“I like to boat, but I just don’t want to ever be referred to as a ‘boating enthusiast’.”

I torsdags satte jag Wolf Peoples 70-talsdoftande platta Steeple i lurarna och styrde kosan norrut. Jag cyklade via Tjörn och Orust upp till min systers sommarställe på Vindön vid Norra Orust. Det gick smidigt och fint, även om 160:an, som är enda vägen som går igenom hela Orust Söder-Norr, skulle behöva sig en refug. En och annan idiot tutade på mig när jag cyklade på det enda stället man kunde. Efter ett toabesök i Henån tänkte jag att det ju bara är en backe upp och ner, eller kanske två till Vindön. Det var nåt i stil med sex. Jävligt tärt. Hur som haver, väl framme var jag tvungen att svalka mig i det varma vattnet, få öl och mat och åka ring efter min svågers båt. Det hade jag inte gjort förr och visst fan var det kul! Det åts och dracks och åt och dracks och nere vid hamnen kokades levande kräftor inför den stundande kräftskivan. Det var en fin kväll, som avslutades på syrrans soffa, bredvid hennes tvååriga dotter som några gånger under natten tappade nappen. Agerade helt enkelt morbror även nattetid.

Nästa dag kom regnet. Jag satt och löste korsord medan min syster stickade Pippitröjor. Hennes söner satt och kollade på film hos grannungen och jag blev framåt eftermiddagen lite uttråkad och kände att det var dags att dra vidare. Sagt och gjort, till tonerna av playlisten Dansa, Fastän (som även innehåller Fuck Buttons Bright Tomorrow i min originaltappning) gick det fort över till Rotan, Lanesund och runt Herrestad, men backen upp till Blåkulla var riktigt seg, sedan rullade det på igen, tog en macka på den fiiina Strandpromenaden som snart bara är en massa sletna bräder? Backen vid Landbadet är nog den brantaste på hela färden. Huja! Och i Forshälla kom ett hällregn från Hank, fi fan! Men väl i Ljungskile fick man varmt kaffe och en macka. Både jag och farsan somnade i varsin fåtölj när det var fem minuter kvar på westernrullen Wild Rovers. Jag tittar mer på tv hos mina föräldrar än vad jag gör hemma. Men det fina är att vi numera ofta kollar på TCM hos far. Yay! För några veckor sedan började jag söndagen med en dos Casablanca. It’s the beginning of a (kinda) new friendship.

När jag vaknade efter nio-tio timmars välbehövlig sömn dagen därpå var vädret fortfarande trist, men vi bestämde oss ändå att åka ut på sjön, jag och Ulven, som skulle komma upp från Götet. Medan vi väntade på henne gav far mig en genomgång av båten och sa att den ibland började koka. Han sa inte vad jag skulle göra om det skedde och inte heller frågade jag. Mañana, mañana… När väl Ulrika kom tog vi en färd ut i det grå vädret, tuffade bort i fem knop till Slussen där vi tog varsin burgare. Top notch. På vägen tillbaka kändes det som om vi åkte söderut precis före det fina vädret. Det kom ikapp oss när vi badade vid Dirhuvud, där jag och Fedda en gång i tiden spelade in en film där vi lekte nakna grottmänniskor. När vi skulle åka därifrån började strulet. Jag glömde fullkomligt bort aktertampen och medan Ulrika, som tog om hand om den främre, ropade på mig att dra upp den hörde jag ju bara motorn som snurrade på bra, bra, och inte alls. Tampjäveln satt i propellern och vi kom givetvis ingenstans. Jag bytte om från blöta jeansshorts (efter hällregn dagen därpå lät far mig leka Tobias hela helgen) till blöta badshorts och stack ner och försökte styra ur tampen ur propellern. Den jäveln hade satt sig mellan propellern och den som driver runt den, efter att ha rådslagit med far via lur skar jag loss skiten, kallt som fan var det att mecka där nere. Men tack och lov kom motorn igång och vi kunde ta oss tillbaka till slut. Alltid är det nåt. Vi fick massa mat och sov bort misären.

Idag regnade det hela förmiddagen och jag såg med glädje framemot att cykla hem de sju milen till Götet. Huja. Det kommer bli kallt. Ulrika åkte tåg och jag tippade på att det skulle ta fyra timmar om det inte regnar alltför mycket. Och dra på trissor, det kom faktiskt bara några droppar i Backa, men däremot var det motvind hela jävla vägen. Men nu är jag hemma och har varit värd både kebabpizza och choklad, javisst.

Det var denna helg det, hur blir nästa? Vilka ska på WOW? Mitt schema ser ut så här.

Den heliga treenigheten.

Fadern, Saade, är nya för mig, de är några jag vill lära känna, men känns otillgängliga och svåra att komma tätt inpå. Trots det tycker jag hemskt mycket om dem. 

Sonen, Russian Circles, är nästan en reinkarnation av mig själv, instrumentell, hård postrock med löjligt bra trummor. Bästa spelningen sedan Primavera.  

Den helige anden, Boris. Det finns så många vackra passager i denna heliga skrift, men jag väljer att förbli agnostiker. Men ack vad vackert det vore att ha tron i sitt hjärta. 

Tuppsåsindränkta falafel är mitt oblat, valfri öl mitt vin och Truckstop Alaska min kyrka. Tack gode gud för kvällens psalmer. Amen. 

Bright Eyes.

Ikväll spelade ett bra band i Azaleadalen, numera i unga medelåldern som en annan. Det är inte ett band jag pröjsar massa stål för att se så jag tänkte reka lite om det fanns nån motsvarighet till Ullevis Snikens kulle. Jag slinker in från Slottsskogsvallen-hållet där några vilsna funktionärer är osäkra på om det var där avgränsningen var. Det var den, så jag begav mig uppför berget och in i skogen. Det är ju det som är det fina med vår Slottsskog, det är ingen park, det är en skog. Efter att ha följt en stig en bit drar jag norrut och rätt in i skogen. På sina platser har få människor gått, det är där myrorna regerar. Jag tyckte musiken överröstades av dessa myror, att deras små fötter på torra löv lät mer än basen från Conor o Co. Min mobilfilm sade annat så den får ni inte se och höra. Jag hittar en flicka som sitter och käkar macka på sin long board och njuter av att höra lite, jag ser flera par studsa ut ur skogen här och var, om de letar efter en bra spot eller bara har ägnat sig åt snusk kan jag inte veta. Jag åt årets första blåbär, det smakade inget, jag åt årets andra blåbär, det var fylligt, jag åt årets tredje blåbär, det blev jag mätt på. Jag letar mig förbi en av entréerna och upp till älgarna där ett flertal hipster med tillhörande ungar tar sig en picknick. Jag inser att det var bäst ungefär vid myrstacken och beger mig tillbaka, det är ju ändå där jag lämnat cykeln. Jag får ingen musikupplevelse mer än att jag uppskattar Lover I don’t have to love:s Do you like to hurt? I do, I do! Then hurt me!

Istället för en konsert får jag en skitfin timme i skogen där solen sipprar ner genom löven på det fallna trädet, på blåbären och på mig. Jag cyklar hem med värme i både kropp och själ.

Förresten har jag börjat skriva för Rockfoto för att få gå på spelningar gratis. Och för att det kan vara småkul att skriva. Det gör väl dock att man skriver än mindre här…

Video of the year?

For ovrigt hqtqr jqg frqnskq tqngentbord sqnqr so, qtt snqbel-q kqn ,qn tryckq till utqn nqgrq shift- eller qlt-tqngenter;

Fjärde kvartalsrapporten 2010.

Jag hade ju inte tänkt göra nån kvartalrapport för slutet av 2010, men men, här kommer den ändå. Och ni, mina kära heylisor som inte fattar varför jag gör dem, det finns folk som addar mig på last.fm för att de gillar dessa tips. Jää jää, det är som vi kommit överens om: skriv vad fan du vill!

Jag sitter för övrigt i ett hotellrum i Nha Trang och missar solen idag. Så är det när man är internetförtappad. Jää jää. Torrentfilen finner ni här. Hjälp mig gärna att seeda då jag inte har möjlighet att göra det hela tiden.

Ariel Pink’s Haunted Grafitti – Round and Round

Na-na-na-na!

Babe, Terror – Summertime our League (Four Tet Rework)

Vete fan om den här verkligen platsar som en fyra, men men. Originalet är inte värt mer än en tvåa.

Billy Bragg – Ideology & There is Power in a Union, Chris de Burgh – Lady in Red, Nick Cave and the Bad Seeds – Jacks Shadow, Paul Simon – Graceland, The Smiths – Panic & Unloveable, Spacemen 3 – Losing Touch with My Mind, Talking Heads – Wild Wild Life, XTC – Dear God. Yo La Tengo – Living in the Country.

Jag gjorde ett blandband (ja, ett C-90) till Camila när hon fyllde år. Hon är ju född 1986 så det blev ett band med bara låtar från detta lågvattenmärke till musikår. Egentligen borde det bara vara hela The Queen is Dead och Bigmouth Strikes Again som utfyllnad. Men det är ju inget blandband. Det var en rolig utflykt i musikhistorien där jag bland annat lärde mig att Radiohead tog sitt namn från en låt av Talking Heads. Så så.

Black Lips – O Katrina!

Se Scott Pilgrim vs. The World! Bra skit och jävligt bra musik!

Bright Eyes – Cooyote Song

Och nu har hela skivan kommit. Yay!

Fruit Bats – Tegucigalpa

Hittade en turné-cd med Fruit Bats där den här fina fanns.

Glasser – Mirrorage

Ni ska väl till Barcelona och Primavera i år?

Håkan Hellström – River en Vacker Dröm & 2 Steg från Paradise

Jag gillade verkligen den nya Håkan-skivan. Bästa sedan debuten, som för övrigt är 2000-talets bästa svenska skiva, eller? De däremellan brukar ha några bra spår, men inget har ännu kommit i närheten av första skivan i mitt tycke.

Idiot Wind – Uranium

Sjukt duktiga Hajen har bytt namn. Efter en go gammal Dylan-låt. Fint så.

Jane Birkin et Serge Gainsbourg – Je T’Aime Moi non Plus

Finns det nån porrigare låt?

Konono N°1 & Glenn Kotche – Traducteur de Transmission

Från en samlingsskiva (“Tradi-Mods vs. Rockers – Alternative Takes On Congotronics, Vol. 1″) där folk som inspirerats av afrikansk musik (som alla indiemusiker gjort det senaste åren ger nåt tillbaka. Typ.

Malcolm Middleton – Love Comes in Waves (live in Zürich)

Gamle Arab Strap multiintrumentalisten sköter sig även i Schweiz.

The National – You Were a Kindness

Hittade en “expanded edition” av High Violet där denna fina fanns med. Spelar också på Primavera. Kom kom!

Red House Painters – Michael

Denna fina har jag lyssnat på många gånger, men jag hade faktiskt aldrig lyssnat på Down Colorful Hill, som Olof S hade som favorit bland RHPs verk.

Sufjan Stevens – Casimir Pulanski Day

Mys. Jag har fallit för Sufjan till slut.

Tindersticks – Can We Start Again?

En av Tindersticks allra bästa låtar!

En resa.

Jag är som ni nog alla vet ute på resande fot. Just nu är jag i en mysig liten håla på det Filippinska höglandet, Sagada. Här har jag hamnat efter att jag mötte en trevlig Schweizare i mitt dorm i Boracay. Vi ville båda se de ståtliga risterasserna här uppe i norr och bestämde oss att resa en vecka tillsammans. Sånt gillar jag. Förutom den uppenbara anledningen att slippa mörkret där hemma är den här resan en test av mig själv. Jag har rest en del, men jag har alltid valt väldigt enkla saker, jag åker till Mexiko när Fedda bor där och så vidare. Europa är ett undantag, det är ju praktiskt taget likadant som Sverige ändå. Här borta får man se sidor av världen man inte vill se. Det vill man inte alltid ensam, igår var jag till exempel i en grotta fylld med ett hundratal kistor – själv. Det var ärligt talat lite spooky. Att vara ensam innebär att jag måste finna nya människor, att bli mer framåt. Just nu har jag fastnat i denna mysiga håla med Tobias, som har en skadan fot. Kanske borde jag åkt till Baguio ikväll och kollat läget där, men jag känner för att bara ta det lugnt här, även om vi kanske inte umgås så mycket, just nu tittar han på Bourne Identity på tvn utanför och jag surfar. Vi kanske umgåtts för mycket. Imorn lämnar jag i vart fall honom här för att ta mig till Angeles, ett ställe som endast nämns i förbifarten i min Lonely Planet med att där kan man ha oturen att se barnprostitution. Då jag åker med Asiens motsvarighet till Ryan Air, Air Asia, härifrån så känner jag inte för att åka ner till Manila och sedan backtracka två timmar till Clark, denna före detta amerikanska flygplats. Man kan givetvis räkna ut med röven att det var på grund av många kåta amerikaner som gjort Angeles till prostitutionens högborg. Tydligen var det tio gånger värre innan drog sig tillbaka från Clark i början av nittiotalet. Eftersom inte Lonely Planet har några förslag på var man kan bo i denna märkliga håla tog jag kontakt med en snubbe på CouchSurfing, som lovade att man aldrig ser barnprostitutionen i Angeles utan att den enda man ser är i ordnad form med damer med ID på de olika barerna. Märklig stad, men ärligt talat är distriktet av Manila där alla hostel ligger, Malate, ungefär likadant. Tydligen gay-distriktet sade några Filippiner vi träffade där förra veckan, men det var inget Christopher St i vart fall. Jag flyger till Kuala Lumpur för en natt och sedan vidare till Saigon där jag nog ska soffsurfa hos en 47-årig britt som är lika lyrisk över cyklar och bärs som jag (han hade till och med importerat nån speciell sorts öl och var gräsänkling. Det innebär nog att vi firar Tet-offensiven på min födelsedag, yay!

2010

Det blir ingen kvartalsrapport denna gång, däremot en klassisk “2010 års bästa skivor”. Som en del i Rockcirkeln är jag “skyldig” att göra en, så jag tänkte att jag likväl kan dela den även med er.

Jag har för övrigt skittråkigt på ett fik i Semporna. Så går det när man sover bort förmiddagen. Here goes:

1. Beach House – Teen Dream
2. She & Him – Volume Two
3. Broken Social Scene – Forgiveness Rock Record
4. Säkert! – Facit
5. The Radio Dept. – Clinging to a Scheme
6. The National – High Violet
7. Ratatat – LP4
8. Arcade Fire – The Suburbs
9. Tindersticks – Falling down a mountain
10. Born Ruffians – Say It

Bubblare:
The Books – The Way Out
Gigi – Maintentant
Scout Niblett – The Calcination of Scout Niblett
Sleepy Sun – Fever
Babian – Hälften dör av fetma
Deerhunter – Halcyon Digest
Håkan Hellström – 2 Steg från Paradise
Jónsi – Go
Magnetic Fields – Realism
Dr. Dog – Shame, Shame
Four Tet – There is Love in You
Clogs – The Creatures in the Garden of Lady Walton
Caribou – Swim
Silje Nes – Opticks
Sun Kil Moon – Admiral Fell Promises

Tredje Kvartalsrapporten 2010.

Det blev en lite sen kvartalsrapport här. Och i livet händer följande: Jag åker till Kuala Lumpur den 14 december, borta till slutet av mars. Förhoppningsvis bor Martins syster Nanna här under tiden, hon ska komma och kolla i veckan. Om inte kanske du har koll på nån som vill hyra en snorbillig lägenhet i Götet? (drygt tretusen med el och internet). För att finansiera det hela måste jag göra massa hemsidor, så vet du någon, vem som helst som behöver en sida, be dem kolla på petal.se och ni får gärna gå in och facebook-gilla den. Nu får jag väl en kommentar av Figge, men då kan jag skicka räkningen på heylisa till honom istället. Och det här med Asien, jag försöker få ryskt visum för att ta trans-sibiriska tillbaka, men de jävlarna vill inte ge visum mer än 90 dagar innan man åker in i landet så vi får se hur det går med den saken. Ok. Ladda ner lite musik nu. Jag har förresten gjort två nya blandband de senaste dagarna och uppdaterat den här gamla sidan.

Kvartalsrapporten laddar ni ner här.

Anna von Hausswolff – Track of Time

Hon är fin, Anna.

Arcade Fire – The Suburbs, Ready to Start, City with no Children & Suburban War

Jag var lite besviken på The Suburbs först, men sedan har den bara växt och växt och kommer helt klart komma på årets topp tio.

Beach Fossils – The Horse

Trevlig surfpunk. Egentligen är jag rätt trött på sån här musik, men är jag på rätt humör är Beach Fossils rätt fina.

Bill Withers – Harlem

Någon laddade upp Mats Olssons New York-samling från när han, Lokko och Gradvall hade den fenomenala sidan feber för många år sedan nu. Den börjar med den här underbara soulklassikern.

The Books – A Cold Freezin’ Night, The Story of Hip-Hop & Free Translator.

The Books är äntligen tillbaka med deras fina samplingar över cello och dubbelbas och alla knasiga instrument de bygger själva.

Brian Eno – 1/1

Anna T gjorde en lista på skivor på fejjan och jag återupptäckte Music for Airports – och somnade.

Death from Above 1979 – Romantic Rights

Den här låten användes som opening credits till den suveräna tv-serien Human Giant. Bandet har numera lagt ner. Och de hette 1979 på slutet för att James Murphys (LCD Soundsystem) bolag DFA hotade med stämning. Wanker.

Deerhunter – Revival

Jag har inte lyssnat så mycket på Halcyon Digest egentligen. Men jag borde nog.

Doris Duke – I Don’t Care Anymore

Aidan Moffat gjorde en a capella cover på den här och tipsade om den som världens bästa soul-låt. Det är den inte, men sorglig som få.

Edwyn Collins – Girl Like You

Herr Collins spelar på Primavera Club, som jag tänkte åka på, men de pengarna får sparas till sydostasien. Jag laddade ner några album, men han har aldrig toppat det här mästerverket tyvärr.

Elliott Smith – I Don’t Think I’m Ever Gonna Figure it Out

Nej, inte jag heller, Elliott.

Fanfarlo – Atlas

Arcade Fire-komplexet är kanske kvar, men skit i det, det låter ju alldeles underbart!

Gang of Four – I Found that Essence Rare (live)

Jag fick en live-spelning av Zacharias. Den är fylld med guld, men jag har inte betygsatt allt, med andra ord som vanligt.

Ganglians – 100 Years

Ännnu ett band jag sett om jag skulle åkt till Primavera Club.

Girls – Hellhole Ratrace

Det tog mig länge att inse Girls storhet. Det tog mig en spelning på WOW där vi passade upp dem med oerhört många Coronas.

Jens Lekman – The End of the World is Bigger than Love

Jag frågade Jens om han ville spela i Slottskogen som en CS-event, men Luger hade ju bokat en “exklusiv spelning” med honom på WOW. Klockan ett på dagen. Jävla wankers. Han spelade i vart fall en liten spelning solo på Kontiki innan han flög hem till Melbourne. Den var finfin.

John Legend & The Roots – Compared to What

Jag trodde det var en David Holmes-cover, men även hans låt var visst en cover, jää jää, bra skit i vart fall.

Lou Barlow – Too Much Freedom & The One I Call

Skulle varit en av höjdpunkterna på Primavera Club, Sebadohs gamle man.

Madvillain – Accordion, Figaro, Strange Ways & All Caps

Kan vara världens bästa hiphop-skiva. Den jag har lyssnat på i åratal hade dock lite jobbiga promo-grejen inbakat. Det tog mig många år att få tummen ur att uppdatera filerna…

Neil Young – Walk with Me

Jag vet inte om den här är så bra som en fyra egentligen. Men den kanske kan bli? ^_^

Paul McCartney – Uncle Albert-Admiral Halsey

Lokkos fru Lisa Millberg gjorde en < href="http://www.letsmix.com/mix/47492/these_salty_days_are_yours_and_mine" target=_blank>mix där denna var med. Jag borde lyssna mer på hennes nya skiva med Concretes nu.

Pink Floyd – See Emily Play

Laddade ner The Piper at the Gates of Dawn igen. Floyd var helt klart bäst när Barrett fortfarande var med. Efter det tycker jag det är världens mest överskattade band.

Rye Rye – Bang (feat M.I.A.)
Kan någon förklara för mig varför jag satt och drack ljummen folköl vid Linnéplatsen när M.I.A. spelade? Rye Rye krockade med nåt annat har jag för mig. Årets bästa danslåt.

Silje Nes – Crystals

Tänk Stina Nordenstam. Mys.

Slow Club – Me & You

Igår såg jag Blue Velvet. Den här duon har tagit sitt namn från klubben där Izabella Rosselini sjunger på. Bergis.

Sun Kil Moon – Ålesund

Undra vad det är Mark Kozelek gillar med den där hålan jag och Alex spenderade två märkliga månader i för fyra år sedan… Vem ska med och se honom på Park Lane (av alla ställen) den 26:e oktober? Jag och Olof S ska gå.

Säkert! – Fredrik & Dansa, fastän

Jag är säker på att det kommer komma fler höga betyg från denna om jag tar mig tid att betygsätta!

Velvet Underground – Rock & Roll

Klart som fan att Mats Olsson hade med Velvet på sin New York-samling. Velvet ÄR New York.

Sverige i skamvrån.

Vi behöver en playlist. Det här är så jag känner just nu (.zip)

1. Doris Duke – I Don’t Care Any More.

2. Smog – The Morning Paper.

3. Radio Dept. – The New Improved Hypocrisy.

4. bob hund – Förträngda problem.

5. Bob Dylan – Idiot Wind.

6. Thom Yorke – The Eraser.

7. Tindersticks – Dying Slowly (live in London, 2010).

8. Tunng – Hustle

9. TV on the Radio – Dreams

10. The Bear Quartet – What I Hate.

11. Psapp – Sad Song.

12. Hefner – The Day When Thatcher Dies

13. Tom Waits – Closing Time

14. Beck – Lost Cause

15. Bill Withers – Lean on Me.

The Fall

Hej vänner. Jag har precis sett den bästa film jag kommer se i år och jag tror att de flesta av er kommer älska den lika mycket. Det är en ganska enkel historia om en man som ligger på sjukhus och börjar berätta en saga för en flicka som springer omkring med bruten arm. Men ack så fint. PS. Jag tycker inte ni ska se hela trailern. Jag tycker den säger lite för mycket.