Borjar bli allt mer sald pa twitter. Det har alltid haft en makalos potential som informell nyhetsformedlare och det fungerar utmarkt som en portal for bloggosfaren. Dessutom finns det guldkorn som dessa:
Skojfriskt konto som driver med BP:
“The good news: Mermaids are real. The bad news: They are now extinct. #bpcares”
En son som delar med sig av sin citatmaskin till fars underbara asikter:
“A parent’s only as good as their dumbest kid. If one wins a Nobel Prize but the other gets robbed by a hooker, you failed.”
Du kastar dig över ny-media som nån jävla 90-talist. Skärp dig. Var är den cyniska, bittra, rigida och egentligen enda riktiga inställningen?
Du har rätt, måste jobba på mitt hat och min ilska. Båda befinner sig på oacceptabelt låga nivåer!
På tal om NY-media är de här nåt av det bästa jag sett på ett tag. http://graphics8.nytimes.com/images/2010/05/16/opinion/16moranis1/16moranis1-custom1.jpg Skrivet av Rick Moranis (nörden i Ghostbusters).
När sommar stundar, stundar festival. Glöm inte att tvätta händerna.
Var nu ett tag sedan penna sattes till mun. Efter ett par späckade månader i Sverige och New York, samt veckor i Vietnam, kom tid och glöd tillbaka.
Bor sedan återkomsten till New York i min före detta chefs hus. Långt ut i Queens. Pendlingen är mördande, men oemotståndligt billig då kassan behöver tillskott efter det ofrivilligt långa arbetsuppehållet över jul. Väl hemma i Suburbia är det så tråkigt och mördande tyst att det klättrats på väggar. NHL-slutspelet en räddare i nöden. En skinande riddare i gratis rustning. Förstår för mitt liv inte hur folk kan leva så här? Radhus efter radhus i en tillsynes aldrig sinande bostadsöken. Deprimerande och isolerande.
Efter höst med påföljande vinter späckad av fest och resor har väggklättrandet fått mig i träning. Nästan varje dag i flera månaders tid. Som vanligt kunde jag inte göra något halvhjärtat. Självmedvetenhet till trots. Tränade för hårt och fick tillbaka en kronisk infektion. Magen gillade inte penicillinet och min andra kroniska åkomma återkom den med. En vecka in i pillertrillandet införlivades ytterligare en infektion i undertecknads tempel, en förkylning. Ödets ironi. Ät rätt, prioritera sömn, träna - sjuk. Sup, festa, skippa/ät skräp, sov när du hinner - frisk. Med det sagt mår jag på det stora hela bättre än på länge.
Att dagligen pendla två timmar eller mer leder till reflektion. Har funderats åtskilligt på den klassiska jobbintervjufrågan: Var ser du dig själv om fem år? En frågeställning svårt besläktad med: Vad vill du bli när du blir stor? Jag har alltid haft olika svar på det, och har så fortfarande. Lärare, psykolog, neurolog, journalist etc. Statsvetare var aldrig självklart. Svaret? Jag aldrig kommer att veta, kommer alltid att undra.
Ovanstående spörsmåls genesis återfinns i nuvarande tjänst. Jag trivs, har bra arbetskamrater. Saknar visserligen statsvetenskapen, politiken. Men sätt allt det åt sidan, det jag verkligen saknar är intellektuell utmaning. Att fixa jobbet var en sådan. Att ta hand om hemsidesbyggande, videoredigering, twitter likaså. Visste inte ens vad twitter var för ett år sedan och nu sköts inflytelserikt konto. Men utmaningen är borta, vardagen påträngande.
I torsdags var jag på ett andra möte om mobilteknologi som en australier på jobbet slängt ihop. Informellt barhäng för FN och NGO-folk. Alla med enormt driv. Konverserade länge med en som i dagarna utsetts till av världens 100 mest inflytelserika av Time, samt en annan som startar upp en helt ny FN-enhet på direkt order av generalsekreteraren. På fredagen gick de till sina utmaningar, jag till min vardag. Ingen avundsjuka, bara avsaknad.
Hur hittar jag en ny utmaning? Var är jag om fem år? Tålamod, tålamod och tålamod. Invänta den fasta tjänsten som ligger någon månad eller två fram i tiden, vilket ger gratis språkutbildning. Franska öppnar för humanitärt arbete i Afrika. Språk öppnar för SIDA:s sponsrade utbildning av professionell FN-personal. Språk öppnar för UD. Fast tjänst öppnar för ny tjänst inom UNHQ. Det öppnar helt enkelt dörrar. Desto fler öppna dörrar, ju fler potentiella utmaningar.
Det är logiskt, det är till och med ganska självklart, ganska elementärt. Det är vidare så jag alltid agerat, alltid tänkt. Men precis lika enkelt som tålamod är smart i teorin, lika svårt är det att idka i praktiken. Särskilt när du är mitt i det.
Ödets ironi att bli sjuk när hälsa prioriteras. Likaså när sunt och pengasparande beteende skapat utrymme till eftertraktad reflektion, som sedan missbrukats till överanalys. Att gå på spelningar, sport, after-work och så vidare är enkelt. Det är ligga i soffan, äta chips och kolla på TV. Det är mental kuvös. Men i rätt dos är mental kuvös sunt. Genom reflektion har sjukdom diagnostiserats, men också fallits offer för. Överanalys är lika förödande som dess motsats. I tålamodets tecken skall det omgående bokas in spelningar och after work. Balans mellan nuets förströelse och framtidsplanering hittas. Tålamod skapas.
Boom, blev precis erbjuden ett nytt jobb. En fast tjanst. Vet fortfarande inte riktigt vad det ar for tjanst, sa jag har inte en aning om hur jag staller mig till den.
Kanner mig dock inte desto mindre som Pastor Hannes: Gud hor bon! ; )
Kul med jobbet! Fått ngn klarhet i vad det är?
“Inte desto mindre som Pastor Hannes”?! Du menar att du redan hade ett enormt kön?
Har du förresten sett till Frank Costanza där ute i Queens? Har för mig att hans boende stämmer in väldigt väl på din beskrivning av ditt uppehålla. Och var det inte i Queens han bodde i serien?
“uppehålla”?! Uppehälle, ska det vara. Så klart.
Grattis till joppet! Börjar du närma dig nivån på den politiska stegen där det är dags att bli korrupt snart?
Tack! En samordningstjänst, med en hel del projektledning och därmed betydligt mer ansvar. Liten nyskapad enhet relativt nära departementschefen. Tung backning från nyss nämnde chefen, samt ekonomisk muskel för att vara effektiv. Klart intressant! Väntar på att få kontrakt på papper. Funderar under tiden.
Pastor Hannes associerar jag, förutom din iakttagelse, med just kommentaren “Gud hör bön” som han slänger ur sig precis innan sångerna inleds… Ibland också till ett Hallelujah…
Korrupt. Aldrig? ; )
Frank, borde man ju ha koll på. Vet faktiskt inte. Kommer ihåg soffan och köket, men det ger inte så mycket rent geografiskt. Såg faktiskt en Seinfeld affisch i en busskur i morse. Skräll!
För oss som älskar hockey hägrar JVM som uppladdning inför OS i Vancouver. För att inte tråka ut de utan sportintresse bjuder jag på en straff från William Wallén, 18 år, ett klipp som torde uppskattas av alla!
Jag gillar hockey, i alla fall NHL, men hela sporten som sådan lider av en kris vad gäller målgester och -firande. Det går inte att få samma explosionsartade känslosvall som i exempelvis fotboll. Visst, man kan hoppa in i sargen och släppa lös besten i sig i en kort sekund. Eller gå ner på knä och låtsas att klubban är ett tufft svärd. Men det blir mest mesigt. Antagligen nöjer man sig med att låta lagkamraterna åka fram till en så att de kan klämma på ens hjälm och sedan sätter man sig i båset.
Detta är en åsikt som grundar sig på flera hockeymatcher jag sett på TV.
David, till finns dock spelare som insett detta och vill ta hockeyns målgester in i en ny era. Kolla klippet. http://www.youtube.com/watch?v=nOBoI_C3Ly4&feature=PlayList&p=C9D530E56B78DDDC&playnext=1&playnext_from=PL&index=32
Haha. En variant på min best-gest, fast med svansen mellan benen. I rest my case — det går inte att fira ett hockeymål med hedern i behåll.
David har inte helt fel har. I Kanada anses det osportsligt att gora malgester. Darfor ar trycket pa spelarna att vara just samlade efter malen. Jag haller med om att det ar trakigt och det var faktiskt uppe pa debatt sa sent som i forra veckan pa nagon kanal jag tittade pa.
Jag hoppas att ni inte missade den underbare kommentatorn!
”Nåt gott blev det av det hela i vart fall:...”
bob på
"Never wear a helmet when I’m riding my bike…..."
För 21 dagar sedan
”Jonas: “We want our film to be beautiful, not realistic”, som Kevin Barnes brukar sjunga. ^_^”
bob på
"The Fall..."
För 33 dagar sedan
”“She was going with a cinematographer, everybody knew he was really a pornographer…””
bob på
"La Secateur..."
För 33 dagar sedan
”Ser rätt overklig ut.”
Jonas på
"The Fall..."
För 33 dagar sedan
”Jävlar, vilket genuint mästerverk. Har precis lett, skrattat och grinat mig genom denna visuella fontänorgasm (cue Figge). Bob sa...”
david på
"The Fall..."
För 36 dagar sedan