Varför är det så evinnerligt tråkigt att damma bokhyllan, och tvätta toaletten, och diska? Detsamma gäller betalning av räkningar. I första hand handlar inte det tråkiga att bli av med massa pengar utan själva göromålet. Raka sig är tråkigt. Borsta tänderna är tråkig, och ändå måste jag borsta dom så väldans länge och noga (jag har nån slags knäpp när det kommer till tandborstningen). Men när allt väl är gjort känns det som en storvinst. Man är värd något. Som tex att slappa framför soffan och vräka i sig en chipspåse, för att sedan må dåligt över överfylld mage. F.ö. känner jag en svag känsla av ånger inför mitt svar på Chrilles inlägg här nedan. Det här är ju ytterst privat egentligen, och vem gläder det? Är det skillnad på vad som skrivs här på heylisa jämfört med Fejsbok?

Fin konkretisering!!

Christian: Nu ska jag försöka konkretisera det här. Mitt utfall mot den övergästa privatsfären gällde inte dig, utan snarare människor (i mega plural) som jag halvkänner, som viker ut sina liv på Fejsbok i miniformat. Vad det gäller dina inlägg så uppskattar jag öppenheten och det ärliga uppsåtet, vilken orsaken nu än må vara, vilket kan förklaras med att jag känner dig (och alla andra här på heylisa) bra mycket bättre än majoriteten av fejsbokfolket, vilket också gör att jag bryr mig mer om vad som skrivs här. När man har nåt viktigt att säga här på heylisa så slänger man inte ur sig det likt statusrad i två meningar (för det mesta. och obs, jag är inte emot kortinläggen – på heylisa). Grejen med FB (o twitter) är känslan av masspsykos. Denna massa som hela tiden är uppkopplad och uppdaterad. Det är som om vi fångat in oss i ett eget kontrollorgan. Det är vi själva som övervakar. Det är en enorm tjänst till Storebror. Jag hörde nåt om nån forskning om fejsbok där man hade räknat ut hur mkt tid som förloras i o med FB, o synnerhet i arbetsgivarpersoktiv. Det lät som mkt förlorad tid, främst pga att man hela tiden måste starta om med det pågående jobbprojektet efter avslutad FB-session, och det tar tydligen mkt tid o energi.. jaja. Varför denna ständiga vardagsrapportering? Minut per minut. Jag förstår inte. Och undra när de första fallen gällande FB o tvitterabstinens kommer? Men däremot när det kommer till Iran tex, där kommunuikationen utåt är stängd, är twitter ett väldigt nödvändigt verktyg mot just Storebror. Det finns två sidor av allt, och det är väl det man hela tiden bör tänka på.

haha, det tycker inte jag.

Jag är en idiot.

jag tror ju inte de där stålarsarna existerar, om folk går med i en grupp på facebook genererar väl inga pengar?

och jag antar att de flashbackansvariga vare sig köpte eller kopulerade de döda for real; så vad hände med stålarna? underlättar flashbacks fortlevnad?

det är det jag hört

Var det Flashback (!?) som skapade facebookgrupp som avsåg att skänka pengar till Haiti men därefter investerade i döda kroppar för nekrofilisk aktivitet?

Men backlashen du pratar om Bob är ju bara en mekanism av kommunikation. Man kan ju även använda den till gott, tänker på nr flashback skulle skänka pengar till Haiti offren, det lärde förhoppningsvis en å annan att man behöver vara lite källkritisk ibland

Skillnaden är att google hittar hit och tar den där informationen och lägger den i mappen Frans H K. Facebook har sitt egna katalogsystem vars lösenord inte Google har – än. Det blir lite svårt att hålla isär de här inläggen nu, men jag väljer att svara här. Jag har en idé om att tid är det mest värdefulla hos folket. Om man upptar folks tid med trams har de inte tid att göra nåt konstruktivt och progressivt. Förr var tvn det givna medlet för att hålla folk lugna, nu har sociala medier gått om. Enda backlashen är att man kan starta grupper och om man lobbar väl, lobba sig hela vägen in i riksdagen (hur går det för den där Abele egentligen?)