Aterigen ar det nat fel pa satet. Jag tvingas bulla upp med klader under mina ben for att skona ryggen mot nattens fard tillbaka till Lima. Kanner efter var jag brant mig. Fotterna, ansiktet, ena sidan av magen och ryggen (men det kunde ha varit varre. Tanker pa bobs brasilianska ben..). En pojkes galla och nyfikna rost ljuder i satet bakom oss. Till en borjan gar det an, men efter ett tag borjar det bli aningen enerverande. Men som tur ar somnar han, och det gor aven jag.
Drommen: Vi aker buss. Plotsligt ar vi i mitt barndoms Ulvesund. Men jag ska inte av har. Var mitt slutmal ar framgar inte. Av nan anledning har jag att ansvara for en mangd olika vaskor. Flera av dem ar inte ens mina. Detta skapar oreda! Det ar varmt, och vi aker ifran Ulvesund. Elin ar ocksa med, men hon ska nan annanstans. Efter ett tag uppenbarar sig Rossbyn, och dar sitter Figge med sin mustach, fikandes i vargronskan. Han vinkar at mig att jag ska hoppa av och gora honom sallskap. Som det vore det mest naturliga borjar jag fippla med alla vaskor for att hoppa av. Chaufforen ar otalig. Han kor ivag, jag skriker att jag ska av. Han stannar igen. Men innan vill jag pussa Elin hejda. Chaufforen ar pavag att kora igen. Jag far bona och be for att jag ska fa ga av med alla vaskor. Pojken med den galla rosten borjar gasta igen! Jag vaknar. Nu med an mindre talamod. Halvsover mig igenom ytterligare 20 mil. Den galla rosten ar svar att somna ifran. Pojken forsoker fordjaves fa mamman intresserad av vad fan det nu ar, men ingen sager till honom.
Klockan sju pa morgonen kommer vi fram till Lima. Mitt forbannade ora tjuter, och jag kanner mig totalt utpumpad, som om jag vore bade fysiskt och psykiskt lobotomerad. Kanner aven for forsta gangen pa resan att jag ar riktigt trott pa bussresandet. Vill ha fasta rutiner. Kaffe och morkt brod pa morgonen. En tidning och ett inbjudande kok som far en att kanna trygghet.
Imon ska vi vidare ytterligare 20 timmar ner mot Chiles strander. Mer bad och sol. Bra bocker och sjalsligt lugn.
Heppare!
/F.