Igår intogs delegaternas särskilda buffelunch. Hela enheten samlad för gemensam måltid frambringad av en dominikansk praktikants sista dag. Sanslösa mängder före detta havs- eller änglevande djur serverades vackert av pigg, trevlig och stolt personal. Två fulla tallrikar intogs innan kollegor uppmärksammade mig på dessertbordet, som trots placering bredvid ingången illuderat mig. Genom uppgörelse med omedvetet ignorerade gavs dessertbordet full fokus. Ett drygt dussin tårtor acckompanjerades av kakor, bakelser och en diger mängd bär. Fjärde återbesöket bjöd på glass. För första gången i mitt liv klarade jag inte av att äta upp all glass. Under efterföljande 29 timmar intogs ingen föda.

Efter månader av segt pappersarbete och över sammanlagt två dussin påtrycknings samtal och mejl var under fredagen äntligen allt klart för min snarkommande anställning. Kändes minst sagt bra att trycka på knappen och boka resan till Bahamas. Med start tisdag inleds fyra dagars totalslapp på paradisstrand. Innan dess görs sista arbetsdagen som praktikant, samt sista arbetsdagen i FN-skrapan som skall totalrenoveras. Påföljande måndag bjuder på såväl ny lokal som lön. Ut med det gamla och in med det nya!

Gårdagen fylld med nya erfarenheter fortsatte som den startat. Efter snabbt besök till Delegates Lounge hastades det till födelsedagskalas. Klackar slog tak under härligt lång svettig natt. DL, födelsedagskalas och takklackande är inga nya erfarenheter, min nya erfarenhet bestod i bortsupande av telefon. Aktiv krogkarriär krönt, första offret skördat. Det går att bli bitter, arg, besviken och förbannad för mindre. Istället känner jag mest att det var tvunget att hända någon gång. Du kanske tror att det ambivalenta axelrycket beror på en kombination av blykeps och bokad resa? Ack nej, bet du går.

Efter buffelunchen bestod hela eftermiddagen av svår koma, yrsel, illamående samt tendenser till hjärtklappning. Jag borde av hälsoskäl antagligen gästspelat som bulemiker, men fattade beslutet att det vore ett misslyckande, en förlust. Istället travade jag in på toaletten och knäppte upp skjorta och av kort. Omkring 10 avbilder fann sin väg in i mobilen. Motivet utgjordes av sju till åtta månaders graviditetsmage Det är fotosessionen som förklarar min ambivalenta axelryckning över mobiltappet. Upphittaren och dennes bekantskapskrets lär garvat sig till såväl yrsel som hjärtklappning över de bilderna. Varsågoda, njut av min hedonism!


1 kommentar »

  • marcus

    hade jag hittat den mobilen med de bilderna hade jag börjatt mms:a de till folk på kontktlistan

  • Skriv kommentar