Öl, kvinnor och transfett...
(23:08 18/11)
...kom jag och Alex i lördags fram till är vad livet går ut på. Den underbart barnsliga kvällen till trots, jag ska börja skära ner på dessa laster. Som tur är har en av dem skurit mina handleder. Skönt. Det behövdes. Det är bättre att gå nerför vägen än att pendla över gatan. Går man nerför gatan får man dessutom nya vyer, nya människor att träffa.

Jag lyssnar mycket på min gamle husgud Jim O'Rourke som är i Japan och snurrar (sluta filmgreja och gör musik igen, för fan!). Hans texter är verkligen fina. Jag håller med honom i så oerhört mycket, även vilket som är hans bästa verk; Insignificance. Alla vill ha ett nytt Eureka, men jag vill hellre att Castaway ska likna Insignificance. Läs den här intervjun vettja!

Listening to you, reminds me of a motor’s endless drone and how the deaf are so damn lucky.


Dessutom har julens allra bästa godsak kommit i handeln; pepparkaksdeg, så en last (och det är verkligen en last) ersätts med en betydligt mer lätthanterlig dito. Men överkonsumtion är inte bra, inte heller i det här fallet.

Say a word for Joanna Love
(22:53 09/11)
Imorn går jag med kass rygg till jobbet. Kanske kommer lite jobb vara bättre rehab än att bara dra hemma. Vi får se. Om inte annat blir det nog bättre för mitt psyke. Ha en fin vecka, vänner!

A tender history in rust.
(14:21 04/11)
Jag har slappat till mig på det här med bloggande. Men nu vill jag få ur mig 85 bilder. Lite text får ni också.









Jag var mellanlandade i Malmö innan Tyskland. Där var alla väldigt vackra. Till och med reklamen.

Efter gratis åktur till Danmark hamnade jag på en bussfärd från Hin Håle. För det första var det fem tjecker som tillsammans stank så jag hellre hade tagit dykcert på en bonngård. Därefter var det nån jävla färja som man var tvungen att gå upp på däck under, sedan var det punktering och en sur gränsvakt för jag inte hade med mig mitt pass. EU innebär bara fri handel, inte fri passage av invånare. Väl framme i Berlin bytte jag till snabbtåget mot Leipzig som gick betydligt bekvämare. I Leipzig mötte jag upp Kristina, som soffsurfat hos mig i somras. Vi tog en fika sedan gick jag på upptäcktsfärd:


Jag åt tyvärr aldrig någon sån här i Berlin.




Leipzig by day. Efter min kringvandring hookade jag med Kristinas pojkvän Marco, som hade med sig en extra cykel till mig. Att upptäcka en ny stad med cykel slår allt! Vi tog en kebab och en tupplur. Därefter kollade vi in ett galleri och jag köpte en bild av stor fet man som numera pryder mitt kylskåp.




Efter gallerititt och pizza hookade vi med några av parets vänner, hängde på ett ställe där sånt där fotbollsspel spelades flitigt, ni vet foosball eller vad det heter. Trevlig kväll.


Döner macht schöner!


Leipzigs tågstation har en fin liten modellbana som jag inspekterade medan jag väntade på tåget tillbaka till Berlin.




Väl i Berlin gick jag omkring, hookade upp med en italiensk tjej, Mary, och tog en fika och sedan tog jag mig till min soffvärd Ciaron. Där bjöds det på flott mat och amerikanskan Stephanie surfade också hos Ciaron.





Dagen efter kollade jag och Stephanie in i väggen samt besökte ett trevligt konstnärshus som hette Tachel tror jag. Mest trevligt där var ljuset i trappan.



Sedan gick vi till ett par museum och vände pga bara ett fåtal utställningar på varje eller så var det för dyrt eller så stängde de en kvart senare, som fallet var på Bauhaus. På vägen dit hade vi dessutom åkt dit på S-Bahn. 40 euro som nu har blivit 80. Dags att betala känner jag. Det jävligaste var ju att jag hade biljett, men inte stämplat den. Kuk. Vi struntade i allt som hade med kultur att göra sånär som god jävla hamburgare och öl med Ciaron. Trevligt trevligt.


Ciaron är fotograf och hade fått en bild publicerad i en kalender som stod på hans bord. På en av de andra månaderna hade någon tagit en bild som jag här försökte rekonstruera.


Stephanie reste vidare medan jag tittade på sex och tomtar samt letade reda på en fin rock.






Jag hittade massa streetart. Därefter fann jag min nya värd Juli. Vi tog en bärs med hennes vänner och så var den dagen över. Jag borde skrivit det här för länge sedan...





Jag lånade en cykel som Brad, en australienare som soffsurfade här i somras lämnat i Berlin. Han hade lämnat dem hos Lena och Ole, där han hade bott ett tag efter att han varit ute och rest. På kvällen hookade jag upp med Ole och Lena och vi gick till ett ställe där det uppmanades att man skulle klä ut sig. Det var det dock ingen som gjorde så klänningarna hängde efter väggarna till mindre nytta än det var tänkt.



Dagen efter cyklade jag till East Side Gallery, vilket är en del av muren som ännu står kvar. Där var det pensionärer som kladdade! Sedan lämnade jag tillbaka nyckeln genom att ringa på hos Lena och Oles arga granne. Tog tåget ut till flyget där de blev lite griniga att jag inte hade passet men det fick gå då jag var på väg hemåt. Jaja, kunde ju blivit värre.




I Köpenhamn mötte jag upp med Karen Lise, som jag skulle bo med. Det var i ett ytterområde och det var nån tant som sa nåt om att man skulle hitta en amerikan då jag pratade engelska. Just det där med att prata engelska kom vi fram till att vi skulle undvika så vi körde en lek att man inte skulle det helt enkelt. Två av Karen Lises vänner kom förbi och vi åt middag och drog till en spelning med ett chilenskt band som spelade balkanmusik. Sedan hängde vi utanför Folkets hus där det var ett jävla liv. Vi tog oss hemåt och dagen efter gick vi på Statens Museum for Kunst och utställningen Reality Check som var den i särklass bästa utställningen jag varit på. Mycket kul grejer bland annat en flygande ångvält som ni ser ovan. Den lyfte av centrifugalkraften. All in all hade jag helt klart roligast i Köpenhamn, alla brukar bli förälskade i Berlin, men jag blev mer kär i Köpenhamn, även om Berlin gärna är en plats jag återkommer till även den.


Jag var oerhört fascinerad av hur pappret kunde lägga sig så här när man ryckt av en bit. Jag förstår om ni inte delar min entusiasm.



Jag åkte upp och hängde med kidsen, syster och mor för en månad sedan...





Sedan var jag och Olof i London en sväng. Jag bokade biljetter för 114 kr t o r och tänkte skita i att åka när jag hörde nya TV on the Radio-skivan, men så vann jag två biljetter så Olof hängde på. Tyvärr hann jag inte hitta nån att soffsurfa med, så det blev en extrasäng-surf hos min gamla kollega Max, vilket var ännu mer trevligt! Tyvärr jobbade han en massa, men var snäll och lät mig komma mitt i natten ett par nätter innan vi till slut fick tid att hänga på fredagens after work. Han jobbar fortfarande på Pret så det blev en del sånt snack mellan honom och hans kollegor. Det var på fredagen. Innan dess hade jag och Olof på torsdagen varit och sett O'Death och lite skum konst. Det hela var nämligen en festival som heter Concrete and Glass med massa band och konst över östra London. Bra upplägg. O'Death var roliga. Vi åt även Raw Food. Det var nytt för mig och har varit helt livsomvändande för Olof. Kanske man borde pröva. Idén är att man inte värmer upp mat, då förstör man råvaran. Men jag är på tok för lat att ändra vanor.




På fredagen var jag och Olof på det oerhört turistiga stället Brockwell Park. En park i Brixton som Olof ville besöka i Red House Painters fotspår. Låten handlar om en kille som spränger sig själv...




Så tillbaka till fredag kväll. Olof åkte till Brighton för nåt seminarium om Raw och jag drack öl med Max, kollade TV on the Radio och gick hem till Max, han bodde precis söder om Tower Bridge, så jag tänkte att jag kan ju gå tills jag kommer till Themsen och så hittar jag sedan. Planen funkade, men vad långt det var! TVOTR var helt ok, men satan vad trångt det var. De hade nämligen i sista minut ändrat spelplatsen från en parkering till Cargo, ett inte jättestort ställe. Så kan det gå.



Veckan därefter hookade vi med Shelley, som jag snackat med via CS ett tag. Vi drack öl och därefter en tvivelaktig blandning i rosa variant. Den intågs på Hagabion. Kulturnatta. Kulturkoftor som tittar på dokumentärer och packade ynglingar som bara har ett minne av ett barn under ett köksbord. Ingen bra idé. Hur som haver. Jag hade kul. Det hade de andra med. Nån jävel hackade på Shelley för att hon var på amerikan i Creperiet-kön och vi åkte hem.



Dagen efter var jag verkligen efter. Men man kan ju inte ligga hemma när de visar The Big Lebowski på Capitol! Jag var nära att kräkas 45 minuter innan visningen, men när den väl var igång kändes det prima igen. Efteråt hängde jag och Shelley hos Malin i Vasastan. Shelley gjorde vegansk mat och jag var bara för trött för att hänga med i konversationen. Jag ville bara hem. Så jag var tråkig. Jää jää.


Två dagar senare gick jag från jobbet, via Änggården där det här fina huset stod, genom Botaniska och ut vid nån baksida av Sahlgrenska. Träffade Malin och vi såg Carl Theodor Dreyers En kvinnas martyrium. Jag somnade tio gånger och Malin gick mitt i för att träna. Det säger ju nåt om att historien om Jeanne D'Arc ska inte dras ut på en och en halv timme. Vacker rulle dock.




Fredagen den 17e bjöd på herrmiddag hos Chrille. God mat och C och Olers. Mycket trevlig sausagefest, som jag fått höra att alla tillställningar med bara män heter.



Lördagen bjöd på födelsedagskalas hos Martin T och en konsert med Blitzen Trapper. Båda mycket trevliga sammankomster.


Det är roligt hur man kryddar sin hemorts-skylt. I Torslanda är det nån som gjort ett litet hjärta vid Torslanda Torg-skylten. Det förstår man att de inte tar bort, men det har stått Porr i Lindome bra länge nu. Kanske är det kommunalchefen själv som varit ute och klottrat?



Shelley åkte med mig en sväng i tisdags.









I torsdags var jag barnvakt och det fick även Shelley vara då hon soffsurfat här hela veckan. Vi åkte till Sjöfartsmuseet och Röhsska Museet, fast det var fullt i "rita din egen skateboard"-aktiviteten. Fast vi hade väldigt roligt för det!





Allra roligast hade vi åt våra dubbelhakor. :)










I fredags var det bowling på schemat. Shelley lyckades övertala mig att ha knähöga sockar och shorts. Men vi var inte finast...


...det var denna herre.


Shelley lyckades få 666 och slå Christ! Både jag och Chrille jublade högt när hon lyckades med denna oanade bravad!


I lördags hängde jag och Shelley inne i stan och såg den här roliga texten. Perfekt för den underbara sidan Picturesofwalls.com. Jag köpte en bok där många av de där bilderna var med, utvalda av Banksy. Trevlig att ha på bordet.

På lördagen skulle vi fira att Frans är i princip klar med sin film, med visning och allt. Jag tyckte väldigt mycket om filmen och det funkade över förväntan med den snabbt ihopsatta musiken. Men titeln borde fortvarande vara Livsmedel tycker jag.


Vem var mest packad egentligen?


Håkan var nog gladast i vart fall!



Klubb Bry visade sig från sin bästa sida...


När de andra gick hem fortsatte jag själv. Trodde jag. Det var knappast bara jag som fingrade på iPoden, men vad gör väl det, det var väldigt trevligt fram till småtimmarna. Kameran, den lade jag i från mig och bland annat dessa kort dök upp när jag hittade den igen:


Mycket trevligt, men min absoluta favorit var den här:


Och igår körde jag rätt in i en C70 så jag har varit hemma idag. Lite stel och så. Då är det smart att spendera fyra timmar med att blogga... Jag var på läkarmottagningen i morse och det var nog ingen fara. Och för att förtydliga mitt jidder; det var en klassisk "det var kö, sedan körde vi på, sedan blev det kö igen och bang!" Jag var fjärde bilen att smälla. Inga skadade så vitt vi vet (nån annan kan ju få värre whiplash, vad vet jag?) Jag hoppas då inte att jag får skiten. Jää jää. Nu ska jag lägga mig. Hej då.

äldre »
(651 inlägg på 217 sidor)