A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z
1 2 3 4 5 6 7 8 9 0
Alla (även de som börjar med å, ä och ö.)

V for Vendetta (8/10).
(James McTeigue, USA / Tyskland, 2005. IMDb.)
Suveränt. Jag gillade den skarpt och stundtals var där rysningar, bland annat då de hade den oerhört goda smaken att spela Cat Powers fantastiska cover av I Found a Reason. Suveränt skådespel och smart castat av bröderna Wachowski att låta Mr Smith från Matrix hela tiden vara dold bakom masken. Och tänk för övrigt på att vi fan är nära den tiden i filmen, att världen är under kontroll uppifrån mer än nånsin. 2006 är det nya 1984 där google är Storebror och vi blir buggade och lagrade allihop. Det som sänkte betyget var vissa småsaker, såsom att slutet givetvis måste vara massa övervåld för att den var baserad på en seriefigur, det hade varit mycket bättre utan den scenen där de skvätter massa dåligt fejkblod. Lär er från Flaming Lips om ni vill ha fejkblod! :)

Våra lyckliga liv (7/10).
(Nos vies heureuses, Jacques Maillot,, Frankrike, 1999. IMDb.)
Ännu en massa-livsöden-som-korsas-film. Och ännu en bra, men inte så jätte-jättebra.. Denna var skojigare än de brukar vara, även om det är en hejdundrans massa elände. Roligast är när en snubbe gör uppror mot sina föräldrar genom att ha jakt efter uppstoppade djur i föräldrahemmet. Naken. LOL.

Väckning 06:00 (6/10).
(Per Berglund, Sverige, 1971. IMDb.)
Annorlunda film där Molin skrivit en historia om ett ungt par som inte har någonstans att bo i bostadsbristens Stockholm och när de råkar hamna efter stängning på ett varuhus får de en idè. Helt ok film.

Vägen hem (7/10).
(Wo de fu qin mu qin, Yimou Zhang, Kina, 1999. IMDb.)
Trevligt rulle, mycket vacker, som asiatiska filmer brukar vara, dess svaga sida är dock tempot och manuset. Det är lite väl mycket feel-good-filmer nu. Amelie är undantaget, Amelie är super, detta är ganska mediokert. Dock så finns det vissa scener då det blixtrar till, den bästa är i slutet då modern gråter och sonen sitter och grejar med sina händer. Den är ypperlig, det finns ett par sådana, men det räcker inte för att täcka det uppenbara manuset. Dessutom springer Ziyi Zhang förbannat roligt. Inte alls som hon gör i CTHD, här ser hon ganska tafflig ut, haha. Men det är väl mest byxorna, men hon svänger förbannat lustigt på armarna. Kuriosa.

Vägvisaren (9/10).
(Dersu Uzala, Akira Kurosawa, Japan / Sovjetunionen, 1974. IMDb.)
En liten film om manlig vänskap.. Och en mycket bra sådan.. Mycket bra karaktärsbeskrivningar. Ett bra manus och ett helt fruktansvärt bra foto. Min favoritscen är när de går vilse.. Kanske lite övertydligt många klipp, men jag gillade det. ;)

Välkommen Mr Chance (7/10).
(Being There, Hal Ashby, USA, 1979. IMDb.)
Peter Sellers sitter och tittar på TV och ett hembiträde kommer in och säger att gubben är död. Gubben är mannen som har haft Sellers som trädgårdsskötare sedan han kan minnas. Han har aldrig lämnat huset och snart kommer det mäklare som ska kränga huset och han blir förpassad till gatan. På gatan får han, till tonerna av en 70-tals-funkig version av Also Sprauch Zarathrusta, för första gången känna på verkliga livet. Lite overkligt blir han påkörd av en oerhört inflytelserik mans fru och får så småningom, med sina enkla förklaringar till problem större än han känner till, många att lyssna på honom. Historien känns lite overklig och slutet, det var jag mycket skeptisk till..

Vänner för livet (6/10).
(Reign over me, Mike Binder, USA, 2007. IMDb.)
Fin rulle där Adam Sandler spelar en tandläkare vars familj var med på ett av planen som flög in i WTC och därefter har han isolerat sig från samhället. Hans gamla collegekamrat Don Cheadle ser honom åka omkring på en go-ped (ah, vad jag ville ha en sådan när jag var tretton - kommer ihåg att jag trånade nåt fruktansvärt på annonsen om den motordrivna sparkcykeln för 2995 kronor) och han försöker få honom att integrera sig i samhället igen. Fin film, men jag var inte helt hänförd trots allt.

Vänner och krokodiler (6/10).
(Friends & Crocodiles, Stephen Poliakoff, England, 2005. IMDb.)
Jag gillade början av denna film, då det var en rik kille som samlat ihop vänner på sitt gods. Där låter han dessa konstnärer syssla med det de finner intressant. Sedan tycker jag det kan bli lite segt stundtals. överlag är det dock en fin film. Jag kände först att den inte var så bra, men så fick den sjunka in i tio minuter och jag fick en skön optimistisk känsla, och jag anser att det var filmens förtjänst. Allt går, bara man vill...

Vacuuming Completely Nude In Paradise (4/10).
(Danny Boyle, England, 2001. IMDb.)
En ny film av Danny Boyle på tv, det var oväntat, tillbaka efter floppen med The Beach sadlar han tillbaka till gamla low life-england och berättar en historia om en kille som tar anställning som dammsugarförsäljare och ska bli upplärd av försäljarkungen. Denna man är sinnessjuk och gör allt för att få sålt en dammsugare. Killen dras allt mer in i denne mans sjuka leverne (eller arbete om du så vill, de skiljs ej åt). Det är väl gjort som en sorts svart komedi, men den är inte särskilt rolig, dock är det sjukt roligt när försäljaren har spelat in ett motivationsband. "Sell! Sell! Sell! Fucking Sell!"

Vad är klockan i Paris? (7/10).
(Ni neibian jidian, Tsai Ming-liang, Taiwan / Frankrike, 2001. IMDb.)
En liten film om ensamhet. Tre historier om ensamhet. Modern sörjer faderns bortgång. Sonen är ensam klockförsäljare. Tjejen är klockköpare och ensam turist i Paris. Det är en mycket ångsam film, helt utan musik, vissa skulle antagligen somna flera gånger om, om man inte gillar sånt här vill säga. Men är det inte tråkigt, då? Nja, det finns tillräckligt i de snygga bilderna och framför allt ljussättningen är det som kompenserar att det inte finns nån musik. Historien om tjejen i Paris är den jag gillade bäst, den var verkligen underbar.

Valnatten (8/10).
(Valgaften, Anders Thomas Jensen, Danmark, 1998. IMDb.)
Danskjävlarna är bra på att göra film, här om rasism.

Vampyrernas natt (6/10).
(The Fearless Vampire Killers, Roman Polanski, USA, 1967. IMDb.)
En väldigt underhållande film, speciellt professorn, han är ytterst skoj. Och ett riktigt höjdarslut!

Såg om filmen fem år senare och tyckte väl inte riktigt att den var så rolig som jag tyckte förra gången.

Van the Man (2/10).
(Van Wilder, Walt Becker, USA / Tyskland, 2002. IMDb.)
Ännu en titta-på-framför-maten-film. Inte direkt rolig, bara fina flickor att titta på. En sak var dock rolig, det var när bratsen i en collegeförening spelade krocket och hade freshmans som bågar. Skoj bildruta där, annars är det penis- och spermaskämt som brukligt i sådana här filmer..

Vanilla Sky (7/10).
(Cameron Crowe, USA, 2001. IMDb.)
Jag hade egentligen inte tänkt att jag skulle se den här rullen förrän jag sett originalet Abre los ojos, som är gjord av Alejandro Amenábar som ju gjorde Hollywood-debut förra året med The Others. Känns som han är bättre än Crowes version. Gut feeling, you know. Men denna är absolut inte dålig, tvärtom den är finfin, man får jobba lite med hjärnan, och vi får jobba till tonerna av Radiohead, Sigur Rós och Josh Rouses bästa låt Directions. Soundtracket är antagligen bättre än filmen. Som med Almost Famous med andra ord.

Vanishing Point (9/10).
(Richard C. Sarafian, USA, 1971. IMDb.)
Fantastisk road-movie! Storyn är enkel: Kowalski ska åka från Colorado till San Francisco och han slår vad med killen han köper uppåttjack av att han ska hinna dit innan tre nästa dag. Det blir en härlig lång biljakt, där vi även får friheten i bild: en naken tjej på motorcykel i öknen. Vad är mer frihet än att åka runt naken på en motorcykel. Haha. Dessutom får han hjälp av Super Soul, en blind radiopratare som hjälper honom och det är honom Primal Scream samplat ett antal gånger på låten Kowalski på skivan som heter just Vanishing Point. Förbannat bra låt. Förbannat bra film.

Vanja på 42:a gatan (6/10).
(Vanya on 42nd Street, Louis Malle, USA / England, 1994. IMDb.)
En film som handlar om några skådespelare som har repetition av Chekhovs pjäs Farbror Vanja, i en nergången teater en bra bit i från Broadway, i New York. Jag tyckte att det var sådär som film, det är alltså pjäsen som utspelas och det är bara i början och i pausen som skådespelarna inte är karaktärerna i pjäsen. Jag vet inte om jag gillade det riktigt.. Men pjäsen är en intressant intrig och det som verkligen är filmens starka hand är dess suveräna skådespelare. Julianne Moore är väl hon som utmärker sig mest, men jag gillade verkligen Larry Pine, som Dr. Astrov.

Varannan vecka (6/10).
(Måns & Felix Herngren, Hannes Holm & Hans Ingemansson, Sverige, 2006. IMDb.)
Trevlig film, som dock är lite för mycket Vuxna människor, men inte alls lika bra. Dock helt ok och stundtals skitkul. -Är det du som är Håkan? -Ja. -Bra.

Vargens tid (2/10).
(Le Temps du loup, Michael Haneke, Frankrike / österrike / Tyskland, 2003. IMDb.)
Denna gång har Haneke helt knasat till sig. Jag gillar hans Pianisten mycket, Fragment-filmen jag inte kommer ihåg namnet riktigt på och delvis Funny Games. Här har nåt hänt, man får aldrig veta vad, men det finns ingen ström och alla försöker överleva bäst de kan. Ganska meningslös film, tyckte då jag...

Vattenmelonen (7/10).
(Gorki Glaser-Müller, Sverige / Chile, 2006. IMDb.)
Skön kortfilm om en chilensk familj som flytt till Sverige på 70-talet och mannen i familjen kommer hem med en vattenmelon. Skön som fan.

Velvet Goldmine (8/10).
(Todd Haynes, England / USA, 1998. IMDb. KG.)
Den här var det så länge sedan jag såg att det var innan jag började skriva om filmer och jag har varit sugen att se om den. När jag nu gör det hittar jag än mer referenser och funderar på om Bowie inte alls ville vara med på det här projektet, han har inte en enda låt med i filmen, han gillade väl inte hur de inspirerades av honom till huvudkaraktären. Sedan tycker jag det är roligt hur Evan McGregor är en blandning av Iggy Pop och Kurt Cobain. Ovh yes för alla underbar Roxy Music!

Vem är rädd för Virginia Woolf? (9/10).
(Who's afraid of Virginia Woolf?, Mike Nichols, USA, 1966. IMDb.)
Briljant film. Underbart svart-vitt foto, helt otroligt bra spel och ett manus som inte går av för hackor..

Veronika Voss Längtan (8/10).
(Die Sehnsucht der Veronika Voss, Rainer Werner Fassbinder, Västtyskland, 1982. IMDb.)
Märkligt. Märkligt att Fassbinder kan göra en sådan här höjdare, för att året därpå tappa förståndet helt och göra Matrsoen och Stjärnan.. Här är det likt Martha, en utsatt kvinna som påtvingas ett morfinmissbruk av sin läkare, likt den sadistiske mannen i Martha. Det bästa, förutom manuset här är fotot som är väldigt snygg, extremt bra ljus. Något som för övrigt påpekas av huvudrollsinnehavaren. Hon är skådespelerska..

VHS - Kahloucha (5/10).
(Nèjib Belkadhi, Tunisien, 2006. IMDb.)
En dokumentär om en tunisier som gör filmer helt utan budget. Jag hade hellre sett en av filmerna han gjort. :)

Vi behöver varann (6/10).
(Meet John Doe, Frank Capra, USA, 1941. IMDb.)
Som vanligt med Capra, en film som handlar om att vi måste hjälpas åt mot de onda stora företagen och dessas giriga fingrar. Det handlar om en kvinna som får gå från sitt jobb som journalist när tidningen blivit uppköpt av en stor mogul. För att få ut lönen måste hon skriva sin sista spalt och i den citerar hon ett påhittat brev om en man som har tröttnat på samhället och ska ta livet av sig på julafton. Folk vill veta vem mannen är och hon lejer en luffare som får vara Mr John Doe. Hon skriver hans tal, som hon har inspirerats att skriva efter sin fars anteckningar. En god man, givetvis med idèer om att man måste vara vänner med sina grannar. Hans tal lyckas så bra att det startas föreningar i hans anda. Dessa föreningar och John Does kampanjer har sponsrats av allas vår mogul, som hade tagit över tidningen. Givetvis har han den sluga baktanken att han ska använda dessa föreningar för att... er... vad brukar moguler vilja i USA? Bli president givetvis. Vad som händer sen kan jag inte tala om, men ni som känner till Capra kan säkert lista ut det..

Vi hade i alla fall tur med vädret (8/10).
(Kjell Sundvall, Sverige, 1980. IMDb.)
En sanslöst rolig film, som jag antar de flesta har sett. Jag har sett den nån gång för länge sedan, när jag var liten, men det var nu när jag är lite äldre som jag verkligen kan uppskatta den. Bensinstationsscenen är absolut roligast, det är inte så oväntat vad som ska hända, men replikerna är så jävla roliga, vi såg nog om "Vad i helvete håller du på med, din jävla tattare?" tre-fyra gånger...

Vi Masthuggspojkar (5/10).
(Nils Jerring, Sverige, 1940. IMDb.)
Cinemateket drog igång med en go' rulle med Kålle och Ada. Skön tisdagsunderhållning, yay.

Vicky Christina Barcelona (4/10).
(Woody Allen, Spanien / USA, 2008. IMDb. KG.)
Jag gillade inte alls den här gubbsjuka historien. Javier Bardem kan tydligen få vem som helst i säng. Det verkar i vart så när man ser filmen. Dessutom har filmen en störande voice-over. Huja.

Videocracy (6/10).
(Erik Gandini, Sverige / Danmark / England / Finland, 2009. IMDb. KG.)
Italien är en skrämmande nation.

Videodrome (5/10).
(David Cronenberg, USA / Kanada, 1983. IMDb.)
Ännu en sinnessjuk film av David Cronenberg sedd. Denna var inte lika bra som någon av de andra två, Existenz som var helt ok och Crash som är skitbra. Början är bra men sedan freakas det ut.. James Woods är helt ok, för att vara honom..

Videograms of a Revolution (4/10).
(Videogramme einer Revolution, Harun Farocki & Andrei Ujica, Tyskland, 1992. IMDb. KG.)
När Ceausescu störtades strax innan julen 1989 filmades hela skiten av ett gäng amatörfotografer. De bilderna har ett par tyskar klippt ihop till en av de märkligaste dokumentärer jag och Frans sett. Ibland ges på tok för lite förklaring och ibland ges på tok för mycket. Textningen och den engelska speakern kan ju förvisso ha varit sända från Hank, men det var lite klurigt att haja ibland. Men den är absolut sevärd med bilderna inne från tv-huset efter störtandet av diktatorn.

View from the Top (3/10).
(Bruno Baretto, USA, 2003. IMDb.)
Jag och Alex slog på TVn. Den visade denna hjärndöda och oerhört lättittade film. Det jag frågar mig dock är, vad gör Mark Ruffalo här i. Den mannen, som är en av mina absoluta favoritskådisar borde inte behöva göra sån här skit. Att Mike Myers är med, och faktiskt förgyller filmen är ju inte så oväntat. Och när gjorde Gwyneth Paltrow en bra film senast? Hur som haver, filmen är oerhört enkel: tjej vill bli flygvärdinna, polare snor hennes antagningsprov och får hennes jobb, hon får reda på det och inser att hon lika gärna kan bli pilot. Girl-power! Så. Nu slipper du se filmen...

Viktor och hans bröder (8/10).
(Mårten Klingberg, Sverige, 2002. IMDb.)
Jag brukar inte recensera kortfilmer, men denna var så bra att den måste få vara med. Det handlar om Viktor och hans storebröder, de hatar varandra. Bröderna åker med sina föräldrar till sommarhuset och i affären på lantstället raggar båda bröderna på samma tjej. Tja, ni hajar säkert att de börjar bråka om henne.. Det finns två roliga saker i den här filmen; Dels säger flickan i butiken "Shoplifters of the world unite", med det låter som hon säger "Shoplifters of the world United". Vet inte vad hon säger, men det är ganska klart att det är manusförfattaren (tippar på att det är regissören) som gillar Smiths och inte tjejen. Det andra är när Viktor (som för övrigt spelas av Axel Zuber, han som i Tillsammans kallar nån annan för fascist), som kanske är tio år, sitter vid matbordet och berättar en rolig historia. "Det var en gång en flicka som varje morgon vaknade med smulor i sängen. Mamman tog henne till läkaren som sade att det inte var någon fara och att hon bara hade fått en släng av bullfitta." Jag höll på att dö av skratt. En annan sak som man kan tänka på angående den här filmen är att regissör Klingberg är han som spelar Nick i Beck. Inte för att jag vet vem den karaktären är, men det säger ju en sak om att han kanske är med i det tramset för att kunna finansiera sådana här små guldkorn? Det är ett faktum att 90 % av intressant, svensk film är kortfilm..

Vingar av glas (6/10).
(Reza Bagher, Sverige, 2000. IMDb.)
En lite överskattad film. Exakt samma tema som Jalla! Jalla!, dvs att det är bortgiftemål som är det man vill föra fram i ljuset. Jag blir då inte särskilt intresserad av ämnet och jag och min polare undrar hur långt det har gått på den här jävla filmen. Ganska trist tyckte jag, men Sara Sommerfelt var bra, Alexander Skarsgård förstår jag mig dock inte på. Fan för folk som blir skådisar på sina föräldrars meriter. Ok, Angelina Jolie är ett fett undantag, hm, Kate Hudson också kanske, fan, hur som helst så är Alexander Skarsgård värdelös. Manuset är lite väl mycket feel-good tycker jag. Njae..

Vingt-quatre heures de la vie d'un clown (6/10).
(Jean-Pierre Melville, Frankrike, 1946. IMDb. KG.)
Fin kortfilm om en clown. No biggie.

Vinyl (4/10).
(Alan Zweig, USA, 2000. IMDb.)
En dokumentär där en vinylsamlare börjar filma sig själv och några andra med samma intresse. Det blir en självrannsakan samtidigt som han frågar ut sina fellow nerds om vad samlande resulterar i deras liv. De är en del svart komik, men mest blir man bara deppad av dessa män (och en kvinna med en fabläss för ESG).

Vinyl (2/10).
(Andy Warhol, USA, 1965. IMDb. KG.)
Sex år innan Kubrick gjorde den perfekta tolkningen av Burgess klassiker A Clockwork Orange gjorde Andy Warhol det här fullkomliga tramset. En kamera som inte rör sig på 70 minuter (tror jag, jag slutade ärligt talat att aktivt se på skiten efter 20, men den rullade på skärmen här bredvid) där en man lyfter hantlar och dansar till Nowhere to Run samt blir torterad. Bredvid sitter en sextiotalsvacker tjej totalt oberörd. Trams trams trams.

Visioneers (9/10).
(Jared Drake, USA, 2008. IMDb.)
Visioneers är en film om George. Han har problem med att foga sig till den allt mer enkelspåriga världen som filmen målar upp, där folk slaviskt följer tvn eller till slut tar på sig en apparat som gör att man inte kan få starka känslor, får man det finns ju risken att man ska explodera. Det är en fantastisk kritik mot dagens samhälle och en vacker kärlekshistoria slinker in där också. Årets bästa film. Se den snarast!

Vittne till mord (7/10).
(Witness, Peter Weir, USA, 1985. IMDb.)
En ganska seg film, med bra spel från Harrison Ford och Kelly McGillis, som jag inte kände igen, hon spelar här en amish-kvinna. Andra filmen jag sett med henne är Top Gun där hon spelar en snygg blondin, inte en brunhårig konservativ kvinna. Jaja, hur som helst är filmen ok, men skulle vara trevligt med lite mer spänning, dock får man tillräckligt med det i slutet. Lite i början, och däremellan får man lite insikt i hur amish-folket lever. Enligt Hollywood i alla fall..

Voyage d'affaires (6/10).
(Sean Ellis, Frankrike, 2008. IMDb.)
Cashback-regissören gör här en kortfilm om en kille som checkar in på ett hotell, kollar av sin voicemail och blir dumpad av sin flickvän över lur, men han hittar nåt intressant under sängen... Helt ok.

Vägen hem (4/10).
(My Way Home, Bill Douglas, England, 1978. IMDb. KG.)
En rätt seg gammal hbt-film om en ung man som hittar hem. Jag somnade.