Fadern, Saade, är nya för mig, de är några jag vill lära känna, men känns otillgängliga och svåra att komma tätt inpå. Trots det tycker jag hemskt mycket om dem.
Sonen, Russian Circles, är nästan en reinkarnation av mig själv, instrumentell, hård postrock med löjligt bra trummor. Bästa spelningen sedan Primavera.
Den helige anden, Boris. Det finns så många vackra passager i denna heliga skrift, men jag väljer att förbli agnostiker. Men ack vad vackert det vore att ha tron i sitt hjärta.
Tuppsåsindränkta falafel är mitt oblat, valfri öl mitt vin och Truckstop Alaska min kyrka. Tack gode gud för kvällens psalmer. Amen.