Om jag skulle registrera ett parti som vilar på och genomför den idé jag föreställer mig så tror jag att jag (och kanske du) blir med riksdagsplats inom fyra och ett halvt år. Jag har en idé. En fullständigt galen galen galen idé. Den galnaste jag någonsin haft. Jag behöver en medkumpan och det krävs en galen mecenat. Och jag som aldrig skulle befatta mig med reell politik. Eller?
hitler höll väl sina första möten i en ölkällare, har herrn frekventerat andra långgatan för intensivt?
För att, i politisk anda, bemöta detta fullständigt irrelevanta argument: Jag har inte satt min fot på 2a lång, förutom för genompassage eller billig födoförtäring, sedan urminnes tider. Knappt i andra ölschapp heller för den delen. Min alkolistiska puritanitet är idag, tror jag, större än den någonsin varit efter det att jag trätt in i tjugoårsåldern. And I like it. Och, Hitler, I do not like.
Trots rubrikstöld har du mitt intresse. Utveckla? Och ursäkta då jag inte hade mage att dricka öl på Tildas i afton… ^_^
Håller med Bob, utveckla! Jag drar om ca 2v, biljard?
Jag tycker om dubbel espresso, att spela tennis, solen, våren, Thåström och Nationalteatern. Jag gillar i synnerhet Thåström, men även Neil Young och Bruce. Jag tycker också om elektronisk musik. Gärna med mycket (mörk och monoton) trumma. Jag gillar Göteborg, och att cykla. Framförallt att cykla i Göteborg. Jag tycker om att laga mat, och jag gillar öl. Jag gillar att dricka. Numera också olika varianter av vin. Jag gillar främst att dricka utan att bli onykter. Jag gillar P1, men också att jag har en bil. Jag tycker om att vara i Kålltorp, och gillar Torps Café (det får mig att tänka på cafét i Twin Peaks). Jag gillar mina vänner och att pröva nya saker, gärna sådant som är obekant för mig sedan tidigare. Jag gillar att promenera när det är varmt. Ibland, inte så ofta, gillar jag att spela golf. Jag tycker om att läsa. Helst tidningar, sedan tidskrifter, men också böcker (men inte lite mycket). Jag tycker om Wiezels matcenter och hisingens bibliotek. Jag tycker om Tildas. Jag tycker om socialism som idé, men inte så banalt som projektet framställs då det lyfts fram av politiker eller Aftonbladet. Jag tycker om att tänka. Jag tycker väldigt mycket om att tänka. Ibland gillar jag att resa, men inte så länge, för jag gillar Sverige och hemma mest. Jag tycker om att vara rapp i käften. Och att ge smarta kommentarer, allra mest då de förstås av andra runtomkring. Jag gillar Masthugget. Jag tycker verkligen verkligen verkligen om Joanna. Jag gillar Färjenäs och hade velat äga ett av husen där, helst det med fiket i bottenvåningen. Jag tycker om att jag provade att vandra i fjällen, och att jag vill vandra igen. Ibland tycker jag om mig själv. Jag tycker om min familj, även om vi ibland är olika mätbart enbart i eoner av tid. Jag gillar Gais, särskilt Fredrik Lundgren eftersom han är bra på annat än att skjuta hårda skott i krysset. Ibland, ofta på cykeln på väg till Heden, tänker jag att idag är jag A. Iniesta och har världens bästa spelförståelse, och det tycker jag om att tänka. Jag tycker om att gå på kulturella happenings, men bara lite för man är mest passiv och inte så aktiv. Jag gillar att vara aktiv. Jag gillar att producera saker. I synnerhet tycker jag om när man producerat klart saker och ting. Då blir jag rastlös i väntan på nästa färdigställandeprocess skall ta fart och det är en rastlöshet jag tycker om. Jag minns att jag tyckte om att vakna om morgonen på Baldersgatan om man hade fönstret öppet för det lekte högljudda dagisbarn på gården. Jag gillar barn, men mest andras, fast det kan man egentligen inte veta om man inga egna har. Men jag tycker om att man inte kan veta allt. Av de människor jag inte känner tycker jag nog mest om Thåström, och franska kvinnor på bild för de är vanligtvis mycket snyggare än andra kvinnor på bild. Jag tycker oerhört mycket om att vandra omkring i städer under morgonen då de vaknar upp under våren och sommaren. Jag tycker mest om skidåkning i OS, men bara om det inte är masstart för då går dess intressanta moment förlorat. Jag tycker om att åka tåg och ha picknick och grilla. Jag gillar fisk, men nästan lika mycket italiensk mat. Av alla saker jag tycker om tycker jag mest om Joanna. Tillsammans tycker vi om Twin Peaks. Men också många andra saker. Jag föredrar bomullsmoln framför andra moln. Jag tycker också om siffran 5 och ortsnamnet Glädjefrid. Träden i parken vid Gustafsberg tycker jag också om. När jag känner lust tycker jag också om att skriva. Min favoritblomma vet jag inte vilken det är, men utsikten från Ramberget gillar jag. Jag tycker också om att man aldrig kan veta vad man kommer att tycka om.
vad glad jag blev av detta. så enkelt och så bra.
rambergets ranelid regerar!
Det här var fint skrivet. Bygger på min Göteborgslängtan och vännerlängtan lite, även om Liverpool är bra. Thåström står nog överst på min lista med över personer som jag gillar men inte känner. Andra är Noel Gallagher och Per Morberg. Victor Müller är på väg in på listan också.
Christian bor på Rambergslid! Peppad på frågesportsidén igen? Ska vi spåna på onsdag kväll, kanske, över några kalla på Tildas?
Jag har facklig kurs 09 torsdag. men vi kan kanske ses utan pils?
Angående Gais. Vilka är dom där som är bra på att skjuta hårda skott i krysset då?
hur länge varar den fackliga kursen?
@Marcus: 15.30-16 typ.
@Figge: Alltså, I see your point. Men jag föreställer mig mest att F. Lundgren kan annat än att skjuta hårt i krysset och sånt som har med bollspel att göra. Men annars, tja, han den där Christos skjöt rätt hårt och ibland i krysset. Men han gick mest på Åby om kvällarna och vart fet efter ett tag och fick sedermera öknamnet Ost-chris. Annars skjuter Björn Andersson rätt hårt, men bara på träning, eftersom han alltid är skadad. Sen skjöt Wilton rätt bra också. Fast tyvärr alltid med bananskruv till månen. Samma med Wanderson. Han bör helst vara max en meter från mål för att göra mål. Märkligt att han gjorde så många i slutändan. I övrigt skjuter ingen annan heller hårt i krysset. Det görs för få strutar! Vem skjuter egentligen hårt i MFF?
Zlatan
Det är bra med såna här texter. Jag håller med om mkt, och ibland är det bra att hålla med. Det är underbart med Gbg på våren (kombinerat med cykel). Det känns som man har en evighet framför sig med grill, bad, sol och gott häng. Men sen så brukar sommaren aldrig riktigt bli som man tänkt sig. Våren är således en glädjeboom utan motstycke.
Ol: jag tycker vi tar det lite lugnt med den där Victor Müller. han verkar snäll på utsidan, men snälla män som uppenbarar sig med massa pengar är inte alltid att lita på. Jag anar ugglor.. men vi hoppas ändå!
Jessica Gedin! I senaste Spanarna [Fredag 15.03 men som jag efterhandslyssnar nu] bryter hon förtrollningen som bärare av ett omvälvande nyhetsbudskap.
På 60-70 talet hävdade man tydligen, enligt J.G, på fullaste allvar att personer med “Y-namn” var överrepresenterade på fabriksgolv och i fängelser. Nu har emellertid en etnolog gjort en studie om det hela (detta kan man forska om ja!) och kommit fram till att “Y-namnets” förbannelse enbart är en myt.
Vän av ordning tänker: Men jag då!? Är inte alla mina empiriska exempel goda nog? Jag känner både Conny, Ronny, Johnny, Lenny, Kenny (ja det gör jag ju tom!), Jimmy och Timmy. Och de har det svårt. Nästan allihop!
Jag känner att livets betingelser rämnar. Vad skall vi nu skämta om? Är Johnny Järn inte roligt längre?
* * *
Ps. Hade världen varit en radio och ingenting mer hade jag blivit kär i Jessica Gedin.
Jag lyckades pricka in live-Spanarna i fredags och hörde också denna myt krossas. Vad är din definition av att ha det svårt, då? Jag (jag antar att jag är Kenny), Jimmy och Lenny har det väl ok? Vilka är de andra? Och Johnny Järn kommer alltid vara roligt. Speciellt när han googlar på sig själv.
Kan vi inte välja att bara helt enkelt strunta i att det bara är en myt, det är tydligen en myt att Pol Pot sköt av den glasögonbärande delen av befolkningen också. Det var ju en sån bra story…
Jag drog till med Lenny & Jimmy för de ligger rätt i Y-namnsmunnen. Kenny inkluderades för att jag fick en snilleblixt i stundens hetta pch kom på att du heter så. Ingen av er har det svårt.
Men det har ju ingen annan Y-are heller.
Vi kör på förnekelse. Det tycker jag med. David Marcus Irwing. Robert Robin Faurisson. Hej på er.
Avfärdare av uppmuntrande myter borde avskjutas av Pol Pot. Mina favorithistorier är som barn för mig. Om någon exempelvis skulle avslöja historien om widescreen-gisslantagaren som osanning skulle min värld rämna.
Bli inte för blåögda nu heylisor. Liksom mycket annan” forskning” har säkert den där studien sina brister. Etnologfjantens brorsa heter säkert johny. Varje Benny, Conny och Jonny är fortsatt bovar tills motsatsen är bevisad i min bok. Spanarna är guld f ö.
Det är sant, så måste det vara. “Etnologen Conny Ronnysson-Lennysson har med sin forskning kommit fram till att y-namn inte är förknippade med kriminalitet”.
Jonas Hallberg är gud. Spanarna är underbart. Gubbigheten är total.
Och såklart är Y-namnen förknippade med kriminalitet. Bob ditt register är ju inte fläckfritt din gamle videobandspelareattackerare.
Figge: Tja, det är ur registret nu, dags att åka dit igen, jag måste ju leva upp till mitt mellannamn, menar jag! Och Hallberg är absolut gud.
Plånboken på P1 bombarderar ut meddelanden om hur man gör karriär och lyckas i livet:
Jag spyr!
Alltså. Vem vill springa runt och hela tiden vara medveten om hur man agerar i syfte att dupera potentiella arbetsgivare; vem fan vill vara ett varumärke; vem i hela världen vill gå på kurs med andra nedstämda med syfte att peppa varandra till stordåd? Vem i hela världen vill göra någon av detta?
Ett jakande svar på nämnda punkter skulle för mig vara en tydlig indikation på att personen i fråga inte är någonting för mig och mitt företag. Men det är ju jag iof. Fast jag säger, fullständigt insiktslöst, samma sak som giganter har sagt förr. ‘Det är ni som e dom konstiga det är jag som e normal’.
Jag tycker det finns lite fler nyanser i det hela än det du beskriver. För mig är de punkterna självklarheter, okej gå en kurs i självkänsla tror jag iofs hade haft omvänd effekt på mig.
Men jag ser det hela som en flerstegsprocess. Först skaffar man sig ett grundsätt av skills som möjliggör ett arbete. Men detta är lite som en binär, antingen har du det eller inte, det kan man inte göra något större val på som arbetsgivare. Hade TAT bedömt mig på skills när jag började hade jag ju rimligtvis varit körd för arbetserfarenhet saknades. Och arbetserfarenhet i mina ögon är tusen ggr mer värt än akademisk kompetens (mitt område).
Sen kommer ju biten med nätverkande och varumärke in. Jag “nätverkade” ju mig till jobbet på TAT, dels genom att ty mig till rätt personer under utbildning men även genom att lägga ut hakar på företaget. Sen har jag ett väldigt distinkt varumärke som designer. Jag vet vad jag gillar och vad jag är bra på, om någon frågar mig professionellt vem jag är har jag ett ganska klart svar som jag tycker diffrentierar mig.
Sen är ju nätverket riktiga vänner också så jag svarar att jag gör 2 av 3. Känn på den du, sen kan jag ju också tycka att bombardemanget rent allmänt är överdrivet. Men vad ska man göra som är enkelt och inte kräver att man tar i tu med det egentliga problemet, jo rekommendera de tre oanstående punkterna…
“Sen är ju nätverket riktiga vänner också så jag svarar att jag gör 2 av 3. Känn på den du…”
Jag föreslår att du inte tolkar mitt synsätt som en kritik mot dig, ditt leverne och dina utvecklingsvägar.
Men jag är iaf inget jävla varumärke i ett ständigt skyltfönster of life. Och jag tänker då aldrig att så bli heller för den delen. Jag är en människa. Med kompetenser, brister, strävanden, drömmar, mål, förhoppningar och tvivel över sakernas tillstånd. Precis som alla andra. Varken mer eller mindre.
Men den dagen då det inte är tillräckligt att vara människa för att kunna fungera i denna värld; då är denna värld utifrån de premisser som den fungerar i enlighet med heller ingenting för mig.
Vad anbelangar att nätverka:
Idag, onsdag 2 februari 2010, hade jag lika gärna, istället för att sitta i datasalen på UB, kunnat gå ner till Backaplan och köpt en kasse 7,2:or och det hade för alla andra i denna värld (med undantag för Joanna som jag sedan veckor tillbaka bestämt filmfestivalbio med 17:30) gjort varken till eller från.
Men det är en annan historia.
Återigen. Det är inte en kritik mot dig. Det är bara ett simpelt konstaterande att världen är en stängd plats för dem som står bredvid de inkluderande inkörsportarna.
Också på ställen där människor inte särskiljs med hjälp av murar, hudfärg eller religion. Det är kanske enklare att inse när man står utanför och i de osynliga barriärerna ser sin spegelbild.
Jag tog det absolut inte som ett påhopp. No offence taken…
Men enligt mitt sätt att se det är det inte konstigt att hantera sitt professionella jag som ett varumärke, till viss mån. Sen om man väljer att inte ta med sig detta till fritiden är väl en sak och det försöker åtminstone jag skilja på.
Det jag upplever är en sorts schizofreni där det finns ett jobb Marcus och ett fritids Marcus. Givetvis blöder de över till 99% och jag känner att jag är mig själv i båda situationerna, men ibland väljer man ju att framhäva och att trycka ner vissa saker beroende på kontexten.
Sen är inte det alltid att jag försöker lyfta fram de bra sakerna på jobbet, jag är exempelvis tydlig med att jag är ostrukturerad, detta har för min del lett till att ingen sätter mig på admin sysslor utan istället tänker “det här projektet verkar flummigt som satan, vi väljer Marcus för han är en flummig sate”.
Min invändning mot din inlägg är att det målar en väldigt absolut och svart vit bild av sakernas tillstånd medans det jag upplever består av milslånga gråzoner. Exkluderat självhjälpskursen då, där jag bängstyrigt tänker bra karl reder sig själv…
jag håller till stora delar med dig i sak men viker mig inte en tum på följande punkt:
Även på ställen där människor inte särskiljs med hjälp av murar eller sedan urminnes tider etablerade hinder såsom hudfärg eller religion står osynliga barriärer som exempelvis “glastak” gjorde och fortfarande gör för kvinnor. Och just det är inte bara enklare att inse (utan kanske en förutsättning för att se) då man står utanför och i de osynliga plexiglasen ser sin egen spegelbild.
I relation till detta ser inga fade:ande gråzoner utan distinkta linjer.
alltså, mitt löpande argument låter schizo noterar jag. förtydligande –>
jag håller med dig i sak om att det säkert går att kombinera privat & professionellt “varumärke”. men när alla argumenterar och talar om förhållandet så förespråkas emellertid att man inte skall göra det. privat förväntas numera vara ett varumärke. det är fullkomligt bängt i mitt tycke.
det är också 100% bängt att det inte tycks finnas utrymme för de som varken vill eller omhuldar att varumärkesprofilera sig utan anser att det borde vara fullt tillräckligt att vara en god medarbetare genom att först och främst visa sig vara en bra människa. men så är det inte. tror jag. jag vet inte om jag har rätt.
efter detta tillägg som med fördel klipps in mellan “…med dig i sak” och “men viker mig inte…”, följer vad jag skrev ovan.
nu ska vi se om jag kan få fram detta i text :)
först: jag tycker att det är bäng att vara varumärket privat, det tror jag man kan urholka sin själ på.
sen kravet på att varumärka sig vet jag inte, alltså jag håller med om att det är knas att alla ska göra det och utan det är du död. Men är det applicerbart jämt? Vissa får ju jobb och uppskattas för att de är goda. Åtminstone av mig… och jag tror att det finns fler som mig.
sen måste jag erkänna att jag inte förstår vad du menar med murarna, och då inte i sak utan i text. Kanske något du kan skriva ett inlägg om? Det låter intressant men jag är nog lyckligt lottad på andra sidan muren och förstår helt sonika inte vad du vill ha sagt.
Betydelsen är mycket enkel. Skillnaden mellan insider och outsider på arbetsmarknaden är knivskarp. På samma sätt som tyskar var tyskar och östberlinare var sovjeter.
Och gränsen mellan inside & outside är, om än kanske mindre omfattande, men ofta lika knivskarp för fler än invandrare, muslimer eller vad rasism nu må grundas på och som tar uttryck i att de inte får “vara med”.
Gränsen finns. Jag känner den. Jag upplever den varje dag. Jag kan spegla mig i den. Den består av vad du kallar gråzon och vad jag kallar knivskarp.
Busenkelt.
kallar du mig nazist!?
Eh, nej. Nu förstår inte jag. Ironi antar jag.
ironi ja, de är väl en av vår tids främsta konstruktörer av murar. För övrigt har jag suttit och kollat på måndagsdokumentärsserien på svt om andra världskriget och shit pommfritt vad de hade grym stil. Där kan man snacka bygga varumärke, läder, örnar, swastikan, frågan är om det var ondska eller blev efteråt, rent visuellt alltså. Svart och rött går ju inte av för hackor heller…
Christian, jag ska lära dig att bli en vinnande produkt. jag kan bli din livscoach! Vad sägs om att börja med längdskidåkning i helgen? Du, jag, bjursjön, ett race, en vinnare, en förlorare.
- Johan
Har du ett par äldre Atomic till övers och en lila burk Swix fästvalla är jag game. Lördag 11.00. Bjursjön. Du och jag. 10 km. Ett för-OS.
Marcus: Jag har Riefenstahls Viljans triumf här om du vill ha.
Jag tror det gjordes en pjäs på Stadsteatern (eller Backa?) under namnet Förvaret. Har för mig att det var J. Anyuru som skrev. Jag såg den aldrig. Teatern är inget för mig för tillfället.
Erinrade namnet som en konsekvens av att jag och Frans diskuterat offentliga rum; vad det är samt vilken uppgift de bör ha och vilka betydelser det har för varierande människor. Jag tänker i samma veva på Zygmunt Bauman, sociologen som i sitt senaste verk (något i stil med Konsumtionsliv) menar att medborgarskapet transformerats till att baseras på individuella kosnumtionsmöjligheter. Jag är benägen att hålla med. Ju mer desto mer jag tänker på det.
Den som inte konsumerar finns inte. Behövs inte för att låta de ekonomiska hjulen att kontinuerligt snurra och samhället att fungera. De utan räddning är ovidkommande, bortom räddning. Onödiga. Ett hinder för utveckling. Bort bort bort.
Men det är ju ens eget fel. Det är ju Du som har kukat ur. Ingen annan. Det vet man ju. Det vet ju alla! Och så kan det ju vara. Men det kan också vara som så att man försöker och försöker och försöker men aldrig lyckas och tills slut ger upp. Men skyll dig själv isf; ryck upp dig, du kunde ha kämpat lite till. Det vet du. Du är inte utslagen. Kämpa! Snart vänder det! Profilera dig! Bli ett varumärke! Kämpa. Kämpa. Kämpa. Du ansvarar för din utveckling! Du! Du! Du! Du kan! Det är Du, du, du, du, du, du, du, bara du, du, du, bara bara bara Du som kan förändra Din sits. Du!
Praktiskt taget hela samhället präglas av mer och mer individualisering. Detta kompletteras med en skugga av svaghetsförakt (sköt dig själv, looser). Kombinationen kokas ned till något slags nietzscheanskt influerad liberalism. Härliga tider.
Tillståndet tar, i termer av offentliga rum och dess betydelse, uttryck av att de inte är för mig. För de har privatiserats och jag kan inte konsumera. Så skyll dig själv. Ryck upp dig eller stanna hemmavid. Se på TV. Där finns något för dig.
Hur är det egentligen att vara fattig? Tja, jag vet nog egentligen inte. Förträngning fungerar alltid. Men det är en nyhet iaf. Fast jag är redan less.
Less på att gå omkring med matlåda så fort jag skall vara borta mer än några timmar. Less på att behöva släppa allt på stubben och åka till ett köpcentrum utanför stan så fort behovet anslås. Less på att inte kunna göra någonting (ty det kväver annan kreativitet också på köpet). Less på att inse att man numera oerhört gärna vill att de skall ringa från (Gud förbjude!) Försäkringskassan och erbjuda en intervju. Less på att veta att busskortet snart går ut och alternativet står till bromslöst bockstyre med smala hjul på isgata. Less på att röka men inte våga försöka sluta för att riskera att det skulle bli för mycket på en gång. Less på att humöret periodvis upprätthålls med konstgjord andning. Less på att varje dag iscensätta en ny dagsarbetsplan enbart för att inte bryta ihop. Less på det mesta. Less på nästan allt.
Det är ett Förvar. Kroppen förvarar en själ som så oerhört gärna vill göra nytta någonstans och uppleva ett sammanhang som inte enbart är fabricerat i innehavarens inre. Förvaret. Det är jag. Fast jag tror jag snart når bristningsgränsen för dess kapacitet.
dagsprojekan, jag kommer ihåg tiden i london då jag var arbetslös (även om det bara var på låtsas) då stod det “ät gröt” och “kolla på magnum pi”. Lyckades jag med båda de två aktionerna så var det en produktiv dag.
Du blir ju iaf snabb som ett spjut på bockstyret över isen Christian. Froktansvärt snabb.
Jag har sett förvaret, som handlar om ett mer fysiskt förvar än det du tar upp. Men Bauman har jag inte läst, men han verkar onekligen intressant. Honom ska vi ha!
I dagarna har jag varit mellan jobb i inte mindre än nio (9!) månader. Jag funderar över att förära dagen med ett 20 låtar långt Kentamedley bestående av enbart Just idag är jag stark eller om jag ännu en gång skall, den företeelse som diskuterades igår, ta mig till ett café för att tränga undan meningslösheten och istället försöka fabulera fram en viss gemenskap med caféets övriga gäster. Eller om kanske Universitetsbiblioteket vore en behaglig plats idag igen. Tja, det får dagen utvisa. Carpe Diem!
Edit [10.40]: Det vore naturligtvis taktiskt svagt att spendera 1/5 av månadens rörliga budget på en slät kopp redan idag, det är ju trots allt fyra veckor tills nästa gång lönen trillar in. Caféalternativet ersätts av att flanera fritt på redan spatserade gator. Det är sol idag. Det är en vacker dag. Kanske kan jag låta solglasögonen göra årspremiär.
[11.40] Så kom posten och CSN-krav med den. Amortering a 4000+ i Februari. Vem vill köpa min stjärt? Jag är oerfaren, men utlovar i gengäld billiga tariffer. Transportkostnad till danskt territorium tillkommer. Kan fixa F-skatt.
ta ut ockerhyra av lars när han kommer! erbjud även beskydd från yxmän så har du årets inkomst säkrad…
De behöver ju en vigilante på hissingen har jag sagt. Åk till kviberg å köp alt sno en vettig pistol. klipp sen till en snygg bandana med hål för ögnen.klart. Sen ere bara att börja knacka dörr och erbjuda beskydd.
Jag avser inte att gå i klinch med Bandidos/H.A. De sköter den där verksamheten med bravur alleredan. För övrigt bor jag på Hisingen. Hiss åker man upp å ner. På Hisingen sitter man still och gör fuck all. Eller du kanske bor precis bredvid Lanndala? Språkpolisen finns överallt som du ser. Däremot är det inte jag som språkpolisar hos Menisken. Men Hisingen ligger mig varmt om hjärtat. Dess namn vanhelgar man inte vid upprepade tillfällen ostraffat.
Nä ingen hiss bara MC med skjutjärn i hand
kan man slå mynt av språkpolisande kanske då? kan tänka mig att HA inte har grammatiken på plats. Du kanske kan korrekturläsa deras hot?
fuck off säger jag. antagligen samma innebörd som deras hot består av.
”Håller med dig om “Swim”. Inte alls så katastrofal som befarat! Alltid ett bra betyg.”
david på
"Oops, they’re gonna do it again!..."
För 7 timmar sedan
”tack”
marcus på
"Oops, they’re gonna do it again!..."
För 7 timmar sedan
”Om journalisten tyckte att det var fullt av data 1995, undra hur han ser på alla bloggar idag. »Every voice can be heard cheaply...”
bob på
"Bakåtsträvan..."
För 7 dagar sedan
”obs.det var inte ett seriöst inlägg vill jag...”
lotta på
"Nu skall jag skita i det blå skåpet: Är fundersam över mental hållning bland alla de ..."
För 8 dagar sedan
”hm. facebookstatus/skriva inlägg på heylisa ekvation=...”
lotta på
"Nu skall jag skita i det blå skåpet: Är fundersam över mental hållning bland alla de ..."
För 8 dagar sedan