A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z
1 2 3 4 5 6 7 8 9 0
Alla (även de som börjar med å, ä och ö.)

Dålig Uppfostran (6/10).
(La Mala Educación, Pedro Almodóvar, Spanien, 2004. IMDb.)
Hm. Jag hade förväntat mig mer, men det är svårt att göra en film efter ett mästerverk, se på Punch-Drunk Love eller Storytelling. Här är problemet att Almodóvar försöker sig på att ha ett annorlunda upplägg berättarmässigt, vilket jag inte tycker gör saker bättre, snarare tvärtom. Det är svårt att hålla koll på ett sådant upplägg, något som Solondz och P.T. Anderson är suveräna på. Det Almodóvar är suverän på är att berätta raka historier med en twist. Detta grundar jag främst på Tala med henne, men även Allt om min mamma var väl ganska rak vill jag mig minnas? Vidare har jag faktiskt lite svårt att känna igen mig i någon av karaktärerna, vilken gör att man inte riktigt lever in i filmen så mycket som det är tänkt. Kan hända att jag fortfarande har nån liten del av mig som är homofobisk och att jag således inte kan identifiera mig med någon av dessa huvudkaraktärer. Vem vet? Givetvis är skådespelet och framför allt fotot bländande.


Döda män klär inte i rutigt (4/10).
(Dead men don't wear plaid, Carl Reiner, USA, 1982. IMDb.)
En halvdan komedi. Man har klippt in scener ur gamla filmer med t ex Humphrey Bogart och Ingrid Bergman. Det är en parodi på privatdetektiv-filmer från den tiden då de var på topp. Det går ganska mycket på halvtakt och blir aldrig roligare än ett leende på läpparna.


Döden i Venedig (6/10).
(Morte a Venezia, Luchino Visconti, Italien / Frankrike, 1971. IMDb.)
En annorlunda berättelse om en konstnär som kommer till Venedig för att softa, men istället blir han kär i en pojke... Det är ganska intressant, men det är guud så segt..


Dagbok från en motorcykel (8/10).
(Motorcycle Diaries, Walter Salles, USA / Tyskland / England / Argentina / Chile / Peru / Frankrike, 2004. IMDb.)
Fan vilken vacker rulle. Sjukt bra foto. Me like. Dessutom tar de ungefar samma rutt som oss (i vart fall i borjan av filmen)!


Damsels in distress (4/10).
(Whit Stillman, USA, 2011. IMDb. KG.)
Trams, Stillman!


Dance Music Now (7/10).
(Johan Jonason, Sverige, 2012. IMDb.)
Adolphson och Falk?


Dancer in the Dark (10/10).
(Lars von Trier, Danmark / Tyskland / Nederländera / USA / England / Frankrike / Sverige / Finland / Island / Norge, 2000. IMDb.)
Mycket bra film, skulle dock varit lite bättre om man klippt bort musiknumren, de var så drastiskt annorlunda från resten av filmen, rent 'filmiskt' sett alltså. De var annorlunda filmade och annat ljus och allt såg 'bra' ut. Resten av filmen är filmad med handkamera och det känns som ett gult filter används ofta vilket ger filmen en lite dassig bild. Detta tycker jag dock inte alls försämrar filmen, det är helt ok och man kan anta att man själv är kameran i filmen, t ex då Selma och Bill pratar vid Selmas köksbord då kameran följer den som pratar typ. Det ger ett annorlunda och ytterst närgånget perspektiv.. Jag kände starkt för Peter Stormares karaktär Jeff ty jag själv varit exakt som honom. Han är hopplöst förälskad i Björk som inte anser sig ha tid med en pojkvän. Han väntar varje dag med sin pick-up på Björk då hon slutar på fabriken för att erbjuda henne en skjuts hem, men Björk refuserar förslaget gång på gång.. Jag var nämligen hopplöst kär i en tjej för tre år sedan och varje onsdag erbjöd jag henne skjuts med moppen ner till busstationen. Skillnaden var väl att hon oftast åkte med, men det ledde bara till ett nej och en urusel lögn från hennes sida, men det är en annan historia. Filmen är hur som helst underbar. Hade fått en tia om musikalnumren hade klippts bort tror jag, men om man gör det pajar det ju storyn, hmm. Jaja, det är hur som helst en vacker historia återspeglat alldeles underbar av Björk och von Trier.

Uppdatering: Jag har efter att låtit smälta filmen under en längre tid kommit fram till att musiknumren gör sig bra precis som de är och att det därför är en i princip perfekt film.


Dark Horse (9/10).
(Voksne mennesker, Dagur Kári, Danmark / Island, 2005. IMDb.)
Underbara fina film. Frans och jag efter första visningen (den vann ju Nordiska filmpriset på årets Göteborgs Filmfestival och jag hade köpt biljett till vinnarfilmen):

Jag: -"Så, vad tyckte du?"
Frans: -"Den var bra. Vad tyckte du?"
Jag: -"Jag älskade den besinningslöst!"

Några dagar såg jag således om den med David och intrycket efter andra visningen var att den sjönk ner till en åtta, men det har jag insett var att jag inte var lite euforisk som förra gången jag såg den. Mycket av humorn i filmen är ju grundat på oväntade händelser och de var ju inte direkt oväntade denna andra gång. Hur som haver, filmen handlar om en kille, Christian, som försörjer sig på att måla graffiti åt par, killen betalar så skriver Christian tjejens namn på väggen utanför hennes fönster. Mycket snyggt. Snyggt är också allt annat i filmen; fotot som är överexponerat som satan, bilen (en Fiat 500), tjejen. Ja, det mesta är som i Dagurs förra film, Nói albÍnói. Helt underbart med andra ord. Det finns dock ett litet parti där tempot skruvas ner, det är när man får följa Christians domare. Men det är ju för att man har vant sig vid det högre tempot i Christians liv. Men det är intressant och David hade en intressant idè till varför man fick följa honom. Fråga honom om det!


Dark Horse (5/10).
(Todd Solondz, USA, 2012. IMDb. KG.)
Allas vår Solondz gestaltar här en snubbe som samlar på actionfigurer som på nåt märkligt vis typ får ihop det med en dam. Jag tycker dock att den medkänslan med trasiga karaktärer som man har fått i Solondz tidigare filmer som Happiness och Welcome to the Dollhouse är som bortblåst. Skippa'n.


Darling (6/10).
(Johan Kling, Sverige, 2007. IMDb.)
Halvskön rulle om en överklasstjej som slutar få stålar från morsan och får börja jobba på Donkan. Jag borde skrivit den här recensionen då jag kom ihåg mer av filmen... Michelle Meadows var i alla fall jävligt skönt dryg. Klock.


Darling Darling (8/10).
(Matthew Lessner, USA, 2005. IMDb.)
En kul liten kortfilm där Michael Cera (som alltid kommer vara George-Michael) spelar en kille som ska hämta sin dejt och väntar med hennes far. Det roliga med filmen är att fadern har ett hästhuvud på sig och att man således kan lägga in vad som helst i hans dialog. Alltså, på Wholhin #6 finns två versioner, en där filmens regissör spelar farsan, en annan där John Cleese gör det. Vi kollade den med Cleese först och den var lysande. När man såg om filmen med Lessners röst var det givetvis inte riktigt lika kul, men det hade väl mer med att man precis sett filmen än vad han hade skrivit i sitt manus... Så vi såg den ju egentligen omvänt, jää jää. Do you like archery?


Dart (7/10).
(Måns Wide, Sverige, 2007.)
En kille beger sig ut ur sin lägenhet och i hissen möts han av en man som vill mörda honom. Men varför... Kul som fan. Me like.


Das Boot (9/10).
(Wolfgang Petersen, Västtyskland, 1981. IMDb.)
Skitbra film, bästa tyska film jag sett (jag har sett MÅNGA). Fina rollprestationer och det blir inte så tråkigt som 3 timmar och 20 minuter tysk ubåtsfilm låter. Mycket spännande och ett mycket oväntat slut. Hur fan fick man resurser till denna filmen, det funderar jag på...


David Blaine: Above the Below (5/10).
(Harmony Korine & Steve Smith, England, 2003. IMDb.)
David Blaine stängde in sig i en låda, som de hissade upp i luften vid Towern i London och där hängde han i 44 dagar och svälte, med bara vatten att dricka. Hans polare Harmony Korine gjorde sedan en tv-dokumentär om det hela. Lite flummigt, men inte alls som Korines andra prylar (Gummo, Julien Donkey-Boy). Dock blev jag peppad att se hans nya Mister Lonely, som verkar vara lite mer mogen än hans tidigare. Och Herzog är med i en roll igen. :)


David Cross: Let America Laugh (3/10).
(Lance Bangs & David Cross, USA, 2003. IMDb.)
David Cross är en av de roligaste ståupparna jag vet. Patton Oswalt är en nyupptäckt polare till honom. Kolla upp honom om ni gillar Cross. Det här är då en dokumentär där nån polare åker omkring och filmar när David Cross är på turnè. Inte speciellt roligt faktiskt, förutom när han ställer sig på scen. Kolla på lite mer Arrested Development istället.


Dawn of the Dead (8/10).
(Zack Snyder , USA, 2004. IMDb.)
Suverän zombie-film. Spännande och grymt skickligt gjord. Och suveräna skådespelare. Ah, Sarah Polley är ju med i en till super-film i år, men den andra är än bättre, borde inte Mitt liv utan mig komma på DVD snart?


Day of the Fight (5/10).
(Stanley Kubrick, USA, 1951. IMDb. KG.)
Fin liten dokumentär om en boxare.


Dazed and Confused (5/10).
(Richard Linklater, USA, 1993. IMDb.)
Skön rulle som passade perfekt som nattfilm, då den började halv två. Den är ingen höjdare, men skön underhållning för stunden, skådespelet är stundtals uselt, men det får man ha överseende med. ;)


De älskande vid polcirkeln (9/10).
(Los Amantes del C?rculo Polar, Julio Medem, Spanien / Frankrike, 1998. IMDb.)
Så vackert, vackert då två spanjorer träffas igen i Finland, efter en kärlekshistoria som unga, som kan liknas den mellan Owen Wilson och Gwyneth Paltrow i Royal Tenenbaums. Fast finare. Dock var slutet märkligt. Jag förstod inte, men när jag kom ut ur bion efter att sett den här och Sex & Luc?a, var jag i nåt sorts skönt kärlekshumör och Jimi Hendrix's Are you Experienced? lyfte det hela till en helt underbar promenad från Mayfair bort till Trafalgar Square. Wonderbar.

Såg om filmen idag och höjde betyget lite. Den är helt underbar, verkligen. När man ser den vill man bara ha nån att krama. Och det är nära att det kommer tårar, men nyhetsinslaget om pojken som hade försvunnit i flodvågen och hittats av ett amerikansk par och att mormor sedan hittat honom via internet är ändå snäppet värre. Verkligheten överträffar dikten. Hur som helst - denna film är nog nummer två på listan av filmer som man ska se med någon man älskar. Amelie är nummer ett givetvis.

En tredje titt renderade denna tanke: Jag älskar den besinningslöst.


De 400 slagen (9/10).
(Les Quatre Cents Coups, François Truffaut, Frankrike, 1959. IMDb.)
Skitsnyggt filmad film om en pojke i tidiga tonåren som kämpar mot skolan, sina föräldrar, helt enkelt mot samhället. Helt klart en höjdare. Och katterna, fan vad roliga de var! Kunde fan inte hålla mig i salongen. Haha. Jag har aldrig hört en katt jama så länge. ;)


De andras liv (8/10).
(Das Leben der Anderen, Florian Henckel von Donnersmarck, Tyskland, 2006. IMDb.)
Fantastisk film, men det är en sak jag stör mig på, men har du inte sett filmen, läs inte nästa mening! Jag störde mig på att när författaren letar upp övervakaren i slutet tyckte jag det var lite väl enkelt för honom att leta reda på honom, det känns som det skulle kunna finnas en del personer som skulle vilja hämnas på Stasi... Annars, som sagt, lysande.


De Djävulska (8/10).
(Les diaboliques, Henri-Georges Clouzot, Frankrike, 1955. IMDb.)
En rektor på ett internat är ett as mot sin fru och sin älskarinna, så de går ihop för att ta livet av honom. Jävla bra.


De förlorade barnens stad (7/10).
(La Citè des enfants perdus, Jean Caro & Jean-Pierre Jeunet, Frankrike, 1995. IMDb.)
Jag har äntligen fått se en till film av Amelie-regissören Jeunet. Denna liksom, den andra jag vill se, Delikatessen, är regisserade tillsammans med Jean Caro. Man förstår ganska mycket vem det är som står bakom vad, och det hörde jag Jeunet prata om, på kommentarsspåret till Amelie, att det är Caro som står för de mer mörka tonerna i deras samarbeten. Det är väl den svagare sidan av filmen, jag gillade inte riktigt de mörka tonerna i filmen, men om jag hade sett den här filmen innan Amelie hade jag nog uppskattat den mer, då skulle jag ju inte kunna ha jämfört med det mästerverket.. Men det är en fin film, med många roliga och udda karaktärer, men den mörka sidan hägrar hela tiden, det är det som sänker den från en åtta. Men fan, jag gillar inte riktigt mitt egna resonemang i den här frågan. Fan. Jaja. "Radiateur."


De Fantastiska Baker Boys (6/10).
(The Fabulous Baker Boys, Steven Kloves, USA, 1989. IMDb.)
Skön historia om två bröder (som spelas av bröderna Beau och Jeff Bridges) som uppträder med två pianon på diverse hotell och nu, efter femton år, tar de in en sångerska, spelad av Michelle Pfeiffer, och saker och ting börjar förändras. Det är en trevlig film, men inget särskilt. Dock kommer Jeff Bridges alltid vara The Dude för mig, jag är skadad..


De feta åren är förbi (7/10).
(Die Fetten Jahre Sind Vorbei, Hans Weingartner, Tyskland/österrike, 2004. IMDb.)
Jag var iväg och såg Reclaim Your Brain, Hans Weingartners senaste film, på filmfestivalen och då jag gillade den fick jag äntligen tummen ur och såg denna rulle, som jag länge tänkt se. Den handlar om två polare som bryter sig in i rika människors villor och möblerar om, bara för att de rika ska känna sig osäkra. Det blir dock strul när de blandar in den enes flickvän i det hela.


De Hänsynslösa (10/10).
(Reservoir Dogs, Quentin Tarantino, USA, 1992. IMDb.)
En gammal favorit, som jag faktiskt aldrig tagit mig tid att skriva nåt om, men nu när jag sett den för tionde gången eller nåt i den stilen jag göra det: Jag älskar den.


De missanpassade (5/10).
(The Misfits, John Huston, USA, 1961. IMDb.)
Första filmen med Marilyn Monroe. Har faktiskt inte sett någon med henne förut.. Jaja, den var ingen höjdare, handlar om en kvinna som precis skilt sig och alla herrar som stöter på henne. Två av dem låter henne bo i den enes stuga. Den andre hjälper henne att fixa till kåken. Det är en småtrevlig historia, men inget strålande. Jag vill se I hetaste laget!


De Ofrivilliga (8/10).
(Ruben östlund, Sverige, 2008. IMDb.)
Jag gillar verkligen dessa scener, men jag är lite skeptisk till att filma bara kroppar etc. Jag vill se ansiktena, damn it. Men annorlunda är ju alltid trevligt.


De omutbara (6/10).
(The Ontouchables, Brian De Palma, USA, 1987. IMDb.)
En ok film där det berättas om Elliot Ness, mannen som fick Al Capone på fall. Jag vet inte hur verklighetsbaserat det hela är, men det är stundtals mycket våldsamt, men det finns inte tillräckligt med annat för att göra filmen bättre än 'bra'. Sean Connery är dock suverän, De Niro känns ganska löjlig stundtals och Kevin Costner är jag inte mycket för..


De Oskyldiga (7/10).
(The Innocents, Jack Clayton, England, 1961. IMDb. KG.)
Spooky business!


De Röda Skorna (9/10).
(The Red Shoes, Michael Powell & Emeric Pressburger, England, 1948. IMDb.)
Underbar film. Väntat slut, men ack så bra.


De Sexuella (3/10).
(Je t'aime moi non plus, Serge Gainsbourg, Frankrike, 1976. IMDb.)
Ok. Vi vet att Je T'Aime...Moi Non Plus är Serge Gainsbourg mest kända och, av det jag hört, bästa låt. Vi vet kanske också att det är Jane Birkin som stönar i den mest kända versionen. Vidare vet vi antagligen att Jane Birkin gjorde en skiva med Serge 1969. Fan, jag kollade upp lite och det visar sig ju att hon var 23 redan då. Min point skulle vara nåt med Serges påstådda pedofili-tendenser, men där kunde jag ju inte riktigt bekräfta dem. Hur som helst, det jag vill komma till är följande; denna fina låt som så många gånger hamnat i filmers soundtrack för kärleksfyllda scener (ja, till och med i En fyra för Tre! - om nån vågar sig komma ihåg den serien) var från början soundtracket till en scen där Jane Birkin får den i röven. Och varför får hon den där? Jo, Joe Dallesandro (som jag är ganska säker på är den Joe som Lou Reed sjunger "Little Joe never once gave it away, everybody had to pay and pay" om i Take a Walk on the Wild Side) spelar en homosexuell sophämtare som kärar ner sig i den pojkaktiga flickan "Johnny", men när de väl ska ha sex kan han inte få upp den för att köra det heterosexuella sättet att ha sex, så detta soundtrack blir det vi får stifta bekantskap när hon har sagt "I'm a boy" och låtit honom ta henne i stjärtet - till ett jävla skrikande varpå de blir utslängda ur tre hotell innan de lyckas få vara i fred på hans lastbilsflak... Filmen, då? Tja, den är inte nåt att ha. Joe Dallesandro förstår jag inte riktigt vad varken Andy Warhol eller Sainsbourg såg i. Men utan filmen hade vi kanske aldrig haft låten?


De Sju Samurajerna (10/10).
(Shichinin No Samurai, Akira Kurosawa, Japan, 1954. IMDb.)
En underbart bra film. Fantastiska skådespelare, bra manus och helt fruktansvärt bra filmat. En riktig höjdare. Dock är den väldigt lång. 3½ timme är länge, även om filmen är bra, för min del. Se den med en lunchpaus eller nåt.

Fick se om De sju samurajerna nu när den gick upp på bio igen. Förvisso såg jag den på Svea, en ganska liten biograf, jag vill se den på Draken! Lika bra som alltid, men jag var så trött att jag nickade till ett par gånger. Nu har jag dock fått tillbaka min energi! Klockan är snart tre.. Wicked.


De tolv apornas armè (9/10).
(12 monkeys, Terry Gilliam, USA, 1995. IMDb.)
Bästa filmen som gjorts som har någonting med tidsresor att göra. »I like it a lot!» Fina skådisar, bra scenografi, bra manus. Spännande och annorlunda. Gör dock varje gång man ser den att jag vill se Brazil, som ska vara Terry Gilliams bästa. Måste se!


De unga lejonen (9/10).
(The Young Lions, Edward Dmytryk, USA, 1958. IMDb.)
Suverän krigsfilm med flera paralella historier, inget som var särskilt vanligt på 50-talet. ;) Och att få se Marlon Brando som först skidlärare och sedan som en man i tyska naziarmèn. Jag gillade denna skarpt. Dean Martin har jag inte sett i någon film tidigare så det var extra skoj. Dessutom var karaktären Noah Ackerman helt underbar.


Dead Man (9/10).
(Jim Jarmusch, USA, 1995. IMDb.)
En långsamt berättad film som påminde mer om Jarmusch första film, Stranger than paradise än hans senaste, mästerverket Ghost Dog. Det är lite väl långsamt berättat och det finns inte riktigt samma sköna rytm som i Ghost Dog. Johnny Depp är som alltid suverän, liksom resten av ensemblen. Gillade dock inte Neil Youngs musik, skulle hellre ha lite RZA. Roligt med Iggy Pop i en roll som en snubbe som klär sig i kvinnokläder och vill bli kallad Sally. Det är en western, kan man ju tänka på, haha. Fast det är ju ingen vanlig western, här finns inga bovar som ska hämnas på någon sheriff, inte.. Dock en man som ska hämnas på sin sons mördare. Suveränt.


Dear Phone (5/10).
(Peter Greenaway, England, 1977. IMDb. KG.)
Udda liten film där en voice-over läser brev som har med telefoner att göra. Ibland är det härligt surrealistiska. Ibland rätt trista.


Death and the maiden (7/10).
(Death and the Maiden, Roman Polanski, England / USA / Frankrike, 1994. IMDb.)
En spännande film. Trots att det i princip bara är tre skådespelare på i stort sett samma plats under hela filmen lyckas man nästan lika bra som i Hitchcocks klassiska Repet skapa en spänning under hela filmen. Sigourney Weaver brukar jag alltid störa mig på, men i denna är det ett bra skådespel som höjer upp. Ben Kingsley är ju alltid bra, denna gång anklagad för tortyr.


Death of a President (4/10).
(Gabriel Range, England, 2006. IMDb.)
Ok, här har vi en fiktiv dokumentär där Bush blir mördad. En muslim åker givetvis dit för attentatet på svaga grunder. Jag ser inte riktigt syftet med den här filmen. Eller jag förstår syftet, men jag tycker att tillvägagångssättet är fel. Varför skulle jag intressera mig för en chef för FBI som berättar vad som gick fel när jag vet att han bara skådespelar? Upplägget är ju precis som en dokumentär och om man inte hängde med alls i världen skulle man nog se den här dokumentären som trovärdig, men då det är nåt fiktivt kan jag inte låta mig ryckas med.


Death Proof (8/10).
(Quentin Tarantino, USA, 2007. IMDb.)
Quentin gör en jävla skön rulle om brudar som gillar att åka bil och supa samt en Kurt Russell som gillar att ha ihjäl sådana brudar. Galen och lyckas fint med att "vara 70-tal". :)


Death to the Tinman (7/10).
(Ray Tintori, USA, 2007. IMDb. KG.)
Suverän musik i en fin historia där man lekt med hur Plåtmannen i Wizard of Oz förlorade sitt hjärta. Finns på Wholphin #5 och även online här.


Death to the Tinman (7/10).
(Ray Tintori, USA, 2007. IMDb. KG.)
En fin film om en flicka och en pojke som tycker om varandra, men några brandmän som är avundsjuka försöker få ett slut på det hela. Därefter blir det märkligt och kul. Kolla på vimeo.


Deformer (4/10).
(Mike Mills, USA, 2000. IMDb. KG.)
Nja, jag gillade inte riktigt den här kortfilmen där en skejtare berättar om sig själv, sina tankar om att skejta och måla nakna brudar. Rätt snygg dock.


Delikatessen (9/10).
(Delicatessen, Marc Caro & Jean-Pierre Jeunet, Frankrike, 1991. IMDb.)
Helt suverän film. Jag älskade den. Sjukt snygg och med en skoj historia.


Den amerikanske vännen (8/10).
(Der amerikanische Freund, Wim Wenders, Tyskland, 1977. IMDb. KG.)
En stillsam berättelse om en arbetare som sägs vara dödssjuk. Vad stoppar honom då från att mörda en annan man för att ge sin son och fru pengar att leva på när hans inkomst försvinner? Jag tyckte oerhört mycket om den. Sofie tyckte att det var för likt Göteborg i Hamburg. ^_^


Den andalusiska hunden (5/10).
(Un chien andalou, Salvador Dalí & Luis Buñuel, Frankrike, 1928. IMDb. KG.)
Jag är ledsen, men jag fattar inte symboliken. Gillade myrorna dock.


Den bästa sommaren (8/10).
(Ulf Malmros, Sverige, 2000. IMDb.)
Mycket rolig film, Kjell Bergqvist är underbar med massa roliga kommentarer. 'Gå och öppna dörren, men när du talar, tala med en sådan ton att man förstår att vi sitter och äter'. Manuset är inte speciellt invecklat men med många komiska inslag.


Den blå filmen (10/10).
(Trois couleurs: Bleu, Krzysztof Kieslowski, Frankrike / Polen / Schweiz, 1993. IMDb.)
En superb film. Det var ganska länge sedan jag såg den senast och det var i den vevan då jag mer och mer började gå över till mer kulturella filmer. Nu har jag ju sett ett antal sådana och har mer på kött på benen. Om jag har det i åtanke lyfter film ännu mer.. Det är en film som till början är ganska deprimerande, men mer och mer upplyftande. Det allra bästa med den är fotot som är väldigt bra, mycket svarta sektioner och detta gör sig väldigt bra om man inte har några lampor tända i rummet man tittar på filmen. Juliette Binoche är helt superb i rollen som Julie, hon klarar av att berätta stora delar av handlingen utan dialog. För det är egentligen bara en lång karaktärsbeskrivning av Julie. Men man tappar aldrig intresset. Det är mycket skickligt. Dessutom är den klassiska musiken pålagd med största omtanke och har en egen roll i filmen. Verkligen super.


Den där Mary (7/10).
(There's Something About Mary, Bobby & Peter Farrelly, USA, 1998. IMDb.)
Skoj film, sanslöst rolig första gången, och inte så uppenbar som man tror.


Den enfaldige mördaren (8/10).
(Hans Alfredson, Sverige, 1982. IMDb.)
Bästa filmen jag sett som varit signerad Hasse Alfredsson. Visst, lite sjuka inslag, men inte så att det stör. Och Stellan Skarsgård i sitt esse. Väldigt bra film där det inte är vad som kommer att hända som engagerar utan hur.. Ni hajar om ni ser den, och gör det, väldigt bra för att vara svensk.


Den Gröna Milen (8/10).
(The Green Mile, Frank Darabont, USA, 1999. IMDb.)
En mycket bra film, tre timmar som flyger iväg.. Härligt manus, Stephen King bör hålla sig till att göra dramer, även romanen som Nyckeln till frihet bygger på har ju även han skrivit och det är ju en underbart bra film. Jaja, tillbaka till denna film.. Alla skådespelare sköter sig mycket bra, till och med Mr Jingles ;)


Den gröna cykeln (10/10).
(Wadjda, Haifaa Al-Mansour, Saudiarabien / Tyskland, 2012. IMDb. KG.)
När det äntligen kommer en film ur Saudiarabien är det ett litet mästerverk om feminism i ett fullkomligt patriarkalt land. Älskar det rakt igenom. Gav mig allt jag vill ha av en film; skratt, gråt och att jag lärde mig nåt nytt. SE!


Den Onde, den gode, den fule (8/10).
(Il Buono, il brutto, il cattivo, Sergio Leone, Italien / Spanien, 1966. IMDb.)
En trevlig westernfilm, lång sådan, men bättre än Rio Bravo, dock ej lika underhållande som The Wild Bunch.. Skådespelet är trevligt, storyn är skön och karaktärerna är olika och underhållande. Clintan är givetvis coolast..


Den Osynlige Mannen (7/10).
(The Invisble Man, James Whale, USA, 1933. IMDb.)
Finfin film om en forskare som gör sig osynlig. Suveräna effekter för att vara från -33.


Den Perfekta Stormen (6/10).
(The Perfect Storm, Wolfgang Petersen, USA, 2000. IMDb.)
Hm, mina förväntningar på den här filmen var inte så höga. Vad har George Clooney varit med som är bra? Three Kings? Batman & Robin? Nä... Det är bara Out of sight som är bra. Men då var det ju i Soderberghs händer, och han kan ju regissera Julia Roberts till att spela bra.. Men Clooney i Petersens händer var inte så dum och det funkade. Även Wahlberg gjorde en bra insats, ingen Boogie Nights, men det finns det ju inte manus till för honom att göra av sin roll.. Jaja. Givetvis när det är Petersen så är det en jävla massa stråkar och det funkar... Men det enda som karaktärerna är att fajtas mot är vågorna och det blir lite tradigt, skulle inte behövt vara mer än 1,40. Nu är det 2.09 och det håller inte så länge.. Men ett oväntat slut höjer lite.


Den Ryska Arken (5/10).
(Russian Ark, Aleksandr Sokurov, Ryssland / Tyskland, 2002. IMDb.)
En film jag fick tag på ett ganska underligt sätt. Den var extramaterial till en annan Sukorov-film, nämligen Molokh. Den var dock för smutsig för att kunna ses på. Nåväl, filmen är mest intressant för arbetet bakom. Den är längre än en och en halv timme. I ett klipp. Skickligt, men jag är lite skeptisk till filmen. Det är en man, eller vålnad, som går omkring i Hermitaget i Sankt Petersburg och pratar lite med en snubbe och så är det massa rysk historia som utspelas i bakgrunden, man byter tid från 1700-, 1800-, 1900- och 2000-tal. Det är galet och man fattar inte mycket om man inte vet en hel del om rysk historia. Pretentiöst nåt så in i helvete, men ändock var det nåt som gjorde mig smått euforisk när jag sett klart den. Vad kan jag inte säga...


Den sista färden (9/10).
(Deliverance, John Boorman, USA, 1972. IMDb.)
Mycket bra film! Fruktansvärt bra skådespelare, främst Jon Voight.. Det mest spännande jag har sett sedan Scream.. Snyggt filmat och ett bra manus.


Den stora flykten (9/10).
(The Great Escape, John Sturges, USA, 1963. IMDb.)
Steve McQueen är som alltid stencool. Men det är trots allt inte han som har huvudrollen, utan han har en av de många huvurollerna. Det är en ganska lång film, längre än jag trodde, 2.45 lång. Det hade jag inte väntat mig när jag började kolla på den klockan 1.45. Tillsammans med en halvtimmes reklam var filmen klar klockan fem. Men det var det värt, detta är en höjdare, en riktig rökare.. Trevlig historia, kanske att det är lite väl mycket humor i scener då många har dött, men annars är den bra. Hög underhållningsfaktor!


Den tredje mannen (9/10).
(The Third Man, Carol Reed, England, 1949. IMDb.)
Suverän film-noir/thriller redan från 1949. Och i ett högt tempo för sin tid. Känns mycket som Langs M och det är naturligtvis en suverän film att kännas som. Bländande skådespel, härligt svalt från Joseph Cotten och lite Lorre-ish över Welles. I liked it a lot!


Den vilda flykten (7/10).
(Kakushi toride no san akunin, Akira Kurosawa, Japan, 1958. IMDb.)
Inte en av de bättre Kurosawa-filmerna, men han håller som alltid hög standard, även om detta faktiskt är den sämsta av hans samurajfilmer. Den är inte dålig, det känns som att den skulle kunna göras en hel del kortare. För övrigt är den inte särskilt vild... Kuriosa: Inspirerade George Lucas att göra Star Wars.


Der Baader Meinhof Komplex (4/10).
(Uli Edel, Tyskland / Frankrike / Tjeckien, 2008. IMDb.)
Ok, men rätt seg rulle om RAF.


Derek & Simon: A Bee and a Cigarette (7/10).
(Bob Odenkirk, USA, 2006. IMDb.)
Skön kortfilm där två killar är på g att få ligga med två damer men vid hotellentrèn trampar en av dem på ett bi och en tänd cigarett. Galet och kul!


Destricted (4/10).
(Marina Abramovic, Matthew Barney, Marco Brambilla, Larry Clark, Gaspar Noè, Richard Prince & Sam Taylor Wood, England / USA, 2006. IMDb.)
Sju kortfilmer från lika många regissörer som handlar om var konsten möter sex. De är helt olika, så egentligen kanske det är dumt att klumpa ihop dem så här till en recension, men men, här är de en och en:

Balkan Erotic Movie handlar om myter som spinner på sex i Balkan. De är helt galna saker som att en kvinna för upp en fisk i fittan, när den dör (den är alltså levande när hon för in den!?) maler hon ner den och häller pulvret i sin mans kaffe och om han dricker det kommer han vara henne trogen. En annan handlar om hur man skulle göra för att få säden att växa mer. Den var så roligt filmad att den lade jag upp här. Men är det här verkligen riktiga historier? Tja, vem vet..

Hoist
Matthew Barney är ju en av de knasigaste filmskaparna jag stött på, här filmar han en man som ligger naken under en sorts svarv med en rotfruktsliknande sak uppstoppad i röven och för sakta upp sitt kön mot svarven och det gillar han... Knas.

Sync
Ett tvåminuterscollage ur porrens många scener men kanske fyra klipp i sekunden. Ett jävla kommande, knullande och stönande...

Impaled
Larry Clark, mannen bakom Kids och alla andra filmer om tonåringars sexualitet bidrar här med en sorts blandning av dokumentär och porrfilm. Han intervjuar ett tiotal killar i 20-årsåldern om hur porren har gett avtryck på deras egen sexualitet. Sedan låter han en av dem intervjua ett antal porraktriser och välja vem av dem han vill ligga med. Tja, vad ska man säga, Larry Clark har alltid varit en pedofil in disguise, eller vad tycker ni? Jag tycker det skulle vara intressantare att höra även vad tjejer tycker om hur porren påverkat deras sexliv. Det gör han ju delvis genom att fråga porrskådisarna lite frågor, men det är ju inte så många tjejer som blir porrskådisar...

We Fuck Alone
Gaspar Noè bidrar med en film där dels en kvinna onanerar och dels en man sätter på en upplåsbar barbara. En seg, tråkig, ointressant film.

House Call
Gammal 70-talsporr var fan äcklig. :(

Death Valley
En kille går ut i öknen och onanerar. Trist.


Det brinner, min sköna (6/10).
(Horí, má panenko, Milos Forman, Tjeckoslovakien, 1967. IMDb. KG.)
Slapstick bland "brandmän" och kvinnor som inte vill vara Ms Brandman. Ganska kul dock.


Det brukar gå bra (4/10).
(Beate Grimsrud, Sverige, 2010. IMDb.)
En författare, filmens upphovskvinna, Beate, skaffar katt och filosoferar om sina känslor. Jag har jävligt svårt för flummiga, poetiska voice-overs. Jag tyckte inte om den här. Det gjorde däremot både Frans och Anette. Så kan det gå.


Det finns bara en Jimmy Grimble (4/10).
(There's Only One Jimmy Grimble, John Hay, England / Frankrike, 2000. IMDb.)
En sliskig engelsk feel-good-film kändes för Figge helt ok att fördriva dagen med. Jag höll med om att vi borde spara The Others till nån kväll istället. Detta var som sagt bara tråkig feel-good - och inte alls roligt. Ett par roliga saker, men det har de flesta filmer. Och det är inte speciellt svårt att lista ut hur historien ska utveckla sig. Dock var det roligt att ordet pugilism demonstrerades. Haha.


Det flygande slottet (Howl's Moving Castle (8/10).
(Hauru no ugoku shiro, Hayao Miyazaki, Japan, 2004. IMDb.)
Finfin antikrigsfilm från allas vår Miyazaki. Flott flott.


Det goda livet (9/10).
(La Dolce vita, Federico Fellini, Italien / Frankrike, 1960. IMDb.)
En väldigt trevlig film, näst intill rakt igenom. Liknar Natten (La Notte) då det är samma herre i huvudrollen och filmen handlar om relationer mellan rikt folk. Här är det dessutom en hel del samhällskritik. Inte alls så mycket naket som jag hade trott då det blev ett jävla liv om den då den kom. Allt vi får se får se är ett par nakna bröst, och nej, det är inte Anita Ekbergs, sorry, chaps! Haha. Men det är dock en hel del snusk underförstått.. De tre timmarna flyger iväg. Störande dock att översättningen inte översatte allt! Märkligt!


Det goda och det onda (6/10).
(Det gode og det onde, Jørgen Leth, Danmark, 1975. IMDb. KG.)
Den här rullen påminner en hel del om Leths kortfilm, Den perfekta människan. Här är det uppdelat i en rad olika delar av människans liv, allt från känslor, saker och ord. Snyggt och småkul ibland, man fastnar vid bilderna av nån anledning. Eller så somnar man.


Det Grymma Landet (8/10).
(Badlands, Terrence Malick, USA, 1973. IMDb.)
Ett starkt och annorlunda drama av mannen som 25 år senare skulle göra sin nästa film, mästerverket Den tunna röda linjen. Här spelar Martin Sheen Kit, en sophämtare som får sparken och uppvaktar den tio år yngre Holly, spelad av en ung Sissy Spacek. Tillsammans rymmer de iväg undan polisen då Kit skjutit Hollys far, de är början på en mycket annorlunda road-movie som mest liknar Natural Born Killers. Denna film lär vara en stor inspiration till den. Det är ett ypperligt spel mellan Sheen och Spacek och som i Den tunna.. så är det en del filosofierande, vilket bara känns skönt, inte alls ansträngt. Mycket bra.


Det grymma landet (7/10).
(Badlands, Terence Malick, USA, 1973. IMDb. KG.)
Martin Sheen och Sissy Spacek går bersärk. Snyggt.


Det kommer aldrig gå över (5/10).
(Amanda Kernell, Sverige, 2011. IMDb.)
Snyggt foto.


Det regnar på vår kärlek (5/10).
(Ingmar Bergman, Sverige, 1946. IMDb. KG.)
En tjej missar tåget och spenderar natten med en kille som precis muckat från kåken. Sedan regnar det. Och det vankas kärlek. Rätt fin, men jag tyckte berättarupplägget var rätt löjligt sånär som rättegången.


Det Sista Äventyret (6/10).
(Jan Halldoff, Sverige, 1974. IMDb.)
Göran Stangertz är suverän som Mattson, som får kicken från det militära och tar jobb som biologivikarie på ett gymnasium och kärar ner sig i en tösabit. Jag gillade den skarpt i början, förutom att tjejen han ligger med är rätt värdelös och med en fruktansvärd röst. Och det som händer när de slutar vara ett par är bara knäpp tycker jag...


Det Sjunde Inseglet (8/10).
(Ingmar Bergman, Sverige, 1957. IMDb.)
Så var den klassiska 'spela-schack-med-döden'-filmen sedd. Jag tyckte faktiskt bättre om Smultronstället, men detta är helt klart en mycket bra, och annorlunda film.


Det var en gång på riktigt (6/10).
(Anna Weitz, Charlotta Copcutt, Anna Klara Åhrén, Sverige, 2010.)
Jag somnade. Förlåt.


Det vita bandet (7/10).
(Das weisse Band - Eine deutsche Kindergeschichte, Michael Haneke, Österrike / Tyskland / Frankrike / Italien, 2009. IMDb.)
Jag har visst glömt att skriva om Det vita bandet. I vanlig Haneke-ordning är det psykologiskt mörkt, här är historien förlagd till tiden runt första världskriget och aldrig förr har han gjort en så vacker film.


Deutschland 09 - 13 Shorts about the State of the Nation (7/10).
(Deutschland 09 - 13 kurze Filme zur Lage der Nation, Fatih Akin, Wolfgang Becker, Sylke Enders, Dominik Graf, Martin Gressmann, Christoph Hochhäusler, Romuald Karmakar, Nicolette Krebitz, Dani Levy, Angela Schanelec, Hans Steinbichler, Isabelle Stever, Tom Tykwer & Hans Weingartner, Tyskland, 2009. IMDb. KG.)
Jag drogs till den här filmen då den innehåller en kortfilm av Tom Tykwer, som även har hållt i trådarna i produktionen av de här 13 kortfilmerna som naturligtvis är av varierande kvalité, men överlag suveräna. Tykwers egna film är faktiskt en av de svagare. De starkare handlar om en judisk man som får psykofarmaka vilket uppfyller sin sons önskan om att flyga, en annan om en man som blir galen när hans morgontidning ändrar typsnitt. Allra bäst är Hans Weingartners bidrag som baseras på en sann historia om en vänsteraktivist som fängslas på grunder om vad han "kan tänkas göra".


Die Hard 4.0 (5/10).
(Live Free or Die Hard, Len Wiseman, USA / England, 2007. IMDb.)
Full rulle, men det var ju vad man väntade sig. Välgjort och ganska underhållande. Kul detalj är att manusförfattaren har låtit Justin Long säga att nyheterna bara är propaganda och att sedan Bruce Willis dementerar det med att det bara är paranoia. Filmen är gjord av Fox...


Die Welle (6/10).
(Dennis Gansel, Tyskland, 2008. IMDb. KG.)
En Ramones-lyssnande lärare kommer till kneget och får reda på att en tråkig lärare ska ha "Anarkism" under temaveckan. Han ska istället ha "Autokrati" (om vi säger envälde fattar alla vad det innebär, det gör inte kidsen i filmen om vi säger autokrati) och han går lite väl långt i sin idé om att skapa gruppen Die Welle (vågen). Det får oanade konsekvenser. Intressant, men inget lysande. Snyggt foto dock.


DiG! (5/10).
(Ondi Timoner, USA, 2004. IMDb.)
Halvdan dokumentär om The Brian Jonestown Massacre, ett band som influerat och haft medlemmar som sedan bildat band som lyckats, men själva aldrig lyckas pga den högst egensinnige sångaren som slåss, super och lever rock n' roll till max. Den duger då den har en hel del roliga karaktärer, speciellt tamburinspelaren som ser på pricken ut som killen i Big Train.


Din morsa också! (7/10).
(Y tu mamá tambièn, Alfonso Cuarón, USA / Mexico, 2001. IMDb.)
En finfin film om två tonårspojkar som lurar i den enes kusins fru att de ska åka iväg till den perfekta stranden, som de spontant hittar på att den heter Den Himmelska Munnen. Hon tvekar, men då hnnes man har prasslat med en kvinna så ändrar hon sig och hänger på. De måste nu hitta på en väg till en perfekt och orörd strand. På vägen växer de som män, både känslomässigt och sexuellt. Jag hade en aning om att det skulle vara så som det var i slutet med Ana, kusinens fru. Sedan kändes deras sexuella prövning innan dess ganska uppenbar den med, men in emellan dessa två småsaker är det en finfin film och jag blev mer sugen än någonsin att dra ifrån det här jävla landet med en polare och bara göra nåt, typ köra genom Mexiko. Att Linnèa kom hem från Indien igår har nog lite med saken att göra också.. Vi får se.


Dinner Rush (8/10).
(Bob Giraldi, USA, 2000. IMDb.)
En finfin film om en italiensk restaurangägare. Hans son har tagit över köket och förvandlat stället till en kulinarisk upplevelse, men farsan gillar gammal hederlig korv, så han har en kille som hjälper honom få nåt vettigt att äta. Denne killen är spelberoende och när restaurangchefen inte längre vill agera som hans bookie skuldsätter han sig ännu mer till några smågangsters från Queens. Nu kommer de och ska kräva tillbaka vad han är skyldig. Samtidigt kommer New Yorks viktigaste matkritiker, en konstkritiker och massa andra viktiga folk. Det är ganska så kaosartat, men med ett jävligt snyggt kameraarbete klarar vi oss förbi massa fina maträtter och hittar även andra sidor av servitrisrarna och bartendern. Jag gillar verkligen det att de i filmen visar att vanligt folk som en servitris kan vara en konstnär som extraknäcker och att bartendern i själva verket är ett vandrande upplagsverk. Det märks att manusförfattarna inte fötts med en guldsked i käften, utan kanske som The Who en gång sa: "I was born with a plastic spoon in my mouth". ;D


Direkt?ren for det hele (8/10).
(Lars von Trier, Danmark / Sverige / Island / Italien / Frankrike / Norge / Finland / Tyskland, 2006. IMDb.)
Lars von Trier tar ett uppehåll från sina tunga filmer med denna sjukt underhållande rulle. Men frågan är om den hade varit så rolig om den inte var dansk, för ack vad man älskar när danskar svär och är förbannade. Islänningen är i och för sig jävligt rolig - och förbannad - även han. Jag gillade den skarpt.


Dirty Diaries (4/10).
(Tora Mårtens, Elin Magnusson, Sara Kaaman, Ester Martin Bergsmark, Nelli, Andreas, Åsa Sandzén, Malin Erkkonen, Pella Kågerman, Wolfe Madam, Ingrid Ryberg, Universal Pussy, Joanna Rytel, Marit Östberg & Jennifer Rainsford, Sverige, 2009. IMDb. KG.)
Feministisk porr har det kallats. Tydligen har SFI gett stöd till projektet. Jag tycker den mest intressanta infallsvinkeln var Kinos där de lät två recensenter helt enkelt svara på om det var upphetsande och båda tyckte nej, så även jag. Men visst, i vissa av filmerna finns sånt som man saknar i vanlig porr och i vissa filmer vill man ha sånt som finns i vanliga porr... Jää jää. Intressant projekt i vart fall.


Dirty Mary Crazy Larry (6/10).
(John Hough, USA, 1974. IMDb. KG.)
Roande road-movie.


Dirty Pretty Things (6/10).
(Stephen Frears, England, 2002. IMDb.)
En bra film som visar Londons baksida. En helylle snubbe hittar ett hjärta nedspolat i toaletten på hotellet där han börjar och han får reda på massa fula saker som försigår. Det är ett halvstarkt drama, där snubben i huvudrollen är super, men Audrey Taotou i den andra huvudrollen inte övertygar, men man kan ju tänka att man har etsat in i sin hjärna att hon ÄR Amelie, efter att man sett Amelie från Montmartre tio gånger. Och det är ju inte bra.


Disco Kung Fu (6/10).
(Måns Mårlind & Björn Stein, Sverige, 2002. IMDb.)
En parodi på kung fu-filmer, men som ändå tar sig själv på lite allvar. Dock inte så mycket att det stör. Det som stör är det taffliga skådespelet, men det gör inte så jävla mycket. Dessutom lyser givetvis Kjell Bergqvist upp resten av skådespelartruppen. Ganska coolt av honom att vara med i denna rulle. Han är, och förblir kungen i svenska skådespelareliten. Skojigast är i slutet då Eva Röse är emd i ett par sekunder. "Och vad händer nu?" frågar den lilla pojken som är med i hela filmen. "Nja, det händer nog inte så mycket mer än att hålla i handen, jag hade dåligt med kontanter." Klockrent. Det citatet blir denna filmens "Men säg det med en ton som antyder att vi äter" från Den Bästa Sommaren. Trevligt, helt enkelt.


District 9 (3/10).
(Neill Blomkamp, USA / Nya Zeeland , 2009. IMDb.)
Den börjar bra när den jämför utomjordingarna med den svarta befolkningen i Sydafrika, men sedan ballar den ur.


Django Unchained (8/10).
(Quentin Tarantino, USA, 2012. IMDb.)
Bra, men lång. Quentin Tarantino älskar ju exploitation från 70-talet. En sak har han dock glömt: att en film ska vara runt en och en halv timme. En ska inte behöva sitta pissnödig halva filmen för fan.


Djävlarna (7/10).
(The Devils, Ken Russell, England, 1971. IMDb. KG.)
En lördagseftermiddag där man skyr septembersolen för att ta sig in i biomörkret bör man bli bjuden på onanerande nunnor och maktgalna präster. Har man dessutom ett par öl till så blir det ack så bra.


Djävulens bländverk (6/10).
(La beauté du diable, René Clair, Frankrike / Italien, 1950. IMDb. KG.)
Bra version av den gamla historien av Faust. Kul gubbe som spelar den lärde mannen som får sin ungdom tillbaka. Han hoppar och skuttar och lever låda. Fint!


Dodesukaden (6/10).
(Akira Kurosawa, Japan, 1970. IMDb.)
En ganska seg film. Lite för seg för min smak. Finns en hel del intressanta karaktärer dock och den lille magsjuke pojken är ju sååå söt (haha, lite fjortis varning..) Men det blir varken tillräckligt intressant eller roligt för att bli riktigt bra. Jag är i alla fall glad att SVT inte valde att visa den långa versionen på den här filmen. Den är nämligen snäppet över 4 timmar! Skulle jag nog inte orkat, eller då kanske man hade lärt känna karaktärerna bättre, vem vet..


Dodgeball: A True Underdog Story (3/10).
(Rawson Marshall Thurber , USA, 2004. IMDb.)
Eh. Ganska löjlig film. Ben Stiller lyckas inte varje gång.


Doften av Grön Papaya (4/10).
(Mùi du du xanh - L'odeur de la papaye verte, Anh Hung Tran, Vietnam / Frankrike, 1993. IMDb.)
En besvikelse. Här har jag och David gått och väntat i fem år för att se den här rullen, jag var till och med nära att köpa den i Malmö för 250 pix (alltså göra en till Love Liza), men nu har den faktiskt hittat ut på nätet. Med svensk (förvisso särskriven) text och allt. Det tråkiga är att den är så trist. Trans senare filmer, Cyclo och När solen står som högst är två fantastiskt vackra filmer, här har han inte haft samma budget och kanske inte heller samma fotograf. Vidare fastnar man inte i historien. Behållningen är en liten pojke som fiser och pissar lite här och var.


Dog day afternoon (9/10).
(Sidney Lumet, USA, 1975. IMDb.)
Jag och Alex såg om denna finfina film. Här är min gamla recension: Dog day afternoon är lätt den bästa bankrånsfilmen jag har sett, där själva rånet är huvuddelen av historien. Annars är Reservoir Dogs (De hänsynslösa) snäppet bättre. Huvuddel är en underdrift, filmen börjar med att rånarna går in på banken och slutar när det hela är över. Det är inte så ofta man ser, egentligen, oftast är det alltid lite tillbakablickar eller nåt liknande, men här är det istället dialogen som hjälper oss lära känna karaktärerna bättre. Al Pacino spelar Sonny, hjärnan bakom det hela. Men med det hela är det ju som alltid i sådana här filmer något som går snett. Här är det mycket som går snett, men det som gör denna film mycket bättre än de andra i genren gör att hela förloppet känns så mycket mer äkta än vad de generellt gör. Pacino är (som vanligt) lysande, men jag kan ändå inte sluta tänka på vilken skillnad det är på hans röst i den här filmen jämfört med den han har idag. Mycket gällare, inte lika respektingivande. Hur som helst är han mycket bra, liksom resten av ensemblen som sköter sig utan något direkt att klanka ner på. Lumet kan det här med att ta det bästa ur en skådespelare och verkligen koncentrera sig på det, Al Pacino i denna film och Paul Newman i The Verdict. Frågan som jag ställer mig är varför det visas flera av Lumets filmer nu? Och varför inte 12 Angry Men. Vill se! Jaja, detta var en mycket bra film som ledde till att förhoppningarna på 12 Angry Men växer sig ännu större.


Dogma (8/10).
(Kevin Smith, USA, 1999. IMDb.)
Svinigt rolig. Man hajar varför katolikerna protesterade mot den här filmen, hehe.. Jaja. Annorlunda och originellt manus och hela filmen är skitskoj.. Jag ska nu hyra Mallrats, Chasing Amy och Clerks med en gång, yeah right..


Dogtooth (8/10).
(Giorgos Lanthimos, Grekland, 2009. IMDb. KG.)
En studie i mänsklig förnedring. Eller snarare en studie i hur man kan forma människan. Sanslöst intressant. En av årets bästa.


Dogtown & Z-Boys (6/10).
(Stacy Peralta, USA, 2001. IMDb.)
En film vars ämne var mer intressant än filmen som sådan. Upplägget var sådär och jag Hatar när det zoomas på tidningsutklipp.


Dogville (8/10).
(Lars von Trier, Danmark / Sverige / Frankrike / Norge / Holland / Finland / Germany / Italien / Japan / USA / England, 2003. IMDb.)
När man har en film som utspelas helt och hållet i en studio som är uppbyggd till en liten stad, kan man tro att det ska bli oerhört teatralt, men von Trier kommer undan med det genom snygg filmning, även om han ibland ska vara jobbig och köra sitt "handkamera är för jävla bra - ser äkta ut". Känns inte riktigt som nåt kommer se äkta ut när man ser märken i backen som ska vara dörrar och väggar.. Nåväl, filmen är väldigt bra, tar upp hur folk beter sig när de har övertaget och en bra twist i slutet gör det extra bra. White trash på 30-talet. Boyaka!


Doktor Mabuse, spelaren (5/10).
(Dr. Mabuse, der Spieler - Ein Bild der Zeit, Fritz Lang, Tyskland, 1922. IMDb.)
Fritz Langs lååååånga film, uppdelat på två visningar på Cinemateket var inte så fantastisk som M eller Metropolis, men helt klart sevärd, men som sagt, en timme för lång eller så.


Dolls (8/10).
(Takeshi Kitano, Japan, 2002. IMDb.)
Underbart vacker film. Jag älskade den. Speciellt huvudhistorien. Den var allra mest vacker. Så vacker att den ambivalenta tjejen numera pryder mitt skrivbord på datorn...


Dom kallar oss mods (7/10).
(Stefan Jarl, Sverige, 1968. IMDb.)
Sköna gubbar i kultrullen jag aldrig såg. Nu så. Får se om jag kollar resten av trilogin nu eller om jag avvaktar tio, tjugo år..


Donkey Punch (4/10).
(Oliver Blackburn, England, 2008. IMDb.)
Rubbish!


Donnie Darko (10/10).
(Richard Kelly, USA, 2001. IMDb.)
En underbar film tillägnad åttiotalet. Första gången jag såg den var jag aptrött och somnade, så jag såg om den idag. Den är jävla bra, men inget mästerverk. Jag gillar alla saker som ska sätta griller i huvudet på en. Allra mest gillade jag den tjocke snubben i den röda träningsoverallen. Sedan får vi även höra 80-talets antagligen allra bästa låt, Joy Divisions Love will tear it apart (som förvisso släpptes redan 1979, men känns åttiotal för det). Och alla dessa underbara 80-talsgrejer, man blir som ett barn igen. Ja, om man är runt tjugo, då..

Revidering: Den är visst ett mästerverk. Såg Director's Cut-versionen idag. Ah, filmen är ju perfekt. No more, no less. Som vanligt när jag ser filmer som är svåra att fatta sätter jag för lågt betyg första gången (och i det här fallet - även andra) jag ser dem. THEY MADE ME DO IT!


Dont look back (6/10).
(D.A. Pennebaker, USA, 1967. IMDb.)
En klassisk dokumentär om när Dylan är i London några dagar. Jag var inte helt hänförd. Men trevligt att Donovan får så mycket utrymme. Det är en bra kille. Också.


Doodlebug (5/10).
(Christopher Nolan, England, 1997. IMDb.)
En man hoppas omkring och försöker slå ihjäl en kackerlacka. Eller?


Double Indemnity (8/10).
(Billy Wilder, USA, 1944. IMDb.)
Skön film-noir.


Down by law (6/10).
(Jim Jarmusch, USA / Tyskland, 1986. IMDb.)
Juste rulle, långsam, men med Roberto Benigni i en av huvudrollerna blir den riktigt rolig. John Lurie är sådär och Tom Waits är bra. Och underbara Jockey full of bourbon öppnar soundtracket. Om du vill byta en DVD har jag denna. Let me know. ;)


Dr. Jekyll and Mr. Hyde (5/10).
(Rouben Mamoulian , USA, 1931. IMDb.)
Ytterst daterad film där en snubbe hittar på en vätska, vilken har effekten att den bara tar fram ens elaka sida till fullo. Detta använder han för att ragga (eller rättare sagt beordra) upp en flicka, som har varit ytterst flörtande med honom, när han som gentlemannen han egentligen är, hjälpt henne när hon var i knipa. Eftersom han ser annorlunda ut är det ingen som kan känna igen honom och säga det till hans fästmö.. Tråkig film helt enkelt. Men lite intressant, visst.


Dr. Mabuses testamente (9/10).
(Das Testament des Dr. Mabuse, Fritz Lang, Tyskland, 1933. IMDb.)
Ännu en höjdarrulle av Fritz Lang, här en film om ett sinnessjukt geni som mer eller mindre försöker ta över världen. Filmen totalförbjöds naturligtvis av Hitler - det är ganska många likheter med honom. Det är lite småjobbigt i början att hålla reda på allt, tempot är högt och det klipps till exempel från ett samtal till ett annat, så det gäller att hålla huvudet på skaft. Fint foto och superbt skådespel. Dock kommer den aldrig riktigt upp i M:s klass. Men nära.


Dr. Strangelove eller Hur jag slutade ängslas och lärde mig älska bomben (9/10).
(Dr. Strangelove or: How I Learned to Stop Worrying and Love the Bomb, Stanley Kubrick, England, 1964. IMDb.)
Underbar film, håller dock inte med majoriteten av de som röstat på den på IMDb som tycker den är Kubricks bästa, det är A Clockwork Orange (i alla fall av de jag har sett). Men den är verkligen inte dålig, annorlunda story, bra skådisar, bra filmat, roliga karaktärer och detaljer. Bra slut.


Dr. Zhivago (9/10).
(Doctor Zhivago, David Lean, USA, 1965. IMDb.)
Äntligen fick jag tummen ur. Har haft den bandad i ett år, men har aldrig varit så sugen på att sitta över tre timmar och kolla en film om ryssar.. Haha. Nä, men den var skitbra, men seg så inget som man skulle kolla med polarna direkt.. Men en skön eftermiddag är den en given vinnare! Ett annorlunda manus, jag kände på något konstigt sätt att jag 'behövde' kolla på den efter Crouching tiger, Hidden dragon, varför vet jag inte riktigt, men det kändes lite som om de skulle vara ganska lika av någon anledning och det var de också. En invecklat kärlekshistoria med fler än två inblandade.


Drive (8/10).
(Nicolas Winding Refn, USA, 2011. IMDb.)
En snubbe är en jävel på att köra bil och anlitas för att kunna köra "the get away car" vid rån och inbrott. Men när han hjälper sin granne går det åt fanders. Vad vill man ha i en sån här rulle? Jo, riktigt bra bilscener. Och, som alltid, en bra story. Den här har faktiskt båda. Jag gillar't!


Drowning by Numbers (8/10).
(Peter Greenaway, England / Nederländerna, 1988. IMDb.)
Flummigt och skitsnyggt. Me like.


Drugstore Cowboy (7/10).
(Gus Van Sant, USA, 1989. IMDb.)
En helt ok film, ett sådär manus, men skådiarna höjer det lite..


Du levande (8/10).
(Roy Andersson, Sverige / Tyskland / Frankrike / Danmark / Norge, 2007. IMDb.)
Stiliserat och roligt. Me like.


Du, var är brudarna? (7/10).
(Swingers, Doug Liman, USA, 1996. IMDb.)
En helskoj film med en massa saker som man inte brukar se på film, killar som spelar tv-spel och när en av dem fortsätter spelar när de har pausat så blir det lite småslagsmål. Klockrent, många sådana scener och visst lite sexism, men allt känns förbannat genuint, förutom att de åker omkring i varsin bil i rad när de åker från fest till fest, men det är ju i L.A. och där åker man ju alltid bil, eller? Jaja, trevlig underhållning i en trevlig film. Som bakfyllefilm, ett mästerverk ;)


Dubbel-åttan (4/10).
(Daniel Fridell, Sverige, 2000. IMDb.)
En ganska tråkig film med ofantliga överspel. Att killarna som ska filma den här tjejen inte ens har ett manusskipt, eller som de kallar det, manuskrept, det är ännu ett problem att de snackar så förbannat grovt dalmål att man stundtals inte fattar vad de säger.. Och sexscenen, vad var den där för?


Duck Season (8/10).
(Temporada de patos, Fernando Eimbcke, Mexiko, 2004. IMDb.)
Underbar film om två killar som ska få lägenheten för sig själva en söndag, så de köper cola och chips och sätter sig och spelar xbox. Men strömmen går och grannen vill låna ugnen samt jävlas de med pizza-budet, som vägrar ge sig när de säger att han är 20 sekunder sen och de således ska få pizzan gratis. Helt underbar!


Duellen (8/10).
(Duel, Steven Spielberg, USA, 1971. IMDb.)
Suverän film där en snubbe kör förbi en lastbil, varpå lastbilschaffisen blir galen och försöker köra honom av vägen. Simple and good!


Dumbo (4/10).
(Ben Sharpsteen, USA, 1941. IMDb. KG.)
Dumt. Fast det här segmentet är ju bara underbart.


Dunderklumpen! (8/10).
(Per Åhlin, Sverige, 1974. IMDb.)
Haha. Beppe Wolgers måste ha varit en stenad man. Jag vet i vart fall vad jag ska ge Filip i sexårspresent! :)


Dune (4/10).
(David Lynch, USA, 1984. IMDb. KG.)
Trams. Kolla hellre på dem som tycker om dem; Peep Shows huvudkaraktärer Mark och Jez.


Dur och Moll (5/10).
(Sweet and Lowdown, Woody Allen, USA, 1999. IMDb.)
Antagligen bästa svenska översättningstiteln någonsin? överträffar originalet tycker då jag. Filmen däremot är ingen höjdare. Gillade inte upplägget då historien till viss del berättas med bilder, till viss del av Woody Allen och ett gäng jazzentusiaster. Sedan tyckte jag inte filmen var särskilt intressant heller, Penn är inte i sin bästa klass, men det är helt klart småtrevligt ibland.


Dynamic Tom: Portrait of a Cocksman (5/10).
(Andrew Cohn, USA, 2009. IMDb. KG.)
En dokumentär om en 68-årig kvinnotjusare. Rätt intressant. Ni kan se den på regissörens vimeo.


Dödsängeln Maria (6/10).
(Die Tödliche Maria, Tom Tykwer, Tyskland, 1993. IMDb. KG.)
Efter en hel del arbete med requests och annat har jag äntligen fått se den här tidiga Tykwer-rullen. Tyvärr var dn inte riktigt så bra som jag hoppats på, men ändock bra. Får du tag i den; se, om inte kan du gott se om Prinsessan + Krigaren istället!


Død snø (7/10).
(Tommy Wirkola, Norge, 2009. IMDb. KG.)
Ett gött gäng norskar ger sig ut på skitur och råkar väcka några nedfrysta nazister… Bra skit!