A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z
1 2 3 4 5 6 7 8 9 0
Alla (även de som börjar med å, ä och ö.)

Year of the Wolf (8/10).
(Suden vuosi, Olli Saarela, Finland, 2007. IMDb.)
En fantastiskt vackert fotad film där en tjej med epilepsi får ihop det med sin lärare. Me like.

Yi yi - Ensam tillsammans (9/10).
(Edward Yang, Taiwan / Japan, 2000. IMDb.)
Underbar film om i princip samma kärlek på tre olika sätt, barnets, ungdomens och den vuxna kärleken. Barn-kärleken mellan en liten söt pojke och en flicka i skolan är så fin. Och pojken säger så underbara saker som att man bara kan veta halva sanningen eftersom man inte kan se sin egen nacke. Så han går ut och fotograferar nackar. Därpå är det lite intressanta historier om en affärsman med mer etik än sina kollegor, samtidigt som han träffar hans första kärlek som han dumpade för 30 år sedan. Därpå är det en dottern i den centrala familjen som trasslar till det för sig. En annan viktig del i filmen är deras mormor som ligger i koma och som de, efter doktorns råd, ska prata med så att hon vaknar. Denna envägskommunikation blir en sorts biktning för de olika familjemedlemmarna. Och den underbara pojken. Det är sockersött och underbart. Passa på att se den nu.

You and Me and Everyone We Know (9/10).
(Miranda July, USA / England, 2005. IMDb.)
))<>((

Helt underbar film som tar upp några av dagens tabun, barns sexualitet och pedofili, samtidigt som den har en alldeles fantastisk kärlekshistoria som huvudhistoria. Jag älskade den och dess corny humor.

You Can Count on Me (8/10).
(Kenneth Lonergan, USA, 2000. IMDb.)
En finfin amerikansk independentfilm om familjerelationer. Som det står på fodralet, att Mark Ruffalo är en ny Marlon Brando kanske är lite överdrivet, men jag förstår vad de menar, han har mer eller mindre exakt samma sorts ansiktsskådespel och ser faktiskt lite ut som Brando. Och han är skitbra. Hela ensemblen är suverän. Jag fick lite känslan av Egoyans mästerverk Ljuva morgondag, men riktigt så bra blir det aldrig. Men helt klart en suverän film. Jag blev lite sur när jag var på Videomix och hyrde den igår, sökte nämligen igenom drama och thrillerhyllorna efter Cyclo och frågade till slut. Den hade gått sönder. Jaja, denna var hur som helst ett suveränt plåster på såren.

You Can't Take It with You (8/10).
(Frank Capra, USA, 1938. IMDb.)
Ännu en Capra-film med fina budskap om att pengar inte är det viktigaste och så vidare. En feel-good film alltså. Men den känns lite för uppenbar för att bli klassad som en riktigt bra klassiker, då är både Mr Smith goes to Washington och It's a wonderful world bättre. Men det är bara manuset som är lite svagt alltså, annars är allt suveränt.

Young @ Heart (8/10).
(Stephen Walker, USA, 2007. IMDb.)
En underbar dokumentär om en orkester i USA som reser världen runt och uppträder med klassiker som Should I Stay or Should I Go. Det komiska är att den består av folk som sedan länge fått sin guldklocka i pensionspresent och ofta inte alls tycker om det de sjunger. Jag älskade den, speciellt tyckte jag om den gamla 92-åriga damen. Hon var underbar. Hon påminde mig om mig om Maj, en dam som gav mig en hel picknick-korg när jag körde henne till Kvibergs Kyrkogård.

Young People Fucking (7/10).
(Martin Gero, Kanada, 2007. IMDb.)
Kul rulle som är indelad i sex delar; Prelude, Foreplay, Sex, Interlude, Orgasm och Afterglow och ja, det är väl precis vad det handlar om, två vänner som knullar, ett par som har det lite tråkigt i sängen, ett par på första dejten och en roommate som får vara med på ett hörn... En hel del roliga scener och bonus med Eleni Mandell i soundtracket. Är nog ännu roligare att se med sin tjej...

Your Vice Is a Locked Room and Only I Have the Key (4/10).
(Il tuo vizio è una stanza chiusa e solo io ne ho la chiave, Sergio Martino, Italien, 1972. IMDb. KG.)
En macho-italienare behandlar sin fru som en slinka, ligger med sin före detta student, sitt hembiträde och sin systerdotter och är allmänt ett svin. Men är han ett svin som tar livet av damerna, eller gillar han bara att få dem att tro det? Jag hittade den här rullen genom den här bilden och att den hade en så intressant titel. Tydligen bygger den på en dikt av goe gamle Edgar Allen Poe. Jag skulle läst den istället, men ibland har man ju kuk i pannan.

Youth in revolt (5/10).
(Miguel Arteta, USA, 2010. IMDb.)
"George Michael" Cera i ännu en rulle där han är oskuld och ska få till det. Rätt trevlig underhållning som höjs av Fred Willard och Beulahs mästerliga "Popular Mechanics for Lovers" i eftertextmusiken.