Tokyo, en studie i golvliggande

Fredrik lost in translation

Så var man i Tokyo. Häftigt på väldigt många sätt och vis. Och hade jag velat att Stefan Olsson skulle få bilder från vistelsen här på heylisa hade jag säkert lagt ut lite bilder. Nu är jag mer skygg och väljer att bara delge er bilden här ovan. Vill ni se resten får ni väl hälsa på mig och titta in i datorn. Men några reflektioner kan jag dock bjuda på:

• Kroppskontakt är lika med livsfara verkar det som. Av de över 30 miljoner människor som bor i Tokyo har det ALDRIG någon som snuddar vid varandra i köer, på tunnelbana etc.

• Folk tittar inte alls lika häpnadsväckande på mitt skägg som jag hade hoppats. Jag menar, det är ju inte som om de kan odla eget.

• Japan är som ett hälso-spa. Efter en vecka av GI-mat var jag i förrgår tvungen att gå till McDonalds och svulla.

• Stilla Havet är varmare på den här sidan.

• Tokyo är den första staden som gett mig klaustrofobi. Den tar aldrig slut. Överallt hus. Den känslan är märklig. Jag brukar känna mig som tryggast i stora städer.

• Japaner är väldigt tysta. Precis som deras bilar. Tokyo låter inte lika mycket som man förväntat sig av en asiatisk huvudtad.

I morgon bär det av hemåt. Ångesten över flygningen har börjat smyga sig på.