Gå aldrig till café Kardemumma i Majorna. Gå aldrig till café Kardemumma i Majorna. Gå aldrig hit, i synnerhet inte om du avser att arbeta. Just i detta nu gallskriker 7-8 ungjävlar fram en magisk kakofoni. Jävla lattekvartersfik.

Haha. Gå till Café Kosmos, där slänger de ut mammor som ammar. De gör säkert det samma med lite äldre odågor.

 
Min nyföretagarkurs har gått in i tramsfas. Föreläsaren talar om bilval. Dagens tips: BMW sticker i folks ögon. Välj en annan bil. Jaha. Då väljer vi nyföretagare inte BMW då. Ok, tack för tipset. Ikväll kommer jag och Jo till Malmö. Vi räknar med hovmästerligt mottagande när vi rider in på Stortorget.

Det ska sticka i ögonen, kör man inte bmw är man en loser.

Varför inte en Bentley? Det tycker jag att du ska skaffa. Här i Malmö är BMW synonymt med nyföretagare, det verkar ingå en när man öppnar kiosk

Snart, när bakluckan väl har rostat fullständigt loss från sitt nedre fäste har jag m fl. en mycket orginell (och nyskapande) typ av cabriolet. Det duger.

På en konstmässa i NY nyligen hade en konstnär smält ner en hel BMW till en gigantisk fallos. Det tyckte jag var kul. Antagligen är det konstverket en bättre investering än en bil.

 

Oops, they’re gonna do it again!

SKRIVET AV: bob
11 mars, 2010, klockan 15:45
Etiketter: , , , , , , , , , , , , ,
4 kommentarer

Snart kommer Volume 2, Zooey Dechanels och M. Wards andra som She & Him. Den ser jag varmt fram emot. Annat trevligt just nu är Caribous Swim som växer just nu. Likaså är det med Sigur Rós sångare Jónsis platta Go. Han kommer ju till Way Out West. Sedan ser jag fram emot Dr. Dogs Shame, Shame. Dr. Dog är årets hittills bästa upptäckt från Primavera Sounds lineup. Deras Fate från 2008 är helt klart bästa skivan jag missat de senaste tre åren. Ladda ner den här. Bästa gubbrocken sedan, erm, Felice Brothers, kanske. Jag missade Felice på Primavera för några år sedan, det grämer mig lite. Jää jää, just det, jag tänkte krypa lite till korset och här ge er min årsbästa-lista från förra året, som den såg ut då jag var på Rockcirkel-mötet, Crapify-länkar och allt:

1. Bill Callahan - Sometimes I wish we were an Eagle. (Drag City finns inte på Crapify)
2. M. Ward - Hold Time.
3. Animal Collective - Merriweather Post Pavillion.
4. Aidan Moffat & The Bestofs - How to get to Heaven from Scotland.
5. The Xx - Xx.
6. The Wave Pictures - If You Leave it Alone.
7. Cass McCombs - Catacombs.
8. The Bear Quartet - 89.
9. Eels - Hombre Lobo.
10. PJ Harvey & John Parish - A Woman a Man Walked By.

9/10! Inte illa, Spotify!

Visa kommentarer (4) »

  • marcus

    tack

  • david

    Håller med dig om “Swim”. Inte alls så katastrofal som befarat! Alltid ett bra betyg.

  • david

    Och idag kom Bonobos nya. Whoopie!

  • Bob

    Caribous plattor växer alltid. Denna inte så mycket än, men den får ta sin tid. Jag har tilltro till matematikern, men det känns dock lite väl abstrakt än så länge. Apan! Härligt! Den får jag plocka strax!

  • Skriv kommentar
     

    Olyckan var framme. Här går jag o städar i godan ro, och efter ett tags famlande bland gamla tidningar o dammtussar går jag ut på balkongen för att försöka dra loss pizzakartongen som legat under snö o is i två månader, och mitt framför mig på lundbyleden har det skett en olycka. En person bärs in på bår i en ambulans och brandbilar står standby. Jag har inte hört ett jota. Om det beror på mitt tregalsfönster (som fungerar ytterst bra) el Nina Simone på högsta volym är svårt att säga.

     
    Jag tycker Nanna är väldigt rolig. Och vi kan väl alla stämma in i allsången kring Comic Sans? http://fembilder.blogspot.com/2010/03/fem-youtube-framtradanden-torsdag.html

     

    Bakåtsträvan

    SKRIVET AV: marcus
    2 mars, 2010, klockan 10:29
    2 kommentarer

    Ibland kan man tycka att man kanske borde borde förstå att saker och ting ändrar på sig? Man kanske borde förstå att allt inte bara kan vara som det vart sedans farsan var ung. Låt det vara twitter, politik, fotboll eller dagens ungdomar. Här är ett exempel på komplett galenskap:

    http://threewordchant.com/2010/02/24/why-the-internet-will-fail-from-1995/

    Det jag tycker är galenskap är inte att de misslyckas att förutspå internets succé utan att de sågar det på basis av att det är något nytt. Hur ska kommers på nätet funka utan säljare? Skit i de vetja, ingen gillar ju säljare ändå, hjälpare däremot det är fint och hjälp kan man få både i butik och på internet. Men kommersen kan ju inte funka om inte folk tvingas köpa skit de inte vill ha?

    Tyckte att det var en fin text att slänga in i diskussionen som bubblar upp här emellanåt. Twitter osv kanske är skitfett, det kanske bara du som inte förstått vad du ska använda det till eller så är det inte för dig? Huruvida det är intressant att läsa skiten är ju en no brainer. Antingen väljer du att läsa det eller så slipper du, poängen är att saker ändrar sig och jag ser ingen anledning att dödförklara saker innan man förstått vad det är…

    På tal om bakåtsrävan lyssnar jag på Oasis idag, jag gillade inte Oasis när det begav sig, men jag ligger också med en delay på 15 år i mitt musiklyssnande. Och nu kom en ny Spotify-reklam som fick mig att ta av mig lurarna, fy helvete vad irriterande den var!!! Det kan vara den som får mig att skaffa premium…

    Visa kommentarer (2) »

  • frasse

    Oförsvarstal: Jag är helt med dig att det är dumt att avvisa något för att det är nytt. Men nu är det så att jag är den mest gubbiga av dom gubbiga. Så det som kommer ifrån mig är inte alltid helt nyanserat, men väl så behövlig information om man ser det hela utifrån ett större perspektiv (typ utifrån vad internet är, och vad det är bra för för att väga för o nackdelar). Pessimisten behövs! Jag har tex svårt för att internet är överfyllt av information, och jag kan känna mig vilsen i det där. Var börjar det och var slutar det. Jag behöver riktlinjer (här är jag nästan lika gubbig som farsan som avfärdar precis allt som har med internet att göra. Det gör iallafall inte jag). Jag tycker det finns mkt skit på internet och samtidigt finns det en hel del bra grejor. Det finns alltid två sidor, som med Twitter tex där frihetskämparna i Iran och utsatta människor i Haiti har kunnat förmedla sig med detta verktyg. Sen finns det ju naturligtvis gråzoner, allt måste ju inte vara på liv o död. Internets fördelar utnyttjas genom att sålla effektivt. Själv är jag dålig på att sålla, och kanske därav uppstår pessimism.. Jag är en långsam person och jag gillar långsamhet och det är lite motsatsen till vad jag tänker att internet är idag. Imon kanske det ser annorlunda ut (även för gubbar).

  • bob

    Om journalisten tyckte att det var fullt av data 1995, undra hur han ser på alla bloggar idag. »Every voice can be heard cheaply and instantly. The result? Every voice is heard. The cacophany more closely resembles citizens band radio, complete with handles, harrasment, and anonymous threats. When most everyone shouts, few listen.« Jag tycker också det är rätt svårt att sålla, när jag bestämt mig för att läsa nåt tenderar jag att läsa alltihop, det tar en jävla tid. Jää jää, för övrigt är det gött med en Whatever-dänga ibland, jawohl!

    »Half of the people can be part right all of the time
    Some of the people can be all right part of the time
    But all of the people can’t be all right all of the time
    I think Abraham Lincoln said that
    “I’ll let you be in my dreams if I can be in yours”
    I said that«
    Bob Dylan.

  • Skriv kommentar
     

    Oh, spanarna. Oh, Jonas Hallberg, som gör en lovsång till dokumentären, och dokumentärens utomordentliga förmåga att visa hur det är att vara människa, och med denna växande insikt kommer också resurserna växa för filmarna. Må detta bli en sanning!

     
    Varför är det så evinnerligt tråkigt att damma bokhyllan, och tvätta toaletten, och diska? Detsamma gäller betalning av räkningar. I första hand handlar inte det tråkiga att bli av med massa pengar utan själva göromålet. Raka sig är tråkigt. Borsta tänderna är tråkig, och ändå måste jag borsta dom så väldans länge och noga (jag har nån slags knäpp när det kommer till tandborstningen). Men när allt väl är gjort känns det som en storvinst. Man är värd något. Som tex att slappa framför soffan och vräka i sig en chipspåse, för att sedan må dåligt över överfylld mage. F.ö. känner jag en svag känsla av ånger inför mitt svar på Chrilles inlägg här nedan. Det här är ju ytterst privat egentligen, och vem gläder det? Är det skillnad på vad som skrivs här på heylisa jämfört med Fejsbok?

    Skillnaden är att google hittar hit och tar den där informationen och lägger den i mappen Frans H K. Facebook har sitt egna katalogsystem vars lösenord inte Google har - än. Det blir lite svårt att hålla isär de här inläggen nu, men jag väljer att svara här. Jag har en idé om att tid är det mest värdefulla hos folket. Om man upptar folks tid med trams har de inte tid att göra nåt konstruktivt och progressivt. Förr var tvn det givna medlet för att hålla folk lugna, nu har sociala medier gått om. Enda backlashen är att man kan starta grupper och om man lobbar väl, lobba sig hela vägen in i riksdagen (hur går det för den där Abele egentligen?)

    Men backlashen du pratar om Bob är ju bara en mekanism av kommunikation. Man kan ju även använda den till gott, tänker på nr flashback skulle skänka pengar till Haiti offren, det lärde förhoppningsvis en å annan att man behöver vara lite källkritisk ibland :)

    Var det Flashback (!?) som skapade facebookgrupp som avsåg att skänka pengar till Haiti men därefter investerade i döda kroppar för nekrofilisk aktivitet?

    det är det jag hört

    och jag antar att de flashbackansvariga vare sig köpte eller kopulerade de döda for real; så vad hände med stålarna? underlättar flashbacks fortlevnad?

    jag tror ju inte de där stålarsarna existerar, om folk går med i en grupp på facebook genererar väl inga pengar?

    Jag är en idiot.

    haha, det tycker inte jag.

    Christian: Nu ska jag försöka konkretisera det här. Mitt utfall mot den övergästa privatsfären gällde inte dig, utan snarare människor (i mega plural) som jag halvkänner, som viker ut sina liv på Fejsbok i miniformat. Vad det gäller dina inlägg så uppskattar jag öppenheten och det ärliga uppsåtet, vilken orsaken nu än må vara, vilket kan förklaras med att jag känner dig (och alla andra här på heylisa) bra mycket bättre än majoriteten av fejsbokfolket, vilket också gör att jag bryr mig mer om vad som skrivs här. När man har nåt viktigt att säga här på heylisa så slänger man inte ur sig det likt statusrad i två meningar (för det mesta. och obs, jag är inte emot kortinläggen - på heylisa). Grejen med FB (o twitter) är känslan av masspsykos. Denna massa som hela tiden är uppkopplad och uppdaterad. Det är som om vi fångat in oss i ett eget kontrollorgan. Det är vi själva som övervakar. Det är en enorm tjänst till Storebror. Jag hörde nåt om nån forskning om fejsbok där man hade räknat ut hur mkt tid som förloras i o med FB, o synnerhet i arbetsgivarpersoktiv. Det lät som mkt förlorad tid, främst pga att man hela tiden måste starta om med det pågående jobbprojektet efter avslutad FB-session, och det tar tydligen mkt tid o energi.. jaja. Varför denna ständiga vardagsrapportering? Minut per minut. Jag förstår inte. Och undra när de första fallen gällande FB o tvitterabstinens kommer? Men däremot när det kommer till Iran tex, där kommunuikationen utåt är stängd, är twitter ett väldigt nödvändigt verktyg mot just Storebror. Det finns två sidor av allt, och det är väl det man hela tiden bör tänka på.

    Fin konkretisering!!

     
    Nu skall jag skita i det blå skåpet: Är fundersam över mental hållning bland alla de som ideligen kommenterar OS-händelser (givetvis enbart baserade på nationell framgång | annan nationell motgång) på Fejjans statusrad. Själv blir jag upplyft av att skiten snart är slut. Det trodde jag nog aldrig själv, i ärlighetens namn, att jag skulle anse.

    Skiten ligger nog inte i ett färgat skåp utan är nog fortfarande kvar i magen tror jag. Är din fundersamhet att folk uppdaterar sin facebook-status med vad de upplever i sin vardag eller att de hejar på ett landslag eller att de bryr sig om OS? Enligt mig är alla dessa tre tämligen ganska normala företeelser eller ser du nåt annat i din text som jag inte gör?

    Att uppdatera sin status med något i stil med “NORGE, NORGE, NORGE, är ett jävla land. GULL! Där fick ni så ni teg!” är, jag vet inte, [valfritt ord](?). Tja, jag vet inte vad det är. Det är som att framför jubelrop när Sibel vinner melodifestivalen. Fast å andra sidan, när jag tänker efter: någon gång har la jag slängt fram ett GAIS! när de tvålat dit blåvitt, eller något liknande. Så jag skiter nog dubbelt: i magsäcken i det blå skåpet.

    Härliga metaforer, kanske är det så att du spytt bajs i det blå skåpet?

    Retoriska fekala kräkningar! Jag delar nog Christians känslor, framför allt när det gäller uppenbara komma-tillbaka-och-bita-en-i-svansen-utspel à la Norge-bashningen ovan. Sådant konfliktsökande är lika konstruktivt som smart och tilltalande. Inte så mycket. Men har man inte utvecklat ett ganska bra undermedvetet filter för att ignorera allt FB-innehåll förutom den procenten man finner givande? Nu generaliserade jag, men så funkar det ganska bra för mig.

    Det är ju hela grejen med vinter-OS. Att få spy galla över Norge. Om allt ska vara konstruktivt hela tiden skulle ju det mesta som är roligt försvinna.

    Men Chrille, om någon faktiskt haft som status: “där fick ni så ni teg” måste man ju tycka det är roligt. Vem utrycker sig så egentligen?

    Jag har svårt för dessa FBstatusar över lag. Ibland, el snarare ofta känns det som att man får nog av alla människors privatliv. Jag vill inte veta att den o den blivit singel el vad det nå må vara som är så världsviktigt att hela världen måste veta. Det är som att man måste försäkra sig om att man finns, hela tiden. När jag yppade mitt missnöje på min status så blev det näst intill ramaskri. - Folk har rätt till att visa upp sina privatliv, och ingen ska komma o vara brorduktig o förklara hur saker o ting ska vara, fick jag känslan av att man tyckte. Och självklart är det så att man får skriva vad man vill, och jag behöver ju faktiskt inte läsa det däringe. Men jag förundras och störs likt förbannat av denna övergästa privatsfär. Det luktar nån slags desperation. Finns jag? Eller?

    jo, Facebook-självexponering kan verkligen vara motbjudande. Mycket förtäckt skryt/ljug om hur härligt livet är.

    Frans: det finns olika dimensioner av det. Vad gäller övergäst privatsfär är jag den första och största producenten inom heylisa. Men det har sina skäl, och sina syften. För de allra flesta är det generalfail att prata om misslyckande, problem och misär. Jag menar att det inte skall vara så. Man skall kunna lyfta också detta. Även i ett samhälle som näst intill föraktar svaghet och där alla strävar efter att presentera sin lycka och välgång inför andra. Livet förväntas vara en endless happy teater men tyvärr är jag ingen aktör i detta lustspel. För det andra är utfläkningen en ventil. Utan Johan (i verkliga livet) och min på er påtvingade miserabla läsupplevelse vet jag inte om sommaren och hösten hade slutat särskilt lyckligt. Så tänk ett varv till: utfläkning kanske inte oavkortat betyder narcisism.

    *Myser* efter curling guldet*LER*. Fuck YOU Norge LOL

    hm. facebookstatus/skriva inlägg på heylisa ekvation= facebookstatusuppdatering= shotrace på avenyn= dåligt och plastigt skriva heylisa inlägg= öl på sjuans ölhall=genuint och helylle?

    obs.det var inte ett seriöst inlägg vill jag tillägga! plus att jag oxå vill passa på att säga att en ironiskt uppdaterad fb profil är skoj- tycker jag- jätteskoj- ibland. ibland är det oxå tråkigt- ibland är det tråkigt i verkligheten oxå- ibland roligare i verkligeheten- ibland roligare på fb.ibland e ingenting roligt- ibland är allt roligt- ibland vet man inte vad man tycker- ibland vet man inte varför man skriver som man gör- varken här eller där- nu till exempel.

     

    Oh & Aha

    SKRIVET AV: david
    18 februari, 2010, klockan 21:10
    Etiketter:
    1 kommentar

    Oh.



    Aha och fortfarande oh.

    Visa kommentar (1) »

  • frasse

    Ohlala!

  • Skriv kommentar
     

    Heylisa.net


    är en samlad blogg för ett kompisgäng med hjärtat i Bohuslän och en förenande kärlek för Fjordfestivalen i Uddevalla.

    Sharing is caring


    Om vi råkat länka till något olämpligt får du säga till. Det är ju mänskligt att fela, som Femi Kuti sa.
     

    Prenumerera med RSS


    Never miss out

    Wordpress


    är vår mamma.