Jag tycker bloggen Dom Ljuger titt som tätt har riktigt bra inlägg, den här gången var det dessutom riktigt roligt.
Vilken driftig tjej. Ibland måste man ju faktiskt “skapa sitt eget jobb”, som Maud säger.
Helt ärligt, jag fattar inte skämtet
Sälj dig själv™.
Jag vet inte riktigt hur jag ska börja det här. Jag och Jori har varit vänner så länge jag kan minnas. Vår vänskap odlades i princip från dag 1 (om man bortser från det halvåret det tog innan Jori föddes efter att jag kommit till världen). Det gjorde vår vänskap speciell. Han skulle kunna ha varit min bror, men jag såg honom aldrig som min bror, jag såg honom som min bästa vän. Vi hade ett eget språk ihop, ett sätt att kommunicera utan att behöva kommunicera. Vi visste jämt var vi hade varandra. Ibland hände det att vi började säga exakt samma mening samtidigt. Vi delade allt, och det mesta genom leken. Zorro. Batman o Robin. Upptäcktsfärderna genom trollskogen på andra sidan ängen vid Blåsopp. Fotbollen. Skejten. Intresset för nya skor (som var på gränsen till vanvett). Resorna med farsan o Joris pappa. Jag minns en gång på Blåsopp (ett soldattorp mitt ute i skogan en bit utanför Ljungskile) då vi skulle packa upp maten, som med svett och tårar hade släpats genom skogen. I stugan triumferade vi genom att kasta gris med filen. Det slutade naturligtvis med att nån tappade den med fil över hela golvet som resultat. Fnissandes försökte vi reda ut det hela utan att Joris mamma skulle upptäcka något. Jori går ut halvt kvävd av skratt och kommer tillbaka med två sugrör (de tunnaste). Efter ett gediget försök går det inte att hålla sig. Skrattet väller ut, och Joris mamma kommer indundrandes, varpå vi tog vår tillflykt till kojan utanför, som var byggd av elefantblad och nåt som var en blandning av bambuträ och rabarber. Vi skrattade ofta ihop, ibland utan nån direkt anledning. Det bara bubblade, och smittade, och bubblade, och gav liv. Vår uppväxt var ett äventyr, som jag nu i efterhand värderar väldigt högt. Jori är hårt sammanflätad med min barndom, och han är på så vis en del av den jag är.
Jori var den våghalsige. Han klättrade alltid högst. Skejtade alltid värst. Hoppade från den högsta klippan osv, och jag får för mig att han tog med sig detta sättet att leva in i vuxen ålder. Äventyret hade inga gränser, och när dom infann sig var dom till för att sprängas.
Jag träffade honom senast för nån månadsen på röda sten. Han gick på kryckor, stortån hade tydligen gått av, och han hade gått med bruten tå utan att märka det. Operation väntade. Vi pratade en stund och jag fick hans nya nummer. Äntligen skulle vi ses lite oftare, tänkte jag. Mycket har förändrats sen vi var små, men varje gång vi har mötts så har kärnan alltid funnits där, och jag trodde vi hade en grund tillsammans som var omöjlig att rasera. Men så är inte fallet. Tyvärr finns inte Jori mer, och det gör så jävla jävla ont. Han knivskars till döds i Linnéstan natten till onsdagen. Jag var på platsen idag och la bukett med några skrivna ord. Tomhet. Frustration. Helvettes jävlar. Jag känner framförallt förbannelse över denna meningslöshet. Varför? Varför? Varför?
Som person var Jori full av sympati och medkänsla för sin omgivning. Han brydde sig om sina nära, och jag har träffat få personer med en sådan innerlighet och värme. När jag tänker på honom känns det som ett knytnävslag av omöjlighet. Det är så svårt att förstå.



Tack Jori för allt. Saknar dig så.
Det är omöjligt att inte själv känna en del av din sorg, bara genom att läsa de här starka orden. Jag beklagar sorgen och beklagar att det finns idioter med för mycket makt över andras liv. Fyfan.
Fruktansvärt. Håller med David, delar via dina starka ord din sorg. Beklagar å det djupaste.
Jag beklagar din sorg. Hur har Johan tagit det?
Fruktansvärt tråkigt och jag beklagar sorgen. Å det djupaste.
Minns också Jori, även om det var nästan 20 år sedan jag såg honom sist. Har för mig att vi hade lite svårt att komma bra överens, eftersom vi båda tävlade om titeln Frans bästa vän. Minns speciellt en gång när vi spelade fotboll utanför huset på Hälle och ni hade likadana träningsoveraller på er, och hur utanför jag kände mig då.
Jag kan inte sätta mig in i hur du känner du just nu, Frans. Men du har mina tankar, min sorg och min sympati.
Tack alla för ert stöd.

Här är mitt inlägg i “vad ska vi skriva debatten”, nu räcker det. Folk skriver väl vad fan de vill. Jag håller med er allihop, men kom igen nu. Tycker vi att nån skriver dumt så säger vi det. Bob får säga precis vad han vill om fotbollsinlägg, och figge får skriva fotbollsinlägg om han vill. Detta inlägg har ingen tyngd överhuvudtaget. Jag får skriva vad jag vill och ni får läsa det om ni vill. Man får även säga emot sig själv, vi är inte advokater och de flesta av oss är analfabeter. Specifikt figge, jag har hört att han skriver allt inlägg till tidningen och skickar det till sin mamma för rättstavning.

Alternativet med moderation intresserar mig inte… om vi inte kan få tag på moderator kitteh att sköta det för oss! Får vi tag på han är jag för, helt klart.
För övrigt fick Lars rött kort igår efter att ha blivit nerputtad av ett CP. Jag som trodde att reglerna var hårda mot folk som puttade folk, inte mot folk som blev puttade. Men där ser man, man lever så länge man lär sig.
Jag skulle bara hållt käften. Jää jää. Dessutom skrev ju Figge själv att det var ego-reklam. Det rättfärdigar det. Kanske. Men frågan är vad Neng5 säger!
För övrigt tycker jag korpen-inläggen är roliga. De är ju mer lyteskomik än sport, och tja, jag gillar ju det förstnämnda.
Här är man off the grid i två dagar och missar Heylisas återkommande polska riksdag. Jag tycker att en diskussion om vad Heylisa är, och ska vara, är välkommen och behövlig.
Om det hinns med hade jag tänkt ge Heylisa en grafisk och funktionell upprycknin under sommaren. Men vad ska en sådan innebära? Jag vet inte hur folk använder och ser Heylisa.
För att förtydliga, jag tycker inte det är du specifikt som är ett pucko. alla är puckon inklusive jag.
Det fattade jag allt. Jää jää. Det roligaste var med hela diskussionen var nästan att den polska riksdagen helt dog när David ställde en konstruktiv fråga. Mitt svar är dock att det funkar alldeles utmärkt som det är. Om du orkar vore dock en kommentators-sida för iPhone kul, den iPhone-versionen är rätt meckig då man ju oftast använder den för att kolla kommentarer. Men det är en petitess. Njut lite extra av sommaren istället!
Det brukar vara så med konstruktiva frågor. En riktig stick in the mud. Men det låter la fint som du skrev, Bobz. iPhone-anpassat hade varit fint. Njuta av sommaren kan man göra ändå!


Jag är sommar-är i Göteborg! Sommaren 2010 handlar det mest om att vandra fram och tillbaka genom större delen av stan — med ömsom möten, ömsom portabelt jobb på närmaste bibliotek. Vandring, eftersom jag är en bil- och körkortslös loser med ryggsäck och effektiv deodorant. Möten, eftersom jag är en frilansande, nätverkande faktureringsskygg företagare med tveksam ekonomi. Bibliotek, eftersom jag har hem och liv i Linköping men degen till mitt levebröd här.
Men som jag precis sa till Majas mamma i Majas föräldrars lägenhet, där jag lyckligtvis får övernatta dagar som denna — sommaren handlar kanske lite om att dra upp rötterna och fladdra runt? Jag kanske beskrev det lite cyniskt här ovan, men sanningen är nog den att jag riktigt njuter av den här tillvaron just nu. I morgon är dock sista jobbdagen i Göteborg innan Maja flyger iväg till Kenya. Nu stundar 10 dagar av Uddevalla, Arvika, Linköping, Stockholm och Arlanda. Och de ämnar jag fylla med sommar på andra, mer hedonistiska sätt.
Idag har jag fotat Bob när han drack kaffe. Jag förstår fortfarande inte riktigt varför, men en ursäkt till pintopinot av minimått ska aldrig negligeras. Han bjöd dessutom på mästerlig lasagne och den traditionsenliga Vattendrinken™. Jag köpte hutlöst dyra skitjordgubbar. Det är synd att det inte är sommar året om.
Förresten, om du vill kan du ju låna min extracykel när du är i stan. Just nu står den vid Världskulturmuseet. Hojta så får du koden.
Får man fråga herrn vad han använt för ljuskälla på den översta bilden?
Det får man. Vanlig extern blixt triggad trådlöst. Inget FLASHigare än så.
”Nåt gott blev det av det hela i vart fall:...”
bob på
"Never wear a helmet when I’m riding my bike…..."
För 17 dagar sedan
”Jonas: “We want our film to be beautiful, not realistic”, som Kevin Barnes brukar sjunga. ^_^”
bob på
"The Fall..."
För 29 dagar sedan
”“She was going with a cinematographer, everybody knew he was really a pornographer…””
bob på
"La Secateur..."
För 29 dagar sedan
”Ser rätt overklig ut.”
Jonas på
"The Fall..."
För 30 dagar sedan
”Jävlar, vilket genuint mästerverk. Har precis lett, skrattat och grinat mig genom denna visuella fontänorgasm (cue Figge). Bob sa...”
david på
"The Fall..."
För 32 dagar sedan