“I like to boat, but I just don’t want to ever be referred to as a ‘boating enthusiast’.”

I torsdags satte jag Wolf Peoples 70-talsdoftande platta Steeple i lurarna och styrde kosan norrut. Jag cyklade via Tjörn och Orust upp till min systers sommarställe på Vindön vid Norra Orust. Det gick smidigt och fint, även om 160:an, som är enda vägen som går igenom hela Orust Söder-Norr, skulle behöva sig en refug. En och annan idiot tutade på mig när jag cyklade på det enda stället man kunde. Efter ett toabesök i Henån tänkte jag att det ju bara är en backe upp och ner, eller kanske två till Vindön. Det var nåt i stil med sex. Jävligt tärt. Hur som haver, väl framme var jag tvungen att svalka mig i det varma vattnet, få öl och mat och åka ring efter min svågers båt. Det hade jag inte gjort förr och visst fan var det kul! Det åts och dracks och åt och dracks och nere vid hamnen kokades levande kräftor inför den stundande kräftskivan. Det var en fin kväll, som avslutades på syrrans soffa, bredvid hennes tvååriga dotter som några gånger under natten tappade nappen. Agerade helt enkelt morbror även nattetid.

Nästa dag kom regnet. Jag satt och löste korsord medan min syster stickade Pippitröjor. Hennes söner satt och kollade på film hos grannungen och jag blev framåt eftermiddagen lite uttråkad och kände att det var dags att dra vidare. Sagt och gjort, till tonerna av playlisten Dansa, Fastän (som även innehåller Fuck Buttons Bright Tomorrow i min originaltappning) gick det fort över till Rotan, Lanesund och runt Herrestad, men backen upp till Blåkulla var riktigt seg, sedan rullade det på igen, tog en macka på den fiiina Strandpromenaden som snart bara är en massa sletna bräder? Backen vid Landbadet är nog den brantaste på hela färden. Huja! Och i Forshälla kom ett hällregn från Hank, fi fan! Men väl i Ljungskile fick man varmt kaffe och en macka. Både jag och farsan somnade i varsin fåtölj när det var fem minuter kvar på westernrullen Wild Rovers. Jag tittar mer på tv hos mina föräldrar än vad jag gör hemma. Men det fina är att vi numera ofta kollar på TCM hos far. Yay! För några veckor sedan började jag söndagen med en dos Casablanca. It’s the beginning of a (kinda) new friendship.

När jag vaknade efter nio-tio timmars välbehövlig sömn dagen därpå var vädret fortfarande trist, men vi bestämde oss ändå att åka ut på sjön, jag och Ulven, som skulle komma upp från Götet. Medan vi väntade på henne gav far mig en genomgång av båten och sa att den ibland började koka. Han sa inte vad jag skulle göra om det skedde och inte heller frågade jag. Mañana, mañana… När väl Ulrika kom tog vi en färd ut i det grå vädret, tuffade bort i fem knop till Slussen där vi tog varsin burgare. Top notch. På vägen tillbaka kändes det som om vi åkte söderut precis före det fina vädret. Det kom ikapp oss när vi badade vid Dirhuvud, där jag och Fedda en gång i tiden spelade in en film där vi lekte nakna grottmänniskor. När vi skulle åka därifrån började strulet. Jag glömde fullkomligt bort aktertampen och medan Ulrika, som tog om hand om den främre, ropade på mig att dra upp den hörde jag ju bara motorn som snurrade på bra, bra, och inte alls. Tampjäveln satt i propellern och vi kom givetvis ingenstans. Jag bytte om från blöta jeansshorts (efter hällregn dagen därpå lät far mig leka Tobias hela helgen) till blöta badshorts och stack ner och försökte styra ur tampen ur propellern. Den jäveln hade satt sig mellan propellern och den som driver runt den, efter att ha rådslagit med far via lur skar jag loss skiten, kallt som fan var det att mecka där nere. Men tack och lov kom motorn igång och vi kunde ta oss tillbaka till slut. Alltid är det nåt. Vi fick massa mat och sov bort misären.

Idag regnade det hela förmiddagen och jag såg med glädje framemot att cykla hem de sju milen till Götet. Huja. Det kommer bli kallt. Ulrika åkte tåg och jag tippade på att det skulle ta fyra timmar om det inte regnar alltför mycket. Och dra på trissor, det kom faktiskt bara några droppar i Backa, men däremot var det motvind hela jävla vägen. Men nu är jag hemma och har varit värd både kebabpizza och choklad, javisst.

Det var denna helg det, hur blir nästa? Vilka ska på WOW? Mitt schema ser ut så här.

Andra kvartalsrapporten 2010.

Dags för kvartalsrapport! Här har ni årets andra kvartalsrapport.

Arcade Fire – The Suburbs

Förrförra veckan satt jag och funderade på om man skulle ta en road-trip till Dalhalla, ni vet det stora kalkstensbrottet i Dalarna som den gamla operasångerskan Margareta Dellefors lade grunden till genom vad sägen säger, att de testade akustiken med att släppa en tändsticksask. Det låter lite väl skrockfullt, men men. Jag satt i vart fall här vid datorn och kollade, samtidigt fick jag ett mail med att en soffsurfare från Götet, Christian, skulle åka upp med en vän och hade platser kvar i bilen. Sicken flyt! Så vi trängde in oss, jag, Sofie och Josiah, som soffsurfade hos mig vid tillfället och drog iväg i den gula bilen, fick man slåss konstant i den då? Spelningen var suverän, bandet var dock lite obekväma med vallgraven till publiken så de hade byggt en provisorisk bro där sångaren kunde gå fram till publiken, en av de andra i bandet hoppade helt sonika i vallgraven. Jag tyckte de spelade lite väl högt för att akustiken skulle komma till sin fulla rätt, men som de själva sa “this is a rock concert”. Tja, jag hade hellre sett lite lägre volym, men när jag kom över det var det bara att luta sig tillbaka och njuta. De håller fortfarande klass och titelspåret från nya skivan växer. Resten av skivan borde läcka snart.

Atlas Sound – Walkabout (w/Noah Lennox)

Jag är inte så mycket för Atlas Sound, tycker det är väl tråkigt. Sånär som denna klockrena låt som David hade med på en spellista till sin syster, där Animal Collectives Panda Bear hjälper till.

Beach House – Play the Game (Queen cover) & The Arrangement

Beach House fortsätter att vara favoriten i Bobs hus. Här med en fin Queen cover och en b-sida från Zebra-singeln. Bör ej missas på WOW, Victoria Legrand head-bangar gärna med till sin musik. Det är fint.

Bob Dylan – Maggie’s Farm, It’s All over Baby Blue, If Not for You & Wigwam

Jag laddade ner lite mer Dylan. Wigwam är den där fina vi alla kommer ihåg från Royal Tenenbaums-soundtracket.

bob hund – Festen är över

bob hund är tillbaka med en fin ep där andra låten är allra finast. Fin video också.

Born Ruffians – What to Say

Kanadickerna i Born Ruffians är tillbaka med en ny platta, jag tycker de är mycket underskattade och det här är nog kvartalets allra bästa låt som i vart fall jag kan känna igen mig i. When I wake up I’m speaking slow, when I get drunk I’m speaking more, get to drunk and I don’t speak at all, get to close to you and I don’t know what to say…

Broken Social Scene – World Sick, Texico Bitches, Art House Director & Water in Hell

BSS är tillbaka med bravur, helt klart ett av årets album. De var dessutom skitbra på Primavera. Lite kasst var det dock att man fick välja bort bandets producent, John McEntires egna band Tortoise för att se BSS, men de förstnämnda har blivit för jävla tråkiga ändå…

The Chemical Brothers – Let Forever Be

Kommer ni ihåg den här suveräna låten där Liam Gallagher gästar ack så fint. Ah, svunna tider…

The Doors – Love Me Two Times & People are Strange

När jag jobbade på fiket i England gick jag alltid och sjöng på People are Strange när jag diskplockade.

Dosh – Airlift

Finfina beats.

Fol Chen – Cable TV

Jag laddade ner en skitbra spelning som Liars gjorde i Williamsburg och nånstans där tackar Andrew förbandet med att kalla dem för det bästa bandet just nu. Tja, jag håller inte riktigt med, men den här låten var riktigt skön.

Gregory & The Hawk – Oats We Sow

Ni har väl inte missat den här übersöta tjejen och hennes underbara röst?

Koop – Strange Love

Koop släppte en samlingsskiva där den här nya låten var med. Me like.

LCD Soundsystem – Drunk Girls

Vissa dagar gillar jag honom inte alls, vissa kan jag inte sluta dansa. Men nån New York, I Love You bjöd inte skivan på.

Magnolia Electric Co. – Leave the City

“Broke my heart to leave the city, I mean it broke what wasn’t broken in there already.”

Micah P. Hinson – Beneath the Rose

Jag vet inte varför det tog mig så lång tid att kolla upp den här killen. Riktigt duktig.

Miles Kurosky – An Apple for an Apple

Han kom med än en gång nu när även albumet släpptes. Beulah, älskade Beulah, jag måste än en gång tipsa er om The Coast is Never Clear. Skaffa nu innan sommaren tar slut, en skiva jag ofta spelar i värmen!

The National – England & Sorrow

Helt klart de låtarna som jag älskade mest på nya plattan. Ingen Boxer, men den är ju mer eller mindre omöjlig att toppa.

Nina Simone – Since I Fell for You

Nina hade världens bästa röst. Men det visste ni redan.

Phantogram – Mouthful of Diamonds

Mmm, beats…

Pugh Rogefeldt – Love, Love, Love & Dä ä Bra, dä ä fint

Ja, dä ä dä! Jag respekterar Janne ‘Loffe’ Carlsson mer och mer ju längre tillbaka i tiden man går. Tänk resonemanget Jack Black har i High Fidelity om Stevie Wonder…

Ratatat – Neckbrace & Bob Gandhi

Helt klart årets bästa cykelplatta.

Youth and Student Travel – Summertime

Jag läste i Madeleines blogg om den här underbara, Girls-doftande dängan som några Stockholmare gjort. De var dessutom så snälla att de skickade mig en mp3a när jag mailade dem. Fint så. Man blir dessutom glad av videon.

Dessutom kan jag tipsa om att jag gjorde en lista med vika dagar band på Way Out West spelar här. Ses där!