Ledighet utbegärd, papper påskrivna. Resande till hälften omsatt från planer till biljetter. Laddningen enorm.
Torsdagen den 22 oktober bordas Jet Blue plan med destination Chicago. Hemresa satt till söndag. En av många mycket omtyckt stad som jag ser fram mot att stifta bekantskap med. Under lördagen föräras Union Center med min närvaro. Chicagos Svarthökar mot Nashvilles Rovdjur för ynka 22 dollar. 22 dollar! Ett pris som kan få svagsinnade att bli religiösa. Åtminstone sådär jag-tror-på-nåt religiösa. Vad f-n innebär det? Jag-tror-på-nåt!? Den sortens människor skall bemötas med genuint förakt. Står inte ens för sin idioti. Hualigen. Som att tycka illa om glass. Som att i oförsiktighet råka sikta på vänner med laddat vapen. Som att för skojs skull mörda kattungar.
Mellan den 5-8 november upplevs närliggande Boston via ledighet skapad långhelg. Välrenommerad lekplats som lockar. I likhet med de andra resmålen kommer mer specifika planer att dras när spektakel närmar sig. En sak är dock hemma. Undertecknad sitter i Garden när Bostons Björnar tar sig an Buffalos Bufflar. Boston blir mitt fjärde “Original Six” lag. Det femte avverkas i slutet av november. Innan dess avbryts resandet för finfrämmat.
Otto släntrar in och förgyller ett då antagligen kylslaget New York. Skall bli enormt kul att se ett bekant ansikte igen. Vad Otton har på schemat vet jag i skrivande stund inte, förutom hockey när Washingtons Huvudstadspojkar besöker MSG. Kan bli något glas…
I slutet av november infaller Thanksgiving. Det känns så amerikanskt så jag flyr landet och landar den 26 november i Montreal. Det resmål som jag ser överlägset mest fram mot. Montreal är Kanada. Kanada är en liten dröm. Kommer kännas speciellt. Får tre dagar i staden som toppas med – wait for it – hockey naturligtvis! Bell Centre för Montreals Kanadicker mot Washingtons Huvudstadspojkar. Hade fler semesterdagar funnits hade resan förlängts över den 1 december, då Torontos Lönnlöv besöker Montreal. Får suga på det sista Original Six laget lite till. Resan avslutas aningen annorlunda då jag valde att hugga ett tåg tillbaka. En dryg 11 timmar lång resa. Hoppas på vackra motiv från tågfönster samtidigt som jag ser mig själv med en kopp kaffe och en grönrutig filt i knät. Mer oväntad än transportalternativet känns filten. Kaffe och filt, brukar det vara kallt på tåg?
Sista resan innan hemresan till Sverige över jul och nyår går till Washington. 11 december möter min sätesmuskulatur bussäte för kärt återseende. Då jag avverkat huvudstaden en gång tidigare siktar jag nu in mig på museum, samt Verizon Center. Huvudstadspojkarna, mitt favoritlag just nu om inte det framgått, intar tillsammans med Carolinas Orkaner ladan för en garanterat fartfylld drabbning.
Heltidsjobb, fyra städer, fem konserter och minst sju hockeymatcher på två månader. Himmelskt hektiskt!