Ikväll spelade ett bra band i Azaleadalen, numera i unga medelåldern som en annan. Det är inte ett band jag pröjsar massa stål för att se så jag tänkte reka lite om det fanns nån motsvarighet till Ullevis Snikens kulle. Jag slinker in från Slottsskogsvallen-hållet där några vilsna funktionärer är osäkra på om det var där avgränsningen var. Det var den, så jag begav mig uppför berget och in i skogen. Det är ju det som är det fina med vår Slottsskog, det är ingen park, det är en skog. Efter att ha följt en stig en bit drar jag norrut och rätt in i skogen. På sina platser har få människor gått, det är där myrorna regerar. Jag tyckte musiken överröstades av dessa myror, att deras små fötter på torra löv lät mer än basen från Conor o Co. Min mobilfilm sade annat så den får ni inte se och höra. Jag hittar en flicka som sitter och käkar macka på sin long board och njuter av att höra lite, jag ser flera par studsa ut ur skogen här och var, om de letar efter en bra spot eller bara har ägnat sig åt snusk kan jag inte veta. Jag åt årets första blåbär, det smakade inget, jag åt årets andra blåbär, det var fylligt, jag åt årets tredje blåbär, det blev jag mätt på. Jag letar mig förbi en av entréerna och upp till älgarna där ett flertal hipster med tillhörande ungar tar sig en picknick. Jag inser att det var bäst ungefär vid myrstacken och beger mig tillbaka, det är ju ändå där jag lämnat cykeln. Jag får ingen musikupplevelse mer än att jag uppskattar Lover I don’t have to love:s Do you like to hurt? I do, I do! Then hurt me!
Istället för en konsert får jag en skitfin timme i skogen där solen sipprar ner genom löven på det fallna trädet, på blåbären och på mig. Jag cyklar hem med värme i både kropp och själ.
Förresten har jag börjat skriva för Rockfoto för att få gå på spelningar gratis. Och för att det kan vara småkul att skriva. Det gör väl dock att man skriver än mindre här…
Tack Marcus.
Johan: Jag tog det för vad det var direkt faktiskt. Bright Eyes var bäst på Pustervik för åtta-nio år sedan när en flicka svimmade. Om det var av den oerhörda trängseln eller av kärlek, det vet jag inte. Sjukt bra spelning i vart fall. Sedan har det slängts apelsiner och skit, jag var således måttligt intresserad i tisdags, men nya skivan har ju sina stunder och det var på vägen hem, så varför inte gå och kolla läget lite, tänkte jag.
Vi är väl alla periodare här känns det som. Lars borde ju dock få komma med i gänget. Men David är väl på honey moon, jag kan inte riktigt få in honom i det här wordpress-temat…
bra skrivet, helt klart! kan tänka mig att du var rätt förbannad där ett tag, innan du insåg hur fint du haft det. tycker för övrigt det är synd att det generellt sett numera är tyst som i graven på den här sidan men kanske är nåt övergående. vad hände med lars modeblogg??
hoppas du fortsätter skriva här, det var fint.