A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z
1 2 3 4 5 6 7 8 9 0
Alla (även de som börjar med å, ä och ö.)

Tårtan (6/10).
(Håkan Alexandersson, Sverige, 1972. IMDb.)
Charmigt.

Ta ner stjärnorna (6/10).
(Unhook the stars, John Cassavettes, USA, 1996. IMDb.)
En trevlig familjedrama. Inte särskilt intressant, men bra skådespelare höjde filmen. Se You can count on me istället. Trevligt med en R.E.M.-låt jag inte hört förut, Country Feedback. Och givetvis är den sinnesportad på Ag. Jaja.

Take five (7/10).
(5/4, Ivan Maximov, Ryssland, 1990. KG.)
I like.

Taking off (7/10).
(Milos Forman, USA, 1971. IMDb. KG.)
Skön rulle där en 15-årig tjej drar iväg på audition utan att säga till sina päron, som blir oroliga och går med i en förening föräldrar som alla har barn som har rymt hemifrån och börjat röka på. För att förstå dem bättre samlas alla för att göra just det samma; röka på. Flummigt och gött. Dessutom sjunger Kathy Bates (!) en snutt i början.

Tala med henne (9/10).
(Hable con ella, Pedro Almodóvar, Spanien, 2002. IMDb.)
Jag och David skulle se Heaven på Hagabion, men fick, högst överaskande, beskedet att den var fullsatt. Det händer inte på Hagabion. Uppenbarligen gör det det. Så vi gick omkring till de stora salongerna och valde bort Gosford park för Tala med henne. Jävla tur att vi gjorde det! Vilken underbar film. Vacker och samtidigt som den behandlar en mans sjuka besatthet, oerhört roande. Speciellt då stumfilmen som alla har med i sina recensioner. Fick mig att tänka på Eraserhead. Haha. Gisela kommer väl att ge mig gängstryk om hon får reda på att jag skrev så.. Hur som helst. I flera scener i slutet rös jag nåt fruktansvärt. Åh, jag älskar det, helt underbart. Dock är slutet kanske inte helt underbart. Jag ska inte berätta. Hur som helst är det bara en negativ sak jag har att säga: Det som inte fick hända har hänt, att någon har gjort en film som har samma handling som manuset som jag skrev som specialarbete för nåt år sedan. Med viss modifikation, men den är ganska hårfin. Ni få som vet vad den handlar om och även har sett den här filmen ve vad jag snackar om. Helvete. Nu måste jag vänta tills denna filmen har lämnat folks minnen (kommer ju ta decennier) innan jag kan filma min utan att verka som en copycat.. Merde.

Tala! Det är så mörkt (6/10).
(Suzanne Osten, Sverige, 1993. IMDb.)
En nazist sätter sig på ett tåg. Han har precis varit i slagsmål med en invandrare och har ett sår på huvudet. Han sätter sig i en kupè där det sitter en judisk läkare. Han har vett nog att behärska sig och frågar till och med om han kan hjälpa till med att plåstra om såret. Han ber också nazisten komma in nästa dag för att se över det lite mer nogrannt. Han ber nazisten komma tillbaka för att prata nån gång i veckan och de skapar en relation där läkaren försöker förstå sig på nazisten, som motstridigt dyker upp varje vecka för att prata. Det är en ganska teatral film, men det är ganska intressant, helt klart. Bra skådespel.

Talladega Nights: The Ballad of Ricky Bobby (4/10).
(Adam McKay, USA, 2006. IMDb.)
En rätt sunkig rulle där Will Ferrell är dum och kör bil. Hade förväntat mig lite mer med Judd Apatow som producent. Jää jää, jag ville ju egentligen hellre se Superbad (Supersugen), men den hittade jag bara en riktigt kass kamerainspelad kopia på. Jag vill inte se människor springa iväg, inte ens framför förtexterna.. Det känns...90-tal och nån som varit i asien.

Tango (7/10).
(Zbigniew Rybczynski, Polen, 1981. IMDb. KG.)
Riktigt schyst animation där man ser ett rum med ett fönster och några dörrar, en pojke slänger in en boll, som han sedan hämtar och slänger ut igen och upprepar det konstant. Sedan byggs det på med fler och fler karaktärer som gör massa olika saker tills det är 36 stycken (!), det är helt galet. Me like.

Tantlängtan (5/10).
(Hanna Sköld, Sverige, 2011. IMDb.)
Hanna Sköld, som släppte sin förra film, Nasty Old People, på Piratebay och således fick smart PR är här tillbaka med en skum historia där folk vill vara nån annan. En del schysta grejer, som att använda lergubbar att göra om sin penis till ett par bröst, men jag är trots allt bara måttligt imponerad.

Tape (7/10).
(Richard Linklater, USA, 2001. IMDb.)
Flott liten film där allt sker i ett hotellrum. En budget på kanske, er, råfilmen? För jag tror knappast att Ethan Hawke eller Uma Thurman tar ut några stora löner när Linklater filmar. Jag gillade filmen skarpt, Hawke är rabiat och Robert Sean Leonard är lurig. Dessa två ska se den senares film på en filmfestival dagen efter, men Hawke har kommit dit för att ställa Leonard till svars för en händelse som hänt tio år senare.. Det är ett suveränt skådespel och det är egentligen det enda i filmen man kan kommentera. Givetvis är manuset suveränt med en snabb dialog - vilket krävs när hela filmen som sagt utspelar sig i ett rum. Me like!

Tarnation (7/10).
(Jonathan Caouette, USA, 2004. IMDb.)
En hemsk film. Jonathan Caouette har klippt ihop massa gamla Super 8- och videofilmer från sin fruktansvärda uppväxt. Hans mor blir våldtagen, framför honom, elchock-behandlad, satt i fängelse och mentalsjukhus medan han själv blir bunden och får stryk av fosterföräldrarna. Rörande, men även om man i början tycker om bilderna från tiden då det mesta är bra, blir det lite långt. Kunde klippts ner lite. Känd för att den gjorde på en gammal iMac med iMovie, som är gratis, och sägs det för 218 dollar. Men då var inte direkt rättigheterna till all fantastisk musik av Low, Mark Kozelek och Magnetic Fields med flera betald..

Tatt av Kvinnen (5/10).
(Petter N?ss, Norge, 2007. IMDb.)
En halvdan filmatisering av Erlend Loes Blåst. Jag irriterar mig på att de har valt att ta med Peter Stormare, är det en del av Norges mindervärdeskomplex gentemot Sverige? Varför behöver de ha en svensk som pratar halvdassig norska, har de inte tillräckligt med egna skådisar? Är det för att ha med en "stjärna"? Jag fattar inte. Filmen i sig är helt ok, och med ett bra slut. Men då det här är Norges Oscarsbidrag tycker jag att svensk filmindustri i jämförelse sprudlar...

Taxi Driver (9/10).
(Martin Scorsese, USA, 1976. IMDb.)
Handlingen här uppe låter som en jävla b-film. Men i händerna på mr Scorsese blir det en snudd på mästerverk. Underbart skådespel, fin kameraföring, bra manus. Coola karaktärer (Harvey Keitel som en långhårig knarklangare..) och det blir bara skitbra helt enkelt.. Dessutom blev både jag och Figge rädda som satan!! Ok, det hade med att ljudet var knasigt på mitt skitsystem (en video till en annan video till tv till förstärkaren genom hörlursuttaget...) som hade blivit väldigt lågt ett tag och helt plötsligt blev det högt som satan, då står han och testskjuter sina pistoler, fan, både jag och Figge blev så rädda att vi fick ont i magen, hans tog dock ett jävla tag innan det gick över.. Hur som helst är det en skitbra film. Som en recensent på KvällsPosten har sagt: 'Filmen ni måste se! Bättre film finns ej.' ;)

Taxidermia (6/10).
(György Pálfi, Ungern / Österrike / Frankrike, 2006. IMDb. KG.)
Kan vara den märkligaste film jag sett på flera år. Stundtals äcklig, stundtals fantastiskt vacker och ibland bara konstig. Väl värd att se, men inte för den som har svårt att hålla maten nere.

Ted (5/10).
(Seth MacFarlane, USA, 2012. IMDb.)
Småkul historia av mannen bakom Family Guy, Seth MacFarlane. Han spelar en teddybjörn som kommer till liv när unge Mark Wahlberg önskar sig detta, sedan växer de upp tillsammans och röker på och super ner sig. NSFW direkt alltså. Småkul, men ska du se en film med Tom Skerritt idag se hellre videon till Poor Moon — Holiday.

Teleglobal Dreamin' (6/10).
(Eric Flanagan, Fillipinerna / Singapore, 2009. IMDb. KG.)
Helt ok kortfilm där en avdankad skådis kommer till Fillipinerna för att "regissera" ett call center. En flicka blir intresserad och tar med honom ut, men kallar honom istället Brendan Fraser för sina vänner. Ingen bra idé.

Telling Lies (7/10).
(Simon Ellis, England, 2001. IMDb.)
En enkel, men smart, liten film där det är morgonen efter, en telefon ringer och man får samtalet i text. "Hello" osv, men sedan när de börjar ljuga är texten inte längre i synk, utan med lögnen. Finemang.

Ten Minutes Older: The Trumpet - Segment "Int. Trailer Night" (6/10).
(Jim Jarmusch, USA, 2002. IMDb.)
Jag fick äntligen se den här episoden av Ten Minutes Older. Missade den på Göteborgs filmfestival för ett och ett halvt år sedan för att vi inte hade med oss bokningsnumret. Missade den i London för att, er, lathet antar jag.. Och nu har David laddat ner en DVD-rip, men det visade sig att den inte var textad. Hur lätt är det att se de icke engelska episoderna utan text? Det är ok om man är bra på engelska, finska och kinesiska, men annars är det rätt kört.. Så jag kollade bara Jim Jarmusch episod där Chloë Sevigny har paus i ett inspelningsarbete och försöker slappna av med lite pianomusik, men hon blir konstant avbruten och får ingen vila. That's pretty much it. Soft.

Teorema (7/10).
(Pier Paolo Pasolini, Italien, 1968. IMDb. KG.)
En yngling förtrollar en hel familj, de förälskar sig i honom en efter en tills en dag då han måste åka. Därefter följer vi familjen och hur de tar sorgen efter den förlorade kärleken. Lite seg, men intressant. Pasolini var väl fyrtio år för tidig med sina filmer, men tyvärr skulle väl även nån idag kunna ha livet av en konstnär som visar alternativ till kärnfamiljer och borgarklass.

Terminal Bar (7/10).
(Stefan Nadelman, USA, 2003. IMDb.)
En film som mestadels baseras av foton tagna på numera nedlagda Terminal Bar i New York, av regissörens far, före detta bartendern Sheldon Nadelman. Snyggt som satan och man blir inspirerad av att kolla Stefans andra grejer. Kolla här.

Terminator 2 - Domedagen (8/10).
(Terminator 2: Judgment Day, James Cameron, USA / Frankrike, 1991. IMDb.)
Så bra en actionfilm kan bli, i princip. Det man skulle kunna skippa är voice-overn av Linda Hamilton som är pretentiös och irriterande, i stil med; "För första gången var inte framtiden deprimerande. För första gången fanns det hopp." Suck.

Terminator 3: Rise of the Machines (3/10).
(Jonathan Mostow, USA / Tyskland / England, 2003. IMDb.)
Figge insisterade på att vi skulle se denna rulle, mest bara för att konstatera hur dålig den var. Och det bekräftade vi. Egentligen var det väl bara Claire Danes som skötte sig fint. Arnie ska väl förvisso vara stel. Jag tycker det är roligt att de hela tiden väljer så stora fordon som möjligt att bröta omkring i trafiken med. "Vi har bråttom nu, vi tar den här Winnebagoon!". Cp.

Terrassen (7/10).
(La Jetèe, Chris Marker, Frankrike, 1962. IMDb.)
Det här är en klassisk kortfilm som utspelar sig i framtiden, där de kvarlevande folket bor i underjorden och experimenterar med folks minnen för att få reda på vad som orsakade jordens undergång. Underbara stillbilder, dock var texten inte riktigt synkad, vilket störde upplevelsen lite. De 12 apornas armè bygger delvis på denna film, men jag gillar Terry Gilliams rulle mycket mer. Dags att se om den kanske..

Terroriser, the (5/10).
(Kongbu fenzi, Edward Yang, Hong Kong / Taiwan, 1986. IMDb.)
En ok film, där flera olika människoöden skildras och paraleller dras mellan en av karaktärernas novell och det verkliga livet. Jag fastnade aldrig riktigt för filmen, man fick inte alls samma känsla som man fick av Yangs mästerverk Yi-Yi. Men, visst, det var en bra film..

Terrorister - en film om dom dömda (7/10).
(Stefan Jarl & Lukas Moodysson, Sverige, 2003. IMDb. KG.)
En film där Jarl och Moodysson snackar med de ungdomar som dömdes efter Göteborgskravallerna. Lite väl vinklad med bilder från andra upplopp ute i världen, men annars skönt att någon har sökt upp dem och få ge deras sida av historien.

Terry Tate, Office Linebacker (7/10).
(Rawson Marshall Thurber, USA, 2002. IMDb.)
Skön kortfilm. Nån som jobbat på kontor som skrivit den här kan jag tänka. :)

Thank You for Smoking (6/10).
(Jason Reitman, USA, 2005. IMDb.)
Till skillnad från sin far, Ivan Reitman, som bara gjort filmer helt utan nåt som helst värde och varit allmänt skit (Twins, Dagissnuten, Ghostbusters and so on) finner vi här en snygg film med ett skönt budskap. Gotta pay the mortgage!

The Achievers: The Story of the Big Lebowski fans (6/10).
(Eddie Cheung, USA, 2009. IMDb. KG.)
Ok, den här filmen bör du endast se om du älskar The Big Lebowski. Eller tja, den funkar annars också, men den är nog mest för oss achievers. Camel-fucker!

The Acid House (4/10).
(Paul McGuigan, England, 1998. IMDb.)
It's all just a little history repeating.. Samma författare till Trainspotting, men regissören har tittat på Danny Boyles mästerverk för många gånger för att göra nåt annat än att kopiera.. Trist som fan, och givetvis inte lika bra. Vissa roliga saker, men det håller absolut inte.

The Air I Breathe (4/10).
(Jieho Lee, USA/Mexiko, 2007. IMDb.)
Ett antal olika historier som sammanfläts, vi har sett det förr och jag var inte så fascinerad av denna rulle. Kul dock att se Whitaker igen. Se om Ghost Dog istälet. :)

The Amateurist (4/10).
(Miranda July, USA, 1998. IMDb.)
Miranda July, som gjorde Me and You and Everyone We Know, gör massa konstiga saker, till exempel knasiga experimentella filmer, som denna. Hon spelar två roller, en "profesionell" kvinna som förklarar rörelserna på en amatör som hon tittar på på en tv. Hon säger siffror som sju så ser kvinnan på tvn ut som en sjua... Knasigt och rätt trist.

The American (4/10).
(Anton Corbijn, USA, 2010. IMDb.)
[En sorts fortsättning på recensionen på The Tourist, kanske nedan om du inte letat dig in på T.]

När man sedan omgrupperat sig med en av kollektivkamraterna i dorm:et kommer man till punkten då man har snabbt internet, men att den andre parten gärna vill se nåt Hollywood-producerat trots allt. Då gäller det att jämka. Corbijn är allt en jävla bra fotograf, och tillsammans med sin nye vapendragare Martin Ruhe gör de en fin film om en hitman. Det är snyggt, men tråkigt.

The Apartment (10/10).
(Billy Wilder, USA, 1960. IMDb.)
En ren flax att jag fick bevittna den här underbara filmen. Satt och kollade på dokumentär om Marshallhjälpen och lite Sundgren & Wiklund innan denna film började. Eftersom jag inte orkade något annat så stannade jag kvar i sängen och blev mer och mer intresserad av filmen. Det här är ju riktigt bra kom jag fram till efter tjugo minuter. Mycket fyndigt och smart manus som inte är uppenbart. I slutet satt jag till och med och satt tummarna för att Fran ska göra på ett visst sätt. Om hon gjorde det eller inte berättar jag inte. Det pajar lite att det står så mycket i handlingen här uppe, denna film ses nog bäst om man inte vet så mycket som man får reda på här uppe. Mästerligt skådespeleri av Lemmon och MacLaine. Det finns inget att klandra på på den här rullen, den är näst intill perfekt och om du ska se en film med din partner är den här ett fruktansvärt bra val.. Förutom då om du har en partner som hackar på att den är i svart-vitt. Då säger du bara; 'Det är den sista svart-vita filmen som fick en Oscar' och din partner tror plötsligt att du kan något om film och då kanske hon eller han håller truten stängd och låter sig omsvepas av en av de bästa feel-good-filmer som gjorts.

The Armoire (8/10).
(Jamie Travis, Kanada, 2009. IMDb. KG.)
En fin film om en kille som leker kurragömma med en polare som visat sig ha försvunnit.

The artist (6/10).
(Michel Hazanavicius, Frankrike / Belgien, 2011. IMDb.)
Bra musikalsak.

The Astronomer's Dream (7/10).
(Malcolm Sutherland, Kanada, 2009. IMDb. KG.)
Trevlig och flummig animation som utspelar sig i rymden. Spännande.

The Balloonatic (6/10).
(Edward F. Cline & Buster Keaton, USA, 1923. IMDb. KG.)
Girl-power! Flickan, som ju alltid finns i Keatons filmer, är här den som greppar tjuren vid hornen. Yay!

The Barbarian Invasions (5/10).
(Les Invasions barbares, Denys Arcand, Kanada / Frankrike, 2003. IMDb.)
En film som vann bästa utländska film. Det är en aning störande. Till och med Ondskan är bättre. Här är det en döende intellektuell man som trilskas med sin son, men denne inser allvaret och hjälper sin far med att både få ett eget rum (på en egen våning) och fixar heroin till honom så han ska slippa lida. Han ringer också runt till mannen alla gamla vänner som kommer och det diskuteras vilka ismer de har klassat sig själva tillhöra och oralsex hit och dit. Det är sådär.

The Battle of Chile (8/10).
(La batalla de Chile: La lucha de un pueblo sin armas, Patricio Guzmán, Venezuela / Frankrike / Kuba, 1975, 1976, 1979. IMDb. KG.)
Lite felaktigt att lista de här tre filmerna som en, men sån är jag. Bra som fan, men med ett ruskigt tempo. Tredje filmen borde varit en längre del av den andra dock.

The Beach (6/10).
(Danny Boyle, USA, 2000. IMDb.)
En ganska ytlig, men relativt underhållande och eftersom den utspelar sig i Thailand är den givetvis oerhört vacker, miljömässigt, hon Francoise är ju nåt bland det vackraste världen skådat.. Men som sagt är filmen ganska ytlig och det händer ganska lite.

The Believer (8/10).
(Henry Bean, USA, 2001. IMDb.)
Hmm. Den här filmen lånade jag på jobbet, på Shell alltså. Egentligen är det lite märkligt att de hade den. Jag menar, när Bonver sitter och väljer filmer så sitter de och tänker som ungkarlar; antingen massa action eller massa dråpligt komik. Nån gång är det en sliskig romantisk "komedi", men det är inte så ofta. Men här har vi en film om en jude som även är nynazist.. En väldigt bra karaktärsstudie av den här komplexa individen. Dessutom är det en väldigt smart film. Man får framställt att, även om nynazisterna har ett vrängt sett att se på saker, så får vi veta hur de resonerar. Suverän är huvudrollsinnehavaren, Ryan Gosling, som nynazisten, men det är bra skådespel överlag, så det blir en mycket lyckad rulle. För övrigt tror jag att anledningen de tog in den på Shell var att den nog kan intressera de som gillar American History X. Två mycket bra, men också mycket olika rullar. Yes, sir.

The Big Lebowski (10/10).
(Joel & Ethan Coen, USA / England, 1998. IMDb.)
Underbar film, en av de absolut roligaste filmer som gjorts, tål att ses flera gånger. Jag hajade inte riktigt historien första gången jag såg den, men när man väl har hajat måste man uppskatta filmen.. Den är genial!

Genialt rolig film av bröderna Coen, se om ni inte sett. Typ femte titten igår natt, fortfarande skitskoj. Ett komiskt mästerverk.

The Black Power Mixtape 1967-1975 (7/10).
(Göran Olsson, Sverige, 2011. IMDb.)
En bra dokumentär där Olsson hittat massa material ur SVT:s arkiv om hur USA och den svarta frihetsrörelsen skildrades ur svenskt perspektiv. Riktigt bra och jag lär mig att Svarta Pantrarna hade frukost för barn och att det främst var det antikapitalistiska som USA:s regering inte kunde acceptera. Vidare tänker jag på vilken utveckling (fel ord) Sverige har gjort sedan dess. Att vi numera stödjer USA mer eller mindre jämt. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Sverige på den här tiden var en utopi. Vi visade att ett litet futtigt land kunde göra skillnad och visa en bättre väg. Kalla mig nostalgisk om du vill, men det är vad jag vill se. Att vi måste inse att vi kan göra skillnad genom att föregå med gott exempel. Det känns som många glömt det.

The Bling Ring (8/10).
(Sofia Coppola, USA / England / Frankrike / Tyskland / Japan, 2013. IMDb.)
Den växte från en sjua nån dag efter jag såg den. Som ni säkert vet handlar den om några tumblr-kids som bryter sig in hos Paris Hilton och några andra kändisar och då de badar i överflöd av prylar märker inte dessa när de snor lite väskor och annat.

The Blues Brothers (8/10).
(John Landis, USA, 1980. IMDb.)
Jag laddade ner den här av nån anledning jag inte kommer ihåg, men kom mig äntligen för att titta på den häromdagen och herregud vilken underbar rulle, den har allt jag vill bli underhållen med; fantastiska soulakter (Aretha, Ray, James, you name it!) biljakter, kraschade polisbilar (i tjogtal), nazister och John Belushi som frågar en fin far på en fin restaurang om han får köpa hans barn. Suverän underhållning.

The Box (5/10).
(Richard Kelly, USA, 2009. IMDb.)
Kelly följer upp suveräna Donnie Darko med en historia där Cameron Diaz och hennes man får en låda med en stor knapp i. Om de trycker ned knappen får de en miljon dollares och nån i världen kommer att dö. Halvspännande men med lite väl många trådar hit och dit.

The Breakfast Club (5/10).
(John Hughes, USA, 1985. IMDb.)
En annorlunda collegefilm. Under en lördag så sitter ett halvt dussin elever av sin kvarsittning och kommer varandra närmare. Lite väl nära känns det som.. Karaktärerna är ganska märkliga, lite för märkliga och ytterst klichè-mässiga..

The Brothers Bloom (9/10).
(Rian Johnson, USA, 2008. IMDb.)
Underbar film. Jag har suttit och peppat för den i ett år snart. Inte lika pretentiös som hans förra, Brick, vilket var skönt. Här är det istället mer eller mindre en perfekt film. Det luras hit och dit, men det ska det ju när det är en film om lurendrejare.

The Brown Bunny (2/10).
(Vincent Gallo, USA, 2003. IMDb. KG.)
Vincent Gallo kör motorcykel. Vincent Gallo kör bil. Chloë Sevigny suger av Vincent Gallo. Vincent Gallo kallar Chloë Sevigny hora. Chloë Sevigny blir våldtagen och får missfall i en tillbakablick. Slut. Så, nu behöver du inte se skiten (om du inte prompt vill se Vincent Gallos penis i Chloë Sevignys mun).

The Building (5/10).
(Anna Hylander, Sverige, 2007.)
Den enda av filmarna på visningen som orkade ta sig upp till 10-visningen, Anna Hylander, har här gjort ett experimentiellt porträtt av en mamma som är isolerad i med sin baby i en skum byggnad. Jag föll inte handlöst, men gillade den. Men det är starkt att göra filmen medan hon hade mammaledigt. Mer sånt. :)

The Butcher Boy (8/10).
(Neil Jordan, Irland / USA, 2001. IMDb.)
Jävla bra film, sinnes, men bra. Orkar inte skriva någon riktigt recension idag. Ha det gött!

The Cable Guy (7/10).
(Ben Stiller, USA, 1996. IMDb.)
Jag och David såg om Cable Guy igår och jag tänkte att jag kan ju passa på att recensera den.. Jag har alltid gillat Cable Guy, de flesta gillade den inte för att det inte var samma sorts humor som Jim Carrey började sin Hollywoodkarriär med, så som Dum & Dummare och Ace Ventura. En svartare humor, and I like it. Dock finns det fortfarande kvar delar av hans spralliga jag. Jag gillar den skarpt, speciellt: "Dos thus have thou a mug of ale for me and me mate, for he hath been pitched in battle in a fortnight and has the king's thirst for the frosty brew dos thou might have for thus!"

The Celluloid Closet (5/10).
(Rob Epstein & jeffrey Friedman, England / Frankrike / Tyskland / USA, 1995. IMDb.)
Ok dokumentär om hur Hollywood skojade till det med de homosexuella. Med fjollor och annat. Halvintressant.

The Center of the World (5/10).
(Wayne Wang, USA, 2001. IMDb.)
Wayne Wangs film Smoke såg jag för säkert tio år sedan och jag har starkt för mig att jag tyckte om den, så delvis på grund av den samt att Miranda July varit med och skrivit lite av den här, så laddades den ner. Det handlar om Richard, som mest suttit inne med sin dator och tjänat massa stålar de senaste åren. Nu har han tagit mod till sig att prata med tjejen på fiket som alltid sitter där och hon visar sig vara strippa och han ger henne ett halvt oanständigt förslag om att åka till Las Vegas med honom. Men vad utvecklas det hela till? Helt ok, men inget extraordinärt.

The Chock Doctrine (8/10).
(Mat Whitecross & Michael Winterbottom, England, 2009. IMDb. KG.)
Om ni inte orkar läsa tegelstenen tycker jag absolut ni ska kolla filmen. Då den är så pass färsk hade jag velat ha lite mer om nutiden, nu ska jag kolla vad som verkligen händer i Haiti genom hennes sida.

The Cincinnati Kid (8/10).
(Norman Jewison, USA, 1965. IMDb.)
En mycket spännande pokerfilm från 1965 med den coolaste skådisen som någonsin funnits, Steve McQueen. Här spelar han Cincinnati Kid, en skicklig pokerspelare som nu ska möta den bästa av dem alla, Lancey Howard. Det blir ett långt parti på flera dagar och hur det slutar tänker jag inte säga.. Bra manus, bra skådespel, bra regi, bra kamera gör detta till en stark åtta.

The City of the Living Dead (4/10).
(Paura nella città dei morti viventi, Lucio Fulci, Italien, 1980. IMDb.)
Fulci ska väl vara en av de italienska skräckmästarna? Njae säger Bob och tycker ni ska se Argentos Suspiria istället. Hepåre!

The Constant Gardener (6/10).
(Fernando Meirelles, England / Tyskland, 2005. IMDb.)
Hm, glömde recensera denna. Den är bra, men jag föll inte handlöst.

The Contender (7/10).
(Rob Lurie, Frankrike / USA, 2000. IMDb.)
Bra film om en kvinna som ska prövas inför kongressen att bli vicepresident, men hon motarbetas. Bra skådespel, Gary Oldman fattade jag inte att det var han förrän efter cirka tjugo minuter. Bra smink!! Och det tuffaste; Jeff Bridges spelar bowling! ;D

The Corporation (8/10).
(Mark Achbar & Jennifer Abbott, Kanada, 2003. IMDb. KG.)
En suverän dokumentär som dissekterar vad en "Corporation" är. Mycket av det här har jag ju redan hört, filmen har trots allt sju år på nacken. Man blir ju inte förvånad av att Fox vägrar att sända ett inslag om att Monsanto har lagt skit i mjölken, eller att Gap har barnarbetare. Men den bjuder på mycket nya upptäckter så som att det tydligen var under naziockupationen som Coca-Cola utvecklade Fanta, då de pga handelshinder inte kunde få in Coca-Colas ingredienser i tredje riket, eller att det var IBM som administrerade alla judar som skulle "tas hand om". Den innehåller även intervjuer med kloka människor som Noam Chomsky, Vandana Shiva (som jag nog ska läsa nåt av snart), Naomi Klein och dessutom drar Michael Moore en fin parallell till att han (och bolagen som finansierar hans filmer) tjänar pengar på filmer som är emot hela det systemet; att om man kan tjäna pengar på repet att hänga sig med så gör man gladeligen sig ett par kronor.

The Cove (7/10).
(Louie Psihoyos, USA, 2009. IMDb. KG.)
"Den där delfinfilmen" såg jag aldrig på Doc:en tyvärr, men nu grät jag en skvätt när tränaren, som under många år tränade de delfiner som spelade Flipper och som grundade hysterin till att simma med och titta på dresserade delfiner, när han gråter när han inser vad den här industrin lett till; mass-slakt. Det är den finaste delen av filmen, den tar sin start i att de ska försöka filma där de slaktar delfinerna och det blir, som de säger själva, som Ocean's Eleven, men visst det funkar, det blir spännande, samtidigt som det varvas med att företrädare för Japans valindustri mutar länder att gå med i valkommisionen och rösta för att de ska fortsätta slakta delfiner och valar ty det är ju givetvis deras fel att det inte finns nån fisk kvar att äta. Suck.

The Darjeeling Limited (6/10).
(Wes Anderson, USA, 2007. IMDb.)
Jag älskar Wes Andersons filmer Rushmore och Royal Tenenbaums samt gillar Bottle Rocket och Life Aquatic, så när jag går och ser Darjeeling är jag väl kanske partisk. Med Aquatic slutade Wes skriva tillsammans med Owen Wilson, och skrev istället med Noah Baumbach, och det blev ju ganska bra, men inte så lysande som tidigare. Nu har han istället skrivit tillsammans med Jason Schwartzmann och Roman Coppola, båda släkt med allas vår Francis Ford. Wes brukar få en del skit för att hans filmer är mycket yta. Att då skriva med Roman Coppola, vars enda långfilm, GQ, är det mest ytliga jag sett, är väl kanske inte the way to go. Hur är filmen nu då? Den är ok, men den följer precis den vägen jag trodde den skulle. Dessutom var det förbannat jobbigt att titta på den från andra raden. Jag ska aldrig mer sitta så långt fram.

[..]

Sorry Wes, den här sjunker i min bok. (det lustiga är att jag faktiskt hade satt en femma första gången)

The Dark Knight (8/10).
(Christopher Nolan, USA, 2008. IMDb.)
Suverän, smart action. Dock för lång. Och den är inte världens fjärde bästa film som den nu är på IMDb, logga in där och sätt ditt betyg vettja.

The Dark Knight Rises (7/10).
(Christopher Nolan, USA / England, 2012. IMDb.)
Bra, men en timme för lång.

The Day of the Wacko (6/10).
(Dzien swira, Marek Koterski, Polen, 2002. IMDb.)
EXTRA! EXTRA!

The Deer Hunter (8/10).
(Michael Cimino, USA, 1978. IMDb.)
En nutida klassiker om hur Vietnamkriget påverkar invånarna i en liten industriort. Jag tyckte filmen var jävligt bra, det är en "karaktärsbeskrivningsfilm" mer än en "handlingsfilm", men visst händer det grejer när de är i Vietnam. Filmen är lång, nästan tre timmar, men jag tycker inte att det är något man märker av, men något mästerverk tycker jag inte det är, dock en mycket bra film. De Niro är lysande.

The Departed (7/10).
(Martin Scorsese, USA / Hong Kong, 2006. IMDb.)
Skön remake på Infernal Affairs, var recension kort och gott löd " Klassisk HK-action. Underhållning för stunden." och det är väl det här med. Jag stör mig dock på de som castat. Matt Damon och Leonardo di Caprio är ju för fan två män som fortfarande ser ut som pojkar och de ska vara tuffa killar. Det funkar fan inte för mig. Kunde de inte castat min favorit Mark Ruffalo istället? Figge hade för övrigt en rolig kommentar - hur länge tar det innan Gimme Shelter spelas? Jo, det var väl en minut eller nåt i denna Scorsese-rulle...

The Devil and Daniel Johnston (8/10).
(Jeff Feuerzeig, USA, 2005. IMDb.)
En underbar skildring av det tragiska liv Daniel Johnston levt. Om den hade gjort på 50-talet hade dess tagline varit: "It will make you smile. It will make you cry." För det var precis vad den gjorde för mig. En underbar film om en underbar man. Bästa dokumentären jag sett på länge.

The Dirk Diggler Story (3/10).
(Paul Thomas Anderson, USA, 1988. IMDb.)
Innan P.T. Anderson gjorde mästerverket Magnolia och andra underbara filmer gjorde han film där han klippte genom att kopiera från en video till en annan, precis så som jag gjorde när jag kopierade min första film (som för övrigt, passande nog, var Turtles - Så började det hela). Den här filmen är gjord som en fejkad dokumentär om Dirk Diggler och hans tragiska bortgång från porrfilmsbranschen. P.T. gjorde senare om den till Boogie Nights, som är en oändligt bättre film. Den här behöver ni inte se...

The Discipline of D.E. (8/10).
(Gus Van Sant, USA, 1982. IMDb.)
En skön film baserad på William S. Burroughs novell med samma namn. Den handlar om hur man gör allt så enkelt och således mest effektivt som möjligt. D.E. står för Do Easy.

The Dreamers (7/10).
(Bernardo Bertolucci, Frankrike/ Italien / England / USA, 2003. IMDb.)
Fin film där en amerikansk kille som pluggar franska i Paris möter ett syskonpar på Cinemateket 1968, medan det är demonstationer på gatorna. Mycket naket, som alltid med Bertolucci, men det gör inget denna gång. Jag gillade den.

The Driver (5/10).
(Walter Hill, USA / England, 1976. IMDb. KG.)
Ok biljakter och antagligen fick de idén till Drive genom den här rullen, den handlar nämligen om en snubbe som också jobbar med att köra "the getaway car".

The Element of Crime (4/10).
(Forbrydelsens element, Lars von Trier, Danmark, 1984. IMDb. KG.)
Pretto.

The Fable of the Fish (5/10).
(Isda, Adolfo Alix Jr., Filippinerna, 2011. IMDb.)
En kvinna föder en fisk. Mer än så behövdes inte för att locka mig till den här filmen. Fin sak om en kvinnas kärlek till sin fiskson och fadern som via spriten till slut accepterar sin frus kärlek till sonen.

The Fall (9/10).
(Tarsem Singh, USA / Indien, 2006. IMDb. KG.)
Absolut underbar. Visuellt fulländad och med en vacker historia. Årets bästa titt.

The Filth and the Fury (9/10).
(Julien Temple, USA / England, 2000. IMDb.)
Bästa dokumentären jag har sett. Intressant och känns väldigt genuint. Man kan dock fundera på varför filmen inte blivit klar och visats förrän nu.. Jaja.. För övrigt tyckte jag lite bättre om punk efter filmen ;)

The Five Obstructions (6/10).
(De Fem bensp?nd, J?rgen Leth & Lars von Trier, Danmark / Schweiz / Belgien / Frankrike, 2003. IMDb.)
Galen film där von Trier skickar ut regissören till en av hans egna favoritfilmer att göra om just den filmen, men denna gång med vissa svårigheter som von Trier hittar på. Galet.

The Fog of War (9/10).
(The Fog of War: Eleven Lessons from the Life of Robert S. McNamara, Errol Morris, USA, 2003. IMDb.)
Sjukt bra dokumentär, kan vara en av de bästa jag har sett. Om man ska göra en film om krig, ska man ju intervjua en kille som har varit med. Detta är en intervjufilm med Robert McNamara, som var Secretary of Defense under Vietnam-kriget. "I think the human race needs to think about killing. How much evil must we do in order to do good?"

The Football Factory (6/10).
(Nick Love, England, 2004. IMDb.)
Bra film om huliganer.

The Fountain (7/10).
(Darren Aronofsky, USA, 2006. IMDb.)
Denna filmen har jag peppat för i många år. Det är aldrig bra att peppa så mycket för något. Efter Aronofskys mästerverk Requiem for a Dream skulle han få massa pengar av nån studio för att göra detta epos och jag tror Brad Pitt och nån stor skådespelerska skulle spela huvudrollerna från början i filmen som skulle bli så biff som man tror att den är när man ser trailern. Men det är som om man gjorde de där första scenerna och sedan tog stålarna slut. Då fick man ta till ett annat grepp, nämligen att göra resten av filmen intimare, vilket är snyggt och billigt. Men nu är det ju Aronofsky som står bakom kameran här, så det här innebar inte att det blev ett kammarspel, även om det är ganska få miljöer. Dessutom kan han, till och med, på nåt sätt, förnya makrofotot. Och storyn är fin den med, även om man inte fattade ett dyft i början. Men jag var inte i extas...

The French Connection (7/10).
(William Friedkin, USA, 1971. IMDb. KG.)
En höjdarrulle. Fartfyllt och våldsamt på ett snyggt och välgjort sätt. Biljakten är helt underbar. I love it! ;D

[..]

Den här rullen är känd för sina biljakter. Det är en jakt. Och han jagar ett tåg som går på räls. Gäsp.

The Friedmans (6/10).
(Capturing the Friedmans, Andrew Jarecki , USA, 2003. IMDb.)
En dokumentärfilm om en märklig familj där farsan får barnporr i posten och utredningen om han har gjort nåt mer än bara kollat på bilder kommer igång. Det är intressant, men jag fastnar aldrig riktigt. Det bästa med filmen är att de fått tag i massa hemvideos från familjen och där i får man se en del. Annars känns den bara som en vanlig dokumentär, måhända bättre än genomsnitten, men inget särskilt. Bra slut dock.

The Future (6/10).
(Miranda July, Tyskland / USA, 2011. IMDb. KG.)
Ingen Me and you and everyone we know, men helt ok.

The Ganzfeld Procedure (3/10).
(The Ganzfeld Procedure, England, 2009. IMDb.)
Som Frans undrade; är det en musikvideo eller kortfilm? Jag vet inte, jag gillade den inte direkt i vart fall.

The General (7/10).
(Clyde Bruckman & Buster Keaton, USA, 1927. IMDb.)
Skoj film där Buster Keaton hoppar från tåg till vagn och tillbaka. Snygg slap-stick.

The Ghost Writer (6/10).
(Roman Polanski, Frankrike / Tyskland / England, 2010. IMDb.)
Trots feber höll den här mig vaken. Men inte mycket mer än så.

The Girl Chewing Gum (3/10).
(John Smith, England, 1976. IMDb.)
Seg kortfilm där en speaker säger vad som händer på en väg. Artsy fartsy.

The Good Heart (8/10).
(Dagur Kári, USA / Danmark / Island / Frankrike / Tyskland, 2009. IMDb.)
Jag älskar ju Dagur. Jag älskar även denna, även om jag än så länge klassar den som hans mest väntade. Den påminner mycket om en gammal kortfilm han gjorde, Lost Weekend. Men Brian Cox, han svär då minst lika bra som i Adaptation. Och Paul Dano är lika sött stakande som i Little Miss Sunshine. Gå och se nu, den kommer antagligen vinna Nordiska Filmpriset.

The Great New Wonderful (5/10).
(Danny Leiner, USA, 2005. IMDb.)
Mitt Maggie Gyllenhaalande fortsätter och här lyfter hon en annars rätt sunkig film, som kan sägas vara en sämre version av Happiness, kanske drar jag de parallellerna mest för att det är en man lik Philip Seymour Hoffman som träffar en psykolog. Ingen hit i alla fall, men kanske sevärd om man gillar Maggie. Ha, jag låter som värsta tonåringen...

The Greatest Movie Ever Sold (5/10).
(Morgan Spurlock, USA, 2011. IMDb.)
Varför fortsätter jag att se den här snubbens dokumentärer? Det här får bli den sista. Här ger han sig på produktplaceringar och försöker få företag att sponsra hans dokumentär. Det hela är rätt meta och stundtals lite lustigt, men jag lär mig inte mer än att amerikanska high school-studenter måste titta på 12 minuter tv varje dag, med reklam. Äh, läs klassikern No Logo istället.

The Green Hornet (5/10).
(Michel Gondry, USA, 2011. IMDb.)
Jag gav den här en chans, den är ju regisserad av Gondry och jag gillar Seth Rogen ibland (han har varit med och skrivit manus samt spelar huvudroll). Storyn är att en snubbe i typ Rupert Murdochs ställning dör av ett bistick så hans son tar över, men vill skapa lite egna nyheter så han blir The Green Hornet tillsammans med sin fars mekaniker. Storyn funkar helt klart bra för att vara i den här genren.

The Guatemalan Handshake (7/10).
(Todd Rohal, USA, 2006. IMDb.)
En mycket märklig, men trevlig och rolig film där Will Oldham kör omkring i en fin lite orange elbil.

The Guru (2/10).
(Daisy von Scherler Mayer, England / Frankrike / USA, 2002. IMDb.)
Hollywood försöker göra Bollywood och det blir skittråkigt. En frukostfilm.

The Hangover (6/10).
(Todd Phillips, USA / Tyskland, 2009. IMDb.)
Helt ok som just bakfyllerulle.

The Heroes of Telemark (3/10).
(Anthony Mann, England, 1965. IMDb.)
Jävla udda film Olers hyrt, som Fedda redan sett. Det handlar i alla fall om ett gött gäng motstångsgubbar som ska spränga en fabrik där norrmännen tillverkar tungt vatten åt tyskarna. En av dessa motståndsgubbar spelas stelt av Kirk Douglas. Norrmännen snackar alltså engelska och tyskarna gör det samma, om än med sjuk brytning. Det blir aldrig spännande, det är ingen musik i filmen, tror jag. Inte när det behövdes i vart fall. Men att höra Kirk Douglas säga "You know what you were born to do", när han försöker få sitt ex i säng är intressant i sexism-studiesyfte. Slår ju Austin Powers med hästlängder.

The Hottest State (8/10).
(Ethan Hawke, USA, 2006. IMDb.)
Jag gillar verkligen Ethan Hawke. Det här är en film han gjort baserad på sin egen bok, som känns rätt självbiografisk. Dock har han blivit för gammal för att spela sig själv som 20-åring så han låter Mark Webber axla hans roll. Han är sådär, men det funkar. Riktigt bra är däremot Catalina Sandino Moreno, Laura Linney, Ethan själv och Michelle Williams. Den sistnämnda har verkligen valt sina roller fint det senaste, såg ju henne häromdagen som Coco Chanel i I'm Not There. Big up! Hur som haver, filmen är en ganska vanlig kärlekshistoria, men med bra och ärlig dialog och ett realistiskt spel. Funkade så bra att det rann en tår längs min vänstra kind. Efteråt tog jag mig en promenad kring Ramberget med dess vackra Jesse Harris-soundtrack i mina nya lurar. Mysigt.

The Hours of the Day (7/10).
(Las Horas del d?a, Jaime Rosales, Spanien, 2003. IMDb.)
En film om en helt vanlig snubbe som helt plötsligt mördar en kvinna och sedan återgår till sitt vardagliga liv. Mycket intressant.

The Human Centipede (First Sequence) (3/10).
(Tom Six, Holland, 2009. IMDb. KG.)
I somras åkte jag till Arcade Fires spelning i Dalhalla. Jag åkte med en Christian från CouchSurfing, som berättade om en film han hört talas om där en galen forskare kidnappar några tjejer och ska göra en mänsklig tusenfoting genom att sy ihop deras munnar med nästas anus... Vi blev alla fruktansvärt äcklade och jag köpte en t-shirt för att friska upp deras minne. Filmen börjar komiskt med en man som sitter och tittar på foton på hundar som sniffar varandra i rumpan. För övrigt har jag en sån t-shirt också... Man ser inte att det ska se ut som om de sitter ihop... Sedan är det en vanlig b-skräckis, men det roliga är att han faktiskt får ihop siamestrillingen. Här kommer resten av handlingen, så du slipper se skiten: japanen som för bajsar så småningom varpå tjejen i mitten får höra "yes, feed her" från den galne kirurgen. Den tjejen får dock förstoppning så den tredje får näringsbrist och dör. Japanen gör för övrigt harakiri så mitten-tjejen "överlever". Samtidigt kommer ett par snutar som dör i samma veva som de får död på läkaren. Så, nu slipper du genomlida den. Se trailern bara om du vill leka med ditt äckel. Jag känner att all kladdkaka i mig roterar när jag erinrar mig gårdagens filmtitt. Huja.

The Human Stain (4/10).
(Robert Benton, USA / Tyskland / Frankrike, 2003. IMDb.)
En seg thriller som kör det där så sjukt uttjatade upplägget, vi visar slutet först, då spelar det ju egentligen ingen roll vad vi har däremellan, alla vet ju i vilket fall som helst hur det kommer att sluta.. En av de scenerna emellan är dock en ganska skoj då Gary Sinise och Anthony Hopkins dansar. Annars är det mest Nicole Kidman och Hopkins som älskar med Viagra-hjälp.

The Hurt Locker (5/10).
(Kathryn Bigelow, USA, 2008. IMDb. KG.)
En film om Irak och hur olika soldaterna som desarmerar bomber är. Ok, men rätt seg.

The Ice Storm (8/10).
(Ang Lee, USA, 1997. IMDb.)
Underbar tyckte jag den var, men det kanske man inte kan tycka. Hur som helst var den vacker, vacker! Slutet var tragiskt, men så oerhört, just det, vackert.. Och vad underbart och annorlunda det kändes med lite asiatisk musik till en amerikansk-småstadsfilm. Och Christina Ricci, hon är smått fantastiskt vacker! Speciellt scenerna då hon cyklar, skogsmiljöer är så grymt underskattade! Och vilken rolig karaktär hon har, en 14-åring som kallar sina föräldrar fascister då de drar ur telefon ur jacket då hon ligger och snackar under täcket sent på natten. ;) Ok, just fascist-repliken är väl lite intern, men känner ni mig in person vet ni antagligen varför det är roligt..

The Insider (6/10).
(Michael Mann, USA, 1999. IMDb.)
Na.. Var lite väl seg och krånglig. Hade lite höga förväntningar efter Heat. Jaja. Storyn är ju bra och sann för den delen..

The International (5/10).
(Tom Tykwer, USA / Tyskland / England, 2009. IMDb.)
Jag hoppas innerligt att Tykwer har börjat göra som Soderbergh, finansiera filmer han vill göra genom att göra actionrullar in emellan. Här är nämligen en sådan. Clive Owen, som jag ju gärna skulle se som Bond, spelar en interpol-agent som kommer en storbank som grejar med skumraskaffärer på spåren. Lite seg ibland, men Guggenheim-scenen är dock ganska snygg, även om jag hade förväntat mig mer av Tykwers ständige fotograf Frank Griebe.

The Invention of Lying (5/10).
(Ricky Gervais & Matthew Robinson, USA, 2009. IMDb.)
Ricky Gervais har skrivit ihop en historia om en värld där alla talar sanning och en småfet, kort man i 40-årsåldern spelad av Gervais, uppfinner lögnen. Riktigt kul i början, men lite väl Hollywoodig. Dock med den bästa rollbesättningen på år och dar, vilken av mina favoriter är INTE med i den här?

The Italian Job (6/10).
(F. Gary Gray, USA / Frankrike / England, 2003. IMDb.)
Finfin actionrulle. Det enda som saknades var väl en sexscen, annars finns allt som man vill ha ut av en actionfilm.

The Kid Stays in the Picture (6/10).
(Nanette Burstein & Brett Morgen, USA, 2002. IMDb.)
Dokumentär om Robert Evans, den coole producenten som bland annat låg bakom Gudfadern, Chinatown och min lilla favorit Harold & Maude. Tydligen sa han till Coppola att göra Gudfadern längre när denne hade klippt en version på en lite drygt två timmar. Dra på trissor. Jag gillade filmen trots att den använder något jag är allergisk mot i dokumentärer, nämligen stillbilder som det filmas på så att säga. Här har man dock tagit det ett steg längre och klippt ut karaktärerna ut bakgrunder och så. Jag tror ni förstår vad jag menar. Det är ett intressant livsöde i vart fall och väl värd en titt. Och missa inte eftertexterna där Dustin Hoffman gör en skitrolig imitation av Evans.

The Kids are All Right (7/10).
(Lisa Cholodenko, USA, 2010. IMDb.)
Två lebbar har två ungar, en 18-årig tjej och en 15-årig kille. Killen vill gärna få reda på vem deras far är och tydligen får man som myndig ta kontakt med spermadonatorfirman som sedan kollar med farsan om det är ok att hans biologiska barn kontaktar honom. Det är vad som händer och när det visar sig vara charmiga Mark Ruffalo vet man ju aldrig vad som kan hända. Jag gilla'n.

The King of Kong (7/10).
(Seth Gordon, USA, 2007. IMDb.)
Den regerande Donkey Kong-mästaren sedan 25 år tillbaka blir slagen av en fullkomlig nykomling och Twin Galaxies, föreningen som har koll på highscores tvingar sig in i dennes garage för att kontrollera hans utrustning. Sådana här bisarra saker händer i denna dokumentär där den sympatiske Steve Veibe försöker slå den regerande mästare, den högst osympatiske Billy Mitchell. Bästa dokumentären på ett bra tag, trots att jag inte är nån gamer.

The Kings of Summer (5/10).
(Jordan Vogt-Roberts, USA, 2012. IMDb.)
Lite väl enkel, men lysande att ha Youth Lagoon i soundtracket. Fick lite George Washington-vibbar, men den hade inte så mycket att backa upp det med.

The Lady from Shanghai (8/10).
(Orson Welles, USA, 1947. IMDb. KG.)
Finfin noir. Bör ej ses bakfull dock. Varken jag, Frans eller Åsa var helt på det klara med vem som dödade vem. Haha.

The Ladykillers (7/10).
(Alexander Mackendrick, England, 1955. IMDb.)
Suverän film där ett gött gäng säger sig spela lite klassisk musik i rummet professorn hyr. I själva verket planerar de en kupp! Helt suveränt slut på en finfin rulle.

The Ladykillers (5/10).
(Joel & Ethan Coen, USA, 2004. IMDb.)
Bröderna Coen fortsätter att göra intetsägande film. SLUTA GENAST! Om nästa films manus inte är skrivna av era egna fingrar blir jag riktigt sne på er! Här har de gjort en nyinspelning av Ladykillers, som är en finfin gammal klassiker, som här har lagts i nutid, men med en Tom Hanks rätt i från 40-talet och alla omgivningar verkar ha fastnat i detta område också. Varför har man valt att lägga det i nutid frågar jag mig. Är det bara för att Marlon Wayans ska komma in och vara hiphopare? Märkligt. Jag tappar bara mer respekt för Coen-bröderna för varje film de gör numera. Kom igen nu för fan, enlighten me!

The Last Detail (5/10).
(Hal Ashby, USA, 1973. IMDb. KG.)
Börjar tråkigt med att Jack Nicholson och en kille till är i flottan och ska frakta en ung Dennis Quaid till kåken. Han är en tyst kille som gillar att snatta och har nu försökt sno lite stålar och ska få åtta år, men filmen vänder när börjar visa den unge mannen hur man ska leva. Men se hellre Ashbys Harold & Maude eller Välkommen Mr. Chance (Being There).

The Last King of Scotland (6/10).
(Kevin Macdonald, England, 2006. IMDb.)
Forest Whitaker är givetvis fantastisk i sin skildring av Idi Amin. Men att han var en fantastisk skådis vet vi ju sedan vi såg Ghost Dog för många år sedan, eller hur? Denna film är bra, men inget exceptionellt, förutom möjligtvis Whitaker. Se istället dokumentären från 70-talet istället. Om du kan få tag på den.

The Last Picture Show (8/10).
(Peter Bogdanovich, USA, 1971. IMDb. KG.)
The Dude slår sin polare på käften över Cybil Shepard som hellre badar naken än hänger ut med his Dudeness. En film där de knullar, snackar skit och slåss som känns genuint. En fin sak.

The Letter (7/10).
(La Lettre, Michel Gondry, Frankrike, 1998. IMDb.)
Fin liten film om en pojke som är kär i tjej, men är för blyg för att konfrontera henne. En film vi alla känner igen oss tid, den är dessutom en homage till gamla franska filmer och använder bara gammal teknik för "trickfotot". Me like. Såg dessutom att du inte behöver ladda ner den på Karagarga (om du vill ha den i fin kvalitè), den finns även på youtube.

The Life and Death of Peter Sellers (7/10).
(Stephen Hopkins, USA / England, 2004. IMDb.)
Geoffrey Rush gestaltar den svåre mannen Sellers. Me like. Vilka bra recensioner jag skriver numera...

The Life Aquatic with Steve Zissou (7/10).
(Wes Anderson, USA, 2004. IMDb.)
Wes Anderson gör en djupdykning (fan, jag kände för att vara lite journalist som skriver en vanlig jävla recension, ok?) och lyckas ganska bra. Det är stundtals skitroligt och när det blandas med action, ja, då lyckas det faktiskt riktigt bra. Scenen då Bill Murray går bersärk till tonerna av Iggy & The Stooges fenomenala Search and Destroy är komisk på ett sätt som jag nog inte sett en actionscen vara förut. Vidare är specialeffekterna halvdana, men det känns medvetet, det ska väl vara en del av den halvdassiga filmen som spelas in i filmen. Så det får man kanske lägga åt sidan. Och som vanligt är musiken super. Sigur Rós' Starálfur var mest oväntat och rakt igenom gör portugisen Seu Jorge sina fina tolkningar av Bowies låtar, men när Life on Mars spelas i originalversion ryser då jag till. Och ni vet väl vad jag tycker om rysningar? Bliss. Jää jää, det är en hyvens film, men jag hade velat se den på lite mindre biograf, The Empire är just ett jävla imperium av platser, 1300 stycken om jag inte minns fel. Och det spelades så högt att biografljudkillen antagligen trodde att alla skulle sitta och prata under föreställningen.. Så är det.

The Life of David Gale (6/10).
(Alan Parker, USA / Tyskland, 2003. IMDb.)
Bra film om dödsstraff och de som hängiver sig till att stoppa det. På liv och död.

The Limey (6/10).
(Steven Soderbergh, USA, 1999. IMDb.)
Mycket konstigt fodral till filmen, framsidan ger intrycket av en mycket bra film med många fyror från bra tidningar, sedan läser man handlingen, då verkar den inte vara mycket för världen.. Sedan när jag öppnar fodralet, får in filmen i videon kollar igenom trailrarna, ser jag till min förvåning att det inte alls var The Limey utan Double Jeopardy på den kassetten.. Man blir ju lite förbannad, men det var ju ingen större fara, bara jag som kollade på filmen, så jag genomled den, en tvåa får den, men den är inte värd att skriva en recension om. Som far kallade den efter att ha sett halva tidigare idag; en tv-film. Fullständigt. Jaja, efter att ha bytt kassett och fått en gratishyra och få ha filmen till på måndag så kollade jag och Figge på den tidigare idag. Manuset var ganska tråkigt, storheten om man kan kalla det det är de fina klippningarna och en viss effekt med reflekterat ljus, ja, har ni sett det, vet ni vad jag menar.. Men den var inte riktigt så lysande som jag trodde den skulle vara, i och för sig okända skådisar, men i de senaste Soderbergh-filmerna, Erin Brockovich och Traffic så har han ju använt sig av imponerande skådespelare, men det kanske var framgången från den här filmen som har lett till det. Figge påpekade att Terence Stamp inte har en engelsk utan en mer australiensk dialekt vilket pajade lite. Peter Fonda och Stamp tycker jag båda spelar lite hackigt, men det ska väl vara så..

The Little Shop of Horrors (8/10).
(Roger Corman, USA, 1960. IMDb.)
En roande film om en springpojke som odlar fram en växt som äter människor. Filmad i svart-vit, från 1960 och med en minimal budget spelades den in på två dagar och blev faktiskt mycket bra. Det starka korten är de härliga karaktärerna, allt från Jackie Joseph karaktär Audrey som hade samma charm som Anna Tomlin, en vän till mig, det var fruktansvärt likt vid matbordet, till Jack Nicholsons lilla roll som en sadomasochistisk tandläkarpatient. Sedan är den en passande musik och, trots att man märker budgeten, blir det faktiskt ganska snyggt. Antagligen därför man valde svart-vit, tillsammans med kostnaderna för färgfilm. Det är roligt när folk lyckas göra något så här bra, med så liten budget. Great stuff.

The Lunch Date (8/10).
(Adam Davidson, USA, 1989. IMDb.)
En enkel historia, men att göra enkla filmer är väl, som allt annat som är enkelt, svårt... Handlar om en överklassdam som tappar sin väska på centralstationen bland alla dessa lösdrivare... I like.

The Machinist (6/10).
(Brad Anderson, Spanien, 2004. IMDb. KG.)
Spännande mindfuck.

The Man from Earth (6/10).
(Richard Schenkman, USA, 2007. IMDb. KG.)
En film som legat länge här då jag tidigare tittat på den i fem minuter och slutat tittat för att det var så ruskigt kasst skådespel i början. Jag ger den en chans ändå och det blir lite bättre och den har ett riktigt intressant manus om en man som ska flytta iväg, men är väldigt motvals att berätta varför, men till slut gör han det, han är 14000 år gammal. Jag slutar där. Jag gillade den även om den kan bli lite seg när de ju trots allt bara sitter i samma rum hela tiden.

The Man from the Embassy (6/10).
(Der Mann von der Botschaft, Dito Tsintsadze, Tyskland, 2006. IMDb.)
En film som tar upp en viktig fråga. Kan en medelålders man vara vän med en flicka utan att utpekas som pedofil? Och svaret är väl nej... En sekreterare på tyska ambassaden i Georgien blir ficktjuvad på marknaden och griper den lilla flickan, men ändrar sig sedan och de blir vänner. Bra, men lite seg.

The Man Who Fell to Earth (4/10).
(Nicolas Roeg, England, 1976. IMDb.)
Underlig sci-fi där David Bowie spelar en utomjordig som dimper ner i New Mexico med nio patent i väskan. Med dess bygger han upp ett jävla imperium för att till slut kunna finansiera sin hemresa. Ganska tradig film, men sevärd. Hur ofta ser man till exempel en ikon som Bowie spela Pingis i ett rum med tapeter som ser ut som en skog, iförd en sån där juste 80-talsskärmmössa?

The Man Who Wasn't There (8/10).
(Joel & Ethan Coen, USA, 2001. IMDb.)
Som vanligt med bröderna Coen är det en suverän rulle, men jag känner mig ändå inte som jag brukar när jag sett en Coen-rulle, det kändes som om något saknades, jag vet inte riktigt vad det kan vara. Den innehåller de flesta saker som jag brukar förknippa med deras filmer, men inte just det där lilla extra som brukar vara med. Jag kan som sagt inte sätta fingret på det, men det stör mig. David gick ut ur salongen och ansåg att han skulle lägga till en tia på hans lista (som bara innehåller Magnolia tydligen..), men ångrade sig så småningom.. Gillade referenserna till Fritz Lang och Werner Herzog. Tänkte först att F.W. Murnau hette Werner, men hade fel. Antagligen var det dessa herrar som de refererade till..

The Manchurian Candidate (8/10).
(John Frankenheimer , USA, 1962. IMDb.)
Snygg spionthriller. Spännade, och inte man är inte riktigt på det klara hela tiden. Me like.

The Master (8/10).
(Paul Thomas Anderson, USA, 2012. IMDb.)
Bra skit.

The Matrix (9/10).
(Andy & Larry Wachowski, USA, 1999. IMDb.)
Helt suverän film. En av de bästa actionfilmerna på 90-talet. Inte bara tuff action utan även ett smart manus. Jag har sett filmen ett par gånger tidigare, men det var innan jag hade börjat recensera filmer, så jag ville se den igen för att friska upp minnet innan jag såg tvåan.

The Matrix Reloaded (5/10).
(Andy & Larry Wachowski, USA, 2003. IMDb.)
Där ettan hade finess och ett mycket intressant manus om att världen bara skulle vara en virtuell verklighet var genial tyckte jag, men här vrids det ett par varv mer och allt blir bara för jävla snurrigt. Det finns många tuffa scener, speciellt motorvägen, men det räcker inte och de flesta sådana scener är för långa. Dessutom har de slängt in lite mer romantik och skit i det här. Visst, jag är inte den som inte uppskattar det, men det passar inte in och känns som om det bara är ditskrivet för att få fler tjejer att gilla den. Det lyser igenom och det blir inte särskilt bra..

The Matrix Revolutions (3/10).
(Andy & Larry Wachowski, USA, 2003. IMDb.)
Tråkigt! Det som var bra med ettan är som totalt bortopererat, istället är det massa mumbojumbo och allra värst en massa tråkigt krig i den riktiga världen. Vi vill ju vara i Matrixen! Jag var gött trött på skiten, men så var de ju lite i Matrixen i slutet. Det var förvisso mest löjligt. Inget slår första filmen när det gäller intelligent action, men de borde ha stannat där.

The Misfortunates (4/10).
(De Helaasheid der Dingen, Felix Van Groeningen, Belgien / Holland, 2009. IMDb. KG.)
En författares uppväxt i en familj med jag vet inte hur många alkade morbröder. En rolig grej var dock när en av bröderna blir sur för att en av de andra vinner en öltävling varpå han hittar på en egen som grundar sig på Tour de France och att de ska dricka lika många öl som det är kilometer den dagen, de ska alltså dricka konstant i flera veckor. Det är väl egentligen inget nytt för de här pojkarna...

The Neon Bible (4/10).
(Terence Davies, Spanien / England, 1995. IMDb.)
En ganska trist film om en pojke i amerikanska södern och allt går så fruktanvärt långsamt, vackert, visst, men så tråkigt...

The Night Baghdad Fell (4/10).
(Leylet sokout Baghdad, Amin Mohamed, Egypten, 2006. IMDb.)
När jag läste i programmet att det skulle visas en film om en rektor som får mardrömmar om erektionsproblem när USA bombar Irak var jag ju tvungen att gå upp klockan åtta för att kunna se den. Han anser att Egypten måste skaffa ett vapen som ska avskräcka en amerikansk attack på Egypten, så han letar upp en före detta elev, som han minns som förbannat klipsk. Denne sitter numera och röker på, men går med på att försöka utveckla ett vapen för honom. Men han måste få röka på och få gifta sig med rektorns doktor. Vidare får han och alla andra erektionsproblem, men de inser de att de kan lösa genom att klä ut dottern till amerikansk soldat och genom att ta ut vreden på dessa genom sex är problemet löst... Helt galen film, som ni hör. Dock inget jag skulle betalat pengar för om jag inte haft passet...

The Night of the Hunter (8/10).
(Charles Laughton, USA, 1955. IMDb.)
Den här filmen har en svensk titel som är så jävla dum att jag inte skriver ut den här uppe. Filmen handlar om en man som säger sig vara präst och har i fängelset fått nys om att det finns tio tusen dollar (mycket på denna tiden!) gömda någonstans kring hans cellkamrats fru och barn.. Robert Mitchum är kunglig och fotot är finfint, speciellt med dessa miljöer och scenografin samt ljussättningen är superb. Kuriosa: Det är Robert Mitchum i denna film som har tatuerat HATE på ena handens knogar och LOVE på den andras.

The night of the living dead (7/10).
(George A. Romero, USA, 1968. IMDb.)
Just. Fan, det känns verkligen fel att skriva just. Det är tydligen så det stavas. Eller schyst (eller hur var det Jocke?). Inte juste som jag skrivit ett antal år. Damn it. Nåväl, detta är en just film. Det är lågbudget, men det fungerar väl och jag gillar Romero på grund av lite småpolitiska saker som att han slänger in en svart kille i huvudrollen i en zombie-rulle. 1968! Det är fan habilt! Sedan läste jag att Day of the living dead (som Hollywood nu har gjorts en nyinspelning på) ska vara kritik mot konsumtionssamhället. Yay!

The Nightmare Before Christmas (7/10).
(Henry Selick, USA, 1993. IMDb.)
Fyndig historia med en idè om att det finns en stad av människor för varje högtid och att dessa är de som ordnar de olika högtiderna. I staden med Halloween-folket finns det en kille som är trött på att skrämma barn och är deprimerad, så han går iväg och kommer till slut fram till en glänta med massa träd där det är en gran på en, en påskhare på en annan och så vidare. Han hoppar in i den med granen och kommer till julstaden och han blir så inspirerad av all glädje att han åker hem till sin Halloween-stad och gör upp en plan där han ska kidnappa tomten och själv ge upp klappar.. Det är väldigt trevligt att titta på denna film och om hag var förälder skulle jag prompt låta mina barn titta på den från tio års ålder. Normalt är jag inte mycket för musikaler, men här fungerar det, och blir inte outhärdigt. Trevligt och lite spooky.

The Nines (5/10).
(John August, USA, 2007. IMDb.)
Snurrig film som aldrig riktigt lyckas beröra mig, men en bra idè till trots och måhända var jag inte helt alert i min tittning.

The Ninth Gate (7/10).
(Roman Polanski, USA / Frankrike / Spanien, 1999. IMDb.)
Helt ok. Manuset är ok, men alla manus som har djävulen inblandad på ett sätt eller ett annat tappar snart mycket av sin 'credibility', kommer inte på det svenska ordet..

The Others (7/10).
(Alejandro Amenábar, USA / Frankrike / Spanien, 2001. IMDb.)
Välgjord skräckfilm, som för mig inte fick den effekt jag hade hoppats på. Jag tyckte det inte var så skrämmande. Det Borde ha varit det, men jag vet inte var effekten försvann. Hmm. Jaja, det är en svart film, i alla fall. Och säkert blir folk överlag bra mycket mer skrämda än jag blev.

The Panic in Needle Park (5/10).
(Jerry Schatzberg, USA, 1971. IMDb.)
En film där Al Pacino kärar ner sig i en tjej och samtidigt drar ner henne i knarkträsket, som han befinner sig i. En ok film, men jag känner aldrig mig speciellt tagen av dramat. Men ett bra slut hjälper lite.

The perfect hole (6/10).
(Idealnaja Dyrochka, Ivan Maximov, Ryssland, 1992. KG.)
Man vill ju ha ett hål.

The Pianist (6/10).
(Roman Polanski, England / Frankrike / Tyskland / Holland / Polen, 2002. IMDb.)
En habil rulle. Inget speciellt dock. Bra skådespel, bra miljöer men greppade aldrig totalt tag om mig. Kanske för att han hade sån tur (eller hur Linn?).

The Pity Card (8/10).
(Bob Odenkirk, USA, 2006. IMDb.)
Åh, jag älskar verkligen Derek & Simon! Först A Bee and a Cigarette och nu The Pity Card (iofs har jag sett dem i omvänd kronologisk ordning av nån anledning). Helt lysande komedi regisserad av Bob Odenkirk, som ju gjorde Mr Show med David Cross. Dags att börja kolla igenom den serien, trots att jag inte riktigt föll för det när jag laddade ner det för nåt år sedan. Mer Derek & Simon finns på Superdeluxe. Just Pity Card finns på Wholphin #2 och handlar om att Simon går på dejt med en tjej - till förintelse-musèet. Det blir värre: hon känner inte till förintelsen och tror att ingen annan heller gör det så hon kraschar en fest genom att berätta om denna sällsamma del av världshistorien.

The Prestige (6/10).
(Christopher Nolan, USA / England, 2006. IMDb.)
En film som har löjligt högt snitt på IMDb. Jag kan avslöja att det var två twists på slutet och båda två hade man klurat ut. Mr Nolan och hans twists har gjort smartare filmer. Bonus dock med David Bowie som Nikola Tesla!

The Pursuit of Happyness (6/10).
(Gabriele Muccino, USA, 2006. IMDb.)
Här ser jag för första gången Will Smith i en roll där jag känner lite för honom. Han spelar en kille som försöker bli trainee för ett skattemäklarfirma samtidigt som han ska ta hand om sin son och försöker sälja nån sorts skum röntgenapparat ("It's a time machine!").

The Red Circle (7/10).
(Le Cercle rouge, Jean-Pierre Melville, Frankrike / Italien, 1970. IMDb.)
Gut gut. I färg dessutom. Oväntat.

The Rocky Horror Picture Show (6/10).
(Jim Sharman, England, 1975. IMDb.)
Skoj, men inget fantastiskt i mitt tycke. Nu ska jag gå till Willy's!

The Room (1/10).
(Tommy Wiseau, USA, 2003. IMDb. KG.)
I somras var jag i London och passade på att gå på en av Prince Charles legendariska visningar av "världens bästa sämsta film", The Room. Filmen är så kass att den sägs ha gått upp på bio i USA, men sedan tagits ner från repertoaren redan efter en kväll. Detta tillsammans med taskigt skådespel och en oändlig rad missar i produktionen har gjort att filmen blivit kult, så en gång i månaden träffas folk i biosalongen och det är helt ok att klappa med i takten till sexscenerna, att kasta skedar varje gång en sked dyker upp i filmen (jag skaffade ett gäng från en lokal kinakrog) osv. Så om jag skulle recensera filmupplevelsen är det en solklar tia, men filmen är riktigt riktigt dålig. Skitkul!

The Royal Tenenbaums (10/10).
(Wes Anderson, USA, 2001. IMDb.)
Höjdarrulle. Skitskoj och annorlunda, och Gwyneth, underbara Gwyneth, hon är så satans tuff i denna rullen, nerdankad poptjej kanske man kan kalla hennes utseende. Haha. Hur som helst är filmen en av de bästa feel-good-filmerna jag sett, jag rankar de tre bästa som Amelie, Shooting Fish och sedan denna. Och ett finfint soundtrack och när Stephanie Says spelades rös jag. Se.

Såg om den på Frideborg med David och Olers. Varför jag bara gav den en åtta förra gången vet jag inte riktigt. Jag menar.. Vad kan man göra i den för att göra den bättre? Jag kommer inte på något. Ett perfekt soundtrack, ett perfekt skådespelarstall och allt är bara perfekt rakt igenom. Och roligast är de där jäkla tavlorna. Underbart bisarra. Haha, hittade en nästan lika bisarr sak på IMDb nu. I Peru är filmen tydligen en minut längre. Haha. Känns som det är en felaktighet, men om det hade varit så att de gjorde en version med en liten scen till så att den blir en minut längre i Peru-versionen skulle vara underbart tufft gjort. Och förresten, givetvis rös jag när Stephanie Says spelades. Plus ett par gånger till denna gång. Rysningar är det bästa betyget. ;)

The Rules of Attraction (2/10).
(Roger Avery, USA, 2002. IMDb.)
En värdelös film. Det är dock juste att vara lite ytlig och titta på Shannyn Sossamon (tjejen som faller för Josh Hartnett i 40 days and 40 nights - en film som är mycket bättre än denna, eftersom den inte tar sig själv på lika stort allvar), som spelar den kvinnliga huvudrollen i den här high school-filmen med en liten twist. Twisten innehåller våld, droger och James Van Der Beek (a.k.a. Dawson Leary). Det är Roger Avery som har regisserat. Mannen är mest känd för att han är polare med Quentin Tarantino och har skrivit vissa delar av hans filmer. Han Killing Zoe har jag för mig att jag tyckte om en gång i tiden, men här har han snurrat till det rejält. Det hela börjar med en fest där tjejen förlorar oskulden till nån snubbe som spyr på henne samtidigt som hon blir videofilmad av en filmstudent. Dawson kommer dit sönderslagen och river sönder ett lila kuvert. Bögen i gänget snurrar runt. Därefter går det bak i tiden en stund. Dessutom filmas säkert en tiondel av filmen baklänges. Det är extremt störande. Sedan ser jag att det är Bret Easton Ellis som har skrivit romanförlagan. Han som skrev American Psycho, ni vet, jag tänkte att han kanske skulle vara en bra författare. Det kan han fortfarande vara, bara det att han är trollbunden av kassa filmatiseringar. Kolla inte på den här filmen när den kommer..

The Russian Death Chair (6/10).
(Dennis Hopper, USA, .)
Galet klipp där Dennis Hopper "spränger" sig själv. Wholphin #3.

The Savages (8/10).
(Tamara Jenkins, USA, 2007. IMDb.)
Två av mina favoritskådisar, Laura Linney och Philip Seymour Hoffman spelar här ett rivaliserande systerpar som tvingas hjälpa varandra sätta sin far på ett hem när han får en flipp och skriver "Prick" med sin egen avföring för att reta hembiträdet till hans fru. Jag tyckte oerhört mycket om filmen och kände igen mig i en hel del, en tår föll till slut nerför min kind. Se och gråt en skvätt vettja. Nu ska jag ringa min mor.

The Science of Sleep (7/10).
(La Science des r?ves, Michel Gondry, Frankrike / Italien, 2006. IMDb.)
Ah, man ska inte peppa så förbannat inför en film. Förväntningarna spricker nästan alltid. Jag saknar Charlie Kaufmans input här. Det hela är lite för gulligt, inte med en sån där underbar smart twist teamet brukar koka ihop. Men ändock är det fint, men ja, slutet.. Njae.

The Screwy Truant (7/10).
(Tex Avery, USA, 1945. IMDb. KG.)
Härlig tecknad historia där en ekorre har en anledning att vara ifrån skolan...

The Seafarers (5/10).
(Stanley Kubrick, USA, 1953. IMDb. KG.)
En dokumentär om The Seafarers, en fackförening som var precis så som en fackförening ska vara.

The Secret Life of Words (8/10).
(Isabel Coixet, Spanien, 2005. IMDb.)
Likt Mitt Liv Utan Mig tar Coixet här allvarliga ämnen och ger dem en lättare ton. Jag gillade den skarpt. Och speciellt gåsen - Lisa!

The Shape of Things (6/10).
(Neil LaBute, USA / Frankrike / England, 2003. IMDb.)
Handlar om en kille och en tjej som träffas på ett museum, hon försöker klottra en balle på en staty, för att lövet som sitter där är en censur som de satt dit, för att konstnären gjort en staty av gud med liten penis.. Killen jobbar som vakt på musèet och så börjar kärlekshistorien. Den är halvintressant, men filmen har ett bra slut som lyfter den från en femma.

The Sheep Thief (4/10).
(Asif Kapadia, England, 1997. IMDb. KG.)
Rätt seg 20-minutare där en pojke stjäl ett får, blir brännmärkt och drar vidare till nästa håla där han blir omtyckt av några yngre pojkar, men ändå fortsätter stjäla.

The Short and Curlies (7/10).
(Morag McKinnon, England, 1998. KG.)
Snygg historia om en kille som kollar folks hemmamiljöer. Det är ett rätt äckligt yrke. Och rätt udda. Så är även denna fina film.

The Short and Curlies (5/10).
(Mike Leigh, England, 1987. IMDb. KG.)
Småtrevlig Leigh-kortfilm som inte alls är med på Cinema 16. Där är det en annan film med samma namn. Jää jää, jag gillade killen som raggade på apoteket. Go boy, go!

The Simpsons Movie (8/10).
(David Silverman, USA, 2007. IMDb.)
Jag och David såg den finfina Simpsons-filmen i fredags, och vi var överens om att det var som ett långt, bra avsnitt. Och bäst var givetvis Spider-Pig, "Spider-Pig, Spider-Pig, does whatever a Spider-Pig does, can he swing from a web, no he can't, he's a pig, look out, he is a spider pig!"

The Skin I Live In (9/10).
(La piel que habito, Pedro Almodóvar, Spanien, 2011. IMDb. KG.)
Årets bästa rulle!

The Social Network (6/10).
(David Fincher, USA, 2010. IMDb.)
Det som intresserade mig mest med den här var att Aaron Sorkin skrivit manuset. Fincher har väl inte gjort nåt jätteintressant de senaste åren. Nåväl, det är kul att höra hur det gick till när en nörd skapade ett nytt "sätt att umgås", Facebook. Tycker dock att Justin Timberlake som Napsters grundare verkar lite väl cool för sin roll, no?

The Soul of a Man (4/10).
(Wim Wenders, Tyskland / USA, 2003. IMDb. KG.)
Småtrevlig dokumentär om amerikanska söderns gitarrister där även artister som Beck, Nick Cave och Jon Spence Blues Explosion kör sina egna tolkningar. Lite väl gubbigt för mig.

The Squid and the Whale (7/10).
(Noah Baumbach, USA, 2005. IMDb.)
Schyst film om ett par som skiljer sig och hur det påverkar deras två söner. Jeff Daniels är skön som fan i en film som känns som en gammal Woody Allen. I like it!

The Station Agent (8/10).
(Thomas McCarthy, USA, 2003. IMDb.)
Underbart skön film om en dvärg vid namnet Finn, som ärver en före detta järnvägsstation, om man kan gå så långt att kalla det station. Det är ett litet hus i vart fall. Av någon anledning är det en kille som försöker sälja kaffe utanför, han jobbar där då hans far är sjuk. Denne kille är oerhört pratglad, något Finn i början inte uppskattar, men givetvis blir de vänner. Relationen påminner lite om den underbaraste kompis-gestaltningen gjort på film: den i mellan Ghost Dog och glassförsäljaren. Här kan de dock kommunicera på samma språk. Jag gillade den skarpt och hade ingen aning om att den skulle vara så skön att titta på. Trodde den var mycket djupare, men icke. En lättsam, men bra film. Me like.

The Straight Story (9/10).
(David Lynch, USA / England / Frankrike, 1999. IMDb.)
Jag och Alex såg om Lynchs raka historia med några kalla pils. Det var helgens höjdpunkt... Vi vill jobba! (Här är recensionen från 15 juli 2003: En av de bästa filmerna från USA i år. Eller som jag sett i år.. Filmen handlar om en gammal man som inte kan köra bil för att han har så dålig syn och när han får reda på att sin bror, som han inte har pratat med på tio år, får en hjärnblödning ger han sig ut på den 50 mil långa resan med en åkgräsklippare. Detta är en långsam berättad film som faktiskt aldrig blir tråkig, mycket tack vare Richard Farnsworth som är hur bra som helst i rollen som den gamle mannen. Detta är en enda lång karaktärsbeskrivning om gubben som man själv vill bli när man blir gammal, snäll och med stor respekt för allt och alla. Detta är en feel-good-film, men den skitbra sådan, bästa sedan Shooting Fish, som dock inte var lika känsloladdat. Det mest spännande i filmen är då gubben åker nerför en backe och hans släp är för tungt och han får upp en väldig fart. Detta är, eftersom det är en sådan kontrast till resten av historien, mycket spännande! Det ska bli intressant och se vad David Lynchs nya film Mulholland Drive blir för nåt. Fick bästa film i Cannes tydligen, ett gott tecken, men ser på Imdb att det är "Drama / Mystery", jag har aldrig fallit för hans mer mystiska filmer, har dock inte sett de som ska vara de bästa. Jag får ta och göra det.. Peace out.

The Streets of New York (6/10).
(The Basketball Diaries, Scott Kalvert, USA, 1995. IMDb.)
Helt ok rulle, märks att den är baserad på en sann historia, därmed är den jävlig sketet så som dessa brukar vara. DiCaprio är duktig i huvudrollen, manuset är ganska bra.

The Swimmer (5/10).
(Frank Perry, USA, 1968. IMDb.)
Saint Etienne släppte en samling för nåt år sedan med massa gamla fina låtar och framför Serge Gainsbourgs Cannabis fanns en sampling jag tyckte mycket om, "You're the captain of your soul" var väl det jag gillade i den. Samplingen kom från den här filmen. Filmen handlar om en man som får en idè; han ska simma hem, genom sitt grannskaps pooler. Ett annorlunda upplägg, men smart, han träffar ju givetvis massa olika människor på vägen. Jag gillade dock inte slutet.

The Tale of the Floating World (6/10).
(Alain Escalle, Frankrike / England / Japan, 2001. IMDb.)
En väldigt vacker kortfilm.

The Talented Mr. Ripley (6/10).
(Anthony Minghella, USA, 1999. IMDb.)
Jag tycker filmen var lite väl krånglig, men i början var den mycket bra. Bra skådisar och fina miljöer.

The Thing (7/10).
(John Carpenter, USA, 1982. IMDb.)
Ett gött gäng sitter på en forskningsstation på Antarktis och super och tar det lugnt. En hund kommer springandes och efter den en helikopter som försöker döda hunden. Det visar sig att hunden bara är ett kamouflage för en utomjording som kraschat på jorden för jävligt länge sedan. Men hundkamouflaget är inte lika bra som människokamouflaget... Spännande och välskriven splatter. Rekommenderas till actionvänner.

The Thorn in the Heart (6/10).
(L'épine dans le coeur, Michel Gondry, Frankrike, 2009. IMDb.)
Gondry tar en paus från Hollywood-livet och inser att det är dags att göra en film om sin moster Suzette. Fint.

The Tourist (1/10).
(Florian Henckel von Donnersmarck, USA / Frankrike, 2010. IMDb.)
Ibland har man oturen att bli avslöjad att ha med sig en MacBook på sin resa, då vill nyfunna vänner se på film på den samme. Film hittar man på hårddiskar, på internetet eller så hittar man det i hand på en filipino som varit och filmat senaste skit Hollywood-rullen i närmsta mall. Jag kunde inte se klart den i särklass sämsta film Johnny Depp haft den dåliga smaken att medverka i. Han var väl pank. Jag förlåter honom. Kanske.

The Tracey Fragments (6/10).
(Bruce McDonald, Kanada, 2007. IMDb.)
Ellen Page är verkligen sjukt bra. Här spelar hon en "vanlig femtonårig tjej som hatar sig själv". Filmen är uppbyggd med massa olika bilder i bilder, det är kanske max en halvminut där vi bara har helbild, annars går bilden kors och tvärs. Det funkar rätt bra, men jag tappar intresset lite på slutet, sedan gillade jag inte att man inte fattar när i historien det är hon tappar bort sin bror. Plus för suverän musik av Broken Social Scene.

The Tree of Life (4/10).
(Terrence Malick, USA, 2011. IMDb.)
Jag somnade och vaknade upp när dinosaurierna härjade. Zzz.

The Trip (5/10).
(Roger Corman, USA, 1967. IMDb.)
Jack Nicholson skrev en film för fyrtio år sedan som sedan filmatiserades av Roger Corman, där Henry Fonda spelar mannen vars fru är på jakt efter honom så att han kan skriva på deras skilsmässopapper. Detta och stressen på jobbet som reklamare gör att han beger sig till sin vän och tar LSD och sedan är nästan resten av filmen hans tripp... Galet och kul. Vore dock bättre om man fick lite svamp hemskickat när man laddade ner den...

The Turning Gate (5/10).
(Saenghwalui balgyeon, Hong Sang-soo, Sydkorea, 2002. IMDb.)
En ok film om en misslyckad skådis som åker till en polare i en annan stad och gängar hans flickvän. På vägen tillbaka sätter han sig bredvid en tjej som tycker om hans skådespelande. När hon går av följer han efter. Det är en ok film, men jag tyckte att det var lite väl långsamt berättat, det fanns inte tillräckligt med substans för att man skulle hålla intresset på topp hela tiden, tyvärr..

The Verdict (8/10).
(Sidney Lumet, USA, 1982. IMDb.)
Kvällens tredje film handlar även den om domstolar.. Så de blev alla förknippade ;) Hur som helst, detta är en film om Paul Newman, i princip, han spelar den alkoholiserade advokaten som får ett fall som han blir känslomässigt intresserad av och han drar det till domstol trots att han fått ett mycket bra erbjudande om kompensation. Det faller handlar om är två läkares felbedömning då de har gett en havande kvinna fel bedövning vilket har lett till att hon numera är en grönsak, så att säga. Paul Newman är helt enastående, för detta är en film som främst bygger på karaktärsbeskrivningen av honom och det blir mycket intressant. Dessutom finns en helt ok handling i bakgrunden så det blir en mycket bra film som gör att jag vill se Lumets (regissören) första film, 12 Angry Men som ska vara hans främsta.

The Village (6/10).
(M. Night Shyamalan, USA, 2004. IMDb.)
Helt ok film om lite spooky shit.

The Virgin Suicides (7/10).
(Sofia Coppola, USA, 1999. IMDb.)
En annorlunda film, man förstår av titeln att alla ska så småningom ta livet av sig, men i vilken ordning och av vilken anledning? Det ger filmen inget riktigt bra svar på, men istället en antydan om att det är den strikta modern som leder till självmorden, kanske inte det första.. Mycket knepig film det här.. Men den har en skön stämning och ett bra soundtrack. Inte alls lika mycket Air som jag trodde det skulle vara, men det var många sköna 70-talslåtar istället. De unga skådespelerskorna som gestaltar de små flickorna gör ett mycket bra jobb under fröken Coppolas hand. Det är bra och vackert, men inte särskilt praktiskt med ett så öppet slut.

The Wackness (5/10).
(Jonathan Levine, USA, 2008. IMDb.)
Ok rulle, men inget särskilt. Bra soundtrack dock, speciellt gött med Nisse Ung i slutet.

The War Zone (8/10).
(Tim Roth, England / Italien, 1998. IMDb.)
Nattsvart historia om en arbetarklass i England där sonen misstänker att systern har ett incestuöst förhållande med fadern. Det är snyggt filmat i svart och bra skådespel i en stark film, men med lite väl väntat slut. Såg för övrigt att det var Colin Farrell som spelade Nick. Inget jag lade märke till.

Trivia från IMDb: "At a public screening of this movie during the 1999 Toronto International Film Festival, one viewer was so upset and devastated that he rose to his feet and shouted that he couldn't take any more, then headed for the exit, intending to pull the fire alarm. Tim Roth, who was in attendance, intercepted him at the door, and it took 20 minutes of intense conversation to calm the man down."

The Way of the Gun (5/10).
(Christopher McQuarrie, USA, 2000. IMDb.)
Ingen De Misstänka direkt, McQuarrie som skrev det fruktansvärt bra manuset borde hållt sig till att endast skriva manus, hans regi funkar inte riktigt och det är ofta ganska tråkiga och uttjatade kameravinklingar. Skådespelet är varierande, Juliette Lewis och Ryan Philippe stör man sig ju konstant på. Behållninge är givetvis min favorit Benicio Del Toro och James Caan var även bra. Sedan var det en snubbe som var lik Greger i Nilecity, det var skoj. Men handlingen är lite "U-turn-inspirerat", dvs att det alltid ska vara oväntade saker, det blir tjatigt i längden. Och en lite halvunderhållande film. Se De Misstänkta en gång till istället, eller Singers bortglömda Sommardåd, de är bättre. Sommardåd har ju ingen direkt koppling till den här men, jaja. Om det är så att du sett att Benicio Del Toro vann en oscar och vill se han In action så se Fear and loathing in Las Vegas, den är skoj..

The Way Things Go (8/10).
(Der Lauf der Dinge, Peter Fischli & David Weiss, Schweiz & USA, 1987. IMDb. KG.)
Kul film! Det är en halvtimmes lång dominoeffekt, däck som rullar på saker som ramlar, kemiska reaktioner och en massa härligt! Nästan att man vill bli kemist...

The Way We Were (8/10).
(Sydney Pollack, USA, 1973. IMDb. KG.)
Barbra Streisand och Robert Redford är kommunist respektive republikan under 30- och 40-talet, men lyckas ändå få ihop det. Bra manus och bra skådespel. Habilt, helt enkelt.

The Wayward Cloud (5/10).
(Tian bian yi duo yun, Ming-liang Tsai, Taiwan / Frankrike, 2005. IMDb.)
Skum jävla film. Om jag säger att den handlar om vattenmeloner och porr tror ni mig säkert. Att den sedan är en musikal... Seg som fan, men den hade sina höjdpunkter.

The White Stripes Under Great White Northern Lights (6/10).
(Emmett Malloy, USA, 2009. IMDb.)
En fin dokumentär där Jack och hans tysta ex-fru Meg (jag kollade precis upp hur det verkligen stod till med hela det där spektaklet) åker omkring och spelar på små hålor i Kanada. Filmen känns ibland väldigt uppgjord vilket jag stör mig på, samtidigt jämför jag den med sagolikt vackra Heima, där Sigur Rós gjorde ungefär samma sak, åkte runt och spelade på (betydligt) mindre ställen på Island, så ja, det är ju alltid vad man har i bagaget som bestämmer hur man upplever en rulle, har du inte sett Heima och kanske föredrar garage-rock framför svävande isländska toner kommer du nog tycka mycket om denna rulle.

The Wicker Man (8/10).
(Robin Hardy, England, 1973. IMDb. KG.)
En polis kommer till en ö i Skottland för att undersöka en försvunnen flicka och möts av hedningar! Kul film, lite taffligt gjord på sina ställen, men ett finfint manus neutraliserar det. Bonus med trevlig brittisk folkrock i soundtracket. Dock ej Fairport Convention, även om det är mycket likt.

The Wild Bunch (9/10).
(Sam Peckinpah, USA, 1969. IMDb.)
Ah! Nu blir jag smått asförbannad på kanal 5, denna filmen sändes sent på natten och så sent att ingen vill göra reklam mitt i, så istället slänger kanal 5 lite program-reklam. Det går väl an, men man kan tänka att det inte är någon som övervakar sändningarna vid den här tiden så efter (tror jag) sista reklamavbrottet blir det bara svart, så slutet av filmen fick jag aldrig se! Ah, ska maila och klaga och be dem sända igen. Hur om helst, jag vet inte om jag borde recensera den när jag inte sett hela, jaja, den sörre delen har jag ju sett och den är lysande, lätt bästa westernrullen som har korsat mina ögon. Bra spel, bra manus, lite annorlunda saker som annars inte brukar hända i westernfilmer, typ att vi får se en av de första bilarna. Detta utspelar sig alltså i slutet av westerneran. Jag älskar början då kameran följer en liten allè och stannar då och då upp och ändrar färg så att det bara är två färger då de visar alla credits.. Älskade det. Sedan kommer öppningsrepliken som ni säkert hört på Primal Screams skiva Exterminator, "If they move, kill 'em". Skitbra. Filmen fortsätter inte riktigt lika lysande, men det skulle vara förbannat svårt.. Hur som helst är det mycket underhållande och roliga karaktärer. Mycket bra.

The Wraith of Cobble Hill (5/10).
(Adam Parrish King, USA, 2006. IMDb.)
En ok lergubbefilm om en tonårskille som får nycklarna till den lokala affären.

The Wrestler (7/10).
(Darren Aronofsky, USA, 2008. IMDb.)
Mickey Rourke och George Costanzas favorit Marisa Tomei är suveräna i detta fina drama. Men jag vill ha än mer av Aronofsky!

The Yes Men (6/10).
(Dan Ollman, Sarah Price & Chris Smith, USA, 2004. IMDb.)
Schyst film där två killar låtsas vara från WTO och ger en presentation där de tycker att slaveriet (den outsourcade arbetskraften i u-länderna alltså) måste kunna övervakas samtidigt som man kan ha fritid, så de visar en guldfärgad dräkt med en stor grej framför kroppen, som ser ut som en gigantisk penis, och på denna finns en skärm där man kan övervaka arbetarna... Hejdlöst kul ibland, ibland ganska segt. De gör massa annat hyss också. Härlig idè!

The Yes Men Fix the World (7/10).
(Andy Bichlbaum, Mike Bonanno & Kurt Engfehr, England / Frankrike / USA, 2009. IMDb. KG.)
Yes men är två killar som klär ut sig till representater för storföretag och sedan gör det saker som att säga på BBC att Dow som köpt Union Carbide ska ge pengar till de som drabbades av katastrofen i Indien på 80-talet för att väcka uppseende. Jag gillar dem.

The Young Poisoner's Handbook (8/10).
(Benjamin Ross, England, 1995. IMDb.)
Annorlunda film, med stark inspiration av A Clockwork Orange, men inte så att det är övertydligt.. Samma stycke är väl det som fick mig att komma underfund med det.. Jaja.

There Once was an Island: Te Henua e Nnoho (7/10).
(Briar March, Nya Zeeland, 2010. IMDb.)
Vi får följa några av de människor som bor på en ö i Papua Nya Guinea som är på väg att sjunka under havsnivån som blir högre på grund av växthuseffekten. Det är en rörande och viktig film. Man blir så oerhört uppgiven av vår värld.

There's Only One Sun (5/10).
(Wong Kar-Wai, Hong Kong / USA, 2007. IMDb. KG.)
En snygg kortfilm som inte säger så värst mycket. Pepp dock på att han filmar en långfilm nu. Yay.

They Drive by Night (7/10).
(Raoul Walsh, USA, 1940. IMDb.)
En finfin gammal rulle. Humphrey är ju som vanligt cool. Ett helt ok manus, känns lite som en Capra-film, men inte med lika många moralpredikningar..

Things I Never Told You (7/10).
(Cosas que nunca te dije, Isabel Coixet, Spanien / USA, 1996. IMDb.)
En mysig, tidig Coixet, som likt hennes andra filmer Mitt liv utan mig och The Secret Life of Words behandlar livets problem på ett lättsamt och allvarligt sätt samtidigt. Fin.

Things we lost in the fire (6/10).
(Suzanne Bier, USA/England, 2007. IMDb.)
Mycket stråkar och dålig ljudläggning störde min upplevelse av den här, Biers första Hollywood-rulle, men ändock lyckas den få en tår att rinna längs min kind till slut. Vill man gråta mer ska man se hennes fantastiska Älskar dig för evigt.

This is England (8/10).
(Shame Meadows, England , 2006. IMDb.)
Snyggt om en liten kille som blir mobbad i skolan och hamnar med ett skinhead-gäng och hur det gänget delas upp i de som lever kvar efter de gamla idealen och de som blir rasister. Suveränt skådespel och jävligt snyggt filmat. Härligt att SF distribuerar den och att folk verkar gå och kolla på den också. Förhoppningsvis kan det döda lite fördomar om att alla skins är rasister.

This is Japan! (6/10).
(Eric Testroete, Kanada & Japan, 2009.)
Jag gillade det här flödet av massa massa bilder på Japan till tonerna av LCD Soundsystems All my friends. Kolla filmen på Vimeo.

This Is Not A Film (6/10).
(In film nist, Jafar Panahi & Mojtaba Mirtahmasb, Iran, 2011. IMDb. KG.)
Jafar Panahi är satt under husarrest i Iran då hans filmer inte tilltalade regimen. Efter några månader är han rejält uttråkad och ber sin kamrat Mojtaba Mirtahmasb komma över och filma honom när han förklarar sitt sista manus då det ju inte står att han inte får förklara sitt manus. Han får inte filma det, men får han förklara det? Det är en intressant frågeställning och jag gillar den avslappnade tonen dem emellan och älskar hur härlig relation grannarna har i huset. Väl värd att se, men det kanske inte riktigt är en film? En film skulle väl inte behöva smugglas ut på ett USB-minne i en tårta? Eller?

This Is Spinal Tap (8/10).
(Rob Reiner, USA, 1984. IMDb.)
Klockren parodi på gamla hårdrocksband och det är skoj när man märker vad det är de parodiserar. Om man inte vet att det är en parodi så är det en någorlunda trovärdig rockumentär, vilket är förbannat bra. Stundtals skitskoj.

Three Kings (4/10).
(David O. Russell, USA, 1999. IMDb.)
Skitfilm, rakt igenom. Riktigt trist, somnade nästan flera gången..

Three monkeys (8/10).
(Üç maymun, Nuri Bilge Ceylan, Turkiet / Frankrike / Italien, 2008. IMDb. KG.)
En politiker kör på en man och inser att det skulle helt förstöra hans karriär så han betalar sin chaufför för att ta på sig skulden och sitter av tiden i finkan. Suveränt bra.

Three Wise men (7/10).
(Kolme viisasta miest?, Mika Kaurismäki, Finland, 2008. IMDb.)
Jag tyckte mycket om den här lilla filmen, som inte är lika stiliserad som Kaurismäkis senaste, men här är det istället en fantastisk dialog (som jag tror skrevs av sex pers eller nåt) där tre medelålders män har stora problem på julafton. Kan en karaokebar och en jävla massa sprit göra saker bättre? Kaxi ciderii!

Thriller - En Grym Film (6/10).
(Bo Arne Vibenius, Sverige, 1974. IMDb. KG.)
En kultklassiker, Quentin Tarantino har sagt att det är den bästa hämnd-filmen som gjorts. Människorna är verkligen elaka mot tjejen i filmen; hon blir våldtagen som barn - varefter hon förblir stum, när hon väl tar ledigt från jobbet på sina föräldrars gård missar hon bussen och får lift av en man som blir hennes hallick efter att han gjort henne beroende av heroin. Riktigt bra story faktiskt, men väldigt långsam och lite väl mycket slow motion-tagningar, men jag tyckte om den. Det sägs att de väldigt märkliga hårdporr-scenerna blev inklippta för att en producent ville det. Det är inte direkt nåt som tillför nåt, men kanske fick det upp kultvärdet?

Thumbsucker (7/10).
(Mike Mills, USA, 2005. IMDb.)
Mycket trevlig film där soundtracket uteslutande (väl?) görs av Polyphonic Spree och Elliot Smith och början av filmen såg jag häromdagen precis efter jag hade haft en euforisk promenad och början är bara så underbart feel-good. Trots problem håller ändå den känslan sig kvar. Det enda som är åt helvete i filmen är Keanu Reeves. Jag blev helt paff när jag såg stelansiktet. Kanske ironisk casting, för det är en märklig roll för honom att ha. Jag gillade den skarpt i vart fall och tjejens T-shirt var störtskön: Club Sandwiches Not Seals. :)

Tic Tac (9/10).
(Daniel Alfredson, Sverige, 1997. IMDb.)
Bästa svenska filmen jag någonsin sett, älskar manuset, skådespelet, scenografin och Fläskkvartettens underbara musik...

Tid att leva, tid att dö (4/10).
(Tong nien wang shi, Hsiao-hsien Hou, Jia-hua Lao & Li-Yin Yang, Taiwan, 1986. IMDb. KG.)
Jag var inställd på en långsam film och fick det. Jag hade blandat ihop Hsiao-hsien Hou med Tsai Ming-liang dock. Jag inser härmed att det är första filmen av den förstnämnde jag ser så ska allt ge honom några chanser till. Tyvärr ingen vattenmelonporr. :(

Tidsmaskinen (7/10).
(The Time Machine, George Pal, USA, 1960. IMDb.)
Helskön film om en snubbe som på nyårsafton 1899 bygger en tidsmaskin och åker till cirka år 80000, stod inte på IMDB:s trivia, dåligt. Dock stod det att lavascenen är gjord av havregrynsgröt med orange och rött färgämne. ;) Den scenen var sweet. Det här en (antagligen) en av de bästa science-fiction-filmerna från 60-talet. Jag gillar den skarpt. Det är tydligen denna film som har nyinspelats med Guy Pearce. Den såg jag reklam för på bio, verkade helt usel, men när man ser denna gamla going kanske man ska ge den en chans? Men en nyinspelning är ju, näst intill, aldrig bättre än originalet..

Tigerland (6/10).
(Joel Schumacher, USA, 2000. IMDb.)
Inte Tunna röda linjen direkt, snarare en svagare Full metal jacket. Sevärd, men inget som jag går i taket över..

Till Salu (6/10).
(À vendre, Laetitia Masson, Frankrike, 1998. IMDb.)
En tjej som horar runt. Men när horar hon och när är det bara common sense? Jadu, det tvistas det om.

Till Vildingarnas Land (8/10).
(Where the Wild Things are, Spike Jonze, USA, 2009. IMDb.)
Jag älskar verkligen den här pseudo-barnfilms-trenden där bland annat Dave Eggers och Spike Jonze skriver ihop en härlig historia om att vara ett ensamt, kreativt barn. Underbart. Det blev väldigt mycket vacker vuxenbarnfilm med både den här och Fantastic Mr. Fox på samma dag. Tänk om alla dagar och filmer kunde vara såhär!

Tillsammans (8/10).
(Lukas Moodysson, Sverige / Danmark / Italien, 2000. IMDb.)
En väldigt bra skildring av ett svenskt 70-talskollektiv. Vad jag tycker är lite konstigt med den är att alla är homo/straighta hit och dit, kors och tvärs. Känns lite väl påhittat? Såg den i natt för att jag skulle få höra korvgubben säga "åtta korvar med bröd", men det var inte så roligt som Martin sa att det var, det är bra mycket roligare då han säger det, eftersom det är mer överdrivet då..

Time Out (4/10).
(L'Emploi du temps, Laurent Cantet, Frankrike, 2001. IMDb.)
En på tok för lång film. Ofantligt seg och jag gillade det inte alls, speciellt inte när jag hade läst i en recension vad som egentligen hände. Den är baserad på en sann historia om en man som, precis som i filmen, låtsas jobba kvar på jobbet han har fått sparken ifrån. Men slutet är ett annat jämfört med så det blivit i denna film. Ganska trist helt enkelt, inte särskilt vackert, inget extraordinärt, så det blir godkänt. No more, no less.

Time Regained (5/10).
(Le Temps retrouvè, Raoul Ruiz, Frankrike / Italien / Portugal, 1999. IMDb.)
Stundtals skönt flummig, men lider av ett oerhört vanligt återkommande fel i fransk film, nämligen att det är för många karaktärer som omnämns och pratas om. Det går inte att hålla koll på alla. Jävligt snyggt foto dock.

Time to Die (7/10).
(Pora umierac, Dorota Kedzierzawska, Polen, 2007. IMDb.)
En fin film om en tant som vägrar att överge sitt kära gamla hus och fördriver dagarna med att spionera på grannarna och prata med sin hund. Underbart vackert foto och finfint spel av Danuta Szaflarska och den fina hunden, som var samma ras som Snokens hund Tubbe (hette den verkligen så?), dock blir det lite segt, men så kommer en underbart vacker bild och man skiner upp igen.

Timmarna (9/10).
(The Hours, Stephen Daldry, USA, 2002. IMDb.)
Underbar film. Jag älskade den. Perfekt castad ner i minsta lilla biroll. Alla andra har redan skrivit upp alla, men jag tyckte väldigt mycket om Claire Danes, visst, hennes karaktär får inte särskilt mycket utrymme, men hon kom och lyste upp filmen. Jag gillade det. Jag gillar Claire Danes. Förvisso, jag gillar Julianne Moore, Nicole Kidman och Meryl Streep också. Och framför allt sista scenen med Ed Harris. Rysningar. Och ni vet att det är lika med högsta betyg. Mer sånt!

Tinker, Tailor, Soldier, Spy (7/10).
(Tomas Alfredson, Frankrike / England / Tyskland, 2011. IMDb. KG.)
Fin, men lite väl klurig.

Tintarella di luna (3/10).
(Gaspar Noé, Frankrike, 1985. IMDb. KG.)
Ok. Lite halvdant med textningen och bilderna gav inte så jävla mycket de heller. Njae, strunta i den här, hörni.

Tintarella di luna (3/10).
(Gaspar Noé, Frankrike, 1985. IMDb. KG.)
Den här hade jag visst glömt recensera. Jag kommer inte ihåg så mycket av den, men hade visst gett den 3/10 på IMDb så speciellt mycket att ha lär den inte varit.

Tiny Furniture (7/10).
(Lena Dunham, USA, 2010. IMDb. KG.)
Precis som i Lena Dunhams tv-serie Girls spelar hon en 20-something som precis är klar med college och kommer hem och inte vet riktigt vad hon ska hitta på. Sex i ett rör? You bet!

Tjenare Kungen (6/10).
(Ulf Malmros, Sverige, 2005. IMDb.)
En skön rulle om några tjejer som ska starta ett punkband när punktiden håller på att ta slut. Jävligt snyggt foto och stundtals riktigt kul. En perfekt Olers-film, alltså en sådan film vi brukar se tillsammans. :)

Tjuren från Bronx (9/10).
(Raging Bull, Martin Scorsese, USA, 1980. IMDb.)
Första bilderna i denna film är så jävla snygga, enkla, men snygga, filmen är som bäst i scenerna då de ägnar sig åt boxning, här är det så snyggt klippt och snyggt filmat. Suveränt. Den andra, viktigare, delen av filmen är om boxarens självdestruktiva liv och det är ett starkt drama som blir lysande av Robert De Niros suveräna rolltolkning. Dock tycker jag inte den är en tia, vet inte vad det är som saknas riktigt, men den räcker inte riktigt ända fram.

Tokyo Story (6/10).
(Tokyo monogatari, Yasujiro Ozu, Japan, 1953. IMDb.)
En oerhört långsam film, som jag inte riktigt var i rätt tillstånd för att se, seg och lite smått bakfull, men va fan. Det handlar om ett par som åker till Tokyo för att hälsa på sina vuxna barn och finner att världen är stressad. Men väldigt långsamt och inte särskilt gripande, dock är det väldigt roligt när fadern har supit sig full och kommer, eskorterad av polisen hem till dotterns frisersalong och däckar med en polare i frisersalongsstolarna. ;)

Tolerance (5/10).
(Ivan Ramadan, Bosnien & Hercegovina, 2008.)
Enkel film om två byggare som bygger varsin fin pyramid för att sedan skjuta sönder varandras och varandra. Rätt snygg dock.

Tom i Bollen (4/10).
(Caddyshack, Harold Ramis, USA, 1980. IMDb.)
Jag har kollat på den fantastiska tv-serien Freaks and Geeks (Nollor och nördar) nyligen och i den tycker nördarna att The Jerk och Caddyshack är de roligaste filmerna som gjorts. Jag var tvungen att kolla om jag håller med. Inte i det här fallet, den är oerhört daterad.

Tomboy (8/10).
(Céline Sciamma, Frankrike, 2011. IMDb. KG.)
Mycket bra rulle. I början myser en bara med de fina barnen. Nästan att en får göra det hela filmen, tills föräldrarna bryter in.

Tony Takitani (6/10).
(Jun Ichikawa, Japan, 2004. IMDb. KG.)
Jag köpte den här filmen när jag vi London i höstas. Första filmatiseringen av en Haruki Murakami-novell. Lät intressant. Sedan försökte jag få tag på novellen. Beställde den från engelska Amazon och när jag fick den var den på tyska. Ork. Så jag gav upp och såg filmen nu. En fin, långsamt berättad historia om en man som växer upp utan far, ensam, och hur hans liv sedan fortskrider. Lite väl långsam ibland dock.

Tootsie (4/10).
(Sydney Pollack, USA, 1982. IMDb.)
Ikväll gick två filmer på samma tid, och eftersom jag inte har tillgång til en video det går att spela in på (lång historia) så var jag tvungen att välja. Nu grämer jag mig för att jag valde Tootsie före Midnatt i godheten och ondskans trädgård. Filmen handlar om en skådespelare som inte får några roller och när han får det blir han snart sparkad eftersom han inte kan komma överens med någon regissör, då han anser sig kunna detta bättre, själv, i princip. Nu får han snilleblixten att han ska gå på en audition som kvinna. Och han får jobbet som en såpaskådis och blir kär i en av de andra skådespelerskorna i såpan. Men hon ser ju inte honom bakom masken, utan ser honom som en ytterst trevlig väninna. Dessutom blir hennes far och även en av de manliga såpaskådisarna kär i honom och han har en hel del problem, så när de ska spela in en avsnitt live så kommer han ut ur garderoben av kvinnokläder och tjejen han är kär i blir bestört, men ändrar sig snart och slutet gott allting gott. Jag gillade inte manuset, och den är inte särskilt rolig, dock välspelad, det som räddar filmen är Dustin Hoffman, men det blir inte mer än godkänt för denna film som inte håller fortfarande. Skulle nog säga att Mrs Doubtfire skulle vara bättre om man prompt måste se en man utklädd till kvinna. Vill man se en film med Dustin Hoffman i sitt esse, kan man ju se den här, men han är inte sämre i den mycket mer underhållande Mandomsprovet (The Graduate).

Topdog (4/10).
(Anton Källrot, Sverige, 2010.)
Nej, inte filmen från 1995 med Chuck Norris! En usel titel på en rätt seg film om tre militärer som sitter och vaktar en kustlinje. Det är en väldigt fin kustlinje. Den får vi se från alla vinklar och vrår när historien om de tre männen och deras hierarki långsamt berättas. Juicebar var dock roligt!

Tora! Tora! Tora! (6/10).
(Richard Fleischer, Kinji Fukasaku & Toshio Masuda, USA / Japan, 1970. IMDb.)
Bra film där man i detalj får se förloppet före och under Pearl Harbor-attacken. Jag antar att Pearl Harbor-filmen gör samma sak, men jag vet inte. En film om en attack mot USA där man även har japanska dialoger och deras planerande inblandat ger den lite mer trovärdighet och dessutom är det skönt att inte höra en japan snacka med amerikansk brytning. Tacka vet jag textremsan!

Torkel i Knipa (4/10).
(Terkel i Knibe, Kresten Vestbjerg Andersen, Thorbj?rn Christoffersen & Stefan Fjeldmark, Danmark, 2004. IMDb.)
En "barnfilm" som knappast lämpar sig för barn. Snarare för sådana som precis stigit in i tonåren och tycker splatter är kul. Felix Herngren gör alla röster i filmen. Enda stora behållningen är en packad farbror. Annars rätt trist...

Torremolinos 73 (6/10).
(Pablo Berger, Spanien / Danmark, 2003. IMDb.)
Skoj film där Javier Cámara, snubben som hade huvudrollen i Tala med Henne, spelar en snubbe som får ett ultimatum på sitt uppslagsverkssäljarkneg: spela in "sexualundervisningsfilm" åt Skandinavien eller få kicken. Det lyckas bra och han skriver snart ett riktigt manus, starkt inspirerat av Bergman. Denna film produceras av hans chef och vad som händer därnäst är inte skitsvårt att räkna ut. Det är roligt med danskar och spanjorer tillsammans. Mads Mikkelsen är skoj, men det som fick mig att vilja se filmen från början är dess layout och det visade sig att scenografin var fantastisk och det tillsammans med ett lite smågrått foto a la Roy Anderson är det en fröjd för ögat. Helt ok underhållning.

Torsk på Tallinn - En liten film om ensamhet (9/10).
(Tomas Alfredson, Sverige, 1999. IMDb.)
Eeda! Underbar.

Toy Story 3 (6/10).
(Lee Unkrich, USA, 2010. IMDb.)
Fick för mig att beta av IMDb Top 250 igen, därför jag såg den här. Helt ok, men den förtjänar absolut inte en plats på top 250, men Disney's armar är långa.

Traffic (9/10).
(Steven Soderbergh, Tyskland / USA, 2000. IMDb.)
En av de bästa filmerna året 2000 gav ifrån sig. En spännande film om de olika berättelserna som sammaflätas på ett snyggt sätt. Vi har sett det förut, men det verkar ta mig fan alltid bli bra när man gör filmer på detta sätt. Vet inte om jag fortfarande gillar Two Days in the Valley längre, får se den ytterligare en gång snart.. Soderbergh filmskapande har varit ytterst varierande, de senaste tre i alla fall. The Limey var en ok film med mer estetik än historia, därefter kom den publikinfriande Erin Brockovich som han förmodligen gjorde för att få råd med skådisarna i Traffic.. Eller, vad fan, det är Bra, och inte Dyra skådisar.. Jaja. Denna har nog hur som helst kostat mest att göra. Och de pengarna har den blivit värd, den är helt fantastiskt, det enda jag skulle vilja ändra på är kameran.. Ok, handkameran får en dokumentär-känsla över det hela, vilket är lite av charmen av filmen, men det skulle nog bli lite bättre med steadicam och inte effektern där de är få bilder per sekund och så vidare.. Dock gillade jag de olika färgerna för de olika historierna, när Del Toro dyker upp i den neutrala färgern var det fräckast.. Han, tillsammans med Luis Guzman, är filmens bästa skådisar, dock är hela ensemblen finfin. En riktigt bra film med andra ord.

Trash Humpers (2/10).
(Harmony Korine, USA, 2009. IMDb. KG.)
Efter att ha gjort den mycket påkostade Mister Lonely härom året har väl någon sagt till honom att han är en sell-out och så har han gjort den här skiten. På VHS.

Tre (6/10).
(Drei, Tom Tykwer, Tyskland, 2010. IMDb. KG.)
Helt ok, men Tykwer har inte riktigt hittat tillbaka efter Hollywood-utsvävningarna. Se Pasolinis Teorema istället.

Trees Lounge (6/10).
(Steve Buscemi, USA, 1996. IMDb. KG.)
Schysst rulle där Buscemi regisserar sig själv som en fyllekaja som spenderar natten med sin före detta svägerskas dotter. Populärt.

Tretton (6/10).
(Thirteen, Catherine Harwicke, USA, 2003. IMDb.)
Helt ok film on en snäll flicka som blir en riktigt bitchig fjortis. När hon bara är tretton. Steget före!

Trion från Belleville (9/10).
(Les Triplettes de Belleville, Sylvain Chomet, Frankrike / Belgien / Kanada / England, 2003. IMDb.)
Underbart tecknad rulle om en snubbe som blir upptränad av sin mor att bli en jävla bra cyklist, men han och två andra cyklister blir kidnappade av maffian som låter dem cykla som gnur framför en skärm. Allt till en vadslagning bland topparna i maffian. Men morsan är inte hon som ger sig..

Förbannad roligt tecknad (mannens kropp är inte att leka med!) och när det blir en spelning, som jag skulle kunna tänka är inspirerad av Music for one apartment and six drummers blir det bara för jävla bra. Super. En av årets bästa.

Trollbunden (8/10).
(Spellbound, Alfred Hitchcock, USA, 1945. IMDb.)
En äkta Hitchcock. Suverän verkligen, mycket spännande och allt är bra. Roligast är att Ingrid Bergman bryter. Tja, inte så roligt kanske, men.. Jaja.

Trollkarlen från Oz (7/10).
(The Wizard of Oz, Victor Fleming, USA, 1939. IMDb.)
En trevlig saga om Dorothy som har en mardröm. Jag trodde att hon dog och då kom till Oz, men så var tydligen inte fallet, det hade varit en bättre story, tycker jag. Då hade barn kanske inte fruktat döden lika mycket som de gör, men då kanske de hade velat dö.. Jaja, det kanske var bättre så här.. Skådespelet är det inget större fel på, och för att vara från 1939 är det imponerande nog en färgfilm, vet inte vilken som var först, men det lär väl varit vid den här tiden någon gång. Hur som helst har man verkligen använt färgfilmen till sitt max, man har skapat världen Oz som är minst lika färgglad som vilken tecknad serie som helst, en anledning att barn älskar denna filmen. Sedan har den en ganska sockersöt historia och för ett barn är detta en bra film, väldigt bra. Bara barnet kan engelska eller kan läsa väldigt fort..

Tron (7/10).
(Steven Lisberger, USA / Taiwan, 1982. IMDb.)
En film jag såg för att den var sjukt överrepresenterad i ett spel som fanns på den lokala puben i London, vars film-quiz vi spelade frekvent. Hur som helst är det en underbart fantasifylld film där Jeff Bridges spelar en programmerare som har fått sina spel snodda av en kille. Så han och några före detta kollegor (han har givetvis fått sparken) tar sig in i systemet, Bridges till den grad att han läses in med en laser... Sedan utspelar sig största delen av filmen i den här datavärlden som är fantastiskt fin, 80-grafik så det skriker om det. Helt underbart! Se den och bli nostalgisk!

Trouble Every Day (4/10).
(Claire Denis, Frankrike / Tyskland / Japan, 2001. IMDb. KG.)
För nästan tio år sedan laddade jag ner soundtracket till den här rullen. Det är gjort av ljuvliga Tindersticks. De spelar om nån vecka, men 380 pix känns sådär. Senaste gången de spelade på Trädgårn var tanken att jag skulle gå, på grund av den tanken kom jag en vecka senare till London och möttes av en glad duo, Chrille och Marcus, vid Victoria. Det var en fin stund. En mindre fin stund är den här filmen. Jag laddade ner den och hade ingen som helst aning om vad den skulle handla om. Det är en bra start och även om den är annorlunda, en sorts skräckhistoria berättad som ett drama, vart jag inte direkt hänförd. Och Vincent Gallo, jag ogillar honom mer och mer för var film jag ser med honom. Hans kuk verkar alltid ha en stor biroll i hans karaktärer?

Troubled Water (9/10).
(DeUsynlige, Erik Poppe, Norge, 2008. IMDb.)
Erik Poppe är tillbaka med en helt lysande film om en kille som stjäl ett barn och åker in i finkan då barnet råkar ut för en olycka. Han är ångerfull och beter sig bra i fängelset och försöker anpassa sig till ett normalt liv när han kommer ut. Inte så lätt dock. Jag tippar på att den vinner Nordiska priset på filmfestivalen.

True Grit (6/10).
(Joel & Ethan Coen, USA, 2010. IMDb.)
Rätt seg. Det är ju bra att bröderna Coen byter genre hela tiden, det är ju aldrig dåligt, bara bra eller mindre bra.

True stories (7/10).
(David Byrne, USA, 1986. IMDb.)
Helsjuk film som helt klart är uppbyggd runt roliga karaktärer, men gör inte misstaget att utesluta en någorlunda vettig story till dessa. Helt klart bra.

Trust (9/10).
(Hal Hartley, USA / England, 1990. IMDb.)
En historia om en tjej som ger sin far en örfil, så att han får en hjärtattack. Då hennes mor skickar ut henne ur huset träffar hon Matthew, en snubbe som konstant säger upp sig från sina jobb och som ingen riktigt kan komma överens med. De blir snart ett par, till flickans mors förtvivlan. Det är en intressant och rent klockren berättelse om amerikansk underklass. Helt suveränt skådespel. Tack Anna för denna upptäckt. ;)

Trust the Man (5/10).
(Bart Freundlich, USA, 2005. IMDb.)
Jag fick en flipp och ville se allt Maggie Gyllenhaal gjort så framöver kommer det vara en del filmer med henne här. Det här är ingen av de bättre, men den är rätt soft.

Tsatsiki, morsan och polisen (6/10).
(Ella Lemhagen, Sverige / Danmark / Norge / Island, 1999. IMDb.)
Ok, men ytterst överkrediterad film. Fyra guldbaggar? Ok, det finns mycket svensk film som är kss, men fanns det verkligen ingen bättre än den här? Jag tycker inte alls barnskådisarna är speciellt duktiga, speciellt inte han som var programledare för den därvärldens barn-galan. Jaja, så det är.

Tusenskönorna (6/10).
(Sedmikrásky, Vera Chytilová, Tjeckien, 1966. IMDb.)
En film som påminner om Fear and Loathing in Las Vegas, men med mindre handling... Det är två överklass-tjejer som cpar runt. Riktigt roligt ibland. Tjejerna som sett den här filmen på IMDb verkar ha gillat den, kolla här.

Tussilago (8/10).
(Jonas Odell, Sverige, 2010. IMDb. KG.)
Odell har hittat sin stil med att animera till dokumentära historier. Jag älskar't!

Två red ut (6/10).
(Wild Rovers, Blake Edwards, USA, 1971. IMDb. KG.)
TCM. Vilken underbar kanal det är. Numera när jag hälsar på far tittar vi på såna här fina rullar på flatteskrenen (och somnar båda två när det är tio minuter kvar). Jag tyckte den var lite lustig, att det var en western som lade så mycket fokus på djur. När jag sedan kollade upp den (och slutet) såg jag ju att det var Blake Edwards som gjort den, mannen bakom både Breakfast at Tiffany's och Rosa Pantern. That made sense!

Twin Town (7/10).
(Kevin Allen, England, 1997. IMDb.)
Skitskoj film då och då. Parodin på Gudfadern då de lägger en pudels huvud i sängen hos ägaren är en höjdare, men nu har jag avslöjat det, jaja.. Gillade ni Spike i Notting Hill? Då gillar ni en av tvillingarna eftersom de är samma skådespelare..

Two Cars, One Night (7/10).
(Taika Waititi, Nya Zeeland, 2003. IMDb.)
Mysig film där två småkillar blir lite intresserad av en tjej som sitter i bilen bredvid, medan deras föräldrar är inne på krogen. Snygg som få. Finns på Wholphin #4.

Two Embraces (8/10).
(Dos Abrazos, Enrique Begne, Mexiko, 2007. IMDb.)
En film om två kramar. Vilken underbar idè. När historien om Paco och Silvina tar slut, blev jag lite förvånad och lite sur då man ju hade väntat sig att filmen skulle fortsätta om dessa människor i 45 minuter till. Så går det när jag inte riktigt läst om filmen på en hektisk vecka. Till skillnad från Storytelling, som ju också bryter av i mitten gillade jag denna. övergången är för övrigt precis så jag tänkt att det ska vara om jag någonsin gör en film med lite olika livsöden, den andre huvudpersonen åker helt enkelt förbi i en bil. Jag älskade fotot och gillade effekten på drömmarna. Rekommenderas.

Tyson (6/10).
(James Toback, USA, 2008. IMDb. KG.)
En film producerad av bland andra Nas (han gör lite fina beats till några fight-scener) där Tyson får tala ut. Det är en märklig människa och det han säger är insane sanity eller vad det var han själv kallade det. Filmen försöker, genom massa effekter, få oss att hålla kvar intresset vid Tyson. De blir irriterande, intresset tappar vi dock aldrig. Han är verklig märklig. Mycket märklig.

Tystnaden Efteråt (5/10).
(Stille nach dem Schuß, Volker Shlöndorff, Tyskland, 2000. IMDb.)
En ok film om en tjej som är med i en vänsterradikal terroriströrelse när det fanns ett öst och västtyskland.