Snuskigt.

Ett företag säger upp halva personalstyrkan ena veckan, och för att täcka semestrar på kvarvarande personal hyrs nästa vecka in personal från externt bemanningsföretag. Det externt inhyrde ombeds i samband med avtalssignering att träffa sina blivande arbetskamrater först om ett några dagar så att varslen “hinner lägga sig lite”.

Så går det till, det är snuskigt samtidigt som det med röven och en mindre bit krita går att räkna ut vem som är huvudperson i ovanstående story.

Tre:Sju

Innan säsongen drog igång surrades det om huruvida vi kanske skulle spela såpass bra att vi i slutändan skulle bli uppflyttade när tabelleringen var slutsummerad. När halva säsongen är avklarad -förutom den rätt igenom gudsförgätna bortamatchen på ö-avkroken Styrsö- ligger vi tredje sist. Vi klockar in på fyra poäng. Ett kryss, en vinst, resten förluster. Det är fantastiskt. Illa.

Idag rev vi av ännu en Lars Norénskt influerad tillställning. Tre-Sju. I division sju. Hade vi varit med på måltipset hade vi varit ett standardspel. Vi är emellertid inte med på måltipset, ty vi spelar i Div. 7 C Göteborg. Den sämsta serien i hela lokalsystemet. Den Norénska aftonen var intressant. 3-7 (0-1). Härmed kan utläsas att det drog igång i andra halvlek. På fem minuter gjorde de så många mål att jag inte minns hur många det var. Men jag tror att det var minst tre.

När jag reducerade till 1-4 kände jag spontant att jag skulle göra en cool målgest (för det var mitt första mål någonsin, tror jag), men det passade sig inte så jag spelade cool och gjorde ingenting. Fem minuter senare sköt jag,  helt fri -inte ens målvakten var mellan mig och målet- över från max två meter och bollen sökte sig till Södra Vägen istället för -mer normalt från det utgångsläget- in i nätet.

Mot slutet blev det en satans massa mål åt alla håll och jag semi-passade fram till våra övrigt två strutar. Där emellan, eller före eller kanske efter (?) gjorde motståndarnas SVT-profil, Landet Runts programledare Henrik Kruusvall, minst fyra mål och vi sköt i ribban och hade ett ohyggligt Hawaii-tempo där ett tag. Sedan brann det över för Stefan som vanligt, som blivit vår nya Calle P, och sedermera avslutade han (o)snyggt med att sparka ned en motståndare varpå mindre tumult utbröt innan lugnet åter sjönk över Heden i ungefär samma stund som vi alla lämnade planen i förljugna tankar om att vi inte alls är dåliga utan bara har en sjuk otur i tid och otid.