och bra spelad film, som inte är så klyschig som man skulle kunna tro, riktigt träffsäker faktiskt, men det blir lite för mycket av den sidan av kvinnor som vi män inte uppskattar så mycket, om ni förstår vad jag menar. Men det är absolut en bra film och gillar du Sex & The City kommer du nog gilla den här. Inte lika närgånget, kanske, vilket i alla fall jag uppskattar.


Kitchen (7/10).
(Alice Winocour, Frankrike, 2005. IMDb.)
En tjej har lite problem med att tillreda hummer till sig själv och sin man... Bonus med en finfin version av Elliot Smiths Between the Bars av Madeleine Peyroux.


Kniven i vattnet (6/10).
(Nóz w wodzie, Roman Polanski, Polen, 1962. IMDb. KG.)
Halvspännande historia där en liftare får åka med ett par som ska åka ut och segla.


Kocken (4/10).
(Mats Arehn, Sverige, 2005. IMDb.)
Kocken börjar ok som en resa om en kille som ska jobba ihop till en Europatripp genom att laga lite käk på ett lastfartyg. Men så är då den fascistiska Kjell Bergqvist förstekock... Tough luck. Filmen ballar ur när de kommer till Sydafrika, men citatet "Intelligenta människor manipulerar man tills de ger en respekt, idioter slår man" lever kvar. :)


Kolya (8/10).
(Jan Sverák, Tjeckoslovakien, 1996. IMDb.)
Finfin rulle, påminde mig om Fjärilens tunga, men var bättre, ett bättre slut. Men annars är det samma stil, en äldre man och en pojke som skapar en relation där det är ett krig i bakgrunden. Mysigt och sött, you bet! Men här är det mycket bättre än i Fjärilens tunga, och superbt foto.


Kompani Orheim (8/10).
(Arild Andresen, Norge, 2012. IMDb.)
En far vill att familjen ska vara ett kompani. Sprit och kvinnomisshandel är inga bra beståndsdelar i nåt kompani, inte. Fin historia som berör lite extra då uppväxtskildringarna nu görs av folk i min egen ålder och igenkänningsfaktorn således är högre.


Kompissnack (4/10).
(Shahriyar Latifzadeh, Sverige, 2007.)
Kompissnack är en kortfilm om två killar som är 28 och fortfarande bor hemma och är allmänt less på tillvaron. Då blir de inspirerade av Luke Rhineharts Tärningsspelaren och börjar spela om livets val. På gott och ont. Kunde varit en film om mig och Frans i Sydamerika. Sexa och du ska klättra upp i trädet framför konsulatet, sexa och du måste äta en liter glass. Efter det och en massa öl mådde jag inte prima och missade en ridtur dagen efter. Aj aj. Filmen är i alla fall helt ok, men ja, jag satt mest och tänkte på var de flackade runt här i stan. Godkänt dock.


Kopps (5/10).
(Josef Fares, Sverige, 2003. IMDb.)
Halvskoj, men inget klockrent. Det blev roligare på IMDb: "Tagline: Hvis du t?nder på: - stramt siddende uniformer - citron halvmåner med varmkaffe - blå blink og bah-buh lyde vil du slå gnister over KOPS." Varför de har norsk tagline vete fan..


Kossor (9/10).
(Vacas, Julio Medem, Spanien, 1991. IMDb.)
En höjdarrulle. Innan fick vi dock en lång redogörelse av en av eldsjälarna på Hagabion om att det här var sista gången som Kossor kommer visas på svenska biografer, ty deras rättigheter går ut och Stockholm som bestämmer fattar inte hur bra den här filmen är..

Hehe, han var rolig och intressant. Hur som helst har han rätt, jag tyckte det var en fantastisk film, snyggt foto, underbara karaktärsstudier och ett finfint manus. Jag gillade dock inte att de dubbat den till spanska (skådespelarna snackar baskiska som tydligen är skitsvårt..), men det får man väl ha överseende. Ett bra slut var det också.


Kramer vs. Kramer (6/10).
(Robert Benton , USA, 1979. IMDb.)
En bra spelad, men lite väl enkel skilsmässohistoria..


Krigsspel (8/10).
(The War Game, Peter Watkins, England , 1965. IMDb. KG.)
En film som vill berätta vad följderna av ett kärnvapenkrig mot England skulle se ut. Så trovärdigt skildrat att många britter trodde kärnvapenanfallet var på riktigt. Med andra ord mycket trovärdigt i sina dokumentära ambitioner.


Krut, kulor och kärlek (6/10).
(Our Hospitality, John G. Blystone & Buster Keaton, USA, 1923. IMDb. KG.)
Lite långsammare än de andra Keaton-rullar jag sett, men visst bjuder den på galna stunts, underbar slapstick och lite kärlek i vanlig ordning.


Kusinerna (7/10).
(Les Cousins, Claude Chabrol, Frankrike, 1959. IMDb.)
Finfin rulle av Claude Chabrol. Filmen handlar om en kille som flyttar in hos sin kusin som lever livat i en fransk storstad, antagligen Paris. Han dras in i det livade livet och lite komplexa kärleksbeskymmer uppstår osv. Bra manus, fin dialog och bra skådespel, och till på det ett effektivt fotoarbete. Det blir en finfin sjua. ;)


KuyGorozh (6/10).
(Sergey Merinov, Ryssland, 2007.)
Kul rysk animation.


Kvarteret Korpen (8/10).
(Bo Widerberg, Sverige, 1963. IMDb.)
Finfint skildrande av ett litet kvarter där en ung man skriver en bok om hur jävligt där är och hans alkoholiserade far går upp i varv när sonen ska åka till Stockholm för att skriva kontrakt. Men ja, det blir väl kanske inte så. Jävla fin film, den där..


Kvinnan i huset bredvid (8/10).
(La Femme d'à côtè, François Truffaut, Frankrike, 1981. IMDb.)
Helbra rulle. Annorlunda sätt att berätta historien, som liknar det i Big Lebowski lite. Här är det dock inte nån komedi vi har att göra med utan ett mycket bra relationsdrama. Fint spel, men jag är lite osäker på slutet..


Kvinnor i karriären (7/10).
(Career Girls, Mike Leigh, Frankrike / England, 1997. IMDb.)
En trevlig film, enkel story, men med underbara skådespelare. Finfin, helt enkelt.


Kvinnor Offside (5/10).
(Offside, Jafar Panahi, Iran, 2006. IMDb. KG.)
Att kvinnor behandlas som andra klassens medborgare i Iran är väl ingen nyhet, här får vi följa några kvinnliga fotbollssupportrar som gör allt för att få se matchen mot Bahrain och givetvis ställer flera av dessa vettiga frågor till militären som vaktar dem på utsidan av stadion under matchen. Märkligt slut dessutom, det tyckte jag inte alls om.


Kärlek på flykt (4/10).
(L'amour en fuite, François Truffaut, Frankrike, 1979. IMDb. KG.)
Halvdan rulle. Jag nickade till flertalet gånger. Det kan ha med lite sömn att göra, men det kan också ha med filmen. Erm.


Kärlek vid 20 år (7/10).
(L'Amour à vingt ans, Shintarô Ishihara, Marcel Ophüls, Renzo Rossellini, François Truffaut & Andrzej Wajda, Frankrike / Italien / Tyskland / Polen / Japan, 1962. IMDb.)
Ett gäng småfilmer om kärlek vid 20 år helt enkelt, av storheter som Truffaut och Wajda. Jag tyckte mycket om deras filmer, var skeptisk till Ishiharas och de andra var helt ok. Så en sjua blir bra snitt. Hittade den tyvärr inte på Karagarga för er, så se till att boka in nästa Cinemateket-visning (när det nu blir...)


Körkarlen (7/10).
(Viktor Sjöström, Sverige, 1921. IMDb. KG.)
En jävligt mörk historia skriven av allas vår Selma. Jag hade personligen ingen aning om att hon skrev så mörka grejer. Det är ett jävligt starkt manus, men man blir trött på stumfilm efter ett tag. Jag fick se den i några omgångar. Jag såg den för övrigt i en version som bl.a. en av killarna i Sunn O)) gjort musiken till. Musiken var som deras andra verk; sådär.


Långt ner i halsen (4/10).
(Deep Throat, Gerard Damiano, USA, 1972. IMDb.)
Jag såg en dokumentär om censur och sex i film och där var det bland annat med en scen från Deep Throat, som var oväntat humoristisk så jag laddade ner och kollade detta porrens genombrott. Filmen, som faktiskt har en handling, (annars hade jag aldrig fått för mig att ladda ner äcklig 70-talsporr), handlar om Linda Lovelace, som har den underliga åkomman att hon inte har klittan på det vanliga stället utan långt ner i halsen... Filmen öppnar kungligt med att Linda kör bil och titeln dyker upp snyggt och försvinner när rutan vevas ner. Dessutom är det fantastisk musik, som jag faktiskt sitter och lyssnar på nu. Filmen är dock inget jag rekommenderar nån att titta på, jag lät den rulla på stora skärmen medan jag satte mig här och jiddrade med nån på msn eller nåt.


Låt den rätte komma in (7/10).
(Tomas Alfredson, Sverige, 2008. IMDb. KG.)
Tomas Alfredson har här filmatiserat John Ajvide Lindqvists roman om en mobbad pojke som blir kär i en jämngammal vampyr. Och det är väl just storyn jag inte gillade, jag föll aldrig riktigt för hela grejen, vilket är synd. Hade jag gjort det hade jag likt mitt entourage gillat den, ty den är ju perfekt produktionsmässigt, måhända lite väl maffig musik, men fotot och scenografin är ypperligt. Alfredson ska dock ha cred för att han lyckats göra det han vill i Sveriges ganska bistra filmklimat.

[..]

Den är rätt bra ändå. Snygg som attan. (Höjde betyg från 5 till 7)


Lèon (10/10).
(Luc Besson, Frankrike / USA, 1994. IMDb.)
Suverän film. Den är smått underbar och var helt klart värd att hyras igen.


Löftet (8/10).
(The Pledge, Sean Penn, USA, 2001. IMDb.)
Jack Nicholson spelar en polis som går i pension. Samma natt som hans avskedskalas händer nåt för jävligt, nån har hittat en liten flicka våldtagen och mördad. Eftersom Jack fortfarande har åtta timmar kvar i tjänst tar sig an fallet och kan givetvis inte släppa det bara för att han ska gå i pension.. Det är en riktigt bra film, detta, dock innehåller den en del klychor, men det vägs upp av Nicholsons strålande spel. Förutom klychorna är det bara en sak jag har att klaga på, det är det här med trenden att ha samma klipp som förstascen och sistascen. Man fattar ingenting första gången man ser det ju.. Jävla pretto. Haha.


L'Atalante (8/10).
(Jean Vigo, Frankrike, 1934. IMDb.)
Fråga: Vad är oddsen för att jag hyrde denna film på Marilyn i förra veckan och att Linnèa igår skickar ett SMS och frågar om jag vill se den på bio idag? Höga! Vi snackar trots allt om en gammal fransk film! En bra gammal fransk film, kan vi tillägga. Det är en historia om en tjej som gifter sig med en skeppare och de seglar iväg. De bråkar och skepparen åker iväg. Men tjejen vet vilken rutt båten har så hon tar tåget och vad som händer sedan kan ni få fundera på. Om ni ser den får ni ändå, i prologen, reda på slutet. Det gillar jag inte. Jaja. Filmen som jag kommer att tänka på mest är Truffauts De 400 slagen. Varför? För att det även här är roliga katter med i bilden. Där jamar de i all oändlighet, här är det med i bild i tid och otid. Mycket trevligt. Katter är goa. Det finns även en liten gnutta socialkritik i en scen då tjejen ska köpa en tågbiljett och en snubbe tränger sig före och köper en första klass-biljett till tåget som precis går. Hon köper en tredje-klass. Hm, märkligt: Nu läser jag att SVT ska visa Bonnie & Clyde på måndag. Även den hyrdes i fredags. Jaja, när får vi Godards Föraktet, då?


L'enfer d'Henri-Georges Clouzot (7/10).
(Serge Bromberg & Ruxandra Medrea, Frankrike, 2009. IMDb. KG.)
Clouzot var en av Frankrikes bästa regissörer när han 1964 började sitt projekt L'Enfer, där han ville revolutionera filmmediet. Filmbolaget Columbia var på plats och gav dem unlimited budget. Därefter snurrade allt till sig – expermientiella, vackra bilder lekte de till sig och Cluozot började gå skådespelarna på nerverna med sina många omtagningar. Det här är dokumentären om dessa bilder. Skickligt gjort och jag blir lite pepp på att se Claude Chabrols version av denna film, som aldrig blev klar.


La Strada - Landsvägen (7/10).
(La Strada, Federico Fellini, Italien, 1954. IMDb.)
En film där en lite bortkommen flicka åker med en cirkusartist och hennes mor får 10000 lire för det. Hon trivs inte riktigt med Zampan?, och försöker rymma, men lyckas inte och så hänger hon trots allt kvar hos honom.. Det är Giulietta Masinas skådespel och hennes underbara uttryckssätt som gör den här filmen så fin. Hon är som en dåtidens Amelie. Man blir glad så fort man ser henne. Jag störde mig lite på dubbningen när Anthony Quinn snackade..


La Tregua (7/10).
(Francesco Rosi, Italien / Frankrike / Tyskland / Schweiz, 1996. IMDb.)
En film om italienska judar och några andra som nu har släppts ur Auschwitz och ska nu ta sig tillbaka till Italien. En lång resa blir det då tågen inte går riktigt som de ska så här i krigstider och vi får följa deras långa resa hem. En långsamt berättat film med vissa starka scener i klass med Schindlers list, men väl ur lägret och alla scener där de går känns ibland lite väl många, men visst filmen är en intressant historia om många saker, men att han träffar sin vän igen är ganska osannolikt, men men.. Skådespelet är superbt, man hajar varför bröderna Coen använder Turturro om och om igen..


La Zona (7/10).
(Rodrigo Plå, Mexiko, 2007. IMDb.)
Bra samhällskritik.


Lady Vengeance (8/10).
(Chinjeolhan geumjassi, Chan-wook Park, Sydkorea, 2005. IMDb.)
För jävla bra rulle. Lite onödigt mycket våld kanske med alla anhöriga där... Jag är för trött för att skriva nåt vettigt.


Lagaan (4/10).
(Lagaan: Once Upon a Time in India, Ashutosh Gowariker, Indien, 2001. IMDb.)
En LÅNG film. Anna Nylander frågade om jag ville gå, och jag tänkte, va fan, kan ju inte vara sjukt dåligt då Frideborg visar den, eller? Den var inte sjukt dålig, men dock sjukt lång. 3,44. Det är långt. Jaja, hur var den då? Den var för lång. Den skulle kunna kortats ner till hälften. Lätt. Känns som snubben som gjort den inte ville klippa ner nåt. Det handlar om en indisk by, som tvingas betala dubbel skatt till den brittiska kolonialmakten. Då går de och klagar och den brittiske kaptenen föreslår att de ska spela en match cricket om saken. Antingen spelar de och om de vinner, slipper de skatt i tre år, förlorar de måste de betala trippel lagaan (skatt). Ok, det här en sorts saga, så man kanske ska ta den som en saga, men ändock, det håller inte. Den avgörande kricketmatchen är filmens sista timme, då fattar ni hur mycket man hade kunnat korta ner den.. Men visst, den är lite skoj ibland och han den konstige, buskige snubben var förbannat rolig..


Lake Tahoe (7/10).
(Fernando Eimbcke, Mexico, 2008. IMDb. KG.)
Jag kom tillbaka till NYC från Mexico. Och så har Duck Season-regissörens nya dykt upp. Fint! Udda och fint. Me like, inte lika bra som Duck Season, men den är ju svår att toppa!


Land och Frihet (8/10).
(Land and Freedom, Ken Loach, England / Spanien / Tyskland / Italien, 1995. IMDb.)
En mycket intressant och känslig film. Filmen omsjungs i Doktor Kosmos låt Jag låg med henne i Tjeckoslovakien; 'en film utav Ken Loach om kärlek i ett kommunistparti.' Och det är vad det är och en film om att det inte blir någon revolution om inte alla olika kommunister enade sig, vilket de inte gör. Bra slut. Bra skådisar. Bra manus. Bra film.


Lantana (9/10).
(Ray Lawrence, Australien / Tyskland, 2001. IMDb.)
Jag har precis sett en fantastiskt bra film. Jag var helt överväldigad av dessa skådespelare! Så fantastisk rollsättning så det går inte att hitta en enda roll som kunde varit bättre castad. Jag älskade filmen och drogs med till den grad att när det äntligen (förvisso väntat) brister ut i gråt hänger jag på. Jag har blivit en riktig Cry-Baby... Jag tror det är en bra utveckling, men kanske säger det mer om mig och hur jag mår än filmen? Det här är ingen recension, för fan, det är en dagboksanteckning. En riktig dagbok. Ingen blog.


Laputa: Castle in the Sky (6/10).
(Tenkû no shiro Rapyuta, Hayao Miyazaki, Japan, 1986. IMDb.)
Ännu en Ghibli-rulle har passerat mina ögon. Faktiskt den tråkigaste hittills. Inte så rolig som de andra och inte lika söt. Men det betyder ju inte att det är dåligt, bara mindre bra. Slår ju fortfarande Disney i vart fall. Jag gillar för övrigt inte att det är just Disney som distribuerar Ghiblis filmer..


Lars and the Real Girl (8/10).
(Craig Gillespie, USA, 2007. IMDb.)
Lars and the Real Girl är en varm film om en ack så ensam man. Han båda föräldrar har gått bort och han och brorsan delar broderligt på huset de lämnade efter sig; brorsan bor i huset och Lars i garaget. Dock vill brorsan, och framför allt, hans fru att Lars ska komma in och i alla fall äta med dem. Döm om deras förvåning när Lars en dag berättar att han har besök. Jag gillade filmen skarpt och den behandlade som sagt den lite underliga historien med en oerhörd värme. Jag älskade brorsans fru, som spelas av XXXX. Lars spelas av Ryan Gosling, som jag gillade i XXX, men som här går upp till en av liten favorit och jag är nu löjligt peppad på vad han kan åstadkomma när han blir filmad av Dagur Kari (Dark Horse, No? Albinoi).


Lasermannen (8/10).
(Mikael Marcimain, Sverige, 2005. IMDb.)
Jag brukar inte recensera tv-serier, men den här såg jag faktiskt som en en och halv timme lång film. Riktigt bra, med andra ord. Tyvärr blev jag påmind om att se den i dessa mörka tider. :(


Last Days of Disco (6/10).
(Whit Stillman, USA, 1998. IMDb. KG.)
Pratig film om när discon dog. Helt ok.


Last tango in Paris (6/10).
(Ultimo tango a Parigi, Bernardo Bertolucci, Italien / Frankrike, 1972. IMDb.)
Antagligen den enda filmen man kan se en av de stora, Marlon Brando, smöra in en kvinnas anal med smör för att sedan jämna henne med marken. Perverst är förnamnet, men samtidigt ganska intressant.


Le Batteur du boléro (4/10).
(Patrice Leconte, Frankrike, 1992. IMDb.)
En kortfilm om en man som spelar trummor i ett stycke regissören hatar. Trummorna är likadana hela tiden så batteristen är lätt uttråkad... Finns på youtube.


Le Deuxieme Souffle (8/10).
(Jean-Pierre Melville, Frankrike, 1966. IMDb. KG.)
Underbart. Som alltid från Melville.


Le Havre (7/10).
(Aki Kaurismäki, Finland / Frankrike / Tyskland, 2011. IMDb. KG.)
Fin historia där Kaurismäki har flytt Finland och hamnat där de skickade iväg containrar med flickor till Baltimore i The Wire, Le Havre. Även här har vi människor i en container, denna gång afrikanska flyktingar. En av dem, pojken Idrissa (spelad av Blondin Miguel) rymmer och den äldre fransosen Marcel tar honom till sitt hjärta.


Le SamouraÏ (9/10).
(Jean-Pierre Melville, Frankrike / Italien, 1967. IMDb.)
Suverän film om en yrkesmördare som man får följa extremt detaljerat. Detta är något jag är jävligt svag för, sjukligt detaljerade saker.. Filmen är helt underbart fotograferad, jag har nog aldrig sett någon så vacker, nedgången lägenhet tidigare. Det märks att Luc Besson har inspirerats lite av den här till Lèon, men framför allt har den inspirerat Jim Jarmusch och hans mästerverk, Ghost Dog. Fan vad mycket snyggare allt var på sextiotalet. Speciellt bilarna. Europeiska bilar från sextiotalet. Underbara.


Le Silence De La Mer (9/10).
(Jean-Pierre Melville , Frankrike, 1947. IMDb.)
En fantastiskt bra film. Jag hade inga direkta förväntningar. Cinematekets filmer håller alltid hög klass, men om den här har de skrivit: "Dömd kärlek under ockupationen i Vercors som påverkat Bressen, Resnais och Duras; gjord på överbliven råfilm, köpt på kredit". Jaha, sa mig inte så mycket, men jag tänkte att den här Melville verkar vara en skön snubbe. De kör ju special och allt. Man förstår varför. Ok, här är det manuset som är det starkaste, det handlar om en SS-officer som, i det ockuperade Frankrike, inkvarterar sig i en gubbes och dennes brorsdotters lanthus. De säger inte ett ord till honom, trots att han varje kväll kommer ner till brasan där gubben och brorsdottern röker pipa, respektive stickar. Han pratar på och hans monolog blir en del av deras liv. Trots att de håller på sig och inte säger ett knyst och ignorerar honom totalt. Aldrig tidigare har en nazist blivit så fint beskriven. Suveränt. Det som gör att det inte blir en tia, är att det blir en aning teatralt.


Lebanon (7/10).
(Levanon, Samuel Maoz, Israel/Frankrike/Libanon/Tyskland, 2009. IMDb. KG.)
Klaustrofobiskt om de unga män som på första dagen i kriget mot Libanon stöter på problem. Det sägs att man är vuxen när man är 18. Det vete fan. Barnsoldater är vad de är. Inte för att jag inte skulle reagerat likadant och jag är ju 29 om ett par dagar!


Led Zeppelin: Celebration Day (4/10).
(Dick Carruthers, England, 2012. IMDb.)
Klipp till klipparen! En kollega fick huvudvärk och lämnade biosalongen. Att ha klipp som inte är längre än tre sekunder är inte "fräckt", det är bara irriterande. Komiskt för övrigt att alla klippbilder från de som stod längst fram var unga, glada tjejer och inte, som jag tror var det verkliga fallet — gråtande män i övre medelåldern.


Let It Be (5/10).
(Michael Lindsay-Hogg, England, 1970. IMDb.)
Det blev tyvärr bara en Beatlesfilm på Draken igår, Filmfestivalen hade plockat bort 16mm-projektorn så jag fick inte sett What's Happening!: The Beatles in the USA. Jaja, denna var ingen höjdare, först repar de en massa och sedan spelar de på taket till Applebyggnaden. Det senare gav upphov till ett av det roligaste i filmen, när de frågade en man på gatan vad han tyckte om att de spelade där uppe, han säger att det är för jävligt att de spelar där mitt på dagen och stör alla i deras kontorsarbete. Dock är väl han relativt ensamt med den åsikten.. Absolut roligast var något Lennon sa; Marie (inte säker på det) Duncan has a job at Telefunken. Haha, förbannat roligt. Ett par gånger rös man till, det var för min del vid I've got a feeling, Across the universe, Long and winding road och Let it be. Men det är inte särskilt bra, annars..


Leva Livet (8/10).
(Mikael Håfström, Sverige, 2001. IMDb.)
Den bästa svenska filmen sedan Vuxna människor. Vi följer en dammsugarförsäljare (film nummer två av dammsugarförsäljarfilmer för min del..), som inte bryr sig så mycket om försäljningen, utan mer om människorna han kommer och besöker. Han jobbar med andra ord antagligen inte på provision. Hehe. Här får vi följa honom när han åker ut på landet med sin dödssjuka fru och hon frågar honom om hur sista dagen på jobbet har varit. Då får vi höra hans berättelse om de olika familjerna i ett hus. Det är ruskigt bra skådespel för att vara svensk film, finns ingen att klaga på där. Den är förbannat rolig, Kjell Bergqvist är roligast av de seriösa skådespelarna i Sverige, inget snack. Historierna är annorlunda och det är bra övergångar mellan de olika familjerna och man har inga problem att hänga med i alla olika karaktärsskildringar.


Life During Wartime (7/10).
(Todd Solondz, USA, 2009. IMDb.)
Det här är en fristående fortsättning på mästerverket Happiness, vi får träffa Joy och hennes systrar igen, men denna gång har alla karaktärer nya skådespelare i sann Solondzk anda. Jag gillade den, men den hade en ganska bitter syn på rehabilitering.


Liftaren (8/10).
(The Hitcher, Robert Harmon, USA, 1986. IMDb.)
Höjdarrulle. Hejdlöst spännande. Och oerhört smart gjord. Jävlar. Jag är nästan skakis. Haha. Skitbra, verkligen.


Lilja 4-ever (6/10).
(Lukas Moodysson, Sverige / Danmark, 2002. IMDb.)
Ingen höjdare, ärligt talat. Det är en bra historia, oerhört deprimerande, men då Moodysson är så sjukt övertydlig; Vingar, för helvete? Vingar? Det kanske är för att filmen ska gå hem hos generationen som älskade Fucking Åmål, jag syftar på femtonåringa tjejer nu, även om det finns andra som gillar den också, såsom mig själv.. Men sådan övertydlighet är något av det värsta jag vet. Och filmmusiken, den är ta mig fan värre än "fun, fun, fun in the sun, sun, sun".. Det som ger filmen en sexa i alla fall är det fina skådespelet och att det är en bra film i dess budskap, att få fram det här problemet i fokus.


Limits of Control (5/10).
(Jim Jarmusch, USA / Japan, 2009. IMDb. KG.)
Halvdan Jarmusch. Suverän musik, drones funkar fint i soundtrack, lite av dem gjorda av Jarmusch själv, andra av Earth och Sunn 0))).


Linje Lusta (7/10).
(A Streetcar Named Desire, Elia Kazan, USA, 1951. IMDb.)
Is this desire? I suppose. En fin rulle, som dock inte är riktigt så bra som jag hade anat, anledningen är att det blir för mycket teater med den extremt neurotiska Vivian Leigh som går mig på nerverna. Men sedan lyser filmen upp varenda bildruta Marlon Brando är med. Det är en betraktelse av denna neurotiska kvinnas förfall och påverkan på hennes syster och dennes sambo (Brando). Ett bra slut lyfter betyget från en sexa. Och förresten, en Streetcar är tydligen en spårvagn, jag trodde nämligen detta skulle vara en film om tuffa bilar. I was wrong.


Little Dieter Needs to Fly (7/10).
(Werner Herzog, Frankrike, 1997. IMDb. KG.)
Ett väldigt annorlunda levnadsöde skildras metodiskt av Herzog. Ett levnadsöde som innebar tortyr i Vietnam etc. Herzog gjorde sedan en spelfilm av hans historia med Christian Bale, Rescue Dawn. Den är på nedgång.


Little Malcolm (6/10).
(Stuart Cooper, England, 1974. IMDb. KG.)
Jag letade efter en dokumentär om Malcolm X som hette Little innan han bytte till X för att visa att han inte ville förknippas med slavägaren som gav sina förfäder detta namn. I den processen hittade jag till denna lilla pärla som sålde mig på IMDb med följande synopsis: "An art student is thrown out of college. Depressed, he comes up with the Party of Dynamic Erection, a near fascist "party" that promotes male sexual dominance and which attracts a couple of other unsavory confused characters." Om en vill lära sig om hur tankegångarna och bakgrunderna till hur en fascist eller en "Sverigedemokrat" går kan en nog lära sig ett och annat om att titta på lille Malcolm. Fantastiskt spel av John Hurt för övrigt.


Little Miss Sunshine (7/10).
(Jonathan Dayton & Valerie Faris, USA, 2006. IMDb.)
Mysfilm. Skön farfar framför allt. Manusförfattaren hade tänkt samma tanke som Frans och jag hade när vi åkte från Mellerud nån gång; att börja knarka när vi blir gamla. Vad har man då att leva för? Men sedan är det ju det här med kids och sånt... Jaja, skön rulle iaf, vinterns feelgood antagligen.


Little Rural Riding Hood (8/10).
(Tex Avery, USA, 1949. IMDb. KG.)
Underbart.


Little Voice (8/10).
(Mark Herman, England, 1998. IMDb.)
Fin film om en flicka som kallas LV (vad står det för tror du?), som lever i sitt rum med sin fars skivsamling. Hon har lärt sig imitera sina favoriter oerhört väl och hennes röst hörs av agenten Ray Say, som försöker få sina kassa artister några spelningar. Nu har han gjort sitt livs fynd och ska ta henne till stjärnorna. Dock är LV inte lika intresserad av det och här börjar problemen. Detta är en suverän film! Michael Caine är suverän och Jane Horrocks är helt fantastisk! Vilken röst och ett suveränt skådespel! Dessutom är Evan McGregor med på ett hörn, och han är ju bara med i bra filmer, eller hur?


Livet är att vissla (4/10).
(La Vida es silbar, Fernando Pèrez, Kuba / Spanien, 1998. IMDb.)
Flummig film där en sorts medusa berättar om några människor, som först ses med mycket snyggt foto och framför allt fin miljö, tillbringa sin tid på ett barnhem och sedan följer vi dem lite i vuxenlivet. Det är ganska ointressant och det engagerar då inte mig.


Livet è Python (8/10).
(And Now for Something Completely Different, Terry Gilliam & Ian MacNaughton, England, 1971. IMDb.)
Skoj som fan, dock inte de bästa bara..


Livet i 8 bitar (5/10).
(Jonathan Metzger, Sverige, 2002. IMDb.)
Utan Jan Malmsjö och givetvis Kjell Bergqvist hade den här filmen inte ens nått upp till en trea. Men de är förbannat roliga, speciellt när Kjell skäller på sina egna barn. Värt att se bara för det.


Living in Oblivion (4/10).
(Tom DiCillo, USA, 1995. IMDb. KG.)
Nja, ingen höjdare. Inte urusel, men inget speciellt heller. Men fan vad fin Catherine Keener är...


Livvakten (10/10).
(Yojimbo, Akira Kurosawa, Japan, 1961. IMDb.)
Jag gjorde för ett par år sedan misstaget att gå på Last Man Standing med Bruce Willis. Allt jag vet är att jag nästan somnade i biostolen. Den var riktigt trist. Men varför skriver jag då det här? Jo, den är tydligen en remake av den westernfilm som var en remake av Yojimbo.. Men till skillnad mot Last Man Standing är det här en utomordentligt lysande film. Bra skådespel, bra manus och underbart foto. Enda att hacka på är att jag tycker att det filmas genom fönster för mycket. Fönster med stora balkar som gör att man bara ser de delarna av bilden som är intressanta. Ett skitbra sätt att få åskådarens blick där man vill ha den, men det är lite irriterande i längden, speciellt om man kollar på en liten tv i widescreen utan widescreen... Coolast i filmen var Kaninen. Bara så ni vet.


Ljudet från Kristallfågeln (8/10).
(L'Uccello dalle piume di cristallo, Dario Argento, Italien / Västtyskland, 1970. IMDb.)
En film som mest får mig att tänka på filmen Halloween, tror jag. Många scener där man får följa en person som förföljer en annan. Och det är mycket spännande gjort, och med mycket bättre musik än i Halloween. Jazzigare.


Ljuva morgondag (10/10).
(The Sweet Hereafter, Atom Egoyan, Kanada, 1997. IMDb.)
Mycket starkt drama om en skolbuss som råkar ut för en olycka och bara ett av barnen och chauffören överlever. Helt klart bästa sedan Dancer in the dark. Ett av de många skälen är att filmen är estetiskt vacker, till skillnad från de flesta dramer. Dessutom är det under hela filmen ett flöde som gör att den aldrig blir tråkig, detta hjälps mycket av Ian Holms gestaltning av advokaten som fått i uppdrag att stämma kommunen för olyckan. En solklar tia. För övrigt har Ralph Myerz & The Jack Herren Band samplat ett citat i filmen; "What is it turned to? It turns to steaming piss" i låten Nikita som ni säkert hört då ni sett en reklam för Volkswagen Passat. Kuriosa.


Logorama (6/10).
(François Alaux, Hervé de Crécy & Ludovic Houplain, Frankrike, 2009. IMDb. KG.)
En kortfilm som bara består av kända företags loggor. Oväntat nog vann den en Oscar för bästa kortfilm.


LOL (3/10).
(Joe Swanberg, USA, 2006. IMDb.)
Otroligt ful, seg och ganska tråkig film om några killar och hur de ser på kärlek och hur de använder tekniken för att behandla den. Bu!


Lolita (8/10).
(Stanley Kubrick, USA, 1962. IMDb.)
Första DVDn jag köpt. Hittade den på Andra långgatans skivhandel. Hundrafyrtio bagis. För en film jag antagligen inte kommer se om. Jag har inte riktigt hajat det här med att köpa DVD egentligen. Ska man bara köpa filmer man vill se om och om igen? De är väl ändå inte så många? Big Lebowski borde mao införskaffas. ;) Hur som helst, här är en av Kubricks ganska tidiga filmer. Det är en film om en man som hyr ett rum hos en kvinna och då han ser kvinnans unga dotter genast flyttar in. Han förälskar sig i henne och gifter sig till och med modern för att komma henne nära.. Det är en bra film, men gillade inte riktigt upplägget, då man ganska snart kan klura ut hur det hela förhåller sig. Men, med hjälp av Perry Mason blir detta en höjdare, trots det något dumma sättet att lägga upp kronologin.


Lolita (3/10).
(Adrian Lyne, USA / Frankrike, 1997. IMDb.)
Skitfilm. Jag såg om Kubricks fina filmatisering och tänkte att jag lika gärna kan se denna med. Dock kanske jag inte borde sett dem efter varandra. Hur som helst är detta en värdelös rulle där de inte koncentrerar sig på det cyniska i att Humbert gifter sig med morsan för att komma när Lolita utan snarare på när de åker omkring och knullar... Givetvis är det Jeremy Irons som spelar Humbert.


Lone Star (9/10).
(John Sayles, USA, 1996. IMDb.)
Helt suverän film. Ett klurigt manus och helt underbart bra skådisar. Det jag gillar mest är att man inte får allt slängt i ansiktet som man brukar få, utan att man måste tänka lite i alla fall. Sedan gillar jag verkligen årerblickar i ett klipp. Det är snyggt.


Look at what the light did now (6/10).
(Anthony Seck, Kanada, 2010. IMDb.)
Rysningar i plural. Som film är det väl dock sådär. Ge oss en nya skiva, Leslie! Och jag saknade Broken Social Scene, eller ja, musikerna var där, men jag undrar när hon slutade spela med dem och fick satsa på sin solokarriär, jag menar, jag kommer ihåg när hon spelade på Pustervik efter Let it Die-plattan och hon sa i förbifarten "my other band, Broken Social Scene", det var så jag fick reda på kopplingen och oj vad förvånad jag var att här kom en tjej som lät lite sådär härligt 80-talsnostalgisk som jag tyckte den plattan var, och blev känd som fan, och så visar det sig att hon ju sjunger och spelar i ett annat av mina favoritband! Chock. Bonus med hiphop dock! Det jag ogillar mest är den övertydliga inzoomning i sista scenen. Come on, we saw it!


Los Enchiladas! (6/10).
(Mitch Hedberg, USA, 1999. IMDb. KG.)
Äntligen fick jag då se filmen världens roligaste man, Mitch Hedberg, gjorde för tolv år sedan. Är det ett mästerverk? Nej, knappast. Är det varmt, roligt och Hedbergskt? Absolut. Men antagligen måste man vara en riktig nörd för att se den...


Lost Book Found (4/10).
(Jem Cohen, USA, 1996. IMDb. KG.)
En snubbe berättar om att han en gång jobbade som en gatuförsäljare, att han sålde jordnötter på en aveny i New York. Där möter han en man som vill sälja en märklig bok, men den är för dyr, men minnet av boken, som han fått tjuvläsa under ett arbetspass lever kvar. Flummigt och sådär.


Lost in Translation (8/10).
(Sofia Coppola, USA / Japan, 2003. IMDb.)
Suverän film där Bill Murray spelar en skådis som åker till Japan för att göra reklam för Whiskey. Han möter Scarlett Johansson och en viss attraktion uppstår. De är båda vilse i denna hypertekniska värld. Filmen är stundtals vacker (i princip alla scener med Scarlett) och stundtals skitrolig (i princip alla scener med Bill). Rakt igenom är det en skön historia och lika svepande långsamt berättad som Virgin Suicides. Men, då Virgin Suicides var en ljus film, är detta en mörk film. Och nu snackar jag estetiskt, handlingsmässigt är det totala motsatsen. Det är intressant hur Sofia och Roman Coppola utvecklas. Båda är mycket fascinerade av yta, men vill man ha nåt innehåll är det bäst att hålla sig till Sofias filmer. CQ var ju ingen höjdare direkt..

Kevin Shields nyskrivna musik, som till stor del har skapat hypen till den här filmen är ok, men inte direkt suveränt. Jag var aldrig nån My Bloody Valentine-fan, men Sunny Sundae Smile är en jävla bra låt. Man funderar lite på hur Sofia lyckades få honom att skriva nytt material för första gången på tio år.


Lost Paradise (6/10).
(Oded Binnun & Mihal Brezis, Israel / Frankrike, 2009. IMDb.)
Ett älskande par och jag trodde det skulle bli en hbt-film när han hittade en present i hennes trosor, men så var inte fallet. Istället blir det en politisk intressant film. Snygg och helt ok.


Lost Weekend (8/10).
(Dagur Kári, Danmark, 1999. IMDb. KG.)
Så när som på slutet älskade jag den här. Den har samma härliga stämning och humor som Káris senare mästerverk Nói albínói och Dark Horse. Dock gillade jag inte slutet, även om det har Exit music (for a film) i ljudspåret...


Love in the Afternoon (5/10).
(Billy Wilder, USA, 1957. IMDb. KG.)
En lek med tidens könsroller med en del humor, men för lång. Se bara om du älskar Audrey Hepburn.


Love Liza (6/10).
(Todd Louiso, USA / Frankrike / Tyskland, 2002. IMDb.)
Philip Seymour Hoffman får äntligen spela huvudroll. Det har han ju förvisso gjort i Capote nu också, denna film har några år på nacken. Det är en historia om en webdesigner vars fru tar livet av sig och han går ner sig på det vanliga viset; fuckar upp jobbet, börjar sniffa bensin och köra radiostyrda flygplan. Till tonerna av Jim O'Rourkes storslagna musik. Jag hade stora förhoppningar, men tyvärr är det bara en ok film.


Love you more (8/10).
(Sam Taylor Wood, England, 2008. IMDb. KG.)
Underbar liten kortfilm där två kids möts när de båda ska köpa en Buzzcocks-singel. En film som gör att man nästan börjar köpa skivor igen. Men det har man ju gjort förr och inte fan kom det några damer som gillade samma musik och ville ligga inte!


Luau (4/10).
(Tim Burton & Jerry Rees, USA, 1982. IMDb. KG.)
En kultrulle som inte är mycket att ha, det är tydligen ett gäng Disney-medarbetare som spelar i filmen. Man borde nog se den packad och i gott sällskap.


Lucky Ducky (7/10).
(Tex Avery, USA, 1948. IMDb. KG.)
Det är ankjakt! Men bara mellan 6 am och 5 pm. ^_^


Luna Papa (9/10).
(Bakhtyar Khudojnazarov, Ryssland / Tyskland / Japan / Tajikistan / Uzbekistan / Österrike / Schweiz / Frankrike, 1999. IMDb. KG.)
Den här rullen har legat på min hårddisk sedan jag läste i Filter om nån skådespelerska som hade den här som favoritrulle. Synd att det tog mig så lång tid innan jag såg den, men nu är jag ack så glad här på långfredagen!


Lust, Caution (4/10).
(Se, jie, Ang Lee, USA/Kina/Taiwan/Hong Kong, 2007. IMDb.)
Ang Lees nya film är en erotiskt laddad spionhistoria, där det inte riktigt känns som Ang är sig själv, jag tycker att det känns som han försöker göra en Wong Kar-Wai med löjligt mycket sex (de går praktiskt taget igenom hela Kama Sutra). Spelet är fint, men man vill ju ha Christopher Doyles foto när man ska göra en historia från Kina på 30-talet!


Låt tågen gå! (4/10).
(Ostre sledované vlaky, Jirí Menzel, Tjeckoslovakien, 1966. IMDb. KG.)
På Couchsurfing har jag sedan ett tag tillbaka haft frågan om vad personen som vill sova på min soffa har för favoritfilm från sitt eget land oc en tjeck hade denna. Jag var inte alls lika lyrisk över en film om en man som försöker ta livet av sig för att han leder av för tidig utlösning.


M (10/10).
(Fritz Lang, Tyskland, 1931. IMDb.)
Ett solklart mästerverk, förmodligen bästa filmen som gjorts innan 1950. Griegs I bergakungens sal har en viktig betydelse i filmen, den är skoj den låten.. Peter Lorre spelar en flickmördare som ställer till det för den organiserade brottsligheten i stan, genom att polisen gör razzior överallt för att finna mördaren. De bestämmer sig därför själva för att göra nåt åt det och försöker fånga in honom..


Måndag hela veckan (9/10).
(Groundhog Day, Harold Ramis, USA, 1993. IMDb.)
Underbar film där Bill Murray lever samma dag om och om igen. Skitrolig, verkligen. Och annorlunda.


München (6/10).
(Munich, Steven Spielberg, USA, 2005. IMDb.)
Helt ok film där Spielberg berättar om de män som fick uppdrag att mörda de som genomförde och planerade terrorattacken mot de judiska atleterna vid OS i München 1972. Det är småintressant och jag vet inte om Spielberg vill säga att våld föder våld? Det var i alla fall en film med bra driv, så man hann nästan inte tröttna trots sina 164 minuter.


Madame Tutli-Putli (8/10).
(Chris Lavis & Maciek Szczerbowski, Kanada, 2007. IMDb. KG.)
Underbart vackert animerad film om en flicka som sätter sig på ett tåg. Ett märkligt tåg med ett märkligt slut.


Maffiabröder (8/10).
(Goodfellas, Martin Scorsese, USA, 1990. IMDb.)
En go maffiarulle och jag håller med Alex om att det roligaste är när de diskuterar tavlan med hundar som Joe Pescis morsa målat: "Oh I like this one... One dog goes one way, the other dog goes the other way, and this guy's sayin', "Whadda ya want from me?'".


Magnolia (10/10).
(Paul Thomas Anderson, USA, 1999. IMDb.)
Helt underbart bra, skön film som i och för sig börjar bli lite väl vanligt. Det viss säga att alla karaktärer är sammankopplade på något sätt. Dock gillar jag dessa filmer, eller älskar är kanske rätt ord. I slutet händer något ytterst konstigt som inte förklaras, jag säger bara att mängder med grodor är inblandade ;)

Anledningen till att jag bara gav detta mästerverk en nia första gången jag såg den, kan jag inte förstå. Jag menar, den har ju allt: Ett enastående manus, lite mystiska och oväntande (!) saker inträffar. En helt strålande ensemble till skådespelare, min favorit Philip Seymour Hoffman gör ännu en lysande roll, William H. Macy är också, som alltid strålande, Julianne Moore är en av världens bästa aktriser, en annan ny aktris, i alla fall för mig är den bedårande och skickliga Melora Walters. Och John C. Reilly, som är suverän, men mest lik min morbror Sivert.. Hur som helst. Tom Cruise är ju filmens bästa skådis, eller så kan man nog inte säga, men detta är hans bästa rollprestation, P.S. Hoffman gör ju bättre prestationer i andra filmer.. Men Tom Cruise, varför fick han ingen Oscar? Och den borde ha vunnit bästa film (den är bättre än American Beauty), bästa regi (American Beauty här med? Va fan, ok, det är bra regi i den med, men här är det ju mästerlig regi!) och bästa manus (American Beauty här med, både Magnolia och I huvudet på John Malkovich har bättre manus än den). Och Tom Cruise skulle vunnit bästa manliga biroll (Vad fan, Michael Caine i Ciderhusreglerna, inget mot Tom Cruise här!). Blev en svårläst recension, men ni hajar i alla fall att filmen uppskattades! Ha inte för mycket hopp på P.T. Andersons nästa film, känns inte som den kommer bli bra, speciellt när man ser att Adam Sandler spelar huvudroll. *Suck.


Maja (7/10).
(Anders Hazelius, Sverige, 2008.)
"Lukas är förälskad i Maja, men vet inte riktigt vad han ska göra åt det. När hon ringer och vill plugga tillsammans är lyckan gjord - tills han inser att även Tobias är inbjuden. Ett litet triangeldrama där en och annan riskerar att känna igen sig. (AA)" Snyggt spelad och visst känner man igen sig. Orkar inte skriva mycket om filmerna nu, men jag måste skriva lite annars glömmer jag av dem...


Malcolm X (6/10).
(Spike Lee, USA / Japan, 1992. IMDb. KG.)
Denzel Washington spelar playern som hamnar i finkan, blir muslim och sedan blir mördad av sina egna. Det är en låååång film, kunde varit minst en timme kortare, men är du, som jag var, sjuk är den helt klart värd att se.


Mallrats (4/10).
(Kevin Smith & Scott Mosier, USA, 1995. IMDb.)
En jävla tramsfilm som jag impulsköpte på DVD. Skrev en ganska lång recension på den innan datorn låste sig senaste gången, så jag orkar ärligt talat inte skriva så mycket nu, är inte så motiverad. Coolast är Jason Lee, som är helt klart tuffaste verksamme Hollywood-aktören idag. Han är Tom Cruises polare i Vanilla Sky. Juste skägg. Fan, jag vill ha ett stort jävla skägg!


Mammut (3/10).
(Mammoth, Lukas Moodysson, Sverige / Danmark / Tyskland, 2009. IMDb. KG.)
Helt värdelös. Jag njöt ta mig fan mer av att se Container, den hade i vart fall en referens till Claes Elfsberg påstådda bajsfabläss!


Man on the moon (7/10).
(Milos Forman, England / Tyskland / Japan / USA, 1999. IMDb.)
Mycket bra film, dock var det en sak som upprepades genom hela filmen, men den kan jag inte säga utan att avslöja för mycket, den var i alla fall lite irriterande.


Man on Wire (9/10).
(James Marsh, USA / England, 2008. IMDb. KG.)
Vilken otroligt vacker dokumentär! En fransman får nys om att de håller på att bygga World Trade Center och direkt får han drömmen om att gå lina emellan de 450 meter höga byggnaderna. En fantastisk film om en fantastisk idé. Jag fullkomligt älskade den. Dessutom fick den mig att återupptäcka Saties underbara styckeGnossienne I. Gymnopedies I är än bättre, och det är klockrent att ha med den så mycket.


Man tänker sitt (6/10).
(Fredrik Wenzel & Henrik Hellström, Sverige, 2009. IMDb.)
Jag blandar alltid ihop "man tänker sitt" med "känslan man har", som är en bok av Jan Stenmark. Även herr Wenzel skrev en text för några år sedan, just med titeln Man tänker sitt. Den ska jag läsa om tänkte jag. Filmen är långsam och poetisk sa Jimmy med kamrat som jag stötte ihop med när jag lämnade salongen för att gå på veckans andra förhandsvisning som man bara halkat in på. Flyt. På vägen hem efter filmen väljer iPoden Dirty Three, Hauschka och Jóhann Jóhannsson samt ett perfekt avbrott med Crystal Castles när jag skulle göra rycket över Göta Älvsbron. De sistnämnda hamnar dock i papperskorgen nu. Men de funkade bra just då.


Manderlay (4/10).
(Lars von trier, Danmark / Sverige / Nederländerna / Frankrike / Tyskland / England, 2005. IMDb. KG.)
Jag gillade inte denna. Jag gillade Dogville, men här vet jag inte, jag gillade det helt enkelt inte. Dock är Bryce Dallas Howard fruktansvärt vacker, även om hon skakas bort av von Triers reumatism.


Manhattan (6/10).
(Woody Allen, USA, 1979. IMDb.)
Ingen av Allens bästa enligt mig. Det verkar dock alla andra tycka. Det kanske var mer revolutionärt med att han har ihop det med en sjuttonåring back in the day?


Mannen från Mallorca (7/10).
(Bo Widerberg, Sverige / Norge, 1984. IMDb.)
Bo Widerberg, som ju gjorde den enda Beckfilm jag har lyckats se hela (ty den är förbannat bra), Mannen på Taket, gjorde även denna finfina snutfilm 1984. Tomas von Brömssen och Sven Wollter spelar två poliser som är smartare än deras underdog-positionering inom kåren och börjar nysta i ett postrån. Intelligent rulle med ett slut som blir bättre när det har fått sig lite tid.


Mannen från Mars (8/10).
(The Day the Earth Stood Still, Robert Wise, USA, 1951. IMDb.)
En förbannat bra sci-fi. Ett ufo landar i Washington och en man stiger ut, då han räcker fram en gåva som ser ut som ett vapen skjuter en av militärerna honom, så han hamnar på sjukan. Han rymmer därifrån och eftersom han ser ut som en människa kan han ströva omkring fritt. Han hyr ett rum av en familj och försöker förstå sig på mänskligheten. Detta är en höjdarrulle, inte några Ed Wood-grejer i närheten, det är gjort ganska snyggt faktiskt, inte så avancerat naturligtvis. Och ett trevligt budskap. Vi ska leva i fred.. ;)


Mannen på taket (9/10).
(Bo Widerberg, Sverige, 1976. IMDb.)
Detta må ju vara en av de bästa polisfilmerna som gjorts. Den följer till en början det vanliga upplägget med utredning efter ett mord, men har så mycket nytt att komma med att man blir helt i extas. Hejdlöst bra!


Mannen som visste för lite (5/10).
(The Man Who Knew Too Little, Jon Amiel, USA / Tyskland, 1997. IMDb.)
En löjlig historia där Bill Murray tror att han ska medverka i en live-teater men dras in i ett spiondrama. Hade det inte varit för just Bill hade a) jag aldrig sett den b) den varit sjukt kass, men Bill är ju Bill och en älskar honom ju.


Mannen som älskade kvinnor (6/10).
(L'homme qui aimait les femmes, François Truffaut, Frankrike, 1977. IMDb. KG.)
En man som älskar kvinnor. Främst deras ben. Härligt sexistisk, men med en fin twist. Helt ok.


Mannen utan minne (8/10).
(Mies vailla menneisyyttä, Aki Kaurismäki, Finland / Tyskland / Frankrike, 2002. IMDb.)
Helskön film som har en oerhört gammal feeling över sig, där den mest utspelar sig i en slum där de bara använder massa gamla saker. Fint spel och stundtals härlig humor. En finsk liten pärla. ;)


Maratonmannen (9/10).
(Marathon man, John Schlesinger, USA, 1976. IMDb.)
En helt suverän thriller, en av de bästa filmerna i thrillergenren. Den har alla klassiska thrillerelement, men känns samtidigt annorlunda. Suveränt skådespel av Dustin Hoffman Roy Schneider och Laurence Olivier. Se en spännande film, se den här.. ;)


Margot at the Wedding (6/10).
(Noah Baumbach, USA, 2007. IMDb.)
Nicole Kidman är på väg med sin son till sin systers, Jennifer Jason Leighs, bröllop till Jack Black. Jag älskade aldrig The Squid and the Whale, men den var precis som denna bra, men inget exceptionellt. Men det är kul att Jack Black väljer sina roller bra numera, har ju alltid haft svårt för honom tidigare, men han växer. Be Kind Rewind är ju årets pepp. Ge mig nu!


Maria Brauns äktenskap (7/10).
(Die Ehe der Maria Braun, Rainer Werner Fassbinder, Tyskland, 1979. IMDb.)
En film med en fantastisk början: vi ser ett hus och hör vad som försigår inne i det; en vigsel. Det börjar bombas och prästen springer iväg och bruden och brudgummen får tag i honom och tvingar honom att skriva under pappren.. Dagen efter kallas mannen in och Maria går och letar efter honom vid järnvägen där de sårade soldaterna kommer hem. Hon ger till slut upp. Och ja, jag ska inte säga allt som händer, men som vanligt med Fassbinder (om man bortser från Querelle som jag inte kunde ta till mig i min lilla homofobi) är det fenomenal ångest. Konstigt klippt ibland, dock. Vad hände med barnet? Eller så var det bara jag och Frans som var för trötta och mätta för att hänga med..


Marie Antoinette (4/10).
(Sofia Coppola, USA / Japan / Frankrike, 2006. IMDb.)
Jag börjar fundera på om Francis Ford Coppolas båda barn brås mer på sin mor, en designer, än sin far. De gör jävligt snygga filmer, men inte helt ovanligt utan nåt direkt innehåll. Tja, det finns ju innehåll här, Marie Antoinette lever ett brat-liv på 1700-talet så att folket gör revolution (kommer vår om tre-fyra år när Anders Borg mest hänger i Troppan?). Men filmen kunde ju berättat det på en kvart. Den koncentrerar sig snarare på Kirsten Dunst, då hon likt Paris Hilton, springer omkring med en valp i armarna och inte kan få kuk av bögen Ludvig XVI (Jason Schwartzman) så hon får det av våre käre Axel von Fersen istället. För jävla bra musik, som alltid i Sofias filmer (blir Radio Dept. nästa Phoenix nu?). Men tja, det blir tråkigt trots allt. Nu ska jag se en Woody Allen-rulle, ty jag vill ha en film där de pratar!


Marnie (7/10).
(Alfred Hitchcock, USA, 1964. IMDb.)
Helt ok film, men en besvikelse för att vara en Hitchcock. Det är inte särskilt spännande, men givetvis är historien mer komplex än man anar i början och givetvis ett raffinerande och intressant slut. Fina skådisar och jag satt hela tiden och funderade på hur Connery fick den här rollen, han är ju ingen Hitchcock använder sig av särskilt mycket.. En del riktigt bra repliker; "I wanted to die, not to be fishfood".


Martha (9/10).
(Rainer Werner Fassbinder, Västtyskland, 1974. IMDb.)
En förbannat bra film om en sadist som plågar sin fru, både fysiskt då de har sex och psykiskt. Det värsta är det psykiska, han är rakt igenom ond. Helt klart en karaktär man hatar, och stackars Martha som blir mer och mer sinnessjuk. Ah! Genial film.


Marty (7/10).
(Delbert Mann, USA, 1955. IMDb.)
Marty är en go' gammal rulle om en slaktare som är över 30 och fortfarande ungkarl! Det är lite gammalt upplägg, men jag gillade den och det gjorde visst Jeff Garlin som gjorde en homage till den med I Want Someone to Eat Cheese With.


Martyrs (3/10).
(Pascal Laugier, Frankrike / Kanada, 2008. IMDb. KG.)
Bu. Eller "Booh" kanske ty jag såg den amerikansk-dubbade varianten. Dubbel-bu.


Mary and Max (9/10).
(Adam Elliot, Australien, 2009. IMDb. KG.)
Bästa animerade filmen 2009. Mary är en ensam flicka i Australien som skickar ett brev till en person på måfå i USA, Max som får brevet, visar sig vara minst lika ensam han och en vacker vänskap växer fram. Dock inte helt barnvänlig om det låter så nu, låt ungen bli tonåring innan ni kollar, men då tycker jag absolut att ni borde göra det!


MASH (7/10).
(Robert Altman, USA, 1970. IMDb.)
Skoj film som senare gav uppgav till den klassiska tv-serien. Här är det Donald Sutherland som spelar Hawk-Eye, det är en roll jag tycker Alan Alda passade bättre som. Den är inte skitskoj hela tiden, men den har helt klart sina ljusa stunder, i fotbollsmatchen då hejaklacken skriker "69 is divine!" tyckte jag var roligast. Filmen har inte heller några riktiga eftertexter utan en snubbe som snackar genom en radio, rabblandes alla skådespelare. Annorlunda och skoj.


Masjävlar (7/10).
(Maria Blom, Sverige, 2004. IMDb.)
Finfin film om att komma hem till byn. Snyggt foto och scenografi, speciellt. Jag gillar'n.


Mat, Dryck, Man, Kvinna (6/10).
(Yin shi nan nu, Ang Lee, Taiwan, 1994. IMDb.)
En av Ang Lees tidigare filmer, filmen cirkulerar runt en far och dennes tre döttrar. Jag kunde inte riktigt koncentrera mig på filmen, då mina vänner satt och tjatade samtidigt, men jag greppade allt vad historien handlade om. Men så suveränt som det har blivit senare, med Ice Storm och Crouching Tiger, Hidden Dragon ser vi inte här. Det är helt enkelt manuset som är ok, men inget speciellt..


Match Point (7/10).
(Woody Allen, England / USA / Luxemburg, 2005. IMDb.)
En annorlunda Woody Allen-film, ett svartsjukedrama av lite mer drastisk karaktär. Jag tyckte mycket om den. Suveränt skådespel av framför allt Jonathan Rhys Meyers i huvudrollen. Om du inte gillat Woody Allen tidigare kanske du gillar denna, den är annorlunda som sagt.


Maten är klar (5/10).
(Jonas Odell, Sverige, 2010.)
Jonas Odell, som gjorde fantastiska "Aldrig som första gången" vänder här kameran mot sig själv och en händelse de flesta nog råkat utför i ungdomen; påkommen onanerandes av morsan. Nu är det dags att tala ut. Helt ok.


Matrosen och stjärnan (3/10).
(Querelle, Rainer Werner Fassbinder, Västtyskland / Frankrike, 1982. IMDb.)
Hm. Detta var inte vad jag väntat mig. En helkass rulle. Here comes the criticism; teatrisk, dålig dialog, dålig scenografi, halvdant manus, irriterande speakerröst, pretentiöst och framför allt annat; för jävla bögigt. Alla är ju lite bögar i denna filmen. Det känns lite konstigt. Och så många klichèer det är.. Och Fassbinder kan inte skriva engelsk dialog. Nä, inte bra. Inte bra alls.


Matti (3/10).
(Aleksi Mäkelä, Finland, 2006. IMDb. KG.)
En oändligt lång film av supande. Så kan det gå.


McCabe & Mrs. Miller (5/10).
(Robert Altman, USA, 1971. IMDb.)
Warren Beatty har ett bygge på gång och köper dit några horor. Då kommer Julie Christie och säger att han måste ha lite klass på bordellen och de bygger upp det bästa horhuset i trakten. Ett stort företag vill köpa upp dem, men då Beatty säger nej för att trissa upp priset får han dem efter sig... Och tja, ni förstår säkert att den inte direkt utspelar sig i nutid utan kring 1900. Beatty är cool och filmen är ok, men lite lång.


Me too (3/10).
(Yo, también, Antonio Naharro & Álvaro Pastor, Spanien, 2009. IMDb. KG.)
Jag blir lite rädd för mig själv när jag lyckas glömma en film helt på bara några månader förutom när killen med Down's säger "Yo soy un hombre".


Mean Girls (3/10).
(Mark S. Waters, USA, 2004. IMDb.)
Ibland när man jobbat klart på Shell vill man se en film som inte kräver att du tänker. Det här är en sån film. Nu har jag sett två tonårsfilmer på mindre än en vecka. Ah. Dra åt helvete.


Meeting People is Easy (5/10).
(Grant Gee, Engladn, 1998. IMDb. KG.)
1997 gjorde Radiohead sitt mästerverk OK Computer och turnerade som dårar, gjorde intervjuer och körde helt slut på sig själva. Det här är filmen om det förloppet. Kanske det är medvetet, kanske är det inte, men det är fantastiskt tråkigt. Dessutom dåligt ljudmixat så när nån av killarna pratar hör vi samtidigt en låt live. Sjukt svårt att höra vad fan de säger. Bah!


Mei Ling (4/10).
(Stéphanie Lansaque & François Leroy, Frankrike, 2009. IMDb. KG.)
En väldigt långsamt historia om en tjej som tycker bättre om sin bläckfisk än sin man. Hade varit mycket bättre om den var hälften så lång.


Melancholia (3/10).
(Lars von Trier, Danmark / Sverige / Frankrike / Tyskland, 2011. IMDb. KG.)
Sån jävla skit. Helt fel film att se när man bara vill gå och sova. För det är vad uppåtpillret Kirsten Dunst också hela tiden vill göra. Vilket man kanske kan förstå, men jag blev totalt uttråkad.


Melquiades Estradas tre begravningar (7/10).
(The Three Burials of Melquiades Estrada, Tommy Lee Jones, USA/Frankrike, 2005. IMDb.)
När James, en australiensare var här och surfade min soffa tipsade han om den här rullen och nu fick jag tummen ur och såg den. Tommy Lee Jones regisserar sig själv som en cowboy i Texas som får sin mexikanske kamrat mördad. Då bestämmer han sig för att leva upp till löftet om att han ska begrava honom i hans hemby. Så han ska alltså korsa gränsen åt "andra hållet". Bra skit.


Melvin goes to dinner (7/10).
(Bob Odenkirk, USA, 2003. IMDb.)
En film om en kille som har slutat umgås med sina vänner för att kunna vara vänsterprassel åt en tjej. En kväll hänger han dock med ut och det blir ett sånt där härligt, öppet samtal mellan fyra personer som känner varandra, genom varandra. Jag tyckte mycket bra om den.


Melvin Purvis: G-Man (6/10).
(Dan Curtis, USA, 1974. IMDb.)
Såg inte hela denna film som gick sent i natt, och hade tydligen flyttats fram en halvtimme som jag inte såg då La Notte var prioriterad. Filmen handlar om en man, Melvin Purvis som fångar in Machine Gun Kelly. Inte mycket mer att säga om det hela egentligen, en ganska spännande och enkelt underhållande tv-film med banjospel i varje bilscen, av någon anledning..


Memento (8/10).
(Christopher Nolan, USA, 2000. IMDb.)
Inte riktigt ett mästerverk som jag hade förväntat mig, men det är helt klart roligt med folk som inte följer de vanliga Hollywood-konventionerna och vågar göra något så här annorlunda. Men som så ofta när sådana linjer korsas är det just denna övergång som ger filmen dess starka kort. Och då brukar det bli något som blir bristande, och vad är det här? Jo, manuset, som är väldigt enkelt med en liten twist på slutet. Som vanligt, men det är inte riktigt en De Misstänkta-twist, som en kritiker tydligen tyckte. Men det är helt klart en bra film, ja, en mycket bra film, men inget mästerverk. Nu ska jag snart åka ner till Göteborg och kolla på en som kanske är det, Cykeltjuven. Cheers.


Metropolis (8/10).
(Fritz Lang, Tyskland, 1927. IMDb.)
En gammal framtidsvision där en hel stad lever och verkar utan att veta om att det i underjorden finns ett stort gäng arbetare som driver den. Bra tempo och jääävlar vilka scenbyggen. Bra story också. Me like.


Mi Amigo Invisible (9/10).
(Pablo Larcuen, Spanien, 2010. IMDb. KG.)
Fullkomligt underbar kortfilm om en tjock kille som inte har några vänner. Så enkel och så underbar. Dessutom med ett fullkomligt lysande soundtrack.


Michael Clayton (7/10).
(Tony Gilroy, USA, 2007. IMDb.)
Clooney spelar en advokat som har blivit en sorts fixare på sitt företag, han fixar fram bra advokater snabbt när nån behöver rättshjälp, nu försöker han fixa Arthur, som jobbat med samma fall i tolv år och insett att vad han försöker försvara är fel. Samtidigt har Michael sina egna problem. Snyggt, smart och bra. Får mig att vilja se den där Bourne-trilogin som samme manusförfattare skrivit. Det kanske är lite mer än bara vanlig action? Det är det i vart fall här.


Micky badar (8/10).
(Micky bader, Frida Kempff, Sverige, 2010. IMDb.)
En vacker liten film om tanten Micky, som badar varje dag, året runt.


Micmacs (8/10).
(Micmacs à tire-larigot, Jean-Pierre Jenuet, Frankrike, 2009. IMDb.)
Jean-Pierre Jeunet är tillbaka med en historia om en man som får sin far spräng av en mina och själv blir beskjuten av en slump. Efter skottet i pannan hamnar han på gatan där han hittar ett gäng sopletare och tillsammans spelar de ut vapentillverkarna mot varandra. Sjukt snyggt i vanlig ordning och med en mycket underhållande story. Me like.


Midnight Cowboy (7/10).
(John Schlesinger,, USA, 1969. IMDb.)
Länge sedan jag skrev en recension nu. Anledning? Jag har inte sett nån film, började kolla på Gadjo Dilo i måndags, somnade. Igår kollade jag Psycho. Somnade.. Jaja, till recensionen av denna film: En bra, men lite överskattad film om Joe Buck, en man som lämnar Texas för att åka till New York, där han har hört att kivnnor betalar för sex. Han träffar i New York Ratso, en snubbe allra, allra längst ner i samhället. De blir vänner och när Joes pengar sinat försöker de få ihop pengar på alla sätt och vis, men det visar sig inte vara särskilt lätt att vara manlig prostituerad i New York. Kvinnorna raggar inte direkt på gatan. Samtidigt har Ratso drömmar om Florida och att det är paradiset, likt Joe trott om New York. Hur det slutar tänker jag inte berätta, men jag tyckte först att det var ett för abrupt slut, men kom på efter nån timme att det var ett utmärkt slut..


Midnight Express (7/10).
(Alan Parker, England / USA, 1978. IMDb.)
Bra film om en kille som hamnar i turskiskt fängelse då han försöker smuggla ut två kilo hasch. Allt är helt ok, manus, foto och skådespel. Det enda som förstör lite är de synthslingorna som letar sig in lite då och då, de är vidrigt dåliga.. Och filmen var före åttiotalet. Haha. Man märker att de mer eller mindre tagit denna storyn rakt av till att göra Himmel och Helvete som jag såg för nån månad sedan, denna var dock snäppet bättre.


Midnight in Paris (6/10).
(Woody Allen, Spanien / USA, 2011. IMDb. KG.)
Soft Woody Allen-rulle där Owen Wilson flanerar på Paris gator och hamnar i samma stads 20-tal där han snackar författande med Hemingway och F. Scott Fitzgerald. En skön liten verklighetsflykt helt enkelt.


Midsommar (6/10).
(Midsommer, Carsten Myllerup, Danmark / Sverige, 2003. IMDb.)
Juste rysare. Faktiskt riktigt välgjord. Kass musik dock. Per Oscarsson är bäst, givetvis, men genomgående bra skådespel.


Mifune (8/10).
(Mifunes sidste sang, S?ren Kragh-Jacobsen, Danmark, 1999. IMDb.)
En film döpt efter den store skådespelare Toshiro Mifune, som var Kurosawas favorit. Det handlar om en kille som det går bra för i affärslivet i Köpenhamn, men blir tvungen att efter tio år åka tillbaka till sin hembygd där hans far har dött och hans efterblivne bror nu är ensam. Denne bror, Rud, tror att Toshiro Mifune bor i källaren och brodern leker samuraj titt som tätt.. Men som alltid med danska dogmafilmer så är det relationer som tas upp och behandlas. Och det brukar gå bra, och även här går det finemang. Dessutom är den bra mycket gladare än alla andra Dogma-filmer. Möjligtvis är Idioterna roligare, men inte gladare. Helt klart bra.


Mildred Pierce (7/10).
(Michael Curtiz, USA, 1945. IMDb.)
Michael Curtiz har faktiskt gjort fler bra filmer än Casablanca. Denna till exempel som är en fin mordhistoria, men egentligen bara är en lång karaktärsbeskrivning av Mildred Pierce, en kvinna som vi på slutet vet tar sin makes liv...


Milk (8/10).
(Gus van Sant, USA, 2008. IMDb.)
Sean Penn är fullkomligt lysande som den förste öppet homosexuelle politikern i USA. Jag tycker det är roligt att James Franco äntligen fått ett uppsving i Hollywood. Bra kille, den.


Miller's Crossing (9/10).
(Joel & Ethan Coen, USA, 1990. IMDb.)
Ytterligare en höjdarrulle från bröderna Coen och förväntningarna på The man who wasn't there ökar ännu mer.. Här är det en komplicerad gangsterhistoria med många humorristiska inslag. Underbart foto, som alltid när det är bröderna Coen som är i farten (förutom ett par komedier, kanske..), man märker en hel del likheter med Blood Simple i just fotot, Sonnenfeldt gillar att ha män som sitter framför ett fönster i natten och pratar i telefon. ;) Här har vi en mycket bra skådespelarensemble med Gabriel Byrne i spetsen. John Turturro är som alltid lysande. En superrulle, verkligen.


Million Dollar Baby (6/10).
(Clint Eastwood, USA, 2004. IMDb.)
överskattad rulle. Snyggt foto som är uppbyggt på samma sett som Emmas foton (rockfoto.nu), dvs att det är svart som är största delen av bilden och att saker händer i de delarna där det är ljust. Skådespelet är finfint och filmen tar upp en aktuell fråga på ett bra sätt. Men det är då inget mästerverk... 39% av dem som sett den på imdb tycker den är värd 10/10. Märkligt.


Milwaukee, Minnesota (6/10).
(Allan Mindel, USA, 2003. IMDb.)
Skoj, mörk film. Jag tyckte den var helt ok. Men nu, mer än en vecka efter jag sett filmen kan jag inte direkt erinra nåt som var speciellt med den.. åäö


Min odödliga kärlek (5/10).
(Immortal Beloved, Bernard Rose, England / USA, 1994. IMDb.)
Ganska trist film om Beethoven, där de stulit från Citizen Kane, med att ha ett brev från den avlidne som är källan till handlingen. Dock är det ganska ointressant att veta vem det nu var som var Beethovens hemliga kärlek. Det är inte den man väntar sig, givetvis. Jaja. Gary Oldman räddar filmen med ännu en suverän rolltolkning.


Mina Jag & Irene (6/10).
(Me, Myself and Irene, Bobby & Peter Farrelly, USA, 2000. IMDb.)
Förväntingarna på denna film var ganska höga, eller jag undrar om jag skulle förvånas något. Det gjorde jag inte direkt, filmen gjorde vad den skulle, göra så att man satt och gapskrattade i biofåtöljen. Dock var det inget utanför det vanliga, vilket var synd.


Minority Report (7/10).
(Steven Spielberg, USA, 2002. IMDb.)
Jag hade inte så värst höga förväntningar på den här. A.I. var ingen höjdare, direkt, och Spielberg är inte så där jättehögt placerad i min bok, det brukar vara ganska bra för stunden, men inget mer. Här är det mycket bra för stunden, jag gillar det, absolut, snyggt slut också. Dock kan tempot bli löjeväckande högt ibland, jag tänker främst på de scener de står framför sina skärmar till datorer och flaxar. ;)


Miracle Fish (6/10).
(Luke Doolan, Australien, 2009. IMDb. KG.)
En mobbad pojke får en present av sin far. En fisk i plast som rör sig när man lägger den i sin hand. Fint och mer aktuell än någonsin just nu. På sätt och vis.


Miss Kicki (7/10).
(Håkon Liu, Sverige / Taiwan, 2009. IMDb. KG.)
En intressant film där Pernilla August spelar en medelålders dam som nyss kommit hem från att ha bott i USA under hela sin sons uppväxt. Hon har en internet-fling med en man i Taipei och bestämmer sig att åka dit, med sin son, som dock inte får reda på den verkliga anledningen de åker dit. Kino har vurmat mycket om denna rulle och jag kan bara instämma, en smula långsam ibland, men snygg och bra spelad samt med en modern historia. Jag tror det är den första Rookie-film jag ser, men jag blir ju pepp att se fler av dem nu!


Missing (7/10).
(Costa-Gavras, USA, 1982. IMDb.)
En bra film där Jack Lemmon spelar en man vars son försvinner i militärkuppen i Chile och han beger sig till Santiago för att leta reda på honom, med hjälp av hans fru. I den misströstande sökningen får vi reda på vad som hände när Pinochet genomförde sin kupp och hur USA förnekade sin inblandning.


Mission: Impossible II (2/10).
(John Woo, USA / Tyskland, 2000. IMDb.)
Skitfilm.. Men jag hade inga större förhoppningar heller, fått två av fem lite här och där men de betygen känns som allmosor.. Jag kan då inte ge den mer än två av tio.. Sämst tillsammans med Patrioten i år. Kasst manus, kasst skådespel från främst Dougray Scott som är urusel. Och äverdrivet hela tiden i actionscenerna, det var inte som i ettan då det bara var en scen som var överdriven om jag inte minns fel. Filmens enda behållning är Ving Rhames som är lika skön som vanligt. Mitt hopp om att någonsin igen få se en bra actionrulle från Hollywood när John Woo gör den här...


Mission: Impossible III (6/10).
(J.J. Abrams, USA, 2006. IMDb.)
Lost-regissören Abrams tar över högteknologiskt där John Woo avslutade förra värdelösa kapitel på boken som Brian DePalma började ganska starkt om måhända krångligt. Abrams tar in sina lite mer annorlunda vapen, såsom bomber i näsan och elstötspistoler. Till det blir det ju mera känslor än vanligt, men jag gillar inte Tom Cruise och kan tyvärr inte ta honom till mig. Men det är en helt ok actionrulle i vart fall.


Mister Lonely (5/10).
(Harmony Korine, England / Frankrike / Irland / USA, 2007. IMDb.)
Harmony Korine (Gummo) har här fått lite mer budget än tidigare och hittat på massa fina vyer, hela grejen att ha massa kändisimitatörer i ett slott i Skottland är ju rätt kul, men åh vad det bara blir pannkaka av det hela. Visst, det finns väl ett tema; va dig själv. Så, nu behöver du inte se filmen om du inte vill se lite fina bilder.


Mitt liv som hund (6/10).
(Lasse Hallström, Sverige, 1985. IMDb.)
Ganska bra film om en kille som har det lite svårt i livet.. Anton Glanzèlius är mycket bra i huvudrollen och Brömssen är alltid härlig. Men jag gillar det inte riktigt. Jag vet inte varför, men jag gillar det inte så mycket som jag kanske borde göra. Jag vet ärligt talat inte.


Mitt liv utan mig (8/10).
(My life without me, Isabel Coixet, Kanada / Spanien, 2003. IMDb.)
Jag tyckte väldigt mycket om denna film. Det handlar om en tjej som har gift sig och skaffat barn tidigt med den ende kille hon någonsin kysst. Nu är hon 23 och får reda på att hon har fått obotlig cancer, men istället för att deppa ihop totalt gör hon en lista på de saker hon ska hinna göra innan hon dör, en av dem är att ha sex med en annan man, och hon träffar antagligen världens charmigaste man, Mark Ruffalo. Det är en helt underbar film om att leva livet som om det vore sista dagen, och slutet tror man ju ska bli en väntan på just den dagen hon kommer dö, men den delen skippar de i filmen. Gillade jag inte först, men i efterhand var det bara bra. Och så har Pedro Almodóvar varit exekutiv producent. Och han har antagligen varit med i castningen lite, för världens vackraste kvinna, Leonor Watling, som vi alla minns från Tala med henne är med i en biroll och hon är så sjukt bra. Sedan har de plockat in halva Pulp Fiction-outcasten, nämligen både Maria DeMedeiros och Amanda Plummer. Den förste som en hårfriserande Milli Vanilli-fantast och den senare som kaloriräknare med en åtrå för revbensspjäll. Sedan är Deborah Harry morsan i familjen, och hon är faktiskt riktigt bra. Och Sarah Pollet i huvudrollen är mycket bra, även om Leonor Watling stjäl showen totalt den alltför lilla tid hon är med. Men passa på att se denna ljuva film innan den slutar gå på Hagabion nu!


Moderna Tider (8/10).
(Modern Times, Charles Chaplin, USA, 1936. IMDb.)
Smart film där Chaplin spelar en kille som jobbar på fabrik och liksom fastnar i maskineriet.. Jag gillade den skarpt.


Modesty Blaise (5/10).
(Joseph Losey, USA, 1966. IMDb.)
Trevlig spionthriller, men ingen höjdare. Taffligt skådespel ibland och dessa musikalnummer? Sjukt. Saker man dock kommer att tänka på är: 1. Fan, vad snygg Terence Stamp var på den tiden. 2. "I'm Hungry!" "You peasant!". 3. Justa tapeter. 4. Dirk Bogarde klär sig extremt snyggt ibland. 5. Fan, har jag gått och blivit ytlig?


Moln på Drift (7/10).
(Kauas pilvet karkaavat, Aki Kaurismäki, Finland, 1996. IMDb.)
Fin film och jag gillade slutet. Som vanligt i Kaurismäkis filmer är scenografin och ljuset helt exceptionellt bra. Jag älskar hans miljöer. Småsurrealistiska nästan, men ändå helt enkla.


Mona Lisas Leende (3/10).
(Mona Lisa Smile, Mike Newell , USA, 2003. IMDb.)
I ett konferensrum i Hollywood:
"Jag vet, vi gör en film om feminism!"
"Bra idè, och vi ska ha de bästa unga akriserna vi har!"
"Och Julia Roberts."
"Givetvis."
"Men vi måste ha en intressantare tid än nu, vi kör på femtiotalet då alla skulle vara husfruar."
"Ja, så är Roberts den progressiva lärarinnan på skolan där kidsen är übersmarta och ena riktiga plugghästar - eftersom de vill vara smarta fruar när de är klara."
"Ja, också öppnar lärarinnan upp deras dumma (?) hjärnor med idèn om att de faktiskt kan bli något själva, inte bara passa upp barnen och mannen."
"Skitbra!"

En oerhört tråkig film. Och inte ens att Maggie Gyllenhaal är med hjälper till. Skulle fått en två utan snyggt foto.


Mondo Topless (3/10).
(Russ Meyer, USA, 1966. IMDb. KG.)
Mockumentär om ett gäng tjejer som dansar topless. Russ Meyers visste hur en gjorde pengar på lite tits and ass.


Monica Z (6/10).
(Per Fly, Sverige, 2012. IMDb.)
Edda är fantastisk, men jag stör mig på att en tar sig sådana friheter med vad som hänt i verkligheten. Jag önskar att jag inte visste om det innan.


Monster's Ball (7/10).
(Marc Forster, USA, 2001. IMDb.)
Monsterballe, som Lokko skrev till distributören och ville de skulle heta i Sverige. Ganska skoj. Filmen är en bra och långsamt berättad historia om en fångvaktare som förälskar sig i en fånges fru. Det är helt suveränt skådespel, men filmen som helhet var inte så inspirerande, i början är allt en jävla misär, men man har ju en känsla av att det kommer ordna upp sig på slutet..


Monsters, Inc (9/10).
(Peter Docter & David Silverman & Lee Unkrich, USA, 2001. IMDb.)
En suverän rulle. Vi hade svinskoj. Roligast var då de hoppade in i en dörr som låg ner så de landade snett. "That was weird." Haha, vi vred oss. Den är originell som fan, det som ger det höga betyget, och välgjord in i minsta detalj. Man blir gött fascinerad av saker som hur äkta snön ser ut, eller håret på det stora monstret, Sully. Perfekt för både barn och vuxna. Och John Goodman, vilken kille. ;) Se, stora som små. Nu ska jag se en högst barnförbjuden film, Stanley Kubricks Lolita. Cheers.


Monument Valley Flight Attempt (3/10).
(William Lamson, USA, . KG.)
En kille skickar iväg ett gigantiskt pappersflygplan ner i Monument Valley i Utah. Det störtar.


Moon (6/10).
(Duncan Jones, England, 2009. IMDb. KG.)
Jag och Alex såg tyvärr en kopia med kasst ljud vilket störde upplevelsen lite. Jävligt snygg och smart idé.


Moonrise Kingdom (6/10).
(Wes Anderson, USA, 2012. IMDb.)
Jag gick och såg den här med en kamrat som redan sett den och således såg om den på bio. Det är rätt stort. De förväntningarna införlivades dock inte riktigt på mig, jag tyckte den var lite väl ytlig. Är det kanske Roman Coppola, som varit med och skrivit Andersons manus, som lett till det än större fokuset på schysta vinklar och symmetri.


Morana (8/10).
(Simon Bogojevic Narath, Kroatien, 2008.)
Skitsnygg rolig kortfilm.


Mordet på en Kinesisk Bookmaker (7/10).
(The Killing of a Chinese Bookie, John Cassavetes, USA, 1976. IMDb.)
En film där Cassavetes använder sin vanliga avslappnade skådespelarteknik som jag tycker väldigt bra om. Här är dock manuset inte världens bästa. Det funkar fint, men det är ganska ordinärt. Men skådespelet det är extraordinärt. Ben Gazzara! Yes, sir!


Morvern Callar (6/10).
(Lynne Ramsay, England, 2002. IMDb.)
Den var ungefär som jag förväntade mig; bra, men långsam. Vissa saker var roliga, Morton var super, men filmen var bara ok. That about wraps it up.


Motodrom (7/10).
(Jörg Wagner, Tyskland, 2006. IMDb. KG.)
Snygg kortfilm där de kör runt runt runt.


Motståndaren (6/10).
(L'Adversaire, Nicole Garcia, Frankrike / Schweiz / Spanien, 2002. IMDb.)
Kollade om någon skrivit i Motståndaren som svenska titel på IMDb, eftersom jag inte kunde den franska titeln, hittade dokumentären "Kamrater, motståndaren är välorganiserad". Haha. Hur som helst, tillbaka till denna film. Det är en till (!) filmatisering på den verkliga händelse där en man låtsas jobba som läkare på WHO i arton år innan han ballar ur. Detta filmatiserades i Time Out, typ förra året, i Frankrike. Ok, jag gillar Frankrike och överlag håller fransk film ganska bra klass, eftersom de verkar ha ett mer öppet filmklimat och tar lite mer chanser med nya filmskapare än säg, Sverige. Men detta känns konstigt. Filmen filmatiseras en gång av Laurent Cantet år 2001 för att göras en gång till av Nicole Garcia året efter? Ok, detta är en bättre film, absolut, och man har inte ändrat på slutet, som de gjorde i Time Out. Det faktum att jag såg Time out, men inte riktigt visste vad detta var, gjorde att jag blev grymt förvirrad. Hade jag vetat att detta var baserad på samma bok och händelse hade jag kunnat luta mig tillbaka och inte få huvudvärk när jag försökt förstå mig på det här. Det är förträffligt skådespel, men likt Time out är det för långt och förvisso kan scenerna där han ödslar sin tid, när han tros vara på jobbet, viktiga, men det blir bara tråkigt. Så det blir bra, no more, no less.


Moulin Rouge! (4/10).
(Baz Luhrmann, Australien / USA, 2001. IMDb.)
Fick till slut sett denna överskattade rulle. överspelat som vanligt med Luhrmann. Denna gången har han i alla fall inte gett sig på en klassisk roman utan skrivit ett manus utifrån låttexter, mer eller mindre. Historien är enkel: Fattig snubbe. Snål hora. Kärlek. Jag gillar det inte. Ett jävla spektakel är vad det är. Det som trots allt ger den en fyra (att jag gav Romeo+Julia en femma fattar jag inte, den är ju ännu sämre!) är Ewan McGregors och Nicole Kidmans fina spel tillsammans. Men allt runt omkring.. Nej tack.


Mr. Deeds (2/10).
(Steven Brill, USA, 2002. IMDb.)
Värdelös film. Sandler har haft ett par bra stunder (Wedding Singer, Punch-Drunk Love och Happy Gilmore), men annars är han bara med i skitfilmer. Största anledningen jag såg den var att Winona Ryder är med. Länge sedan jag såg en film med henne. Hon är inte bra. Sandler är inte bra. Skämten är inte bra. Och storyn känns väldigt gammalmodig. Och det bör den eftersom det är en nyinspelning av en gammal Frank Capra-film. Och som alla som har lite filmkoll vet vad som händer i en Capra-film, right? Dock finns här ingen av den charm som Capra alltid lyckas skapa.


Mr. Jealousy (6/10).
(Noah Baumbach, USA, 1997. IMDb. KG.)
En tidig Baumbach, ni vet The Squid and the Whale-killen. Jag gillade den, men inget särskilt. Eric Stoltz spelar en kille som är löjligt svartsjuk och börjar gå i gruppterapi med sin tjejs ex... Jag gillade den all in all i vart fall.


Mr. Nobody (5/10).
(Jaco Van Dormael, Kanada / Belgien / Frankrike / Tyskland, 2009. IMDb.)
Den här har legat här ett tag, jag slog på'n och blev pepp när både Jared Leto och Sarah Polley var med, om det vill sig väldigt väl blir det kanske en blandning mellan två favoriter, Requiem for a Dream och My Life Without Me? Nja, så god var inte den här en timme för långa film. Den är krånglig och har massvis med scener som bara är med för att de är fina, det finns i princip allt snyggt i den här filmen, och tja, det blir ju rätt trist. Speciellt när den är två och en halv timme lång. Men visst, det är en rolig idé, men tja, Kill your darlings, pal!


Mulholland Dr. (8/10).
(David Lynch, USA / Frankrike, 2001. IMDb.)
En av David Lynchs bästa, gillade den skarpt, främst på att jag fattade den. Eller rättare sagt, jag vet vad jag tror hände. Den är ju inte direkt nåt för den som inte vill bli förvirrad. Här kan du läsa om vad jag tror hände. Inte så roligt att paja för dig om du inte sett denna finfina rulle. Det är klass på allt. Man märker på ljussättningen och misstänkta, svischande ljud att det är en Lynch film.


Muraren (6/10).
(Stefan Jarl, Sverige, 2002. IMDb.)
En film om skådespelaren Thommy Berggren. Han berättar roliga historier från sin barndom. Det är skoj historier, men det är ganska taffligt gjort.


Murder, My Sweet (6/10).
(Edward Dmytryk , USA, 1944. IMDb.)
En go' film-noir som jag dock var för trött för att kunna uppskatta totalt och satt och nicka till nån gång innan jag kom på att jag hade mina Dextrosol i väskan. Kom ihåg det till nästa gång, Robin!


Musikrummet (6/10).
(Jalsaghar, Satyajit Ray, Indien, 1958. IMDb.)
En film om en man som är den siste zamindaren (feodal krigsherre), som inte har några priveligier kvar, och ruinerar sig själv genom att hålla uppe fasaden. De första tio minutrarna i filmen var fenomenalt snygga, därefter blev man ganska seg. När en hemsk sak inträffar tippade jag i alla fall rätt i hur det skulle sluta. Så, det är snyggt, dessutom skoj att se en gammal indisk film!


My Blueberry Nights (5/10).
(Wong Kar-Wai, Hong Kong/Kina/Frankrike, 2007. IMDb.)
Jag blev besviken på Wong Kar-Wais första amerikanska film. Varför han inte har med sig sin vapendragare Christopher Doyle till staterna förstår jag inte. Här har han istället använt sig av Darius Khondji och de har tillsammans (?) kommit fram till att halva filmen ska vara filmad i på tok för få fps (frames per second), vilket alltså leder till att bilder verkar hacka hela tiden. Jävligt störande. Historierna i sig är softa, men inget fantastiskt, en liten bonus att Chan Marshall (Cat Power) dyker upp i en kort scen.


My Daughter, My Angel (4/10).
(Ma fille, mon ange, Alexis Durand-Brault, Kanada, 2007. IMDb.)
Modern rulle där en farsa sitter och porrsurfar och hittar sin dotter som en kommande tjej på sidan...


My friends told me about you (4/10).
(Daniel Ryan, USA, 2008. IMDb. KG.)
Snygg, men innehållslös rulle. Lynchkomplex.


My Neighbour Totoro (8/10).
(Tonari no Totoro, Hayao Miyazaki, Japan / USA, 1988. IMDb.)
Mysfilm. Många anser att det är den bästa Ghibli-filmen, men det håller jag inte riktigt med om. Sötast dock, kanske. :)


Myrlandet (6/10).
(Jonas Selberg Augustsén, Sverige, 2011.)
Jag gillade den här. Flummigt och gött. Ventilationen är bäst!


Mysteriet på Oberwald (5/10).
(Il Mistero di Oberwald, Michelangelo Antonioni, Italien / Tyskland, 1981. IMDb.)
Seg rulle med intressanta idèer; en anarkist lyckas ta sig in till drottningen som han ska döda, men hon visar sig vilja dö... Men denna teaterpjäs är fortfarande en pjäs, hur mycket Antonioni än leker med filtren..


Mysterious Monsters (6/10).
(Robert Guenette, USA, 1976. IMDb.)
En 70-talsdokumentär om Big Foots och Snowmen samt lilla Nessie. Det tog mig ett år innan jag tog mig tid att titta på den, men den var rätt kul.


Mysterious Skin (6/10).
(Gregg Araki, USA, 2004. IMDb.)
Schyst film, som var lite annorlunda än vad jag trodde, men det var lite väl segt i andra delen av filmen då man bara väntade på att "få reda på" det man redan klurat ut...


Mystery Train (7/10).
(Jim Jarmusch, USA / Japan, 1989. IMDb.)
Jag är alltid skeptisk till episodfilm. Här har Jarmusch valt ett hotell i Memphis, Tennessee som mötesplats för de olika historierna, och givetvis är inte alla lika bra. Jag älskade den första och gillade den tredje oerhört mycket, men den i mitten. Jag fastnade aldrig för den italienska kvinnan och hennes historia. Tyvärr.


Mystery, Alaska (4/10).
(Jay Roach, USA / Kanada, 1999. IMDb.)
Ingen höjdare, vissa roliga saker givetvis, men ingen vinnare.


Mystic River (7/10).
(Clint Eastwood, USA, 2003. IMDb.)
Juste whodunnit, men inte så värst mycket mer. Bra skådespelare, men manuset är inte så där värst häpnadsväckande.


Någon finns där (2/10).
(Somebody Is Waiting, Martin Donovan, Argentina / USA, 1996. IMDb.)
Ack, ack, ack. Länge sedan man såg en så här pretto film som var så fylld av klyschor. Och framför allt en sjukt stor mängd elände. Historian: En 18-årig kille åker dit för rattfylla, modern kickar ut honom och, då de ska träffas på banken för en överföring, blir banken rånad och modern skjuten. Hans alkoholiserade far kommer tillbaka, avskedar dagmamman och givetvis kommer han och sonen inte överens och då de grälar ramlar fadern och slår huvet så att han dör. Killen gräver då ner kroppen på baksidan huset för att han är rädd att åka dit. Det gör han, men rymmer, och blir överkörd av en lastbil (dock dog han inte, som man skulle tro..) utan han fortsätter att rymma med polisen hack i häl. Hans döve bror som har sett olyckan vittnar och den avskedade dagmamman tolkar "Han rymmer inte från polisen, han rymmer från sig själv". Herregud, jag trodde ettan överlag visade bra filmer på sena torsdagar. Detta är ett stort undantag.


Någonting har hänt (5/10).
(Roy Andersson, Sverige, 1987. IMDb.)
En knasig film där Roy Anderson visar hans sida av aids-forskningen och en man som fått aids. En kommentator på IMDb tolkade filmen som att det var amerikanska forskare som utvecklade aids. Jag tolkade det inte riktigt så, men tja, måhända var det så han menade. Vem vet? Småintressant i alla fall. Kul att han redan 1987 hade hittat sin stil, det hade jag inte insett.


När solen står som högst (9/10).
(À la verticale de l'ètè / Mua he chieu thang dung, Anh Hung Tran, Frankrike / Tyskland / Vietnam, 2000. IMDb.)
En underbart vacker film. Fruktansvärt bra foto och scenografi. Dock kommer man att tänka på hur bra de har det. Har de råd med mobiltelefon i Vietnam? Jag vet inte. Manuset är bra, men det var lite svårt att hålla reda på alla relationer bland systrarna och ena halvan av filmen var jag lite förbryllad om vem som var med vem.. En helt underbar Arab Strap-låt spelades med. Den måste jag leta reda på. Det första albumet som jag inte hört ska ju vara det bästa, den är säkert därifrån. Jaja, tillbaka till filmen, skådespelarna är naturligtvis mycket vackra, det är ju filmens starka kort, dess foto. Mycket färger och stundtals underbar natur. En höjdarrulle. Tyvärr var jag inte riktigt på humör nu när jag såg den, eller rättare sagt kändes inte som jag ville se den på bio. Denna film skulle nog vara den ultimata filmen för en videokväll för ett kulturintresserat par. (Dock har ingen svensk distributör börjat distribuera den än, tyvärr..)


Närkontakt av tredje graden (7/10).
(Close Encounters of the Third Kind, Steven Spielberg, USA, 1977. IMDb.)
En sådär film som man ska ha sett. Och Spielberg gör som vanligt spännande filmer. Även denna, men jag håller fortfarande Duellen som hans starkaste kort. Bra slut på filmen, förresten.


Näsblod i öknen (8/10).
(Gustave Lund, Sverige, 2007.)
Gurra G sadlar om och gör en asskön kortfilm om en tant vars hund bajsar på Carl-Johan DeGeers liljor. Mannen är ensam och har länge betraktat hundens matte på avstånd och ser en polisanmälan som en sak som ska föra dem närmare varandra. Det är upptaktet till massa härliga förvecklingar. Bäst är dock tjejen som lagt in en bild på Hitler när hennes mor ringer i mobilen. Sieg Gurra!


Nói - The Albino (10/10).
(Noi AlbÍnói, Dagur Kari Petursson, Island, 2003. IMDb.)
En så sjukt bra film. Detta var en film jag valde att se på festivalen då nån asiatisk film hade blivit utsåld, Angel on the right tror jag det var. Vi var helt övertygade av att inte hinna se början, då Turning gate precis tagit slut, men vi hann då det var fullsmockat i salongen och dessutom två förfilmer, ganska triviala saker, en om en tjur och en som flummigt filmat sin semester till Turkiet, eller nåt sånt ställe. Huvudfilmen handlar om en kille, Nói, som bor i en liten by på Island och skolkar från skolan, går till bokaffären och sitter hemma i sin källare. Han har helt enkelt ganska tråkigt, men det ändras när en bokhandlarens dotter börjar jobba på bensinstationen. Det är en enkel kärlekshistoria i grund och botten. Men det som skiljer den mot vanliga kärlekshistorier är fenomenala bifigurer, en underbar humor som andas Jim Jarmusch. "In france red is yellow. This applies only to eggs."


Naboer (4/10).
(Pål Sletaune, Norge, 2005. IMDb. KG.)
Galna grannar.


Nader och Simin - En separation (7/10).
(Jodaeiye Nader az Simin, Asghar Farhadi, Iran, 2011. IMDb. KG.)
Nader och Simin ska skilja sig då Simin vill flytta utomlands medan Nader vill stanna kvar och ta hand om sin far som lider av Alzheimers. När Simin flyttar till sina föräldrar låter Nader en kvinna ta hand om sin far. Men kommer det bli lika bra som det var med Simin? Bra rulle, mångfacetterat och suveränt skådespel. En smula lång dock.


Naken (7/10).
(Naked, Mike Leigh, England, 1993. IMDb.)
En film som handlar om en snubbe, aslik Tom Green, som har flytt undan Manchester och några som vill ge honom spö. Han hamnar hos sitt ex i London. Härifrån från man följa honom i hans helt hämningsfria liv på och utanför gatan, och då han diskuterar saker som apokalypsen och Nostradamus. Han har en jävla koll på litteratur och ett helt jävla otroligt bra skådespel. Och det är just hans, ganska, intressanta snack som är essensen av filmen. Finfin.


Napoleon Dynamite (4/10).
(Jared Hess , USA, 2004. IMDb.)
En film om en nörd. Namnet har de tydligen tagit från ett smeknamn för Elvis Costello. Introt är skoj med alla namn i maträtter (typ skrivet med majonäs och sånt) till tonerna av White Stripes' We're gonna be friends. Fin början på en annars inte så jävla rolig film. Bäst är nog när farbrorn köper en tidsmaskin online och hur den ser ut. Det var roligt. Annars, njae..


Nasty Old People (4/10).
(Hanna Sköld, Sverige, 2009. IMDb.)
Smart att släppa filmen gratis på piratbukten. Hade de inte gjort det hade jag aldrig sett den här halvdana rullen.


Natten (8/10).
(La Notte, Michelangelo Antonioni, Italien / Frankrike, 1960. IMDb.)
Det var länge sedan jag såg en så här intellektuell film. Det var härligt med en film som inte hade nåt mord iblandat, här är det istället en natt då ett par inser att de inte älskar varandra. En så enkel story blir mycket intressant med bra, och stundtals vacker, dialog. De tre viktigaste karaktärerna är paret och en av de vackraste kvinnorna jag sett på film den senaste tiden, som fångar mannens intresse. Fotot var skitsnyggt, speciellt gillade jag en av de tidiga scenerna på sjukhuset då det helt enkelt bara var vit vägg bakom, sanslöst snyggt, men så gillar jag svart-på-vitt också. Mycket bra.


Natten i Varennes (7/10).
(La Nuit de Varennes, Ettore Scola, Frankrike / Italien, 1982. IMDb.)
Jobbig film att titta på då den är fransk och de pratar konstant i två timmar. Mycket text att läsa. Men det är en intressant film där deras syn på revolutionen ur adelns synpunkt vinklas, men jag håller inte med Jonsson, GP:s recensent som gav denna film betyget mästerverk, så lång sträcker jag mig inte, men det är lite skoj med Casanova och så vidare, Sista scenen är dock bra som fan. En annan sak jag störde mig på var Harvey Keitels röst, jag tippar på att den var dubbad, men jag är inte helt säker.


Nattens ögon (7/10).
(Wait Until Dark, Terence Young, USA, 1967. IMDb.)
En ganska spännande thriller där Hepburns blinda gestalt försöker få de onda männen degraderade till hennes nivå, genom att mörklägga lägenheten. Jag tänkte lite på igår att det görs få filmer där det är få miljöer, det är väl givetvis för att det är svårt att ha en bra dialog på samma plats under så lång tid, men det händer ju, De Misstänkta är ju ett utmärkt exempel. Jag såg lite snuttar från en annan film som gick på tv igår, Massören, det var en ganska kass film, det lilla jag såg, men det var lite intressant upplägg av filmen, att en kvinna spelad av Mimi Rogers gick till en massör och sedan följde många diskussioner och återblickar för de båda. Intressant, men det höll inte så bra tyvärr. Jaja, tillbaka till Nattens ögon. Det finns nog inte så mycket mer att säga om den, i och för sig, det är inget extraordinärt, men bra utfört, en given sjua.


Nattportiern (6/10).
(Il Portiere di notte, Liliana Cavani, Italien, 1974. IMDb.)
Charlotte Rampling är strålande i denna nazi-explotations-kult-rullen från 70-tart. En nattvakt i Wien 1959 känner igen en flicka från det Joy Division han jobbade i under nazieran. En kärlek som inte får existera. Ok rulle.


Nattvardsgästerna (6/10).
(Ingmar Bergman, Sverige, 1962. IMDb.)
En väldigt seg Bergman, jag satt faktiskt och kvartade till lite grann. Som titel avslöjar handlar det om några som tar nattvarden och sedan deras relationer till prästen. Jag och Fedda var väl de enda som skrattade högt åt att Max von Sydows karaktär hade dödsångest över att Kina skulle skaffa kärnvapen. Snyggt svartvitt foto av allas vår Sven Nykvist. Om jag valt Bergman/Nykvist-produktion å Cinematekets vägnar skulle det hellre blivit Persona, men visst är fotot även här fantastiskt.


Natural Born Killers (6/10).
(Oliver Stone, USA, 1994. IMDb.)
Den här filmen är ok, men det faktum att Quentin Tarantino skrev originalmanuset och sedan skrev Oliver Stone om det till den grad att de vid ett tillfälle hamnade i knytnävsslagsmål om det. Ni vet säkert hur filmen är. En killer-frenzy så att säga, och allt skylls på media. Sit-comen i början är dock ett skoj grepp. Yeah yeah, den är helt ok.


Nature's Way (6/10).
(Jane Shearer, Nya Zeeland, 2006. IMDb. KG.)
En man mördar en liten flicka och vi får följa honom efter mordet då han tror att han ska åka fast.


Nausicaä från Vindarnas dal (8/10).
(Kaze no tani no Naushika, Hayao Miyazaki, Japan, 1984. IMDb. KG.)
Fin gammal Miyazaki. Helt fullt på Cinemateket. Kul!


Necessities of Life (6/10).
(Ce qu'il faut pour vivre, Beno?t Pilon, Kanada, 2008. IMDb.)
En fin historia om en inuk som blir sjuk och måste spendera två år i Quebec för att återhämta sig.


Necrology (4/10).
(Standish Lawder, USA, 1971. IMDb.)
Skum film där de klippt ihop människor i en rulltrappa i elva minuter. Inte så intressant kanske, det roliga blir när eftertexterna kommer och vi får "veta" vilka vi sett: Taxi Cab Driver, Deaf Mute Woman, German Business Man, Retired (Living in Brazil), IBM Salesman, Man with Ulcer, Trumpet Player, Assassin (with Two Assistents), Former Disc Jockey (min favorit) osv. Man skulle haft dem spelandes på varsin skärm kanske så att man ser fördomen samtidigt som personen?


Network (10/10).
(Sidney Lumet, USA, 1976. IMDb. KG.)
En fullkomligt fenomenal film som jag tycker alla borde se. Ett nyhetsankare får sparken, men hinner under uppsägningstiden säga att han ska skjuta huvudet av sig i programmet om en vecka, varpå tittarsiffrorna stiger och han får fortsätta säga vad han tycker. En fantastiskt smart, invecklad och väl utförd film. Det jävliga är att det är precis likadant idag om inte än värre. Skillnaden är att opiumet för folket inte i samma utsträckning är tvn utan snarare sina vänners statusuppdateringar. Men vad gör det, allt för att hålla folket från det de kan göra någonting åt.


Never Been Kissed (2/10).
(Raja Gosnell, USA, 1999. IMDb.)
Fruktansvärt kass, dålig, amerikansk humor, Falk som valde film. Nästa gång är det min tur, ska bli Ciderhusreglerna, höga förväntningar!


New York, I Love You (7/10).
(Fatih Akin, Yvan Attal, Allen Hughes, Shunji Iwai, Wen Jiang, Joshua Marston, Mira Nair, Brett Ratner, Randall Balsmeyer, Shekhar Kapur & Natalie Portman, Frankrike / USA, 2007. IMDb.)
...but you're bringing me down.. Det här är en fristående fortsättning på Paris, je t'aime, men här är det kärleken till en annan stad. Givetvis varierande kvalitet, men all-in-all super.


Nick and Norah's Infinite Playlist (5/10).
(Peter Sollett, USA, 2008. IMDb.)
Suverän musik i en film som man redan innan man börjat se filmen fattar hur den ska sluta. Men den är halvmysig och det är nostalgiskt att åka med dem genom New Yorks uteliv. Så den får mer än godkänd på grund av den fina musiken, att de faktiskt är packade i filmen och ja, att Mark Motherbaugh gjort soundtracket. Ok, gillar du inte indiemusik eller George Michael (alltså Michael Cera) kan du lätt skippa den.


Night #1 (8/10).
(Nuit #1, Anne Émond, Kanada, 2011. IMDb. KG.)
Ett one night stand blir kanske nåt mer?


Night and Fog (8/10).
(Nuit et broillard, Alain Resnais, Frankrike, 1955. IMDb.)
En dokumentär om förintelsen. En förbannat bra sådan, med bilder man helst inte vill se. Dock var det störande att texten var så jävla snabb (försök läsa femton engelska ord på två sekunder).


Night on Earth (8/10).
(Jim Jarmusch, USA / England / Frankrike / Tyskland / Japan, 1991. IMDb.)
Jag brukar ha ganska svårt för enskilda historier som inte flyter ihop med varandra, men här gillar jag det skarpt. Det är fem olika taxiturer en natt, i L.A., New York, Paris, Rom och Helsingfors. Alla med olika människor och många roliga historier. Roberto Benigni i Rom-episoden är absolut roligast. Men gillade ni inte Ghost Dog kommer ni nog inte gilla den här heller. Svart, underbar humor.


No Country for Old Men (8/10).
(Joel & Ethan Coen, USA, 2007. IMDb.)
En stilsäker karaktärstudie över dels en gammal svetsare samt en skum yrkesmördare. Filmen tog ju som ni säkert vet storslam på Oscarsgalan, men jag tycker det känns lite som om de i juryn tyckte det var dags för bröderna att få lite statyetter nu, det här är knappast deras bästa i mina ögon. Big Lebowski är ju deras komiska mästerverk och även Oh Brother samt Fargo håller jag högre, men det här visar att bröderna Coen är tillbaka, efter sina halvdana rullar Intolerable Cruelty och Ladykillers (se dock originalet av den, skitbra rulle).


No fear, no die (4/10).
(S'en fout la mort, Claire Denis, Frankrike / Tyskland, 1990. IMDb. KG.)
"Men are cocks". Well, that's just like your opinion, woman.


North by Northwest (8/10).
(Alfred Hitchcock, USA, 1959. IMDb.)
Skitbra förväxlingsthriller... Många oväntade vändningar i denna rulle, som av många anses vara Hitchcocks bästa, jag håller inte riktigt med, både Vertigo och Psycho är bättre. Men dålig är den då inte, Hitchcock hade inte bangat ur än... Cary Grant är stencool, Eva Marie Saint är snygg och det är en ytterst häftig scen i slutet...


Norwegian Wood (8/10).
(Noruwei no mori, Anh Hung Tran, Japan, 2010. IMDb. KG.)
Vackert. Ack så vackert.


Nowhere Boy (4/10).
(Sam Taylor-Wood, England / Kanada, 2009. IMDb. KG.)
Ok rulle om John Lennons struliga uppväxt.


Nude Caboose (5/10).
(Guy Maddin, Kanada, 2006. IMDb.)
Skum.


Nude on the Moon (5/10).
(Doris Wishman & Raymond Phelan, USA, 1961. IMDb. KG.)
Soft rulle om en raketforskare som inte ser sin sekreterares förtjusning av hans person, allt han har i huvudet är att åka till månen. Han ärver massa stålar och åker till månen med sin polare, professorn. Väl där hittar de ett samhälle där alla går omkring nakna (ja, nästan) och bara leker och har det gött. Ett härligt matriarkat.


Nudisten (7/10).
(My Sandström, Sverige, 2010.)
En kul kortfilm om Kerstin, som efter att hennes kille Magnus lämnar henne slutar använda kläder. Riktigt kasst filmat ibland, men en härlig nudist att följa gör filmen högst underhållande.


Nurse Betty (6/10).
(Neil LaBute, USA / Tyskland, 2000. IMDb.)
En annorlunda rulle. En tjej som är kär i en doktor i en tv-såpa. Känns det igen? Förmodligen inte, i alla fall om du inte sett de flesta Vänner-avsnitten. Det är väl därifrån de har fått idèen till filmen. Visst, det är annorlunda och lite småskoj, men skådespelet är oerhört varierande, Renee Zellweger, Greg Kinnear och Morgan Freeman är ytterst duktiga, medan Chris Rock är helt värdelös. Personen som castade måste fått ett hjärnsläpp.. Det blir lite krångligt när Betty väl möter sin 'doktor', han spelar liksom med som om hon hela tiden skådespelar och det känns inte särskilt trovärdigt och lite jobbigt ett tag. Jaja, det var enkel underhållning, no more, no less.


O Lucky Man! (8/10).
(Lindsay Anderson, England / USA, 1973. IMDb.)
Suverän satir där Malcolm McDowell (allas våran A Clockwork Orange-Alex) utsätts för en hel del absurditeter i ett enda stort vänsterdrivet epos. Jag älskar det! Den är lite seg i början, men så småningom blir det liv i luckan. Alan Prices musik är suveränt passande. Jag gillar det skarpt. Och det typsnittet de skrivit eftertexterna med. Divine.


O' Horten (6/10).
(Bent Hamer, Norge / Tyskland / Frankrike, 2007. IMDb. KG.)
Fin historia om en lokförare som går i pension.


Oasis (7/10).
(Chang-dong Lee, Sydkorea, 2002. IMDb.)
En annorlunda kärlekshistoria mellan två handikappade människor. Den är trevlig och fin, men inte rakt igenom. Jag tänker inte avslöja nåt. Den är dock lite väl lång, många scener skulle jag gärna klippa ner lite. Skoj var det att vara "tvungen" att applådera när filmen var slut eftersom regissören kommit ända från Sydkorea för att titta till oss. ;)


Ocean's Eleven (9/10).
(Steven Soderbergh, USA, 2001. IMDb.)
Precis så här roligt går det att ha på bio! Om man jämför med gårdagens film, Under Sanden, så är nog de filmerna, precis varandras motsatser. Här är det bara underhållning som gäller, ingen engagerande film alls, men ack så underhållande. Skådespelarensemblen är utmärkt, förutom Matt Damon, som, som alltid, är lite blek. Men filmens absolut starkaste kort är musiken. Faktiskt den största anledningen att jag ville se filmen. Soundtracket är nämligen signerat en viss David Holmes, mannen som gjort Hey Lisa, låten denna sidan är döpt efter. Med andra ord en förbannat funky kille. Och här är det fan bättre än någonsin, det är förbannat snyggt och soundtracket ska inhandlas, rest assure. Och när han i slutet använder mitt favorit-stycke i klassisk musik, Clair De Lune av Debussy så ryser jag. Sedan är det ett strålande kameraarbete, med snygga åkningar och framför allt hela tiden så förbannat coolt. Detta hjälps mycket av den fina scenografin och kostymerna. Ett beprövat men trevligt grepp. Filmen bygger på att vara så cool som möjligt och är inte alls lika pretentiös som Soderberghs förra thriller, The Limey, som jag tyckte var lite väl velig. Här briljerar han dock i underhållning. Det är smått otroligt att mannen först gör en gripande skildring av USA:s knark i Traffic för att helt byta genre och göra detta. Imponerande. En ny Ang Lee, kanske? ;) //Update: Läste en recension i NME om Soundtracket till filmen och där stod det ju att Holmes och Soderbergh jobbat tidigare med Out of Sight. That slipped my mind. Eller jag visste inte att Holmes gjorde musiken till den. Den är ju super den rullen. Får jag se om!


Ocean's Thirteen (6/10).
(Steven Soderbergh, USA, 2007. IMDb.)
Ännu en skön rulle i serien. David Holmes härliga musik förhöjer som vanligt, men han gör inga klockrena val, som när han valde A Little Less Conversation i första rullen (och att sedan en pengaglad jävel, JXL, sedan lade på ett beat och gav ut den som singel och tog all cred från Holmes), men det är lika coolt som vanligt, men inte så mycket kvinnlig fägring sånär som milfen Ellen Barkin. Småkul hur de vävde in ett arbetaruppror i en heist-film för övrigt. Nu får vi se vad herr Soderbergh hittar på med stålarna han gör på denna, hans kassako.


Ocean's Twelve (6/10).
(Steven Soderbergh, USA, 2004. IMDb.)
Jag älskade faktiskt Ocean's Eleven. Den var perfekt utförd. Här fortsätter Soderberghs kassako (för att kunna finansiera sjukt långa projekt om Che Guevara och sånt). Det är fortfarande snyggt utfört, bra rakt igenom, suverän musik av David Holmes - givetvis. Men twisten på slutet är den tråkigaste man kan använda sig av i den här genren.


Oddsac (5/10).
(Danny Perez, USA, 2010. IMDb.)
Animal Collectives experimentiella film är väldigt experimentiell och påminner mer om deras liveuppträdanden än deras skivor. Jag är inte så förtjust i dem live, men älskar deras skivor. Filmen är lite lösa scener, allt från en vägg som läcker olja till ett matkrig i en kuliss i skogen. Mitt i finns ett parti där någon sätter upp ett trumset i ett stenras och börjar spela. Det är i filmens behållning, riktigt bra där.


Of Fox and Hounds (6/10).
(Tex Avery, USA, 1940. IMDb. KG.)
Mysigt med lite gammal tecknad film på söndagseftermiddagen. Här en dum hund och en smart räv.


Oh Brother, where art thou? (8/10).
(Joel & Ethan Coen, England / Frankrike / USA, 2000. IMDb.)
Jag hade förväntat mig en roligare film. Bröderna Coens förra film, The Big Lebowski är ett komiskt mästerverk, om ni missat den, hyr! Nåväl denna filmen var inte riktigt som jag hade trott, trodde som sagt att det skulle vara mer komedi, men det var en stor portion äventyr i historien som stundtals var lite seg och upprepande. Clooney spelar utmärkt den kloka i gänget, Everett, även andra roller spelas utmärkt och en av mina favoritskådespelare, John Turturro från The Big Lebowski används igen av bröderna Coen, då spelade han den bowlande pederasten med den klassiska scenen då han slickar sitt klot, här ses han som en av rymlingarna. En finfin film med stundtals mycket roliga scener.

Har bröderna Coen bäst snitt i mina betyg, eller? Känns så. Jag såg om denna finfina rulle igår. Framför allt för det fina fotot som gör sig så bra på en filmduk. Och jag insåg att den är värd mer än sjuan jag gav den förra gången.


Old Joy (5/10).
(Kelly Reichardt, USA, 2006. IMDb.)
Två vänner som inte umgåtts på ett tag åker ut i skogen och tar det lugnt. Det är en avslappnande film där Will Oldham gör sin första huvudroll till tonerna av Yo La Tengo, och det var givetvis dessa saker som gjorde att jag såg filmen. Filmen i sig är väldigt långsam och jag ser den som en homage till naturen och att umgås - på riktigt. Get off the internet!


Oldboy (8/10).
(Chan-wook Park, Sydkorea, 2003. IMDb.)
Suverän film som påminner om Saw egentligen, men som fungerar mycket, mycket bättre. En man blir inlåst i ett rum i femton år - varför?? Fantastiskt foto, skådespel och regi. Jag gillade den skarpt.


Om ödet får bestämma (4/10).
(Serendipity, Peter Chelsom, USA, 2001. IMDb.)
En film jag såg för en anledning: Kate Beckinsale, hon har varit en liten favorit sedan jag såg Shooting Fish för första gången. En film jag gärna ser om, den är suverän. Den här tänker jag inte se om. Det handlar om en man och en kvinna som är och julhandlar på Bloomingdale's och båda tar tag i sista paret handskar och de börjar diskutera vem som ska få dem. De sätter tillbaka dem så länge och en man kommer och fingrar på dem, då drar de ihop en historia och de tar en fika. Kate tycker att ödet ska få bestämma om de ska få träffas igen och tiden går tre år och de möts igen. Tja, vad kan hända? Er... God only knows. Det som lyfter filmen är Kate och John Cusack som båda är super. Det andra är att John antagligen varit med och valt musiken till den här filmen, lite St Germain lite här och där och när Nick Drakes Northern Sky börja ljuda i slutet ryser jag. Rysningar är det bästa betyget och höjer filmen från en trea.


Om en pojke (5/10).
(About a Boy, Chris & Paul Weitz, England / USA / Frankrike / Tyskland, 2002. IMDb.)
Halvdassig film om Hugh Grant som en snart 40-årig ungkarl som går efter att var man är en ö. Tills han träffar en pojke och inser att han behöver nån annan. Sliskigt och inte särskilt roligt. Det enda bra är Badly Drawn Boys musik.


Om gud vill (5/10).
(Amir Chamdin, Sverige, 2006. IMDb. KG.)
Amir Chamdin, mest känd som sångare i Infinite Mass gör här långfilmsdebut med sig själv och Nina Persson från Cardigans i huvudrollerna. Det är en mycket snygg film med ok manus, men mest är det snyggt. Bonus med fin White Stripes-cover dock.


Om inte (2/10).
(Ella Lemhagen, Sverige, 2001. IMDb.)
Hade helt glömt att jag och Figge genomled den här skitfilmen häromdagen. Så bra var den.. Anledningen vid såg den var att de spelade in en scen precis vid våra tält på hultsfred förra året, då Olers och Lenny (eller var det Per?) tejpade fast kameramannen.. Haha. Det är så många jävla missar. De kör in med sin bil på campingområdet, de badar vid en badplats som inte ligger vid hultsfred och när bajen mötte nåt lag spelade de tydligen inte på råsunda. Figge vet ju sånt. Filmen är hur som helst ett uppvisande i hur man spelar dåligt. Skådespelet är värdelöst, den enda som klarar sig någorlunda är Frida Hallgren. Jag menar, Olle Sarri som med hårdrocksmustasch och rakad skalle? Han ser ju helt idiotisk ut. Som om Lasse Berghagen skulle ha punkfrilla. En kupp för nästa år för det skitprogrammet, kanske? Suck. Trött på skiten nu. Och ikväll hyrde jag Leva Livet, som jag hört ska vara bra. Då funkar den inte på min video. Eller ja, jag ska inte gå in på de tekniska detaljerna till det. Det är lite knas. Videon är lite trasig i alla fall. Ska lämna in den, men det blir aldrig gjort..


Om jag vänder mig om (7/10).
(Björn Runge, Sverige, 2003. IMDb.)
Oerhört starkt skådespel i en film där ett antal familjeöden skildras. Fenomenalt skådespel som sagt, men manuset är inte fulländat, men det finns egentligen inte så mycket att klaga på, bara att känslan inte ger en mer än så.


Omen (7/10).
(Richard Donner, England, 1976. IMDb.)
Finfin skräckis där djävulen planerar att ta över jorden genom att låta sig födas i en pojke som adopteras av en viktig diplomat. Min vän Alex såg filmen när han var liten och har fortfarande tvångstankar om 666...


On the Waterfront (9/10).
(Elia Kazan, USA, 1954. IMDb.)
Suverän film. Brando spelar lysande en före detta boxare som numera är hamnjobbare och hjälpreda för den fula gubben som styr hamnen genom en falsk fackförening. Men han gillar det inte, riktigt och tar tag i saker och ting.


On your mark (7/10).
(Hayao Miyazaki, Japan, 1995. IMDb.)
Mysig Miyazaki-musikvideo.


Once Upon a Time in America (8/10).
(Sergio Leone, USA, 1984. IMDb.)
Leones rip-off på Gudfadern. Nej, så illa är det inte, men det finns många likheter, det handlar om maffian, det hoppar mellan olika tider och Robert De Niro är med. Jag såg den långa versionen, som var på två band, vilket jag missade då jag hyrde, så jag såg första och andra delen med en vecka emellan, vilket gjorde att jag inte fick så bra helhetsbild, men det jag kom fram till var att den var på tok för lång.. Fyra timmar är mastigt. Och sedan var det James Woods, vad är det med honom som jag avskyr? Jaja. Bra är filmen överlag.


Once upon a time in Anatolia (8/10).
(Bir zamanlar Anadolu'da, Nuri Bilge Ceylan, Turkiet / Bosnien och Herzegovina, 2011. IMDb. KG.)
Jag sa att om jag gav den här 8 eller mer så skulle jag åka dit. Egentligen lockar väl inte landskapet så mycket som jag trodde det skulle göra. Fantastisk, smart dialog och suveränt spel. Skitfin film. Tänkte åka i höst. Who's game?


Once upon a time in Mexico (4/10).
(Robert Rodriguez, Mexico / USA, 2003. IMDb.)
Actionfylld, men så tråkig att jag somnade. Snark snark.


Once upon a time in the west (8/10).
(C'era una volta il West, Sergio Leone, USA/Italien, 1968. IMDb.)
Underbar western. Jag är oftast inte så fascinerad av genren, men här är det annorlunda, en australiensare förklarade att det här var Leones sätt att döda westerns då han egentligen inte ville göra ännu en western när han kommit till USA och dess filmindustri. Här skjuts barn och kvinnor t ex. Det har jag då aldrig sett i en western tidigare. Fint foto, bra skådespel, men lite väl lång. Och ljudmixen var väl lite väl övertydlig.


Ondskan (6/10).
(Mikael Håfström, Sverige, 2003. IMDb.)
Helt ok film, även om karaktärerna kan kännas lite väl lätt målade. Vi har tuffingen, nörden och de som jävlas. Nåväl, helt ok som sagt.


One Hour Photo (5/10).
(Mark Romenek, USA, 2002. IMDb.)
En helt ok film om en snubbe som jobbar på en liten del av ett stort köpcentrum. Det är stället där man kan framkalla sina filmer på en timme. Detta är en tjänst som familjen Yorkin har använt sig av många gånger. Sy, som jobbar på fotostället, har framkallat deras bilder och sett deras son växa upp, och då han inte är riktigt psykiskt stabil, blir han galen, när han får reda på att fadern i familjen har pajat den perfekta familjen. Det är en helt ok rulle, men inget särskilt, förutom att deras hem är verkligen perfekt. Helt sjukt snyggt. Och frugan är inte dum hon heller, hehe. Connie Nielsen heter skådespelerskan, visst. Och hon ser inte ut att vara 37, det må jag säga. Ok, jag gillade henne skarpt, ok?


One, Two, Three (7/10).
(Billy Wilder, USA, 1961. IMDb. KG.)
Billy Wilder har tydligen gjort en film om en Coca-Cola man i Västberlin i början av 60-talet! Tack för det tipset, IMDb! Storyn är att denne herre får besök av chefens dotter som givetvis kärar ner sig i en kommunist. Underbar, typisk Wildersk slapstick. Älskar att mannen fru kallar honom führer!


Open your eyes (6/10).
(Abre los ojos, Alejandro Amenábar, Spanien / Frankrike / Italien, 1997. IMDb.)
Innan Alejandro Amenábar gjorde The Others med Nicole Kidman gjorde han denna rulle, som är förlagan till Vanilla Sky. Vi får dock lite mer kött på benen och jag känner att jag skulle vilja se om Vanilla Sky innan jag berättar om vilken jag föredrar. Hur som haver var denna bra, men inte exceptionell.


Opening Day of Close-Up (2/10).
(Il giorno della prima di Close Up, Nanni Moretti, Italien, 1996. IMDb. KG.)
Riktigt trist kortfilm där Moretti nitiskt instruerar sin personal hur den iranska filmen Close-up ska visas och säljas in hos publiken.


Orange County (3/10).
(Jake Kasden, USA, 2002. IMDb.)
En kass film om en snubbe som vill bli författare och således vill läsa hos hans favoritförfattare på Stanford. Hans betyg blir förväxlade med hans polare och han kommer inte in, då försöker han fjäska för en gubbe son sitter i skolans styrelse. Inte så lätt att imponera när man har en alkoholiserad morsa, en ständigt hög bror och en styvfar vid namn Bob, som blir galen när han inte får sin medicin. Ganska många justa cameos av bland andra Ben Stiller och lite annat folk. Och Leslie Mann, hon borde castas mer! Ni vet, tjejen i grymt underskattade The Cable Guy.


Ordinary Decent Criminal (8/10).
(Thaddeus O'Sullivan, USA / England / Tyskland / Irland, 2000. IMDb.)
Hördes talas om den här filmen för cirka ett år sedan, då jag skulle hålla ett tal om Kevin Spacey hade jag tänkt. Ja, jag var en av de som gillade honom innan American Beauty också.. Det var en av hans kommande filmer och nu hade den äntligen kommit till videohyllan på Shell.. Efter att övertygat Figge avnjöts filmen tillsammans med Lenny och undertecknad i min stuga. Mycket underhållande och viss originalitet, men visst humorn är väl centrala delen. En liten trivialitet är att de utför ett rån av ett museum på i princip samma sätt som de som utförde ett i Stockholm nyligen. Inspirerade av filmen? Kanske som de som inspirerades av Kubricks mästerverk A Clockwork Orange och gick ut och våldtog och mördade? Hoppas inte denna film blir bannlyst av samma anledning. Ingen stor risk, A Clockwork Orange kom ju ändå för nästan trettio år sedan..


Orlando (7/10).
(Sally Potter, England / Ryssland / Frankrike, 1992. IMDb.)
En märklig historia om en person som först är en man med kvinnligt utseende och sedan lever i 400 år, och efter 200 blir han en kvinna. Den är uppdelade så varje 50 år är det ett nytt ämne, t ex politik, sex, poesi och kärlek. Baserad på en bok av Virginia Woolf. Hm, vad är det för författare egentligen? Tänker på Who's afraid of Virginia Woolf? givetvis. Hm..


Ormens väg på hälleberget (3/10).
(Bo Widerberg, Sverige, 1986. IMDb.)
Detta kan vara tråkigaste filmen jag sett i år. Ok, om The Wayward Cloud är långsam och således lite tråkig, men det här var så segt att jag var nära att lämna soffan, men på Alex begäran gav jag den en chans. Alla har vi vissa genrers som vi inte direkt är storförtjusta i. Mina är westerns, kostymdramer och filmer som utspelar sig i feodala Sverige. Och inte ens Bo Widerberg kan göra det intressant. Det här är en sorglig och tråkig historia om en kvinna som betalar hyran i natura, dock är den rätt uppenbar så när slutet, så man sitter bara och väntar på att mellanscenerna ska springa förbi, men de går i slow-motion.


Oskuldens tid (4/10).
(The Age of Innocence, Martin Scorsese, ISA, 1993. IMDb.)
En stor besvikelse tyckte jag, inte för att kostymdramer är min favoritgenre, snarare tvärtom.. Här är det så ofantligt tråkigt, det filmas middag efter middagsrätt och cigarrer som askas. Och vem fan bryr sig om borgarna i USA i slutet av 1800-talet? Inte jag i alla fall. Och nåt vidare manus är det inte heller. Dock passande då även det är trist och pompöst. Undvik. Sina fyra poäng får den för fint skådespel.


På Drift mot Idaho (5/10).
(My Own Private Idaho, Gus Van Sant, USA, 1991. IMDb.)
Hm, tyckte inte den var så jävla bra, trodde jag skulle tycka det, men man vet aldrig med van Sant, ibland blir det väldigt bra som med Good Will Hunting, ibland blir det sämre som med Till Varje pris eller denna. Vet inte riktigt vad det var som gjorde att jag inte gillade den, den var bara tråkig tror jag. Figge somnade och jag var stundtals inte långt ifrån..


På Sista Versen - En liten film om döden (8/10).
(Tomas Alfredson, Sverige, 1999. IMDb.)
En liten film om döden. Inte en av de bästa av de små filmerna, men ändock fantastiskt kul. Eberspräscher!


På smällen (7/10).
(Knocked Up, Judd Apatow, USA, 2006. IMDb.)
Kul rulle om en kille som spenderar sin tid med att röka på och planera en hemsida med sina polare där de ska ange i vilka filmer och vid vilken tid man kan se sina favoritskådisar nakna. Han lyckas mirakulöst få hem en snygg brud och får henne på smällen. Gillar den skarpt faktiskt, den är härligt modern och kul. Jag gillar när ungen säger "I googled murder"...


På Västfronten Intet Nytt (8/10).
(All Quiet on the Western Front, Lewis Milestone, USA, 1930. IMDb.)
En krigsfilm som, sig bör, sklidrar de djävulska sidorna av kriget och är, mer eller mindre, givetvis emot krig. Fint skådespel, fint manus, speciellt slutet som är precis så jag vill att det ska sluta. Filmen är från 1930 så bilden hoppar lite och så, och ljudet är kasst, men det vande man sig ganska bra vid. Mycket bra, helt enkelt.


Palindromes (4/10).
(Todd Solondz, USA, 2004. IMDb.)
Ingen höjdare, Solondz experimenterar lite väl mycket med filmmediet och denna gången gillade jag det inte. Och kan han göra en enda film utan att barn och sex är inblandade?


Palme (7/10).
(Kristina Lindström & Maud Nycander, Sverige, 2012. IMDb.)
Välgjord dokumentär som dock kändes lite kort.


Palookaville (5/10).
(Alan Taylor, USA, 1995. IMDb.)
En ok film där Vincent Gallo, William Forsythe och en snubbe till spelar ett gäng som försöker slå sig in på den kriminella banan, men misslyckas. Som en sämre Bottle Rocket med andra ord. Värd att se för att Vincent Gallo sjunger Bettie Serveerts Lovin' you, kanske? Förresten var det tur att jag gick in på IMDb och röstade, så att det inte längre än 666 som sett filmen! Djävulskt!


Panic Room (6/10).
(David Fincher, USA, 2002. IMDb.)
Bra, men som alla andra tycker; inte lika bra som hans tidigare filmer. Vissa har tyckt att kameraåkningar har varit spektakulära. Jag håller med, men det är ju givet att de är animerade, dock snyggt ihopsatt med det riktiga, så att säga.. Slutet sänker filmen från en sjua. Absolut sista scenen är helt meningslös och jag hade velat ha en annan scen där. Men den inträffar inte.


Pans Labyrint (8/10).
(El Laberinto del fauno, Guillermo del Toro, Mexiko / Spanien / USA, 2006. IMDb.)
Jag är ju inte mycket för det här med Fantasy, har inga tankar på att se om Sagan om Ringen-trilogin eller att börja titta på Harry Potter. Varför valde jag då att se denna rulle? Tja, vad vet jag, kanske på grund av den där lite nördiga idèn jag har om att nån gång ha sett alla filmer på IMDb Top 250 och där har den lyckats få en plats (just nu på #50). Det är historien om en flicka vars gravida mor har skaffat sig en ny man, som är kapten i Francos armè under kriget. De reser till skogen där gerillan håller på och attackerar lägret, men då kaptenen vill att hans son (klart det är en son) ska födas måste de åka dit. Väl där hittar hon en gräshoppa som leder henne in i en förtrollad värld. En av de bättre fantasy-filmerna jag sett helt på grund av att de blandar den fantasifyllda fantasyvärlden med en intressant krigsskildring. Skit i den lille killen med glasögonen och se denna istället. Jag är säker på att du kommer gilla den om du är fantasyintresserad.


Pansarkryssaren Potemkin (8/10).
(Bronenosets Potyomkin, Sergei M. Eisenstein & Grigori Aleksandrov, Sovjetunionen, 1925. IMDb.)
En, för filmen, viktig film, där man för första gången använde massa folk för att göra storslagna scener, innan hade de flesta filmer varit teater, mer eller mindre, här förstår man att det går att göra så mycket mer av en film än en teateruppsättning.. Filmen är stum, men var på min version ljudsatt med ett hejdundrans orkesterspel som gjorde det lite mer levande. Dock är filmen levande som den är, bra skådespel och, förvisso, en hel del överspel. Idèn om att använda ett myteri som starten på en revolution på land är suverän och i hur många filmer har det klassiska att ha en barnvagn åka nerför en lång trappa kopierats? En banbrytande film, som jag iofs inte kommer att se igen..


Paperboys (7/10).
(Mike Mills, USA, 2001. IMDb.)
En vackert fotad dokumentär om ett gäng tidningsutdelare. Mike Mills har senare gjort fina spelfilmen Thumbsucker och jag vill gärna se hans nya Does Your Soul Have a Cold? (suverän titel).Dessutom är det nog första gången jag hör Elliot Smiths vackra musik i en dokumentär.


Paprika (7/10).
(Satoshi Kon, Japan, 2006. IMDb.)
En galen anime. Några forskare har uppfunnit en grej man sätter bakom örat så man kan se vad personen drömmer om. Det blir galet när en biverkning blir att man kan hamna i varandras drömmar... Galet och vackert.


Paradis: Kärlek (8/10).
(Paradies: Liebe, Ulrich Seidl, Österrike / Tyskland / Frankrike, 2012. IMDb. KG.)
Suveränt porträtt av en kvinna som åker till Kenya för att få sig lite manlig "kärlek". En feminism i klass med det Annie Lööf förespråkar, att kvinnor ska ta sig samma makt som män. Och således köpa dem i lägre samhällsklasser för sin egen tillfredsställelse.


Paradiset (6/10).
(Ahang Bashi, Sverige, 2009.)
En sorglig historia om Simin, som bor på ett äldreboende här i Sverige, problemet är att hon inte talar svenska (även fast hon ju kunde rätt bra när hon försökte med sin dotter), vilket gör det svårt att få ett drägligt liv på äldreboendet. En underbar gammal dam och ett fint porträtt, man tycker ju att det borde finnas tillräckligt med persisk-talande äldre så att de kan få bo tillsammans och att någon inom äldrevården som talar persiska skulle kunna jobba med henne. Låt oss hoppas att det blir så snart.


Paradisets barn (9/10).
(Les Enfants du paradis, Marcel Carnè, Frankrike, 1945. IMDb.)
Det tog mig ett bra tag att se den här filmen, den är verkligen fantastiskt lång, tre och tio. Det är lite i längsta laget i en film som handlar om olycklig kärlek, men det är verkligen helt suveränt gjort. Vissa klassar denna som världens bästa film, jag kan inte riktigt hålla med, den är lite för teatral och förlegad för att jag skulle gå och kalla den det, men den är absolut en av de vackraste kärlekshistorier som har återberättats på filmduken.


Parallax view (6/10).
(Alan J. Pakula, USA, 1974. IMDb. KG.)
Jag tappade lite intresset för den här klassikern där ett företag utbildar folk till att bli mördare.


Parallel worlds, parallel lives (8/10).
(Louise Lockwood, England, 2007. IMDb. KG.)
E i det suveräna bandet Eels har en mörk historia och en del av den är hans far, mannen som knappt sa ett ord under hans uppväxt, han var istället upptagen med att ta fram en teori inom kvantfysik. E försöker här förstå vad den innebär. Fin film och givetvis med ett suveränt soundtrack. Rekommenderas varmt.


Paranoid Park (6/10).
(Gus Van Sant, USA/Frankrike, 2007. IMDb.)
Jag tyckte denna film lät lite annorlunda, med ett mord i skateboardkulturen. När jag laddat ner den och börjat förtexterna gå får jag ett stort leende på läpparna när jag ser att Gus van Sant valt Christopher Doyle till fotograf. Jag älskar Doyle och även här är hans foto finfint, dock inte så fantastiskt som det brukar vara, men jag gillade förvisso hans lite nya grepp där. Filmen i sig är ett uppklippt potpurri om vad som egentligen hände den där kvällen. Klart godkänd, med väldigt annorlunda ljuddesign samt då ett finfint foto. Är du skejtare gillar du den säkert ännu mer än mig.


Paraplyerna i Cherbourg (6/10).
(Les Parapluies de Cherbourg, Jacques Demy, Frankrike / Västtyskland, 1964. IMDb.)
En annorlunda musikal. Hela (!) dialogen sjungs. Det blir ganska outlidligt givetvis, men pallar man med det så är den ok. Gillade slutet. Oväntat.


Paris sover (7/10).
(Paris qui dort, René Clair, Frankrike, 1925. IMDb. KG.)
Fin gammal stumfilm där en man som har det fantastiska jobbet att vara nattvakt uppe i Eiffeltornet vaknar upp och så sover hela stan! Fantastiskt skön film. Me like.


Paris, je t'aime (8/10).
(Sylvain Chomet, Ethan & Joel Coen, Isabel Coixet, Wes Craven, Alfonso Cuarón, Christopher Doyle, Alexander Payne, Walter Salles, Tom Tykwer, Gus Van Sant m.fl, Liechtenstein/Schweiz/Tyskland/Frankrike, 2006. IMDb.)
Det är lite konstigt att denna film knappt fått någon press alls. Jag har då inte sett nån om den, jag har dock peppat den i några månader då jag såg vilka som hade gjort episodfilmerna. Det är givetvis, som alltid med episodfilmer väldigt varierande hur bra de är. Bäst tycker jag nog om Alexander Paynes om en amerikanska som åker till Paris och berättar om sin resa på sprucken franska. Lite roligt att Wong Kar-Wais ständige fotograf äntligen får göra en liten film, förvisso inte så bra, men ändå. överlag är episoderna ljuvliga, får mig att fundera en gång extra på Marias skumma förslag...


Paris, Texas (7/10).
(Wim Wenders, Tyskland / Frankrike / England, 1984. IMDb. KG.)
De senaste fyra kvällarna har jag tittat på den här rullen. Och somnat. Inte för att den är dålig, den är förvisso långsam, men jag har varit oerhört trött. När jag var liten hade vi Paris, Texas inspelad på ett VHS-band och jag kunde inte förstå vad titeln innebar. Paris och Texas? En stad och en stat? Märkligt. Filmen är rätt märklig, oerhört vackert fotad. Dessutom skön musik av Ry Cooder.


Party Monster (2/10).
(Fenton Bailey & Randy Barbato, USA / Holland, 2003. IMDb.)
Skitfilm. Jag såg den för att jag kommer ihåg att det var lite snack om den när vi bodde i London och att Marilyn Manson och Maculey Culkin var med. De är de och filmen är bara ett meningslöst epos av knark. Som en Fear and Loathing in Las Vegas utan humorn, skådespelarinsatserna eller fotot. Med andra ord skit.


Patrioten (2/10).
(The Patriot, Roland Emmerich, USA / Tyskland, 2000. IMDb.)
Sorgligt dålig film! Enda syftet med filmen är att USA är så bra och så trevligt. Gibsons karaktär låter till och med sina slavar leva som de vita. Allt ska vara politiskt korrekt och inte alls sanningsenligt. Men gillade ni Roland Emmerichs förra filmer Godzilla och Independence Day kanske ni gillar de här med... Vad som är roligast av allt är att han är producent till en kommande film som heter Araq attack!


Patton (7/10).
(Franklin J. Schaffner, USA, 1970. IMDb. KG.)
Krig! Det gillar Patton. Lång fin rulle.


Pecker (7/10).
(John Waters, USA, 1998. IMDb.)
En lite lugnare Waters-rulle där Edward Furlong glatt fotograferar sin white trash-tillvaro och blir kulturelitens älskling i New York, men hur påverkar det de han har fotat? Ja, det är en fin rulle, mycket mer "vanlig" än andra Waters-filmer. Ett måste för alla fotografer. :)


Pee-Wees stora äventyr (6/10).
(Pee-wee's Big Adventure, Tim Burton, USA, 1985. IMDb.)
Mysig film, så mysig att jag lyckades somna flertalet gånger. Barnsligt kul dock, men det blir lite tjatigt...


Peep Show (3/10).
(J. X. Williams, USA, 1965. IMDb. KG.)
Kul att Frank Sinatra spelar sig själv som heroinmissbrukare och nyckelperson mellan JFK och Chicago-maffian. Annars inte nåt särskilt. Kult som fan, men jää jää.


Pepi, Luci, Bom y otras chicas del montón (8/10).
(Pedro Almodóvar, Spanien, 1980. IMDb. KG.)
Underbar.


Permanent Vacation (5/10).
(Jim Jarmusch, USA, 1980. IMDb.)
En studie av en man som går omkring i New York, på permanent semester. Han softar och dansar till jazz i sitt kyffe. När han får chansen drar han till Frankrike. Fint, men inget särskilt.


Persona (9/10).
(Ingmar Bergman, Sverige, 1966. IMDb.)
Helt suverän. Den Bergman-film som satt sig mest hos mig. Att låta Liv Ullman vara tyst filmen igenom är lysande, det kräver en hel del av henne och hennes medspelare, Bibi Andersson, men det klarar de galant. Och mer därtill, det blir tillsammans med Sven Nykvists suveräna foto helt underbart. Jag är dock lite skeptiskt till de konstiga artsy-fartsy sekvenserna som börjar filmen och som kommer tillbaka nån gång i mitten igen..


Philadelphia (6/10).
(Jonathan Demme, USA, 1993. IMDb.)
Efter att ha sett en film med homosexualiet följdes den med denna som tar upp ämnet, tillsammans med diskriminering av aids-sjuka, liksom dessa homosexuella. Ni vet nog vad filmen handlar om, Tom Hanks spelar en duktig advokat som får aids och får sparken. Filmen har ett småintressant manus, men det blir lite långdraget, det som lyfter filmen lite är Tom Hanksoch Denzel Washington. Men det blir lite tråkigt som sagt, scenerna i domstolen känns lite väl långa och trista..


Phone Booth (6/10).
(Joel Schumacher, USA, 2002. IMDb.)
Ey, there's a Mr Psycho on the phone!


Pi (9/10).
(Darren Aronofsky, USA, 1998. IMDb.)
Helt suverän. Suggestiv och intelligent. Toppklass.


Pianisten (9/10).
(La Pianiste, Michael Haneke, Australien / Frankrike, 2001. IMDb.)
Helt klart en av de vidrigaste filmer jag sett, ett fysiskt våld som innehåller en hel del vämjeliga scener, men framförallt ett psykiskt våld som gör att, i alla fall jag, satt och vred mig i den ej så välfyllda lilla salongen. Det var en snubbes stol som satt och knarrade hela tiden, antingen var det samma för honom, eller så var han lika sjuk som filmens centralkaraktär, pianolärarinnan Erika, var. Hon är professor i, tja, pianospel, och lär ut på en fin skola. Men det döljer sig en hel del under hennes kalla lärarinnaryta. Hon bor fortfarande med sin kontrollerande mor, trots att hon börjar närma sig 50-årsåldern. De delar till och med samma säng! Vidare ska hon, enligt sin mor koncentrera sig på sin Schumann och sin Schubert istället för att uppvaktas av män, vilket gör att hennes sexualitet har utvecklats till det extrem perversion. Men vad är det som är så bra med detta vämjeliga tänker ni er kanske nu? Jo, det är ett klockrent verk, som enligt mig riktar stor kritik mot föräldrar som försöker leva ut sina egna drömmar genom sina barn. Jag kom redan när jag satt och såg filmen att tänka på Venus och Serena Williams, ni vet de där svarta tjejerna som båda är i världseliten av damtennisen. Jag kan inte tänka mig nåt annat än att deras far är en misslyckad tennisspelare och nu lever livet då hans döttrar är tennisproffs. Jag tolkar denna filmen som en kritik mot manipulerande föräldrar. Se den (om ni vågar) och döm för er själva!


Pianot (7/10).
(The Piano, Jane Campion, Australien / Nya Zeeland / Frankrike, 1993. IMDb.)
En film där en stum kvinna blir bortgift, men får sitt älskade piano lämnat på stranden. Snyggt foto och bra skådespel i en bra handling gör det hela väldigt fint. Bra slut också.


Pickup on South Street (8/10).
(Samuel Fuller, USA, 1953. IMDb.)
Jag såg om Cecil B. DeMented nyligen och den filmen är fylld med massa filmreferenser, bland annat till Samuel Fuller, så jag laddade ner denna, hans mest kända film, och den var underbar. Det är en härlig historia om mikrofilm, kommunister, ficktjuvar och kärlek. Underbar dialog, finfint foto och härliga karaktärer. Me like.


Piece by Piece (6/10).
(Sachi Schuricht, Isaiah Allekotte, Emma Thatcher & Grace Rathbone-Webber, USA, 2006.)
En skön liten dokumentär om folk som är sjukt snabba på att lösa Rubiks kub, bland annat en svensk man, som numera programmerar på Google. Finns på Wholphin #5.


Pierrot le fou (6/10).
(Jean-Luc Godard, Frankrike/Italien, 1965. IMDb.)
En väldigt knasig Godard-rulle där Jean-Paul Belmondo och vackraste Anna Karina springer omkring efter ett mord samt filosoferar och har sig. Underhållande.


Pilgrimage (3/10).
(Werner Herzog, England / Tyskland, 2001. IMDb. KG.)
Ett sömnpiller. Bokstavligt talat.


Pina (5/10).
(PIna, Wim Wenders, Tyskland / Frankrike / England, 2011. IMDb. KG.)
Jag var lite nyfiken på den här. Wim Wenders skulle göra en 3D-film om en koreograf. Det skulle dansas ut i luften. I vanlig ordning funkade dock 3D-effekten dåligt på mina ögon, de "kom" kanske en halvmeter ut ur duken. Och de bara dansar. Och pratar. Visst, ibland är det väldigt vackert, men ibland vill jag bara sova...


Pineapple Express (3/10).
(David Gordon Greene, USA, 2008. IMDb.)
David Gordon Greene tillsammans med Apatow-gänget borde kanske generera nåt bra, men njae, det vill jag inte påstå. Greene borde göra sina egna filmer, som är så mycket bättre. Men den har sina stunder, jag tyckte speciellt om den här repliken: It means that you were gonna go to college next year, you'll get into Godspeed! You Black Emperor and the fucking Shins and you'll blow a bunch of dudes and you'll become a lesbian and I'll be here in fucking Cart county doing shit-all. You're gonna dump me so fuck it, have a good time!


Ping-pongkingen (6/10).
(Jens Jonsson, Sverige, 2008. IMDb.)
Jag föll inte handlöst för en ljust filmad film om en halvmörk historia. Men helt ok, trots allt. Jag trodde ju i vintras att denna skulle vinna Göteborgs Filmfestivals pris, men det gick, berättigat till Tomas Alfredsons Låt den rätte komma in.


Pingpong (8/10).
(Matthias Luthardt, Tyskland, 2006. IMDb.)
Paul dyker upp oanmäld upp hos sin farbror på dennes lantställe efter sin fars självmord. En suverän film, där det är mycket mer realistiskt, att saker bara händer snarare än att de byggs upp - samtidigt som de faktiskt byggs upp. Jag vet inte om det där går ihop, men det är så jag känner för den här suveräna filmen.


Pink Flamingos (4/10).
(John Waters, USA, 1972. IMDb.)
Den, i särklass, skummaste film jag sett. Och jag har sett några andra av Waters filmer, men det här överträffar allt annat i vulgäritet! Storyn är att ett par försöker göra anspråk på att vara "the filthiest persons alive", en titel de vill ta från en kvinna som bor med sin mor i trailer. Modern lever sitt liv i en spjälsäng där hon älskar ägg över allt annat och till slut gifter sig med "the egg-man"... Det är med andra ord bara galenskap, men lite småkul ibland. Roligast tyckte jag att blottaren som knytit fast en längre korv runt kuken...


Pirates of the Carribean: The Curse of the Black Pearl (5/10).
(Gore Verbinski, USA, 2003. IMDb.)
Jag lånar för mycket film på Shell bara för att det är gratis. Men denna funkade ganska bra trots allt. Johnny Depp och Geoffrey Rush håller fortet!


Place V?ndome (7/10).
(Nicole Garcia, Frankrike, 1998. IMDb.)
En film om en kvinna, vars man är juvelare. Han dör och efterlämnar några stenar i lönnfacket hemma. Men de visar sig inte vara hans, riktigt. Mycket bra film och helt suveräna skådespelare, en av mina franska favoriter, Jacques Dutronc är med. Han är suverän och även Catherine Deneuve är super. ;)


Planet Terror (5/10).
(Robert Rodriguez, USA, 2007. IMDb.)
Quentin Tarantino och Robert Rodriguez gjorde ju varsin film som skulle visas tillsammans under titeln Grindhouse, som en homage till denna sortens rullar. Dock valde bröderna Weinstein att göra samma sak som med Kill Bill, dela upp det på två rullar. Tarantinos Death Proof var en mycket underhållande bilrulle, Planet Terror är en ganska underhållande zombierulle. Roliga idèer dock, speciellt då Rose McGowans andra ben...


Play (8/10).
(Ruben Östlund, Sverige / Danmark / Finland, 2011. IMDb. KG.)
Lysande.


Playing hard to get (5/10).
(Tim Bullock, Australien, 2001. IMDb.)
En jazzkvartett spelar lite slapp musik men när en brud kommer in börjar de sola och stila. Slutet är dock ganska lätt att räkna ut.


Playtime (8/10).
(Jacques Tati, Frankrike / Italien, 1967. IMDb.)
En jävla skön film om en snubbe som går vilse i ett hus där allt är (som Bo Kaspers Orkester skulle kalla det:) stilrent så in i helvete. Mycket roligt, om än långsamt. Dock absolut värt att åka till Hackney för att se. Det var tydligen double-bill med Belleville också, men den har jag ju redan sett nyligen. Dumt. Jaja.


Plomb (8/10).
(Katja Dahlström, Line Degerhammar & Lukas Backland, Sverige, 2008.)
Underbar liten kortfilm om en ensam äldre man som vill spela boule. Se filmen på youtube.


Plötsligt igen (8/10).
(Jenny Bergman & Malin Skjöld, Sverige, 2009.)
Jenny och Malin åker tillbaka till Vinslöv och ser vad den första filmen ställt till med, det är ständiga intervjuer för de som var med i första filmen, bland annat av den nye karaktären Bertil Nilsson, som jobbar på lokaltidningen Norra Skåne. Det är fortfarande lyteskomik och tja, jag skrattar gärna. Kill me if you like.


Pol Pot's Birthday (6/10).
(Talmage Cooley, USA, 2004. IMDb.)
Pol Pot fyller år i denna korta småroliga lilla film. Stämningen är tryckt och praktikanten får smaka på tårtan innan Pol Pot tar ett bett. Svart humor. Gött.


Polishuset (7/10).
(Quai des Orfèvres, Henri-Georges Clouzot, Frankrike, 1947. IMDb. KG.)
En skickligt gjord film om ett mordfall som kanske inte är riktigt som man tror. Inget extraordinärt, men oerhört skickligt utfört. Me like.


Polyester (7/10).
(John Waters, USA, 1981. IMDb.)
En helsjuk film, helt uppbyggd kring roliga karaktärer, och det finns det gott om, vill jag lova. Roligast är Dexter, en märklig fotfetischist som gillar att stampa på kvinnors fötter. För övrigt var det från en samtal från rektorn till modern i filmen som är samplat av Avalanches i Frontier Psychiatrist. "It's the opinion of the entire staff that Dexters criminally insane." Det var extra skoj. Filmen är grymt överspelad, men funkar som helhet om man inte tar den på något som helst allvar..


Ponyo på klippan vid havet (8/10).
(Gake no ue no Ponyo, Hayao Miyazaki, Japan, 2008. IMDb. KG.)
Älskade underbara film. Vid ett tillfälle var det så sött och vackert att det kom en tår. En kvart senare somnade jag in ack så njutningfullt. Idag såg jag klart denna vackra barnfilm. Snart ska jag se den med min systerson. Kommer magin vara kvar med svenskt tal? Måhända.


Populär musik från Vittula (4/10).
(Reza Bagher, Sverige / Finland, 2004. IMDb.)
Halvdan filmatisering av en ok bok. Har sina stunder, men i det stora hela inget att ha. Snacken med farsan är bäst.


Power of Ten (7/10).
(Charles & Ray Eames, USA, 1977. IMDb.)
Fascinerande kortfilm där filmarna visar på hur 10-20meter är väldigt olikt 1020 meter. Snyggt.


Precious: Based on the Novel Push by Sapphire (7/10).
(Lee Daniels, USA, 2009. IMDb.)
Total misär. Huja.


Predikanten (3/10).
(Bengt löfgren & Bo Sjökvist, Sverige, 2007.)
En halvdan dokumentär av snubbarna Frans jobbar med i Nordstan för tillfället.


Pretty in Pink (8/10).
(Howard Deutch, USA, 1986. IMDb.)
Av de John Hughes-filmer som är så populära i hipster-världen är det här nog den bästa jag sett. Om en brud som sätter ner foten i high school-världen. Hon är annorlunda, står för det och får skit naturligtvis skit för det. Men som tur är har hon så fina människor omkring sig, även om hennes morsa stuckit. Riktigt rörande på sina ställen. Det hade jag inte väntat mig.


Priest (6/10).
(Antonio Bird, England, 1994. IMDb.)
Kändes lite överskattad, visst, det är en ok story, men, jag vet inte, jag kände inte att jag blev engagerad av historien. Annars är den välspelad..


Prince of Broadway (6/10).
(Sean Baker, USA, 2008. IMDb.)
Kul film om en kille som kränger väskor på Broadway. En dag får han en unge dumpad på sig: det här är din son, säger tjejen, ta hand om honom i två veckor. Givetvis rätt struligt för en kille som aldrig hållt i en unge förut. Helt ok.


Princess Mononoke (8/10).
(Mononoke-hime, Hayao Miyazaki, Japan, 1997. IMDb.)
Suveränt tecknat om en skön historia där skogsgudar och vargkvinnor slåss mot människans idioti. Underbar, dock gillade jag Spirited Away mer. Boyaka!


Prinsessa på Vift (9/10).
(Roman Holiday, William Wyler, USA, 1953. IMDb.)
Underbar film där Audrey Hepburn spelar en prinsessa som är trött på att klippa band och råkar tillbringa en dag med journalisten Cary Grant. Med andra ord är det ungefär samma historia som It happened one night, men här är ju världens vackraste kvinna med och det är ett underbart driv filmen igenom. Dessutom längtar man tillbaka till Rom när man ser den!


Prinsessan + Krigaren (10/10).
(Der Krieger und die Kaiserin, Tom Tykwer, Tyskland, 2000. IMDb.)
Suverän film. Snygg, dock äckligt realistisk i några scener. Jag gillade speciellt en scen i början då man har en så oerhört snygg filmning av en kille som står vid en viadukt och lutar sig fram och låtsas att han flyger. Till tonerna av Arab Straps Autumnal. Slutet är långdraget, alltså själva slutscenen, jag avslöjar inte för mycket när det är en utzoomning från ett hus i ett vackert landskap. Då till tonerna av ett jazzigt pianospel. Underbart. Sedan kommer eftertexterna och den underbara stämningen som pianojazzen (Chicago-jazzen!) byggt upp bryts itu av en Skunk Anansie-låt. Suck. Jaja. Filmen gav mig (och framför allt) David en skön känsla.

Nu har jag sett om den och den är bättre än en åtta, en nia således!

Och nu såg jag den ännu en gång: En tia!


Prometheus (5/10).
(Ridley Scott, USA / England, 2012. IMDb. KG.)
Tråketeus!


Prozac nation (2/10).
(Erik Skjoldbj?rg , USA /Tyskland, 2001. IMDb.)
Njae, det här var inte nåt att ha. Christina Ricci spelar en flicka som åker till college och är deprimerad å det grövsta. Oerhört jobbigt filmad, med massa idiotiska effekter. Dessutom är skådespelet kasst som fan, inte ens Jessica Lange känns trovärdig.


Psalmer från köket (8/10).
(Bent Hamer, Norge / Sverige, 2003. IMDb.)
En för jävla skön film. Härligt att se nåt där de snacka svenska. Var fyra månader sedan sist. Man måste bara älska ICA - The Institute for Contemporary Arts för att de visar den här. Den blev en bra avslutning på Olers och Tomas besök.


Psycho (10/10).
(Alfed Hitchcock, USA, 1960. IMDb.)
Jag såg om Hitchcocks mästerverk på Cinemataket igår. Ah, vad underbart bra den är med sina vändningar i manuset och ah, den är näst intill perfekt. Me love.


Public Enemies (6/10).
(Michael Mann, USA, 2009. IMDb.)
Vi fick platser på andra raden. Jag satt och störde mig på kornigheten, är det för att de filmat digitalt? Filmen i sig handlar om John Dillinger, spelad av Johnny Depp, en ökänd bankrånare som, precis som rånarna som rånade mig på Pret, inte vill ha de individuella personernas pengar. En gentlemannatjuv. En smart kille. Det är kul. En snygg gangsterrulle helt enkelt. No more, no less.


Punch-Drunk Love (8/10).
(Paul Thomas Anderson, USA, 2002. IMDb.)
He needs, he needs me, he needs meeee! Jag älskade den låten. Shelley Duvall - He Needs Me. Ladda ner. Filmen var en skön romantisk komedi. Man märker att P.T. Anderson inte ville göra ett nytt mastodontprojekt á la Magnolia, med dess nittio dagars filmande.. Kan inte tänka att de filmat max en månad med den här. Han har blivit fascinerat av motljus och ibland är det riktigt snyggt, ibland är det inte alls bra, och inte särskilt genomtänkt och i en scen vid en strand är ljuset så dåligt att man knappt ser paret Sandler och Watson. Hur sköter sig då Sandler? Fint, men han är ingen bra skådis.. Inte alls samma styrka som Watson, men detta är absolut hans bästa film. Happy Gilmore och The Wedding Singer får sällskap.. Den är stundtals förbannat rolig och om man ska likna den vid något är den en blandning av bröderna Coens The Big Lebowski och Shooting Fish. Absurditeten i TBL och den mysiga romantiken i Shooting Fish. Bonus är det absolut roligaste sex-talket jag sett på film.


Puss (6/10).
(Johan Kling, Sverige / Norge, 2010. IMDb.)
Det är synd om de ytliga, arroganta jävla Stockholmsmänniskorna.


Quadrophenia (6/10).
(Franc Roddam, England, 1979. IMDb.)
The Whos film om en kille som är mod, slåss med rockers, medverkar i upplopp i Brighton och sedan går allt åt helvete. Go rulle. Bra musik givetvis. Sting är förbannat skön i den också. Hehe.


Quills (8/10).
(Philip Kaufman, USA / Tyskland, 2000. IMDb.)
En film om den ytterst märklige och perverse mannen Marquis De Sade. Tror att ordet sadism mycket väl kan härstamme från honom. Det är alltså en sadist vi har att göra med, en sadist som sitter på ett sinnessjukhus och härifrån levererar noveller som på sin tid bannlystes och brändes. Grova porrnoveller kan vi kalla dem. Men filmen handlar om denne mans öde i sinnessjukhuset, då den justa abbèn blir överkörd av den nye chefen, spelad av Michael Caine. Han tror på tortyr-metoder och inte på rehabilitering genom skrivandet som abbèn tidigare använt sig av.. Geoffrey Rush spelar Marquis De Sade och gör det helt briljant, bästa skådespelet jag sett på väldigt länge. En mycket bra film.


Quiz Show (8/10).
(Robert Redford, USA, 1994. IMDb.)
En suverän film. Bra, välskrivet manus och underbart bra utfört. Rakt igenom suveräna skådespelare, förutom Hank Azaria och David Payner, som inte är några höjdare, men de stjälper inte hela filmen, som tur är, Ralph Fiennes och, allas våran Jesus, John Turturro som är suveräna. Även Rob Forrow är suverän. Robert Redford gör sig bäst bakom kameran. Ingen sliskig tre timmars-hästfilm, utan ett drama av rang. Super.


R (6/10).
(Tobias Lindholm & Michael Noer, Danmark, 2010. IMDb.)
Jag och Hanna gick och såg vinnarfilmen på Göteborgs Filmfestival, R. Den handlar om Rune, som åker in i finkan och här får spela efter de hårda regler som lyder. En bra vändning efter två tredjedelar höjde den, men nån vinnare tycker jag inte den var. Jobbigt ljudarbete också, det blev för mycket mörk stämningsmusik, så mycket att jag störde mig på vad de försökte uppnå. Lyssna på lite mer Lynch, gubbar...


Råttatouille (6/10).
(Ratatouille, Brad Bird & Jan Pinkava, USA, 2007. IMDb.)
Skön rulle om en råtta som har ett välutvecklat luktsinne likt mannen i Parfymen. Det tar honom till Paris där han hittar ett kök att experimentera i.


Råttfångaren (4/10).
(Ratcatcher, Lynne Ramsay, England / Frankrike, 1999. IMDb.)
Ingen höjdarrulle, händer inte så mycket, det är felet med filmen, skådespeleriet, regin eller kameraarbetet är det inget fel på och det är stundtals vackert faktiskt (Figge tyckte ironiskt detta i slutet när han blev förbannad för att han hyrt en så kass film) men så var det faktiskt. Men för att vara en ganska ytlig film så var den inte särskilt bra. Till exempel Luc Bessons filmer brukar ju klara sig undan och vara mycket underhållande att se på utan att ha något riktigt budskap. Att titta på sopor som underhållning är ingen hit..


Rädsla urholkar själen (6/10).
(Angst essen Seele auf, Rainer Werner Fassbinder, Tyskland, 1974. IMDb.)
Bra, men inte så mycket mer. Dock kul med den här bildrutan.


Röd Drake (6/10).
(Red Dragon, Brett Ratner, USA, 2002. IMDb.)
En juste thriller, överlag välspelad, speciellt Emily Watson, som nog är min favoritaktris. Och ja, hon är bättre än Philip Seymour Hoffman. I alla fall i denna.. Hm, ja, hon är bättre än honom i P-D L också, förvisso.. Jaja, damn it, jag har väl en ny favorit. ;)


Rösten från Andra Sidan (8/10).
(Don't Look Now, Nicolas Roeg, England / Italien, 1973. IMDb.)
En underbar spöklik historia. Ett par förlorar sin dotter i en drunkningsolycka och flyttar senare till Venedig där dottern spökar. Det som gör denna film så mycket bättre än de flesta psykologiska thrillers är hur alldagliga paret är. Jag gillade den skarpt och slutet är så sjukt bra! Kuriosa: Jag köpte denna på Fopp! i London för en månad sedan och den visade sig inte ha engelsk text (det är väl därför man köper DVDer?), men så visades den på TV häromveckan, men jag hela blev tyvärr inte inspelad, men jag fick i vart fall en timme som jag kunde förstå helt. Märkligt är att de på DVDn inte ens textat de partier som är på italienska! Dåligt. Och varför behöver jag text kanske du undrar, så beror det på att det är väldigt dåligt ljud på vissa filmer från förr. Så även denna. En annan rolig grej jag har hittat om Nicolas Roeg är att han har gjort några filmer som heter Bad Timing, Eureka och Insignificance. Känner ni igen de titlarna? Om Jim O'Rourke fortsätter döpa sina album efter Roegs filmer kommer nästa heta Castaway. Den ser jag fram emot. Skulle gärna se de här andra filmerna, jag har nämligen bara sett en annan Roeg-film, The Man Who Fell to Earth där Bowie spelar en utomjording, fin rulle det där. Off-topic-bob!


Rabbit á la Berlin (6/10).
(Królik po berlinsku, Bartosz Konopka, Tyskland / Polen, 2009. IMDb. KG.)
En annorlunda vinkel av Berlinmuren, den genom alla de kaniner som bosatte sig i ingenmanslandet mellan murarna. Jag gillar den, men jag håller inte med om att vi fick 13 minuter extra göttigt som Doc Lounge uttryckte det, den mår nog bättre utan dessa minuter.


Rabbit Hole (8/10).
(John Cameron Mitchell, USA, 2010. IMDb.)
John Cameron Mitchells förra film Short Bus började med en kille som sög av sig själv, denna börjar med att Nicole Kidman sätter blommor i en rabatt. Detta är nåt helt annat, och jag trodde ju att Rabbit Hole var nåt snuskigt. Så kanske det var trots allt? Det här är i vart fall en rulle om ett pars sorg efter ett förlorat barn. Jag tyckte mycket om den och jag tror jag aldrig varit tårögd när en man kramar en hund tidigare. Bra så.


Rachel Getting Married (7/10).
(Jonathan Demme, USA, 2008. IMDb.)
Jag har haft den här liggande på min hårddisk riktigt länge. Jag glömde av varför jag laddat ner den och kom inte ihåg mer än att Anne Hathaway var med. När jag sedan ser att det är Jonathan Demme som regisserat vet man lite mer om vad som komma skall. Det är ett oerhört realistiskt verk om en tjej som kommer ut från rehab rätt in i sin systers bröllop och med det in i sin familjs alla problem. Eller egentligen är det bara hon som har problem, alla andra är helt underbara människor. Men det är vackert, sorgligt och helt suveränt levererat.


Rage (6/10).
(Sally Potter, England / USA, 2009. IMDb. KG.)
Experimentiell sak där blue screens ändrar färg och den unge studenten "Michelangelo" låter människor runt ett modehus berätta vad som sker runt cat walk:en.


Raggargänget (3/10).
(Ragnar Frisk, Sverige, 1962. IMDb.)
Ernst-Hugo Järegård slår tjejer på käften och beter sig allmänt illa i den här kultrullen. Kul att se gammal, dekad film!


Raising Victor Vargas (4/10).
(Peter Sollett, USA / Frankrike, 2002. IMDb.)
Ganska tråkig film om en kille som försöker få den mest åtråvärda bruden i området, och samtidigt komma undan med sådana promiskuösa aktiviteter från sin mormor. Godkänt.


Raja hindustani (5/10).
(Dharmesh Darshan , Indien, 1996. IMDb.)
En enkel historia där en tjej från en rik familj i Bombay beger sig till byn där hennes mor, som dog vid hennes födsel, för att leta reda på sina rötter, men faller istället för en taxichaufför. Jag var bra mycket mer tolerant mot musikalnumren här än jag är mot dem i vanliga musikaler, ty här fick det historien att gå framåt, normalt känns det som musikalnummer bara handlar om ett ögonblick - här händer det faktiskt saker medan de sjunger. Vidare var Johnny Lever (!) jävligt rolig som den dansante Balvant Singh. Vi såg en kortare variant än de de andra kommer se på filmvetenskapen idag, men det känns inte som vi missade så mycket, förutom möjligtvis mer dans av denne sistnämnde! ;)


Randy evaluates Sweden (5/10).
(Ahang Bashi & Mattias Olsson, Sverige, 2010.)
En halvdan dokumentär av Mattias Olsson och Ahang Bashi (som tidigare gjorde den fina Paradiset häromåret, se den istället) där en halvdan Brooklyn-musiker beger sig till Sverige för att ta reda på vad Sverige är. Han hamnar i Borlänge och får känna på den svenska kylan. De enda han får kontakt med är iraniern (tror jag han var) som har en mattbutik och den lille killen från Bangladesh som jobbar i korvkiosken. Det är en rätt sorglig bild av Sverige, men han får en till när han återkommer på sommaren. Jää jää, tiden gick i vart fall förbi.


Rashômon (9/10).
(Akira Kurosawa, Japan, 1950. IMDb.)
En höjdarrulle, som helt klart inte skulle funkat lika bra hemma i sängen som den gjorde på Draken. Eftersom historien utspelar sig i skogen och filmen är svart-vit skulle det bli svårt att se allt hemma på den kassa tvn med kassa ögon. Hur som helst är det en film om en samuraj som våldtar en kvinna och mördar hennes man och vi får höra flera olika versioner av händelsen. En av dem är den döde mannen som pratar genom ett medium, just den scenen är näst intill teatrisk. Dessutom var det lite givet att det skulle sluta regna, men det gör ju inte så mycket.. Fenomenalt foto, bra manus och bra skådespel. Super.


Ray (8/10).
(Taylor Hackford, USA, 2004. IMDb.)
Jamie Foxx är suverän som Ray Charles. Jag kom på att jag hade ju missat denna rulle när jag hörde Hot Chips DJ Kicks där de hade med Messin' Around som sista låt. Fin film, kunde dock varit en halvtimme kortare, men det är ju kutym i Hollywood för tillfället...


Reach the Rock (6/10).
(William Ryan, USA, 1998. IMDb.)
Lattjo film där en kille hamnar i finkan för att slagit sönder en ruta för att använda fläkten innanför. Resten av natten gisslar han de stackars poliserna med att ta sig ut ur cellen och hitta på hyss medan de tror han sitter inne. Kul och helt ok. Bra dialog - dock var jag aldrig så förälskad i John Hughes.


Reality Bites (8/10).
(Ben Stiller, USA, 1994. IMDb.)
Det här är odds: I cirka tre år har jag velat se den här filmen, och nu beställde jag den på import-dvd för 180 spänn. Nästa torsdag visar TV3 den. De har fan inte visat den på ett bra jävla tag, jag har för mig att jag missade den för två år sedan eller nåt..

Jaja, det är en jävla bra film, tyckte då jag. Ben Stiller och Ethan Hawke är suveräna, Winona Ryder spelar över lite mycket ibland, men det passar ganska bra in. Lite irriterande ibland, men ingen fara. Filmen har ett skönt manus och sköna karaktärer, en skön film helt enkelt. Och scenen innan slutet borde varit slutet, jag kände lite samma känsla som Magnolia-slutet, men inte lika bra. Sedan visade sig det inte vara slutet, det var inte bra och det som var efter var bara dumt, det som var efter det dumma var dock ganska skoj. Cred för att Ethan Hawke gör en cover på Violent Femmes Add it up. I like that track. ;)


Rebecca (8/10).
(Alfred Hitchcock, USA, 1940. IMDb.)
Suverän film om en rik man som förälskar sig i en ung kvinna och hur hans döda ex-fru spökar i faggorna på den stora herrgården. Det är i början lite segt, men mot slutet blir det en mycket spännande, och listig historia.


Rebels of the Neon God (6/10).
(Ch'ing shaonien na cha, Tsai Ming-liang, Taiwan, 1992. IMDb.)
En högst märklig film, man hajar inte vad som vill sägas. I alla fall inte jag. Men samtidigt är den intressant, många konstiga saker som pågår. Jag gillar den även om jag inte förstår den till fullo.. Dock är musiken nåt av det värsta jag hört. Någon klok människa måste ha påpekat detta för Tsai Ming-liang, till den grad att han tog åt sig kritiken och skippade helt musik i Vad är klockan i Paris?


Reclaim your brain (8/10).
(Free Rainer, Hans Weingartner, Tyskland/österrike, 2007. IMDb.)
En härlig film om en tv-producent som skapat massa dokusåpor och dolda-kamera-program som lett till en kvinnas förlust. De slår sina kloka huvuden ihop och börjar manipulera tittarsiffrorna så att det bara visas massa Fassbinder (Tysklands Bergman), dokumentärer samt Weingartners egna film De feta åren är förbi (som jag nu genast ska se!). Jag gillade den skarpt. Hoppas den får svensk distribution.Plus i kanten för första gången jag hörde Adem och Beulah i en film. Beulah! :)


Red Road (7/10).
(Andrea Arnold, England / Danmark, 2006. IMDb.)
En ytterst modern film. En tjej jobbar med att sitta på polisstationen och övervaka all kameraövervakning i kvarteret och hon ser en man hon känner väl igen. Men vem är han osv. Det som följer är smart och, som sagt, mycket modernt.


Reindeer Games (2/10).
(John Frankenheimer, USA, 2000. IMDb.)
Ja, sicken skit. Fin tjej that's all, men det brukar bli en action när jag och Olers ska hyra film, hans favoritfilmer är ju svenska thrillers, huja.. Fodralet säger allt, up close på huvudrollsinnehavarna och en explosion i bakgrunden.. Jag säger då det.


Repet (8/10).
(Rope, Alfred Hitchcock, USA, 1948. IMDb.)
Underbar film. Filmen är känd för att vara ett försök att få filmen att se ut som om den var filmad i ett klipp. Med denna vetskapen i huvudet höll jag givetvis ögonen öppna för att få se när dessa klipp är. Detta var dock inte så svårt som det kan låta.. Det var ju trots allt 1948 och tekniken inte den bästa.. Hur som helst fick jag det till två klipp, båda då bilden visar en av mördarnas kavajer på nära håll.. Jaja, det var ju inte det viktiga... Filmen blir ärligt talat lite tråkig när hela utspelar sig på en plats.. Men manus, regi och skådespel flyter på underbart bra och fångar ens intresse.


Repo Man (3/10).
(Alex Cox, USA, 1984. IMDb.)
En gött röten film, som kanske är nån sorts kultrulle, ty den har ett snitt på nåt på sex på IMDb. Emilio Estevez börjar på ett företag som beslagtar folks bilar när de inte kan betala sina skulder och de får nys om en sketen bil som märkligt nog är värd 20,000 dollar. Det har med utomjordingar och grejer att göra. En film som man låter rulla på stora skärmen medan man slösurfar på den andra...


Repulsion (9/10).
(Roman Polanski, England, 1965. IMDb.)
En av de mest nervigaste filmer jag skådat. Skitbra, verkligen. Som en riktigt bra Hitchcock, där närmaste film är Psycho, som denna inte riktigt kommer upp till, men det är det få som gör.. Finns väl inget att klaga på direkt.. Varför har jag inte sett Rosemary's Baby är frågan som hoppar upp i huvet på mig.


Requiem for a Dream (9/10).
(Darren Aronofsky, USA, 2000. IMDb.)
En genial film som jag äntligen fick sett. Har haft den på VCD (oh, just shoot me!) i evigheter, men min gamle datorburk klarade inte av att visa den utan att det hackade och var fjärde bildruta var det som visades ungefär. Filmen är bitvis vacker, men mestadels mycket obehaglig och Ellen Burstyn, mest känd som morsan i Exorcisten gör en fantastisk rolltolkning av en kvinna som blir knarkmissbrukare på bantningspiller som egentligen är speed.. Filmen man är jävligt bra, och filmarbetet absolut lysande. En lite bättre story hade gett den full poäng.


Restless (4/10).
(Gus van Sant, USA, 2011. IMDb. KG.)
Gus van Sant är upp och ner, denna är mest ner, halvdant skådespel och sådär story. Har du inte sett Harold & Maude tycker jag att det är en markant bättre film om folk som träffas när de går på okändas begravingar. Dock kan jag inte förneka att det kom några tårar till Nico mot slutet...


Revanche (8/10).
(Götz Spielmann, Österrike, 2008. IMDb. KG.)
Fantastiskt vackert foto i en mycket annorlunda hämndhistoria. Den var nominerad till en Oscar för bästa utländska film, men vann märkligt nog inte. Om du laddar ner den, var inte förvånad om texten inte funkar först, de har inte översatt ryskan med vilje.


Riddarfalken från Malta (9/10).
(The Maltese Falcon, John Huston, USA, 1941. IMDb.)
Suverän film noir. Allt klickar, men har inte det där lilla extra som behövs för tian. Peter Lorre även i denna filmen!


Ridicule (7/10).
(Patrice Leconte, Frankrike, 1996. IMDb.)
öppnar med en helt bisarr scen. En man som kommer in i ett rum och pratar lite med en gubbe som inte kan snacka, sedan pissar han på honom. Jag tänkte, vad fan är det här för nåt? Därefter var filmen inte på något sätt obscen, utan en rakt berättad historia om en man som vill få igenom sina planer att torrlägga en träsk i slutet av 1700-talets Frankrike..


Rififi (10/10).
(Du rififi chez les hommes, Jules Dassin, Frankrike, 1955. IMDb.)
Suverän film noir. Tillsammans med Kubricks The Killing bästa heist-filmen. Mitt i filmen, är ett 33 minuter långt parti utan dialog, det är då kuppen genomförs, men man tänker inte på att det inte är någon som säger nåt, eller att det inte är någon musik, det är så sjukt spännande! Om ni köper den på DVD, som jag gjorde se extramaterialet där Dassin drar anekdoter om McCarthyismen.


Righteous Kill (2/10).
(Jon Avnet, USA, 2008. IMDb.)
En helt värdelös polisrulle. Undvik.


Riket (8/10).
(Riget, Lars von Trier, Danmark / Sverige / Frankrike / Tyskland, 1994. IMDb.)
Ernst-Hugo är för jävla skön. Men när ska vi ta itu med Riket II, Mange?


Ring så mördar vi (3/10).
(Crimewave, Sam Raimi, USA, 1985. IMDb.)
Jag såg denna rulle då det är bröderna Coen som skrivit manuset, vilket man här och där märker, men det är ändock en rutten film. Om du inte är Coenfanatiker bör du hålla dig undan. Se om Big Lebowski istället och gör nåt man inte gör när man ser den här filmen; skrattar.


Rio Bravo (7/10).
(Howard Hawks, USA, 1959. IMDb.)
Jag är inte killen som gillar western-filmer, men detta är en av de bättre jag sett. John Wayne ska vara cool, va? Jag har i alla fall fått den uppfattningen, inget jag tyckte när jag såg filmen, han kändes ganska vardaglig på något vis, men det verkade mer äkta än att han var en riktig tuffing ;) Hur som helst har filmen en klassisk western-story, ett gäng som ska frita en fånge, men det görs på ett rätt bra sätt, men den är lite lång och enligt mig inte så jätteunderhållande heller..


Road to Perdition (7/10).
(Sam Mendes, USA, 2002. IMDb.)
Clean Hollywood-film. Se den för fotot och scenografin. Storyn är ok, men inget lysande. Men sicket ögongodis. ;)


Road Trip (7/10).
(Todd Phillips, USA, 2000. IMDb.)
Skoj som fan. Som en kommenterade på imdb; "This is what American Pie tried to do". Då fattar ni vad det är för sorts film. Denna är dock roligare och har en bättre story än American Pie. En film att se med polarna, helt klart.


Rob & Valentyna in Scotland (8/10).
(Eric Lynne, USA / England, 2010. IMDb. KG.)
Underbar början på Wholphin #12. Två kusiner åker till vackra Skottland. Älskvärt.


Robbery (3/10).
(Scorched, Gavin Grazer, USA, 2002. IMDb.)
En film om tre anställda på en bank som alla tre individuell rånar den. Hur? Ja, det är ganska enkelt, de behöver inte ens maskera sig, eftersom kamerorna bara går igång om larmet går!! Helt sjukt, t.o.m. på macken där jag jobbar går ju videokamerorna hela tiden.. Idioter. Sedan är det småskoj ibland, oftast då John Cleese är med. Humorn ligger på nivån när han säger subba till en flickscout, det funkar ganska bra. En film om tre anställda på en bank som alla tre individuell rånar den. Hur? Ja, det är ganska enkelt, de behöver inte ens maskera sig, eftersom kamerorna bara går igång om larmet går!! Helt sjukt, t.o.m. på macken där jag jobbar går ju videokamerorna hela tiden.. Idioter. Sedan är det småskoj ibland, oftast då John Cleese är med. Humorn ligger på nivån när han säger subba till en flickscout, det funkar ganska bra. Och sedan är den vackraste skådespelarskan med också, Rachael Leigh Cook. Smoked!Och sedan är den vackraste skådespelarskan med också, Rachael Leigh Cook. Smoked!


RoboCop (7/10).
(Paul Verhoeven, USA, 1987. IMDb.)
I framtiden privatiseras till och med polisen. De sätter in RoboCop. Juste satir, men det går ju att se den som en actionrulle också, om man så vill. En jävligt bra sådan. ^_^


RoboGeisha (2/10).
(Noboru Iguchi, Japan, 2009. IMDb. KG.)
Kolla trailern så ser du allt roligt, de andra 95 minutrarna klarar man sig utan.


Rock 'n' Roll High School (5/10).
(Allan Arkush, USA, 1979. IMDb. KG.)
Kul rulle där några tjejer spelar Ramones i högtalarsystemet och tar upp kampen mot den nya rabiata rektorn.


RocknRolla (4/10).
(Guy Ritchie, England, 2008. IMDb.)
Ritchie insåg vad han gör bäst och återgår till det, men glöden känns inte riktigt som den finns kvar. Eller så kanske man växt upp? Får se om Lock Stock eller Snatch och återkomma med uppdatering om hur det ligger till.


Rocky (7/10).
(John G. Avildsen, USA, 1976. IMDb.)
En bra film. En bra boxningsfilm. Inget mästerverk. Stallone är bättre än normalt. Dock inte speciellt bra. Hans flickvän är blyg som satan i början. Stallone charmar henne och hon blir en jävla fin flicka. Hehe, härifrån de snott hela idèn till She's all that? Bäst i filmen är hans klassiska träningar i trapporna.


Roger & Jag (8/10).
(Roger & Me, Michael Moore, USA, 1989. IMDb.)
Suverän dokumentär om staden Flint, där 30 000 arbetare får sparken från General Motors och staden går under totalt. Och givetvis är det gjort med en stor portion humor. Missa inte Michael Moores USA på fredagar 22.30 på SVT. ;)


Roger Dodger (6/10).
(Dylan Kidd, USA, 2002. IMDb.)
Hm, från elva i Sverige, handlar om en kille som söker upp sin farbror för att lära sig om brudar. Men danskarna tar priset, från sju. Filmen är bra, men jobbigt dåligt filmad.


Rolling Thunder (4/10).
(John Flynn, USA, 1977. IMDb. KG.)
Bra, om det inte vore för en gigantisk lucka i manuset. Storyn är att en pow-fånge kommer hem och får massa pengar av en lokal handlare. Några män rånar honom på dessa silverdollar samt skjuter hans fru och son, men INTE HONOM. Sedan ska han hämnas. Varför skjuter de inte honom direkt? Mycket märkligt. Jag hade förväntat mig lite mer av manusförfattaren till Taxi Driver.


Rom - öppen stad (6/10).
(Roma, città aperta, Roberto Rossellini , Italien, 1945. IMDb.)
Jag gillade den, men somnade. God damn for those chairs, dude!


Roma (6/10).
(Federico Fellini, Italien / Frankrike, 1972. IMDb.)
Ok Fellini, men inget fantastiskt.


Romance (4/10).
(Catherine Breillat, Frankrike, 1999. IMDb. KG.)
Nej du, det har var väl inte skitkul. En tjej som inte riktigt gillar att ligga med sin kille utan hellre får Rocco-kuk och blir fastbunden av sin chef medan hon filosoferar om vad hon känner inför allt och alla - av sina sexpartners.


Romeo + Juliet (5/10).
(Baz Luhrmann, USA, 1996. IMDb.)
Idèn med att ha kvar Shakespears ursprungliga dialog i en omskrivning till dagens maffiakrig i Verona (det finns, jag lovar!) är kanske god, men ger en skev vinkling på filmen. Det är det första jag stör mig på, sedan är det alla dessa "tuffa" grejer där folk vänder sig och det låter och det är så häftigt så. Sånt är ok, om det är snyggt. Vilket det inte är här. Helgon i neon däremot.. Där är det sjukt snyggt. Allt är väl fult när jag har sett den filmen och har den som referensram.. Jaja. Och DiCaprio, hans storhet kan jag inte se. För mig är han en liten pojke i en tjugoårings kropp. Eller kanske en tjugoåring i ett barns kropp? Jaja, hur som helst känns han fejkad. Claire Danes tyckte jag mycket om i början av filmen, men blev sämre ju längre filmen gick. Dock var det mesta ganska bra precis i slutet, i gravkapellet. Att de sedan skulle ha tillbakablickar på hur jävla bra de hade det ett litet tag var än mer störande. Helt enkelt en störande film som jag inte tänker se igen.


Rosa Pantern (8/10).
(The Pink Panther, Blake Edwards, USA / England, 1964. IMDb.)
Ett bra sätt att avsluta gårdagen med ännu fler nyhetssändningar var att skratta åt Peter Sellers i den stundtals skitroliga Rosa Pantern. Min favoritscen är när han häller ut mjölk, garvade som satan.. Eller när Clouseau och Tucker går ut genom dörrn samtidigt. Det har gjorts många efterapningar av denna humorn, men här håller den så hög klass, delvis för att den inte är rolig hela tiden vilket gör att man uppskattar humorn mer. Fint skådespel förutom Claudia Cardinale som spelar prrinsessan Dala, som har ett så stelt skådespel att det pajar en hel del. Jaja, trots hennes insats är den skitskoj. Se om du inte har gjort det redan..


Rosemary's Baby (10/10).
(Roman Polanski, USA, 1968. IMDb.)
En av Polanskis absoluta bästa. Hitchcock-klass, helt klart. "Suspense" är helt klart bästa formen av skräck. Om ni inte sett denna klassiker, gå till Uddevalla stadsbibliotek och hyr. Helt klart suverän. Perfekt skådespel och miljöer som ger en samma känsla som i en av Polanskis andra filmer, Repulsion. Dessutom är det ju Mia Farrow så grymt sexig. Hehe. I alla fall innan hon klipper sig i filmen, sextiotals brudar har nästan samma klass som dagens popflickor. Jaja, vad har nu det med filmen att göra? Bah. Jag skriver vad fan jag vill. Haha. Jag är apkass på att hålla mig till ämnet. Ok, ska försöka. Filmen är en av de få bra filmer om prylar som har med djävulen att göra, något Polanski även skulle göra en helt ok film om i The Ninth Gate. Men man ser ju bara nåt som liknar Jack Nicholson i Wolf två gånger och då i endast i "bråkdelen av en tiotusendels sekund"... Super.


Rosetta (6/10).
(Luc & Jean-Pierre Dardenne, Frankrike / Belgien, 1999. IMDb. KG.)
Total jävla misär.


Roskilde (8/10).
(Ulrik Wivel, Danmark, 2008. IMDb. KG.)
Med gåshus och ett varmt leende på läpparna lovar jag mig själv att inte missa nästa års upplaga, oavsett om mina vänner tar husvagnen eller inte, oavsett om danska kronan är starkare eller inte, oavsett om biljettpriset går upp eller inte. Helt enkelt en suverän film om en suverän festival. Den ger alla sidor av festivalen på ett fantastiskt vis. Ladda!


Rubin and Ed (3/10).
(Trent Harris, England, 1991. IMDb. KG.)
Det lät som en rolig film: "Reclusive Rubin Farr teams up with vocal but unsuccessful multi-level salesman Ed Tuttle on a quest to bury Rubin's dead cat in the "perfect spot." Their trip takes them across Utah's desert where they have run-ins with Ed'd ex-wife Rula and an elusive Andy Warhol critic." Men den var into särskilt kul. Kanske om en gick på nåt…


Runo (5/10).
(Anna Larsson, Sverige, 2009.)
En fin liten film om en man som har en Elvis-butik. Och en begravningsbyrå. I samma byggnad. Ett fint porträtt av en man med sunda ideal och hoppas hamna med Elvis i himmelen.


Rushmore (9/10).
(Wes Anderson, USA, 1998. IMDb.)
Suverän tonårsfilm, slår precis Ghost World från tronen. Lysande karaktärer, inte lika krystade som de i The Royal Tenenbaums kan vara om man känner sig kritisk. Samma humor, men inte lika snyggt.


Rymdimperiet slår tillbaka (8/10).
(Star Wars: Episode V - The Empire Strikes Back, Irvin Kershner, USA, 1980. IMDb.)
Rymdäventyr som alla utom Olers tycker är roligt. Roligast tycker jag C3PO:s one-liner till R2D2: "Oh, switch off!". Filmen är som den första, trevlig underhållning av hög klass och det som är bäst med denna är att bästa Star Wars-karaktären, Yoda, dyker upp. Geniet som har problem med meningsbyggnad och helt klart är min favorit. Har faktiskt inte sett trean (eller sexan om du så vill), så det ska bli roligt att se i helgen och sluta skämmas för det faktumet. ;)


Röda och Vita (4/10).
(Csillagosok, katonák, Miklós Jancsó, Ungern / Ryssland, 1967. IMDb. KG.)
Jag blev aldrig särskilt intresserad. Sorry.


Rötmånad (3/10).
(Jan Halldoff, Sverige, 1970. IMDb. KG.)
Christina Lindbergs debut. Jonas Inde påminde mig om henne och så vips såg jag en rulle. Sådär, men småkul ibland.


Sånger från andra våningen (7/10).
(Roy Andersson, Danmark / Sverige / Norge, 2000. IMDb.)
En film främst för filmare och inte för vanligt folk. Filmen är som ni säkert vet uppbyggd av ett antal scener med fast kamera, nåt undantag tror jag dock det var. Det som jag fastnade för var att det var så in i helvete dystert. Eller fastnade och fastnade. Jag blev fan deprimerad. Och det blir ganska tråkigt utan kameraåkningar eller några klipp i scenern. Allt blir så oerhört sterilt, men det är förvisso tanken. Alla miljöer är som Bo Kaspers Orkester skulle ha sagt det "stilrent ner i helvetet". Dock ej på ett bra sätt.. Filmen har en del märkliga scener och har mycket att säga om den närmaste framtidens Sverige. En idè om hur det kan bli och man märker att Roy Andersson är socialdemokrat. I alla fall får jag den tanken att han är det. Kanske till och med vänsterpartist. Att den rike mannens älskare har en LO-tröja är bara för bra. De blir knullade i röven av borgarna. Detaljer som är roliga finns det ett antal, men för lätträknade för att kompensera det tråkiga filmarbetet.


Sällskapsresan (8/10).
(Lasse Åberg, Sverige, 1980. IMDb.)
Det var evigheter sedan jag såg denna gamla klassiker och det som man mest tänker på är att Olers är för jävla lik Berra; likadan tröja, hatar att promenera och är allmänt packad hela tiden.


Sängfösaren (9/10).
(Merci pour le chocolat, Claude Chabrol, Frankrike, 2000. IMDb.)
Chabrols bästa. Dock är min referensram ganska liten, typ 15x10cm.. Har nämligen bara sett denna och Ceremonin, som ska vara hans bästa enligt många. Det tycker då inte jag, i och för sig kanske jag inte var upplagd för denna sortens film då jag såg Ceremonin.. Hur som helst, detta är en historia om en tjej som får reda på att hon kanske har förväxlats på bb, med en känd pianists son. Hon är också en bra pianist och hon hälsar på hos pianisten och det är något mystiskt på g.. Om man jämför med Ceremonin tycker jag att denna var typ tre gånger mer spännande, pianoscenerna är underbara och jag kan inte säga någon annan som skapar sådan här stämning än Hitchcock. Strålande, verkligen.


Sabrina (8/10).
(Billy Wilder, USA, 1954. IMDb.)
En helt underbar film! Feel good på allra bästa tänkbara sätt. Audrey Hepburn spelar en chaufförsdotter som är kär i den ena av herrarna i huset, David. Hon skickades iväg till Paris för att bli kokerska, men kan inte komma över sin kärlek till David. När hon är färdigskolad (läraren är klockren) och ska möta sin far på stationen dyker han inte upp, men det gör David, som inte känner igen den numera sofistikerade Sabrina, och så händer det saker. Inte så uppenbar som man kan tro, listigt gjord. ;) Dock ser Audrey precis lika fin ut innan hon drar till Paris, som efter hon kommer hem.. Jag avgudar henne! Femman sände ju Frukost på Tiffanys häromdagen, måste se om. Den är sjukt härlig. ;)

Hade glömt bort den, efter fyra år och såg den än en gång och skrev följande: Mysig film om en flicka som växer upp med sin far som är chaufför åt en rik familj med två söner, och är sedan alltid kär i den ene. Hon åker iväg till Frankrike för att lära sig koka vatten och knäcka ägg på rätt sätt och kommer tillbaka som en kvinna. Underbart mysig med världens vackraste kvinna, Audrey Hepburn.


Safe (5/10).
(Todd Haynes, USA / England, 1995. IMDb.)
Julianne Moore spelar en kvinna som blir skumt sjuk. Sofia Coppolas favoritfilm. Inte min.


Sagan om de två tornen (6/10).
(The Lord of the Rings: The Two Towers, Peter Jackson, USA / Nya Zeeland, 2002. IMDb.)
Jag var måttligt road av den här. Det är bra mycket mer fart, konstant fart skulle jag vilja lova, dock fick det ett passage i slutet där det var segare, och när man då har haft sånt sjukt tempo fram till dessa scener blev jag förbannat trött, satt och nickade till. Filmen är som förra, fast med mer action och stora slag som varar i säkert hälften av filmen. Det jag gillade mest i ettan var relationen mellan de svarta ryttarna och Frodo. Här dyker Nasgûlerna bara upp två gånger, och de är lite märkliga de scenerna. Varför ger de upp? Sedan har Gollum fått större plats och han får mig konstant att tänka på Jar-Jar Binks funktion i Episod I. Dock inte riktigt lika irriterande. Sedan är dvärgskämten ganska onödiga. Trevlig underhållning, men jag blev inte speciellt lockad att läsa boken, i så fall för att det kanske är bättre där än det var i filmen. Det är dock ingen större risk att jag tar upp den boken. Och filmen är sjukligt lång. Jag satt och ångrade mig att jag stängt av mobilen helt, så jag kunde inte kolla på klockan, när tar det slut?


Sagan om Konungens återkomst (7/10).
(The Lord of the Rings: The Return of the King, Peter Jackson, USA / Nya Zeeland, 2003. IMDb.)
Ännu längre än tvåan, men här kändes det lite bättre, kanske en sån sak som att jag hade en go tiopundsmiddag i magen gjorde att jag kunde njuta mer av denna än förra filmen. Jag satt och tänkte hur jag ville att hela skiten skulle sluta, och att det i så fall skulle vara ett bra slut, men så blev inte riktigt fallet, att det blev det slutet jag tänkte, men det var ett bra, dock oändligt slut. Och dessa vansinneslånga slag. Gudars. Jag tycker inte det är så roligt. Sedan tänkte jag på det här när Eowyn dödar en Nasgúl och hon säger "But I'm not a man", som svar på Nasgúlens "No man can kill me". Känns gött löjligt. Figge, hur är det, skrev Tolkien så? I think not, right?


Sagan om Ringen (7/10).
(The Lord of the Rings: The Fellowship of the Ring, Peter Jackson, Nya Zeeland / USA, 2001. IMDb.)
Äntligen fick jag sett den förbannade 'Ringen'. Jag var ganska besviken på den faktiskt. Inte fan är den det mästerverk många har ansett den vara. Jag tycker att de koncentrerade sig lite väl mycket vid de olika slagen osv, den ruggiga känslan som fanns i boken då de hela tiden var på flykt undan de svarta riddarna är som bortblåst.. Sedan tycker jag att det hela tiden skulle vara så tufft som möjligt, alla dessa kameraåkningar, som ofta är mycket imponerande, blir tröttsamma och förvisso har de klämt ner så mycket de bara kunnat i filmen, men den är ändå för lång. Dessutom gillade jag inte Galadriels utbrott vid spegeln, det tyckte jag var extremt överdrivet. Likaså Gandalf fyrverkerier. En annan sak jag inte gillade var att orcherna nu fått en distinktiv ledare som fick mig att tänka på Rambo och Odjuret, det tyckte jag inte om. Och sedan är allt så svart eller vitt, gott och ont. Jaja, det är en saga, jag vet.. Hursomhelst blev jag underhålld de två första timmarna i alla fall, sedan satt jag bara att väntade på att *** skulle dö..


Salo eller 120 dagar av Sodom (5/10).
(Salò o le 120 giornate di Sodoma, Pier Paolo Pasolini, Italien / Frankrike, 1976. IMDb.)
En film som de flesta har hört talas om och en del sett och således äcklats av. Det är en film där Pasolini ville visa sin avsky gentemot fascismen och den utspelar sig på en stor herrgård där några fascister tagit två dussin flickor och pojkar i 16-årsåldern som de sedan gör det mesta med. Han mördades när filmen visats. Det är ingen film man vill se, bara en film man ser för att ha sett den egentligen. Budskapet är ju bra, men jag är som vanligt skeptisk till att visa vidriga saker för att få fram en åsikt, som vi senast såg i Ett hål i mitt hjärta. Detta är dock bra mycket värre...


Salomé (3/10).
(Pedro Almodóvar, Spanien, 1978. IMDb. KG.)
Kass kortfilm där en man är villig att offra sin son inför en vacker kvinna.


Salon Kitty (3/10).
(Tinto Brass, Italien / Tyskland / Frankrike, 1976. IMDb. KG.)
En nazist styr upp en bordell där han avlyssnar de andra nazisternas fantasier för att kunna använda dess mot dem. Trams.


Salvador (8/10).
(Oliver Stone, USA, 1986. IMDb.)
Jag har oftast svårt för Oliver Stone och tycker att många av hans filmer är oerhört överskattade, men den är nog hans allra bästa. Den handlar om James Woods som är en jävla odåga till journalist, som blir lämnad av frugan och inte får medel att åka till El Salvador, för att rapportera från oroligheterna där. Vad gör han istället?, jo han lurar i sin polare att de ska till nåt annat latinamerikansk land som jag inte kommer ihåg vilket det var och drar ner till El Salvador med bilen, The American Way.. Det är hårdkokt och faktiskt suveränt bra. James Belushi som polaren är helt klart skönast.


Samhällets fiende nr 1 (6/10).
(Public Enemy, William A. Wellman, USA, 1931. IMDb. KG.)
Ok gangsterrulle där absoluta höjdpunkten kanske inte är den utannonserade grapefrukten i ansiktet utan när de stackars inbrottstjuvarna blir skiträdda för en stor uppstoppad björn och skjuter den som galningar och sedan flyr. Det brukar finnas gott och björnar i varuhus...


Saturday Night and Sunday Morning (5/10).
(Karel Reisz, England, 1960. IMDb. KG.)
Albert Finney spelar en kille som arbetar på fabrik, gillar att ta några pints och smyga med chefens fru samtidigt som han har ett ragg i sin egen ålder samtidigt. Det är ju dödsdömt. Jag vart inte särskilt imponerad, men gillade citatet "What I'm up for is a good time, all the rest is propaganda". Kuriosa: jag tror att Arctic Monkeys döpte sitt album efter ett annat citat: "Whatever they say I am, that's what I'm not". Eller så har de också hittat på det...


Saw (6/10).
(James Wan, USA, 2004. IMDb.)
Ruggig sak. Jag gillade den. Bra whodunnit och vi sitter alla tre i soffan och säger hur vi tänker att det är. Cluedo-time!


Schakalen (7/10).
(The Day of the Jackal, Fred Zinnemann, England / Frankrike, 1973. IMDb.)
En ganska seg film om en yrkesmördare som ska mörda de Gaulle. Han är extremt nogrann och detta drar ut på tiden, filmen blev 2,40 med tv3:s all reklam. Men tur att man har en FF-knapp! Filmen är mycket välgjord och skådespelet är finfint. En bra film, helt enkelt.


Schakalerna (6/10).
(L'Aînè des Ferchaux, Jean-Pierre Melville, Frankrike / Italien, 1963. IMDb.)
Antagligen den segaste Melville-filmen jag sett, men jag gillade den trots allt. Speciellt när det hägrade en öl efteråt!


School of Rock (6/10).
(Richard Linklater, USA, 2003. IMDb.)
Hmm. Richard Linklater hade ebb i kassan häromåret? Han regisserade nämligen denna anspråkslösa film där Jack Black (som jag efter ett tag kan ta till mig, även om jag aldrig tyckt om honom förutom i High Fidelity) spelar en rocker som blir utslängd ur sitt band och börjar som vikarie på en friskola. Han lär ut rock istället för matte. Har sina stunder, men se hellre vilken som helst av Linklaters filmer, de är bättre. Helst Bara en natt.


Schpaaa (5/10).
(Erik Poppe, Norge, 1998. IMDb.)
Snygg film om några småkillar som dealar knark och slår pundare på käften. Sådär. Se Hawaii, Oslo istället.


Scoop (7/10).
(Woody Allen, England, 2006. IMDb.)
Woody fortsätter att göra härliga mordhistorier i Engelska överklassen med Scarlett Johansson, kommer även den tredje utspela sig här? Vi får se, fast den heter ju Woody Allen's Spanish Project, så antagligen inte... Här har han låtit sig själv vara med igen, och spelar i princip spelar sig själv, fast som klantig trollkarl... Han "trollar bort" Scarlett och i samband med det dyker en död journalist upp och tipsar journalistikstuderande Scarlett om ett stort Scoop... Skön rulle.


Scorpio Rising (5/10).
(Kenneth Anger, USA, 1964. IMDb.)
Det här är en märklig kortfilm från 60-talet fylld med homosexuella knuttar som älskar James Dean (som ju var bög sägs det) och jag fattar inte om de är nazister eller om de slår ner en nazist, det är svårt att se i filmens snabba klipp, som säkert var nyskapande för sin tid. Nu känns det som en halvtimme lång musikvideo (det är ingen dialog), men med finfin musik.


Scott Pilgrim vs. The World (8/10).
(Edgar Wright, USA / England / Kanada, 2010. IMDb.)
Jag gillade den skarpt, härlig välgjord underhållning. Ett litet minus för att det var gjort som om man man inte skulle ha förstått att den onda tjejen också var ett ex. Que Cera Cera, what ever will be will be...


Scratch (6/10).
(Doug Pray, USA, 2001. IMDb.)
En bra dokumentär om hiphopare som scratchar, men jag blev personligen ganska trött på alla scratchning efter ungefär halva filmen, men den har sina stunder. ;)


Screaming Masterpiece (5/10).
(Ari Alexander Ergis, Island, 2005.)
Ännu en ok dokumentär, denna gång om isländsk musik och visst var där bra musik från Björk, Sigur rós, Múm och Jóhann Jóhannson m.fl. Men de som var nya för mig var överlag inget bra, så jag var måttligt road efteråt. Men visst rös jag till de fyra nämnda musikerna musik. Som film var den sådär.


Screwball Squirrel (8/10).
(Tex Avery, USA, 1944. IMDb. KG.)
Underbart.


Sea of Love (5/10).
(Harold Becker, USA, 1989. IMDb.)
Ok thriller där Al Pacino försöker hitta en mördare som mördar folk som satt in kontaktannonser. Känns lite daterad och smått förutsägbar. Men låten, Sea of Love, är jävligt fin. Och Cat Powers cover på den (som inte alls finns med i filmen, dock en av Tom Waits i eftertexterna) är nog finast av allt.


Seabiscuit (5/10).
(Gary Ross, USA, 2003. IMDb.)
Where is the line? Oj, förlåt blir helt förtrollad av Björk som jag lyssnar på. Denna film var dock ingen förtrollning. Tänk er ett Oscarsrunkande i stil med A Beautiful Mind och ni har er film. Men det går ju att titta på.


Searching for the Wrong-Eyed Jesus (7/10).
(Andrew Douglas, USA, 2003. IMDb. KG.)
En skön rulle om Jim White, inte Cat Powers trummis, utan en annan sydstatare som 1997 gjorde en platta som hette The Mysterious Tale Of How I Shouted Wrong-Eyed Jesus, en platta som filmmakaren fick i julklapp och som ledde till denna film där denne Jim White som ciceron guidar oss genom södern där både David Eugene Edwards (16 Horsepower) och The Handsome Family dyker upp och spelar. Det inspirerade för övrigt Frans till killen som spelar gitarr i Livsmedel. Man känner för att åka med Shelley när hon om någon månad åker med sin syster genom amerikanska södern, är den resan något som den här är den fullständigt underbar.


Sebastian's Voodoo (3/10).
(Joaquin Baldwin, USA, 2008. IMDb. KG.)
Halvdan film on några voodoo-dockor som rymmer.


Sebbe (8/10).
(Babak Najafi, Sverige, 2010. IMDb. KG.)
Suverän. Äntligen har Guldbaggejuryn gjort ett korrekt val. Förlåt Martin, men du var ju med som Tidningstjuv 2 här med, såg jag!


Secretary (7/10).
(Steven Shainberg, USA, 2002. IMDb.)
En svart komedi om en tjej som släpps ut från mentalsjukhuset och börjar jobba för en advokat, som, ta-da, sekreterare. Hon gillar att få smisk. Det hela är skildrat med go, svart humor. Det är skoj. Och Maggie Gyllenhaal har absolut satt sig i mitt hjärta stadigt. Och vilka roller hon väljer! Efter Donnie Darko: Adaptation, Confessions of a dangerous mind (måste ju nästan vara bra, när Charlie Kaufman skrivit manuset?) och såden här. Bra mycket bättre än min gamla favorit, Kate Beckinsale som efter helt underbara Shooting Fish sålt sig till Hollywood-romantiska komedier. Huja.


Segerns Sötma (7/10).
(Sweet Smell of Success, Alexander Mackendrick, USA, 1957. IMDb.)
Bra film om journalisters girighet att nå toppen. Väldigt kluriga och med en oerhört välskriven dialog. Tony Curtis är strålande och Burt Lancaster så satans dryg. Och ett finfint slut. Bra!


Separado! (8/10).
(Dylan Goch & Gruff Rhys, Englad / Argentina / Brasilien, 2010. IMDb. KG.)
Underbar dokumentär där Gruff Rhys (som gjort en av årets bästa skivor, Hotel Schampoo) letar reda på sin släkting René Griffith, som på 70-talet spelade gaucho-musik men sjöng på walesiska. Vi får följa Rhys när han reser till Argentina dit många walesare emigrerade på 1800-talet. På vägen spelar han med folk han träffar och har helt enkelt väldigt roligt. Det har vi med då dokumentären är lekfullt gjord. Rekommenderas varmt.


Serpico (8/10).
(Sidney Lumet, USA, 1973. IMDb.)
Al Pacino spelar en snut, som till skillnad mot alla andra, inte tar emot mutor. Detta sätter honom i ett farligt läge, eftersom precis alla andra gör just det. Så han tar kontakt kors och tvärs för att få tag i någon som kan hjälpa honom sätta dit resten av kåren. Samtidigt är det en skön karaktärsskildring av svalaste snuten i stan, här festas det och kollas det balett. Me like!


Sex & Fury (8/10).
(Furyô anego den: Inoshika Ochô, Norifumi Suzuki, Japan, 1973. IMDb. KG.)
Bra skit! Ännu en av de rullar som marknadsförs som "Den riktiga Kill Bill", och jag skulle nog kalla denna den bästa jag sett hittills. Stenhård med en brud som sitter i badet när hon blir attackerad och slår ihjäl ett halvt dussin gubbar - naken.


Sex & Luc?a (8/10).
(Luc?a y el sexo, Julio Medem, Spanien / Frankrike, 2001. IMDb.)
Underbar film. Mycket naket, men vackert vackert och skönt berättande form. Gripande.


Sex lektioner i kärlek (6/10).
(Playing by Heart, Willard Carroll, USA, 1998. IMDb.)
En helt ok film om olika människors olika kärlek, men jag hinner inte fastna för alla karktärer då det byts mellan de olika historierna lite för mycket. Hade varit bättre om de tagit bort nån historia..


Sex, lögner och videoband (6/10).
(Sex, lies and videotape, Steven Soderbergh, USA, 1989. IMDb.)
Bra film där James Spader (vem annars?) spelar en kille som hälsa på en gammal vän som vänstrar med sin frus syster. Han är impotent (i vart fall till den grad att han inte kan få upp den om han inte är ensam) och har istället en fetisch där han intervjuar tjejer om deras sexvanor så runkar han till banden. Tja, det är bra spel (dock gillar jag inte Peter Gallagher) och en schyst historia, men slutet är relativt givet.


Sexy Baby (8/10).
(Jill Bauer & Ronna Gradus, USA, 2012. IMDb.)
Sjukt intressant film där de följer en 12-åring som har diskussioner med sina föräldrar om vad som är ok på fejjan med sina föräldrar, en 22-åring som opererar bort delar av sina blygdläppar och en porrstjärna som blir gravid. Den röda tråden är hur porr har infiltrerat resten av media-världen och hur vi alla utsätts för den. Oerhört intressant och välgjord dokumentär.


Sexy Beast (5/10).
(Jonathan Glazer, England / Spanien, 2000. IMDb.)
Ok gangsterfilm. Ganska annorlunda. Vissa snygga grejer och en del svart humor. Dessutom är det skoj att se Ben Kingsley i en brutal och vulgär roll, han som i mitt huvud alltid kommer vara Gandhi... Haha: "Trivia: Ben Kingsley claims the character of Don Logan is largely based on his grandmother."


Sexy Thing (5/10).
(Denie Pentecost, Australien, 2006. IMDb. KG.)
Ok kortfilm om en flicka som kommer in i puberteten.


Shadow of the Vampire (7/10).
(E. Elias Merhige, England / USA / Luxemburg, 2000. IMDb.)
En trevlig meta-film om inspelningen av den klassiska rullen Nosferatu, som jag velat köpa från Ginza i något år, men inte blir av för att frakten då blir så hög. Ska kolla om de har den på mitt nya himmelrike, Marilyn i Göteborg. Hur som helst är det inte så värst svårt att klura ut vad som kommer att hända, dock är det inte det viktiga, det som gör den här filmen väl sevärd är Defoe och Malkovich som verkligen lever ut i sina roller. Helt klart bra underhållningsfaktor för filmnördar. Men jag är väl ingen förrän jag sett Nosferatu? *Suck.


Shadows of Forgotten Ancestors (6/10).
(Tini zabutykh predkiv, Sergei Parajanov, Sovjetunionen, 1965. IMDb. KG.)
Kul med livemusik av A Hawk and a Hacksaw, fin rulle ock.


Shaft (7/10).
(Gordon Parks, USA, 1971. IMDb.)
Världens coolaste tagline? "The mob wanted Harlem back. They got shaft...up to here." Hehe. Det är vad det här är, en cool jävla film, med en ganska smart manus. I like it, helt klart, roliga repliker och trevlig action. I like it a lot.. Suverän underhållning.


Shanghai-triaden (7/10).
(Yao a yao yao dao waipo qiao, Yimou Zhang, Frankrike / Kina, 1995. IMDb.)
En helt ok rulle om en pojke som börjar jobba som tjänare åt en kvinna som är älskarinna till den högste bossen i en maffialiknande verksamhet i Shanghai. Filmen är väldigt vackert filmad och alla karaktärer i de ledande rollerna är vackra på sitt sätt. Detta är filmens starkaste sida tillsammans med karaktärsbeskrivningarna av den lille pojken och älskarinnan. Den lille pojken är nog den första som har haft ränneskita i en viktig scen på film. Inte illa. Haha.


Shaun of the Dead (6/10).
(Edgar Wright, England, 2004. IMDb.)
En film som ni i Sverige antagligen inte har hört talas om, eller kanske inte kommer göra heller, tyvärr. Oerhört engelsk film. Dock förbannat välgjord ploj. Det är en film om en snubbe som precis blivit dumpad av sin flickvän och har en jobbig jävla flatmate och ett tråkigt jobb, till råga på allt bryter en epidemi ut pga genmanipulerad mat, vilket gör folk till zombies. Rolig som fan ibland, ibland lite väl gore-ig, men Simon Pegg håller klass. Han var en av snubbarna som gjorde den fenomenala tv-serien Big Train. Detta håller inte alls samma klass, men det är juste att de får spela in sådana här filmer. ;)


SherryBaby (4/10).
(Laurie Collyer, USA, 2006. IMDb.)
Maggie Gyllenhaal gör en roll som en drogad morsa som åker in och ut ur finkan. Tyvärr fastnade jag aldrig för historien. Segt och väntat.


Shine (7/10).
(Scott Hicks, Australien, 1996. IMDb.)
En trevlig film som är lite seg i mittenbiten, men blir smärre underbar i slutet. Samma sorts kritik som fanns i Hanekes Pianisten, men utan att du behöver må dåligt medan du ser filmen, tvärtom, du blir glad. Fast inte i hela filmen.. Jaja.


Shooting Fish (8/10).
(Stefan Schwartz, England, 1997. IMDb.)
Detta är en sådan där film som många fler än de som sett den borde ha sett om ni förstår vad jag menar.. Den är skitkul och det är den smarta humorn som jag gillar i den här filmen, skådespelet är det inget fel på och manuset är finfint.


Short Term 12 (6/10).
(Destin Cretton, USA, 2008. IMDb. KG.)
Bra film om några som jobbar på ett hem för ungdomar som är våldsamma. Snyggt och bra.


Shortbus (7/10).
(John Cameron Mitchell, USA, 2006. IMDb.)
Ok, ni har säkert hört snacket om den här, den handlar bara om sex. Tydligen hade den visats för kids av misstag på Bergakungen. Det kan inte varit alltför många glada föräldrar på det nästkommande föräldramötet då filmen börjar med att ett heteropar inspireras av Kama Sutra, en bög akrobat-suger av sig själv och kommer i sin egen mun, en dominatrix slår en slav till att spruta ner sin målning... Så börjar alltså filmen. Man ska väl börja starkt och sedan fortsätta? Tja, det gör den inte riktigt, det hade för övrigt varit tröttsamt. Det handlar om en tjej som inte kan få orgasm, ett homopar som testar att ta in en tredje kille och en dominant tjej som inte har haft ett fast förhållande. Bland annat. De möts på klubben Shortbus där orgier och annat utspelar sig. Till tonerna av underbara Animal Collective. Det här är en film där det krävs att du har jävligt öppna sinnen, men där bakom finns flera problem man kan känna igen sig i. Om man vågar.


Shot Through (4/10).
(Tom Dale, USA, . KG.)
Någon skjuter sönder ett trumset.


Shotgun Stories (8/10).
(Jeff Nichols, USA, 2007. IMDb.)
Jag kommer inte ihåg hur jag hittade till denna rulle, kanske var det att David Gordon Green, mannen som är mest känd för George Washington, producerat? Jag får delvis lite samma känsla här, det handlar om vanliga människor som sätts i jobbiga situationer. Jag älskade alla miljöbilder och den passande och vackra filmmusiken till den här historien om en far som lämnat sina tre söner och deras mor för att sedan skaffa ny familj och tids nog dö, och på dennes begravning börjar fejden mellan de olika halvbröderna.


Shrek (7/10).
(Andrew Adamson & Vicky Jenson, USA, 2001. IMDb.)
Hm, ingen film jag hade tänkt att se på bio, det finns typ fem filmer som fortfarande går på bio som jag vill se, Memento, Apocalypse now redux, Italienska för nybörjare och nu senast Amelie från Montmartre. Hur som helst hade Feddan två fribiljetter och frågade om jag vill hänga på. Filmen är en sorts parodi på en helvetes massa sagor. Dock hajade jag inte vilken saga de blinda mössen kom ifrån. De var roligast. Men något mästerverk är det inte. Det finns många saker jag stör mig på, förvisso oftast ganska meningslösa detaljer. Jag börjar rabbla; Shreks röst är gjord av Mike Myers, han har irländsk dialekt som låter precis som skotten Fat Bastard han gjorde i Austin Powers 2. Prinsessan som Cameron Diaz gör rösten till rör sig inte som Diaz gör, de kör inte The Monkees originalversion av I'm a believer utan en sämre av Smash Mouth som skulle ha hållt sig till att ha fått med All-Star i introt. De har använt John Cales version av Hallelujah då både Rufus Wainwrights version och givetvis Leonard Cohens original är mycket bättre. Ok, om jag inte känt till allt det här så kanske jag hade kunnat njuta mer av filmen. Men rolig är den..


Shrek 2 (6/10).
(Andrew Adamson, Kelly Asbury, Conrad Vernon, USA, 2004. IMDb.)
Skoj film, vet du.


Shut Up and Play the Hits (8/10).
(Will Lovelace & Dylan Southern, England, 2012. IMDb.)
Underbart porträtt av när James Murphy väljer att lägga ner sitt band LCD Soundsystem.


Sicko (8/10).
(Michael Moore, USA, 2007. IMDb.)
Ännu en förbannat bra dokumentär av allas vår Michael Moore. Ibland kan man ju störa sig på att han tar lite för mycket plats själv i sina filmer, men jag tycker det känns som han tonat ner sig själv nu. Filmen berättar den helt överjävliga situation den privatiserade sjukvården har fått i USA. Jag tänker inte avslöja så mycket mer, jag antar att du tänker se den här dokumentären. Annars är du knas.


Sideways (8/10).
(Alexander Payne, USA, 2004. IMDb.)
Skoj film om en vinnörd som tar med sin polare på en sorts veckolång svensexa, där han tänkt kultivera sin vän, men han istället har som mål att få gänga nån annan innan han gifter sig. Det blir roligt och jävligt fint.


Sierra Madres Skatt (6/10).
(The Treasure of the Sierra Madre, John Houston, USA, 1948. IMDb.)
Första rullen jag sett där Humphrey Bogart inte är en go' deckare eller nån annan välklädd snubbe utan en lodis som letar efter guld. Helt ok rulle.


Sightseers (7/10).
(Ben Wheatley, England, 2012. IMDb. KG.)
Kul.


Signs (6/10).
(M. Night Shyamalan, USA, 2002. IMDb.)
En bra film. Absolut. Snyggt foto och helt ok story. Ok skådespelare, Mel Gibson är inte totalt värdelös för en gångs skull, men han är knappt bra heller. Det är skön stämning och det är väldigt bra i början då man inte får se utomjordingen, men det hela faller när man får det. Det tyckte jag man skulle kunnat undvika hela filmen ut.


Simon pelarhelgonet (5/10).
(Simón del desierto, Luis Buñuel, Mexico, 1965. IMDb. KG.)
En snubbe står på en pelare i sex år, sex veckor och sex dagar. Sedan får han byta till en ny pelare. Därefter kommer djävulen i form av en vacker kvinna och vips är de på en klubb i sextiotalets NYC. Märkligt, du.


Simpan (6/10).
(Chan-wook Park, Sydkorea, 1999. IMDb. KG.)
En kortfilm om en död flicka på ett bårhus. En moder och en fader tror det är deras bortsprungna dotter och en annan fader tror det är hans. Intressant, men med ett rätt kasst slut.


Sin City (6/10).
(Frank Miller, Robert Rodriguez & Quentin Tarantino, USA, 2005. IMDb.)
En snygg action. Jag orkade dock inte hänga med i intrigen utan satt istället och slökollade och surfade...


Singin' in the Rain (6/10).
(Stanley Donen & Gene Kelly, USA, 1952. IMDb.)
En film många tycker är ett mästerverk, möjligt att det är det som musikal på 50-talet, men inte med dagens mått. Detta har ju mycket att göra med att jag inte gillar musikaler med två undantag, Alla säger I love you och givetvis Dancer in the Dark. Det pga att det är sånt bra spel mellan musiknumren i de filmerna, speciellt då i Dancer.. Här väntar jag på att filmen ska ta slut andra halvan av den..


Singles (6/10).
(Cameron Crowe, USA, 1992. IMDb.)
Trevlig och mysig film. Matt Dillon är en sopa till skådis och pajar lite av den sköna stämningen som Bridget Fonda och Campbell Scott bygger upp. Trevligt, men inget särskilt.


Sista natten med gänget (6/10).
(American Graffiti, George Lucas, USA, 1973. IMDb. KG.)
Gasa då!


Sju hertigar (8/10).
(Kind Hearts and Coronets, Robert Hamer, England, 1949. IMDb.)
Skön gammal rulle jag äntligen fick tummen ur att kolla på nu när den externa hårddisken börjar bli full och det här var hela DVDn. Det handlar om en kille vars mor blivit utstött ur sin adliga släkt och han lovar på hennes dödsbädd att söka hämnd. Filmen var helt klart före sin tid med den genomlömska huvudkaraktären och flashbacks. Eller ja, det fanns väl redan då, men en artig herre som minutiöst och diskret har ihjäl sju hertigar, som den svenska, uppletade titeln antydde, ja, det känns för mig nyskapande för sin tid. Hur som haver håller det än idag. Jag gillade den och slutet, det var lite väntat, men tja, bra...


Sju vågade livet (6/10).
(The Magnificent Seven, John Sturges, USA, 1960. IMDb.)
En helt ok western som är en omskrivning av Kurosawas mästerverk De sju samurajerna. I den var det en by i den antika Japan som blev rånade av banditgäng årligen och lejer ett antal samurajer (hur många?) att hjälpa till att skydda dem. Här är det istället ett mexikansk by och det är cowboys istället för samurajer. Jag tycker inte att det håller lika bra, jag saknar Tishuro Mifunes karaktär, den rolige, skojande samurajen, han var en ack så viktig karaktär som här har strukits, vilket gör att filmen saknar humor. Sedan är fotot av Charles Lang inte i närheten av Asakazu Nakais mästerliga i De Sju Samurajerna. Hur som helst, det är en helt ok western, den underhöll mig tillräckligt och då de inte riktigt hade kopierat slutscenerna från De Sju Samurajerna var det ganska spännande. Men mer än bra blir det inte trots världens coolaste snubbe, Steve McQueen. ;)


Sjunde kontinenten (5/10).
(Der siebente Kontinent, Michael Haneke, Österrike, 1989. IMDb. KG.)
Sjukt deprimerande.


Skenbart - en film om tåg (4/10).
(Peter Dalle, Sverige, 2004. IMDb.)
En ganska tråkig film, något den inte är meningen att vara. Robert Gustafson upprepar sin Ajajaj-man från En liten film om döden, bara att det inte är lika roligt. Det är så väntat och så tråkigt. Mycket homosexualitet för att vara en film som utspelar sig 1945 för övrigt..


Skepp ohoj! (6/10).
(The Navigator, Donald Crisp & Buster Keaton, USA, 1924. IMDb. KG.)
Keaton spelar en rik man som inte förstår hur världen fungerar. Han hamnar på en drivande båt med en rik dam. De lyckas på nåt sätt styra upp livet ombord på båten - tills de driver mot land där det givetvis är kannibaler som väntar på dem. Tidsenligt rasistiskt. Men man får ta det för vad det är; rätt kul. Men bara rätt kul.


Skjut på pianisten (6/10).
(Tirez sur le pianiste, François Truffaut, Frankrike, 1960. IMDb.)
Bra, men inte riktigt så bra som jag hade väntat mig. Det är intressanta karaktärer, men ett ganska luddigt sätt att berätta historien krånglar till det lite väl mycket. Dock gillade jag skarpt Charles Aznavour som spelade pianisten. Klart sevärd, men inget jag tänker se igen. Om jag nu inte har tråkigt och den går på tv. Stor risk! Nää.. Somnade faktiskt första gången jag försökte se den, men jag var så utmattad, hade varit ute och gått en timme tidigt på dagen och var helt död när vi kom tillbaka, då hägrade denna, men jag somnade som sagt efter kanske halva. Så vi spelade lite chu-chu rocket istället. Haha.


Skuggan av ett tvivel (9/10).
(Shadow of a doubt, Alfred Hitchcock, USA, 1943. IMDb.)
Som alltid med Hitchcocks tidigare filmer, ett smärre mästerverk. Handlar om en man som hälsar på sin systers familj. Men han döljer på något. Eller gör han? Genialt gjord och bra slut. Fotot är helt brilliant!


Skuggor över Södern (7/10).
(To Kill a Mockingbird, Robert Mulligan, USA, 1962. IMDb.)
Fin gammal rulle där Gregory Peck försvarar en oskyldig, svart man i amerikanska södern. Historien är dock berättad genom hans barn. Jag gillade den. 90% av IMDb top 100 nu. :)


Släpp fångarne loss, det är vår! (6/10).
(Tage Danielsson, Sverige, 1975. IMDb.)
Skoj film där massa trevligt folk så som Gösta Ekman, Tage Danielsson, Ernst-Hugo Järegård, Margaretha Krook och Lena Nyman skojar runt i fängelsemiljö. Schyst, men inget av Tages bästa.

Davids kuriosa-kommentar: Min farbror är maskör i denna film.


Slacker (7/10).
(Richard Linklater, USA, 1991. IMDb.)
Jag börjar min dag med att välja Do Make Say Thinks Winter Hymn Country Hymn Secret Hymn med mobilen som fjärrstyr datorn kanske fyra gånger. Sedan tar jag tag i mig själv och väljer att kolla på Slacker. Fortfarande har jag alltså rört mig ur sängen. Jag kände att denna films titel passade mig jävligt bra. Jag fick dock gå på toa efter ett tag. Nåväl, filmen är annorlunda, men oerhört Linklater. Vi får först följa en snubbe i en taxi (Linklater själv för övrigt) och när han gått ur och ser en olycka får vi istället följa några av de andra och han som körde på tanten. Så håller hela filmen på och jag gillar det här. Det är bara dialogen som gör hela filmen. Det är underbart eftersom det, som alltid med Linklater, är suverän dialog. Lite exempel:

"Sorry, I'm late."
"That's okay, time doesn't exist."

"Did you vote in the most recent election?"
"Hell, no! I've got less important things to do."


Slackers (3/10).
(Dewey Nicks, USA / Kanada, 2002. IMDb.)
En high school-film att ha på i bakgrunden när man äter. Det är också allt den duger till.. Jason Schwartzman är inte hälften så bra som i Rushmore.. Den har dock lite bra musik, passande nog är det en stråkversion av The Whos Teenage Wasteland som intro och mitt i någonstans fanns Handsome boy modeling schools Holy calamity (Bear witness II). Mycket bra låtar. ;)


Slaget vid Alger (8/10).
(La battaglia di Algeri, Gillo Pontecorvo, Algeriet/Italien, 1966. IMDb.)
En oerhört spännande skildring av rebellernas kamp mot franska armèn i det som till slut ledde upp till Algeriets frihet från sina kolonisatörer. Väldigt högt tempo för att vara en 50-talsrulle. Mycket bra.


Slam (8/10).
(Marc Levin, USA, 1998. IMDb.)
En suveränt spelad film om en poet som hamnar i finkan för att ha haft lite gräs på sig. Riktigt justa monologer av spoken-word-artisten Saul Williams. Om du har möjlighet: se.


Sleep with me (6/10).
(Rory Kelly, USA, 1994. IMDb.)
En skön film som inte engagerar något märkvärt, men duger som en lättsam tittning. Roligast är Quentin Tarantino's lilla roll som en cineast som förklarar varför Top Gun är det bästa manuset som skrivits för Hollywood. Kopierade citatet, läs här. Riktigt skoj är det. För övrigt är filmen ganska avslagen, men värd att se, eller som en snubbe på IMDB sa det; "You may take a few valuable one-liners away from the experience."


Sleepy Hollow (7/10).
(Tim Burton, USA / Tyskland, 1999. IMDb.)
Helt ok. Lite löjligt att personen som är skyldig berättar precs vad han/hon tänkt och vad hon hade för motiv. Detta gjorde att Figge sänkte filmen till en 3:a! Jag är dock inte så drastisk eftersom jag gillade resten av filmen. Lite löjliga specialeffekter men generellt sett skitbra. Fina miljöer och bra skådespel.


Sleuth (9/10).
(Joseph L. Mankiewicz, England, 1972. IMDb.)
En underbart smart film där en bedragen man bjuder in sin nemesis till sitt bohag för lite fun and games. Har även nyinspelats med Michael Caine i den äldres roll istället, som här i originalet, som den yngre herrn.


Sling Blade (8/10).
(Billy Bob Thornton, USA, 1996. IMDb.)
Mycket bra film om en man som suttit på mentalsjukhus i 20 år för ett mord och nu mot sin vilja släpps fri. Billy Bob Thornton är magnifik i huvudrollen. Filmen skulle dock kunna göras en kvart kortare..


Slow Bistro (7/10).
(Ivan Maximov, Ryssland, 2002. KG.)
Mysig animerad kortfilm där middagsgästerna blir frustrerade av väntan... Finns på youtube.


Slumdog Millionaire (8/10).
(Danny Boyle, England / USA, 2008. IMDb.)
Börjar fullkomligt lysande, men jag tyckte slutets uppbyggnad var lite för lättköpt, vilket sänkte den, men bara från mästerverk till mycket bra. Kul också att Dev Patel (undra om han är släkt med min gamle hyresvärd i London?), som var med i de första två säsongerna av Skins (vars tredje precis börjat btw), nu antagligen får ett stort genombrott. Kommer göra storslam på Oscarsgalan tror jag.


Smältugnarnas Timme (6/10).
(Argentina, mayo de 1969: Los caminos de la liberación, Octavio Getino m.fl, Argentina, 1969. IMDb.)
En dokumentär om nykolonisation i Argentina på sextiotalet och som garanterat lever kvar än. Intressant, men jag var så jävla trött att jag inte kunde fastna riktigt.


Smala Sussie (8/10).
(Ulf Malmros, Sverige, 2003. IMDb.)
Malmros är kärnan i Sveriges filmskapande för tillfället. Skoj historia som tar sin plats i Värmland och Kjelle Bergqvist som slapp polis som hellre sjunger med sina lurar än sätter fast brottslingar. Skitbra.


Smarta kvinnor med kurvor (2/10).
(Real Women Have Curves, Patricia Cardoso , USA, 2002. IMDb.)
Totalt meningslös och sjukt tråkig. Blaha.


Smoke (8/10).
(Wayne Wang, USA, 1995. IMDb.)
En annorlunda film. Den är indelad i episoder som fläter samman, dock aldrig några direkta hopp utan de olika historierna är fördjupningar av de andra, eller de olika karaktärerna i den första, så kan en av dem ge upphov till nästa osv. Fast så trist som jag fick det att låta nu är det inte, det är inte så att de satt det berättarsättet i centrum, utan, som sig bör, historierna. Harvey Keitel har jag dock sett för många gånger i Pulp Fiction och Reservoir Dogs att jag inte kan ta han riktigt på allvar som en lite mer godhjärtad person än han är i de filmerna, men vad ska man säga? "Arbetsskada"? Det är hur som helst en fin fin rulle.


Smultronstället (9/10).
(Ingmar Bergman, Sverige, 1957. IMDb.)
Bästa Bergman-rullen jag sett hittils, men jag har ju inte sett Det Sjunde Inseglet eller Sommarnattens leende heller, de ska väl vara de bästa enligt folket? Dock inte enligt IMDb? Jaja. Hur som helst är det här en riktig höjdare där Victor Sjöström är fulländad som den gamle mannen som ska åka till Lund för att bli "Jubeldoktor" och på vägen upplever massa gamla minnen. Bra skådespel, förutom en liten karaktär jag störde mig på, han hette Anders eller Viktor, kommer inte ihåg vem av dem det var, men han var hur som helst inte bra i en scen. Det får man ju ha överseende med. Haha. Men det absolut bästa i filmen är helt klart fotot som i de tidigare drömskevenserna är rena rama konstverken!


Små och stora brott (6/10).
(Crimes and misdemeanours, Woody Allen, USA, 1989. IMDb. KG.)
Jag somnade två gånger när jag såg den här. Det berodde dock mer på mina femtimmars-nätter av sömn, men helt lysande är den inte.


Snöänglar (5/10).
(Andreas Tillnert & Sebastian Nyman Agdur, Sverige, 2008.)
Två flickor leker i snön, men blir avbrytna av en skock ungdomar som bråkar. Ok.


Snacka går ju... (6/10).
(Say Anything..., Cameron Crowe, USA, 1989. IMDb.)
Två musikintresserade filmkillar i samma film, Cameron Crowe och John Cusack, banar för ett bra soundtrack, men tyvärr gjordes filmen -89 och är starkt daterad. Handlar om Lloyd Dobler som är en sopa, men som har ett gott självförtroende och frågar ut skolans pluggis och tillika snygging, Diane Court på date och får till hans vänners förvåning ett ja som svar. De kärar ner sig, trots att Diane snart ska åka till England. Dessutom är där en sidohistoria om Diane och hennes förhållande till sin far. Helt ok, men som sagt, grymt daterat. För övrigt har jag nu kollat upp Ione Skye (hon som spelar Diane) och hittat vilken film jag kände igen henne från, hon är Waynes jobbiga flickvän i Wayne's world. Bland hennes senare prestationer hittar man filmer som "The Size of Watermelons", "Went to Coney Island on a Mission From God... Be Back by Five" och min favorit "But I'm a cheerleader". Karriären har gått utför m.a.o.


Snakes on a Plane (4/10).
(David R. Ellis, USA, 2006. IMDb.)
Kommer ni ihåg vilket tjöt det var på allas bloggar om den här för nåt halvår-år sedan? Här har nåt galet filmbolag gått med på att göra en film där Samuel L. Jackson ska droppa repliken "I have had it with these motherfucking snakes on this motherfucking plane!" Filmen gillar Jackson och bygger så till den grad på den repliken att den upprepas i eftertexterna... Hur som haver, filmen var inte så galen som man trodde från början, den är helt ok faktiskt. Fast man borde nog sett den hög eller nåt...


Snatch. (8/10).
(Guy Ritchie, England / USA, 2000. IMDb.)
En ny Lock Stock. I princip samma film. Men det är roligt och underhållning av hög klass. Men inte så mycket mer, många sköna kameraåkningar givetvis.. Ville ha sett Del Toro mer dock..


Snow Angels (7/10).
(David Gordon Green, USA, 2007. IMDb.)
Ah, underbara Kate Beckinsale blir här regisserad av nästan lika underbara David Gordon Greene. Vore de inte ett bättre par än Kate och Len Wiseman, som gör storbudgeterad skit såsom Underworld? Nåväl, det här är en vacker typisk amerikansk indierulle, men jag gillar Greenes touch. Tonårsparet är mysigt och resten av historien var bra också. Jag borde dock recenserat när jag kom ihåg mer av den...


Snowtown (8/10).
(Justin Kurzel, Australien, 2011. IMDb. KG.)
Ruggigt ruggig.


Socker (8/10).
(Hobi Jarne, Sverige, 2008.)
En underbar liten förvecklingskomedi om en kille som ska på fest och i dörren blir ivägskickad att fixa lite socker av grannen, men han får lite problem... Bonus att de har med The Concretes allra finaste gamla låt Sugar.


Sodomites (2/10).
(Gaspar Noè, Frankrike, 1998. IMDb.)
Den här filmen är väldigt lätt att sammanfatta, men desto svårare att förstå: en gubbe runkar och tittar på en kvinna som blir rövknullad av en kille med en monstermask, efter att han satt på både kondom och glidmedel av märket Nf. Mycket märkligt. Det står på IMDb att den gjordes som anti-aidskampanj i Frankrike, Noè måste ha tänkt "Även om du ska ha märklig rollsspels-sodomi bör du använda kondom..."


Solaris (7/10).
(Solyaris, Andrei Tarkovsky, Sovjetunionen, 1972. IMDb.)
Märklig film. Men jag gillade den, men jag tyckte inte att den var något mästerverk. Jag förstår dock varför många kritiker tycker det. Den var på tok för lång, och inte så optimistisk som jag hade trott. hade nämligen läst att den skulle vara det optimistiska svaret på 2001. Jaja, den är bra, det kan vi inte komma ifrån. ;d


Solaris (4/10).
(Steven Soderbergh, USA, 2002. IMDb.)
Soderberghs filmer är av skiftande kvalitè. Här har han valt sin polare George Clooney att göra en på tok för svår roll för honom, och det är taffligt spelat, pretentiöst och inte alls särskilt intressant. Tarkovskys version var i alla fall intressant och engagerande, även om man inte fattade ett dugg av den. Och ljus. Det här är mörkt, mörkt, mörkt. Och med ett slut som alla fattar. Ointressant, helt enkelt.


Someone's Watching Me! (7/10).
(John Carpenter, USA, 1978. IMDb.)
Helt ok rulle av John Carpenter. En tv-film som handlar om en kvinna som är nyinflyttad i L.A. Hon blir trakasserad per telefon av en man som sitter i ett fönstret på andra sidan gatan, men där finns ett antal. Han sitter och kikar på henne i ett teleskop. Visst känner man igen lite från Hitchcocks gamla mästerverk, men nu i lite uppdaterad version och med lite annorlunda story.


Somers Town (5/10).
(Shane Meadows, England, 2008. IMDb. KG.)
Att följa upp This is England är inte lätt. Här en ganska slö historia där vi åter igen ser den unge Thomas Turgoose i huvudrollen. Här spelar han en grabb som flyr Midlands för London och blir polare med en polack som spenderar dagarna med att fota medan hans far drar in stålar på tunnelbygget. Ganska fin.


Somewhere (6/10).
(Sofia Coppola, USA, 2010. IMDb. KG.)
En ensam man inser att han supit bort sin elvaåriga dotters barndom. Jag har aldrig sett någon ha så tråkigt i en Ferrari tidigare.


Sommaren i La Goulette (4/10).
(Un ètè à La Goulette, Fèrid Boughedir, Tunisien / Frankrike / Belgien, 1996. IMDb.)
En förskönad och utomlandsfinansierad historia om några flickor som kommer överens om att bli av med oskulden. De blir upptäckta när de hånglar med varsin yngling och farsorna blir skitsura på dem och på varandra. Missämja som jag inte tar till mig för fem öre.


Sommarnattens leende (7/10).
(Ingmar Bergman, Sverige, 1955. IMDb.)
En ovanligt upplyftande film av Bergman, denär faktiskt riktigt skoj ibland, men humorn är oftast ganska svart..


Sonen (6/10).
(Le Fils, Jean-Pierre & Luc Dardenne, Frankrike, 2002. IMDb.)
En film som känns som en dokumentär. Vi följer Olivier, där han springer trappor upp och trappor ner på sitt arbete, en rehab för ungdomsbrottslingar där de får lära sig snickra. Vad händer när deras sons unge mördare dyker upp? Jag gillade historien och skådespelet är sjukt bra, speciellt från huvudpersonen, det känns helt dokumentärt, som sagt. Det har ju antagligen mycket med filmandet att göra. Stora delar av filmen ser vi bara Oliviers bakhuvud. Jag har lite svårt för sånt, även om det verkligen fungerar. Det blir bara lite tråkigt...


Sound It Out (5/10).
(Jeanie Finley, England , 2011. IMDb. KG.)
Trevlig dokumentär om sista skivaffären i Stockton i nordöstra England.


Sound of Noise (7/10).
(Ola Simonsson & Johannes Stjärne Nilsson, Sverige / Frankrike, 2010. IMDb. KG.)
Kommer ni ihåg den underbara kortfilmen Music for one apartment and six drummers (youtube)? Jag var på studiebesök på Film i väst på gymnasiet och hon, Charlie, visade oss den. Man föll ju direkt. För filmen alltså, kvinnor som heter Charlie, det går ju inte. ^_^ Jaja, hur som haver, Ola och Johannes har nu gjort konceptet till en spelfilm där opuset Music for one city and six drummers ska uppföras. Kul så.


Sounds from a Town I Love (5/10).
(Woody Allen, USA, 2001. IMDb. KG.)
En liten kortfilm Allen gjorde till nån välgörenhetsgala där massa människor går och snackar i mobil i New York. Ok, men inget särskilt.


Sparks (4/10).
(Joseph Gordon-Levitt, USA, 2009. IMDb. KG.)
Joseph Gordon-Levitt (kille in 500 days of summer) har gjort en film där Carla Gugini är en sexig sångerska med en fabläss för försäkringsbedrägeri - nja.


Spelet är förlorat (10/10).
(The Killing, Stanley Kubrick, USA, 1956. IMDb.)
Helt suverän film. Finns inget att klaga på, förutom möjligtvis lite klantigt klippt i ljudet. Annars är det en fröjd för alla sinnen att se den, antagligen bästa kupp-filmen någonsin.


Spelets Regler (8/10).
(La Røgle du jeu, Jean Renoir, Frankrike, 1939. IMDb.)
Jag antar att anledningen till att denna film är så uppskattad är att den har många olika berättelser som sammanflätas. Ganska tidigt, absolut, men det har gjort bättre på senare år. Magnolia och Happiness är de jag tänker på just nu. Dock är det absolut inte dåligt, i början är det lite småsegt med slutet är klurigt och härligt. ;)


Spider (7/10).
(David Cronenberg, Frankrike / Kanada / England, 2002. IMDb.)
En långsam film om Ralph Fiennes som kommer till ett sorts åter-till-verkligen-hem för de som varit på psyket. Genom sina egna anteckningar berättas hans liv i återblickar. Det är vackert och bra, men det griper inte tag maximalt och det blir i princip bara en karaktärsbeskrivning av Ralph Fiennes karaktär, men det sköter han lysande.


Spider-Man (6/10).
(Sam Raimi, USA, 2002. IMDb.)
En trevlig och lättsmällt rulle. Jag såg den på bio, en biofilm, alltså en effektfilm. Dock förstördes upplevelsen av för långa jävla scener med hoppandet mellan byggnader och att det bakom mig satt en familj, vars dotter inte kunde läsa texten och inte hade fattat att Peter Parker och Spindelmannen var samma snubbe och vars farsa satt och hejade på och hade sig. Extremt irriterande. Willem Dafoe hade ne för jävla tråkig mask, vilket pajade en hel del, jag tyckte filmen försökte att göra sig lite märkvärdigare än vanliga seriefigursfilmer, och visst, man tycker lite synd om honom, men hans ändring i slutet av filmen av något som har varit solklart hela filmen störde mig och var på tok för abrupt. Men trots allt, trevlig underhållning för stunden.


Spider-Man 3 (4/10).
(Sam Raimi, USA, 2007. IMDb.)
Tråkig, oerhört tråkig faktiskt. Och en halvtimme för lång. Ork.


Spirited Away (9/10).
(Sen to Chihiro no kamikakushi, Hayao Miyazaki, Japan, 2001. IMDb.)
Underbar film om en flicka som illvilligt flyttar med sina föräldrar. Farsan tar en liten väg som han tror ska leda dem till deras nya hus, men leder till en märklig stad och mycket mer märkliga saker händer och flickan hamnar i en drömvärld (?). Underbart vacker och med så många underbara, roliga idèer (ex: flickans side-kicks är en fluga som bär en mus (alltid med en utmattad min)). Vi såg den på en liten underbart skön biograf nära Hilton. Curzon. Både den och filmen rekommenderas varmt.


Spring breakers (7/10).
(Harmony Korine, USA, 2012. IMDb.)
Jag såg den här i vintras på filmfestivalen och kommer ihåg att jag gillade den, men så mycket mer kommer jag inte ihåg. Jo, att de mördar till Britney Spears i balaclavas. Gött så.


Spun (4/10).
(Jonas Åkerlund, USA / Sverige, 2002. IMDb.)
Ganska kass film där Jason Schwartzmann (se Rushmore med honom istället) spelar en gubbe som kör Volvo kors och tvärs så Mickey Rourke och Brittany Murphy ska kunna ta sig fram och tillbaka till knarknästet, motellet. Klippningen är jobbig efter ett tag. Jag blir galen. Ok, det finns många justa vinklar på en 240, men vi vill inte se Alla Varje gång som Jason är ute och åker. Stundtals jävligt juste filmat, men ja, nån story av värde kan jag inte hitta!


Stålhjälmen (7/10).
(The Steel Helmet, Samuel Fuller, USA, 1951. IMDb.)
The Real Korean Story! var dess tagline och visst är det det. Den börjar direkt med att sergeant Zack vaknar till liv bland hela sitt döda, bakbundna kompani, och spelar död inför en liten pojke, som dock visar sig vara sydkorean och de slår följe till ett tempel. Känns genuin och äkta, fint spel och trots över 50 år på nacken, fortfarande spännande.


Ställd mot väggen (7/10).
(Le Doulos, Jean-Pierre Melville, Frankrike / Italien, 1961. IMDb.)
Jag gillar verkligen Melville. Han är den franske gangsterkungen och hans filmer är alltid fina små noir-historier. Den här är lite krånglig, men trevlig.


Stadens ljus (6/10).
(City Lights, Charlie Chaplin, USA, 1931. IMDb. KG.)
Chaplin agerar Robin Hood när han möter en ung, blind mö. Fint.


Stairway at St. Paul (7/10).
(Jeroen Offerman, Nederländerna, 2002.)
En kille har ställt sig på trappan till St. Paul och sjunger Stairway to Heaven - baklänges. Sedan får vi se filmen bakvänd igen, riktigt skickligt. Tog honom tydligen tre månader att träna upp sin skill... Kolla början på den här länken, klicka på play-ikonen till höger.


Stalker (8/10).
(Andrei Tarkovsky, Sovjetunionen / Tyskland, 1979. IMDb.)
Jag gillar den, men förstår den inte riktigt. Pretentiöst, men bra. Storslaget foto.


Star Wars: Episod II - Klonerna anfaller (5/10).
(Star Wars: Episode II - Attack of the Clones, George Lucas, USA, 2002. IMDb.)
Jag tycker det här var sådär, vi vet mer eller mindre vad som kommer hända och i allt finns den mest klichèartade kärlekshistorien på ett bra tag. Nån som vill köpa en DVD med denna?


Starsky & Hutch (4/10).
(Todd Phillips, USA, 2004. IMDb.)
Halvkul. Har sina stunder, men inget särskilt.


Starsky & Hutch (6/10).
(Barry Shear, USA, 1975. IMDb.)
Tv-filmen! De hade special på femman häromdagen med Charlie's Änglar och den här. Retro Sunday. Habilt. Det är en juste historia där Starsky & Hutch, som ju bekant blivit på tapetet på grund av en nyinspelning/parodi som Ben Stiller och Owen Wilson medverkar i och visas på varenda tunnelbanestation här i London. Detta är dock originalet, det ej så tillslipade 70-talet. Nice. Stundtals jävligt skoj. Speciellt när de kör Ford. Biljakt å det grövsta. På äkta gött 70-talssätt.


State and Main (9/10).
(David Mamet, USA / Frankrike, 2000. IMDb.)
Smått genial film om ett Hollywood-team som kommer till en småstad för att spela in filmen The Old Mill, dock har denna gamla väderkvarn brunnit ner och en massa komplikationer uppstår givetvis. Det är grymt många pikar till Hollywood i det oerhört välskrivna manuset. Dialogen är genial, Hollywood-gubbarna helt sjukt dryga, precis så som man föreställer sig det att det är. Dock behöver man inte vara filmnörd för att älska filmen, Gerda gillade den också.. Förutom komplikationerna kring filmen finns givetvis en kärlekshistoria, den mellan manusförfattaren (spelad av Philip Seymour Hoffman) och en kvinna i lokalbefolkningen, som har hand om byns amatörteater. Philip Seymour Hoffman, som är min favoritskådis, är fan expert på att välja sina roller rätt (med Flawless som felsteg, dock var hans karaktär en utmaning i den filmen, en transvestit..), han har nu varit med i tre tior (!): Magnolia, Happiness och The Big Lebowski, två nior: Almost Famous och State and Main. Det är fan inte illa!


Stjärnorna och vattenbärarna (4/10).
(Stjernerne og vandbærerne, Jørgen Leth, Danmark, 1974. IMDb.)
Det tog ett bra tag innan jag tog mig tid att titta på denna dokumentär som Jÿrgen Leth gjorde om Giro Italia-loppet 1974. Varför jag laddade ner en dokumentär om ett cykellopp kan man verkligen fråga sig. Jag blev nyfiken på Leth genom hans kortfilm Den perfekta människan och hans och von Triers dissektion av just den filmen. Här är det ett ganska intressant förhållande till loppet och man får höra om strategier och folk runt loppet grejar med. Men jag tappar snart intresset.


Stjärnornas Krig (9/10).
(Star Wars, George Lucas, USA, 1977. IMDb.)
Jag hade visst inte recenserat denna här, så boya, jag såg den igen. Suverän underhållning. Fair and square.


Stolen Nation (4/10).
(Last Party 2000, Rebecca Chaiklin & Donovan Leitch, USA, 2001. IMDb.)
Ok. Här har vi en dokumentär där en favoritskådis, Philip Seymour Hoffman, inser att han inte vet så mycket om politiken och allt där omkring. Så han försöker ta reda på så mycket han kan innan presidentvalet. Men här kommer det knasiga. Det är inför presidentvalet 2000! Nån jävla low-life till distributör har legat och tryckt på filmen tills för ett par månader sedan. Wankers! Nåväl, filmen säger inte så mycket som man inte vet. Men det är väl bra om amerikanerna får mer info. De behöver all de kan få. De borde starta kampanjer redan nu mot ännu en republikansk valseger om fyra år. Saker borde börja tidigare. Eller så borde alla Hollywood-folk (vi snackar en liten del av de alla) och annat vettigt folk som har lite extra pengar på fickan hjälpa Ralph Nader (en Star Wars-kampanj, kanske? ;).


Stop Making Sense (6/10).
(Jonathan Demme, USA, 1984. IMDb.)
Härlig konsertfilm.


Stoppa Pressarna! (8/10).
(The Front Page, Billy Wilder, USA, 1974. IMDb.)
En film med radarparet Walther Matthau och Jack Lemmon, ni vet, de Griniga gamla gubbarna.. Här är de dock inte lika griniga, det står Matthau själv för att vara. Han är Lemmons boss på en tidning i Chicago. Lemmon, som är journalist, säger upp sig för att gifta sig med en ung Susan Surandon, men hamnar ändå på plats då han ska ha avskedsfest på pressrummet på fängelset då en rymling rymmer. Ett finfint manus och oväntade vändningar och ganska komisk gör den till en solklar åtta.


Storstad (9/10).
(The Naked City, Jules Dassin, USA, 1948. IMDb.)
Darn near perfect. Jag gillade den som fan. Inte riktigt lika bra som Rififi, dock.


Storytelling (6/10).
(Todd Solondz, USA, 2001. IMDb.)
En film jag velat se länge. Ett år ungefär. Nu blev det av och efter Happiness hade jag skyhöga förväntningar. De levdes inte upp. Istället för att ha olika levnadsöden som är i kontakt med de övriga är det här uppdelat i två delar, fiction och non-fiction. Nyskapande kanske, men det funkar inte riktigt. Fiction är på tok för kort. Den kanske hade funkat som kortfilm? Nja. Inte ens det, och non-fiction är förvisso väldigt rolig delvis, roligast är när den kassa dokumentärfilmaren det handlar om filmar en plastpåse i vinden. Eller förresten Hitler-matbordsscenen är roligast. Solondz är alltid extremt bra på familjemiddagar! "You're not leaving the table before you tell your sister you love her!" /Welcome to the dollhouse. Den slår det mesta. Scenen alltså. Som i Happiness finns här en liten pojke, men istället för att den ganska söta pojken som lär sig runka i Happiness, är det här en smått fascistisk kille som hackar ner på hembiträdet. Han spelar dessutom inte hälften så bra som pojken i Happiness. Men hur som helst, det är ganska underhållande även om man hade velat ha fått mer kött på benen. För övrigt, om man vill se en söt pojke på bio, se Yi yi, sötare finns inte.


Strange Parallel (7/10).
(Steve Hanft, USA, 1998. IMDb. KG.)
Jag älskar flera saker här i tillvaron, en är att om jag hittar en dokumentär/konstfilm med Elliott Smith på Wikipedia och frågar efter den på Karagarga är det någon som laddar upp den så jag kan få se den. Underbart, speciellt när det är en film som inte har distribuerats till publiken egentligen. Det är en dokumentär om Elliott Smith, vår tids Nick Drake. Han har en mardröm om att hans hand ska ersättas med en robothand. Det måste ju vävas in i filmen som för övrigt börjar med att han gräver upp en gitarr och börjar spela. Me like.


Stranger than Fiction (8/10).
(Marc Forster, USA, 2006. IMDb.)
Jocke ringer och säger att om en timme visar det den här rullen på Royal och han har en extra biljett. En snabbdusch och iväg. Jävla go' film där Will Ferrell, som jag tidigare haft lite svårt för, men nu, speciellt efter en titt på SNL - The Best of Will Ferrell, gillar mycket. Kovändning. Han spelar i alla fall en trist skattmas som när han borstar sina tänder 63 gånger eller vad det är hör berättarrösten som vi i publiken hör. Här börjar en härlig historia där han kärar ner sig i underbara Maggie Gyllenhaal, som jag har saknat sedan den andra liknande meta-filmen Adaptation (ok, det är inte mycket hon är med där)... Nåväl. Det är en finfin rulle. Såg att den fanns på demonoid.com - do what you please.


Stranger Than Paradise (6/10).
(Jim Jarmusch, USA / Västtyskland, 1983. IMDb.)
Filmen var likt Ghost Dog berättad med en långsam stil, denna gång än mer än fallet med Ghost Dog. I de första scenerna i New York såg man vilken slacker Willie var. Jag tyckte det var roligt när han sa i telefonen att hans liv skulle gå åt helvete om hon kom där och störde i tio dagar.. Men annars saknade jag lite av humorn som återfanns i Ghost Dog, speciellt i scenen där de snackar om namnet 'Ghost Dog', det var en höjdare. Man får en ganska tydlig syn på hur Jarmusch ser på tvn och den vanlige amerikanen som underhålls genom dåliga våldsfilmer och meningslös sport. Man märker även en antydning till att kyrkan säljer sig själv. De spelar ju poker i vad som verkar vara en församlingslokal... Det känns lite som om filmen är lite amerika-fientlig, men sedan i slutet. Då vet man fan inte vad man ska tro. Det verkar i alla fall som om Eva föredrar USA framför Ungern. Men det är tveksamt. Det verkar hur som helst inte ge någon inbjudande vy av USA. Angående klippning och filmografiskt tycker jag att den är bra på det sättet den är gjord då den även som historien är lugn och harmonisk. Skådespelet är finfint och roligast är den gamla tanten. Jag gillar hur kontrasterna är så skarpa att i scenen vid havet ser man aldrig havet, bara ett stort vitt fält. Och varje gång någon går ur bilden går han eller hon upp i ett vitt fält. Det kanske på något sätt symboliserar att det är rummet som är det viktiga eller nåt.


Straw Dogs (7/10).
(Sam Peckinpah, England, 1971. IMDb.)
En thriller där Dustin Hoffman och Susan George åker till hennes hemort där Hoffman ska få lugn och ro och lösa lite goa matematiska problem, men de de blir mer och mer störda av arbetarna de lejt för att fixa garaget och den tidigare så lugna Hoffman får nog. En finfin film.


Strebern (6/10).
(The Hudsucker Proxy, Joel Coen, USA, 1994. IMDb.)
Småskön Coen-rulle med störande överspel av Jennifer Jason Leigh, alltså jag fattar att det ska vara en pastisch på gamla filmer, men hon spelar över så det blir störande.


Strokes of Fire (8/10).
(Chi-hwa-seon, Kwon-taek Im, Sydkorea, 2002. IMDb.)
Kan en film om en konstnär som levde för över hundra år sedan bli nåt annat än långtråkig? O ja, här handlar det nämligen om en konstnär som gör precis som han vill och däremellan tar en och annan sup. I bakgrunden får vi dessutom följa Korea i dess svåra tider, på ett mycket elegant sätt. Och fy fan vilka målningar mannen skapar. Gudomligt vackra. Näst efter Basquiat den bästa filmen om en målare.


Stroszek (7/10).
(Werner Herzog, Tyskland, 1977. IMDb.)
En film om en suput som kommer ut ur finkan, tar sig en bärs och räddar en hora ur några hallickars händer. Hon horar lite oberoende och finansierar resan till USA. En bra film. Dock är Herzogs fascination för det småbisarra lite störande ibland. Bilderna på hönan som spelar piano är lite för många...


Stulna kyssar (6/10).
(Baisers volés, François Truffaut, Frankrike, 1968. IMDb. KG.)
Ok Truffaut där en kille får kicken från armén och börjar på en detektivbyrå istället. Han är verkligen bra på att diskret följa efter folk...


Submarine (6/10).
(Richard Ayoade, England / USA, 2010. IMDb. KG.)
Snygg film om en pojke som försöker rädda sina föräldrars äktenskap samtidigt som han själv finner sin första kärlek. Bra, men inget särskilt.


Suicide Club (5/10).
(Jisatsu saakuru, Sion Sono, Japan, 2002. IMDb.)
Lite väl mycket sensationssökeri kände jag, men visst, där finns en social kommentar - ge fan i att lyssna på j-pop!


Suicide kings (7/10).
(Peter O'Fallon, USA, 1997. IMDb.)
En finfin whodunnit-historia om några snubbar som kidnappar en gangster, för att en av snubbarnas tjej har blivit kidnappad och de tänker fixa lösensumman på det här sättet. Många svängar i slutet, men helt klart smart.


Sundae in New York (3/10).
(Jimmy Picker, USA, 1983. IMDb. KG.)
En rätt trist lerfigursfilm där de gjort en sorts video till Old Blue Eyes låt New York, New York.


Sunday 6th April, 11:42 AM (4/10).
(Domenica, 6 Aprile ore 11:42, Flatform, Italien, 2008. KG.)
Lite roligt med en helt statisk bild, jag gillar molnen som far förbi och upplägget, men när det börjar rabblas italiensk poesi... Där förlorar de mig.


Sune i Grekland - All Inclusive (2/10).
(Hannes Holm, Sverige, 2012. IMDb.)
Jag tyckte Sune var skitkul för femton år sedan och nu när jag går med mina systersöner (10 och 12) och ser den här nya tycker de den är jättekul. Men tyvärr är det mycket jag stör mig på. Farsan, som nu tyvärr inte spelas av Peter Haber utan Morgan Alling, skriver hela tiden ner vad allt de gör på deras all-inclusive-semester och gör allt för att få valuta för pengarna. Detta förlöjligar hans fru honom för. Allt känns bara som en enda lång reklam för Vings all-inclusive resorts. Jag blir äcklad när jag sitter bland alla dessa medelklassfamiljer. Undra hur många av dem som sett Äta Sova Dö. Hade det egentligen inte varit smartare att låta den gå upp på julhelgen så alla som inte får biljetter till Sune väljer en annan film som alla kan förstå — en svensk film alltså? Det hade kanske satt lite nya idéer i folk.


Sunrise (7/10).
(Sunrise: A Song of Two Humans, F.W. Murnau, USA, 1927. IMDb.)
Sweet. Men jag hade hypat upp den för mig själv alltför mycket. Den höll inte mina gigantiska förväntningar, men hade säkert varit mycket bättre med Lambchop spelande i bakgrunden. Om du är hemma på lördag: Gå till Draken och kolla!


Sunset Blvd. (8/10).
(Billy Wilder, USA, 1950. IMDb.)
En mycket bra film om en manusförfattare som får punka och svänger in på ett till synes övergivet hus. Här möter han den gamla stumfilmsaktrisen Norma Desmond, som prompt vill att han ska skriva om hennes manus, så att hon kan komma tillbaka till den vita duken. Det är ett rakt igenom suveränt spelat verk, men jag satt inte tillräckligt klistrad för att det ska bli ett högre betyg.


Super Size Me (6/10).
(Morgan Spurlock, USA, 2004. IMDb.)
En dokumentär som faktiskt fick lite genomslagskraft. Ni har säkert hört grejen, en snubbe käkar McDonald's-krubb i en månad och får dålig hjärtverksamhet and shit. Men det var lite mer än så nämligen massa härliga siffror om hur det står till med fetman i fetmans land. Dessutom var den stundvis kul, vilket drev den framåt mycket snabbt. Bra dokumentär, helt enkelt.


Superfly T.N.T. (6/10).
(Ron O'Neal, USA, 1973. IMDb.)
En film jag såg bara för att den nämns i Pulp Fiction. Det är i scenen där Jules och Vincent snackar om att de är redo att explodera. "I'm a mushroom-cloud-layin'-motherfucker, motherfucker, I'm Superfly T.N.T., I'm the Guns of the Navarone!" Hur som helst var den inte som jag trodde, att den skulle vara förbannat våldsam, för det är den inte.. Det handlar om Priest, en snubbe som flyttar runt och har nu hamnat i Rom, här kommer han underfund med att han ska sluta sitt liv som den fifflare han är. Dock får han ett erbjudande med god profit som han inte tackar nej till, han ska smuggla vapen till ett litet land i Afrika, där de som står emot de vita kolonialfolket behöver vapen. Det är faktiskt en ganska bra film, dock låter den kanske lite löjlig nu när jag berättade storyn.. Men det är coolt med blaxpotation-filmer (hur fan stavas det?), och denna är helt ok.


Superhjältarna (8/10).
(The Incredibles, Brad Bird, USA, 2004. IMDb.)
Skitrolig film. Och det finns en detalj som återkommer även i mitt manus. Att skapa nåt och sedan rädda personen undan det man skapat...


Supersugen (7/10).
(Superbad, Greg Mottola, USA, 2007. IMDb.)
Superskön rulle. Michael Cera är helt klart bästa skådisen under 20 för tillfället. Här spelar han en smånördig kille som ska fixa sprit till en fest med sina vänner. Detta så att de ska få bli av med oskulden innan high school tar slut. Det är kul och modernt i sann Apatow-anda. Word up!


Supervixens (4/10).
(Russ Meyer, USA, 1975. IMDb. KG.)
Godkänt har jag visst gett den.


Surf Nazis Must Die (5/10).
(Peter George, USA, 1987. IMDb. KG.)
Underhållande.


Surplus - Terrorized Into Being Consumers (6/10).
(Erik Gandini, Sverige, 2003. IMDb.)
En lite väl propaganda-liknande film. Jag gillar delar av den, till exempel grundbudskapet, men den säger inte särskilt mycket mer än det, eller hur? Vidare gillar jag inte Johan Söderbergs klippteknik. Ok, att han vill ha lite ryck mellan bilderna, men jag tycker helt enkelt att det ser för jävligt ut. Upprepningarna kan jag palla. Till en viss grad. Vidare har Frans inspirerats jättemycket av denna film, som tur var nästan bara de bra sidorna - att han gillar när folk bara är tysta och tittar in i kameran samt när folk står uppradade som om de skulle ta skolkort.


Survive Style 5+ (7/10).
(Gen Sekiguchi, Japan, 2004. IMDb.)
En av de skummare filmer jag sett. Historien med familjen som går på en hypnos-show där fadern blir hypnotiserad till en fågel är helt klart bäst. Sjukt snygg och kitchig ock!


Suspiria (8/10).
(Dario Argento, Italien / Tyskland, 1977. IMDb.)
En suverän skräckis. Ska du se en traditionell skräckfilm rekommenderas denna varmt. Fantastiskt lekfulla färger och de mesta är snyggt. Me like.


Svarta Änglar (4/10).
(Heavenly Creatures, Peter Jackson, Nya Zeeland / England / Tyskland, 1994. IMDb.)
En oerhört seg film och jag störde mig som satan på Kate Winslets löjliga engelska. överskattad rulle som sägs vara anledning till att Jackson fick göra Sagan om Ringen-trilogin. I dem händer det i vart fall nåt innan de sista fem minutrarna...


Swimming Pool (7/10).
(François Ozon, Frankrike / England, 2003. IMDb.)
Oh, vad juste början, som kändes oerhört konstigt. Filmen börjar med en kvinna som åker tub i London, precis det jag gjort när jag ilat ner till Prince Charles för att se filmen. Juste. Som vanligt när det är herr Ozon är det en ny genre han gör, dock med en go' tvist i slutet. Precis som alltid. Jag gillar't. På riktigt.


Swordfish (5/10).
(Dominic Sena, USA, 2001. IMDb.)
En ok actionfilm. Underhållande och lite annorlunda, men inget man går i taket av. Jag och Olers som valde film och då vi har ganska olika smak så blev det denna. Om ni nu ville veta..


Sympathy for Mr. Vengeance (7/10).
(Boksuneun naui geot, Chan-wook Park, Sydkorea, 2002. IMDb.)
Ok, nu har jag sett hela Parks hämndtrilogi och denna, den första, tror jag är den mest komplicerade. Fattade du vad som hände med systern?


Symphony in Slang (6/10).
(Tex Avery, USA, 1951. IMDb. KG.)
Hos Sankte Per kommer en snubbe upp som snackar så att inte ens Webster förstår vad han säger, men låter honom ändå berätta sitt livs historia. Ett liv berättat i slang.


Synecdoche, New York (8/10).
(Charlie Kaufman, USA, 2008. IMDb.)
Visningen började med att det satt en kille i en jävla sotarmössa framför. Dock slappnade han snart av så jag se mössan. Filmen är en mörk, krånglig och härlig historia, precis som väntat. Efter visningen pratade två killar om att ta hissen ner, men ångrade sig när det bara var en halv våning. Undra om de tänkte på I huvudet på John Malkovich....


Syriana (7/10).
(Stephen Gaghan, USA, 2005. IMDb.)
Komplex och bra film om oljan i världen. Inte lika bra som Traffic dock, kunde inte Soderbergh regisserat istället?


Tårtan (6/10).
(Håkan Alexandersson, Sverige, 1972. IMDb.)
Charmigt.


Ta ner stjärnorna (6/10).
(Unhook the stars, John Cassavettes, USA, 1996. IMDb.)
En trevlig familjedrama. Inte särskilt intressant, men bra skådespelare höjde filmen. Se You can count on me istället. Trevligt med en R.E.M.-låt jag inte hört förut, Country Feedback. Och givetvis är den sinnesportad på Ag. Jaja.


Take five (7/10).
(5/4, Ivan Maximov, Ryssland, 1990. KG.)
I like.


Taking off (7/10).
(Milos Forman, USA, 1971. IMDb. KG.)
Skön rulle där en 15-årig tjej drar iväg på audition utan att säga till sina päron, som blir oroliga och går med i en förening föräldrar som alla har barn som har rymt hemifrån och börjat röka på. För att förstå dem bättre samlas alla för att göra just det samma; röka på. Flummigt och gött. Dessutom sjunger Kathy Bates (!) en snutt i början.


Tala med henne (9/10).
(Hable con ella, Pedro Almodóvar, Spanien, 2002. IMDb.)
Jag och David skulle se Heaven på Hagabion, men fick, högst överaskande, beskedet att den var fullsatt. Det händer inte på Hagabion. Uppenbarligen gör det det. Så vi gick omkring till de stora salongerna och valde bort Gosford park för Tala med henne. Jävla tur att vi gjorde det! Vilken underbar film. Vacker och samtidigt som den behandlar en mans sjuka besatthet, oerhört roande. Speciellt då stumfilmen som alla har med i sina recensioner. Fick mig att tänka på Eraserhead. Haha. Gisela kommer väl att ge mig gängstryk om hon får reda på att jag skrev så.. Hur som helst. I flera scener i slutet rös jag nåt fruktansvärt. Åh, jag älskar det, helt underbart. Dock är slutet kanske inte helt underbart. Jag ska inte berätta. Hur som helst är det bara en negativ sak jag har att säga: Det som inte fick hända har hänt, att någon har gjort en film som har samma handling som manuset som jag skrev som specialarbete för nåt år sedan. Med viss modifikation, men den är ganska hårfin. Ni få som vet vad den handlar om och även har sett den här filmen ve vad jag snackar om. Helvete. Nu måste jag vänta tills denna filmen har lämnat folks minnen (kommer ju ta decennier) innan jag kan filma min utan att verka som en copycat.. Merde.


Tala! Det är så mörkt (6/10).
(Suzanne Osten, Sverige, 1993. IMDb.)
En nazist sätter sig på ett tåg. Han har precis varit i slagsmål med en invandrare och har ett sår på huvudet. Han sätter sig i en kupè där det sitter en judisk läkare. Han har vett nog att behärska sig och frågar till och med om han kan hjälpa till med att plåstra om såret. Han ber också nazisten komma in nästa dag för att se över det lite mer nogrannt. Han ber nazisten komma tillbaka för att prata nån gång i veckan och de skapar en relation där läkaren försöker förstå sig på nazisten, som motstridigt dyker upp varje vecka för att prata. Det är en ganska teatral film, men det är ganska intressant, helt klart. Bra skådespel.


Talladega Nights: The Ballad of Ricky Bobby (4/10).
(Adam McKay, USA, 2006. IMDb.)
En rätt sunkig rulle där Will Ferrell är dum och kör bil. Hade förväntat mig lite mer med Judd Apatow som producent. Jää jää, jag ville ju egentligen hellre se Superbad (Supersugen), men den hittade jag bara en riktigt kass kamerainspelad kopia på. Jag vill inte se människor springa iväg, inte ens framför förtexterna.. Det känns...90-tal och nån som varit i asien.


Tango (7/10).
(Zbigniew Rybczynski, Polen, 1981. IMDb. KG.)
Riktigt schyst animation där man ser ett rum med ett fönster och några dörrar, en pojke slänger in en boll, som han sedan hämtar och slänger ut igen och upprepar det konstant. Sedan byggs det på med fler och fler karaktärer som gör massa olika saker tills det är 36 stycken (!), det är helt galet. Me like.


Tantlängtan (5/10).
(Hanna Sköld, Sverige, 2011. IMDb.)
Hanna Sköld, som släppte sin förra film, Nasty Old People, på Piratebay och således fick smart PR är här tillbaka med en skum historia där folk vill vara nån annan. En del schysta grejer, som att använda lergubbar att göra om sin penis till ett par bröst, men jag är trots allt bara måttligt imponerad.


Tape (7/10).
(Richard Linklater, USA, 2001. IMDb.)
Flott liten film där allt sker i ett hotellrum. En budget på kanske, er, råfilmen? För jag tror knappast att Ethan Hawke eller Uma Thurman tar ut några stora löner när Linklater filmar. Jag gillade filmen skarpt, Hawke är rabiat och Robert Sean Leonard är lurig. Dessa två ska se den senares film på en filmfestival dagen efter, men Hawke har kommit dit för att ställa Leonard till svars för en händelse som hänt tio år senare.. Det är ett suveränt skådespel och det är egentligen det enda i filmen man kan kommentera. Givetvis är manuset suveränt med en snabb dialog - vilket krävs när hela filmen som sagt utspelar sig i ett rum. Me like!


Tarnation (7/10).
(Jonathan Caouette, USA, 2004. IMDb.)
En hemsk film. Jonathan Caouette har klippt ihop massa gamla Super 8- och videofilmer från sin fruktansvärda uppväxt. Hans mor blir våldtagen, framför honom, elchock-behandlad, satt i fängelse och mentalsjukhus medan han själv blir bunden och får stryk av fosterföräldrarna. Rörande, men även om man i början tycker om bilderna från tiden då det mesta är bra, blir det lite långt. Kunde klippts ner lite. Känd för att den gjorde på en gammal iMac med iMovie, som är gratis, och sägs det för 218 dollar. Men då var inte direkt rättigheterna till all fantastisk musik av Low, Mark Kozelek och Magnetic Fields med flera betald..


Tatt av Kvinnen (5/10).
(Petter N?ss, Norge, 2007. IMDb.)
En halvdan filmatisering av Erlend Loes Blåst. Jag irriterar mig på att de har valt att ta med Peter Stormare, är det en del av Norges mindervärdeskomplex gentemot Sverige? Varför behöver de ha en svensk som pratar halvdassig norska, har de inte tillräckligt med egna skådisar? Är det för att ha med en "stjärna"? Jag fattar inte. Filmen i sig är helt ok, och med ett bra slut. Men då det här är Norges Oscarsbidrag tycker jag att svensk filmindustri i jämförelse sprudlar...


Taxi Driver (9/10).
(Martin Scorsese, USA, 1976. IMDb.)
Handlingen här uppe låter som en jävla b-film. Men i händerna på mr Scorsese blir det en snudd på mästerverk. Underbart skådespel, fin kameraföring, bra manus. Coola karaktärer (Harvey Keitel som en långhårig knarklangare..) och det blir bara skitbra helt enkelt.. Dessutom blev både jag och Figge rädda som satan!! Ok, det hade med att ljudet var knasigt på mitt skitsystem (en video till en annan video till tv till förstärkaren genom hörlursuttaget...) som hade blivit väldigt lågt ett tag och helt plötsligt blev det högt som satan, då står han och testskjuter sina pistoler, fan, både jag och Figge blev så rädda att vi fick ont i magen, hans tog dock ett jävla tag innan det gick över.. Hur som helst är det en skitbra film. Som en recensent på KvällsPosten har sagt: 'Filmen ni måste se! Bättre film finns ej.' ;)


Taxidermia (6/10).
(György Pálfi, Ungern / Österrike / Frankrike, 2006. IMDb. KG.)
Kan vara den märkligaste film jag sett på flera år. Stundtals äcklig, stundtals fantastiskt vacker och ibland bara konstig. Väl värd att se, men inte för den som har svårt att hålla maten nere.


Ted (5/10).
(Seth MacFarlane, USA, 2012. IMDb.)
Småkul historia av mannen bakom Family Guy, Seth MacFarlane. Han spelar en teddybjörn som kommer till liv när unge Mark Wahlberg önskar sig detta, sedan växer de upp tillsammans och röker på och super ner sig. NSFW direkt alltså. Småkul, men ska du se en film med Tom Skerritt idag se hellre videon till Poor Moon — Holiday.


Teleglobal Dreamin' (6/10).
(Eric Flanagan, Fillipinerna / Singapore, 2009. IMDb. KG.)
Helt ok kortfilm där en avdankad skådis kommer till Fillipinerna för att "regissera" ett call center. En flicka blir intresserad och tar med honom ut, men kallar honom istället Brendan Fraser för sina vänner. Ingen bra idé.


Telling Lies (7/10).
(Simon Ellis, England, 2001. IMDb.)
En enkel, men smart, liten film där det är morgonen efter, en telefon ringer och man får samtalet i text. "Hello" osv, men sedan när de börjar ljuga är texten inte längre i synk, utan med lögnen. Finemang.


Ten Minutes Older: The Trumpet - Segment "Int. Trailer Night" (6/10).
(Jim Jarmusch, USA, 2002. IMDb.)
Jag fick äntligen se den här episoden av Ten Minutes Older. Missade den på Göteborgs filmfestival för ett och ett halvt år sedan för att vi inte hade med oss bokningsnumret. Missade den i London för att, er, lathet antar jag.. Och nu har David laddat ner en DVD-rip, men det visade sig att den inte var textad. Hur lätt är det att se de icke engelska episoderna utan text? Det är ok om man är bra på engelska, finska och kinesiska, men annars är det rätt kört.. Så jag kollade bara Jim Jarmusch episod där Chloë Sevigny har paus i ett inspelningsarbete och försöker slappna av med lite pianomusik, men hon blir konstant avbruten och får ingen vila. That's pretty much it. Soft.


Teorema (7/10).
(Pier Paolo Pasolini, Italien, 1968. IMDb. KG.)
En yngling förtrollar en hel familj, de förälskar sig i honom en efter en tills en dag då han måste åka. Därefter följer vi familjen och hur de tar sorgen efter den förlorade kärleken. Lite seg, men intressant. Pasolini var väl fyrtio år för tidig med sina filmer, men tyvärr skulle väl även nån idag kunna ha livet av en konstnär som visar alternativ till kärnfamiljer och borgarklass.


Terminal Bar (7/10).
(Stefan Nadelman, USA, 2003. IMDb.)
En film som mestadels baseras av foton tagna på numera nedlagda Terminal Bar i New York, av regissörens far, före detta bartendern Sheldon Nadelman. Snyggt som satan och man blir inspirerad av att kolla Stefans andra grejer. Kolla här.


Terminator 2 - Domedagen (8/10).
(Terminator 2: Judgment Day, James Cameron, USA / Frankrike, 1991. IMDb.)
Så bra en actionfilm kan bli, i princip. Det man skulle kunna skippa är voice-overn av Linda Hamilton som är pretentiös och irriterande, i stil med; "För första gången var inte framtiden deprimerande. För första gången fanns det hopp." Suck.


Terminator 3: Rise of the Machines (3/10).
(Jonathan Mostow, USA / Tyskland / England, 2003. IMDb.)
Figge insisterade på att vi skulle se denna rulle, mest bara för att konstatera hur dålig den var. Och det bekräftade vi. Egentligen var det väl bara Claire Danes som skötte sig fint. Arnie ska väl förvisso vara stel. Jag tycker det är roligt att de hela tiden väljer så stora fordon som möjligt att bröta omkring i trafiken med. "Vi har bråttom nu, vi tar den här Winnebagoon!". Cp.


Terrassen (7/10).
(La Jetèe, Chris Marker, Frankrike, 1962. IMDb.)
Det här är en klassisk kortfilm som utspelar sig i framtiden, där de kvarlevande folket bor i underjorden och experimenterar med folks minnen för att få reda på vad som orsakade jordens undergång. Underbara stillbilder, dock var texten inte riktigt synkad, vilket störde upplevelsen lite. De 12 apornas armè bygger delvis på denna film, men jag gillar Terry Gilliams rulle mycket mer. Dags att se om den kanske..


Terroriser, the (5/10).
(Kongbu fenzi, Edward Yang, Hong Kong / Taiwan, 1986. IMDb.)
En ok film, där flera olika människoöden skildras och paraleller dras mellan en av karaktärernas novell och det verkliga livet. Jag fastnade aldrig riktigt för filmen, man fick inte alls samma känsla som man fick av Yangs mästerverk Yi-Yi. Men, visst, det var en bra film..


Terrorister - en film om dom dömda (7/10).
(Stefan Jarl & Lukas Moodysson, Sverige, 2003. IMDb. KG.)
En film där Jarl och Moodysson snackar med de ungdomar som dömdes efter Göteborgskravallerna. Lite väl vinklad med bilder från andra upplopp ute i världen, men annars skönt att någon har sökt upp dem och få ge deras sida av historien.


Terry Tate, Office Linebacker (7/10).
(Rawson Marshall Thurber, USA, 2002. IMDb.)
Skön kortfilm. Nån som jobbat på kontor som skrivit den här kan jag tänka. :)


Thank You for Smoking (6/10).
(Jason Reitman, USA, 2005. IMDb.)
Till skillnad från sin far, Ivan Reitman, som bara gjort filmer helt utan nåt som helst värde och varit allmänt skit (Twins, Dagissnuten, Ghostbusters and so on) finner vi här en snygg film med ett skönt budskap. Gotta pay the mortgage!


The Achievers: The Story of the Big Lebowski fans (6/10).
(Eddie Cheung, USA, 2009. IMDb. KG.)
Ok, den här filmen bör du endast se om du älskar The Big Lebowski. Eller tja, den funkar annars också, men den är nog mest för oss achievers. Camel-fucker!


The Acid House (4/10).
(Paul McGuigan, England, 1998. IMDb.)
It's all just a little history repeating.. Samma författare till Trainspotting, men regissören har tittat på Danny Boyles mästerverk för många gånger för att göra nåt annat än att kopiera.. Trist som fan, och givetvis inte lika bra. Vissa roliga saker, men det håller absolut inte.


The Air I Breathe (4/10).
(Jieho Lee, USA/Mexiko, 2007. IMDb.)
Ett antal olika historier som sammanfläts, vi har sett det förr och jag var inte så fascinerad av denna rulle. Kul dock att se Whitaker igen. Se om Ghost Dog istälet. :)


The Amateurist (4/10).
(Miranda July, USA, 1998. IMDb.)
Miranda July, som gjorde Me and You and Everyone We Know, gör massa konstiga saker, till exempel knasiga experimentella filmer, som denna. Hon spelar två roller, en "profesionell" kvinna som förklarar rörelserna på en amatör som hon tittar på på en tv. Hon säger siffror som sju så ser kvinnan på tvn ut som en sjua... Knasigt och rätt trist.


The American (4/10).
(Anton Corbijn, USA, 2010. IMDb.)
[En sorts fortsättning på recensionen på The Tourist, kanske nedan om du inte letat dig in på T.]

När man sedan omgrupperat sig med en av kollektivkamraterna i dorm:et kommer man till punkten då man har snabbt internet, men att den andre parten gärna vill se nåt Hollywood-producerat trots allt. Då gäller det att jämka. Corbijn är allt en jävla bra fotograf, och tillsammans med sin nye vapendragare Martin Ruhe gör de en fin film om en hitman. Det är snyggt, men tråkigt.


The Apartment (10/10).
(Billy Wilder, USA, 1960. IMDb.)
En ren flax att jag fick bevittna den här underbara filmen. Satt och kollade på dokumentär om Marshallhjälpen och lite Sundgren & Wiklund innan denna film började. Eftersom jag inte orkade något annat så stannade jag kvar i sängen och blev mer och mer intresserad av filmen. Det här är ju riktigt bra kom jag fram till efter tjugo minuter. Mycket fyndigt och smart manus som inte är uppenbart. I slutet satt jag till och med och satt tummarna för att Fran ska göra på ett visst sätt. Om hon gjorde det eller inte berättar jag inte. Det pajar lite att det står så mycket i handlingen här uppe, denna film ses nog bäst om man inte vet så mycket som man får reda på här uppe. Mästerligt skådespeleri av Lemmon och MacLaine. Det finns inget att klandra på på den här rullen, den är näst intill perfekt och om du ska se en film med din partner är den här ett fruktansvärt bra val.. Förutom då om du har en partner som hackar på att den är i svart-vitt. Då säger du bara; 'Det är den sista svart-vita filmen som fick en Oscar' och din partner tror plötsligt att du kan något om film och då kanske hon eller han håller truten stängd och låter sig omsvepas av en av de bästa feel-good-filmer som gjorts.


The Armoire (8/10).
(Jamie Travis, Kanada, 2009. IMDb. KG.)
En fin film om en kille som leker kurragömma med en polare som visat sig ha försvunnit.


The artist (6/10).
(Michel Hazanavicius, Frankrike / Belgien, 2011. IMDb.)
Bra musikalsak.


The Astronomer's Dream (7/10).
(Malcolm Sutherland, Kanada, 2009. IMDb. KG.)
Trevlig och flummig animation som utspelar sig i